Läs hela studien (PDF) - Ledarskap och lärande

underlätta ett förverkligande av framtidsvisionen att utbilda lärare/ledare
också för andra länder än Sverige. Startsträckan blir dock klart längre i detta
fall. Det scenario som denna utredning sätter i centrum är att utbildningen
kan startas förlagd till Sverige och i ett senare skede spridas till andra länder
genom någon form av franchising.
Statliga kvoter för antalet lärare
Som redovisats tidigare är det så att en stor del av dem som antas vid
landets lärarhögskolor aldrig blir lärare eller lämnar yrket kort tid efter
utbildningen. Redan detta pekar på att vi egentligen bör utbilda fler än vad
dagens kvoter tillåter. I denna fråga råder emellertid inte konsensus. Det
finns starkt skiljaktiga uppfattningar om möjligheten att förutspå behovet av
utbildningsplatser på olika områden. Att uppifrån planera och dirigera fram
”rätt” antal utbildningsplatser för att täcka landets behov idag och i morgon
tillhör ett ålderdomligt, centralistiskt tänkande där exempel på misslyckanden
kan hämtas från en lång rad verksamheter inom och utom riket. Det går inte
att förena hårt centralstyrda system med individernas rätt att utbilda sig.
Människor väljer karriärer under frihet och framtiden kan aldrig förutsägas.
En centralt styrd dimensionering av det totala antalet utbildningsplatser
är en helt förlegad verksamhet. Detta är egentligen inte en fråga som vi
behöver ta ställning till i detta sammanhang, men det måste konstateras att
det naturligtvis är politiskt mycket lättare att ta beslut om en ny fristående
lärarutbildning om detta kan ske utan att antalet studenter måste sjunka
på de befintliga lärarhögskolorna. Motståndet från dessa insiders skulle
naturligtvis kunna fördröja projektet.
De kalkyler som görs på många olika håll i landet, från stat, kommun
och fack pekar dock på att förestående pensionsavgångar i lärarkåren,
avhopp av skoltrötta lärare och ett fackligt och politiskt tryck för att höja
lärartätheten kommer att få både planerande centralbyråkrater och
konkurrerande lärarhögskolors personal att känna sig trygga i förvissningen
om att lärarutbildningens volym måste höjas under de närmaste åren och att
etablerandet av en fristående lärarhögskola därför inte är ett problem från
kvantitetssynpunkt. Expansionstankar finns redan i det befintliga systemet.
Mälardalens högskola hoppas kunna utbilda 900 fler studenter om sex år
och därmed expandera med över 300 procent från dagens nivå [Halleröd
2002].
Den statliga styrningen
Det finns sannolikt en stor politisk majoritet som vill förvissa sig om att
staten har full kontroll över lärarutbildningen och som därmed instinktivt
ställer sig skeptisk till fristående lärarhögskolor. I den politiskt instinktiva
föreställningsvärlden står då fristående för privat, vinst och kapital.
Fristående står i detta projekt snarare för kvalitet, nytänkande och sund
konkurrens (eller benchmarking som man hellre säger i offentliga sektorn).
119