Sexologinytt nr3 2005
Sexologinytt nr3 2005
Sexologinytt nr3 2005
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
www.svensksexologi.se * www.sexologinytt.se<br />
Kinkyvänliga terapeuter sökes!<br />
WAS deklaration om sexuella rättigheter<br />
Sexuell degenereringsteori då och nu, del 2<br />
1<br />
Tidskrift för vetenskap, etikdebatt,<br />
et cetera, rörande sexualitet.<br />
Årgång 11 * nr 4 / <strong>2005</strong>
SEXOLOGINYTT<br />
TIDSKRIFT FÖR SVENSK FÖRENING FÖR SEXOLOGI<br />
ISSN 1401-2073<br />
ANSVARIG UTGIVARE:Axel Brattberg<br />
REDAKTÖR: Xenu Cronström: brev@xenu.se<br />
REDAKTION:<br />
Sune Innala: sune.innala@comhem.se<br />
P O Lundberg: po.lundberg@neurologi.uu.se<br />
Anne-Christine Almquist: info@dialoguecenter.se<br />
TELEFON: 0702-857 856<br />
POSTGIRO: <strong>Sexologinytt</strong> 192 78 83-7<br />
PRENUMERATION:<br />
Ingår i medlemsavgiften. Separat prenumeration kostar 250:per<br />
fyra nummer, vilket insätts på <strong>Sexologinytt</strong>s postgiro.<br />
Tidskriften utkommer vanligtvis med 4 nummer per år.<br />
ANNONSER & MANUS: Kontakta redaktören.<br />
OMSLAGSBILD: Xenu Cronström<br />
———————————————<br />
SVENSK FÖRENING FÖR SEXOLOGI<br />
ADRESS: c/o Sexologiska Enheten, NeuroCentrum<br />
Akademiska sjukhuset<br />
751 85 Uppsala<br />
TEL: 018-6112966<br />
FAX: 018-6112890<br />
POSTGIRO: 485 62 07 - 8<br />
INTERNET: www.svensksexologi.se<br />
———————————————<br />
Svensk Förening för Sexologi har till ändamål att främja vetenskapligt<br />
utbyte och praktiskt samarbete inom området sexologi samt att verka<br />
för att sexologiska kunskaper tillvaratages och tillämpas. Föreningen<br />
är medlemsorganisation i Nordic Association for Clinical<br />
Sexology (NACS). Vidare är föreningen ansluten som en medlemsorganisation<br />
till World Association for Sexology (WAS) respektive<br />
European Federation of Sexology (EFS) men är i förhållande till<br />
dessa organisationer juridiskt och ekonomiskt självständig. Medlemskap<br />
i föreningen kan erhållas av den som i sin yrkesverksamhet<br />
eller i idéell verkamhet arbetar med sexologiska frågeställningar.<br />
2<br />
Ordförandens Ruta<br />
Kära Medlemmar i SFS!<br />
Nytt verksamhetsår, ny tag!<br />
För drygt en månad sedan hade<br />
vi årsmöte, som vanligt i<br />
samband med årets NACS-möte,<br />
denna gång i Jyväskylä i Finland.<br />
Nu har vi stora saker framför oss.<br />
NACS-mötet 2006 äger rum hos<br />
oss, i Göteborg den 7 – 10 september.<br />
Temat är ”Sexualitet med<br />
alla sinnen” – eller i alla fall den<br />
andemeningen. På engelska ”Sensibel Sex”, vilket enligt<br />
språklig expertis är den riktiga formuleringen för att fånga<br />
just andemeningen. Och engelska måste det vara, dels för<br />
våra systerföreningar i NACS, men också för alla intresserade<br />
inom WAS, World Association for Sexology, som nu är<br />
nyfikna på oss och vill komma hit och kolla in inför 2009!<br />
För då går det verkligt stora åtagandet av stapeln –<br />
världskongressen i sexologi!<br />
Inför vårt stora internationella åtagande 2009 gläder vi oss<br />
särskilt åt de båda nyvalda styrelseledamöterna – Lillemor<br />
Rosenqvist och Per Olov Lundberg. De valdes vid årsmötet i<br />
Finland att efterträda avgående Gudrun Edholm och Torvald<br />
Höjerback. Per Olov och Lillemor har båda en mycket<br />
omfattande internationell erfarenhet, som vi kommer att få<br />
stor nytta av de närmaste åren – PO som vetenskapsman och<br />
Lillemor som ledamot av WAS styrelse sedan under ett flertal<br />
år! Båda är välkända inom SFS, dels som förtroendevalda,<br />
dels som allmänt drivande föreningsmedlemmar.<br />
Vi tackar de båda avgående ledamöterna för deras insatser –<br />
Gudrun under de senaste sex åren, Torvald under de senaste<br />
fyra, och därtill ytterligare ett antal tidigare i SFS historia.<br />
WAS- kongressen 2009 kommer att bli det stora temat<br />
arbetsmässigt tills projektet sjösätts sommaren 2009.<br />
Samtliga NACS-föreningar skall vara med, det är vår mycket<br />
bestämda ambition. Av organisatoriska skäl måste det dock<br />
vara en – Sverige – som är huvudansvarig.<br />
Ni är alla välkomna med idéer och bidrag! Låt kreativiteten<br />
flöda – inte minst i form av presentation av egen vetenskap!<br />
Från styrelsen kommer vi att hålla er underrättade om hur<br />
arbetet fortskrider, i första hand via rapporter i <strong>Sexologinytt</strong>.<br />
På återhörande, god fortsättning på hösten!<br />
Axel Brattberg<br />
Ordf. SFS
Redaktörens Ruta<br />
Xenu Cronström<br />
Innehåll<br />
Ordförandens Ruta 2<br />
Redaktörens Ruta 3<br />
Kassörens Ruta 4<br />
Två steg fram och ett steg tillbaka. Både för världen och för<br />
tidskriften. I det polska presidentvalet valdes den ur<br />
sexualpolitisk synvinkel värste av två hemska kandidater,<br />
och i svenska kammarrätten vann parafoberna över<br />
festföreningen Fetish People Party.<br />
Fallets bakgrund finns att läsa i artikeln ”Alkohol och<br />
sexualpolitik” i <strong>Sexologinytt</strong> 3/2004. Ett överklagande till<br />
regeringsrätten är att vänta, men om föreningen skall ha<br />
någon chans så måste den få tag på en advokat. I länsrätten<br />
blev de parafobiska byråkraterna bara utskrattade när de<br />
hävdade att eftersom fetishister är en sexuell minoritet, så<br />
måste det per definition räknas som porrklubb<br />
att fetishister träffas och har fest. Till<br />
kammarrätten ägnade de dock oräkneliga betalda<br />
arbetstimmar åt att dränka fallet i tusentals sidor<br />
juridisk text, vilket de vanliga privatpersoner som<br />
står bakom FPP inte hade någon chans att bemöta.<br />
På den mer positiva sidan finner vi att svenska<br />
kyrkans kyrkomöte har beslutat att inrätta en<br />
välsignelseakt för homosexuella par och att<br />
socialdemokraterna kommit överens om att ställa<br />
sig bakom ett förslag om könsneutral<br />
äktenskapslagstiftning. Ett stort steg framåt, inte<br />
bara för de kristna och monogama homosexuella som är<br />
direkt berörda, utan även för alla oss som tycker att kärlek<br />
och sexualitet inte alls måste vara kopplat till<br />
fortplantningen.<br />
För <strong>Sexologinytt</strong> går det mesta framåt just nu. På Internetfronten<br />
har vi skaffat domänen sexologinytt.se, vilken nu<br />
kommer att användas parallellt med svensksexologi.se.<br />
Dessutom har vi flyttat till en bättre server och startat två<br />
maillistor. En för information, vilken alla skall vara med på,<br />
och en för diskussion, vilken bara tar in de som själva anmäler<br />
sig. Om du är medlem i SFS men inte har fått något mail från<br />
Kinkyvänliga terapeuter sökes! 5<br />
WAS deklaration om sexuella rättigheter 6<br />
Ordspalten: Parafobi 7<br />
Sexuell degenereringsteori då och nu, del 2 8<br />
Sex- & samlevnadsinformation - funktionshinder? 14<br />
Bokhörnan: Könens möte 15<br />
En parallell 16<br />
Dödsruna Helene Backman 18<br />
Homosexuella upplever sig kränkta i sjukvården 18<br />
Bokhörnan: ”Queersverige” & ”Porr - en bästsäljande historia” 19<br />
Bilder från Pride 19<br />
3<br />
informationslistan, hör av dig till mig på adressen<br />
xenu@sexologinytt.se<br />
Det stora frågetecknet för tidskriftens pappersutgåva är<br />
ekonomin. Till nästa nummer kommer vi att byta från att<br />
leva på annonser till att i första hand leva på sponsorer. Vi<br />
har många potentiellt intressanta sponsorer på gång, inte<br />
minst Kulturrådet. Allt som allt så finns det god chans att<br />
tidskriften kommer att få förbättrad ekonomi och därmed<br />
kunna gå upp i sidantal, men det finns också en liten risk att<br />
vi kommer att tvingas nöja oss med att ge ut hela tidskriften<br />
på nätet och reducera pappersutgåvan till ett nyhetsbrev.<br />
PO Lundbergs spalt har uppehåll i detta nummer,<br />
men beräknas återkomma i nästa. I gengäld startar<br />
en ny spalt: Ordspalten. Varje ordspalt kommer<br />
att ta upp ett eller flera ord och begrepp som<br />
skribenten anser borde användas mer eller<br />
användas mindre, eller som det rent allmänt är<br />
intressant att filosofera kring.<br />
I detta nummer tar jag upp begreppen parafobi<br />
och transfobi, satt i relation till etablerade begrepp<br />
som homofobi, islamofobi, rasism och<br />
antisemitism. I kommande spalter kommer jag att<br />
ta upp begrepp som sexism, övergripare och<br />
intersektionalitet. Jag kommer även att försöka hitta andra<br />
skribenter med annan referensram för att bredda spektrat.<br />
Du som läsare är som alltid varmt välkommen att höra av<br />
dig om du själv vill skriva eller om du bara har synpunkter<br />
och förslag. Det är på det viset som tidskriften utvecklas.<br />
Som jag efterlyste på årsmötet så behöver vi framförallt mer<br />
material som inte är kopplat till frågor kring etik och/eller<br />
minoritetsfrågor. SFS innehåller ett brett spektrum av<br />
kompetenser och erfarenheter, och därmed ett brett spektrum<br />
av ämnen att ta upp.
Kassörens Ruta<br />
Maria Carola-Bure<br />
Kära medlemmar i SFS,<br />
Vi får en del inbetalningar utan att man skickat in<br />
anmälningsblankett till föreningens styrelse. Det är<br />
naturligtvis roligt att intresset är stort för att bli medlem men<br />
det finns en tänkt ordning i förfarandet. Ni som får tidningen<br />
är ju redan medlemmar men om Ni har vänner eller kollegor<br />
som också vill bli medlemmar ber jag Er guida dem rätt från<br />
början. För att bli medlem skickar man in en ansökningsblankett<br />
till någon av styrelseledamöterna, företrädesvis till<br />
vår sekreterare Katarina Öberg, adress finns längst bak i<br />
tidningen. Katarina meddelar avsändaren att<br />
anmälan är mottagen och när detta är gjort gås<br />
handlingarna igenom på nästkommande<br />
styrelsemöte och därefter skickar jag ett brev med<br />
inbetalningskort till den nye medlemmen.<br />
Anmälningsblanketten i sig går att få tag i från oss<br />
i styrelsen (se listan nedan).<br />
* Medlemsavgiften är 250 kronor per år och<br />
medlem. Plusgironumret till föreningen är 485 62<br />
07-8 och betalningsmottagare är Svensk Förening<br />
för Sexologi (SFS). Var god ange alltid avsändare<br />
(annars tar det längre tid att få sin betalning<br />
noterad, då jag måste spåra var pengarna kommer ifrån).<br />
* För att få Er auktorisationsansökan behandlad skall Ni<br />
ha betalat in ovannämnda årsavgift.<br />
* Till Er som avser ansöka om auktorisation gäller dessutom<br />
följande betalningsförfarande:<br />
Ni betalar i två steg:<br />
Först betalar Ni in 50 euro för att få ansökningshandlingen<br />
granskad och genomarbetad.<br />
Sedan, när Ni bedömts vara godkända kostar det Er<br />
ytterligare 200 euro. När de pengarna kommit in erhåller Ni<br />
diplom och skrivs in i rullorna, såsom varande auktoriserad<br />
klinisk sexolog eller auktoriserad sexologisk rådgivare. Den<br />
totala summan är alltså 250 euro. Summorna betalas in i vår<br />
valuta, d v s SEK, enligt växelkurs för dagen. Använd<br />
ovanstående plusgironummer, betalningsmottagare och var<br />
god ange avsändare och vad betalningen avser.<br />
* Nu har Du chansen att prenumerera på Journal of Sex<br />
Research (JSR), vetenskaplig tidskrift som utkommer fyra<br />
gånger per år. Priset på denna är 600 kronor årligen. Om Du<br />
är intresserad följ gången från ovan - samma plusgirokonto,<br />
betalningsmottagare. Ange avsändare och vad betalningen<br />
avser.<br />
Vi har fått många nya medlemmar, vilket känns väldigt roligt.<br />
Föreningen ber att få hälsa 16 nya medlemmar välkomna,<br />
Jessica Andreasson, Psykologstuderande från Göteborg,<br />
Camilla Boström, Socionom från Borås,<br />
Catharina Eriksson, Barnmorska från Stockholm,<br />
Eva Glans, Socionom från Skövde,<br />
Emma Haag, Psykologstudent från Örebro,<br />
Benita Haals Stiernstedt, Familjerådgivare från Hjo,<br />
Kerstin Jarvenius, Gynekolog från Karlstad,<br />
Jan-Eric Jönsson, Leg Psykolog/Leg. Psykoterapeut, V:a Frölunda,<br />
Ann-Sofi Leijon, Socialpsykolog, Kurator från Mariestad,<br />
Anders Möller, Professor från Göteborg,<br />
Christina Nilsson, Familjerådgivare från Mariestad,<br />
Timothy Prawirodarmo, Kurator/Terapeut från,<br />
Rose-Marie Rydbeck, Barnmorska från Saltsjö-Boo,<br />
Pelle Ullholm, Sexualupplysare/Utbildare av sex.uppl, Stockholm,<br />
Åsa Weitzberg, Barnmorska/Vårdlärare från Bromma samt<br />
Anna Åkerman, Barnmorskestudent från Stockholm.<br />
Vi har också nöjet att presentera 7 nya<br />
auktoriserade sexologer:<br />
Maria Dikanova, specialist i klinisk sexologi,<br />
Irene Elsasdotter, auktoriserad sexualrådgivare,<br />
Benny Hedberg, specialist i klinisk sexologi,<br />
Malena Ivarsson, specialist i klinisk sexologi,<br />
Susanne Lindström, auktoriserad sexualrådgivare,<br />
Per Olov Lundberg, specialist i klinisk sexologi samt<br />
Lotta Löfgren-Mårtenson, specialist i klinisk sexologi.<br />
Novembervädret är mjukt och mörkt och det är<br />
skönt att ta det lite lugnt innan julmånadens<br />
stress sätter igång. Många har säkert mycket att göra redan<br />
nu men glöm inte att pausa och ladda batterierna, det är så<br />
många plikter att sköta. Ha det gott!<br />
SFS styrelse<br />
Ordförande:<br />
Axel Brattberg, Norbyvägen 57 C, 752 39 Uppsala<br />
tel: 018-525954, e-post: axel.brattberg@akademiska.se<br />
Sekreterare:<br />
Katarina Öberg, Hornsgatan 58 Itr ,118 21 Stockholm<br />
tel: 0730 6635427, e-post: katarina.oberg@chello.se<br />
Kassör:<br />
Maria Carola-Bure, Södra Kyrkogatan 6, 1 tr, 621 56 Visby<br />
tel: 0498-256440, 070-66 66 163<br />
e-post: maria.carola_bure@hsf.gotland.se<br />
Övriga ledamöter:<br />
Lars-Gösta Dahlöf, Psykologiska institutionen<br />
Göteborgs Universitet, Box 500, 405 30 Göteborg<br />
tel 031-7731700, e-post: lars-gosta.dahlof@psy.gu.se<br />
Lillemor Rosenqvist, Box 65, 297 01 Degeberga.<br />
tel. 044 35 10 85, mobil 0703 524365,<br />
email. lillemorrosenqvist@swipnet.se.<br />
Inga Tidefors, e-post: inga.tidefors@psy.gu.se<br />
PO Lundberg, e-post: PO.Lundberg@neurologi.uu.se
Kinkyvänliga terapeuter sökes!<br />
Medicinreporter Anna Bäsén (Dagens Medicin och Expressen) håller på och skriver en bok om sexuella variationer tillsammans<br />
med docent Niklas Långström (Karolinska Institutet), och har bett mig att sammanställa en lista över vad vi preliminärt valt<br />
att kalla för kinkyvänliga terapeuter. Den första versionen av listan kommer att publiceras i deras bok. Listan kommer att<br />
uppdateras efter hand, och den senaste versionen kommer att finnas tillgänglig på Svensk Förening för Sexologis webbsajt<br />
www.svensksexologi.se<br />
Kinkybegreppet<br />
Ordet ”kinky” syftar ursprungligen på trassliga snören och<br />
dylikt. Det står i motsats till ordet för ”rak”, alltså ”straight”.<br />
I överförd bemärkelse syftar det på ogenomsnittlig sexualitet<br />
i största allmänhet, men används i dagsläget mest om<br />
fetischism, sadomasochism, dendrofili och dylikt. Oralsex,<br />
onani och homosexualitet var ytterst kinky förr i tiden, men<br />
är numera i de flestas ögon alltför mainstream för att<br />
inkluderas i begreppet. Oavsett detta förutsätts att en<br />
kinkyvänlig terapeut även är HBT-vänlig (Homo, Bi, Trans).<br />
Med kinkyvänliga terapeuter avses terapeuter som lägger<br />
sig vinn om att människor med ogenomsnittlig sexualitet<br />
skall kunna känna sig trygga med att anlita dem. Detta gäller<br />
dels all sexualitet som begränsar sig till tankar och fantasier,<br />
och dels all utlevnad som utövas på samtliga direkt<br />
inblandade parters egna villkor.<br />
Listan<br />
Listan är avsedd i första hand för auktoriserade sexologer<br />
och legitimerade psykologer, men har även utrymme för<br />
läkare, socionomer med flera relaterade yrkesgrupper. Den<br />
är avsedd såväl för privatpraktiserande terapeuter som för<br />
kliniker, institut och dylikt. Den är inte begränsad till de som<br />
arbetar med frågor som berör sexualitet eller har särskild<br />
sexologisk kompetens. I första hand handlar det om att ha<br />
en öppen och respektfull attityd, och om att inte särbehandla<br />
utan behandla dessa patienter på samma sätt som man<br />
behandlar mainstreamheterosexuella patienter.<br />
Varje terapeut bör kunna antas vara invandrarvänlig,<br />
homovänlig, kinkyvänlig, et.c. Dock finns det många HBTpersoner<br />
och kinkypersoner som inte vågar vända sig till en<br />
slumpvald terapeut när de behöver hjälp, utan känner behov<br />
av tips på vilka de kan känna sig trygga med att vända sig<br />
till. För deras skull behöver det finnas en lista, och den<br />
behöver omfatta så många bra terapeuter som möjligt.<br />
Deras oro är fullt befogad<br />
Sedan viktorianismens dagar har sexuella variationer, från<br />
början framför allt onani, setts som psykiska störningar.<br />
Homosexualitet friskförklarades först i och med att DSM III<br />
(Diagnostic and Statistical Manual of mental disorders) kom<br />
ut 1973. Då friskförklarade man bara de som mådde bra och<br />
trivdes med sin läggning, och behöll att de homosexuella<br />
som far illa eller begår övergrepp lider av sjukdomen<br />
homosexualitet.<br />
Samma halvhjärtade friskförklaring förunnades andra<br />
sexuella minoriteter i och med att DSM IV kom ut 1994.<br />
Fetischister och sadomasochister som trivs med sin sexualitet<br />
(och inte blir trakasserade för den) uppfyller inte längre<br />
störningskriterierna. I och med DSM IV avskaffades även<br />
den sista resten av officiell sjukdomsstämpling av<br />
homosexualitet.<br />
Det finns fortfarande terapeuter som ser homosexualitet som<br />
en sjukdom, och ännu fler som inte har hunnit ta till sig att<br />
sadomasochism et cetera inte längre är sjukdomsstämplat.<br />
Det finns fortfarande gott om litteratur som förstärker detta<br />
synsätt. Ett välrenomerat verk från 1974, "Deviant sexual<br />
behaviour - modification and assessment" av John Bancroft,<br />
förordar att man skall bota homosexualitet genom<br />
elchockstortyr (så kallad aversionsterapi). Masochister skall<br />
man däremot inte ge sådan behandling, eftersom det tyvärr<br />
finns risk att de tycker om det. Uttalanden som är mildare än<br />
detta, men fortfarande ytterst nedvärderande, är vanliga även<br />
i nytryckt litteratur.<br />
Tyvärr råkar homosexuella, transpersoner, sadomasochister,<br />
fetischister, med flera minoritetspersoner fortfarande ofta ut<br />
för ett brett spektrum av oprofessionellt bemötande när de<br />
söker hjälp för ett eller annat problem. Allt från nedlåtenhet<br />
och fördömande, till missriktad och oönskad medömkan,<br />
och till otyglad nyfikenhet. Sistnämnda kan i grund och<br />
botten härröra från en sund drift att lära sig mera, men<br />
kommer lätt att stjäla tiden och energin från den terapi som<br />
patienten har betalat för. Dessa bemötanden drabbar inte<br />
bara de som söker hjälp för problem relaterade till<br />
sexualiteten, utan gäller i lika hög grad fall där patienten<br />
söker hjälp för något helt annat men terapeuten får höra talas<br />
om patientens ogenomsnittliga sexualitet eller könsidentitet<br />
och hakar upp sig på detta. Samtidigt finns det även gott om<br />
vettiga terapeuter. Förhoppningsvis är du en av dessa.<br />
Hör av dig!<br />
För att sätta upp dig (eller din klinik e.dyl.) på listan, maila<br />
till mig på xenu@sexologinytt.se<br />
Ange namn, kontaktuppgifter, och vilka auktorisationer,<br />
legitimationer et.c som du/ni besitter<br />
Alternativt, ring mig på 0702-857 856<br />
Du är också varmt välkommen att höra av dig med tips,<br />
erfarenheter (både positiva och negativa), exempel, et.c.
WAS deklaration om sexuella rättigheter<br />
SFS moderorganisation WAS (vilket tidigare stod för World Association for Sexology och numera, sedan senaste<br />
världskongressen, står för World Association for Sexual health) antog på världskongressen 1999 en deklaration om sexuella<br />
rättigheter, i samma anda som FN:s deklaration om mänskliga rättigheter.<br />
http://www.worldsexology.org/about_sexualrights.asp<br />
DECLARATION OF SEXUAL RIGHTS<br />
Sexuality is an integral part of the personality of every human being. Its full development depends upon the satisfaction of<br />
basic human needs such as the desire for contact, intimacy, emotional expression, pleasure, tenderness and love.<br />
Sexuality is constructed through the interaction between the individual and social structures. Full development of sexuality<br />
is essential for individual, interpersonal, and societal well being.<br />
Sexual rights are universal human rights based on the inherent freedom, dignity, and equality of all human beings. Since<br />
health is a fundamental human right, so must sexual health be a basic human right.<br />
In order to assure that human beings and societies develop healthy sexuality, the following sexual rights must be recognized,<br />
promoted, respected, and defended by all societies through all means. Sexual health is the result of an environment that<br />
recognizes, respects and exercises these sexual rights.<br />
1. The right to sexual freedom. Sexual freedom encompasses the possibility for individuals to express their full sexual<br />
potential. However, this excludes all forms of sexual coercion, exploitation and abuse at any time and situations in life.<br />
2. The right to sexual autonomy, sexual integrity, and safety of the sexual body. This right involves the ability to make<br />
autonomous decisions about one’s sexual life within a context of one’s own personal and social ethics. It also encompasses<br />
control and enjoyment of our own bodies free from torture, mutilation and violence of any sort.<br />
3. The right to sexual privacy. This involves the right for individual decisions and behaviors about intimacy as long as they<br />
do not intrude on the sexual rights of others.<br />
4. The right to sexual equity. This refers to freedom from all forms of discrimination regardless of sex, gender, sexual<br />
orientation, age, race, social class, religion, or physical and emotional disability.<br />
5. The right to sexual pleasure. Sexual pleasure, including autoeroticism, is a source of physical, psychological, intellectual<br />
and spiritual well being.<br />
6. The right to emotional sexual expression. Sexual expression is more than erotic pleasure or sexual acts. Individuals have<br />
a right to express their sexuality through communication, touch, emotional expression and love.<br />
7. The right to sexually associate freely. This means the possibility to marry or not, to divorce, and to establish other types of<br />
responsible sexual associations.<br />
8. The right to make free and responsible reproductive choices. This encompasses the right to decide whether or not to have<br />
children, the number and spacing of children, and the right to full access to the means of fertility regulation.<br />
9. The right to sexual information based upon scientific inquiry. This right implies that sexual information should be<br />
generated through the process of unencumbered and yet scientifically ethical inquiry, and disseminated in appropriate<br />
ways at all societal levels.<br />
10. The right to comprehensive sexuality education. This is a lifelong process from birth throughout the life cycle and should<br />
involve all social institutions.<br />
11. The right to sexual health care. Sexual health care should be available for prevention and treatment of all sexual concerns,<br />
problems and disorders.<br />
Sexual Rights are Fundamental and Universal Human Rights<br />
Adopted in Hong Kong at the 14th World Congress of Sexology, August 26, 1999<br />
6
Ordspalten: Parafobi<br />
Ordet ”homofobi” behövs för att kategorisera fördomsfullhet och förakt mot just homosexuella. När samma fördomsfullhet och förakt<br />
riktas mot andra sexuella minoriteter eller mot transpersoner så är det rimligare att kalla fenomenet för parafobi och transfobi. ”Parafobi”<br />
behövs som ett samlingsbegrepp för homofobi, transfobi och allt dylikt, precis som ”rasism” behövs som samlingsbegrepp för antisemitism,<br />
islamofobi och allt dylikt.<br />
Under de senaste decennierna har ordet homofobi slagit<br />
igenom. Detta ord har inneburit en mycket viktig och<br />
välbehövlig förändring i synen på homosexuella: Det är inte<br />
dem det är fel på, utan det är tvärtom de som hatar och föraktar<br />
homosexuella som har ett problem.<br />
Ordet betyder inte att man nödvändigtvis har fobi i klinisk<br />
bemärkelse, utan syftar på fördomsfull och diskriminerande<br />
attityd mot homosexuella. Fördomsfullhetens natur ligger i<br />
sig mycket närmare fobi än ideologi. Ändelsen –fobi är därför<br />
mycket rimligare än ändelsen –ism. ”Ismer” är sådant som<br />
liberalism, socialism, feminism, och för allt i värden<br />
ultrakonservatism och nazism. De båda sistnämnda ismerna<br />
har starka inslag av rasism och sexism, men rasism och<br />
sexism är inte några ismer i sig själva.<br />
Under de senaste åren har begreppet rasism fått en ny<br />
undergrupp: Islamofobi. Detta ord är välbehövligt, eftersom<br />
generaliserande fördomar mot muslimer är ett stort problem<br />
i dagens samhälle. Rasism är samlingsnamnet för<br />
fördomsfull och diskriminerande attityd baserad på hudfärg,<br />
etnicitet, et cetera. Inom rasismen finns det sedan specifika<br />
former såsom antisemitism och islamofobi.<br />
Det finns även ett motsvarande samlingsbegrepp för<br />
fördomsfull och diskriminerande attityd mot variationer i<br />
sexualitet och könsidentitet. Parafobi. Detta begrepp behöver<br />
få en betydligt bredare spridning än vad det har idag.<br />
Homofobi är ett bra ord för fenomenet när det riktas just mot<br />
homosexuella, men detta ord är av noll och intet värde när<br />
det gäller fördomsfullhet och diskriminering mot andra<br />
minoriteter, såsom till exempel transsexuella, fetischister,<br />
sadomasochister och polygamister. Eller för allt i världen<br />
onanister och oralsexutövare - avvikelsen sitter i betraktarens<br />
öga, och även om parafobi mot onani idag är ovanligt så<br />
existerar det fortfarande.<br />
Under det gångna året har ordet transfobi börjat få<br />
genomslag. Man har börjat inse att hat och förakt mot<br />
människor som överskrider könsrollsbarriärerna inte är<br />
samma fenomen som hat och förakt mot samkönad sexualitet,<br />
även om dessa båda fenomen är mycket närbesläktade och<br />
ofta uppträder tillsammans. Den som misshandlar en<br />
heterosexuell transvestit för hans ”omanlighet” har ofta inte<br />
några vanföreställningar om att killen skulle vara bög. Det<br />
är själva könsöverskridandet som stör, och att kalla detta för<br />
homofobi är inte bara felaktigt utan innebär även ett aktivt<br />
osynliggörande av transpersoner.<br />
7<br />
Tänk om ”antisemitism” och ”islamofobi” vore de enda<br />
vedertagna begreppen för rasism? Nej, det behövs<br />
samlingsbegrepp. Därtill kommer problemet med<br />
intersektionalitet, att en och samma person kan tillhöra flera<br />
grupper. En person som är homosexuell kan även vara både<br />
mörkhyad och sadomasochist. Genom att homofobi än så<br />
länge är det enda allmänt accepterade begreppet så står<br />
mängder av homosexuella utan ord för mycket av det förtryck<br />
som de utsätts för. I samma sits sitter även många<br />
heterosexuella, bisexuella, och personer som uppdelningen<br />
i HBH (Hetero, Bi, Homo) inte passar in på över huvud taget.<br />
Det är viktigt att inte missbruka de nämnda orden, utan<br />
bruka dem på ett balanserat sätt. Det är inte rasism att vara<br />
emot kvinnlig könsstympning i Afrika. Däremot bör vi<br />
västländer som rutinmässigt könsstympar nyfödda<br />
intersexuella absolut ta oss en funderare på våra egna<br />
kulturella glasögon. Det är inte islamofobi att vara emot<br />
självmordsbombare och grön fascism. Däremot är det<br />
islamofobi att tro att världens dryga miljard muslimer alla är<br />
gröna fascister, eller att ta avstånd endast från muslimsk<br />
terrorism och acceptera övriga terrorrister. Det är inte<br />
homofobi att vara kritisk till oskyddad analsex mellan<br />
främlingar. Däremot är det homofobi att tro att alla bögar har<br />
oskyddad analsex med främlingar, eller att ta avstånd endast<br />
från homosexuellt oskyddat sex medan man bejakar<br />
oskyddad sex mellan olikkönade främlingar.<br />
Det är inte parafobi att föra samma kamp mot parafila<br />
övergrepp som mot ”normala” övergrepp. Däremot är det<br />
parafobi att övergreppsstämpla sex med en enda inblandad<br />
part (t.ex. onani, dendrofili eller ren fetischism), eller att<br />
övergrepps-stämpla ömsesidiga lekar som alla inblandade<br />
parter deltar i för att de själva vill det (till exempel oralsex,<br />
analsex eller sadomasochism). Att stämpla ett sexuellt<br />
beteende som självdestruktivt är även det parafobt, om man<br />
gör det av annan anledning än att beteendet i sig faktiskt<br />
innebär verklig skada för den som utför det. Tyvärr finns det<br />
fortfarande de som anser att homosexuellt, sadomasochistiskt<br />
eller dylikt sex per definition är destruktivt, oavsett om<br />
inblandade parter far illa av det eller ej. Klockren parafobi.<br />
Ett betydligt vanligare övertramp är att man blandar ihop<br />
handlingar som faktiskt innebär övergrepp med handlingar<br />
som faktiskt inte gör det. Alltså inte påstå att de sistnämnda<br />
skulle vara övergrepp, utan nöja sig med att svärta ner dem<br />
genom guilt by association.<br />
Avslutningsvis så är det både parafobi och sexism att<br />
acceptera ”vanliga” heterosexuella våldtäkter och hävda att<br />
det bara är ”avvikande” övergrepp som behöver bekämpas.<br />
Alla övergrepp bör bekämpas – men inte för att de skulle<br />
vara ”onormala”, utan för att de skadar offren.
Sexuell degenereringsteori då och nu, del 2<br />
Av Lilja Warg (e-post@liljawarg.com)<br />
Kring 1870 uppfanns den nya vetenskapen bakteriologi av<br />
Pasteur och Koch, liksom den s k bakterieteorin blev<br />
förklaringsmodell för uppkomsten av sjukdomar (Money,<br />
1986). Eftersom denna ersatte degenereringsteorin skulle<br />
man kunnat tro att skräcken för onani också skulle försvunnit,<br />
men så var inte fallet.<br />
Så sent som 1897 finns ett dokumenterat fall av<br />
penisamputation som botemedel mot onani (Love, 1992), men<br />
inte heller detta regelrätta övergrepp var avslutningen på en<br />
grym epok och ideologisk tradition. Så sent som 1908<br />
patenterade en engelsk sjuksköterska ett burlikt<br />
kyskhetsbälte för pojkar med små spikar som pekade inåt,<br />
vilket naturligtvis förseddes med lås. Under 1800- och 1900talet<br />
var annars omskärelse av nyfödda pojkar en metod som<br />
rekommenderas i Nordamerika av läkare och religiösa ledare<br />
för att förhindra onani. Därmed ligger det nära till hands att<br />
dra slutsatsen att det vanliga bruket med omskärelse i USA<br />
egentligen är ett arv från degenereringsteorin och den<br />
tillhörande rädslan för onani.<br />
Fortfarande under det tidiga 1900-talet utgavs skrifter av<br />
läkare som påstod att oralsex kunde ge cancer liksom att<br />
anala samlag hade ännu värre konsekvenser. Trots att<br />
degenereringsteorin var på reträtten, ansågs onani vara<br />
farligare än samkönade samlag, då det tidigare kunde<br />
praktiseras oftare.<br />
Om onani tidigare var skälet till sexuell degenerering, får<br />
pornografimotståndet ofta tjäna som degenereringsteorins<br />
moderna skepnad. Kopplingen mellan dessa företeelser är<br />
inte heller så långsökt som man skulle kunna tro, eftersom<br />
pornografi just är ett onaniredskap. Ända sedan den sexuella<br />
liberaliseringen och pornografins legalisering, och ännu<br />
längre tillbaka i tiden, har skräcken för sexuell upphetsning<br />
och bildernas påverkan fått ett väldigt stort utrymme i<br />
sexualdebatten. Att pornografi inte kan förmå människor att<br />
göra någonting de inte vill göra glöms bort helt eller ignoreras<br />
medvetet (Holden, 1988).<br />
De få som faktiskt har trätt fram och påstått att de blivit<br />
fixerade vid vissa sexuella beteenden och exempelvis velat<br />
genomgöra övergrepp, har i regel varit sexualbrottslingar<br />
som behövt någonting att skylla sitt eget beteende på. I själva<br />
verket är fotografisk pornografi liksom pornografi med rörliga<br />
bilder i stort ett 1900-talsfenomen, medan sexuella övergrepp<br />
har, så vitt man vet, förekommit i alla tider (Love, 1992).<br />
Genom att godta pornografins inflytande som den enda eller<br />
främsta förklaringsmodellen, ursäktar man istället<br />
övergreppen. Detta bidrar inte heller till att sexualbrottslingen<br />
inser sin egen skuld.<br />
Onaniskräcken avtar<br />
Först 1940 plockades onani bort från den ansedda<br />
amerikanska läroboken Diseases of Infancy and Childhood.<br />
Mängder av sexuella beteenden var däremot fortfarande<br />
8<br />
ansedda som patologiska i den inflytelserika klassifikationsmanualen<br />
Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders<br />
(DSM) från American Psychiatric Association (APA), som utgavs<br />
första gången 1952. Även om inte bl a onani, men däremot<br />
exempelvis homosexualitet, längre återfanns i DSM-II från<br />
1968, så lämnade texten ett stort spelrum för läsarens egen<br />
tolkning (Moser, 2001).<br />
Först i DSM-III (1980) ströks hela terminologin kring sexuella<br />
avvikelser och ersattes med den (enligt APA) mera neutrala<br />
termen ”parafili” (eng paraphilia). I samband med detta<br />
upphörde även bl a homosexualitet att vara en mental<br />
störning i DSM. Att sexuella avvikelser över huvudtaget<br />
hamnade i DSM (liksom i andra manualer så som ICD/KSH)<br />
från första början, får anses bero på att psykologin och<br />
läkevetenskapen mer eller mindre anammat den befintliga<br />
tanken om ”brott mot naturens ordning” rakt av (Money,<br />
1988).<br />
Även om både psykiatrin och kristendomen sanktionerade<br />
heteronormativa penovaginala samlag, så hade dock kyrkan<br />
en rad förbehåll, så som att samlag endast bör praktiseras av<br />
äkta makar och då i syfte att alstra barn. 1975 publicerade<br />
Vatikanen ett uttalande med titeln Deklaration angående vissa<br />
frågor om sexualitet, där man vidhöll att onani var en ”skadlig<br />
akt”. Däremot ville man inte längre gå närmare in på vad<br />
skadeverkningarna skulle kunna tänkas bestå av.<br />
Varken ”sodomi”, som tidigare omfattat såväl onani och<br />
homosexualitet, eller sexuell utlevnad inom heteronormativa<br />
ramar, anses längre vara en fara för varken individen eller<br />
samhället, annat än från sexualkonservativt håll och då<br />
speciellt fundamentalistiska religiösa grupper. Rädslan för<br />
att sädesvätskan skall tömmas ut har avfärdats av<br />
läkevetenskapen. Däremot har degenereringsteorin som<br />
sådan (om än i modifierade former) överlevt i de fall där<br />
empiriska fakta av olika anledningar inte finns tillgängliga<br />
(Money, 1986; Money, 1988).<br />
Med sina studier vände Alfred Kinsey hur som helst upp<br />
och ned på samhällets syn på den mänskliga sexualiteten<br />
under mitten av 1900-talet. Sexualmoralismen fick stå tillbaka<br />
för den påföljande sexualliberaliseringen. Mängder av<br />
fördomar om sex och sexuellt beteende kunde avfärdas, och<br />
samhället blev för en tid delvis sexpositivt.<br />
Kinseys stora studie om den manliga sexualiteten avslöjade<br />
exempelvis att onani, trots sociala och religiösa tabun,<br />
praktiserades av det stora flertalet deltagare. Undersökningen<br />
gav inte bara vid handen att onani som sådant var<br />
harmlöst, utan också att de som hade hälsosamma<br />
onanivanor och en hälsosam inställning till onani, även hade<br />
ett mera balanserat liv i övrigt (Kinsey, 1948). Detta kan betraktas<br />
som det slutgiltiga beviset för att onani inte är skadligt.<br />
Det skulle dock dröja ända till 1972, då American Medical<br />
Association (AMA) publicerade boken Human Sexuality,
innan onani officiellt blev harmlöst inom den amerikanska<br />
sjukvården.<br />
Motståndet mot pornografi<br />
Den sexualmoralistiska doktrinen att lust kan inspirera och<br />
i sin tur smitta andra, överlevde dock mot alla odds. Enligt<br />
den moderna degenereringsteorin kan parafilisk sexualitet<br />
uppstå p g a pornografi eller andra yttre influenser (Money,<br />
1988). Motståndet mot pornografi har sin grund i den<br />
moralpanik som drabbade USA i slutet av 1800-talet (Love,<br />
1992; Money, 1986).<br />
I slutet av 1800-talet och början av 1900-talet hade en man<br />
vid namn Anthony Comstock fullständig kontroll över det<br />
amerikanska postväsendet. Han kom från en stor barnaskara<br />
och modern dog också i barnasäng, men detta gav inte<br />
Comstock någon insikt om behovet av preventivmedel. Istället<br />
såg han sin mor som martyr för sin egen kamp mot sådant<br />
som kunde väcka sexuella känslor hos människor. Även om<br />
han hade en enkel bakgrund gjorde han sig ett namn som<br />
pornografimotståndare. 1873 lyckades New York Society for<br />
the Suppression of Vice, som Comstock var en av grundarna<br />
av, genom aktiv lobbyism driva igenom en ny paragraf i<br />
postlagen. Denna gjorde det olagligt att distribuera<br />
pornografiskt material genom postväsendet.<br />
Comstocks värv uppmärksammades av den då sittande<br />
presidenten Grant, som tillsatte honom som ”Special Agent<br />
of the Post Office Department”. Genom sin nya befattning<br />
kunde han ensidigt avgöra vad som var obscent och inte.<br />
Hans antisexuella korståg omfattade inte enbart tryckt<br />
pornografi, utan gick också ut över nakenhet i konstskolor,<br />
litteratur (både fiktiv och medicinsk), idrottsmode, samt<br />
information om familjeplanering. Allt som kunde tänkas<br />
upphetsa människor sexuellt blev hans måltavla.<br />
Han använde inte bara sina befogenheter för att öppna brev<br />
och förhindra postgången, utan även för att genomföra<br />
razzior på plats hos tillverkare av vad som ansågs vara<br />
obscent material (Money, 1986). Han var stolt över att han<br />
hade lyckats förstöra närmare 175 ton ”kontraband”,<br />
genomfört nära 4000 arresteringar och dragit in närmare<br />
240000 dollar i böter. Under de första fem åren av hans<br />
framfart tog 15 personer livet av sig och de kommande 27<br />
åren fick många fler sätta livet till (Love, 1992). Comstock<br />
satt kvar på sin post fram till sin död 1915 och den makt han<br />
hade över amerikanska postväsendet finns formellt kvar i<br />
lagstiftningen, som än i dag används mot vissa former av<br />
pornografi (Money, 1997).<br />
Om vad som var obscent material skrev Comstock själv:<br />
The effect of this cursed business on our youth and<br />
society, no pen can describe. It breeds lust. Lust defiles<br />
the body, debauches the imagination, corrupts the<br />
mind, deadens the will, destroys the memory, sears<br />
the conscience, hardens the heart, and damns the soul.<br />
It unnerves the arm, and steals away the elastic step.<br />
It robs the soul of manly virtues, and imprints upon the<br />
9<br />
mind of the youth, visions that throughout life curse the<br />
man or woman. Like a panorama, the imagination seems<br />
to keep this hated thing before the mind, until it wears its<br />
way deeper and deeper, plunging the victim into practices<br />
that he loathes. This traffic has made rakes and<br />
libertines in society - skeletons in many a household.<br />
The family is polluted, the home desecrated, and each<br />
generation born into the world is more and more cursed<br />
by the inherited weakness, the harvest of this seed-sowing<br />
of the Evil one.<br />
Nymoralismen<br />
Under den sexuella revolutionen legaliserades pornografin,<br />
vilket följdes av en motreaktion i form av nymoralismen.<br />
Denna nya ideologi har ofta starkt antisexuella inslag, vilka<br />
inte sällan riktas mot just pornografin. Här i Sverige motsatte<br />
sig RFSU fortfarande pornografi kring 1980. Så sent som 1998<br />
anordnade SSU bokbål, liksom en vänsterpartistisk<br />
kommunalpolitiker uteslöts år 2000 ur partiet ifråga då det<br />
avslöjats att han medverkat i pornografiska filmer (Blomqvist<br />
2001). <strong>2005</strong> uttryckte statsminister Göran Person inför Skvinnornas<br />
kongress en ambition att lagstifta mot vad han<br />
ansåg vara ökad sexualisering av medierna.<br />
Kanadensiska Högsta domstolen beslutade 1992 att<br />
pornografi kunde leda till bland annat sexuellt våld, vilket<br />
var ett direkt resultat av bl a ett radikalfeministisk inflytande,<br />
som gjorde gällande att övergrepp och trakasserier ökat med<br />
den ökanden pornografikonsumtionen. Kanada befann sig i<br />
själva verket i en lågkonjunktur med social utslagenhet,<br />
vilket i sin tur skapade desperation och troligen det ökade<br />
våldet i samhället (Love, 1992). Att denna lagstiftning främst<br />
drabbat homosexuell pornografi, speciellt lesbisk sådan,<br />
visar hur radikalfeminismen utnyttjats av moralkonservativa<br />
krafter.<br />
Radikalfeminismen var huvudsakligen ett 1970- och 1980talsfenomen,<br />
med dess sexualpuritanska förgrundsgestalter<br />
Andrea Dworkin och Catharine MacKinnon. Dessa ansåg<br />
att pornografin och det patriarkala sexuella våldet mot<br />
kvinnor var två sidor av samma mynt. Enligt deras starkt<br />
antisexuella syn översattes allt i dominans och kontroll. Även<br />
de mest grundläggande sexuella funktionerna så som vaginal<br />
penetration omtolkades till ett erövrande, en form av sexuell<br />
våldshandling (McElroy, 1995). Dessa radikalfeminister har<br />
fortfarande ett stort inflytande över feminismen i stort, samt<br />
på hur samhället ser på sexuella handlingar.<br />
Bilden av kvinnan inom radikalfeminismen överensstämmer<br />
med 1800-talets syn på den asexuella kvinnan, den<br />
oskyldiga rena varelsen som ständigt utsätts för den sexuellt<br />
våldsamme mannens begär. Synen på mannens okontrollerbara<br />
sexualitet korrelerar däremot med den medeltida synen<br />
på kvinnans fördärvärliga sexualitet. Den radikalfeministiska<br />
synen på manlig respektive kvinnlig sexualitet<br />
kan alltså sammanfattas som de mest trångsynta synsätten<br />
från två historiska könsdoktriner.
I radikalfeministens värld är varje tillfälle att väcka den<br />
manliga bestens sexuella lust ett direkt hot mot kvinnor och<br />
barn. Detta synsätt illustrerades tydligt när ordföranden för<br />
kvinnojouren i Helsingborg, Ulla Inezdotter, 1999 sade i<br />
SVT:s Sydnytt att män inte borde få arbeta på dagis och<br />
förskolor, för att skydda barn mot sexuella övergrepp.<br />
Dessutom krävde hon ett förbud för män att använda sig av<br />
datorer, eftersom de därmed kunde komma i kontakt med<br />
pornografi (Blomqvist 2001). Pornografi leder nämligen till<br />
ett allt värre sexuellt beteende, alltså en slags sexuell<br />
degenerering, enligt radikalfeminismen.<br />
Det är slående att både radikalfeminismen som sådan, och<br />
de antipornografiska stämningarna inom feminismen,<br />
hänger ihop med introduktionen av videobandspelaren.<br />
Liksom tidigare sexualmoralistiska korståg hänger den alltså<br />
samman med tillkomsten av en teknologisk uppfinning som<br />
ger allmänheten tillgång till pornografi i ett nytt format<br />
(Money, 1988). Denna världsbild med självklara kopplingar<br />
mellan pornografi och kvinnoförtryck stämmer dock inte med<br />
en verklighet där exempelvis homosexuell pornografi<br />
existerar, vilken dessutom kan ha sadomasochistiska m fl<br />
uttryckssätt (alltså våldsattribut).<br />
För att särskilja den enligt radikalfeminismen farliga<br />
pornografin från mindre skadlig sådan, har man försökt<br />
omdefiniera betydelsen av ordet ”pornografi” genom att<br />
särskilja den från det som man anser vara finare, nämligen<br />
”erotik”. Genomgående benämns de former av pornografi<br />
som tilltalar kvinnor i högre grad än män som ”erotik”.<br />
Erotiska noveller är ett sådant exempel, vilket sätter det<br />
moderna pornografimotståndet i ett aningen patetiskt ljus,<br />
med tanke på att sexualmoralisterna under den senare delen<br />
av 1700-talet ansåg just erotiska noveller vara degenererande<br />
– framförallt för kvinnor (Naphy, 2002).<br />
Självklart har många feminister också protesterat mot denna<br />
syn på pornografin, på män och på den manliga sexualiteten<br />
(Blomqvist 2001; Bullough, 1994). Denna nyanserade bild<br />
har tyvärr inte fått lika stort utrymme i debatten, och tyvärr<br />
inte heller i denna artikel. Många feminister har även varit<br />
väldigt kritiska till radikalfeministernas samarbete med<br />
högerkonservativa element i pornografifrågan, speciellt i USA<br />
(McElroy, 1995). Vilket är något av ett ödets ironi då<br />
högerkonservativa grupper är direkta motståndare till många<br />
centrala stridsfrågor inom feminismen, så som kvinnlig<br />
rösträtt eller rätt till abort (Money, 1986).<br />
Pornografi och våld<br />
Samma resonemang som finns inom pornografimotståndet i<br />
allmänhet gäller även den s k våldspornografin.<br />
Våldspornografi är något som det ofta hänvisas till i<br />
pornografidebatten, och grupper som exempelvis RFSU har<br />
uttalat ett tydligt avståndstagande gentemot företeelsen. Att<br />
de använder ordet ”våldspornografi” som saknar definition<br />
är lika trovärdigt som det amerikanska bruket att benämna<br />
företeelser som ”obscena”, d v s en ensidig moralistisk<br />
bedömning som saknar en klar definition. Därmed kan allt<br />
10<br />
möjligt vara våldspornografi, från lättare former av<br />
sadomasochistiska handlingar på bild, till pornografi där<br />
skådespelare (på låtsas) utför mord i ett sexuellt kontext. Det<br />
beror helt enkelt på vilken definition man använder sig av,<br />
och vissa feministiska pornografimotståndare verkar mena<br />
att all form av visuell pornografi är våldspornografi.<br />
En nordisk definition av våldspornografi formulerades i den<br />
norska studien Violent Pornography on the Internet av bl a<br />
Ragnhild T Bjørnebekk. Studien gick igenom Usenet-grupper<br />
för att finna olika former av det man valt att benämna ”violent<br />
pornography”, eller våldspornografi på svenska. Man har<br />
använt sig av en amerikansk modell, som i studien National<br />
Television Violence Study presenterade en definition av vad<br />
som utgör våld i spelfilmer. I den norska studien utökades<br />
definitionen till att omfatta pornografiskt innehåll samt<br />
inkluderade bland annat följande definition:<br />
are valued and experienced as violent because of<br />
their grotesque, bizarre, disgusting, perverse<br />
appearance<br />
En tydligt moralistisk bedömning utifrån högst personlig<br />
värderingsgrund m a o. Det är inte förvånande att t ex<br />
urofilisk, koprofilisk och sadomasochistisk pornografi enligt<br />
en sådan definition i ett svep kom att klassas så som<br />
”våldsam” i studien. Därmed behöver våldspornografi över<br />
huvudtaget inte vara våldsam till sin natur, utan det räcker<br />
med en sexualmoralistisk bedömning av att den är ”äckligt”<br />
(disgusting) för betraktaren. Vilket innebär att alla former av<br />
avbildade eller nedskrivna sexuella handlingar kan klassas<br />
som våldspornografiska beroende på bedömarens högst<br />
personliga acceptans eller intolerans. Att studien är vida<br />
citerad, inte bara i svensk riksdag utan även i EUparlamentet,<br />
får anses vara beklagligt.<br />
Att RFSU i sitt s k idéprogram från 2003 påstår att<br />
våldspornografi är förbjudet i Sverige är uppseendeväckande<br />
felaktigt. Det är i stort sett endast kommersiell spridning (samt<br />
produktion) som är tekniskt sett förbjuden, även om lagen<br />
inte använts på snart ett halvt decennium. Det är slående<br />
hur människor och grupper som RFSU är rädda för vissa<br />
parafiliska (men även ickeparafiliska) former av pornografi.<br />
I RFSU:s idéprogram kan man även läsa att man:<br />
...vill ta upp frågan om hur våldpornografin kan<br />
påverka människors sexualitet och föreställningar<br />
om sexualiteten, och att stöd ges till forskning på<br />
detta område.<br />
Att våldspornografin (vilken definition man nu använder<br />
sig av) påverkar människor negativt antyder i förlängningen<br />
att den leder till sexuell degenerering, som får dem att göra<br />
sådant de inte vill. Detta är givetvis befängt: Att människor<br />
som konsumerar våldspornografi har större benägenhet att<br />
genomföra handlingar som motsvarar våldspornografiska<br />
scenarion, har endast att göra med att personen ifråga<br />
attraheras sexuellt av sådana handlingar. Det är också skälet<br />
till att personen konsumerar sådan pornografi från första<br />
början.
En person som inte attraheras av sexuellt våld (i fantasin<br />
eller i verkligheten) bör heller inte kunna bli upphetsad<br />
sexuellt av sådana handlingar, eller av att ta del av<br />
pornografiskt material med sådana inslag. Personens<br />
sexualitet kan alltså inte förändras så att denne börjar<br />
attraheras av våldet, om inte detta fanns hos personen från<br />
första början (Money, 1986). Att påstå någonting annat är<br />
endast ett utslag för en modern form av degenereringsteori.<br />
Andra människors sexuella upphetsning och lust är<br />
fortfarande något otroligt fult i vårt samhälle, trots att vi<br />
dagligen exponeras för sexuella budskap i medierna.<br />
Speciellt den parafiliska, ickenormativa pornografin ger<br />
ständigt upphov till moralpanik.<br />
Synen på pornografi och sexuell degenerering är särskilt<br />
tydlig i den just nu aktuella tidelagsdebatten i Sverige (Warg,<br />
<strong>2005</strong>). Det finns ett antal olika riksförbund och rörelser som<br />
arbetar för införandet av ett förbud mot tidelag, och många<br />
av dem arbetar även för kriminalisering av djurpornografi.<br />
Detta kan tyckas vara perifert i ämnet men synen på<br />
degenererande pornografi är som tydligast när åsikterna och<br />
ämnet polariseras på detta vis.<br />
Exempelvis skall Johan Beck-Friis, informationschef och<br />
djurskyddsansvarig på Sveriges Veterinärförbund, ha gått<br />
ut offentligt med mängder av påståenden av klar<br />
sexualmoralistisk karaktär och med tilltro till en modern form<br />
av sexuell degenereringsteori. Bl a att antalet sexuella övergrepp<br />
på djur ökat markant i Sverige sedan barnpornografi<br />
förbjöds 1999. (Detta stämmer naturligtvis inte och sammankopplingen<br />
av de två företeelserna är uppenbart gjord i syfte<br />
att uppröra.) Ett annat exempel är att den påstådda ökande<br />
och ”öppna” försäljningen av djurpornografi skulle ha lett<br />
till ökat praktiserande av tidelag i Sverige.<br />
Denna utpräglat moraliserande argumentation har spridit<br />
sig som ringar på vatten och har både refererats till och<br />
citerats, antingen i detalj eller i form av omskrivningar, i såväl<br />
dagstidningar som Riksdagen. Av riksdagsdebatter och -<br />
motioner att döma delar vissa av våra folkvalda denna tro<br />
på sexuell degenerering genom pornografi. Ett par exempel:<br />
Helena Bargholtz (fp):<br />
- ...den vidriga djurpornografi som tydligen har<br />
kommit till under de senaste åren [verkar ha] blivit<br />
värre och värre [...] Är det så att människor liksom<br />
behöver mer och mer av olika former av vidrig<br />
pornografi? Finns det ett slags krav för att de ska bli<br />
så att säga mätta på pornografi så att man hela tiden<br />
måste göra det värre och värre?<br />
Gustav Fridolin (mp):<br />
- När djurpornografin ökar [...] ökar också det<br />
sexuella utnyttjandet, det sexuella våldet gentemot<br />
djur. Det hänger ihop på det sättet.<br />
(Fler exempel liksom en analys av tidelagsdebatten återfinns<br />
i artikeln Tidelag, mytbildning och lagen, som är tillgänglig på<br />
Internet. Se litteraturförteckningen för detaljer.)<br />
11<br />
1991 genomförde film- och barnkulturforskaren Margreta<br />
Rönnberg en kritisk granskning av pornografimotståndarna<br />
och deras debatteknik samt argumentation (Blomqvist 2001).<br />
Hennes slutsats var att argumenteringen inte höll utan var<br />
snarare motiverad av sexualmoralism (sexfobi). Enligt henne<br />
själv verkade porrmotståndet enbart gå ut på att:<br />
...tillfredsställa indignerade och upphetsade känslor<br />
- inte medverka till några välgrundade moraliska<br />
attityder. Det verkade inte ens som om man var ute<br />
efter att söka förstå och upplysa, utan endast ville<br />
uppröra, förleda och förbjuda.<br />
Enligt sexologen John Money det absurt att tro att sexuella<br />
läggningar (eller parafilier) skulle vara smittsamma. Därmed<br />
kan konsumtion av pornografi inte heller göra ett sådant<br />
intryck på konsumenten att denne byter sexualitet, och s a s<br />
degenererar sexuellt. Hans argument är helt enkelt att<br />
heteronormativa individer skulle kunna titta på dussintals<br />
pornografiska filmer med koprofiliska inslag, utan att för<br />
den sakens skull motvilligt utveckla en attraktion till och<br />
fascination för mänsklig avföring. Han kallar denna<br />
grundlösa skräck för parafilisk pornografi för en form av<br />
fobi mot inbillad parafilisk smittsamhet, och kopplar den<br />
direkt till en tilltro till en modern form av sexuell<br />
degenereringsteori (Money, 1988). Artikelförfattaren vill även<br />
beteckna detta som ett utslag av parafobi (jfr homofobi, fast<br />
för alla former av sexuell variation).<br />
I USA drog den stora pornografistudien President’s<br />
Commission on Obscenity and Pornography 1970 slutsatsen att<br />
pornografi inte gav upphov till sexuellt våld mot kvinnor<br />
och barn. 1986 sjösatte Ronald Reagan i sin tur den s k Meesekommissionen,<br />
vars uttalade mål var att förinta pornografin<br />
genom att hitta en länk mellan pornografi och sexuellt våld<br />
(Love, 1992). Trots att man medvetet ignorerade vittnesmål<br />
från kända sexologer m fl (Bullough, 1994; Holden, 1988), så<br />
lyckades man egentligen inte hitta något sådant samband<br />
(Love, 1992). Kommissionen kvarhöll dock, även om den var<br />
oenig, att pornografi var skadligt. Man kunde däremot inte<br />
peka på några konkreta data, liksom undersökningen inte<br />
heller ledde till något förbud.<br />
Ett brittiskt lagförslag från <strong>2005</strong>, som uttryckligen vill<br />
förbjuda våldspornografi, medger också att några samband<br />
mellan pornografi och våld inte kan beläggas. I skriften<br />
Consultation: On possession of extreme pornographic material<br />
återfinna följande slutsats:<br />
...we are unable, at present, to draw any definite<br />
conclusions based on research as to the likely long<br />
term impact of this kind of material on individuals<br />
generally, or on those who may be predisposed to<br />
violent or aberrant sexual behaviour.<br />
Flera internationella studier har gjort gällande att ökad<br />
tillgång till pornografi för allmänheten lett till kraftig<br />
minskning av brott av sexuell karaktär (Diamond, 1998).<br />
Detta gäller bl a länder som Danmark, USA och Japan, medan<br />
Singapore, Sydafrika och den australiensiska delstaten
Queensland istället uppvisat en kraftig ökning i brottsstatistiken.<br />
Det som de tre senare fallen har gemensamt är<br />
dock att de alla har ett brett förbud mot s k obscent material<br />
(inte minst pornografi). Utifrån detta underlag kan det anses<br />
bevisat att pornografi inte automatiskt leder till ökat sexuellt<br />
våld i samhället, utan att fenomenet efter pornografins<br />
legalisering tvärtom varit på tillbakagång i vilt skilda delar<br />
av världen.<br />
När Danmark legaliserade pornografin på 1960-talet<br />
reducerades också antalet sexuella övergrepp på barn<br />
väsentligt, och denna minskning höll i sig (Love, 1992). Detta<br />
kan förklaras genom att många av de som genomför sexuella<br />
övergrepp på barn egentligen inte är pedofiler, utan<br />
heterosexuella män som i själva verket föredrar (vuxna)<br />
kvinnor. Män som av en eller annan anledning (blyghet m<br />
m) har svårigheter att få kontakt med det motsatta könet,<br />
finner det enklare att övertyga eller manipulera flickor (barn)<br />
till sexuella handlingar. Med hjälp av pornografin kan dessa<br />
individer istället få ett sexuellt utlopp, genom bildmaterial<br />
som avbildar objektet för deras egentliga sexuella intresse,<br />
d v s vuxna kvinnor.<br />
Men trots att vi lever på 2000-talet finns rädslan för onani<br />
kvar. Så sent som 2001 gav Frälsningsarmén, Pingströrelsens<br />
ungdomsorganisationer och Ja till livet ut skriften Värt att<br />
vänta på, som riktade sig till ungdomar. I den kunde man<br />
läsa att ”onani kan bekämpas med vänskap, arbete och bön”<br />
(Blomqvist 2001). År 1992 föreslog chefen för det amerikanska<br />
hälsovårdsministeriet, Joyce Elders, att tonårsaborter och<br />
HIV bland ungdomar skulle bekämpas genom att skolorna<br />
lär ut onani. Uppståndelsen som följde föranledde president<br />
Clinton att beordra henne att lämna sin post. Trots att rädslan<br />
för onani bland vuxna får anses överspelad kan synen på<br />
barns oskuldsfullhet fortfarande frambringa antisexuella<br />
reaktioner i samhället.<br />
Även degenereringsteorin lever och frodas, främst inom den<br />
sexuella läkevetenskapen samt i massmedierna, där personer<br />
med parafilier ofta anklagas för att vara sexuellt<br />
degenererade. Ett aktuellt exempel på detta är ett uttalande<br />
av psykiatriprofessor Sten Levander angående en misstänkt<br />
sexualbrottsling, som i artikeln benämns ”sexmonstret”<br />
(Expressen, <strong>2005</strong>-06-23):<br />
Han har tappat allt inklusive ridderligheten vilket<br />
är det sista som överger en riktig man. Han är<br />
biologiskt sett degenererad. Han fyller inte längre<br />
sin biologiska roll.<br />
Tanken på sexuell degenerering kopplat till synd och brott<br />
mot Guds ordning återfinns ännu inte minst i frikyrkliga<br />
kretsar. I februari <strong>2005</strong> friades Åke Green för sin<br />
söndagspredikan från juli 2002, som därmed inte är att<br />
betrakta som ”hets mot folkgrupp” i lagens mening. När man<br />
studerar hans predikan är det dock intressant att notera hur<br />
han anser att olika sexuella beteenden uppstår. Han talar<br />
om hur sinnet blir töjbart, att hämningar försvinner och att<br />
människan därmed tappar kontrollen över sitt liv.<br />
12<br />
Att begär tänds som inte kan släckas, vilket m a o innebär att<br />
man skulle degenerera till exempelvis homosexualitet eller<br />
zoofili. Ett utdrag:<br />
Det är så det blir. Sinnets synder. Fantasierna där<br />
inne som man sysslar med eller sexdrömmar som<br />
man kan bära på. Och här har ju porrindustrin, här<br />
har TV och filmbranschen och tidningsbranschen.<br />
Här har man väckt dessa enorma begär och krafter<br />
till liv. Det har man gjort genom att öppet visa det<br />
här inför hela svenska folket. Man gör det precis<br />
ogenerat utan tanke på att det finns människor som<br />
inte tål att se sådant. Människor kan genom detta<br />
begå våldshandlingar.<br />
Sexberoendeteorin<br />
Den mest tydliga formen av modern sexuell degenereringsteori,<br />
som formulerats med vetenskapliga förtecken, är den<br />
s.k. sexberoendeteorin (Money, 1986; Money 1988).<br />
Upphovsmannen bakom denna är Patrick Carnes som<br />
lanserade teorin i boken The Sexual Addiction från 1983. (Den<br />
andra utgåvan döptes dock om till Out of the Shadows:<br />
Understanding Sexual Addiction av försäljningsmässiga skäl.)<br />
Liksom den tidigare degenereringsteorin så anser den<br />
moderna sexberoendeteorin att sexuell degenerering sker<br />
genom att man söker sig till allt starkare former av<br />
stimulering, ofta med hjälp av pornografi. Detta beteende<br />
skall då även upprepas allt oftare och uppvisa större<br />
variation än tidigare. Denna förevetenskapliga logik är en<br />
av de förenande dragen hos både degenereringsteorin och<br />
sexberoendeteorin (Money, 1988).<br />
Det stora problemet med sexberoendeteorin är att namnet<br />
insinuerar att personen är beroende av sex, alla former av<br />
sex, vilket är helt felaktigt och stämplar människor med olika<br />
sexuella problem eller parafilier som sexgalningar som<br />
sjunker allt djupare ned i vad man skulle kunna kalla<br />
perversionens träsk (Money, 1986). Sexberoendeteorin<br />
stämplar dessutom sexuella beteenden och parafilier som<br />
symptom på sexberoende, så som exempelvis<br />
sadomasochism. Det finns alltså en tydlig föreställning om<br />
vad som är bra och vad som är dåligt sex.<br />
Följande citat från artikeln Sexual Addiction: Many Conceptions,<br />
Minimal Data av Gold och Heffner förtydligar degenereringstanken<br />
i sexberoendeteorin:<br />
Carnes [...] claims that sexual activity escalates to<br />
progressively more drastic levels. He proposes the<br />
emergence of three distinct levels of sexual addiction<br />
as the addiction proceeds. The first level is<br />
characterized by relatively victimless sexual<br />
behaviors, such as excessive masturbation,<br />
consensual sexual activity, and use of pornography.<br />
He suggest that in the subsequent level behaviors,<br />
such as exhibitionism, voyeurism, and scatologia,<br />
become manifest. At the third and final level, he<br />
contends, sexual addiction takes the form of<br />
victimizing offenses, such as incest and rape.
Sexberoendeteorin har dock blivit väldigt populär i<br />
Västvärlden, och ett antal svenska dagstidningar har också<br />
skrivit om den som universalförklaring till allehanda<br />
sexuella och sociala problem. En av anledningarna till att<br />
sexberoendeteorin fått ett sådant genomslag är troligen HIV/<br />
AIDS som drabbade världen i början av 1980-talet. Sjukdomen<br />
uppmärksammade samhället på att promiskuitet inte enbart<br />
var en homosexuell företeelse, utan även en heterosexuell<br />
(enligt Carnes själv i förordet till 2001-års upplaga). Slutligen<br />
slog Internet igenom och den nya teknologin gjorde det<br />
återigen enklare för människor att få tag i pornografi. (Carnes<br />
skall även ha skrivit en bok om Internet och sexberoende: In<br />
the Shadows of the Net från 2004.) I samband med Clintonskandalen<br />
i USA fick Carnes stor uppmärksamhet och kunde<br />
marknadsföra sina tankar och böcker i en mängd intervjuer.<br />
(Han förekom dessutom som expertvittne i Paula Jonesrättegången.)<br />
Slutord<br />
Sexualmoralism, tro på sexuell degenerering och allmän<br />
sexualfobi är något som verkar ha drabbat samhället i alla<br />
tider. Denna artikel är en genomgång av degenereringsteorin,<br />
dess ursprung och dess historia, samt dess konsekvenser.<br />
Överlag handlar artikeln om motståndet mot onani respektive<br />
pornografi, två fenomen som under olika epoker ansetts vara<br />
direkt livsfarliga. Mängder av, mer eller mindre<br />
vetenskapliga, studier har gjorts för att bekräfta i förväg<br />
formulerade antisexuella slutsatser. Pornografin kommer inte<br />
att besparas framtida studier kring eventuella kopplingar<br />
till våldsbrott, och liksom tidigare undersökningar kommer<br />
dessa att ömsom fria, och ömsom fälla. Utfallet beror i hög<br />
grad på vilket förutbestämt synsätt man sätter sin tilltro till.<br />
Som historien visat var vetenskapen på 1800-talet och början<br />
av 1900-talet inte mogen att handskas med frågan om onanins<br />
inbillade skadlighet, trots möjligheten att få fram klart<br />
mätbara värden och empiriska forskningsresultat. När vi i<br />
dag skall mäta pornografins påstådda skadlighet är<br />
vetenskapen mera mogen än den var när man skulle forska<br />
kring onanins skadeverkningar. Till skillnad från onani går<br />
det dock inte på samma vis bekräfta rent kausala samband<br />
mellan sexuellt våld och pornografi, eller bristen därav.<br />
Därmed får slutsatserna dras i en framtid då porrfilm, Internet<br />
och andra nutida företeelser blivit så pass väletablerade, att<br />
man kan komma fram till någorlunda objektiva resultat. På<br />
samma sätt som vi i dag kan betrakta tidigare generationers<br />
skräck för onani, kommer framtiden att hunnit få distans till<br />
samhällsutvecklingen i dag samt motståndet mot pornografi.<br />
På samma vis som vi i dag kan förhålla oss till s k erotisk<br />
konst och litteratur, eller till pornografi från tidigare<br />
historiska epoker. Samhället kommer i framtiden säkerligen<br />
också att drabbas av moralpanik från tid till annan, men vi<br />
kan bara hoppas att moralismen av i morgon inte är av sexuell<br />
natur, då människan borde slutat moralisera kring sin egen<br />
sexualitet för länge sedan.<br />
13<br />
Litteraturförteckning<br />
Blomqvist, Håkan (2001): Sexualitet, sexualpolitik och<br />
humanism. I: Humanisten (nr 3-4)<br />
Bullough, Vern L (1994): Science in the Bedroom: A History of<br />
Sex Research. New York: BasicBooks.<br />
Centerwall, Erik (2000): ”Kärlek känns! förstår du” Samtal om<br />
sexualitet och samlevnad i skolan: Ett referensmaterial från<br />
Skolverket (andra upplagan). Skolverket.<br />
Diamond, Milton (1998): The effects of Pornography: An<br />
International Perspective (elektronisk utgåva)<br />
Goggins, Paul & Jamieson, Cathy (<strong>2005</strong>): Consultation: On<br />
possession of extreme pornographic material. Home Office<br />
Communication Directorate.<br />
Gold, Steven N & Heffner, Christopher L (1998): Sexual<br />
Addiction: Many Conceptions, Minimal Data. I: Clinical<br />
Psychology Review (vol 18, no 3)<br />
Holden, Constance (1988): Doctor of sexology – profile of<br />
John Money. I: Psychology Today (May<br />
Kinsey, A C & Pomeroy, W B, & Martin, C E & Gebhard, P<br />
H (1948): Sexual Behavior in the Human Male. Philadelphia<br />
& London: W. B. Saunders Company<br />
Love, Brenda (1992): Encyclopedia of Unusual Sex Practices.<br />
Fort Lee: Barricade Books.<br />
McElroy, Wendy (1995): XXX: A Woman’s Right to<br />
Pornography. New York: St. Martins Press.<br />
Money, John (1986): Lovemaps: Clinical Concepts of Sexual/<br />
Erotic Health and Pathology, Paraphilia, and Gender Transposition,<br />
and Maturity. New York: Irvington Publishers, Inc.<br />
Money, John (1988): Gay, Straight, and In-Between: The<br />
Sexology of Erotic Orientation. New York: Oxford University<br />
Press, Inc.<br />
Money, John (1997): Principle of Developmental Sexology.<br />
New York: Continuum Publishing Company<br />
Moser, Charles (2001): Paraphilia: A Critique of a Confused<br />
Concept. I: Kleinplatz, Peggy J: New Directions in Sex<br />
Therapy: Innovations and Alternatives. Philadelphia:<br />
Brunner/Routledge; London: Taylor & Francis.<br />
Naphy, William (2002): Sex Crimes, From Renaissance to<br />
Enlightenment. Stroud: Tempus.<br />
Warg, Lilja (<strong>2005</strong>): Tidelag, mytbildning och lagen<br />
http://www.liljawarg.com/tidelag.pdf
Sex- & samlevnadsinformation - funktionshinder?<br />
Får ungdomar med funktionshinder adekvat information om sex och samlevnad i förhållande till sitt funktionshinder?<br />
En studie av Stefan Balogh, Leg arbetsterapeut med Specialinriktning på Klinisk sexologi.<br />
Bakgrund<br />
1955 blev sex -och samlevnadsundervisning obligatorisk i<br />
Sverige, samlevnadsundervisning har varit inriktad i mångt<br />
och mycket på att ge information om kroppen och vad som<br />
händer under puberteten, graviditet, och sjukdomar.<br />
Ansvarig för att sex och samlevnads undervisning sker är<br />
rektorn på varje skola. En granskning utförd av skolverket<br />
1999 visar att i stort sett samtliga skolor i deras undersökning<br />
saknar resonemang och perspektiv kring sex och<br />
samlevnadsundervisning.<br />
Riksgymnasieverksamheten<br />
Gymnasieskolor anpassade för att ta emot sökande<br />
ungdomar med funktionshinder. Habiliteringsenheter<br />
knuten till skolan.<br />
Habilitering<br />
Habilitering riktar sig till personer med livslånga<br />
funktionshinder/funktionsnedsättningar. Habilitering har<br />
som sitt syfte att utveckla och förbättra bästa möjliga<br />
funktionsförmåga och att färdigheter ska kunna bibehållas.<br />
Habiliteringsenheterna på riksgymnasierna i Sverige har alla<br />
som mål att se eleven i ett helhetsperspektiv och vill bl.a. att<br />
eleven blir specialist på sitt funktionshinder.<br />
Yrkesgrupper på en habilitering är: arbetsterapeuter,<br />
sjukgymnaster, kuratorer, logopeder och psykologer.<br />
Ungdomsmottagning<br />
Ungdomsmottagningar har som uppgift att ge information,<br />
råd och behandling kring sexualitet, samlevnad,<br />
preventivmedel och andra frågor som rör ungdomar.<br />
Yrkesgrupper på en ungdomsmottagning är: kurator,<br />
barnmorska och psykolog, på vissa ungdomsmottagningar<br />
även läkare<br />
Tidigare forskning<br />
Tidigare forskning baserad på sexualitet och funktionshinder<br />
är svår att finna, viss forskning finns att hitta på utländska<br />
databaser medan svensk aktuell forskning inte finns att tillgå.<br />
Metod, Frågeformulär<br />
Enkäten innehöll frågor av karaktären: vem går du till för att<br />
få svar på frågor om sex vem har du fått info av, hur gammal<br />
var du, har du fått information om funktionshinder och sex<br />
och samlevnad, tycker du att habiliteringspersonal ska kunna<br />
svara på frågor om sex och samlevnad. De flesta frågorna<br />
kunde markeras med mer än ett svar.<br />
Deltagare<br />
30 ungdomar i åldrar mellan 18-23, 17 tjejer och 12 killar alla<br />
med medfödda eller förvärvade funktionshinder; cerebral<br />
pares, ryggmärgsbråck, muskeldystrofi, förvärvad<br />
hjärnskada, reumatism, hjärt problematik, spinal<br />
muskelatrofi. Deltagarna läser nationella och individuella<br />
program.<br />
Bortfall<br />
Utav 4 riksgymnasier så valde ett riksgymnasium att inte<br />
vara med. Av återstående 3 skolor så skickades 97 enkäter<br />
ut, av dessa återficks 29. (svarsfrekvens 30%).<br />
Elever med funktionshinder har en mängd vuxna som i sin<br />
tur kan ha en mängd åsikter kring sexualitet och<br />
funktionshinder som kan vara en bidragande orsak till att<br />
endast 30% svarar, det kan också bero på att eleven inte ville<br />
vara med, glömt fylla i enkät och skicka in den, kan inte läsa,<br />
vill inte be någon om hjälp att läsa eller fylla i enkäten.<br />
Resultat<br />
Tjejer som har frågor om sex och samlevnad vänder sig i<br />
första hand till kompisar och föräldrar sedan till<br />
ungdomsmottagning, killar vänder sig i första hand till<br />
Internet och sedan kompisar. Både tjejer och killar har fått<br />
merparten av sin information mellan 10-17 år, tjejer mest<br />
mellan 10-13, detta troligtvis på grund av första mensen.<br />
Informationen har getts av i huvudsak lärare men ungdomar<br />
har saknat information om HBT frågor (homo, bi och<br />
transsexuella).<br />
En tjej skriver: viktigt med information om homo och bisexualitet,<br />
det har jag inte fått någon information om tidigare.<br />
På frågan ”jag har fått information om sex och samlevnad<br />
och mitt funktionshinder” så svarar hälften av tjejerna att<br />
det har de inte fått någon info om, killarna är det 10 utav 12<br />
som inte fått någon information alls. Ungdomarna skulle<br />
vilja ha denna information då de är i åldrarna 10-17.<br />
75% av tjejerna och 100% av killarna skulle vilja att<br />
habiliteringspersonal kunde svara på frågor om sex och<br />
samlevnad och funktionshinder.<br />
Resultatet visar på att det finns brister i hur vuxna hanterar<br />
frågor om sex och samlevnad till ungdomar med<br />
funktionshinder. Vuxna finns inte tillgängliga när det<br />
kommer till frågor som ungdomar har, de får ingen<br />
information i HBT frågor och killar i högre grad än tjejer är<br />
utlämnade till att ta reda på information själv genom<br />
framförallt Internet.<br />
Den information som elever fått vet vi inget om för i de flesta<br />
fall så finns det inga riktlinjer på vad sex och<br />
samlevnadsundervisningen skall innehålla. Habilitering och<br />
ungdomsmottagning visar stora brister i att informera<br />
ungdomar med eget och andras funktionshinder om sex och<br />
samlevnad och funktionshinder.<br />
Skälen till att det är så kan vara olika men ett skäl kan vara<br />
att yrkesgrupper inom habilitering /arbetsterapeuter,<br />
sjukgymnast, kurator, psykolog, logoped, sjuksköterska),<br />
skola (lärare, pedagoger) och ungdomsmottagning<br />
(barnmorskor, kuratorer) har själva inte fått någon utbildning<br />
i sex och samlevnad eller sexologi. Ovanstående<br />
yrkesgrupper utbildar sig själva efter eget intresse i skiftande<br />
omfång.<br />
(Fortsättning på sidan 17)
Bokhörnan: Könens möte<br />
Bo Göran Carlsson (fil.dr och auktoriserad sexualrådgivare) läser Ulf Wideströms ”Könens möte. Frågor, påståenden och förslag. En<br />
tankebok och handbok om sex - för ett fördjupat möte mellan könen” , och finner den tänkvärd.<br />
Vi är kön, d.v.s. vi lever som kvinnor eller män. Överallt<br />
bubblar det fram en ström av skildringar av könsliga<br />
mellanhavanden. Ändå hålls det mesta av den könsliga<br />
verkligheten dolt, och många ”självklara” föreställningar<br />
kalibreras aldrig mot verkligheten. Merparten av den gamla<br />
könsordningen är alltjämt i kraft.<br />
En bok som definitivt tillhandahåller en mångd nya och<br />
spännande infallsvinklar på det här viktiga området, både<br />
genom att inventera teorier och genom en serie<br />
grundläggande övningar av ”friskvårdskaraktär” är<br />
göteborgssexologen Ulf Wideströms bok med den långa titeln<br />
Könens möte. Frågor, påståenden och förslag. En tankebok och<br />
handbok om sex - för ett fördjupat möte mellan könen. (Transform)<br />
Boken, som finns både i nätupplaga och kan beställas från<br />
författaren i pappersutskrift, är tänkt att kontinuerligt<br />
kompletteras och utges i små och täta upplagor. Den är inte<br />
planerad att bli ”färdig”, men den överträffar redan i befintligt<br />
skick det mesta som skrivits på svenska inom det sexologiska<br />
området. Den är alldeles fri från den monumentala ensidighet<br />
som präglar mycken sexologisk litteratur. Ulf Wideström<br />
behärskar inte bara sexologi och psykologi, men han har<br />
också kvaliteter som filosof, idéhistoriker och - inte minst -<br />
stilist. Som gammal svensklärare njuter jag ohemult av hans<br />
många fyndiga formuleringar.<br />
Som i början av boken, där könsrollernas historia behandlas:<br />
”För det förra seklets kvinnor var den äktenskapliga plikten<br />
något som skulle uthärdas enbart som en offergärd ägnad<br />
familjens och fosterlandets väl. Nu har kvinnans rätt till<br />
orgasm förvandlats till ett manligt åliggande.” Så - var det<br />
inte bättre förr? Och Vem är normal? ”Normal” kan handla<br />
om vanligt ellere ovanligt, om friskt eller sjukt, om normenligt<br />
eller avvikande från normen. ”Den som är fullt anpassad,<br />
besvärsfri, och lever i harmoni med rådande könsmönster är<br />
det något verkligt allvarligt fel på. Och han eller hon är långt<br />
ifrån normal.”<br />
Sexualitetens natur beskrivs traditionellt utifrån ensidiga<br />
teorier: biologistiska, konstruktivistiska eller, inte minst<br />
vanligt, de freudianska, som sätter ”driften” i centrum.<br />
Någon ”drift” i freudiansk mening menar sig Wideström<br />
aldrig ha sett hos människor. Människans grundläggande<br />
behov är de fysiologiska, behoven av säkerhet, kärlek och<br />
uppskattning, och fr.a. behovet av självförverkligande, menar<br />
han med den amerikanske psykologen Maslow. Kärlek och<br />
sex är inte samma sak, men två sidor av ett och detsamma,<br />
människan själv. Vi är både biologiska varelser och<br />
kulturvarelser. Vår könsliga förmåga är beroende av övning<br />
och omvårdnad, men har också självfallet samband med<br />
hormoner och fysiskt allmäntillstånd. Att läsa Freud som<br />
fundamentalisterna läser Bibeln för på besynnerliga avvägar.<br />
Kontroversiell utifrån det helt dominerande kvinnliga<br />
perspektivet inom sexologin blir Ulf Wideström självfallet i<br />
kapitlet om kvinnligt och manligt, bokens mest spännande.<br />
Män är prestationsfixerade, det är klart, och ”kvinnor lär<br />
också känna sig osäkra – men i deras fall gäller osäkerheten<br />
om det är mannen eller sig själva de främst bör behaga”.<br />
Psykoanalytisk koppling med rötter i tolkning av antika<br />
myter är dåliga argument för särskilda själsliga drag hos<br />
män och kvinnor. I nu florerande föreställningar om män<br />
och kvinnor som invånare i två skilda världar finns i<br />
feministisk åskådning en benägenhet att se kvinnan som<br />
icke delaktig i uppkomsten av sin belägenhet, utan enbart<br />
som offer för mannens övermakt. En motsatt teori menar att<br />
manligt och kvinnligt endast handlar om social konstruktion.<br />
En biologistisk ”trosvissighet” får avsluta Ulf Wideströms<br />
eleganta exposé, där alla teorier har ett gemensamt:<br />
ensidigheten.<br />
Erotik är en konst, som lika gärna skulle kunna kallas<br />
sexualitetens kultur. Men vi saknar kunskaper om hur vi<br />
skall kunna öka den könsliga attraktionen. Body-building,<br />
aerobics, ansiktslyftningar och silikoninplantat är tyvärr lika<br />
ineffektiva som renhornspulver. Faran för männen är i hög<br />
grad att undervisningen på området ansluter så väl till vår<br />
kulturs enorma prestationsstress. Den erotiska pedagogikens<br />
första anvisning lyder enligt Wideström: ”Börja med att inte<br />
vänta dig någonting!” Det är för den nyfikne som det<br />
oförutsedda kan hända. Grunden är dock formulerad i fem<br />
pelare: lust, material (våra kroppar, tankar och fantasier), att<br />
kunna behärska och övervinna den antisexuella terror som<br />
rått i århundraden, att vara inspirerad och att skaffa sig<br />
färdigheter. (-Kan du spela fiol? - Jag vet inte. Jag har aldrig<br />
försökt!”) Det som förnöjer mest är vidare det omväxlande.<br />
Så långt principerna! Därpå följer exempel på konkreta<br />
kroppsliga övningar med anatomisk, fysiologisk och<br />
psykologisk koppling, som det skulle innebära att beröva<br />
Ulf Wideström hans levebröd att alltför utförligt avslöja. Det<br />
handlar om trohet och krav, om parförhållandet och dess<br />
gränser. Mycket av det som här sägs är självfallet<br />
kontroversiellt, men såvitt jag förstår saken rätt helt förnuftigt.<br />
Rubrikerna under avdelningen ”För ett fördjupat möte mellan<br />
könen” upptar tre ensamövningar kring det egna utseendet<br />
(”Vårt etablerade skönhetsideal innebär att man skall vara<br />
slät och slank .— För att man skall vara riktigt lämplig som<br />
kärlekspartner skall man vara arton år. Nitton får duga - till<br />
nöds”), de egna kroppskontakterna och den egna lusten, tre<br />
parövningar som handlar om roller, flykt och (i två<br />
avseenden) ömma punkter, och tre gruppövningar som<br />
handlar om våra historier, våra problem och vår lek.<br />
Svensk sexologisk facklitteratur handlar till minst 90 % om<br />
två ting: om män som begår sexuella övergrepp och om<br />
kvinnor som har sexuella problem. Ulf Wideströms kloka<br />
bok handlar om något annat: att sex visserligen är svårt,<br />
men att det dessutom är roligt och spännande. Det är märkligt<br />
att inget av våra stora förlag observerat författarens kapacitet!
En parallell<br />
Terapeuten Ulf Wideström filosoferar kring musik och sexualitet i vår kultur och våra massmedier.<br />
På artonhundratalet betydde musik två ting: att spela själv<br />
eller att lyssna till någon som gör så. Kommunikationen<br />
byggde på närkontakt. Hundra år senare fick musik en<br />
ytterligare innebörd. Frågan är om inte denna kommit att<br />
dominera.<br />
Såväl utövandet som den passiva tillägnelsen av musik är<br />
efter nittonhundratalets mitt baserad på en annan situation;<br />
ett annat relationsmönster. Musik framförs i allt mindre<br />
utsträckning inför publik. Musikanten befinner sig inte längre<br />
i samma rum som lyssnaren. Den omedelbara lyssnaren är<br />
istället en maskin; en upptagningsapparatur. Med vars hjälp<br />
den levande lyssnaren i ett senare skede avnjuter de<br />
musikaliska prestationerna via en avspelningsanläggning.<br />
Musiken har härigenom förvandlats till en vara saluförd på<br />
en marknad.<br />
Jag har aldrig hört farhågor yppas över denna utveckling.<br />
Att någon form av omistliga värden skulle gått förlorade<br />
genom musikkommunikationens medialisering. Att den<br />
musikaliska njutningen skulle ha tunnats ut av att kunna<br />
växla mellan två skilda arenor där den ena utgörs av<br />
konsertlokalen, den andra av hemmets lugna vrå. Att en<br />
sådan uppsplittring av musikintresset skulle ha lett till att<br />
det försvagats.<br />
Nej, jag tror att det råder en lika oreflekterad som intensiv<br />
förvissning om att musikkulturen genom nya disributionsformer<br />
inte bara demokratiserats utan i lika hög grad<br />
intensifierats. Så långt ena sidan av min parallell. Nu över<br />
till den andra.<br />
Jag tror att vi befinner oss i en motsvarande förändringsprocess<br />
på sexlivets område. Många av de sexupplevelser<br />
människor skaffar sig äger rum på andra håll än i levande<br />
livet. De blir i allt högre grad artificiella, opersonliga och<br />
fiktiva.<br />
Så låt oss titta närmare på dessa begrepp. Det förstnämnda<br />
anger att det rör sig om en konstprodukt. Konst är ett<br />
problematiskt begrepp på sexfronten. Här brukar konst, i<br />
betydelsen förkonstling, ställas mot honörsbegreppet<br />
naturlighet. I dagens samhälle har den ”naturliga<br />
sexualiteten” högsta status. Vari denna naturliga sexualitet<br />
skulle bestå är emellertid höljt i ett väl kringgärdat dunkel.<br />
Ett annat ideal som vanligen markeras av våra mest<br />
inflytelserika tyckare är att sex måste vara väldigt, väldigt<br />
personligt. Om så icke är fallet är det så fel det kan bli.<br />
Min ambition är att ifrågasätta både det ”naturliga” och det<br />
”personliga”. Jag betraktar varje tanke om ett naturtillstånd<br />
som en illusion. Och varje tanke om något exklusivt<br />
personligt som kollektivt och socialt format.<br />
16<br />
Den med särskild emfas framförda kritiken mot fiktiv erotik<br />
består i att den brister i verklighetsförankring. Men är inte<br />
fiktionernas främsta kännetecken att de lättat från<br />
realiteternas värld? I andra sammanhang är detta inte det<br />
minsta kontroversiellt. Det är sällan Rödluvan eller<br />
Stålmannen beskylls för att ge folk en förvriden<br />
verklighetsuppfattning om sådant som vargars<br />
matsmältningsapparat respektive aerodynamik och<br />
hållfasthetslära.<br />
I vårt samhälle råder en total skitsighet runt sex. Sex är heligt<br />
och sex är snusk. Sex är den enda giltiga anledningen till<br />
familjebildningar, samt en ofta förekommande anledning till<br />
att sådana upphör.<br />
Inget av dessa mina påståenden vilar på nämnvärt<br />
forskningsstöd. Båda är en sammanfattning av talrika<br />
behandlingskontakter samt en i viss mån uppnådd<br />
livserfarenhet.<br />
Mitt förmodande att musikkulturens omvandling upptagits<br />
på ett annat sätt än sexkulturens stärks av iakttagelser av<br />
den debatt som pågått. Här haglar invändningarna tätt.<br />
Utöver den rena moralism som krampaktigt strävar efter en<br />
återgång till flydda dar då en äkta sexualitet sågs blomma i<br />
ordnade former mobiliseras även diverse expertutsagor. Ja,<br />
orosmolnen hopas. De moralpaniska konvultionerna<br />
strömmar genom samhällskroppen i våg efter våg. Medialt<br />
gestaltade och hämningslöst exploaterade i den rådande<br />
konkurrensen.<br />
Varningsropen skallar från löpsedlar och i debattprogram<br />
på tv. Larm efter larm. Och chock efter chock. Människor<br />
beskrivs som utsatta för ett bombardemang av skadliga<br />
inflytelser. Värst av allt är internet; ett Sodom och Gomorra<br />
av oceaniska dimensioner.<br />
Det förunderliga är att hoten hela tiden förläggs till<br />
cyberrymden och andra lokaliteter utanför oss själva. Vi<br />
beskrivs som invaderade av lömska krafter vilka likt fientliga<br />
armador attackerar vår ursprungliga och sunda livsstil. Vår<br />
egen inblandning är tabu.<br />
Det sex som för hundra år sedan hörde djävulen till har nu<br />
blivit en angelägenhet för riksdag, regering samt framför allt<br />
socialstyrelsen och folkhälsoinstitutet. Dessa instanser<br />
kämpar för att återupprätta sexets förlorade oskuld. Pådrivna<br />
av en hämningslöst pragmatisk allians mellan konservativ<br />
religiositet och en föregivet progressiv feminism.<br />
Alla vill de stoppa en utveckling som gått för långt.<br />
Det jag mest intresserar mig för i denna process är hur den<br />
kvinnorörelse som gjort markanta framsteg på åtskilliga<br />
områden hanterar frigörelsesträvanden vad gäller sexualitet.<br />
Samt hur ett jämställdhetstänkande kring förändrade
sexuella uttrycksformer skulle kunna formuleras.<br />
Men låt oss bli lite mer konkreta. Och vända uppmärksamheten<br />
mot just internet. Vad blir vi varse om vi en stund<br />
surfar runt bland de sexstimulanser som här tillhandahålls?<br />
Jo, en kompakt ojämlikhet. ”Det manliga perspektivet” är så<br />
bedövande att det krävs viss distans för att göra det synligt<br />
fullt ut. Den som avstår från att göra en sådan inventering<br />
kan nöja sig med att studera ämnesrubrikerna i de spam<br />
som väller in i brevlådan. De ger samma bild. ”Teenage tits”<br />
varvas med ”Impress your wife”. I det oändliga.<br />
För närvarande är (enligt uppgift i Internet World) besökarna<br />
på porrsajter till trettio procent kvinnor. Det är uppenbart att<br />
utbudet inte tagit större notis om efterfrågan.<br />
Ett lika okänsligt, och jämställdhetsfientligt, bemötande står<br />
att finna i de respektabla media som så gärna ägnar sig åt<br />
förfasanden. Här är könsperspektivet inverterat. ”Kvinnliga”<br />
aspekter av ett lika verklighetsfrämmande som reaktionärt<br />
slag utgör en självklar bedömningsgrund. Men att utnämna<br />
moralism och puritanism till ett kvinnligt förhållningssätt,<br />
är inte det en av de grövsta formerna av sexism? En sexism<br />
som flertalet feminister gjort till sin grej.<br />
Här står ”kvinnoförnedring” i centrum. Vari denna består<br />
förklaras sällan. Den verkar vara naturgiven. Även bland de<br />
mest konstruktionistiskt övertygade feministerna.<br />
Eftersom jag anlägger helt andra synpunkter i mitt<br />
jämställdhetsarbete än dem mainstreamfeminister lanserar<br />
ter sig könsförtrycket i mina ögon annorlunda. Jag ser fram<br />
mot den dag då virtuella gigolos fröjdar kvinnliga<br />
nätkonsumenter i lika hög grad som de stripbrudar vilka<br />
Sex- & samlevnadsinformation - funktionshinder?<br />
Fortsättning från sidan 14<br />
En genomgång på Internet med besök på varje högskolas<br />
hemsida och program och genomsökning efter sexologi på<br />
schemat fann författaren ingen hänvisning till sådan kurs.<br />
Det finns visserligen sexologikurser att läsa i Uppsala,<br />
Stockholm och Göteborg men dessa är inte obligatoriska ej<br />
heller öppna/tillåtna för alla yrkesgrupper.<br />
Ungdomarna i studien önskar att habiliteringspersonal<br />
kunde svara på deras frågor om sex och samlevnad och<br />
funktionshinder och med tanke på att habiliteringspersonal<br />
är specialister på ungdomarnas diagnos så är det ett<br />
resursslöseri att det inte är så. En orsak till att personal inte<br />
tar upp sexualitet med eleven kan bero på att personal<br />
17<br />
förnöjer manliga betraktare. (Homokonsumenterna, av båda<br />
könen, som till övervägande del är långt mer avancerade<br />
och frigjorda sätts här inom en medveten parentes. Jag<br />
fokuserar på det dominerande heteroköret. Men vem vet,<br />
utvecklingen följer inte någon rak linje. Rätt som det är kanske<br />
en RFSL-kongress får att ta ställning till en motion om att<br />
alla RFSL-arrangemang ska förläggas till porrfria hotell.)<br />
Jag har försökt dra en parallell mellan två fenomen:<br />
musiklivets och sexlivets förändrade villkor. Är detta ett<br />
exempel på simpel demagogi eller kan det vara meningsfullt<br />
och tankeväckande?<br />
Det är sorgligt sällsynt att sexologer dryftar frågor av denna<br />
art. Något jag gärna vill befrämja. Till fromma för mer<br />
varierade och utvecklade former av sexuella<br />
upplevelseformer hos såväl en bred allmänhet som hos<br />
proffsen.<br />
Min förhoppning är att det ska uppstå en social bas för<br />
talangfulla erotikartisters konstfulla insatser; en erotisk<br />
kultur värd namnet; en kultur där artisteri möter publik<br />
uppskattning och betalar sig.<br />
Trots att jag är en inbiten vänsterman har jag inga som helst<br />
betänkligheter mot att se sexutbudet allt mer kommersialiserat.<br />
Jag är strax på väg till frisören. Jag överväger<br />
inte att klippa håret själv. Jag föredrar att köpa den tjänsten.<br />
På ett likartat sätt är jag spekulant på sexuella tjänster i<br />
medial form – däremot inte i omedelbar kroppskontakt.<br />
Och jag väntar ivrigt på att mer konstfulla produkter ska<br />
erbjudas.<br />
bedömer elevens kunskap att ta in information efter elevens<br />
sociala färdigheter, om inte eleven fungerar i ett socialt<br />
perspektiv så ignoreras sexualiteten, frågan är bara vilket<br />
som är hönan och vilket som är ägget?<br />
För att ungdomar med funktionshinder ska bli specialister<br />
på sitt eget handikapp så måste vuxna informera dem om<br />
sex och funktionshinder. Lärare, föräldrar, habilitering och<br />
ungdomsmottagningspersonal har ett kollektivt ansvar att<br />
se varje ungdom med funktionshinder i ett helhetsperspektiv<br />
och erkänna dem som sexuella individer med behov och<br />
önskningar inte olika andra ungdomar utan funktionshinder<br />
som de träffar. Vuxna måste upphöra med att skicka dem<br />
vidare till s.k. specialister eftersom dessa inte existerar!
Dödsruna Helene Backman<br />
Som meddelats i flera dagstidningar har kuratorn och<br />
sexualrådgivaren Helene Backman avlidit efter en tids<br />
sjukdom i cancer. Närmast sörjande är maken Lars Backman.<br />
Helene var de senaste åren verksam vid kvinnokliniken<br />
Danderyds sjukhus där hon även påbörjat ett<br />
avhandlingsarbete om behandling av vestibulit.<br />
Vi lärde känna Helene i samband med kurser i klinisk<br />
sexologi vid Göteborgs universitet. Hon var en naturlig<br />
centralpunkt som alltid drog omgivningens blickar till sig,<br />
men som vann respekt genom sin klokhet och intelligens,<br />
humor och självdistans. .<br />
Under 1990-talet hade Helene en av de första svenska TVprogrammen<br />
där tittare i direktsändning kunde ringa in med<br />
sina frågor om sexualitet och samliv. Under flera år hade<br />
Helene även en uppskattad frågespalt i tidningen Expressens<br />
söndagsbilaga om sexualitet, följt av att hon besvarade<br />
tittarnas brev i TV4:s morgonsoffa. I det offentliga<br />
rådgivningsarbetet var Helene oerhört mån om att skydda<br />
klienternas integritet och gick långt för att säkerställa att<br />
individer inte skulle kunna identifieras. En seriös och<br />
ödmjuk inställning till sitt arbete där hon inte gav råd eller<br />
vägledning utan väl underbyggda kunskaper gjorde att<br />
Helene utgjorde en god förebild som expert inom sexualrådgivning.<br />
I sin yrkesroll som socionom var Helene alltid<br />
väl medveten om den respekt man måste ha för yrkets<br />
möjligheter och bevarandet av en god yrkesetik. .<br />
Homosexuella upplever sig kränkta i sjukvården<br />
Sjuksköterskan Gerd Röndahl har nyligen doktorerat med<br />
en avhandling vid namn Heteronormativity in a Nursing<br />
Context. I denna har hon studerat hur homosexuella<br />
patienter upplever bemötandet i vården och hur homosexuell<br />
vårdpersonal upplever sin vardag. Resultatet visar att<br />
vårdpersonalen är tolerant mot homosexualitet, men att<br />
patienterna ändå ofta upplever sig kränkta. Avhandlingen<br />
lades fram vid Uppsala universitet den 10 maj.<br />
Det övergripande syftet med avhandlingen var att beskriva<br />
situationen för lesbiska och bögar i vården. I fyra delstudier<br />
har Gerd Röndahl genom enkäter och öppna intervjuer<br />
undersökt hur vårdpersonal och vårdstudenters attityder till<br />
homosexualitet ser ut, hur homosexuell vårdpersonal<br />
upplever sin arbetssituation och hur homosexuella patienter<br />
och deras partners upplever bemötandet i vården.<br />
Vårdpersonalen och studenterna uttryckte generellt sett<br />
positiva attityder till homosexuella. Variationen var dock stor,<br />
några personer rapporterade negativa attityder och hela det<br />
känslomässiga spektrumet från tolerans till ilska var<br />
representerat.<br />
Den homosexuella vårdpersonalen beskrev rädsla och oro<br />
över de heterosexuellas reaktioner. De kalkylerade ständigt<br />
18<br />
Helene var för Mats ett uppskattat ressällskap på tågresan<br />
från Göteborg till Stockholm, alltid villig att föra en<br />
diskussion och hon gav då även exempel på sitt brinnande<br />
intresse för natur och djurliv som tidigare aktiv fältbiolog.<br />
Det brinnande naturintresset ledde även till att Helene i<br />
perioder arbetade i Antarktis med att köra gummibåtar.<br />
Helene hade en övertalningsförmåga som få. Ett av de mer<br />
spektakulära tillfällena under tågresorna var när hon<br />
lyckades få X2000 att göra uppehåll på en station där tåget<br />
inte skulle stanna, detta för att kunna komma iväg till maken<br />
Lars i sommarhuset i Stockholms skärgård och få njuta av<br />
rökta räkor. Tåget stannade till och Helene hoppade av till<br />
medpassagerarnas jubel. .<br />
Vi väljer att minnas Helene som denna kloka och jordnära<br />
kvinna, sprudlande av skratt, som mötte världen, gärna i ett<br />
par nyshoppade skor med höga klackar. Våra tankar går till<br />
Helenes närmaste, maken Lars, föräldrar, syskon och inte<br />
minst syskonbarnen som Helene alltid så kärleksfullt<br />
berättade om.<br />
Lena Johansson-Jensen Mats Christiansen<br />
Kurator universitetsadjunkt<br />
Ungdomsmottagningen Institutionen för omvårdnad,<br />
Karolinska Institutet<br />
Trelleborg Huddinge<br />
med risken att ”komma ut” bland arbetskamraterna.<br />
- Det innebär att de inte är en del i gemenskapen. I vården är<br />
personalen så beroende av varandra så det här kan bli ett<br />
arbetsmiljöproblem, säger Gerd Röndahl.<br />
De homosexuella patienterna rapporterade flera situationer<br />
där vårdpersonalens kommunikation utgick från en<br />
heterosexuell norm, vilket ledde till osäkerhet och vaksamhet<br />
hos lesbiska och bögar.<br />
- Till exempel beskrev en kvinna som lades in för buksmärta<br />
att hon talade om för sköterskan att hon levde lesbiskt och<br />
alltså inte behövde ta graviditetstest. Sköterskan blev perplex<br />
och svarade att graviditetstest var rutin. Därmed förmedlar<br />
hon åsikten att alla egentligen är heterosexuella, berättar Gerd<br />
Röndahl.<br />
Hon hoppas att avhandlingen ska bidra till att synliggöra<br />
bögar och lesbiska.<br />
- Personalens osäkerhet inför det okända kan leda till<br />
ambivalens och osäkerhet trots en i grunden positiv attityd.<br />
Det kan leda till missuppfattningar och undvikande<br />
beteenden. Vårdpersonal bör lära sig att kommunicera på ett<br />
mer naturligt sätt om och med ”det annorlunda” och vara<br />
medveten om vilka normer som förmedlas via ordval och<br />
beteende, säger Gerd Röndahl.
Bokhörnan: ”Queersverige” & ”Porr – en bästsäljande historia”<br />
Xenu Cronström<br />
För den som är intresserad av sexualitet ur samhällsvetenskapligt eller politisk synvinkel torde två av <strong>2005</strong>:s absolut mest<br />
intressanta böcker vara ”Porr – en bästsäljande historia” av Mattias Andersson och ”Queersverige” av Don Kulick (red).<br />
”Porr...” är en ovanligt neutral och nyanserad studie av den<br />
samtida svenska porrbranschen. En studie som försöker se<br />
till fakta snarare än att hänge sig åt fantasier och<br />
trosföreställningar, som försöker undvika såväl skönmålning<br />
och romantisering som svartmålning och demonisering, och<br />
som lyfter fram människorna i branschen utan att framställa<br />
dem som varesig hjältar eller offer, utan som vanliga<br />
människor som inte förtjänar varesig beundran eller förakt.<br />
Den som söker bevis för sin redan cementerade uppfattning<br />
att porrbranschen är bra och fin eller att den är monstruös<br />
och ondskefull kommer att bli besviken, men för den som vill<br />
bredda sitt perspektiv kan boken vara mycket givande.<br />
Queersverige är en antologi med artiklar som handlar om<br />
olika sidor av samtidens Sverige. Sidor som faller ur en<br />
eller annan snäv mall för normal heterosexualitet.<br />
Bilder från Pride<br />
Xenu Cronström<br />
Detta nummers omslagsbild är årets prideparad,<br />
fotograderad från insidan, närmare bestämt från<br />
fetishklubben Dekadances lastbilsflak. De tre bilderna på<br />
denna sida är tagna under förberedelserna inför<br />
prideparaden.<br />
Nedan ser vi några av de lastbilar som skall åka i paraden.<br />
Längst fram står tidningen QX (Queer eXtra) och<br />
läderbögsklubben SLM (Scandinavian Leather Men). Till<br />
höger ser vi en del av Liberala UngdomsFörbundets<br />
delegation. Just dessa folkpartister valde att gå klädda i<br />
kroppsmålning, inklusive påmålade partilogotyper. Så gott<br />
som alla partier hade en egen grupp som gick i paraden.<br />
Tjejerna nere till höger företräder däremot inte någon särskild<br />
organisation, utan var där som privatpersoner. Två av dem<br />
går i koppel, och den ena av dem blir ledd i detta av sin<br />
flickvän eller väninna.<br />
19<br />
Kulicks förord är en utmärkt introduktion till Queerteori, och<br />
artiklarna är intressanta var och en på sitt vis. Antologins<br />
största svaghet, som också är en av dess största styrkor, är att<br />
ingen av artiklarna vandrar särskilt långt från mainstreamdiskursen.<br />
Verket är helt enkelt inte särskilt banbrytande eller<br />
radikalt. Detta begränsar dess potential, men gör samtidigt<br />
att det blir svårt att avfärda det som stollerier. Så har<br />
Qeersverige i svensk press inte heller bemötts så mycket med<br />
hurrarop och burop, som med ett välvilligt ”jasså”. Därmed<br />
inte sagt att ”Queersverige” är ointressant. Tvärtom är den<br />
inte bara en utmärkt introduktion till queerteori, utan<br />
innehåller även femton korta fristående böcker som var och<br />
en egentligen förtjänar en egen recension. Min personliga<br />
favorit är ”När man inte vill vara sig själv”, om ensamma<br />
norrländska män och om hur oerhört lite som krävs för att<br />
man skall falla utanför kategorin ”normal heterosexuell”.