Untitled - Elib

elib.se

Untitled - Elib

Löjtnant Jakobsson bjöd på ett glas brännvin i mässen. De skålade

och befälhavaren sa :

– Hur lång tid tror ni det tog för kroppen att komma till ro där

nere i leran eller sanden eller vad bottnen nu består av ?

– Det är lerbotten, svarade Lars Tobiasson-Svartman. I Östersjön

fi nns just ingenting annat än lerbotten.

Han räknade hastigt i huvudet.

– Anta att kroppen med sänken väger 100 kilo och avståndet till

botten är 160 meter. Då bör det ha tagit två eller tre sekunder för

kroppen att sjunka en meter. Det innebär att det tog kroppen ungefär

sex minuter att nå ända ner till bottnen.

Löjtnant Jakobsson begrundade svaret.

– Det bör vara tillräckligt för att min besättning inte ska behöva

vara rädd för att han kommer upp till ytan igen. Sjömän kan vara

fan så vidskepliga. Men det gäller också för fartygschefer, om det

vill sig riktigt illa.

Han tog ytterligare en sup. Lars Tobiasson-Svartman tackade inte

nej.

– Jag kommer att grubbla över vad som var orsaken till att han

drunknade, sa löjtnant Jakobsson. Jag vet att jag inte kommer att

få något svar. Men jag kommer inte att glömma honom. Vårt möte

blev kort. Han låg på mitt fartygsdäck under ett grått stycke sönderskuren

presenning. Sedan var han borta igen. Ändå kommer han

att följa mig resten av livet.

– Vad händer med hans efterlämnade tillhörigheter ? Miniatyren,

bilden av hunden ? Hans avlöningsbok ?

– Jag skickar dem tillsammans med min rapport till Stockholm.

Jag antar att de sedan vidarebefordras till Tyskland. Förr eller senare

får Frau Richter veta vad som hände med hennes son. Jag känner

inte till någon av de civiliserade nationerna där inte handhavandet

av döda soldater är noga reglerat.

Lars Tobiasson-Svartman reste sig för att återuppta det avbrutna

arbetet. Löjtnant Jakobsson lyfte handen som tecken på att han hade

något mer att säga.

– Jag har en bror som är ingenjör, sa han. Han har under ett an-

55

More magazines by this user
Similar magazines