Atomen, periodiska systemet och kemiska reaktioner - Hagaskolan

Högstadiets 

Högstadiets 

kemi 

kemi 

En En En kort kort sammanfattning 

sammanfattning 

Kristina Olsson, Dammfriskolan, Malmö – www.lektion.se

Atomen, periodiska systemet och kemiska reaktioner 

Atomens uppbyggnad: 

Atomer består av elementarpartiklar. I atomkärnan hittar vi positiva protoner 

och neutrala neutroner. Utanför atomkärnan sitter elektronskalen. Där finns de 

negativa elektronerna. 

I en kemisk reaktion är det bara elektronerna som deltar. 

Bilden visar en heliumatom. 

En atom har alltid lika många protoner som elektroner. 

Om antalet är olika har vi en jon. 

En positiv jon har fler protoner än elektroner. 

En negativ jon har fler elektroner än protoner. 

Grundämnen består av en enda sorts atomer. Det finns strax över 100 

grundämnen. Dessa kombineras på olika sätt för att bilda allting omkring oss. 

Det som bestämmer vilket grundämne det är, är hur många protoner atomkärnan 

har. 


Elektronskal 

De flesta atomer har mer än ett elektronskal. Det finns nämligen en gräns för hur 

många elektroner som får plats i varje skal. Vi har döpt skalen så här: 

Skal Nummer Antal elektroner 

K 1 2 

L 2 8 

M 3 18 

N 4 32 

Varje grundämne har ett eget namn. De har också en egen kemisk beteckning. 

Till exempel: grundämnet som har 1 proton heter väte. 

Den kemiska beteckningen för väte är H. 

Om man ska skriva en väteatom på kemispråket skriver man H 

Två väteatomer skrivs 2H och 3 väteatomer 3H. 

En molekyl består av två eller flera atomer som sitter ihop. 

Vätemolekylen består av 2 stycken väteatomer. 

På kemispråket skriver man detta H2 


Joner skrivs på följande sätt: 

En positiv jon har fler protoner än elektroner. Den har lämnat bort elektroner 

och blivit positivt laddad. 

En kopparjon skriver man Cu 2+ 

Plustecknet berättar att jonen är positiv och 2:an visar att den har 2 protoner fler 

än elektroner. 

En negativ jon har fler elektroner än protoner. Den har tagit upp elektroner och 

blivit negativt laddad. 

En kloridjon skriver man Cl - 

Minustecknet visar att den är negativ och eftersom det inte står någon siffra 

framför så betyder det att den har 1 elektron mer än antalet protoner. 

När en atom avger (lämnar bort) elektroner kallas det oxidation 

När en atom tar upp elektroner kallas det reduktion. 

Hur vet man hur jonen som bildas ska se ut? 

Det periodiska systemet är indelat i grupper ↕ (lodräta) och perioder ↔ 

(vågräta) 

Atomerna i samma period har lika många elektronskal. 

Atomerna i samma grupp har lika många valenselektroner. Valenselektroner är 

de elektronerna atomen har i sitt yttersta skal. Det är bara dessa som deltar i 

kemiska reaktioner. 


Grundämnesfamiljer 

Grupp 1 – Alkalimetallerna. 

I denna grupp hittar vi, förutom väte, metaller som är mjuka och väldigt gärna 

reagerar med syre och vatten. 

De förvaras i fotogen. När man lägger dem i vatten bildar de en alkalisk (basisk) 

lösning. 

Alla atomerna i denna grupp har 1 valenselektron som de gärna vill lämna bort. 

Därför får de laddningen +1. 

Exempel på alkalimetaller: Litium, Natrium, Kalium 

Grupp 7 – Halogenerna 

I denna grupp hittar vi ämnen som har bakteriedödande egenskaper och är 

farliga att andas in. De är färgade gaser. 

Alla atomerna i denna grupp har 7 valenselektroner. Det innebär att de gärna tar 

upp en elektron och får laddningen -1 

Exempel på halogener är fluor, klor, brom och jod. 

Grupp 8 – Ädelgaser 

I denna grupp hittar vi gaser. De har alla fulla yttersta skal och vill därför inte 

reagera med något annat ämne. De är ensamma atomer, som inte bildar 

molekyler som många andra gaser gör. 

Exempel på ädelgaser är helium, neon, radon och argon. 


Kemiska reaktioner 

En kemisk reaktion är när atomer eller joner reagerar med varandra och bildar 

nya ämnen. 

När man skriver en reaktionsformel måste det finnas lika många atomer på båda 

sidor om pilen. 

Exempel på en kemisk reaktion 

natriumjoner + kloridjoner bildar natriumklorid 

Na + + Cl - NaCl 

Molekylförening 

En molekylförening består av atomer som sitter ihop i molekyler. 

Alla atomer vill ha ett fullt yttersta skal (ädelgasstruktur). Syreatomen har 6 

elektroner i sitt yttersta skal (valenselektroner) 

Den vill gärna ha 8 för då är skalet fullt. Väteatomen har en valenselektron. Den 

vill ha 2 st för då är deras yttersta skal fullt. En syreatom kan då slå ihop sig med 

två stycken väteatomer till en vattenmolekyl. Tillsammans har de 8 elektroner 

som de delar på 

Vattenmolekyl 

Exempel på andra molekylföreningar är kvävgas, koldioxid. 


Jonförening 

Atomer omvandlas till joner genom att antingen ta upp eller lämna ifrån sig 

elektroner. En jon är laddad. En positiv och en negativ laddning dras till 

varandra och då bildas det en jonförening som håller ihop med elektriska krafter. 

Exempel på jonföreningar är salter som natriumklorid. 

Blandning: 

När två ämnen blandas utan att reagera kemiskt med varandra. Till exempel 

sand blandas med socker. 

Lösning: En lösning är en klar vätska. Den bildas när ett ämne löses upp i en 

vätska, oftast vatten. Exempel på lösning: socker i vatten. 

Utspädd lösning: man har löst upp lite av ett ämne i vattnet. 

Koncentrerad lösning: man har löst upp mycket av ett ämne i vattnet. 

Mättad lösning: man har löst upp så mycket av ett ämne att det inte går att lösa 

upp mer, det blir kvar lite av ämnet på botten. För att kunna lösa upp mer av 

ämnet kan man värma vätskan. 

Slamning: En slamning är grumlig. Man kan se det uppslammade ämnet flyta 

runt i vätskan innan det samlas på botten eller ytan. Detta kallas sedimentering. 

Emulsion : är en blandning av två vätskor som inte löser sig i varandra. Ett 

exempel på en emulsion är mjölk där små fettpartiklar håller sig svävande i 

vattnet. 

Legering: är en blandning av två eller flera metaller där den nya blandningen får 

andra egenskaper än usprungsmetallerna. Exempel: brons som är en blandning 

av koppar och tenn. 


Att skilja ämen 

För att skilja ämnen åt finns det flera metoder, här är några av de vanligaste: 

Filtrering; Man använder ett filter för att skilja en vätska från småpartiklar i 

den. 

Destillation: Man upphettar en vattenlösning så den kokar. Vattnet övergår till 

vattenånga och det upplösta ämnet stannar kvar. 

Indunstning. Man låter vattnet i en vattenlösning avdunsta. Det upplösta ämnet 

stannar kvar. 

Sedimentering: Man låter en slamning stå ett tag. Då kommer det uppslammade 

ämnet att sjunka till botten (eller ytan) och man kan försiktigt hälla bort vattnet 

(dekantering) 

Aggregationstillstånd 

Aggregationstillstånd är namnet på de olika faser ett ämne kan befinna sig i. 

Värme är egentligen rörelse hos atomerna. Ju varmare det är, desto mer rör de 

sig. 

När ett ämne är i fast form rör sig atomerna långsamt. 

Exempel på ämnen i fast form är järn och is. 

När ett ämne är flytande rör de sig snabbare 

Exempel på vätskor är vatten och bensin. 

När ett ämne är i gasform rör de sig så fort att de kan komma långt ifrån 

varandra. 

Exempel på gaser är neon och koldioxid. 

Värme tillförs 

Värme avges 


Smältpunkt: Den temperatur där ett ämne övergår från fast till flytande form, 

det smälter 

Kokpunkt: Den temperatur där ett ämne övergår från flytande form till 

gasform, det förångas. 

Kondensation: Är när en gas övergår till flytande form. Exempelvis när 

vattenånga träffar en kallare yta och återgår till flytande. 

Stelning: När ett flytande ämne övergår till fast form, till exempel vatten fryser 

till is. 

Sublimering: När ett ämne övergår direkt från fast form till gasform eller 

tvärtom. Exempel när vattenånga i luften träffar en kall yta och fryser till is 

direkt . 

När vatten kokar eller is smälter är det en fysikalisk förändring. Det bildas 

inget nytt ämne, utan det ämnet man hade från början byter bara 

aggregationstillstånd (fas) 

Förbränning 

Förbränning är ett av de vanligaste exemplen på en kemisk förändring, dvs. 

när ämnen reagerar och bildar ett eller flera nya ämnen med nya egenskaper. 

För att ett ämne ska förbrännas krävs det tre saker: 

1) Värme 

2) Syre 

3) Brännbart material. 

För att släcka en eld måste man ta bort en av dessa tre. Detta kan göras på olika 

vis: 

Kylning Man tar bort värmen. Till exempel genom att hälla vatten på elden 

Kvävning: man tar bort syretillförseln exempelvis genom att rulla in någon i en 

filt eller lägga ett lock över brinnande olja. 

Lämpning: Man tar bort det brännbara materialet. Vid en skogsbrand kan man 

hugga en brandgata . Då saknas det brännbart material runt elden och den 

slocknar så småningom. 

Ett ämne som brinner i syre bildar en oxid. 

Kol + syre ger koldioxid. Om syretillförseln är dålig bildas kolmonoxid. 

Svavel + syre bildar svaveldioxid 


Atmosfären 

Atmosfären består till största delen av kvävgas, 78 % och syre 21 %. 

I atmosfären finns även cirka 1 % ädelgaser och 0,035 % koldioxid. 

Där finns också vattenånga. Varm luft kan innehålla mer vattenånga än kall luft. 

Luften innehåller atomer och därför väger den också, cirka 1,3 kg för en 

kubikmeter. 

Kväve har den kemiska beteckningen N. Kväve har fått sitt namn av att den 

kväver eld. 

Kvävgas har den kemiska beteckningen N2 

Kväve används inom industrin för tillverkning av ammoniak. Flytande kväve är 

-196 C kallt och används bland annat till att snabbt frysa in livsmedel. Kväve 

används också i livsmedelsförpackningar istället för luft 

Syre har den kemiska beteckningen O. I atmosfären finns syrgasmolekyler, O2 

Syre är nödvändigt vid förbränning, inte bara av bränsle utan även av maten i 

vår kropp. Syre kan användas som blekmedel vid pappersframställning och vid 

ståltillverkning. 

Koldioxid CO2 är en tung gas. Ett kännetecken på koldioxid är att den grumlar 

kalkvatten. 

Koldioxid används i läsk i form av kolsyra. Man kan släcka eld med koldioxid 

och det används i brandsläckare. När en deg jäser är det koldioxid som gör små 

gasbubblor som gör degen porös. 

Koldioxid bildas vid förbränning av organiska ämnen, dvs. ämnen som 

innehåller kol. När vi förbränner maten i vår kropp eller förbränner bensinen i en 

bil bildas koldioxid. 

Koloxid (kolmonoxid, CO) är en giftig och färglös gas som bildas vid 

förbränning om det är otillräckligt med syre. Den finns i brandrök, bilavgaser 

och cigarettrök. 


Miljöproblem 

Ozonlagret 

Högt uppe i atmosfären finns ozonmolekyler, O 3 På en viss höjd finns de flesta 

ozonmolekylerna samlade, detta kallas ozonlagret. Ozon är ett mycket giftigt 

ämne men det är också nödvändigt för att skydda oss mot solens farliga UVstrålning. 

Det ozon som finns uppe i atmosfären är alltså bra för oss. Freoner är 

ämnen som använts i kylskåp och sprayflaskor som drivgas. Dessa förstör 

ozonlagret och är därför förbjudna i de flesta länder. 

Nere vid marken kan ozon också bildas när solljuset reagerar med bilavgaser. 

Detta kallas marknära ozon och kan orsaka skador på både djur och växter. 

Försurning 

När man bränner fossila bränslen, som till exempel bensin och eldningsolja 

innehåller dessa förutom kolväten, ämnen som svavel och kväve. 

Svavel bildar svaveldioxid, SO2 Uppe i atmosfären reagerar detta med vatten 

och svavelsyra bildas. Detta förstör byggnader, som vittrar sönder och orsakar 

skador på växter och djur. Metallföremål rostar lättare. Det bidrar också till att 

sänka pH-värdet i vattnet. De levande organismerna i vattnet skadas eller dör. I 

marken kan det surare vattnet lösa upp (urlaka) salter som annars skulle vara 

svåra att lösa. Tungmetaller som bly och kvicksilver hamnar i vårt grundvatten 

och så småningom i de levande organismerna där det kan orsaka skador. 

Kemiska bekämpningsmedel, biocider 

För att bekämpa skadedjur och ogräs använder människan olika biocider, 

bekämpningsmedel. 

Många av dessa har använts i många år innan man insett att de kan vara skadliga 

för djur och växter. Ett exempel är ämnet DDT som användes flitigt tidigare. 

Detta bryts inte ner i naturen utan hamnar i de levande organismerna, där det 

stannar kvar under mycket lång tid. Även om det är förbjudet i de flesta länder 

numera så kan man fortfarande uppmäta DDT i bröstmjölken hos ammande 

kvinnor. 

Övergödning 

För att våra spannmål ska växa bra använder vi konstgödsel. Detta innehåller 

mycket kväve, fosfor och kalium. Växterna vi odlar kan inte ta upp allt utan en 

hel del kommer att lösas upp när det regnar och följa med ut i vattendragen. Där 

bidrar gödningsmedlet till att vattenväxter och alger ökar i antal. Sjön växer igen 

och de många växterna använder massor av syre till sin cellandning. Det blir 

syrebrist i sjön vilket leder till att fiskar och andra vattendjur dör. 


Syror och baser 

Ämnen kan vara sura, basiska eller neutrala. För att beskriva detta använder vi 

en pH-skala. 

pH-värden under 7 räknas som sura, 7 är neutralt och över 7 är det basiskt. 

För att undersöka pH-värdet kan man använda en indikator. Exempel på 

indikatorer vi använder är fenolftalein och BTB ( bromtymolblått) Vi använder 

också indikatorpapper. 

Syror 

* Egenskaper hos syror 

♦ smakar surt 

♦ innehåller vätejoner H+ 

♦ reagerar med oädla metaller, tex magnesium och det 

bildas vätgas. 

♦ Har ett pH värde under 7 

* Starka syror 

• Saltsyra HCl I vattenlösning delas den upp i joner, 

vätejoner H+ och kloridjoner Cl- 

• Salpetersyra HNO3 

• Svavelsyra H2SO4 

* Svaga syror och var de finns 

• Citronsyra – i alla citrusfrukter 

• Askorbinsyra – C-vitamin 

• Fosforsyra – i Coca Cola 

• Ättiksyra – i inlagda grönsaker t ex rödbetor 

• Mjölksyra – i filmjölk och trötta muskler 

Baser 

* Egenskaper hos baser 

• PH över 7 

• Smakar beskt 

• Känns hala 

• Innehåller hydroxidjoner OH- 

• Reagerar inte med oädla metaller 

* Starka baser 

• Natriumhydroxid NaOH. När den är löst i vatten delas 

den upp i natriumjoner Na+ och hydroxidjoner OH- 

• Ammoniak NH3 


Neutralisation 

Om man blandar en syra och en bas i rätt mängder med varandra får man en 

neutral lösning. 

H+ Cl- 

CL- H+ 

H+ Cl- H+ 

Cl- 

H+ OH- blev H2O 

(vanligt vatten) 

Na+ och Cl- blev till 

NaCl (vanligt koksalt) 

syra + bas salt + vatten 

Exempel : saltsyra + natriumhydroxid natriumklorid + vatten 

I bägaren med saltsyra finns vätejoner och kloridjoner. 

Na+ OH- 

OH- NA+ 

Na+ OH- 

I bägaren med Natriumhydroxid finns natriumjoner och hydroxidjoner 

När man blandar innehållet i båda bägarna slår sig jonerna ihop och bildar nya 

ämnen. 

Vätejonerna och hydroxidjonerna slår ihop sig 

och blir till vatten. Vatten är neutralt, har pH 7 

Natriumjonerna slår ihop sig med kloridjonerna 

och bildar natriumklorid, 

d v s vanligt koksalt. Ph värdet är 7 här också 

Det blir varken vätejoner ( som gör en lösning 

sur) eller hydroxidjoner ( som gör en lösning 

basisk) kvar. 


Kol och kolföreningar – organisk kemi 

Kolföreningarnas kemi kallas även organisk kemi, eftersom man förr trodde att 

dessa ämnen bara kunde framställas av det levande (organiska) 

Nu vet man att det inte är så, men namnet passar bra ändå eftersom alla levande 

organismer innehåller kol. 

Kolatomen är en atom som har möjlighet att binda upp till 4 andra atomer till 

sig. Detta gör att den är med i otaliga kemiska föreningar. 

Rent kol finns i 3 olika former i naturen: 

Grafit: kolatomerna sitter i skikt, där bindningarna mellan skikten är 

svaga. Detta innebär att skikten lätt skavs av – som i blyertspennan. 

Grafit leder ström bra, och används i elektriska apparater. Det är 

också ett bra smörjmedel. 

Diamant: Kolatomerna sitter ihop i en mycket stark form, diamant är det 

hårdaste av alla mineral. Diamanter används till smycken, att borra med och att 

skära med. 

Fullerener: Kolatomerna sitter ihop 60st i form av en fotboll (en 

mycket liten sådan) eller små tuber (rör) Fullerener kan användas för att få 

metaller att leda ström mycket bra, och i glas, som blir mörkare ju mer solen 

lyser på det. 

KOLVÄTEN 

Det finns många föreningar av kol och väte. Gemensamt för de flesta av dem, är 

att de går att använda som bränsle av olika slag. 

Alkaner 

I alkanserien binder varje kolatom 4 andra atomer. Det innebär att alla 

bindningar är enkelbindningar. Kolatomerna kan inte ta emot fler atomer, man 

säger att de är mättade. 

Exempel Metan CH4 


Alkener 

I alkenserien har kolkedjan en dubbelbindning. Den sitter alltid mellan två 

kolatomer. Alla alkenernas namn slutar med ändelsen –en. (Eten, propen etc.) 

Kolatomerna med dubbelbindning skulle kunna ta emot fler väteatomer, man 

säger att de är omättade. 

Exempel Propen C3H6 

Alkyner 

I alkynserien har kolkedjan en trippelbindning. Den sitter alltid mellan två 

kolatomer. Dessa skulle också kunna ta emot fler väteatomer. De är också 

omättade. Namnen slutar på -yn 

Exempel: Etyn C2H2 

Grenade kolväten. 

Om en kolkedja har 4 kolatomer, eller fler, kan kolkedjan grena sig. 

Ett exempel är butan som kan se ut på 2 olika sätt. Den kemiska beteckningen 

C4H10 är densamma, men strukturformeln är olika. En grenad kolkedja har 

däremot inte samma egenskaper som en rak. Kokpunkt och smältpunkt är olika. 

Förbränning av kolväten 

Om man bränner ett kolväte behövs syre. 

Kolväte + syre koldioxid + vatten 

Exempel: 

Metan + syre koldioxid och vatten 

CH4 + 3 O2 CO2 + 2 H2O 


Fossila bränslen 

Raffinering av råolja 

Råolja kallas det som man får upp från oljekällor. Det är bildat av döda växter 

och djur som levde för cirka 300 miljoner år sedan. 

Eftersom råoljan innehåller många användbara kolväten, måste man skilja dem 

åt. Detta görs i ett oljeraffinaderi. 

Man har ett högt torn. Här skickar man in råoljan, som är så varm att den är i 

gasform. Ju kortare kolkedjan är, desto lägre blir kokpunkten. 

Ju högre upp i tornet man kommer, desto kallare är det. 

De längsta kolkedjorna blir flytande först, för de har högst kokpunkt. Det är 

exempelvis asfalt och paraffin. Längre upp får man (i ordning) tung eldningsolja 

(till fabriker), eldningsolja(till villor), dieselolja, flygbränsle, bensin och sist 

gasformiga kolväten, som metan och etan. 

Förbränning av fossila bränslen sker likadant som med alla kolväten 

Kolväte + syre koldioxid + vatten 

Men det är när man bränner fossila bränslen som koldioxid, som inte skulle ha 

varit i atmosfären kommer ut. Detta bidrar till växthuseffekten. Dessutom 

innehåller olja och kol ofta svavel och giftiga tungmetaller (kvicksilver, 

kadmium). Därför är det inte bra att elda med fossila bränslen. 

Organiska syror 

Organiska syror förekommer i naturen. Exempel på organiska syror är myrsyra, 

som finns i nässlor i skogsmyror och mjölksyra i filmjölk och våra trötta 

muskler. 

Alla organiska syror innehåller en karboxylgrupp. Därför kallas de också 

karboxylsyror. 

Karboxylgruppen ser ut så här: 

Metansyra ( HCOOH ) 

Etansyra CH3COOH 


Alkoholer 

Alkoholer är kolväten som, förutom kol och väte, även innehåller en 

hydroxylgrupp, ”OH-grupp” Alkoholer är oftast färglösa vätskor som är giftiga, 

har en stickande lukt och stark smak. 

Några vanliga alkoholer är metanol CH3OH ( träsprit) och etanol C2H5OH ( som 

finns i öl och vin) 

Metanol Etanol 

Alkoholer med en OH-grupp kallas envärda. 

Alkoholer med två OH-grupper är tvåvärda. Exempel på en sådan är glykol som 

används i bilens kylare. 

Alkoholer med tre OH-grupper är trevärda. Ett exempel är glycerol, som 

används i bland annat handkrämer. 

Estrar 

Estrar är ämnen som används som doft och smaktillsatser i godis och annat. De 

finns naturligt i många frukter och bär. Estrar kan även vara fetter eller användas 

för att göra nitroglycerin, ett sprängmedel. 

Hur bildas en ester? 

Organisk syra + alkohol ester + vatten 

Vilken typ av ester som bildas beror på vilken syra och vilken alkohol som 

används. 

För att få reaktionen att gå fortare kan man dels värma lösningen, dels använda 

en katalysator. En katalysator är ett ämne som skyndar på en kemisk reaktion 

utan att själva delta i den. 


Fotosyntesen och cellandningen 

Växter tar upp koldioxid från luften De tar även upp vatten genom rötterna. 

Med hjälp av solljuset kan de bygga druvsockermolekyler. Dessutom blir det 

syrgas över som släpps ut i atmosfären igen. Fotosyntesen sker i växtens blad. 

Cellerna i bladen innehåller små gröna prickar som kallas kloroplaster. 

Kloroplasterna innehåller ämnet klorofyll som gör fotosyntesen möjlig. 

Denna kemiska reaktion kallas fotosyntesen 

Koldioxid + vatten + energi --> syrgas + druvsocker 

6CO2 + 6H2O + energi (solljus) --> 6O2 + C6H12O6 

Druvsockret används för att bygga upp trädet eller växten. Druvsockret bygger 

upp blad och stam men även frukterna på exempelvis ett träd. 

Träd / plantor / buskar som växer kan sätta ihop druvsockermolekyler till 

stärkelse eller cellulosa. 

Motsatsen till fotosyntesen – cellandningen 

Träden bildar syrgas och druvsocker som människor och djur behöver. Syrgas 

och druvsocker reagerar (förbränns) och det bildas vatten, koldioxid och energi. 

Det är energin som vi människor behöver. Vi får ut energi genom cellandningen 

som en gång i tiden har lagrats i växterna via fotosyntesen. Reaktionen ser ut på 

följande sätt och kallas cellandningsreaktionen: 

Syre + druvsocker --> koldioxid + vatten + energi. 

6O2 + C6H12O6 --> 6CO2 + 6H2O + energi 

Om man istället eldar trä kommer också koldioxid, vatten och energi att frigöras. 

Detta sker enligt samma reaktion som ovan. 


Elektrokemi 

Ädla och oädla metaller 

Metallers ädelhet ordnas i spänningsserien 

Om två olika metaller kommer i kontakt med varandra och den ena är mer ädel, 

offrar sig den oädla till förmån för den ädla. Den oädla ger då gärna bort 

elektroner. Ju längre till vänster i spänningsserien en metall finns, desto lättare 

lämnar den bort sina elektroner. Ju längre till höger den finns, desto mindre vill 

den lämna bort elektroner. 

Spänningsserien används för att avgöra vad som händer till exempel om man 

lägger en bit järn i kopparjonlösning. Eftersom järnet är mindre ädelt än koppar, 

måste det lämna sina elektroner. Järnet blir järnjoner och kopparjonerna blir 

kopparatomer. 

Oxidation och reaktion 

En kemisk reaktion innebär att ett ämne lämnar elektroner till ett annat ämne 

som tar upp dem. 

Oxidation = När elektroner lämnas bort (avges) 

Reduktion = När elektroner tas upp (upptas) 

Elektrolys 

Med elektrolys menas att man kan skapa kemiska reaktioner genom att tillföra 

ström till en lösning som innehåller joner (elektrolyt) 

Man behöver inte använda metallers ädel-/oädelhet för att få spänning utan man 

kan använda elektroder av kol. 

Ett exempel är att koppla två kopparbitar till plus och minuspolerna på en 

strömkub. Vid pluspolen bildades kopparjoner, vilket gav en blå färg. 

Varför hände detta? 

De positiva metalljonerna (som har ett underskott på elektroner) vill gärna ta åt 

sig elektroner. Gör de det så blir jonerna atomer. Därför dras de till minuspolen 

(katoden) 

Vid pluspolen (anoden) lämnar negativa joner (som har överskott på 

elektroner) bort sina elektroner och bildar atomer. 

Minnesregel: PANK = Postiv Anod Negativ Katod 


Exempel på elektolys av järnklorid 

Oxidation innebär att en atom eller jon avger en eller flera elektroner och på så sätt ökar i 

elektrisk laddning. ex. oxidation av järn till järnjoner. 

Reduktion innebär att en atom eller jon tar upp en eller flera elektroner och på så sätt minskar 

i elektrisk laddning. ex. reduktion av kopparjoner till koppar. 

Redoxreaktioner 

När en oxidation sker så sker alltid en samtidig reduktion. Man talar därför om 

redoxreaktioner. Tittar vi på exemplen ovan så kan en oxidation bara ske då en reduktion sker. 

Om järn är nedsänkt i kopparjoner (kopparsulfat) sker alltså båda reaktionerna samtidigt. 

Reaktionerna kan skrivas ihop på följande sätt. 

Korrosion 

Med korrosion menas att en metall utsätts för angrepp, Ordet rost används när järn korroderar. 

För att rost ska bildas behövs 

- Syre 

- Vatten 

- Jonlösning (elektrolyt) 

Tar man bort minst en av ovan nämnda saker så kan inte rost bildas. När metaller kommer i 

kontakt med vatten och syre kan korrosion uppstå. Metallatomerna börjar då ingå i en kemisk 

förening. Korrosionen av bilar går mycket snabbare om man saltar vägarna för då blandas 

vattnet med saltet och bildar joner. Aluminium som är en rätt så oädel metall korroderar, fast 

aluminiumoxid bildas. Denna hinna är svagt vit och det är därför aluminuim inte är så blank 

som andra metaller. Denna oxid hindrar ämnet från att bli mer förstört. 

På en båt av järn kan man sätta offeranoder. Det är bitar av zink eller magnesium. Dessa är 

mindre ädla än järnet, så de rostar bort innan järnet i båten gör det. 

Galvaniskt element 

Ett galvaniskt element består av två olika metaller och en elektrolyt ( jonlösning) 

Den minst ädla metaller avger sina elektroner till den mest ädla – vi får en elektrisk ström. 

Exempel på galvaniska element är batterier. 

Ackumulator 

En ackumulator är ett batteri som man kan ladda upp flera gånger. De hittar du bland annat i 

bilen och i din mobiltelefon 


Vad heter laborationsmaterialet? 

Dessa är de vanligaste föremålen vi använder när vi laborerar i kemi 

Rundkolv E-kolv Bägare Mätglas 

Provrör Brännare Degeltång Pipett 

Skyddsglasögon Förkläde Trefot med nät Tratt

Atomen, periodiska systemet och kemiska reaktioner - Hagaskolan

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?