Läs hela studien (PDF) - Ledarskap och lärande

själva. Av samma åsikt är uppenbarligen författarna till en debattartikel där de
summerar med att säga: ”Dagens utbildningssystem, är, menar vi, i många
fall föråldrat och präglat av konservatism och slöseri med samhällsresurser.
Många har svårt att ifrågasätta det system som de själva är del av – det
system som har belönat dem och gjort dem till professorer, rektorer, med
mera. De vill inte bita den hand som matar dem men så här kan vi inte
fortsätta.” [Hakim m.fl. 2000]. 1
Åsikterna om vad som mera precist är fel och vilka åtgärder som krävs för att
rätta till det hela skiljer sig mellan olika grupper och debattörer. Det som det
råder enighet om är att det finns problem rörande lärarutbildningen men det
finns ingen enighet om diagnos och behandling. Lärarutbildningens framtid
ser naturligtvis mycket mörk ut, om vårt hopp om radikala reformer på
området skall sättas till grupper som dels är djupt oeniga om hur problemen
ser ut och hur de skall lösas, dels blockeras av särintressen, därför att de har
varit med om att bygga dagens system och lever med och av det.
Sett mot denna bakgrund har vi nu uppenbarligen ett historiskt läge för
att komma utifrån med förslag om en ny typ av lärarutbildning. Även om
det inte heller verkar föreligga någon enighet om hur den nu pågående
lärarutbildningsreformen kommer att fungera, tycks det ju finnas många
kvalificerade personer och institutioner som inte tror att den kommer att lösa
problemen och det finns uppenbarligen tunga remissinstanser som närmast
ser den som något som ytterligare kommer att försämra läget. Vi föreställer
oss att en ny lärarutbildning som startar från början utan att belastas av ett
historiskt arv, har helt andra och långt större förutsättningar att bidra till att
lösa de problem som skolan förknippas med idag. Och vi tänker då inte bara
på lärarnas allmänna kompetens. Det finns andra frågor som också måste
tacklas snarast.
Det verkar t.ex. inte finnas några större förhoppningar om att vi kommer att
kunna rekrytera tillräckligt många lämpliga studerande, att vi kommer att få
dem att välja matematik, naturvetenskap och teknik eller att vi kommer att
kunna förmå dem att inte hoppa av lärarkarriären redan innan de gått in i
den.
Det är å andra sidan naturligtvis legitimt att fråga sig om det är vettigt att starta
en ny lärarutbildning, när de befintliga utbildningsinstitutionerna inte kan fylla
sina platser. Vid vårintagningen 2001 konstaterades i SvD att minskningen
i antal sökande uppgick till 43 procent jämfört med intagningen året innan
[Öberg 2000]. Utbildningen till 4 - 9-lärare i fysik och kemi vid Högskolan
Dalarna hade noll sökande, till biologi sökte en och till matematik tre personer!
1 Som framgår av rubriken till denna artikel, tycker dessa författare att tentamina är något förlegat. Den
ståndpunkten kritiseras dock kraftfullt i ett motinlägg av en professorskollega, som menar att lösningen
ligger i att förbättra systemen för antagning och examination [Emmelin 2000].
65