Untitled - Elib

elib.se

Untitled - Elib

också ett stort bryggkar av tjärad ek, en hög sänkstenar och fl öten

av näver och kork.

Han stod orörlig och betraktade bilden. Det förvånade honom

att ett skär som låg så långt ut i havsbandet användes av fi skare och

fågeljägare. Det kunde inte vara säljägare eftersom det inte fanns

några kända bådor där gråsälen kröp upp i närheten av Sandsänkans

fyr. Då måste man längre in i skärgården, till grunden öster

om Harstena.

Han fortsatte längs stranden till den skyddande viken och lade

märke till att segelökan var välskött. Seglet som snodde runt masten

saknade lappar och linorna var hela och inte hopknåpade av rester.

Garnen, som hängde i sina klykor, hade små maskor och var alltså

ämnade för strömming. Längst inne i viken fanns en upptrampad

stig som ledde mot täta snår av stenros och havtorn. Bakom snåren

ringlade stigen vidare mellan två klippor.

Plötsligt såg han en fl äck av jämn mark och en liten jaktstuga som

hukade intill en klippvägg. Den hade murad skorsten och en tunn

strimma rök steg upp mot himlen. Huset hade grova stenar som

grund. Väggarna var av grå plank, av olika bredd, alla ohyvlade.

Taket var lappat med mossa men underst låg ett lager av torv. Det

fanns bara ett fönster. Dörren var stängd. Ett litet grönsaksland var

anlagt intill huset. Nu fanns där ingenting, men någon hade gjort

sig möda att täcka över och göda med tångruskor. Längre bort, alldeles

intill klippväggen på motsatt sida av huset, låg ett potatisland.

Han bestämde det till tjugo kvadratmeter. Också här var tång utlagd,

tillsammans med gammal intorkad potatisblast.

I samma ögonblick öppnades dörren. Ur stugan steg en kvinna.

Hon hade grå kjol och en raggig kofta, i handen hade hon en yxa och

håret var långt och gult och hopknutet i en lång fl äta som gömde sig

i koftan. Hon fi ck syn på honom och hajade till. Men hon blev inte

rädd och lyfte inte yxan.

Lars Tobiasson-Svartman blev förvirrad. Han kände sig tagen på

bar gärning utan att veta vad han gjort. Han lyfte handen till mössskärmen

och gjorde honnör.

– Jag menar inte att komma smygande, sa han. Jag heter Lars To-

59

More magazines by this user
Similar magazines