“Det handlar mycket om kultur” Så började det C'est fini!

Nr 3 2009 Cannabis i Nederländerna 

Så började det 

Vi har träffat och intervjuvat 

Wernard Bruining 

som berättar om hur 

han 1973 startade den 

första coffeeshopen i 

Amsterdam. 

Lysande tider eller kommande 

mörker. Hur ser framtiden ut 

för coffeeshops i Nederländerna? 

Träffa en talesman för cannabisförsäljarnas 

organisation. 

De Hoop ger nytt hopp till ungdomar 

och vuxna med drogproblem 

Narkomani, alkoholism eller ätstörningar? 

På behandlingshemmet De Hoop finns 

det hopp. Stanley och Robin berättar om 

kampen mot drogberoendet, hur de hamnat 

på De Hoop och varför de väljer att 

stanna. 

Jac Nouwens berättar 

om "Operatie Opsporing" 

och arbete på flera 

fronter: Om normalisering, 

skador, ”tant Anny” 

och export av know-how. 

“Det handlar 

mycket om kultur” 

Nederländerna kan aldrig bli 

som Sverige och Sverige kan 

aldrig bli som Nederländerna. 

C'est fini! 

Två borgmästare stängde 

alla coffeeshops i 

sina respektive städer.

Nederländerna har under flera år varit en förebild för de som förespråkar en mer tolerant inställning till cannabis. 

Många hävdar att ökade möjligheter att använda cannabis under kontrollerade former skulle slå sönder den kriminella 

verksamhet som omger cannabishanteringen så länge det är förbjudet att använda cannabis. 

I Nederländerna har man sedan 1970-talet, då landet fick sin första coffeeshop, haft en mycket tolerant inställning till 

cannabis. Holländarna själva kallar det ”gedoogen”, som närmast kan översättas med att tolerera eller att acceptera. 

Sedan 1970-talet har utvecklingen beträffande coffeeshops gått med en rasande fart och ett tag fanns det en bra bit 

över tusen sådana. Successivt har antalet minskat för att idag ligga kring 700. 

Har då systemet med en tolerant politik, coffeeshops och försök att skilja marknaderna för så kallade ”lätta” och ”tunga” 

droger varit framgångsrik? 

Som man frågar får man svar, och beroende på vem man frågar så varierar svaren. Förespråkarna för systemet tycker 

av naturliga skäl att det fungerar bra och att andra länder kanske kan lära något av det som praktiseras i Nederländerna. 

Samtidigt visar diskussioner med andra att det finns stora problem. Trots, eller kanske på grund av, den accepterande 

inställningen till cannabis och systemet med coffeeshops är det den organiserade kriminaliteten som ligger bakom de 

storskaliga odlingarna – en verksamhet som omsätter miljarder kronor per år. 

Flera av de som vi mött talar också om det nuvarande systemet som en kulturell fråga. Synen på och hanteringen av 

cannabis, menar många, har under årens lopp blivit ett naturligt inslag i landets vardag. Nästan alla vi talat med betonar 

att man måste peka på de olika risker som finns med det nuvarande systemet och ”angripa” normaliseringsprocessen. 

Det här sker i allt större utsträckning och i Nederländerna börjar allt fler upptäcka och inse att både produktion, distribution 

och användning av cannabis medför problem på samma sätt som alkohol som idag upplevs som ett betydligt större 

problem, inte minst bland ungdomar. 

Eftersom riskerna för upptäckt är stora när det gäller storskaliga cannabisodlingar har de som ligger bakom dessa utvecklat 

ett system som populärt kallas för ”Tant Anny” där ett stort antal personer, med professionell hjälp, odlar mindre 

mängder cannabis som sedan levereras till de som ligger bakom de olika nätverken av dessa ”tanter”. 

En ny trend som också blir allt tydligare är att de som ligger bakom odlingarna börjar se sig om efter möjligheter att 

exportera odlingsteknik och ”know-how” för att på så sätt komma närmare konsumenterna i andra länder och göra hela 

produktions- och transportprocessen billigare och på så sätt tjäna mer pengar. 

Idag uppskattar myndigheter i Nederländerna att mellan 80 och 90 procent av den cannabis som produceras går på 

export till andra länder, så idén med att exportera kunskaper om odlingsteknik med mera blir en naturlig följd av att 

exporten redan är omfattande. 

Den så knallade ”knarkturismen” till Nederländerna har också orsakat problem, främst i södra delen av landet där myndigheter 

i städerna Roosendaal och Bergen-op-Zoom stängt samtliga coffeeshops. I maj förra året stängdes landets då 

största coffeeshop, Checkpoint, i Terneuzen. 

Det här numret av ActNow handlar uteslutande om cannabissituationen i Nederländerna – om bakgrunden till det nuvarande 

systemet, om politiska beslut, om coffeeshops, om polisens arbete, om vård och behandling. 

För att producera det här numret har vi tillbringat en vecka i Nederländerna för att ta reda på mer, träffa och diskutera 

med personer som på olika sätt påverkat och påverkar den narkotikapolitiska diskussionen i Nederländerna. 

Innehåll 


Wernard Bruining startade 1973 den första coffeeshopen 

i Holland. Han berättar sin historia och tar oss med på en 

rundtur i Amsterdam. 

Politie 

Polisen i Nederländerna skruvar upp tempot i kampen mot 

den organiserade brottslighetens stora cannabisodlingar. 

Kriminalkommisarie Jac Nouwens ger oss en inblick i 

deras arbete. 

Coffeeshops idag och i framtiden 

Michael Veling är en coffeeshopägare och en av de som varit längst i branschen. Han ger 

sin syn på utvecklingen fram till idag och vad som kommer att hända i framtiden. 

Tidslinje: Holländsk narkotikapolitik 

Sedan den första opiumkonferensen i Haag har det hänt en hel del i Nederländerna. 


Nu är det slut! Borgmästarna i de holländska städerna Roosendaal och Bergen-op-Zoom 

beslutade att stänga alla coffeeshops i sina respektive städer. 

Trimbosinstitutet 

Trimbosinstitutet är den holländska motsvarigheten till det svenska Folkhälsoinstitutet. De 

har koll på det mesta som rör drogtrenderna i landet. 

Intervju med Ciska Joldersma 

Ciska Joldersma är parlamentariker och medlem i det holländska partiet CDA. 

De Hoop 

Behandlingshemmet De Hoop erbjuder vård till barn, unga och vuxna med olika problem. 

Robin och Stanley berättar själva om sina situationer. 

Om filosofi, kultur och narkotikapolitik 

Andreas Kinneging, professor i juridik, talar om kopplingen mellan filosofi, kultur och 

narkotikapolitik.


”Ränderna går aldrig ur” lyder ett gammalt ordspråk som stämmer väl på Wernard Bruining 

som var den hippie som 1973 öppnade Hollands första coffeeshop. Från hippie till försäljare 

till langare (hans eget ord) till föreläsare och storpromotor av cannabis- och hampaprodukter 

i alla former. Idag föreläser han och sprider ”evangelium” om fördelarna med cannabis 

som, enligt honom, knappast har några som helst begränsningar. 

När man möter Bruining och låter honom fritt berätta sin historia inser man snabbt att det 

handlar om en person som vigt sitt liv åt cannabishanteringen och att försöka påverka så 

många som möjligt att använda det. Vi letade avsiktligt efter en person som varit med från 

början och det inte Bruining vet om den holländska cannabisscenen klarar man sig förmodligen 

utan. 

Mycket av det Bruining säger kan ifrågasättas och flera håller med all säkerhet inte med 

honom i flera avseenden. Här följer hans historia. 

Wernard startade den första coffeeshopen i 

Amsterdam, Mellow Yellow, 1973 

Wernard: Jag anser att en drog är lika säker som 

den kultur som omger dess konsumtion. Det finns 

t.ex. väldigt farliga droger på sjukhuset, men kulturen 

som omger användningen av dem gör användningen 

säker. Samma sak gäller alkohol – det omges av en 

viss kultur vilket ger upphov till vissa risker men också 

en viss säkerhet. 

Cannabis omges av en viss kultur som är ganska 

säker. Om du gör en drog illegal är du i fara därför att 

kulturen som omger den kommer att vara en kultur 

som bestäms av personer som inte bryr sig om lagen. 

Så det är semi-kriminella och vanligt folk, vilket är farligt 

och du har inget inflytande över det. Jag tycker 

att coffeeshops är ett exempel på en kultur som kan 

omge cannabis och göra det säkrare. 

Hur kom det sig att du började i den här branschen? 

Det är ett rent sammanträffande. Jag studerade och 

ville bli lärare 1968. Det första året var jag uppklädd 

i kostym och slips. Det andra året lärde jag mig att 

röka marijuana, och sen lät jag skägget växa, jag lät 

håret växa och var helt fokuserad på hur man kunde 

revolutionera lärarutbildningen. 

1970 kom jag i kontakt med den första hippiescenen 

och stannade därför att det var första gången jag såg 

holländare som var vänliga och avkopplade. Jag är 

född i Nya Guinea, och kulturen i Asien är helt annorlunda, 

så jag ser alltid på det holländska samhället 

som om jag vore en utomjording från en annan planet. 

För mig är det ganska underligt och jag är ganska 

förvånad över reglerna i det här samhället. Jag ser på 

detta på avstånd, och det gör det lättare för mig att 

dra olika slutsatser, än för de som sitter mitt i smeten. 

Hur som helst sprang jag på de här personerna som 

var hippies och vi drev ett ungdomscenter i ett och ett 

halvt år här i Amsterdam. Det var dagar med mycket 

rökande och LSD. En av de första sakerna vi gjorde 

var att sätta ihop en uppsättning regler om hur LSD 

skulle användas säkert i vårt ungdomscenter. 

Wernard Bruining Vi träffar Wernard på coffeeshopen Anyday. 

Han tar oss därefter på en rundtur i Amsterdam

En våg är bland de viktigaste 

verktygen i en coffeeshop 

Under ett år eller så gjordes några hundra trippar i 

ungdomscentret, och de var alla prima. Vi hade en 

grupp med personer som vi kallade “farbröderna”. De 

var äldre och hade lite mer erfarenhet av droger. Om 

du ville genomföra en LSD-tripp var du tvungen att 

kontakta en av farbröderna. Vi hade ett särskilt rum, 

och när ungdomscentret var öppet tilläts ingen annan 

att vara där förutom de som var under påverkan 

av LSD. Det gjorde det hela väldigt säkert. Så från 

början hade jag den här drivkraften att undervisa och 

lära folk, men också drivkraften att skapa nya regler. 

Jag tror att frihet bara kan åtnjutas inom en särskild 

uppsättning regler, så jag är ingen anarkist, inte alls. 

Jag tror på vissa regler. 

Efter ungdomscentret var vi alla cannabisrökare och 

hippies. Vi hade många vänner och vi bodde alla i ett 

litet hus. Vi hade massor av vänner som kom till oss 

för att röka och sälja cannabis. Om du säljer cannabis 

kan du röka gratis själv. För 40 år sedan, vid den 

tiden jobbade jag med vanliga företag, sa vi “det här 

är ett mycket skönare liv, vi gör det till ett teahouse 

eller en coffeeshop – då slipper vi jobba vanliga arbeten”. 

Efter det satt vi ihop några försäljningsregler 

och delade i förhand upp haschet och gräset i portioner 

med prislapparna 10 eller 25 Guilders (Hollands 

dåvarande valuta). Vi hade flera sorters hasch 

och flera sorters gräs, så folk kunde välja vad de ville 

ha själva. Det fanns som mest bara en försäljare i 

huset. 

Var det i ungdomscentret? 

Nej. 

Var det den första coffeeshopen här? 

I Amsterdam. Det var 1973. Det som hände var att 

det blev enklare för folk att köpa hasch och gräs, där- 

för att innan dess var de tvungna att ta sig till vissa 

platser: caféer, diskon, och du var tvungen att argumentera 

om priset och ibland fick du hasch men vid 

andra tillfällen fick du bara skräp. 

Så det var en ganska svår grej och samma langare 

kunde erbjuda dig andra saker också. ”Jag har inget 

hasch, men jag har piller”. Det kunde vara ganska 

läskigt, och det ville vi ändra på. Vi sa ”cannabis är 

något annat än alla dom andra drogerna”, och i vår 

coffeeshop tilläts bara cannabis. Ingen alkohol, inga 

piller, inget pulver. 

Cigaretter? 

Det var okej, men utanför coffeeshopen. Det gjorde 

det enkelt att komma till oss och handla, och du 

kunde lätt känna igen killen som sålde, därför att han 

hade en läderväska med sektioner för de olika sorterna. 

Han hade libanesiskt, turkiskt, marockanskt, 

indonesiskt, osv. Du kunde säga ”ge mig lite av det 

där”, och du slapp bråka om priset då det redan var 

satt. Det gjorde det väldigt enkelt för folk. Vi kallade 

det ”den gyllene coffeeshopformeln” – en försäljare 

som erbjöd ett antal produkter i färdiga paket. Snart 

översvämmades vi av kunder, hundratals kunder per 

dag, och det var inte vår ursprungliga tanke, vi ville 

bara ha ett bra liv och kunna röka gratis. Det förvandlades 

till en seriös affärsverksamhet. 

Självklart kom det andra och såg de långa köerna, 

ibland hade vi köer med kunder ända ut på trottoaren. 

De såg de här köerna och såg vad dessa hippies 

(vi) höll på med och tänkte ”Vi kan också göra det 

där, och vi kan göra det bättre”. Så 1975 öppnade 

två personer två coffeeshops vid namn ”Rusland” 

och ”The Bulldog”. En av dessa personer var en vän 

till mig och den andra var bara en besökare. De förvandlade 

det hela till en kommersiell grej, så de hade 

öppet från kl. 10 på morgonen till kl. 2 på natten. Vi 

själva hade bara öppet när vi var vakna. Coffeeshopfenomenets 

spred sig ganska snabbt och några år 

därpå fanns det hundratals coffeeshops. Om det är 

något argument som holländarna förstår så är det att 

tjäna pengar. 

Var det olagligt vid den tidpunkten? 

Det är fortfarande olagligt. 

Ja, det är fortfarande 

olagligt enligt lagen, 

men… 

Tja… De kunde inte hitta 

oss. Vi höll alltid en låg 

profil, det fanns inga skyltar 

på dörren och försäljaren 

var bara där under 

en kort tid sedan gick han 

igen. Självklart återkom 

han var 20:e minut eller 

så. 

"Vaporizer" 

Idag är det okej om coffeeshopägaren 

följer 

särskilda regler. Idag är det inget problem, även 

om det är olagligt? 

Idag får du ett tillstånd, tillåtelse att göra något som är 

olagligt. De tolererar det med en uppsättning regler. 

Men vid den tidpunkten fanns inte de reglerna? 

Nej. Vi startade 1973 och 1976 stiftade den holländska 

justitieministern en ny lag som sa att mängder 

upp till 30 gram hasch eller gräs var att betrakta 

På menyn finns flera sorters hasch och marijuana 

med fantasifulla namn till olika priser 

som för personligt bruk, och de separerade hasch 

och gräs från andra droger och sa att de var ”lätta” 

droger. Det var 1976, och det var faktiskt paraplyet 

som gjorde att alla coffeeshops kunde existera. 

Och senare ändrade de det, och enligt reglerna 

får kunden bara köpa fem gram? 

Jag vet inte, det är så 

löjligt. Ja, det är för 

närvarande fem gram 

och de vill ändra det 

till tre gram. Alla dessa 

bestämmelser gör 

problemet värre därför 

att de är skapade av 

förbudsivrare. Förbud 

är det värsta som du 

kan göra med droger, 

med vad helst. 

Vi hade samma problem 

med prostitutionen. 

Prostitution 

var olaglig i Holland 

fram till dess att samma 

justitieminister sa 

”du får visa porrfilmer 

på bion förutsatt att den inte har mer än 50 platser”, 

och det var riktigt smart därför att biografer öppnade 

överallt under de kommande fem åren. Folk sa ”det 

är porr!”, men nu är det ingen stor grej längre. Men 

så fort du stramar åt reglerna går priserna upp, och 

du får olika typer av missbruk av folk som inte tvekar 

inför att bryta mot lagen när de kan tjäna pengar. 

Dessa personer kallas sedan för brottslingar. 

Vi säger att en kund kommer in här och vill köpa... 

Vad är den största mängden du kan köpa här?

Kläder och andra produkter gjorda av hampa 

är ett vanligt inslag i skyltfönstren. 

Fem gram. 

Och sen kan han komma tillbaks på eftermiddagen 

och köpa ytterligare fem gram? 

Tja, det beror på. Om han säger “det där var väldigt 

bra och jag vill gärna prova något annat, det här är en 

riktigt bra coffeeshop”, så varför inte? 

Hur är det med lagret? Hur mycket får ni ha i lager? 

500 gram. 

Är det verkligen tillräckligt? 

En genomsnittlig coffeeshop säljer ett kilo om dagen, 

och en bra coffeeshop som denna säljer kanske ett 

och ett halvt kilo, men det finns vissa coffeeshops 

som säljer 4-5 kilo per dag. Om du har 10 eller 20 

sorter så är det nästan alltid en sort som är slut eller 

nästan slut, och då måste någon fylla på. Det är ett 

konstant flöde med folk som fyller på lagret och då 

och då begår de ett misstag och det råkar bli 505 

gram. När polisen sedan kommer säger de ”det är 

505 gram – ni är nu nerstängda”. 

Kollar de er ofta? 

Nej, inte så ofta. Detta är inte min coffeeshop förresten. 

Så du är bara här som besökare eller? 

Ja. 

Men du har ett par egna? 

Nej. Jag har sysslat med det i åratal, och allt som 

kommer med det, inklusive langningen med kilon, 

osv. Det är lugnt med mig att andra gör det därför att 

de vill tjäna pengar eller vad det nu kan vara. Jag gick 

vidare för att göra andra saker. 

Så vad gör du idag? 

En av flera growshops som säljer växtnäring 

och annan odlingsutrustning. 

Idag skriver jag artiklar och är involverad i medicinsk 

marijuana. 

Medicinsk marijuana, det finns på apoteket i Nederländerna? 

Ja, men kvaliteten är inte så bra. Coffeeshops säljer 

en bättre produkt till ett bättre pris. Hela den officiella 

”medicinsk marijuana”-grejen anordnades för att 

tysta vissa politiker och för att bevisa att medicinsk 

marijuana är en bluff. Efter några år sa de ”vi har tillverkat 

allt detta, men ingen är intresserad”. 

De sa inte att kvaliteten var så dålig att ingen var intresserad. 

De sa att det är en bluff – det är inte sant. 

Jag ser dagligen patienter som behöver hjälp därför 

att vanlig medicin inte hjälper omkring 23% av befolkningen. 

20-30% av alla mediciner fungerar inte på 

en grupp människor. Det är alltid 23% av befolkningen 

som inte har någon nytta av vissa mediciner. Sedan 

finns det vissa sjukdomar som inte kan botas 

med vanliga mediciner: ADHD, Crohn’s syndrom, 

Multipel skleros och kronisk smärta. 

Det finns en och en halv miljon människor i det här 

landet ensamt, runt 10% av befolkningen, som lider 

av kronisk smärta och tar smärtstillande tabletter 

varje dag. Smärtstillande tabletter är väldigt dåligt 

för din mage. Om du tar smärtstillande tabletter varje 

dag i 5-10 år måste du till sjukhuset och opereras. 

Så dessa personer hjälps inte av vanliga mediciner 

och de vänder sig därför till alternativa mediciner, och 

cannabis är vad jag kallar en ”folkets medicin”, vilket 

betyder att det är en medicin som inte är lämpad att 

bli utskriven av en doktor, därför att du måste förstå 

essensen av cannabis för att kunna ge folk råd om 

hur de ska använda det. Vanliga läkare och farmaceuter 

har inte en susning. 

Läkarna i Kalifornien m.fl. får inte skriva recept, 

men de får rekommendera. Du menar att detta är 

fel system? 

Tja, det är okej. De försöker åtminstone inte bota folk 

med cannabis, de rekommenderar dem bara att gå 

till klubbar för medicinsk marijuana och prova. 

Du säger att de vanliga läkarna inte förstår. Vem 

tycker du då borde vara läkare för den här typen 

av sjukdomar? 

Människorna själva. 

Pipor, vattenpipor, grinders, tändare, 

rullpapper och souvenirer. 

Människorna själva ska självmedicinera? 

Ja. Problemet med cannabis är att de oinsatta 

försöker se på cannabis och säga ”Du röker det, så 

det är som tobak” eller ”det är en drog, så det är som

Frön från cannabissorter med fantasifulla 

namn säljs i flera av butikerna. 

alkohol”, men det är det inte. Det är något annat. Du 

måste förstå, vilja och kunna förstå att du behöver 

helt andra regler, nya regler, när det gäller cannabis. 

Om du är emot det eller inte vet något om det ska du 

hålla dig borta från diskussionen, därför att du har 

ingen aning. Sen kommer du med sådana idéer att 

läkare ska förskriva cannabis. Det är vad du gör med 

vanliga mediciner. Du ser på förpackningen ”så och 

så många piller per dag”. Med marijuana kan du kontrollera 

det själv. Du röker och inom 10-20 sekunder 

känner du om det är nog eller om du ska ta ytterligare 

ett bloss. Det är något som läkare inte kan förskriva. 

Dessutom finns det flera medicineringsmetoder med 

marijuana. Det är inte bara rökning, man kan också 

vaporisera, äta eller ta olja. 

Hur skulle det fungera i praktiken? Du säger att 

ett väldigt stort antal personer lider av olika sjukdomar. 

Tror du att de flesta skulle kunna självmedicinera? 

Ja. Om du ser till situationen i USA ser du att de 

har dispensärer eller klubbar för medicinsk marijuana 

som har 500-1000 kunder om dagen. 50% av 

kunderna har fysiska problem och använder kemiska 

produkter för det. 50% har mentala problem: de kan 

inte sova eller de är rastlösa osv. 

Säger du att vi skulle kunna göra oss av med alla 

andra mediciner när vi nu har marijuana? 

Innan det blev olagligt baserades 50% av alla mediciner 

som fanns på apoteket på cannabis eller opiater. 

Tror du idag att det skulle gå att hitta bättre användningsområden 

för cannabisprodukter? 

Jag tror att vad vi inte förstår än, men vad vi kommer 

att förstå om 25-50 år när vi ser tillbaks på det, 

är att vi kommer att förstå att vi levde i en period då 

kemiska mediciner var överreklamerade. 

Vad tycker du om läkemedelsindustrin? 

De är skurkarna. De tjänar miljarder dollar på att sälja 

kemoterapi för att behandla cancer. Omkring 50% av 

patienterna dör inom fem år efter att de diagnostiser- 

ats med cancer. Det hjälper inte. Kemoterapi är lika 

primitivt som metoderna de använde förr i tiden. De 

gav folk gift i förhoppning att det skulle förgöra sjukdomen 

innan det dödade patienten. Det är samma 

sak med kemoterapi. Det finns inga riktiga mediciner 

för behandling av cancer än. När en cancerpatient 

får kemoterapi är hans chanser att överleva cancern 

väldigt små. Men läkarna säger till dig att ”du måste 

ta den här behandlingen, annars tar vi inget ansvar 

för dig”. Varför skulle de? Det är ditt eget ansvar. Du 

bör ta kemoterapi därför att du har ett ansvar gentemot 

din fru, dina barn, din familj. Du bör testa allt för 

att försöka hålla dig vid liv så länge som möjligt. 

Folk som kommer hit, till den här coffeeshopen till 

exempel, kommer de mest hit för rekreationell användning 

eller skulle du betrakta några av dem som patienter 

också? 

Jag tror att några av dem tar det medicinskt, men 

jag tänker på medicin i andra benämningar, mer på 

det sättet indianerna gjorde en gång i tiden. Det är 

något som gör deras liv mer balanserat. De är bara 

folk som kommer hit för att röka lite och småprata. 

Litteratur om cannabis; magasin, böcker 

och guider. 

Det är inget fel med det. Och du kan inte säga ”du 

bör inte använda droger och ingen alkohol, inget koffein”. 

Drick bara rent vatten och gå till sängs tidigt. 

Jag håller med om det, men det är inte realistiskt. 

Vad är den genomsnittliga åldern på folk som kommer 

till den här coffeeshopen? 

De flesta som använder cannabis är 20-35 år gamla. 

Efter det minskar konsumtionen, det gäller droger i 

allmänhet. Jag tror att Peter Cohen på universitetet i 

Amsterdam kom fram till att om man inte vidtar någon 

åtgärd slutar 90-95% att använda droger efter det att 

de fyllt 40. Så jag tror att droger, speciellt cannabis, 

men också alkohol, är en del av ungdomen. När du är 

ung letar du efter ledtrådar i ditt liv om vart du ska gå, 

och droger är riktigt enkla därför att de kan ge dig en 

annorlunda syn på saker och ting på några sekunder, 

och det är intressant när du är ung. Så när du befinner 

dig i en experimentell fas av ditt liv är det bra 

att vissa droger finns tillgängliga. Om de inte skulle 

vara det, om cannabis inte finns tillgängligt, vänder 

sig ungdomarna till alkohol eller använder lim eller 

ännu värre saker.

En del butiker har demonstrationsodlingar 

helt öppet... 

Vad jag har förstått är alkohol ett mycket större problem 

än cannabis i Nederländerna? 

Problemet med alkohol skapas när tillgången på cannabis 

hämmas. 1973 fanns det ingen åldersgräns när 

det gäller cannabis. Så fort de införde åldersgränsen 

försökte minderåriga komma in i coffeeshops och 

testa hasch och gräs, därför att om du säger till en 

människa ”tänk inte på alligatorer” kommer de direkt 

att tänka på alligatorer. Om du säger till folk ”du skall 

icke dricka” kommer de att fråga ”okej, varför inte? 

Säger vem?”, och om de får chansen och ingen ser 

så kommer de att testa. Det är det värsta du kan göra. 

Åldersgränsen är 18 år? 

Ja 

Så om du fick bestämma, vilken ålder tycker du att det 

borde tillåtas från? 

Jag tror inte att det har något med ålder att göra, utan 

det har att göra med mental mognad. Förr i tiden 

hade vi folk som var under 18 år. När de tittade dig 

rakt i ansiktet och sa ”jag vill ha det här och det där” 

och de var riktigt säkra i sig själva som ”tja, jag röker 

en fet då och då”, då gav vi dem det. Om de kom 

in och var som ”ursäkta mig herrn, skulle jag kunna 

testa lite...”, avvisade vi dem. Det är så det ska gå till. 

Eller lite mer avskilt... Och ännu mer avskilt. 

Det är ett naturligare sätt att göra det på, det har inget 

att göra med ålder. Samma sak om du delar upp 

skolbarn efter deras ålder och säger ”alla tioåringar 

ska vara i en grupp och alla nioåringar ska vara i en 

annan grupp”. Det fungerar inte så därför att det finns 

tioåringar som har en åttaårings mentalitet och tvärt 

om. 

Så om en tolvåring själv skulle säga ”jag är mogen 

nog att hantera detta”, skulle det vara okej? 

Nej, jag skulle säga att det är en dålig idé. Jag tror 13, 

14, 15, den åldern när folk blir medvetna är lagom. 

Innan dess är du ett barn. Ett barn är inte medvetet. 

När de börjar bli medvetna, det händer någonstans 

mellan 13 och 18, och det är väldigt svårt att säga 

”efter 18 är de medvetna – låt dem köra bilar och låt 

dem röka droger”. 

Om vi ser på utvecklingen. Du sa att efter ’75 utvecklades 

hundratals coffeeshops och det förvandlades till 

en stor business. Jag vill minnas att det som mest var 

runt 1400 coffeeshops i Nederländerna och nu är siffran 

nere i runt 700 st. Varför har denna nedgång? 

Problemen som omger coffeeshops förstoras bara 

när antalet coffeeshops minskar, därför att de coffeeshops 

som blir kvar får dubbelt så många eller tre 

gånger så många kunder. 

Det är bra för dem. 

Det är bra för dem men inte så bra för cannabis. Jag 

tror inte att det är så bra för coffeeshopägarna heller. 

Pengar är en av de värsta sakerna i livet, och att 

tjäna för mycket pengar är inte bra för dig. Jag tycker 

att det vore bättre om det istället för 700 coffeeshops 

skulle finnas 2-3000, och alla skulle kunna leva ett 

schysst liv, istället för 700 killar som tjänar massor av 

pengar. 

Vad är det genomsnittliga priset här t.ex? För ett gram 

eller vad som helst? 

Mellan 8 och 12 euro. 

Och när coffeshopägarna köper, hur mycket betalar 

de? 

Det är alltid 100% vinst. 50% tillkommer också i form 

av skatt, därför att coffeeshopägarna kan inte redovisa 

var de köpt det, så de kan bara redovisa hur 

mycket de sålt. Sedan antar skattemyndigheterna 

att 50% av det priset är vad du betalar för. Om du 

säger att du bara vill ta 25% vinst istället för 100% 

eller 50%, så tror de dig inte. 

Så det betyder att varje coffeeshopägare som innehar 

ett tillstånd betalar skatt? 

Ja. 

Och skatterna baseras på mängden de säljer? 

Ja, den holländska regeringen räknar med att en 

coffeeshopägares förtjänst är 100% och beskattar 

sedan den förtjänsten med 50%. 

Så om jag handlar får jag ett kvitto, eller? 

Nej. 

Så hur kan skattemyndigheterna då veta? De måste 

helt enkelt lita på er? 

Ja, som en vanlig butik. 

Så du talar om för dem att du har sålt för t.ex. 12 000 

euro och sen är det inget mer med det? 

Tja, om du vill fuska finns det enklare metoder. 

Ja, men vad jag menar är att skattemyndigheterna inte 

kan kontrollera det.

Vissa coffeeshops visar tydligt att det 

råder 18-årsgräns. 

Nej. Eller, jo, faktiskt. 

Föreställ dig att du tjänar 

ett par tusen euro per dag. 

Skulle du vara villig att fuska 

med skatterna eller skulle du 

helt enkelt höja priset? Det är 

bättre att höja priset. 

Det är vad de gör antar jag. 

Dessa personer tjänar så 

mycket pengar att de inte 

behöver fuska. De vill bara 

skydda sin inkomstkälla. 

Skulle du säga att det här är 

en rik coffeeshop? 

Tja, alla coffeeshopägare är 

välbärgade. Alltså, det finns 

150-300 miljoner människor i 

Ingen användning eller försäljning av "tunga" 

droger, inget stöldgods, inget våld, inget tillträde 

under 18 år, köp av drinkar är ett krav. 

OM DU BRYTER MOT REGLERNA BER VI DIG 

ATT GÅ. 

världen som röker cannabis, och det finns bara 700 

personer som har en coffeeshoplicens. 

Folk får handla via ytterdörren, men distribution till 

coffeeshopen är olaglig. Hela systemet är väldigt 

skenheligt. 

Saken med Holland är att när en viss lag eller vissa 

regler behöver uppdateras på 

grund av ny social utveckling är 

det bästa du kan säga ”det är 

olagligt, men se hur det utvecklar 

sig, tolerera det ett tag”. Det 

är tolerans. Men efter en viss tid 

måste du tillsätta nya regler och 

det var vad den holländska regeringen 

inte vågade göra. Det 

är deras problem. 

De flesta av mina patienter är 

inte regelbundna användare 

av cannabis. De flesta har inte 

ens rökt en cigarett tidigare. 

Jag måste lära dem hur det 

går till. Jag ser också att när 

de röker har det en helt annan 

effekt än på de vanliga coffeeshopbesökarna. 

Jag hade en 

gång en vän som led av kronisk 

smärta i benet. Han brukade röka tio joints per dag 

mot smärtan. Han körde bil och var en annonssäljare. 

Vi frågade honom alltid ”hur kommer det sig att du 

aldrig är stenad? Dina ögon är inte ens röda?”. Han 

svarade ”Jag använder det som en medicin, men när 

jag kommer hem på kvällen, tillagar en måltid och 

sätter mig framför TV:n och röker joint nr 11, då blir 

jag väldigt hög”. Det är det jag ser hos mina patienter 

– de blir inte höga på samma sätt. 

Ställer kunderna här någonsin till med några problem? 

Nej. Jag tror att det under de 10 år som de har funnits 

här har det aldrig varit några problem. Om du 

jämför det med barer så brukar de ofta ha problem på 

helgerna. Alkohol är en helt annan drog än cannabis. 

Använder du marijuana själv nu för tiden? 

Ja. 

Bara i rekreationellt syfte? 

De senaste två eller tre åren har jag använt det medicinskt 

också, därför att jag har artros. Jag rökte redan 

cannabis hela tiden, men det hjälpte inte. Jag 

upptäckte att om jag gjorde cannabisté eller åt cannabisolja 

så behövde jag inte mina smärtstillande 

mediciner. Min läkare skrev ut några smärtstillande 

piller och bad mig ta några piller tre gånger om dagen. 

Jag frågade honom ”under hur lång tid?”. Han 

svarade ”resten av ditt liv”. Då tittade jag på förpackningen 

och såg alla potentiella bieffekter och tänkte 

”nej, nej. Jag har kanske 20 år kvar att leva, men om 

jag tar de här pillren kommer det bara bli 10 år”. 

På en rundtur med Wernard ser vi också flera exempel 

på holländsk "frihet" - Kameraskygga prostituerade 

som visar upp sig i skyltfönster och erbjuder sina 

tjänster. 

Sedan började jag se mig omkring och kom ihåg att 

marijuanaté hade medicinsk kapacitet, så jag gjorde 

marijuanaté och smärtan försvann. Innan dess 

vaknade jag klockan fyra på morgonen av huvudvärk, 

och jag var tvungen att gå upp och gå omkring 

och jobba med datorn i några timmar. När min fru och 

mina barn gick till jobbet och skolan var jag tvungen 

att sova. Pillrerna som läkaren skrev ut var smärtstillande 

läkemedel, men de löste inte problemet. Vad 

marijuana gör är att det löser problemet. När man 

har artros som jag har så spänns musklerna för att 

förhindra smärtan, och efter en tid får du huvudvärk 

på grund av muskelspänningarna. Smärtstillande 

läkemedel löser inte problemet, men när du använder 

marijuanaté eller cannabisolja så släpper muskelspänningarna. 

Röker du det också för att spänningarna ska släppa? 

Nej, bara för skojs skull. 

Tror du att man kan bli beroende av marijuana? 

Allting som är behagligt kan göra dig beroende. Är du 

van vid att se på TV varje kväll är det beroendeframkallande 

också. Beroende har inte så mycket att göra 

med drogen, men med mentaliteten hos personen i 

fråga.

Coffeeshopen The Bulldog är en av de äldsta 

i branschen. Den har funnits sedan 1975. 

The Bulldog startade sin verksamhet innan 

cannabis officiellt tolererades, och man kan 

idag se den barstol där de gömde cannabis 

och systemet de använde för att varna langaren 

på nedervåningen om en kommande 

polisräd. Det gjorde man genom att släppa 

ner en apelsin från övervåningen. 

Wernard: Slutet på förbudet. Vi vet att det kommer att 

förändras. Amerikanarna gör det, eller är på väg att göra 

det. Sedan måste du tillämpa en uppsättning regler som 

gör användningen säker, och du kan inte förvänta dig att 

personer som inte röker, som inte gillar det, ska kunna 

utveckla ett bra regelverk. Samma sak gäller följande exempel. 

I vissa arabländer är alkohol olagligt, men föreställ 

dig att en minister i en av dessa länder skulle säga “okej, 

vi tillåter caféer med alkohol, men under de här villkoren”. 

Du kan inte förklara för en sådan person hur mysig ett 

”brown café” (gammaldags pub) kan vara och att man inte 

blir en alkoholist av att dricka en öl till maten. Man måste 

kommunicera med folk som är en del av scenen, och det 

är problemet. 

Det äldsta exemplet av förbud är berättelsen om Adam 

och Eva. Förbud på den tiden involverade bara två människor, 

och till och med Gud misslyckades. En del människor 

idag tror att de kan göra bättre än Gud. Det är det 

äldsta exemplet på ett misslyckat förbud, och vi lärde oss 

inget. Du kan inte säga ”Du skall icke göra si och så”, det 

fungerar inte. 

Alkoholförbudet är självklart den mest kända formen av 

förbud. Vi känner alla till alkoholförbudet i USA år 1933. 

Vad vi inte vet är att det har varit många alkoholförbud i 

det förgångna. Ibland var de väldigt specifika, som i England 

till exempel. Där var gin förbjudet under en viss tid, 

på grund av idén att fattiga drack gin medan rika drack 

sherry, så det var inte nödvändigt att förbjuda alkohol, 

bara gin. Idén var att de rika var de smarta och de fattiga 

kunde inte hantera friheten att konsumera alkohol. Här 

har jag några exempel på olika saker som varit förbjudna 

under historiens gång. Öppna förhållanden mellan människor 

som inte var gifta eller av samma ras eller religion 

till exempel. Religion är ett vanligt föremål för förbud. Om 

du hade fel religion så högg de av ditt huvud. Att dansa 

amerikansk Swing var också förbjudet av nazisterna i 

Tyskland. Magiska svampar, marijuana. Rasism. Alla förbud 

försvinner med tiden, men skadan är redan skedd. 

Folk vet inte att det under alkoholförbudet fanns massor 

av illegala caféer/barer. De kallades ”speak easies”, 

därför att de fanns bakom kraftiga förstärkta dörrar och 

du var tvungen att viska ett kodord eller säga ett särskilt 

namn för att komma in, t.ex. ”I’m a friend of Jacks”. Uppskattningsvis 

fanns det bara i staden New York runt 10 

000 ”speak easies”. Så det är det äldsta exemplet på ett 

modernt samhälle som försöker förbjuda användningen 

av en viss drog, och det fallerar. Det skapade vissa problem. 

Alkoholförbudet skapade korruption och stimulerade 

social olydnad. När folk vänjer sig vid att göra något som 

betraktas som olagligt är steget till att göra något annat 

olagligt lättare att ta. 

Vad det också gjorde, och det är intressant, var att det 

stimulerade produktion och konsumtion av starksprit. När 

du transporterar ett par hundra liter illegal alkohol så är 

det mycket lönsammare att transportera starksprit, whisky, 

än öl, därför att du tjänar mycket mer pengar på det. 

Å andra sidan, när du har 15 minuter på dig att bli full och 

gå till en ”speak easy”, dricker du inte 10 glas öl, utan du 

dricker två fulla glas whisky. Detta skapade ett ökat antal 

alkoholister, vilket var motsatsen till vad de ville uppnå. 

Detta var anledningen till att förbudet upphörde i Amerika. 

Med cannabis kan du se nästan samma sak, därför att ju 

hårdare cannabis förbjuds, desto högre blir THC-halten, 

och fler och fler uppvisar tecken på beroende. 

I Amerika finns det två eller tre gånger så många cannabisrökare 

som i Holland (sett till befolkningen), därför att i 

Amerika är det inne, det är vad man gör där. Jag har fem 

barn och de är totalt ointresserade av cannabis, för dem 

är det väldigt vanligt och tråkigt. De är inte intresserade 

alls. 

Förbud av en drog skapar ett intresse av den, speciellt 

hos unga, och också en växande respektlöshet mellan 

staten och dess invånare. Jag menar, jag ville bli lärare 

och jag ser vad det gör med folk. Alla som är cannabisrökare 

vet att lagen och polisen inte är din bästa vän. Så 

varför inte lätta på andra regler också? Det är den farliga 

effekten av marijuanaförbud. 

Känner du till DuPonts affärsintressen? De producerade 

plast. De ville skydda ett patent på tillverkning av plast och 

nylon av råolja. Man kan också tillverka dessa produkter 

av hampfröolja. Andrew Mellon var deras huvudbankman. 

Han var finansminister och Randolph Hearst var hans 

vän. Hearst ägde 50 tidningar, pappersfabriker och stora 

skogar som kunde förse pappersfabrikerna med cellulosa. 

Nu uppfann en österrikare vid namn Georg Slichten 

Beslagtagen alkohol från ett av polisens 

tillslag under alkoholförbudet i USA. 

En "speak easy" under alkoholförbudet i 

USA.

Randolph Hearst 

Andrew Mellon 

Dries Van Agt 

Ustyrseln hos de första langarna. 

en ny teknik för att framställa hamppapper i industriell skala. Hamppapper var redan väldigt 

känt, allt papper som behövde vara slitstarkt, som biblar och pengar, gjordes av hamppapper. 

Georg Slichten designade ett mekaniskt system, ett industriellt system som gjorde det 

möjligt att producera hamppapper i stor industriell skala. 

Detta var ett hot mot Randolph Hearsts intressen. Vad han gjorde var att starta en kampanj 

mot industrihampa. Den var väldigt organiserad, varje dag i någon av hans 50 tidningar 

kunde man läsa skräckhistorier om den här nya drogen marijuana, som utvanns från hampa, 

och att den användes av mexikaner (han hatade mexikaner), latinamerikaner och svarta 

som påverkade av denna drog våldtog vita kvinnor och blev allmänt våldsamma. Dessa 

historier sålde lösnummer också. 

1937 enades den amerikanska kongressen om ”American marihuana tax act”, efter en hearing 

på bara 50 minuter. Hearst var en av de som vittnade under hearingen och han sa 

”marijuana gör människor våldsamma, galna och orsakar sina konsumenter en viss död”. 

Alla som satt i kongressen visste att marijuana var en drog som användes av mexikaner, 

latinamerikaner och svarta, och att det var en farlig drog, och självklart var de för att utplåna 

det. Det är samma mentalitet som de har när det gäller terrorism: ”Om du inte håller med 

oss är du emot oss”. Så var atmosfären där, så inom 50 minuter förklarades hampa olagligt 

och därmed även marijuana. 

Jag tror att marijuana och hippies bidrog till att sätta stop för kriget i Vietnam. Man kan 

föreställa sig att en soldat som är cannabisrökare inte är villig att lyssna på sin sergeant som 

säger ”ta ditt vapen och döda någon”. När du är en alkoholist och dricker alkohol så gör du 

det, men när du använder marijuana gör du det inte. 

Hemma i Amerika var alla på kärleks- och fredshumör, och detta var väldigt kontraproduktivt 

för kriget i Asien. Så min teori eller min tes är att marijuana var en av anledningarna till att 

Amerika lämnade Vietnam. 

1973 öppnade jag den första coffeeshopen, Mellow Yellow. Det var den första coffeeshopen 

i Amsterdam. Nu kunde alla köpa hasch och gräs och bli en del av det nya samhället. 

Läderväskan här är nu del av Amsterdammuséets kollektion. På den här bilden ser man mig 

med min fru och två vänner. 

Mellow Yellow-konceptet kopierades snart, 1975 av restaurangen The Bulldog. 1976 förklarade 

den holländske justitieministern, Dries Van Agt, att 29.9 gram var att betrakta som en 

mängd för personligt bruk. Cannabis betraktas sedan dess som en ”lätt” drog och avsikten 

med detta är att skapa en klyfta mellan ”hårda” och ”lätta” droger, vilket de också lyckades 

med. Om du går till en coffeeshop idag och pratar om piller och pulver så kastar de ut dig. 

I vissa coffeeshops är det till och med farligt därför att du riskerar en spark i ändan. Coffeeshops 

håller rent när det gäller andra droger. 

1979 kom en 60-åring kallad Old Ed till Nederländerna. Han bodde hos mig i 4-5 år. Under den 

tiden var han min ganja-lärare. Han lärde mig hur man odlar sinsemilla (cannabis). Vi hade 

en idé att Holland höll på att översvämmas av coffeeshops, men alla varor importerades. 

Bara brottslingar kunde importera det, därför att polisens insatser ökade. I början tog varenda 

hippie som åkte till Afghanistan ett kilo med sig tillbaka i sin väska, men när de började 

kolla fler och fler människor kunde man tillslut bara smuggla i större skala. Då och då, när en 

stor smugglingsoperation gick fel, kunde man läsa om det i tidningen och det smutskastade 

marijuanan, så vi tänkte att det kanske var en bra idé att lära holländarna att odla sin egen 

marijuana. Då behöver 

det inte smugglas och 

massor av människor 

kan ha kul med det, och 

kanske tjäna lite pengar. 

Vår vision var att göra 

Holland till en marijuanaproducent 

– Europas 

Jamaica. Vi rökte stora 

joints och fantiserade 

om tiden då miljoner 

turister skulle komma till 

Holland bara för att röka 

det här. 

Det har inträffat. 

Propaganda mot marijuana 

Ja, det har inträffat. I början var det i väldigt liten skala. Det 

första året producerade vi ungefär ett kilo, andra året fem kilo 

och sedan några hundra. I början hade vi en liten gård uppe i 

Friesland, och vi odlade plantorna där, och sedan tog vi med 

oss plantorna och distribuerade över hela Holland. Vi hade 

omkring 20-30 gårdar. På den tiden var cannabis inte känt, så 

vi kunde bara köra med plantorna öppet i lastbilen. Det fanns 

inga fönster, eller så var fönstren öppna. Man kunde se plantorna 

fladdra i vinden. 

Jag kallar den perioden för Sinsemilla Gerilla-perioden. Den 

varade från 1979 till ’84 eller ’85, sedan blev det en stor business. 

”The green team”, som jag var en del av på den tiden, 

bestod av omkring 25 personer mot slutet. Jag var killen som 

skulle sälja produkter vidare till coffeeshops, och det sista året 

sålde jag 250-300 kilo och sedan tänkte jag ”nu har det blivit 

något annat som inte har något att göra med vår ideologi, 

här kommer affärer”, plus att mina affärspartners planerade att 

odla i växthus, och de ville odla på 5000 kvadratmeter, och inte 

i ett växthus utan i fem stycken. Det var inte roligt längre, det 

blev för kommersiellt, så jag hoppade av. 

Vad jag gjorde sedan, 1985, var att jag öppnade Positronics 

Distribution av cannabisplantor 

- den första growshopen i Europa. Och även här skapade vi 

ett system, jag designade reflektorer, du kan fortfarande se 

de här reflektorerna överallt i Europa. Jag designade ett visst 

system som gjorde det enklare för folk att odla inomhus – det 

är inte alla som har en solig gård eller balkong. Med lampor 

kunde vem som helst odla några plantor i ett hörn av sitt hus. 

Det var idén, samma sak här som när vi hade Mellow Yellow, 

vi översvämmades snart av kunder. 

Folk kom från hela Holland och senare från hela Europa, och 

de kom till vår butik för att se den och skaffa kunskap som de 

kunde ta med hem. Så vi fick besök flera TV-team, nästan varje 

vecka. Jag visade dem allt därför att jag tänkte ”de hjälper bara 

till att sprida budskapet”, och det gjorde de. De förvandlade 

Nederwiet till Eurocannabis. Idag finns det länder som Spanien 

där man odlar mer cannabis än i Holland. I Spanien kan du 

köpa marijuana för hälften av det pris du får betala i Holland. 

Så det är något som inte kan stoppas längre. Om de förbjuder 

marijuanaodling i Holland så kommer de odla det i Polen eller 

Tjeckoslovakien. De här personerna bryr sig inte, de är ute 

efter pengarna. 

Old Ed

Cannabisplantage 

"Droghotet mot Europa" 

Ju kraftigare förbudet blir, desto högre blir priset. Mer pengar 

hamnar hos de kriminella. Det attraherar personer av olika 

sorter som säger ”Jag bryr mig inte om riskerna därför att 

pengarna är enorma. Jag ska bara odla under några år och 

sedan drar jag mig tillbaka”. Det är väldigt attraktivt. Idag kan 

du få 6 000 euro för ett kilo, och det kan du odla på ett par 

kvadratmeter. Det är väldigt lockande att göra det. Vad jag 

försöker säga är att om man vill ändra lagarna i framtiden 

måste man se till priset och säga ”Okej, vid vilken prisnivå är 

det inte längre intressant att odla i stor skala inomhus under 

artificiellt ljus?”, för annars kommer det aldrig att försvinna, 

oavsett vad du gör, även om du skjuter folk. Om du skjuter 

folk så stiger priset till det dubbla och det blir ännu mer intressant 

för folk som vill tjäna pengar. 

I en del regioner i Holland läggs 40% av polisens resurser 

på att bekämpa marijuanaodling. I söder, Brabant-Limburg – 

40%. Resultatet av detta har blivit att endast 15% av brott begångna i Holland 

blir lösta av polisen. Det är bland de lägsta procentsatserna i Europa. Det måste 

upphöra. 

Obama är den första presidenten som erkänner att han rökt marijuana. När man 

läser hans böcker, jag vet inte om du läst någon av hans biografier, så kan man 

se att han var cannabisrökare när han var ung. En av de första sakerna han 

gjorde i februari 2009 var att stoppa den federala polisens räder mot klubbar 

för medicinsk marijuana, för det är vad de gör. Även i delstater som har lagar 

som tillåter medicinsk marijuana. I Amerika finns det idag runt tusen klubbar för 

medicinsk marijuana eller marijuanadispensärer. Obama anser att det är dags 

för en intelligentare inriktning, mer selektiva metoder. Okej, om någon odlar tusen 

plantor – grip honom. Han begår ett ekonomiskt brott. Men om någon odlar 

fem plantor – låt dem vara. För om någon odlar fem plantor så underminerar han 

bara systemet som höjer priserna, så det är bra. 

Detta upprepades nyligen i ett brev. Den 19 oktober skrev han igen till åklagarna 

och DEA att de skulle lämna patienter som använde medicinsk marijuana och 

marijuanadispensärer ifred. De skulle fokusera på storskalig olaglig odling. När 

du känner till systemet med medicinsk marijuana och hur det fungerar så inser 

du att det inom de kommande åren kommer att finnas 5 000 eller 10 000 cannabisklubbar 

i USA. Många amerikanare röker det och det är väldigt enkelt att 

få en licens att köpa medicinsk marijuana. 

Men det här har inget att göra med medicin, de använder bara systemet 

med medicinsk marijuana för att legalisera. 

Det är vad jag ska berätta för dig, för jag förväntade mig att du skulle tro det. 

Jag vet säkert. Jag har många kontakter i USA. 

Men du har inte varit där? 

I USA? Ja, det har jag. 

Har du sett patienterna? 

Media uppmärksammade det 

nya fenomenet Hippiescenen var som störst under 60- och 70-talet. 

Patient-ID för medicinsk marijuana. Reklam för medicinsk marijuana i tunnelbanan, USA. 

Jag har sett patienterna i Kanada, inte i USA. Min åsikt är 

att medicinsk marijuana, på det sätt det fungerar i USA, 

är ren skit. 

Okej. Vad det här betyder är att administrationen vet att att 

inom de kommande fyra åren kommer det att finnas tusentals 

klubbar. Och nästa steg för Obama kommer att vara ytterligare 

reglering av dessa klubbar, när han blir omvald 2012. 

Om han blir omvald... 

Tja, jag förutsåg det innan han valdes. Folk sa samma sak till 

mig. De sa ”han har inte en chans, han är svart, han har varit 

cannabisrökare”. Jag svarade då ”Tja, föreställ er att han blir 

vald, vad kommer att hända?”. Samma sak nu: när han blir 

omvald, de flesta amerikanska presidenter blir omvalda, när 

han blir omvald blir det första han måste göra att reglera cannabiskonsumtionen. 

I Amerika gör läkarna öppet reklam för sina möjligheter att 

skriva rekommendationer. Det här är ett foto som jag tog i 

tunnelbanan. Det här är en patients pass. Jag vet inte om du 

har sett dem? I Kalifornien får en patient odla själv, upp till ett 

kilo, och därmed ha det i sin bil. För att kunna kontrollera det 

har patrullbilarna där en våg som de kan sätta på biltaket och 

väga marijuanan. 

Från min position är det otroligt hur liberal situationen i USA 

och speciellt i Kalifornien är. Det här är The Harbourside Club, 

det är en av de största i Amerika och en av de renaste. Den har 

fyra eller fem ”säljstationer”, som de kallar dem. Varje station är 

bemannad av två personer. Kunder kan köpa 30 eller 40 sorters 

marijuana men också olika sorters hasch och haschpulver, 

kakor, glass, milkshakes, you name it. Allt du kan tillsätta 

marijuana till. Jag har aldrig sett så många produkter gjorda av 

marijuana. Jag kan massor om marijuana, men när jag kollade 

där så såg jag saker jag aldrig sett förut. 

Och de har inga gränser. Tja, de har en gräns på två ounces, 

cirka 50 gram per patient. De säljer också kloner och sticklingar. 

I Amerika får patienterna odla, och det är de som förser dispensärerna 

med produkter. De får odla, och det som blir över 

säljer de till klubbarna. 

Jag såg en graf på er hemsida som visade folkstödet för legalisering 

i USA. Grafen indikerar på att det kommer att finnas en 

punkt i framtiden där dessa linjer möts, vid vilken majoriteten 

kommer att vara för legalisering. När jag var i Kalifornien hörde 

man varje dag något om att odla marijuana och beskatta det. 

Därför att Kalifornien är bankrutt, och det syns på gatan. De 

har inte pengar till att städa gatorna och de har inte pengar till 

En marijuanaklubb i USA. 

att reparera vägarna, och de vet att cannabis är den gröda som 

omsätter mest pengar i Amerika. Det är större än vindruvor och 

allt annat. Och amerikanarna är väldigt praktiska och tänker 

”om vi kan få 10 eller 20 procent av det så är vi räddade”. Det 

är en energi som är väldigt närvarande där. Det styrker det jag 

tror – att det kommer att tas fler steg i den riktningen 2012. 

I November 2008, innan Obama valdes, startade jag en kampanj 

med syfte att introducera idén om marijuanaklubbar. Min 

idé var: Ett av problemen med coffeeshops som politikerna 

betonar är att minderåriga kan få tag på marijuana från dem. 

Minderåriga försöker komma in, hela tiden. Så vad jag sa var 

att ”istället för att ha dem öppna för allmänheten, varför inte 

göra dem till stängda klubbar?”. Jag menar, de har klubbar i 

Holland där du kan leka med skjutvapen, varför inte ha klubbar 

där du kan leka med marijuana? Man kan i alla fall vara säker 

på vilka som köper och att de uppnått rätt ålder, och det är 

lättare att kontrollera. Det finns butiker som gör det redan. Du 

måste identifiera dig själv med ditt fingeravtryck för att komma 

in, och när du väl är inne måste du identifiera dig igen när du 

köper något. 

Var är det någonstans? 

Det är i Nijmegen. 

Saken var den att vid den tidpunkten samlades en grupp borgmästare 

som var borgmästare i några städer i södra Holland, 

vid gränsen.

Industrihampa. 

medlemmar”. 

De, och speciellt Gerd Leers i Maastricht, 

han sa ”vi måste komma fram 

till en lösning, eller så stänger jag 

ner alla coffeeshops”. Så jag tyckte 

att det var ett bra tillfälle att föreslå 

för honom att inte stänga ner dem 

utan att göra dem till stängda klubbar 

istället. Allt du behöver göra 

sedan är att bestämma hur många 

medlemmar en klubb får ha. Om en 

klubb ligger på en gata där mycket 

folk bor så säger man ”max 500 

medlemmar”. Men om den ligger på 

en affärsgata med mycket rörelse 

så säger man ”max 1 000 medlemmar”. 

Och om den ligger i ett industriområde 

så säger du ”max 5 000 

Det är lätt för staten att kontrollera, och det blir inte så barnsligt som att 

säga ”bara så och så många gram” eller ”sälj bara till holländare och 

inte till tyskar”. Det är förbjudet under europeisk lag. Så jag skrev till de 

här borgmästarna och skickade dem artiklar. Jag skrev till politiker, och 

de antog snart min idé, och nu funderar de på att skapa klubbar, men 

självklart vill de kunna kontrollera mer, de vill ha varje kund identifierad, 

och de vill se hur mycket varje kund konsumerar på ett år, etc. Och det är 

inte poängen. De europeiska lagarna tillåter inte att de exkluderar tyskar, 

spanjorer osv. Det här är Europa – ett stort land, så alla borde få komma 

in på en klubb, utom de klubbar som nått taket för antalet medlemmar. 

Marijuanaförbudet går mot sitt slut – vad ska vi göra? Vi måste skapa 

en uppsättning regler för att reglera den rekreationella cannabiskonsumtionen. 

Till exempel cannabisklubbar – bara 18+, och de ska tillåtas 

köpa sina produkter från licensierade odlare. Klubbar för medicinsk 

marijuana ska tillåtas odla sin egen marijuana, eller köpa från licensierade 

odlare. I princip samma sak, men de är olika. Du ser patienter 

som använder medicinsk marijuana och rekreationella användare som 

samma grupp, men de är inte det. Som jag sa, patienter som använder 

medicinsk marijuana har oftast aldrig rökt förut i hela sitt liv. De är en 

annan sorts människor. 

HEMP4FUTURE! När marijuanaförbudet är förbi kommer förbudet av 

hampa att försvinna automatiskt, och det kommer att öppna enorma 

möjligheter. Vi vet idag att vi måste förändra hur vårt samhälle fungerar, 

och vi måste gå mot ett grönare samhälle. Vårt samhälle idag är 

baserat på råolja, vilket medför stora nackdelar. Det första, vad många 

glömmer, är att hemmaodling bör vara tillåtet, därför att det är en grundläggande 

rättighet att få odla sin egen produkt och använda själv, 

och det är också nålen som smäller ballongen, så priserna kommer 

aldrig att bli höga när folk får ha några plantor, men de kanske säljer 

lite vidare, men priserna stannar på en låg nivå, vilket är bra. 

Reglering kan bara vara framgångsrik om marknadspriset 

är lågt nog, så det betyder att i en 

coffeeshop t.ex, ska priset vara max 4-5 

euro per gram. Om det är högre blir det 

intressant för folk att odla i stor skala och 

sälja olagligt. Ett lågt kilopris kan bara 

uppnås om du tillåter småskalig odling, 

och sen några fakta: Hur odlingen ger bra 

kvalitet, inte det högsta THC-nivåerna, 

men bra kvalitet, och låga priser så du kan 

skörda runt 100 gram per kvadratmeter. 

Att odla i växthus kommer att ge en högre 

kvalitet och en större skörd. Vad 

jag menar är att 

Cannabisklubb, Nederländerna. 

Interiör från en holländsk cannabisklubb. 

när det blir reglerat kommer folk att sluta odla 

under lampor, därför att odling i växthus är så 

fördelaktigt och billigt att det inte längre är värt 

mödan att odla under lampor. Så vi måste bli av 

med problemen med folk som har 10-20 lampor 

på vinden som sätter eld på ställen och en massa 

annat konstigheter. Det kan bara göras om priset 

är lågt nog. 

HEMP4FUTURE! – Det är ett begrepp som jag 

stödjer. Hampa kan skördas efter 90 dagar, vilket 

betyder att man kan skörda några gånger per år 

i varma länder. Hampa behöver inte konstgödsel. 

Fosfaterna håller på att ta slut. Om 50 år kommer 

tillgången att vara slut. 

Fosfater är främst tillgängliga i Peru och Kina, och kineserna 

kommer inte att exportera det, de behåller det själva, så om 50 

år kommer vi ha problem med konstgödsel. 

Vi har inget problem med det, vi har det i Sverige och där 

är det lagligt. 

Vad är lagligt? Hampa? 

Ja. 

Ah, bra. 

De skördar en gång om året, skörden är färdig i september. 

Utmärkt. I Holland är det ett problem. 

Är det? 

Ja, du behöver tillstånd, och om du gör ett misstag råkar du 

illa ut. 

Vi har en regel som säger att mängden THC i växterna inte 

får överstiga 0.2 procent. Faktum är att det inte är någon 

stor business i Sverige därför att maskinerna som skördar 

är underutvecklade. Det är ingen stor business, men det är 

lagligt i Sverige. 

Hampa behöver inga bekämpningsmedel. Hampa kan växa i 

jordar som är för dåliga, för våta eller för torra för vanliga grödor, 

så hampa konkurrerar inte med vanliga matgrödor. Det 

är viktigt därför att många säger att matpriserna ökar och sen 

föreslår Europa att vi ska odla hampa. Vi kan odla på platser 

där vi inte odlar matgrödor. Hampa behöver 90% mindre vatten 

än bomull. Vattenförsörjning kommer att vara ett av de 

största problemen i framtiden. Bomull odlas på ungefär 2.5% 

av den totala jordbruksarealen i världen, men står för 20-30% 

av världens totala konsumtion av bekämpningsmedel. WHO 

(världshälsoorganisationen) uppskattar att bomullsodling och 

bekämpningsmedel orsakar omkring 20 000 dödsfall om året. 

Speciellt i u-länderna, de sprejar bomullsfälten och skickar sedan 

in arbetarna i dem dagen därpå, eller så sprejar de till och 

med när arbetarna är där. Så det är bra om de kan bli av med 

det. 

Uppfinningsrikedomen är enorm när det gäller att ta fram cannabisprodukter. 

Steam Explosion Technique (STEX) kommer att göra så att 

hampfibrer kan bearbetas på nu existerande spinnmaskiner för 

bomull. Det är en relativt ny teknik och den innebär att du tar 

stjälkarna och lägger dem i en behållare med ånga under tryck, 

och sedan öppnar du så att trycket snabbt sjunker. Fibrerna 

kommer att explodera, och du kan bestämma storleken på fibrerna 

genom att reglera trycket och med hastigheten som du 

sänker det. Hampfibrer är långa, och bomullsfibrer är korta. 

Med STEX-tekniken kan man skapa korta fibrer av hampa som 

sedan kan bearbetas på redan existerande spinnmaskiner för 

bomull. Jag berättar detta därför att jag har en vän som jobbar 

med bomullsodling i Västafrika. 

Jag vet inte om du vet detta, men det finns tre länder i Västafrika, 

och det finns omkring 15 000 bönder där som odlar bomull. 

Jag tipsade dem, och han ska tipsa dem nu, att börja 

odla hampa istället. Min slutsats är att hampa kommer att 

ersätta bomull i framtiden. Inte helt, men i stort. Det kommer 

också att utvecklas tekniker som underlättar bearbetningen av 

hampfibrer. Hampa kan ge upphov till 10 000 produkter, mat för 

människor. Hampolja innehåller alla viktiga fettsyror som människan 

behöver, och de kan vanligtvis bara hittas hos kött och 

fisk. Från hampa kan man tillverka biologiskt nedbrytbar plast, 

byggnadsmaterial som t.ex. isoleringsmaterial och spånplattor, 

hudvårdsprodukter, papper, betong som är lättare och starkare 

än vanlig betong, bränsle för bilar, fibrer till kläder, pellets som 

man kan elda med, och i tredje världen kan det delvis ersätta 

avverkningen av skog och utgöra foder till djur och människor 

och medicin. Det tål att tänkas på. 

1994 introducerade jag ordet Mediwiet, vilket idag är ett vanligt 

holländskt ord. Medicinsk marijuana kan hjälpa folk som inte 

blir hjälpta av vanlig medicin. Idag är jag ordförande i Mediwiet 

Foundation och jag hjälper människor som lider av illamående, 

kronisk smärta, depression, schizofreni, Crohns syndrom, 

ADHD, eksem och cancer. 

När marijuana inhaleras träder effekterna in inom 10-20 

sekunder. Detta gör doseringen väldigt enkel och säker. Användning 

av vattenpipa minskar mängden tjära i röken. När 

man använder en vaporizer andas man bara in ångorna. Olja 

är enkelt att använda. En droppe under tungan verkar inom 5 

minuter och varar i fem timmar. Genom att blanda ut det med 

hampfröolja kan man få till en väldigt exakt dosering. 

Officiellt godkänd medicinsk 

marijuana - Bedrocan.

Projektets logo... 

Möjligheten till enorma vinster har gjort cannabisodling till en intressant business för kriminella 

organisationer i Nederländerna, och samtidigt som man gör stora pengar i hemlandet börjar 

kriminella organisationer nu exportera inte bara cannabis utan teknik och ”know how”. 

Cannabisproducenterna förfinar också metoderna genom att sprida riskerna med hjälp av det 

som i Nederländerna går under benämningen ”tant Anny”. 

Under vår research i Nederländerna för det här numret av ActNow:s magasin träffade vi kriminalkommissarie 

Jac Nouwens som arbetar vid den enhet som under perioden 2008-2011 leder 

programmet mot den kriminella och välorganiserade odlingen av cannabis, Programma Aanpak 

georganiseerde Hennepteelt 

Jag heter Jac Nouwens, är kriminalkommissarie och arbetar med programmet för att bekämpa den internationella 

odlingen av cannabis i Holland. 

Vi diskuterar inte teorierna bakom den organiserade brottsligheten men vi vill visa alla människor i Holland vad 

som verkligen finns i cannabisodlingarnas värld. En del av det meddelandet är att det handlar om cannabis, blod, 

pengar och investeringar i fastigheter. Det är de fyra ämnen vårt program handlar om. 

Vi deltar inte i den politiska diskussionen om tolerans. Det ligger utanför vårt program och är inte något som vi 

ägnar oss åt eller utvecklar argument kring. Vi är involverade i diskussionen om ”growshops”, men det är mer ett 

tekniskt förhållningssätt, ett strategiskt förhållningssätt till problemet med cannabisodling. 

Jac Nouwens 

Growshops och coffeeshops är inte samma sak. 

Nej, coffeeshops är de platser där cannabis säljs till 

ungdomar och ”growshops” är de affärer där man kan 

köpa plantorna, filter, fläktar – allt som behövs för att 

odla cannabis. 

Vi arbetar med två mål fram till 2011 – vi måste påverka 

den normaliseringsprocess som är resultatet av 30-35 

års [cannabis]politik i Holland som syftade till att separera 

marknaderna för ”tunga” och ”lätta” droger. Vad 

vi har glömt är att fler och fler kriminella utnyttjar den 

politiska överenskommelsen. Det är den situation vi befinner 

oss i idag. 

Den andra uppgiften är att vi måste minska produktionen 

av cannabis, och vi talar här om tonvis med cannabis 

varje år. 

De här är de två huvudsakliga målen för vårt program. 

Vi började nummer två med att först minska produktionen 

av cannabis men vi är nu övertygade om att om 

man inte gör framsteg när det gäller normaliseringsprocessen 

blir det ingen minskning av produktionen. 

Vi gör det dels med existerande, mer polisiära metoder 

och razzior mot cannabisodlingar men vi försöker nu 

också introducera nya metoder att bekämpa den här 

sortens kriminalitet. Vi försöker alltså dels med traditionella 

metoder, dels med att integrera nya metoder i form 

av samarbete med andra myndigheter i Holland, som 

har koppling till våra mål, till exempel ekonomisk expertis 

och underrättelseverksamhet. Effektivare underrättelseverksamhet 

resulterar i bättre resultat i bekämpningen 

av cannabisodlingarna. Flera av de nu pågående 

[samarbets]programmen i Holland byggs nu upp kring 

arbetet mot cannabisodlingarna. 

”tant Anny”-systemet 

Här i Holland finns uppfattningen att odlingen av cannabis 

sker i en behaglig omgivning där ”tant Anny” kan 

Videoklipp borttaget i PDF-versionen 

I södra Holland, i staden Hoensbroek nära Heerlen i 

sydöstra Nederländerna, gjordes i höstas ett stort tillslag, 

vilket resulterade i att 19 odlingar hittades och 18 personer 

greps. Se ett videoklipp om tillslaget ovan. 

tjäna lite extra pengar till sin semester i Benidorm eller 

på andra ställen. Men ”tant Anny” är en del av vårt problem 

för ”tant Anny” är en mjuk och social person som 

har ekonomiska problem. Men verkligheten bakom 

cannabisodlingarna är att ”tant Anny” utgör en del av 

den uppdelade risken som organisationerna som ligger 

bakom odlingarna tar. ”Tant Annys” odling är liten, men 

tillsammans med alla andra ”tant Anny” så producerar 

de tillsammans stora mängder cannabis. Exemplet från 

södra Holland [i staden Hoensbroek nära Heerlen i sydöstra 

Nederländerna] är ett exempel på hur ”tant Annys” 

används för att producera cannabis. 

Menar du att det finns en organisation bakom alla 

dessa ”tant Anny”, att de producerar cannabis för 

en specifik organisation? 

Om ”tant Anny” skulle starta en cannabisodling behöver 

hon ungefär 80 000 kronor och det har hon inte. 

Så vad du säger är att det finns en organisation som 

använder dessa ”tant Annys” och att de producerar 

cannabis för organisationen och får betalt för det? 

Ja, de minskar risken för organisationen. Det är bättre 

att ha flera ”tant Anny” istället för att ha en enda stor odling 

med 75 000 plantor. Det skulle vara en stor risk för 

organisationen. Så såg det ut för några år sedan men 

riskerna sprids nu. 

Har du några idéer om vilka som ligger bakom det? 

Vi håller på och undersöker det, räknar områdena för 

odling i de större städer där vi tror att det finns många 

aktiva ”tant Anny”. 

Sker det på många olika ställen i Nederländerna? 

Mestadels i de södra delarna, i Limburg-Brabant . Det är 

inte så vanligt i de norra delarna av landet.

Vi blev ganska förvånade i morse när vi läste Volkskrant 

och Telegraaf att omkring 200 poliser hade gjort 

razzior i ett stort antal hus och hittat 19 cannabisodlingar 

och gripit 18 personer. 

Vi gör razzior på mellan 5 000 och 6 000 cannabisodlingar 

varje år. ”Tant Annys” utgör en del av de kriminella organisationerna, 

de används av organisationerna, som också 

har trädgårdsarbetare, byggarbetare, snickare, elektriker, 

som alla arbetar för en organisation. De ”har hand om” 

flera platser där det finns ”tant Annys” och det är de som 

levererar ”hårvarorna”, det är dom som bygger upp odlingarna. 

I korthet är det så det ser ut. Chefen, som ger 

order till bygg- och trädgårdsarbetarna har på det viset full 

kontroll. Vanligtvis är det också han som är ägare till en 

eller flera ”growshops”. När man äger sådana kan man 

sluta cirkeln. 

Vem rekryterar de olika “tant Annys”? Är det trädgårdsarbetarna, 

lokala förmågor eller…? 

Det hela organiseras oftast utifrån en growshop. Om du 

kommer som kund till en sådan finns det kanske någon 

som säger, ”Jag har en snickare, jag kan leverera plantorna 

och när du skördar kan du komma till mig med skörden 

så köper jag den av dig.” 

Så det är i själva verket mycket lokalt organiserat även 

om ”chefen” inte bor i området eller brukar ”chefen” 

finnas i närområdet också? 

En ”tant Anny” träffar aldrig chefen, men om du får rätt på 

trädgårdsarbetarna och byggarbetarna så kan du också få 

tag i ”chefen”, som också är ansvarig för exporten av can- 

nabis till t.ex. England eller Sverige. 

85 procent av det som skördas i Holland är avsett för export, 

vilket fördubblar, tredubblar, fyrdubblar eller tiodubblar 

priset i jämförelse med priset i Holland. 

Talar vi om Nederwiet nu? 

Ja, Nederwiet. Så ser strukturen ut. Vad det handlar om nu 

är att vi har fokuserat på “tant Anny” och beslagtagit odlingar 

men inte undersökt vad som pågår på nivåer högre 

upp, men det vill vi göra inom ramen för programmet – vi 

vill ha en vidare infallsvinkel och ökade insatser för att nå 

”cheferna”. 

Det är stora förtjänster vi talar om. Vi beslagtar mellan 5 

000 och 6 000 odlingar varje år. Vi tror att det finns mellan 

30 000 och 40 000 odlingar i Holland just nu [oktober 

2009]. 

Hur många plantor talar vi om? 

Det är olika – 200, 300, 600. Igår handlade det om några 

större odlingar med upp till 1 100 plantor. Det beror på hur 

många kvadratmeter som finns tillgängliga för odling. Vad 

vi ser nu är att det inte bara är hus som används utan också 

gamla fabriksbyggnader. Man kan skörda varje odling 

fyra till fem gånger per år så om vi talar om 30 000 odlingar 

så handlar det om stora mängder. 

Nästan varje dag brinner en odling ner. Därför diskuterar vi 

nu brandriskerna med allmänheten eftersom det påverkar 

omgivningarna mycket. 

Odlarna är ansvariga för omkring 7,5 ton per år. Använd- 

Dessa bilder kan ge en uppfattning om hur 

pass stora odlingarna är. Enorma mängder 

vatten, näring, ljus och därmed ström krävs 

för att hålla fälten av växter vid liv och ge en 

bra skörd. Den höga elkostnaden har fått 

odlarna att tänka i andra banor. Nya energisparande 

LED-lampor och kraftfulla lågenergilampor 

blir allt vanligare. Inte sällan går 

något fel - en odling brinner ner varje dag i 

Nederländerna. 

ningen av cannabis i Holland minskar. Vi har färre användare 

än för fem år sedan så mängden användare minskar 

alltså. Vi tror att 80 procent av den totala produktionen är 

avsedd för export medan Finansdepartementet anser att 

95 procent är avsett för export, uppgifter som vi berättar 

för allmänheten. Vi nämner också att värdet på exporten 

av plantor [inte cannabisplantor] och blommor uppgår till 

5,4 miljarder euro per år med en vinst på 2,2 miljarder årligen. 

Vi försöker nu analysera antalet filter som används i cannabisodlingarna 

och produktionen av sådana filter. Det 

finns två kunder för filter – Schiphol, vår internationella flyg 

-plats – resten används för produktion av cannabis. 

Priset på ett kilo cannabis i Holland ligger på cirka 3 600 

euro. När det går på export till Storbritannien är priset 7 

000 euro. 

Idag finns det odlingar i Tjeckien med plantor som kommer 

från Holland, så det börjar flytta utomlands nu. Såväl 

teknik som engagemang från den organiserade brottsligheten 

i Holland sprider sig nu till utlandet. 

Vi kan nu konstatera att det är hopplöst att bekämpa den 

här sortens brottslighet på det sätt som vi är vana vid. Om 

bara polisen och lokala myndigheter arbetar med problemet 

är det omöjligt att nå framgång. 

Vi försöker nu arbeta med privata organisationer. Vi noterar 

att miljöer som verkar vara lugna också har kopplingar 

till organiserad brottslighet. Vi ser det i de södra delarna 

av landet där det finns majsfält. Cannabis planteras i majsfälten 

och vi har märkt en sorts våld där. Bönderna där vill 

inte hjälpa den organiserade brottsligheten men de tvingas 

till det. Det är vad som händer i södra Holland, i Limburg. 

Vi ser också, på samma sätt som i England, slaveri. Att 

använda arbetskraft på ett felaktigt sätt är också kopplat 

till den här sortens brottslighet. Vietnamesiska barn kallas 

”mänskliga sprinklers” . Dom finns i England men vi är 

oroade över att de också kommer till det europeiska fastlandet, 

till Holland men också till andra länder. 

Har ni problem med etniska vietnameser och/eller kineser 

i den här sortens verksamhet eller är det huvudsakligen 

holländare? 

Vietnameserna är de som är mest involverade i cannabisodlingar 

Också här i Nederländerna? 

Ja, på samma sätt som i andra länder i Europa. Det finns 

ett ökande antal här. 

Vi ser också extremt våld. Det här är vad som kan hända 

om du inte är medlem av en kriminell organisation men 

ändå tar del av skörden genom att stjäla av den [Nouwens 

visar en bild på en man som ligger täckt med bandage 

i en sjukhussäng]. Den här personen lät organisationen 

använda hans två lador och när det sedan var dags för 

skördetid tyckte han att han också borde få några kilon. 

Detta upptäcktes av den kriminella organisationen. 

Vi har också problem med organisationer som försöker få 

information från polisen. 

Finns det läckor inom polisen? Är det ett problem? 

Nej, men för det mesta använder kriminella organisationer 

mycket grovt våld för att hålla allt under kontroll. Om de 

använder hus för cannabisodlingar och vi beslagtar dom, 

försöker de alltid att ta reda på hur det är möjligt för polisen 

att känna till att det finns en odling. För det mesta är det 

marockanska organisationer som är mycket våldsamma 

i det sammanhanget. De går från dörr till dörr och frågar, 

”Har ni informerat polisen?” Och har dom det så får de 

problem. Det finns också bestraffningar med i sådana 

sammanhang. 

Vi försöker bygga upp barriärer för vi kan inte bekämpa det 

här på egen hand. Resultaten blir för dåliga. 

Vi börjar med den mentala barriären och det är därför vi 

visar kroppar, våld, eldsvådor och ekonomiska aspekter. 

Vi försöker bygga mentala barriärer för att människor inte 

ska börja arbeta med kriminella organisationer. Släpp inte 

in dom i era hus! Samarbeta inte med den organiserade 

brottsligheten! Gör inte det! 

Vi har också andra infallsvinklar. När man undersöker cannabisodlingar 

kan man urskilja olika faser i tid. De som odlar 

behöver lokaler så vi samarbetar nu med försäkringsbolag 

i Holland. Om man inte kan försäkra de lokaler som 

₪ Den holländska polisen gör razzior på mellan 5 000 och 6 000 cannabisodlingar 

varje år. 

₪ Uppskattningsvis 80-95 procent av den totala cannabisskörden i Holland är avsedd 

för export. 

₪ Polisen uppskattar att det finns mellan 30 000 och 40 000 odlingar i Holland just nu 

[oktober 2009]. 

₪ Man kan skörda varje odling fyra till fem gånger per år. 

₪ Priset på ett kilo cannabis i Holland ligger på cirka 3 600 euro. När det går på 

export till Storbritannien är priset det dubbla. 

₪ I Holland finns det uppskattningsvis omkring 360 000 personer som använder 

cannabis i någon utsträckning.

"Cannasniffer" 

används för cannabisodling så får du problem och kan du 

inte finansiera inköpet av ditt hus så har du också problem. 

Nu har vi talat om för den nationella föreningen för 

försäkringsbolagen att vi kommer att informera dom om de 

odlingar vi har hittat, på vilken plats och vilka personer som 

är inblandade, och sedan utbyter vi information i ärendet. 

Det utgör en del av polisens arbete. Utöver det så är det 

sedan upp till försäkringsbolaget att avgöra vilka planer 

man har för de som varit involverade i cannabisodlingen. 

Vill ni göra affärer med de här människorna? Om inte, vad 

planerar ni att göra? Det är enda sättet. En rapport som 

kom i april i år beskriver det här problemet 

Igår träffade vi för första gången i Holland en överenskommelse 

med elektriker att delta i polisens undersökningsteam. 

På så sätt kommer vi att samarbeta för att bättre 

förstå varandras arbetsmiljöer. 

Vi har definierat ett flertal angreppspunkter – alltifrån personliga 

via kommunikation där vi under det senaste året 

haft de största framgångarna genom att tala om verkligheten 

bakom cannabisodlingarna. 

Kommunikation med vilka? Enskilda individer, organisationer…? 

Tv-kanaler, radioprogram och tidningar. Under förra året 

har vi räknat till 2 200 tillfällen, bland annat tolv tv-program 

på de stora stationerna i Holland. Det är en av de svåraste 

delarna att genomföra. Man behöver ägna mycket tid åt 

det, men arbetsmetoden har också tagits över av andra 

enheter nu. 

Vi försöker också förbättra vår egen process inom polisen 

för att få en enhetlig arbetsprocess. Det är nämligen mycket 

svårt att göra olika avtal med en samarbetspartner. Om 

du har att göra med holländsk polis måste du göra två 

avtal och det är inte särskilt smart. Vad vi ska göra nu är 

att beskriva hur man nedmonterar en odling på ett säkert 

sätt. Vi informerar också försäkringsbolagen som sedan 

kan göra sina egna undersökningar om strukturen bakom 

odlingen – vem som betalar räkningarna och så vidare för 

att få se hela historien om odlingen. Vi samarbetar alltså 

med försäkringsbolag, banker, energibolagen och också 

med fastighetsägarna, som vi började samarbeta med i 

april i år. Vi har nu kontakter med 15 procent av fastighetsägarna. 

"Cannashopper" 

Om vi får uppgifter om att det finns en odling i ett hus 

så beslagtar vi den. I Holland kan vem som helst ringa 

anonymt för att rapportera ett brott. En tredjedel av all den 

information som kommer in handlar om tips om cannabisodlingar. 

Så vad vi alltså försöker göra med ”barriärmodellen” är 

att bryta igenom normaliseringsprocessen, som är den 

viktigaste frågan och den kommer också att bli den viktigaste 

frågan i Sverige. Idag avvisas inte användningen 

av cannabis i samhället och det kommer inte att bli någon 

minskning av odlingarna utan en inbrytning i normaliseringsprocessen. 

I Sverige hör vi ofta att en majoritet av människorna i 

Nederländerna är positiva till användning av cannabis. 

Anser du att det är en korrekt uppfattning? 

Användningen av cannabis är inte ett problem I Holland 

men den extrema utvecklingen av kriminella organisationer 

är det problem allmänheten nu ställs inför och vi ser 

också att bara en liten del odlas för lokal och nationell konsumtion. 

Merparten exporteras. 

Ni borde väl vara glada då!? Det genererar pengar 

eller…? 

Javisst, men det är kriminella pengar och det är nästa 

problem. Den stora mängden kriminella pengar är ett stort 

problem i våra städer och borgmästarna måste hantera 

det i offentliga sammanhang. Jag tror att vi under ett år har 

lyckats förändra diskussionen i Holland, både inom regeringen 

och bland allmänheten. 

Utöver det jag nämnt finns det också såväl ny teknik som 

ny taktik. Vi har den bärbara cannasniffaren som ser ut 

som en ficklampa och som kan lukta sig till cannabis. Om 

du inte kan känna lukten, kan cannasniffern, som går på 

batterier, göra det. Vi har också cannachoppern med en 

integrerad cannasniffer. 

Är cannachoppern effektiv? 

Cannachoppern är en mycket billig teknik att använda. Användningen 

av cannachoppers har besparat oss miljontals 

euro. 

Innovationer som cannachoppern, cannasniffern och s.k. 

"contrainers" är alla delar av satsningen mot organiserade 

cannabisodlingar. 

Polisen använder ett speciellt datorprogram för att 

beräkna skördarnas värde. 

Vad som också har förändrats är användningen av energi 

med hjälp av LED-lampor, vilket är en ny utveckling i branschen. 

Vi tränar också våra poliser i våra utbildningscontainers, 

"contrainers". Vi har byggt en modern cannabisodling med 

plantor i plast. Vi använder inte riktiga plantor. Utbildningsodlingen 

innehåller all den senaste tekniken som används 

vid odling idag. På bottenvåning finns en utställning om 

farorna med eldsvådor och en trappa upp finns odlingen. 

Anläggningen används också för att informera domare 

och borgmästare om hur allt går till. 

Vi har också ett system som vi använder då vi monterar 

ner och beslagtar odlingar. Systemet gör det möjligt för 

oss att snabbt beräkna vinsten på en odling. Vi använde 

systemet igår vid fyra av 17 odlingar och för en av odlinggarna 

beräknade vi att förtjänsten var 180 000 euro. Det 

var därför vi tog alla bilarna i beslag, alla värdefulla saker 

från den misstänktes hus igår. Det är vad vi kallar snabb 

åtgärd. Om vi upptäcker något – vänta inte. Om förtjänsten 

beräknas till 180 000 euro, beslagta allt som utgör det värdet. 

Igår tog vi en Mercedes, ringar, klockor – allt av värde. 

Beslaget måste sedan behandlas i domstol? 

Ja. 

Videoklipp borttaget i PDF-versionen

Och fastställas av en domare? 

Ja. 

Sker det ganska snabbt efteråt eller måste ni vänta 

en längre tid? 

Det tar vanligtvis flera månader. 

Och under tiden behåller ni det ni tagit i beslag? 

Ja, och det har stor effekt i grannskapet. Folk ser vad 

som tas i beslag. 

Vi använder också studerande i kriminologi för att få mer 

information om hur vårt programs budskap påverkar 

människor. Hur många träffar finns det i media om vår 

verksamhet till exempel. 

Publicerar ni mycket av den informationen på internet? 

Vi vill förse våra kollegor med aktuell information tillgänglig 

24 timmar per dygn. De flesta insatserna inom 

polisen sker av uniformerade poliser och det är fel sida 

av poliskåren som utvecklats under 30 år. 

Ert program ska pågå till 2011. Vad händer sedan? 

Kommer ni att få fortsätta om ni är framgångsrika? 

Vi försöker bygga ett system där det inte är nödvändigt 

att vi finns med. 

Vad tycker poliskårerna i landet om det här? 

Projektet startades av polischefernas förening tillsammans 

med justitie- och inrikesdepartementen. 

Det är också värt att nämna nämna att coffeeshops 

i Bergen op Zoom och Roosendaal 

har stängts och att den tidigare största 

i landet, Checkpoint i Terneuzen, stängdes 

i maj förra året. Just nu, sa Nouwens under 

intervjun, finns det bara en coffeeshop kvar 

i Terneuzen och den får bara sälja till lokala 

kunder. Inte till någon annan. I Terneuzen 

fanns då Checkpoint fortfarande med en 

existerade infrastruktur som fick stöd från 

lokala myndigheter, bland annat med trafik- 

och informationsskyltar för att hitta till 

Checkpoint. 

Det pågår en diskussion om att en coffeeshop 

bara ska få sälja till lokalbefolkningen, att ingen 

kontantbetalning ska tillåtas, bara kreditkort. 

Idén med kreditkort verkar vara en intelligent 

idé eftersom det skulle ge möjlighet att få information 

om vem som handlar. 

Om man skulle tillämpa det i till exempel Maastricht, 

som har ett stort problem med användare av 

cannabis från Frankrike och Tyskland, skulle det 

inte finnas några kunder kvar om man skulle sälja 

efter de reglerna. 

Terneuzen är en mycket liten stad. 100-200 personer 

använder cannabis i små mängder och det 

är den enda marknaden som finns kvar där idag, 

men tidigare hade de mer än 2 000 kunder i veckan 

från Belgien och Frankrike. 

Kanske gick besökarna och åt och handlade annat 

också så man kan förstå om en del inte är så 

glada längre. 

Ja, en del klagade på förlust av inkomster från 

parkeringsavgifter. 

Vad vi ser nu är att diskussionen håller på att förändras. 

För 35 år sedan ungefär började vi med uppdelningen 

av ”lätta” och ”hårda” droger, vilket var 

huvudmålet på den tiden, men vi följde inte upp utvecklingen 

av de kriminella organisationerna. Dom 

tjänade massor med pengar och det vi ser nu är 

att varje kriminell som vill tjäna en massa pengar 

använder sig av cannabisodling för att göra det. Det 

enda problemet de har är att de största pengarna 

tjänas utomlands så de måste ge sig in i exportsystemen, 

och det vi upptäcker nu är att kriminella 

som ägnade sig åt handel med ”tunga” droger tidigare 

nu använder samma kontakter för att exportera 

”lätta” droger. 

Vad ni i Sverige kommer att få ta er an är att kunder i 

Sverige bygger upp en marknad och användningen 

av cannabis kommer att utgöra en stor marknad i 

Sverige. 

I Holland har vi omkring 360 000 personer som använder 

cannabis i större eller mindre utsträckning 

och vi är ganska säkra på det antalet eftersom vi 

är ett öppet samhälle när det gäller användningen av cannabis. 

Vad vi kan garantera och det är vad vi också ser i Belgien och 

Tyskland är att produktionen av cannabis kommer att förändras. 

Den kommer att flytta från Holland till de områden där konsumtionen 

sker. Det handlar om att tjäna pengar till en lägre kostnad. 

För att minska riskerna vid transport, kommer tillverkningen att 

ske lokalt, det vill säga där konsumtionen sker. Vi ser det i Tjeckien 

och i östländerna. Odlingar byggs nu upp i större skala än 

i Holland eftersom länderna är större och det finns mer tillgänglig 

yta för odlingar. Det, tror jag, kommer att utgöra den största 

förändringen under de kommande åren. Holländsk expertis och 

teknik kommer att användas för produktion utomlands. 


Coffeeshops idag och i framtiden 

Michael Veling var en av de allra första i branschen när han för 25 år sedan startade 

sin verksamhet. Idag är han förutom coffeeshopägare också talesperson för cannabisförsäljarnas 

organisation och medlem i det kristdemokratiska partiet CDA 

(Christen-Democratisch Appèl). Vi besöker honom på hans coffeeshop som ligger i 

centrala Amsterdam. 

Efter att i 30 år ha studerat det här s.k. ”problemet” och funnit en balans har jag kommit fram att det har väldigt 

lite att göra med droger. Det har ännu mindre att göra med folkhälsa, det har säkerligen lite eller inget 

att göra med beroende, det har att göra med budgetar. ”Hur skyddar jag min budget?”. Det gäller valfri statlig 

institution, oavsett om det är sjukvården, polisen eller utbildningsektorn. 

Det är nästan skrämmande att se vad folk är beredda att säga och vilka rapporter de är beredda att fabricera 

för att försvara sina budgetar. Det är för mig min input i diskussionen på en högre nivå än på coffeeshopnivån. 

Det här har jag studerat och det är lätt att studera nu för tiden eftersom att nästan alla budgetar eller 

årsrapporter finns tillgängliga på internet. 

Kan du utveckla det du säger, 

att det påverkas av budgeten? 

hur menar du i den 

holländska situationen? 

Om du tittar på den holländska 

situationen och om du tittar på 

de riktiga problemen så finns 

det bara ett problem. Det är att 

odlandet och importen av cannabisprodukter 

är olagligt. Vi 

får sälja en olaglig substans till 

allmänheten med ett särskilt 

antal riktlinjer eller spelregler. 

Så länge vi inte bryter mot de 

reglerna så kan vårt lands opiumlag 

inte användas emot oss. 

Endast när vi överträder den gränsen kan opiumlagens 

fulla kraft användas emot oss. Men var får jag tag på mina 

varor? Det är ett stort mysterium. 

Inte för dig. 

Inte för mig, men för andra personer. Eller nja, det är inte 

ett mysterium och det är säkerligen inte ett mysterium för 

polisen. I och med att du tillåter ytterdörren måste du som 

polis vara väldigt försiktig så du inte utplånar bakdörren, 

därför att då faller hela systemet och vi får, som vi tror här 

i Nederländerna, problem jämförbara med de flesta andra 

länder i väst. Jag understryker att det här inte är min åsikt, 

utan den allmänna åsikten i väst, men i synnerhet i Nederländerna 

- det sättet vi hanterar illegala substanser på är 

det bästa jämfört med alla andra länder i väst. I ett land som 

Singapore, som är en vänskaplig nation, de tillverkar våra 

skrivare och hårddiskar, blir jag avrättad för innehav av mer 

än 40 gram cannabis. Å andra sidan kan jag här i Nederländerna 

ha 500 gram på mitt område utan problem, så det 

är stora skillnader. Vi alla kallar våra samhällen civiliserade, 

men jag är inte alltid övertygad om att vi är så civiliserade 

när det gäller hantering av illegala substanser. 

Du äger den här coffeeshopen, säljer du mer än 500 

gram en normal dag? 

Nej. mindre. Jag kan arbeta med 500g, men om du ökar antalet 

produkter så har du problem med att hålla dig till 500 

gram, men jag har någon som kan förse mig hela dagen 

lång om det är nödvändigt. 

På en nyårsafton när det är väldigt fullt så kommer han in 

fyra eller fem gånger, men jag har också kollegor i Nederländerna, 

i andra städer där det bara finns en coffeeshop, 

och de kan behöva ett par kilo om dagen. Här i Amsterdam 

har vi en tredjedel av alla coffeshops i Nederländerna: 230 

stycken, och vi kan alla leva ett bra liv, men vi är inte miljonärer. 

Men ni betalar skatt? 

Ja. Inkomstskatt på nettovinsten från drogerna jag säljer, 

och självklart kaffet, teet och läskedryckerna. 

Vi var på en annan coffeeshop 

och där frågade vi om kunden 

får ett kvitto… 

Nej... 

Så skattemyndigheterna måste 

helt enkelt lita på er? 

Ja. I grund och botten är dom 

beroende av vår ärlighet. 

Så om en skojare skulle finnas i 

branschen så skulle han kunna 

säg vad som helst till dem? 

Nja, det är inte skattebetalaren 

som har ett problem i det här fallet. Skattekontoret har ett 

problem. Men, ja, vi kan fabricera siffrorna som vi önskar. 

Och självklart, jag måste påminna alla om att innan vi blev 

officiellt tolererade, innan regeringen blev en medbrottsling 

så att säga, vilket var 12 år sedan, innan dess betalade vi 

inga skatter. Om vi gjorde det därför att vi ville att pengarna 

skulle vara i det öppna, var vi tvungna att ljuga om dess 

ursprung. Vi kunde inte skriva i våra papper ”inkomst från 

försäljning av cannabis – 100 000 euro”, så vi skrev ”inkomst 

från blandad försäljning”. 

Hur mycket skatt betalar ni på inkomsten? 

Det är i olika steg, men jag skulle säga att alla coffeeshopägare 

finns i det högsta registret, d.v.s. de betalar 52% 

inkomstskatt. De tjänar minst 80 000 euro per år, brutto. 

Och det är ungefär vad du tjänar också? 

Jag tjänar en aning mer, men det beror på året. Jag förväntar 

mig att nästa år och följande år kommer att vara mindre 

lönsamma. Jag förväntar mig mindre vinst av den enkla anledningen 

att folk kommer att ha mindre pengar i sina fickor 

under de kommande åren. 

Har du fler coffeeshops än denna? 

Den här är den enda. Det är mer än nog och jag är nöjd 

med den. 

När jag började jobba med detta för många år sedan 

fanns det omkring 1400 coffeeshops och nu är vi nere 

på runt 700st. Hur kommer det sig? 

Kommunerna I Holland, det finns 450 st, var tvungna att 

skriva ner sin coffeeshop-policy på papper, och det gjorde 

de. De kunde också välja det s.k. ”noll-alternativet”, och 

många mindre samhällen valde bort coffeeshops helt. Det 

betyder inte att försäljningen av cannabis försvann 

från deras samhällen, utan den blev bara illegal 

och sker nu i det fördolda. 

Amsterdam valde inte att reducera antalet coffeeshops, 

men antalet reduceras av naturliga 

orsaker, av den enkla anledningen att folk dör.

Även i min bransch går folk i konkurs, men också ombyggnad 

av stadsdelar kan resultera i att hyreskontraktet annuleras. 

De som äger byggnaderna där de har sina coffeeshops 

har påverkats väldigt lite, men jag gav er också 

en annan anledning till att siffran dök för 12 år sedan. När 

vi fick det här ”tillståndet” från borgmästaren bestämde sig 

många för att lägga ner p.g.a. skatterna. Det var inte p.g.a. 

skatterna som de skulle komma att få betala i framtiden, 

utan p.g.a. de uteblivna skatter de inte betalat i det förflutna. 

När de bestämde sig för att införa beskattning, var 

man då tvungen att betala skatt för tidigare år? 

Ja, det var man. Men självklart handlar det om att etablera 

en bra relation med skattemyndigheterna. Om man inte 

hade någon relation med skattekontoret och ville försvinna, 

varför inte? Faktum är att väldigt få coffeeshops har 

stängts ner p.g.a. brott mot riktlinjerna under de senaste 

12 åren. Det är intressant. Man skulle kunna tro att siffran 

halverats därför att ägarna var skurkar, men så är det inte. 

Det framställs dock så för att tillfredställa folk i Holland. 

Vad tror du om framtiden för coffeshops? 

Coffeeshopen, som vi känner den, kommer att försvinna 

den dagen cannabis legaliseras och jag är övertygad om 

att det kommer att legaliseras. Faktum är att vi 1976 ändrade 

lagen här för att vi förväntade oss att cannabis skulle 

legaliseras i USA. Sen förstås, om det hade legaliserats 

i USA så hade hela cannabisdelen i FN:s narkotikakonvention 

1961 hamnat i papperskorgen. Men Jimmy Carter 

återvaldes inte utan efterträddes av paret Reagan, och det 

var då kriget mot droger startade. 

Faktum är att kriget mot droger har varit till min fördel, därför 

att jag har en unik position. 

Så du säger att alla coffeeshops skulle försvinna om 

cannabis legaliserades? 

Ja. Det skulle säljas i tobaksaffärer, snabbköp, dispensärer 

eller liknande. 

Och du tror att det här kommer att hända? 

Om man ser på utvecklingen i USA just nu, skulle jag inte bli 

förvånad om det hände inom de närmsta 5-10 åren, därför 

att när allt kommer omkring, i slutet av diskussionen, finns 

det ingen anledning till att det skall vara illegalt, speciellt 

om du jämför det med alkohol eller receptfria läkemedel. 

Det är en hälsofråga. 

Så det är frågan… Är det hälsosamt? 

Berusningsmedel är av naturen inte hälsosamma, och 

stimulantia, något som förändrar din mentala sinnesstämning, 

det är definitionen av alla droger, oavsett om det är 

alkohol, tobak eller heroin, är inte bra. Å andra sidan, att 

konstatera att det inte är bra besvarar inga frågor. Om du 

vill förbjuda något som när du förbjuder heroin eller cannabis, 

är det bara ett ställningstagande. Du förbjuder det 

inte i praktiken. 

Så det du säger är att du säljer en dålig produkt? 

Nej, jag säljer en utmärkt produkt. 

Utmärkt produkt men inte nödvändigtvis bra för hälsan, 

eller vad? 

Tobaksrökning är extremt dåligt för hälsan. Att arbeta många 

timmar och få lite sömn är väldigt dåligt för hälsan. Att 

bo i stan är väldigt dåligt för hälsan. Jag kan fortsätta hur 

länge som helst. 

Så det är ungefär detsamma för marijuana och hasch 

som för tobak och att bo i stan, är det vad du säger? 

Ja. 

Så allt är farligt, livet är farligt? 

Och jag kan bevisa detta därför att livet slutar med döden. 

Verkligen? Livet slutar med döden? 

Ja. Jag är ledsen att säga det. Berätta inte detta för dagens 

politiker, därför att de strävar efter evigt liv för medborgarna. 

”Han får inte göra detta”, ”han bör inte göra 

sådär”, ”han bör leva en hälsosam livsstil och han bör gå 

till kyrkan”, och liknande. 

Du är inblandad i cannabisförsäljarnas organisation? 

Ja, jag är en talesperson. 

Kan du utveckla det lite mer, är det som ett fack för 

coffeshopägare? 

Ja, vi försöker organisera så många coffeeshops som 

möjligt. Om du är organiserad till någon grad så blir du 

inbjuden att delta i diskussionen. Det är vad vi har kunnat 

På coffeeshoppen fanns både holländare och turister. Gästerna satt i 

den dova belysningen och spelade kort, läste tidningen eller konverserade 

till den lugna musiken som spelades. Rökdimman låg tät och väggarna 

pryddes av affischer och tavlor med cannabisrelaterade motiv. I 

vitrinskåpen innanför kassan fanns olika cannabisprodukter, rökverktyg 

och souvenirer. 

göra de senaste 15 åren och vår åsikt i frågan spelar 

roll. 

Tror du att många här ser Nederländerna som ett 

bra exempel, en förebild? 

Den holländska drogpolicyn och speciellt cannabispolicyn 

har spridit sig runtom i världen. Det är väldigt få 

platser i väst där cannabisanvändare slängs i fängelse. 

När jag var ung, för 30-35 år sedan, i Grekland, 

Sverige och i andra udda länder kastades du i fängelse 

för att ha rökt en joint. Det händer inte längre. Vi vet 

också från polisrapporter att utbudet finns tillgängligt i 

stort sett överallt. Det finns inget behov av att komma 

till Holland för att köpa gräs, och simpel logik säger 

att det i Tyskland, med över 80 miljoner invånare, 

måste finnas minst 10 000 aktiva cannabisförsäljare. 

Det måste det finnas, men inte lika öppna som de 

700 coffeeshops i Nederländerna. Så den enda riktiga 

skillnaden är öppenheten, och att vara öppen innebär 

att myndigheterna och polisen kan inspektera. Det är 

idealiskt. 

Är det ofta inspektion? 

Ja, fyra eller fem gånger om året, men med åren har 

de blivit, som vi säger, ”Mussepigg-inspektioner”. 

Vilket betyder? 

Det är bara spel för gallerierna. Vi skrattar lite och 

pratar lite, och sen går de igen. Jag har varit på precis 

den här platsen i 25 år, så jag är inte vemsomhelst och 

jag är inte okänd. Jag har varit här längre än alla mina 

grannentrepreneurer i närområdet, oavsett om de har 

klädbutiker eller säljer livsmedel. Jag har varit här längst. 

När du nu är talesperson för organisationen, vänder 

sig många som vill starta coffeeshops till dig 

för information? 

Nej, därför att du kan inte starta en coffeeshop. 

Så hur förklarar du att de faktiskt existerar? 

Den 1 april 1995 skapades en lista över alla misstänkta 

adresser där cannabis såldes mer eller mindre öppet: 

barer, coffeeshops, teahouses, m.m, och de informerades 

om att de kunde få en sorts licens om de anmälde 

sig till stadshuset. Efter det tilläts inga fler adresser. 

Så du menar att det idag inte går att öppna en ny 

coffeeshop någonstans i Nederländerna? 

Nej. 

Så det enda som skulle kunna hända med en coffeshop 

är att den antingen fortsätter eller stängs 

ner? 

Ja, eller så beslutar kommunfullmäktige att det skall 

finnas en extra coffeeshop, som I Almere, som är en 

snabbt växande stad. De började med en och under 

de senaste 10 åren har de tillåtit två till coffeeshops att 

existera. 

Okej, för vad jag förstår är det borgmästaren, åklagaren 

och polischefen som kan besluta om att en 

coffeeshop får starta och samma personer beslutar 

om att stänga den? 

Nej, nej, det är kommunfullmäktige. 

Kommunfullmäktige efter rekommendation av dessa 

tre personer, eller vad? 

Ja, de kan rekommendera, men den verkliga makten 

ligger inte hos borgmästaren, inte hos polischefen och 

inte hos åklagaren. Jag är inte säker på att de vet detta: 

Den riktiga makten ligger hos kommunfullmäktige. 

De beslutar i alla frågor. 

I Roosendaal och Bergen op Zoom stängde borgmästarna 

uppenbarligen ner alla coffeeshops…

Ja, han kan stänga ner dem om kommunfullmäktige stödjer 

hans beslut, och det gjorde de. Det är okej. 

Enligt Roosendaals borgmästare har det inget att göra 

med hans syn på cannabis, det var en fråga om allmän 

ordning. ”För många drogturister” sa han... 

Han ljuger lite, men det spelar ingen roll. Han kommer att 

få problem i framtiden, därför att gatulangningen från illegala 

adresser kommer inte att försvinna. Han vet det inte 

än, men han räknade varje bil som kom till samhället med 

en utländsk registreringsskylt, även de som inte kom för 

att besöka en coffeeshop utan för shopping, och sen sa 

han ”de är alla drogturister”. Sedan kom han fram till den 

ofattbara siffran 25 000, vilket är okej med mig. Lokal politik 

är inte alltid något att vara stolt över, minst sagt. 

När vi tittar på din coffeeshop, är majoriteten av 

kunderna holländare eller är det mycket turister? 

Turister. Jag älskar det, därför att lokalbefolkningen är inte 

alltid dina bästa kunder. Dessa personer är så lyckliga 

och de är så imponerade, och självfallet, Amsterdam och 

i synnerhet innerstaden är en första gradens turistmagnet 

i Europa. 

Så varför är de bättre kunder än holländarna? 

Uppförande, uppförande, uppförande. Och det gör mitt liv 

ännu enklare än det redan är. 

Du röker själv? 

Ja. 

Du har rökt i flera år eller? 

Sedan 1971. 

Har det påverkat dig på något sätt? 

Jag hoppas det. Annars finns det ingen vits med att använda 

det, som Obama själv sa. 

Vad skulle du säga är den största fördelen med att använda 

det, om du ser till dig själv? 

Jag kom på en cynisk definition att cannabisrökning 

låter även den dummaste människa 

ha en uppfattning om sig själv, åtminstone 

för stunden. Det är ett intressant fenomen: 

Alla har en uppfattning, men väldigt få kan 

uttrycka sin uppfattning. Det är självklart en 

sinnesförändrande drog. Den är i princip den 

enda drogen som vi vet inte kan döda. Hur 

mycket du än konsumerar kan det inte döda 

dig. Om jag dricker två flaskor Whisky på 

raken så dör jag. 

Ja, förmodligen. 

Väldigt förmodligen. Självklart kan 

rökning i sig orsaka lungcancer, men 

det har inget att göra med produkten i sig, därför att du 

kan alltid äta det eller vaporisera det, m.m. Som drog 

är den väldigt säker att använda. Å andra sidan, varför 

använda droger om du redan är lycklig? Jag känner 

många eftersom att jag är med i Kristdemokraterna här i 

Holland. Jag känner många som är emot droger därför att 

de är lyckliga som de är med sin tro. Det bekommer mig 

inte, men jag tycker att fria medborgare ska ha valmöjligheter, 

och det har vi. Om regeringen inte tillåter dessa 

valmöjligheter säger medborgaren ”okej, försök ta mig”, 

så valet är alltid om du vill att det ska ske i det fördolda 

eller, beträffande cannabis, som är fallet nu, att det delvis 

sker öppet i Nederländerna. Det är den enda skillnaden 

jämfört med andra länder. 

På tal om bestämmelser, åldersgränsen för att få köpa 

sprit i det här landet är 16 år... 

Det är 16, men tillgängligheten är självklart ålderslös. Med 

andra ord, om en 16-åring går till ett snabbköp och köper 

sex öl och hans fem vänner utanför är under 16, kan de 

konsumera alkoholen. 

Om folk kan köpa alkohol från och med 16 års ålder, 

varför skulle de inte få köpa marijuana från samma 

ålder? 

Jag håller med, men 18-års-gränsen är en av reglerna, 

och det är även ytterligare utökat – om de hittar en minderårig 

här inne, oavsett om han köper cannabis eller konsumerar 

det, hittar de en minderårig här så stänger de ner 

min verksamhet. 

Är det många ynglingar som försöker komma in här, 

jag tänker på turisterna? 

För tre år sedan i Holland återinförde vi ett krav på att bära 

ID, och det var väldigt bra för oss, därför att nu tvingades 

lokalbefolkningen visa en ID-handling. Tidigare hade de 

inte ID på sig. De hade bibliotekskort eller dylikt. Nu måste 

de visa ett riktigt ID-kort. I och för sig köper de minderåriga 

sina grejer på en annan marknad där priserna är annorlunda: 

på gatan, från vänner, o.s.v. 

Enligt den holländska polisen exporteras mycket av 

Hollands cannabisprodukt. Oavsett hur mycket eller 

lite som exporteras, om vi tittar på konkurrensen mellan 

den organiserade brottsligheten som inte rör coffeeshopverksamheterna 

och er, upplever ni någon 

konkurrens från den organiserade brottsligheten? 

Nej. Jag har varit aktiv inom det här området sedan 1971, 

när jag var 16 år gammal, och det är nästan 40 år sedan. 

Jag har aldrig sett något som liknar det man ser i amerikanska 

kriminalfilmer. Jag har aldrig i hela mitt liv sett 

en pistol, förutom på en polisman. Jag har aldrig sett ett 

slagsmål i den här branschen. Det betyder inte att det inte 

händer. Jag är säker på att det händer på skumma ställen, 

det måste det, därför att illegala produkter, men också 

legala produkter, kan ge upphov till våld på någon nivå. 

I en rapport konstaterades det att ett visst högt antal 

coffeeshopägare i Amsterdam var dömda för brotts- 

lighet sedan tidigare. 

Ja, det är sant. Jag har tre domar – alla cannabisrelaterade. 

Alla tre härstammar från tiden innan riktlinjerna, 

från det förflutna. Så ja, jag är en brottsling. Självklart är 

föreställningen att vi är hårdnackade kriminella med vapen. 

Det är en minst sagt en överdrift. Jag är dock säker på 

att det som i alla branscher finns en del rövhål aktiva – i 

min bransch också. 

Har du några problem med dessa rövhål? 

Nej. 

I Danmark t.ex. pågår en vild strid mellan motorcykelgängen, 

som är inblandade i försäljning av droger. Det 

råder konkurrens mellan Hells Angels, Bandidos och 

gäng av annan etnicitet. Förra veckan presenterade 

Europol en rapport om organiserad brottslighet i Nederländerna. 

Där stod det att främst turkar, marockaner 

och etniska holländare ägnar sig på organiserad brottslighet. 

Inte odlandet av det holländska gräset. 

Holländskt gräs framställs främst av holländare, är det 

så? 

Främst tror jag det, och 80% av en vår omsättning kommer 

från försäljning av hemodlat gräs. Men självklart hanteras 

det marockanska haschet och det afghanska heroinet av 

marockaner och turkar. 

När du får drogerna levererade hit, levereras de av en 

distributör eller från flera källor? 

Nej. Flera personer förser en person och den personen 

förser mig. 

Så det fungerar i stort sett som en vanlig verksamhet? 

Som vilken annan affärsmodell, det är exakt det samma. 

Allt bygger dock på tillit, därför att det finns inga juridis- 

ka dokument, det finns inga fakturor, man kommer överens 

om kredit, du betalar dina räkningar och säkrar ett 

bra förhållande med din leverantör, såvida han inte är ett 

rövhål, då byter du till en annan leverantör, vilket jag aldrig 

har behövt göra. 

Så du har haft en bra leverantör hela tiden? 

Ja, faktum är att jag har känt många av dem hela livet. 

Skulle det vara möjligt för dig att ha din egen odling? 

Nej. Många av mina kollegor är också involverade I odlandet, 

så de kanske har hand om odlingar, de kanske finansierar 

dem, men det gör inte jag och anledningen är 

enkel: jag är för lat. 

Officiellt får du bara odla fem plantor, är det så? 

Nej, har du upp till fem plantor blir det inga sanktioner. De 

kommer att ta dem, men de skriver inte ner det. 

Men fler än fem, och du riskerar att... 

Det är en brottslig handling. 

För om du tittar på mängden droger som produceras 

i det här landet, så är det konstigt att polisen inte gör 

mer om du frågar mig. 

Jag är inte så säker på dessa stora mängder, då det för 

tillfället råder brist på hemodlat gräs av hög kvalitet. 

Så varför tror du att det är så? 

Tja, därför att marknaden inte producerar tillräckligt. 

Är det på grund av för mycket polisaktivitet? Försvinner 

de iväg någon annanstans eller? 

Kanske. Jag har hört att många holländska entreprenörer 

flyttar till andra länder, och det är logiskt därför att i Polen, i 

baltstaterna, säkerligen i Sverige också, är det mycket lättare 

att odla gräs då det inte prioriteras där än. I de bättre 

delarna av Europa är allt du behöver göra att muta lokalbefolkningen, 

och problemen är ur vägen. Jag har fått för 

mig att mycket gräs odlas utanför Holland och odlas eller 

styrs av holländare, men jag är inte säker. 

För utländska marknader? 

Ja, därför att den höga kvaliteten hos det holländska gräset 

ger ett utmärkt pris utomlands. 

Säljer du hemodlat, Nederwiet, här? 

Ja. 

Hur mycket kostar det idag, per gram? 

Vi byter nu till den praktiska biten, följ med här. Allt kommer 

att förklaras för er, och för det har vi en person som arbetar 

här som talar svenska. Hon är från Norge, men hon pratar 

norsk-svenska.

Vi får träffa Janne Svennson, som namnet till trots är en kvinnlig anställd 

Hej, hej. Här kan man då köpa allt mellan ett och fem gram 

cannabis. Det kan vara marijuana eller hasch. Vi har sex 

olika sorters marijuana som går från avslappad, inte så 

starkt, om man bara vill ta det lugnt, och så har vi också rätt 

starka sorter som är mer aktiva, för dom mer tränade. Sen 

har vi fyra olika sorters hasch, ungefär samma sak där. Sen 

om man inte vill eller inte vet hur man gör en joint, så har 

vi självklart alternativ. Man kan få en färdigrullad, man kan 

låna en bong eller om man vill kan man också använda en 

vaporizer som är det nyaste när man vill njuta av cannabis. 

Om man inte vill någon av delarna så kan man alltid pröva en 

space cookie. Vi har också en sån här shake som innehåller 

cannabis. En rätt behaglig upplevelse. 

Styrkan THC i dom här olika, varierar det från..? 

Ungefär från 6-7%, sen är det nog uppemot 17-20%. 

Prismässigt, vad ligger det billigaste och det dyraste på? 

Ett gram går från sju euro till 13 euro, men om man inte vill 

köpa ett helt gram, om man vill ha en färdigrullad, så är det 

bara fyra euro. Det är nog det billigaste man kan ta. 

Dom som kommer hit, är det mest turister eller är det 

Holländare? 

Vi är ju lokaliserade här i centrum av Amsterdam, så vi 

har rätt mycket turister. Det är bara tre små gator från centralstationen, 

men vi har också rätt mycket lokala gäster. 

Lunchgäster kommer in varje dag och sådär, så det är en 

god blandning. Det är också en god blandning av yngre och 

äldre, från 18 till 70, 80. Också familjer, folk som reser ensamma, 

grupper och sådär. 

Hur länge har du jobbat här då? 

Tre år. 

Hur kom du hit då, ursprungligen? 

Jag är ju från Norge, så var jag här på semester, så blev jag 

så förtjust i den här staden att jag stannade. Speciellt det här 

cafét tycker jag verkligen har en god atmosfär. Det är ingen 

press eller nåt, man kan komma hit och fler kommer ju hit 

bara för att ta en kopp kaffe, läsa tidningen och lyssna på lite 

god musik. 

Du röker själv eller? 

Ja, det gör jag. 

Inga problem med det tycker du? 

Nej, det har jag inte haft. Jag tycker nog att det är flera positiva 

sidoeffekter. Jag trivs gott med det. 

Har ni många besökare från skandinavien då? Norge, 

Sverige? 

Ja, vi har det, verkligen. 

Dom blir väl ganska paff när dom stöter på en som talar 

norsk? 

Ja, det blir dom. Speciellt när jag också möter lokala från min 

hembygd Trondheim. Det är roligt, alltid. 

Ni får ha ett halvt kilo, men polisen kollar inte det speciellt? 

Ja, det gör dom. Dom är här två till tre gånger om året, och 

då kollar de först och främst att det är ingen under 18 år – det 

är den strängaste. Men de har sin egen våg också, så väger 

väger dom och kollar att allt är i ordning. 

1911 

1912 

1919 

1928 

1953 

1961 

1967 

1968 

1969 

1970 

1971 

1972 

1973 

1974 

1976 

1980 

1985 

1988 

1991 

1992 

1993 

1995 

1996 

1998 

2000 

2001 

2002 

2003 

2006 

2007 

2008 

Tidslinje: holländsk narkotikapolitik 

Första opiumkonferensen i Haag 

Första bindande internationella åtgärderna mot narkotika till följd av opiumkonferensen 

Holländsk narkotikalagstiftning: Innehav av narkotika inte olagligt (reviderad 1928 och 1976) 

Översyn av narkotikalagstiftningen. Innehav av narkotika, inklusive cannabis, blir straffbart 

Kriminalisering av användning av cannabis 

FN:s Single Convention om narkotika 

Första socialvetenskapliga undersökningen om narkotika i Holland 

Småskalig distribution av metadon till opiatmissbrukare 

”Separation av marknaderna” mellan ”tunga” droger och cannabis 

Popfestival i Rotterdam. Polisen tolererade användning och försäljning av både cannabis och ”tunga” droger 

FN:s konvention om psykotropa droger 

Vägledande dokument om bakgrund och risker med droger. Stora mängder heroin kommer till Holland. 

Styrgrupp med representanter från olika departement inrättas 

Arbetsgrupp inrättas i syfte att etablera en samordnad behandlingspolicy 

Revidering av narkotikalagstiftningen. Klassificering – Lista I: Droger som innebär oacceptabla risker: 

Lista II: droger med mindre allvarliga risker, bland annat cannabis; 

Avkriminalisering av innehav av cannabis – ”magisk” gräns vid innehav av 30 gram 

Publicering i regeringsorganet Staatscourant av nya riktlinjer för cannabis 

Schengen-fördraget 

Ecstasy (MDMA) placeras på Lista I. FN-konvention om olaglig hantering av narkotika och psykotropa ämnen 

Nya nationella bestämmelser beträffande försäljning av cannabis, de så kallade AHOJ-G-kriterierna: 

A. Ingen reklam, H. Ingen handel med ”tunga” droger, O. Inga ordningsstörningar, 

J. Ingen försäljning till ungdomar, G. Försäljning av högst 30 gram 

Maastricht-fördraget som bland annat medför etableringen av Europol som idag ligger i Haag 

EU:s drogobservatorium i Lissabon 

Dokument om holländsk narkotikapolitik – ”Het Nederlands Drugbeleid Continuïteit en verandering” 

Skärpning av riktlinjerna för coffeeshops. Gränsen för försäljning sänks från 30 gram per dag till 

5 gram per dag. Kampanj mot användning av cannabis 

Mediakampanj mot ecstasy. Experiment med förskrivning av heroin börjar i Amsterdam och Rotterdam 

Den statliga byrån för medicinsk cannabis etableras 

Förbud mot försäljning av poppers. Lansering av nationell kampanj mot narkotika: Drugs – laat je niks wijsmaken 

GHB klassificeras och införs i Lista II 

Medicinsk cannabis via apotek introduceras 

Heroin officiellt godkänt som behandling för heroinmissbruk 

Alla psykedeliska svampar placeras i Lista II 

Introduktion av lagstiftning för att förhindra penningtvätt och finansiering av terrorism. 

Avgörande i Högsta domstolen: Hemodling av cannabis i speciella fall ( t ex MS-patienter) tillåts


Roosendaal och Bergen-op-Zoom är två städer i 

den södra delen av Nederländerna. Städerna har 

under en längre tid blivit mer eller mindre världsberömda 

efter att man fått nog av turister som 

kommer för att handla cannabis i de coffeeshops 

som numera är stängda. 

Vad var det som hände? Vi reste till Roosendaal för att 

träffa borgmästaren, M.J.H.Marijnen. 

Roosendaal med sina 80 000 invånare i provinsen Nord- 

Brabant påminner idag om vilken medelstor svensk stad 

som helst. När vi kommer dit anar man inget av den strida 

ström av knarkturister från i första hand Belgien som sökte 

sig dit för att handla cannabis innan man bestämde sig för 

att det måste bli ett slut på de problem som kom i släptåg 

med knarkande turister. 

När vi talar med borgmästaren är han mån om att betona 

att de åtgärder man vidtagit inte handlar om coffeeshoppolitiken 

i sig utan om den allmänna ordningen.. 

Med omkring 25 000 knarkturister per vecka som kom i 

bilar för en enda sak – att handla cannabis -uppstod en 

mängd olika problem, bland annat med trafiken, parkering 

och urinering på offentliga platser. För sex år sedan började 

Roosendaal samarbeta med grannstaden Bergen-op- 

Zoom för att diskutera lösningar. I det samarbetet samlade 

man mycket information om langare och producenter, men 

det var inte tillräckligt för att kunna åtgärda problemen eftersom 

man ville veta mer om turisterna och vart dom tog 

vägen. För att bättre kunna se var turisterna tog vägen och 

var de handlade sina varor började civilklädd polis följa 

efter bilar och på så sätt fick man ytterligare information 

som sedan låg till grund för kommande beslut. 

I Roosendaal förstod man inte varför inte knarkturisterna 

lika gärna åkte till Breda eller Tilburg. Till slut var man tvungen 

att besvara frågan: Vad ska vi göra för att komma till 

rätta med problemen? 

Borgmästare Marijnen konstaterade att man ju inte kunde 

förbjuda turismen, men det fanns tre skäl som var fullt godtagbara 

för att kunna vidta åtgärder: 

1. Omfattande störningar av den allmänna ordningen 

2. Drogrelaterad brottslighet i form av penningtvätt, uppköp 

av butiker och till och med mord 

3. Omfattande, allvarliga ungdomsproblem som man 

konstaterade hängde ihop med den öppna drogscenen i 

staden. 

För ett år sedan, säger Marijnen, diskuterade vi en stängning 

av coffeeshops och vi genomförde hearings under 

fyra månader. I februari i år fattade vi beslutet att de inte 

längre skulle få sälja ”lätta droger”, ett beslut som trädde i 

kraft den 16 september. Innan dess kom det första beslutet 

ifrån en domare i Breda som meddelade att de åtgärder 

borgmästarna i Roosendaal och Bergen-op-Zoom vidtagit 

var korrekta. 

Beslutet innebär att en tidigare coffeeshop inte längre får 

sälja cannabis i någon av de två städerna. Av de fyra coffeeshops 

som ursprungligen fanns i Roosendaal är tre helt 

stängda. Den fjärde tänker tills vidare fortsätta som ett vanligt 

café utan försäljning av cannabis. I Bergen-op-Zoom är 

de fyra coffeeshops som tidigare fanns där stängda helt. 

I samband med stängningen producerade man också kortfilmen 

”Cést fini” som bland annat visats på biografer i Antwerpen 

i Belgien. 

Så vad hände då efter stängningen? Var alla nöjda och 

belåtna? Det förekom en del klagomål, främst för att 

försäljningen minskade i vissa affärer, men befolkningen 

i allmänhet är, enligt borgmästaren, nöjd med beslutet 

om stängning och efter att det nu har gått en månad efter 

beslutet verkar alla trots allt vara nöjda, utom möjligtvis 

innehavarna av de coffeeshops som tvingades upphöra 

med sin verksamhet. 

Roosendaal är återigen en lugnare stad. Störningarna har 

upphört. Belgarna, som var de största kunderna, har lämnat 

Roosendaal helt och hållet. 

Hela ”kalaset” har hittills kostat cirka 60 000 euro. 

Det är inte bara Roosendaal och Bergen-op-Zoom som 

fattat beslut om stängning. Nederländernas tidigare största 

coffeeshop, Checkpoint i Terneuzen, stängdes redan i maj 

2008. Det har vid den rättegång som följde i år visat sig 

att den tidigare ”försäljningschefen” vid Checkpoint drev 

ett nätverk av åtta cannabisodlare som tillsammans producerade 

2 kilo marijuana i veckan och det är inte län-

gre någon hemlighet att Checkpoint också hade kontakter 

med olika leverantörer både i Nederländerna och Belgien. 

Enligt det aktuella åtalet mot Checkpoint är de åtalade 

misstänkta för ”delaktighet i en kriminell organisation”. De 

är vidare misstänkta för att ha exporterat droger till kunder 

från såväl Belgien som Frankrike. 

Då myndigheterna i Terneuzen stängde Checkpoint i maj 

förra året hade Checkpoint mellan 2 

000 och 3 000 kunder per dag och 

enligt åklagarna såldes cirka 10 kilo 

cannabis per dag, vilket vida överstiger 

gränsen för vad en coffeeshop 

får ha i lager – 500 gram. 

Checkpoint hade nittio anställda 

och gjorde enligt åklagarna en årlig vinst på 10 miljoner 

euro (cirka 104 miljoner kronor med dagens växlingskurs). 

Man kan fråga sig hur medvetna myndigheterna i Terneuzen 

var om de faktiska förhållandena och den enorma 

omsättningen inte minst med tanke på att de lokala myndigheterna 

fick Checkpoint att flytta till en större byggnad 

med en stor parkeringsplats utanför. Att myndigheterna 

kanske var mer införstådda med vad som pågick kan kan- 

En borgmästare i Nederländerna är 

inte politiskt vald. Formellt utses borgmästaren 

av drottningen för en sexårsperiod. 

Borgmästare Marijnen i Roosendaal 

är nu inne på sin tredje period. 

ske stärkas av det faktum att en journalist i samband med 

rättegången nu i november försett åklagaren med ett foto 

med ägaren av Checkpoint tillsammans med den förre 

borgmästaren i Terneuzen på den karibiska ön Curacao. 

I Maastricht diskuteras också åtgärder för att slippa ett 

stort antal drogturister från Frankrike, Belgien och Tyskland. 

I Maastricht i Limburg-provinsen, den sydligaste 

provinsen i Nederländerna, finns 

borgmästaren Gerd Leers som har 

presenterat långtgående förslag för 

att komma till rätta med problemen 

där. Leers har bland annat spekulerat 

i möjligheterna att göra om coffeeshops 

till medlemsklubbar i liten 

skala. Han har också fört på tal att 

kontanförsäljningen av cannabis skulle upphöra och istället 

ersättas med kortköp och att den nuvarande tillåtna 

mängden för försäljning borde sänkas från nuvarande fem 

gram till tre gram 

Åtgärderna skulle, om de genomfördes fullt ut, beröra ett 

stort antal coffeeshops. 

Maastricht har fått sex miljoner euro för att introducera 

små coffeeshops. Frågan är om sex miljoner euro ska behövas 

för att omvandla det som finns till mer småskaliga 

coffeeshops. 

Sista ordet är långt ifrån sagt än. Det finns anledning att 

återkomma med mer information i den takt den process 

som nu pågår i Nederländerna utvecklas. 

Tillkännagivande 

Denna lokal är stängd av borgmästaren i Roosendaal i 

enlighet med artikel 13b i narkotikalagen. 

Det är förbjudet för var och en att beträda och vistas i 

lokalen. 

Babilon är i enlighet med narkotikalagen (8 november 

2007) stängd fem år framöver. 


Trimbosinstitutet, som ligger i Utrecht, är den holländska 

motsvarigheten till det svenska Folkhälsoinstitutet. Trimbosinstitutet 

är ingen statlig organisation utan en stiftelse 

med ett stort antal anställda och en budget på mellan 18 

och 20 miljoner euro. 

Det är personal vid NDM (the Netherlands National Drug 

Monitor) vid Trimbosinstitutet som bland annat sammanställer 

den årliga rapporten till EU:s drogobservatorium i 

Lissabon. 

Vi besökte Trimbosinstitutet i Utrecht och träffade Victor 

Everhardt för att ta reda på mer om narkotikasituationen i 

allmänhet och cannabis i synnerhet i Nederländerna. 

Everhardt konstaterar inledningsvis att alkohol är det stora 

problemet men det finns också problem med cannabis och 

heroin. Den idag förhållandevis toleranta inställningen till 

cannabis har inte alltid varit det. På 1960-talet hade vi en 

strikt politik, berättar Everhardt, men användningen av can- 

nabis och heroin ökade. Om man ska försöka hitta någon 

enskild tidpunkt då den nuvarande politiken utvecklades i 

en mer tolerant inriktning så handlar det om popfestivalen 

i Kralingen i Rotterdam 1970 då polisen tolererade såväl 

inköp som konsumtion av både ”lätta” och ”tunga” droger. 

Efter ett omfattande arbete presenterade 1972 Commissie 

Baan, ”Achtergronden en risico´s van druggebruik”, som i 

praktiken resulterade i den idag gällande uppdelningen i 

landet av så kallade ”lätta” respektive ”tunga” droger, där 

innehav och användning av mindre mängder cannabis 

tolereras - det som holländarna själva kallar ”gedoogde 

gebruik”. I rapporten från Commissie Baan nämns dock 

inget direkt om ”lätta” droger eller coffeeshops även om 

coffeeshops vid den tidpunkten började bli allt fler. 

1976 gjorde man en förändring i landets Opiumwet (narkotikalagstiftning), 

och därmed kan man säga att man också 

lagtekniskt accepterade begreppen ”lätta” och ”tunga” 

droger genom att till lista I föra droger med oacceptabla 

risker vid användning, t ex heroin, och till lista II droger 

med, som man uttryckte det, en mindre risk. Cannabis 

placerades och placeras fortfarande i lista II. 

Därmed avkriminaliserades i själva verket innehav av 

cannabis 1976, och en gräns vid 30 gram utgjorde den 

magiska punkten för skillnaden mellan förseelse och brott. 

Vidare kom man överens om att stigmatisering och kriminalisering 

av användning av droger skulle undvikas. 

Under senare delen av 1970-talet påbörjade regeringen 

en diskussion om förnyelse i behandlingen av människor 

med drogproblem, som blev omfattande på grund av hiv/ 

AIDS-epidemin. Från mitten av 1980-talet fick Nederländerna 

ytterligare ett problem på halsen –ecstasy – inte 

bara på grund av en omfattande inhemsk konsumtion utan 

också på grund av att Nederländerna dessutom blev en 

stor producent och exportör av ecstasy. 

2004 skärptes reglerna för coffeeshops i Nederländerna 

och mängden cannabis man fick köpa i en coffeeshop 

sänktes från tidigare 30 gram till 5 gram. 

Den holländska narkotikapolitiken diskuteras såväl nationellt 

som internationellt. I samband med en debatt i parlamentet 

den 6 mars 2008 lovade hälsovårds- justitie- och 

inrikesministrarna att landets narkotikapolitik under de senaste 

30 åren skulle utvärderas, att resultatet skulle föreligga 

i slutet av 2009 och att utvärderingen skulle ligga till 

grund för den fortsatta inriktningen av landets narkotikapolitik. 

Resultatet av utvärderingen finns nu på holländska, totalt 

395 sidor, i rapporten ”Evaluatie van her Nederlandse 

Drugsbeleid, som är en samproduktion mellan justitiedepartementets 

Wetensschappelijk Onderzoek- en Documentatiecentrum 

och Trimbosinstitutet. 

Huvudsyftet med den nu föreliggande 

rapporten var att klarlägga i vad mån 

syftet med innehållet i de mål som ställdes 

upp och presenterades 1995 har 

uppnåtts. Det är värt att notera att man 

1996 skärpte riktlinjerna för coffeeshops 

då man införde förbud mot reklam, som i 

stort sett alla coffeeshops bryter emot; förbud 

mot försäljning av så kallade ”tunga” 

droger, förbud för inköp av personer 

under 18 år och förbud mot inköp 

av mer än 5 gram per dag. Samtidigt 

med detta startades också 

en kampanj mot användning av 

cannabis. 

I de mål som ställdes upp för 

nästan femton år sedan betonas 

åtgärder till skydd för 

den allmänna hälsan och de 

drogrelaterade hoten mot individer 

och samhälle. 

Victor Everhardt 

Därutöver granskar studien också andra viktiga områden 

för den holländska narkotikapolitiken, nämligen: 

₪ Separationen av marknader för så kallade 

”lätta” och ”tunga” droger och politiken rörande 

coffeeshops 

₪ Prevention och harm reduction 

₪ Hälsovård och behandling 

₪ Drogrelaterad brottslighet 

₪ Brott begångna av användare av droger 

₪ Drogrelaterade störningar 

₪ Internationellt samarbete 

₪ Forskning och övervakning 

Hela studien börjar med ett resonemang kring bakgrunden 

till den nu förda narkotikapolitiken, om de tidigare föreslagna 

åtgärderna har genomförts i praktiken, och om resultaten 

är i linje med förväntningarna. 

Dokumentet från 1995, ”Het Nederlands Drugsbeleid: Continuitet 

en verandering” (Nederländernas narkotikapolitik – 

kontinuitet och förändring) tog inte upp de grundläggande 

principerna i landets narkotikapolitik till diskussion. Däremot 

pekade man på en mängd nya metoder och behovet 

av bättre integrerad verksamhet mellan olika myndigheter 

och länder för att definiera problemen och försöka hitta 

lösningar. 

Det skulle ta för lång tid och för mycket utrymme för att 

återge allt som finns i den omfattande rapporten men vi 

ska beröra några punkter i den när det gäller cannabis. 

Separationen av marknader för så kallade 

”lätta” och ”tunga” droger och politiken beträffande 

coffeeshops 

Sedan 1970-talet har den holländska narkotikapolitiken 

fokuserat på att bekämpa marginalisering och kriminalisering 

av användare av cannabis. Man säger också att 

man genom försöken att separera marknaderna vill minimera 

sannolikheten för att användare av cannabis ska 

gå vidare till att använda andra droger. Genom att tolerera 

småskalig försäljning av cannabis och slå till hårt mot 

försäljning av så kallade ”tunga” droger hoppades man 

kunna separera de två marknaderna från varandra. 

Den politiken var, som nämnts tidigare, baserad 

på principen att riskerna med cannabis 

betraktades som mycket lägre än riskerna 

med annan narkotika. Efter att 

försäljning under 1970-talet skett 

i mindre skala, främst genom 

så kallade ”house dealers”, 

blev det coffeeshops som 

tog över merparten av 

försäljningen från slutet 

av 1980-talet. 

Har de föreslagna 

åtgärderna gett resultat? 

I vissa avseenden har de föreslagna 

åtgärderna gett resultat men 

i andra avseenden inte, konstaterar vi

då vi läser rapporten. 1976 ändrades som sagt lagstiftningen 

för att separera marknaderna och en ”toleranspolitik” 

tillämpades beträffande försäljning av cannabis i coffeeshops 

i enlighet med åklagarmyndighetens nationella riktlinjer, 

de så kallade AHOJ-G-kriterierna, som förändrats 

och utvidgats genom åren. Lokala myndigheter har också 

haft möjlighet att lägga till kompletterande kriterier som till 

exempel det måste finnas ett minsta avstånd från en skola 

för placering av en coffeeshop. Åtgärderna mot försäljning 

av cannabis som inte sanktioneras har utvidgats, men det 

är viktigt att notera att man knappast alls använt tillgängliga 

legala medel mot sådana försäljningsställen. Det är 

först relativt nyligen som man på allvar börjat bekämpa 

storskaliga cannabisodlingar med kopplingar till kriminella 

organisationer. 

Vi får höra att gällande kriterier efterlevs i stort, men samtidigt 

innehåller kriterierna kryphål som gör det svårt att 

upptäcka den som bryter mot gällande regler. 

I enlighet med den ursprungliga avsikten är det ytterst 

sällan som användare av cannabis grips för innehav av 

drogen och därigenom står de på ett sätt ”utanför lagen”. 

I de flesta andra länder, inklusive Sverige, är det mycket 

troligare att man grips för innehav och/eller användning av 

cannabis. 

I Nederländerna visar forskning bland användare av cannabis 

att coffeeshops är den huvudsakliga direkta eller indirekta 

källan för inköp av cannabis. Men – de är inte den 

enda källan för inköp, inte ens på orter där det finns coffeeshops. 

Det finns en marknad överallt för icke godkända 

försäljningsställen, konstaterar man i rapporten. Följaktligen 

löser inte det faktum att coffeeshops finns problemet. 

Minderåriga kan lätt få tag i cannabis genom sina äldre 

vänner, som fyllda 18 år kan gå in och handla på en coffeeshop 

och sedan leverera det inköpta till vem som helst. 

En del minderåriga har ibland heller inte några problem att 

själva handla i en coffeeshop. Å andra sidan är risken liten 

för att man ska ”utsättas” för andra droger i en coffeeshop. 

I rapporten konstaterar man att det, beroende på ett otal 

faktorer, är svårt att göra några definitiva påståenden om 

effekten av separationen av marknaderna. Man säger vidare 

i rapporten att man inte övertygande kan visa någon 

positiv effekt av coffeeshop-systemet när det gäller användningen 

av så kallade ”tunga” droger men att man inte 

heller kan utesluta sådana effekter. 

Det finns, säger man, inga indikationer på att förekomsten 

av coffeeshops har resulterat i någon anmärkningsvärd 

ökad användning av cannabis. Åtminstone inte bland vuxna. 

Detsamma kan däremot inte sägas om minderåriga 

skolelever. Trots en utjämning av användningen så ligger 

minderåriga relativt högt när det gäller användning av cannabis 

i förhållande till sina kamrater i andra europeiska 

länder. Det är oklart om detta är kopplat till förekomsten av 

coffeeshops (med större tillgång och större acceptans för 

användning) eller om det hänger ihop med andra faktorer. 

Bland vissa grupper av mer sårbara ungdomar är användning 

av cannabis regel snarare än undantag. Vidare har 

det sedan mitten av 1990-talet skett en kraftig ökning av 

antalet cannabisanvändare som söker behandling. 

Antalet coffeeshops minskar stadigt i Nederländerna även 

om antalet kommuner som accepterar coffeeshops förblir 

ungefär detsamma. Enligt gjorda undersökningar ”sköter 

sig” de flesta coffeeshops. De brott som sker mot gällande 

regler handlar i de flesta fall om brott mot åldersgränsen 

(18 år) och mängden man får köpa (5 gram). 

Regeln som förbjuder försäljning av så kallade ”tunga” 

droger efterlevs noga eftersom brott mot den skulle kunna 

utgöra ett hot mot hela systemet. 

Det finns, konstaterar man, ändå en viss risk för att målen 

med politiken med coffeeshops inte kan uppnås helt eftersom 

det finns många gråzoner och svårigheter att kontrollera 

en del av reglerna. 

Som redovisas på annat håll i det här numret av ActNow 

har flera kommuner vid landsgränserna upplevt svåra 

störningar som ett resultat av drogturismen. I det avseendet 

har den avsedda politiken definitivt inte lyckats. 

Det är också viktigt, vilket också framgår av rapporten, att 

en intensifiering av övervakningen kan göra det möjligt 

att bekämpa kriminalitet bland innehavare av coffeeshops, 

men det räcker inte för att komma åt den organiserade 

brottsligheten bakom odling och smuggling. 

Avslutningsvis kan vi konstatera att hela coffeeshop-hanteringen 

har blivit mer och mer kommersiell, vilket inte 

var den ursprungliga avsikten. Tvärtom var tanken att 

försäljningen av cannabis skulle var småskalig och ickekommersiell. 

Statistik 

Cannabisbruk bland elever i 

åldrarna 12-18 år, under åren 

1988-2007 

Pojkar 

Flickor 

Totalt 

Källa: Evaluatie van het 

Nederlandse drugsbeleid 

Cannabisbruk - trender bland 

Holländska skolungdomar i 

åldrarna 12-18 år 

Har någon gång använt cannabis 

Har använt cannabis den senaste månaden 

Källa: Evaluatie van het Nederlandse drugsbeleid 

Källa: ESPAD 

Har någon gång använt cannabis Har använt cannabis den senaste månaden 


Amsterdams befolkning i 

åldrarna 12 år och äldre. 

Har använt cannabis det senaste året 



Hollands befolkning i åldrarna 

15-64 år. 

Har använt cannabis det senaste året 


Andelen personer som år 2007 uppgett att de någon gång testat cannabis respektive använt 

cannabis den senaste månaden.

Intervju med Ciska Joldersma, parlamentsledamot för det holländska partiet CDA 

Jag avslutade min avhandling 1993. Jag granskade det som ligger bakom [drog]politiken och något av de viktigaste 

om man talar om narkotikasituationen i Nederländerna är att vi inte talar om fakta utan vi talar om tolkningar 

och tolkningarna baseras på en del antaganden och dessa antaganden är logiskt kopplade till varandra. Det 

är det vi kallar politisk teori och det betyder att du har en specifik uppfattning om ett problem, dess orsaker och 

rekommendationer för att åtgärda dom. 

Parlamentsbyggnaden i Haag 

I Nederländerna kan man tydligt se att folk säger att vi 

tycker inte om droger eftersom de skadar människor och 

människor kan inte hantera det, och å andra sidan har du 

folk som säger att människor kan hantera friheten när det 

gäller droger och det påverkar också sätten de betraktar 

de orsaker och de problem som finns och vilka åtgärder 

som krävs för att åtgärda dom. 

I Nederländerna finns en slags kompromiss mellan de två 

olika politiska teorierna. Jag tror det är vad man hittar i 

ordet harm reduction. Harm reduction är det sätt som vi 

betraktade cannabis på och också det sätt som vi använde 

för att hantera missbruk. Det är på det sättet vi hanterar 

vår toleranta [narkotika]politik. Det betyder att om människor 

har cannabisodlingar så förstör vi inte odlingarna och 

vi sätter inte in polisen för att tackla det, men det finns en 

ökad tendens nu till att människor åtalas. 

Jag tror att harm reduction påverkar vår politik en hel del. 

Vi har haft ett antal rapporter om vår narkotikapolitik. Jag 

ser att en del saker förändras lite i ”svensk” riktning och jag 

tror att det kan tolkas på två sätt. 

Vad man kan se är en slags kompromiss och vad man 

säger i rapporterna är att ”toleranspolitiken” såsom vi tillämpade 

den inte fungerade men vad ska vi då göra nu? 

När vi tittar på vad vi ska göra säger man att vi inte vill 

befinna oss i någondera av de extrema positionerna, det 

vill säga antingen stänga alla coffeeshops eller legalisera 

cannabis. 

Jag är tveksam till att problemen med vår ”toleranspolitik” 

kommer att lösas. Vi tycker inte om storskaliga coffeeshops 

utan mindre sådana. Man kan säga att det är ett 

steg i rätt riktning men jag är orolig för att det inte räcker. 

När det gäller missbruksvården har vi fortfarande idén om 

hur vi ska ta hand om folk, vi betraktar missbruk som ett 

”ta-hand-om-problem” istället för att tänka igenom hur vi 

kan förbättra situationen. Så det finns oro för hela situationen 

– hur ska vi reagera? Det låter ju bra att säga att 

det går åt rätt håll. 

Som politiker vore det trevligt att kunna säga att det går åt 

rätt håll men när jag försöker analysera det så är jag rädd 

för att det inte kommer att fungera eftersom vi tar mycket 

små steg. Vi arbetar lite med de negativa effekterna men 

sedan upptäcker du ytterligare negativa effekter. Den diskussion 

man vill starta om Opiumlistan, som har två kategorier 

av droger och där cannabis är placerad i kategori 

II, måste diskuteras för att vi ska komma fram till om vi behöver 

två kategorier eller kanske bara en. Det skulle vara 

ett stort steg att komma fram till en kategori. Det skulle bli 

massor med diskussioner och vi skulle fortsätta att prata 

och prata med varandra men det skulle inte ge någon lösning. 

För mig innebär toleranspolitiken att det är förbjudet att 

använda narkotika men under särskilda omständigheter är 

det tillåtet. Det är en mycket konstig regel eftersom den 

ger dubbla budskap. 

Enligt lagstiftningen är det fortfarande förbjudet att 

använda narkotika men opportunitetsprincipen gör 

det möjligt. 

Det är typiskt för holländsk lagstiftning. 

Du kan gå in i en coffeeshop och köpa 5 gram cannabis 

och innehavaren av en coffeeshop kan, enligt 

reglerna ha ett halvt kilo i lager. Du kan som kund gå in 

och handla 5 gram men hur får ägaren tag i sitt halva 

kilo? 

Det är en annan diskussion. En del säger att gör man det 

legalt via entrédörren bör det också vara legalt genom bakdörren. 

På sätt och vis har dom en poäng men jag anser 

inte att det är ett steg i rätt riktning utan i felaktig riktning 

eftersom det verkar som om man har legaliserat kriminella 

aktiviteter via bakdörren. Det finns en idé om att vi ska ha 

små coffeeshops som bara förser lokalbefolkningen med 

cannabis. Det förs en diskussion om huruvida det skulle 

vara legalt eller ej. Jag tror att idén dom har är att vi ska 

gå tillbaka till 1980-talets coffeeshops. Är det möjligt? Jag 

menar att världen har förändrats. Vi har skapat en sektor 

som är mycket pro- 

fessionell och som 

tjänar massor med 

pengar. Du kan inte 

stoppa den med det 

som vi gör i Neder- 

“ 

länderna. Mekanismen kommer att leva vidare. Du kan ha 

mindre coffeeshops, men det betyder inte att den storskaliga 

organiserade brottsligheten stoppas 

Hur skulle du i den bästa av världar, som politiker och/ 

eller vetenskapsman, vilja hantera frågan? 

Nej, nej, nej det är inte intressant därför att du måste se 

det i ett politiskt sammanhang. Det politiska sammanhanget 

här är mycket annorlunda jämfört med Sverige eller 

övriga skandinaviska länder så därför måste man se till 

vad som är möjligt och utifrån det kan man tycka att van 

Donk-kommissionen producerat en bra rapport eftersom 

den säger att vi inte söker vare sig den ena eller den andra 

extremhållningen. 

Vi går i något slags etapper där vi först ska inrätta någon 

slags mindre coffeeshop och om vi har sådana kan nästa 

steg bli att fundera över experiment som har att göra med 

Ciska Joldersma 

”bakdörren” och några som kan producera cannabis legalt. 

Det är kanske något som är möjligt i ett politiskt sammanhang 

men jag är rädd för att det inte är till någon hjälp. 

När det gäller drogfrågan kan man inte skilja fakta i frågan 

och den politiska polariseringen. De är kopplade till varandra. 

Ni i Sverige kan inte importera det sätt vi hanterar 

frågan på i vårt land eftersom ni måste ta hänsyn till kulturen 

i ert land. Jag säger det till dig som vetenskapsman 

och politiker. Det är lätt att säga att vi ska stänga alla coffeeshops 

med mera men om man beaktar att många människor 

här är emot det, tror jag inte att det skulle fungera 

eftersom det nuvarande systemet också påverkar hur 

människor använder cannabis. Vad man kan göra är att se 

hur cannabispolitikens ramar ser ut och sedan försöka få 

den att fungera bättre inom ramarna. 

Vi betraktar missbruk som ett ”ta-hand-omproblem” 

istället för att tänka igenom hur vi kan 

förbättra situationen 

” 

Borgmästaren i 

Maastricht vill att 

en coffeeshop ska 

rikta sig till de lokala 

användarna, 

kanske göra dom till klubbar och kanske också kräva 

användning av kreditkort av den kund som ska handla 

cannabis. 

Dom får 6 miljoner euro i Maastricht nu för att introducera 

sådana små coffeeshops och jag undrar mycket om de 6 

miljonerna är nödvändiga för att öppna mer småskaliga 

coffeeshops. 

Hur ser de olika politiska partierna på de här frågorna? 

Det är en vänster-höger-diskussion om legalisering kontra 

förbud men jag tycker det mest intressanta var när jag 

åkte på en konferens om droger i Skandinavien. För mig 

var det intressant att socialdemokraterna i Skandinavien 

tänker på samma sätt som vi gör. Här ligger vi så långt från 

varandra i diskussionerna men när jag ser på länderna i 

Skandinavien så ligger folk inte så långt från varandra i 

åsikter.

Partirummet 

I min doktorsavhandling tittade jag på skillnaderna mellan alkohol 

och droger i diskussionen. När det gäller diskussionen om 

alkohol är åsikterna inte så polariserade. Människor vill göra 

lite mer eller lite mindre men det är en helt annan diskussion 

än när det gäller narkotika. Här finns det normer och värderingar 

som står i konflikt med varandra och man kan inte bryta 

mot de normerna och värderingarna. 

Varenda diskussion vi haft i parlamentet de senaste åren har 

handlat om ifall vi ska legalisera eller inte. Det blev till en diskussion 

om legalisering. Det förändras nu lite i riktning mot den 

diskussion vi för om alkohol. Det handlar om användning av 

droger och då blir det lättare för folk att hitta varandra eftersom 

jag tror att de flesta inte vill att unga människor ska använda 

narkotika. 

Du nämnde Skandinavien. Om vi tittar på våra politiker 

kan dom vara oense om i stort sett allt men en sak är de 

ense om och det är huvudinriktningen när det gäller narkotika. 

Oavsett vilket politiskt parti som suttit vid makten 

de senaste 20 åren så har de mer eller mindre samma 

åsikter i narkotikafrågan. Tittar vi på de nationella handlingsplanerna 

mot narkotika och jämför den plan som 

producerades av socialdemokraterna med den som producerats 

av den sittande regeringen så är innehållet i stort 

sett detsamma. 

Jag tror att allt det har att göra med olika kulturer 

Du uttryckte oro och verkade tveksam inför att förhållandena 

i Nederländerna kommer att förändras även om 

olika åtgärder diskuteras. 

Jag tror inte att kompromisser fungerar inom det här politiska 

området. Det gäller för alkohol också – du måste ha klara svar. 

Om dina svar ger dubbla budskap så kan människor använda 

vad dom vill. 

Så vad du säger är att ni sedan början av 1970-talet har 

skapat en kulturell atmosfär där synen på cannabis mer 

eller mindre har normaliserats och att handel med cannabis 

inte är ett speciellt allvarligt brott och att det är svårt 

att påverka det synsättet? 

Ja, det är lite så och det är en del av toleranspolitiken. Det är 

kruxet i hela diskussionen. Det är inte bra att ha dubbla budskap. 

Här finns det en coffeeshop men det är inte riktigt tillåten. 

Sedan har vi opiumlistan som säger att cannabis är dåligt men 

inte lika dåligt som heroin. Och sedan diskussionen om harm 

reduction. Den handlar om att minska risker. Kanske går diskussionen 

nu i en lite bättre riktning. Användning av alkohol i 

tidig ålder är mycket dåligt och människor kommer att säga 

detsamma om cannabis. Att använda cannabis i unga år är 

inte bra. Det finns delar i diskussionen som går i rätt riktning 

men jag tror inte att det är hjälp nog. 

Det är som med dödshjälp. För en del människor, speciellt de i 

D66 och socialdemokraterna – de tycker om coffeeshops, de 

tycker om dödshjälp – det är Nederländerna. Det är en del av 

den fria kulturen i Nederländerna och dom är nu mycket rädda 

för att den fria kulturen ska försvinna i Nederländerna. 

Och när du säger att dom är rädda, vad menar du då? 

I vissa frågor handlar det inte om vilket parti som är störst 

I parlamentet. Det finns en majoritet i parlamentet som vi 

kan använda ibland. Det gjorde vi till exempel när det gällde 

psykedeliska svampar. Vi sa att vi ville ha dom med på opiumlistan. 

Den koalition vi har 

nu är med socialdemokraterna 

och ibland använder vi oss av 

det, men det är inte bra för en 

koalition att alltid använda oppositionen 

och att dela åsikter 

är ibland mycket svårt. 

Det är hälsodepartementet som 

samordnar de här frågorna och 

hälsodepartementet är mer 

positivt till legalisering och justitiedepartementet 

mer positivt till 

polisiära insatser. 

Vi följer den holländska pressen 

och vårt intryck är att den 

minister som hörs mest när 

Entréhallen 

det gäller narkotikafrågor är justitieministern. De senaste 

två månaderna har han varit den som synts och hörts 

mest. 

Ja, men också inrikesministern när det gäller kontakten med 

borgmästarna i landet och de är viktiga när det gäller de här 

frågorna. Frågorna är inflätade i varandra. Det handlar inte 

bara om narkotikafrågan. Den är kopplad till organiserad 

brottslighet, till ungdomsproblem och andra frågor. En kriminolog 

skrev att när man talar om droger går det inte att hitta 

en enkel lösning. Man måste se det som en komplex fråga 

och jag är benägen att hålla med honom. Man kan inte göra 

det för enkelt för det är inte enkelt. 

I ert land har socialdemokraterna en lång tradition av att organisera 

saker och ting via staten. Jag tror inte att man kan 

jämföra det sociala systemet i Sverige med det i Nederländerna. 

Det har en del gemensamt men jag tror att skillnaderna 

är mycket stora. 

Jag tror att det är mycket karakteristiskt för Nederländerna att 

vi har en maktfördelning. Inte att en person bestämmer. Du 

kan se det i politiken, i missbruksvården. Det syns överallt och 

det gör det också svårt att komma fram till en lösning, till ett 

ställningstagande men det finns också fördelar med det som 

folk gillar eftersom de känner sig mer fria att agera och menar 

att om en del gör det ena eller det andra på det här sättet så 

kan andra göra det på sitt sätt. Det finns inte så många generella 

normer.

Plenisalen 

Så sättet att hantera det skulle enligt dig handla mer om 

att fokusera på normer, på kulturen och försöka påverka 

där på ett eller annat sätt eller menar du att det inte går 

att göra något åt det? 

Nej, nej – för mig som politiker är det mycket viktigt att ta vara 

på den kulturen eftersom man inte kan implementera saker 

från ett annat land i sitt eget land. Man måste alltid se hur det 

skulle fungera i det egna landet. Vi kan säga att vi skulle vilja 

stänga alla coffeeshops i morgon, men jag vet att det i verkligheten 

skulle vara mycket svårt att göra det. Jag uppskattar 

alla mått och steg som innebär att vi kan göra coffeeshops 

mindre och så vidare, men kommer det verkligen att fungera? 

Då kanske man kan påverka kulturen. Om det finns färre coffeeshops 

kanske barn kommer att tycka att det inte är normalt 

att besöka en coffeeshop. 

Vilka åsikter kommer fram då man talar om drogrelaterade 

frågor i skolan? 

Det är väldigt olika. Om man till exempel tittar på det område 

där jag bor, Brabant, så finns det många föräldrar som 

är mycket rädda för narkotika och som säger till sina barn att 

aldrig pröva narkotika. Men i samma del av landet säger dom 

också att om du använder alkohol och blir lite full så är det inte 

något större problem. Dom skrattar åt det. Tycker det är roligt. 

Vem tar beslut om en viss typ av narkotika ska narkotikaklassas 

i Nederländerna? 

Det är en statlig kommission, men jag är en aning oroad over 

att kommissionen som gör riskanalysen också är lite “kulturell”. 

Jag tittade på analysen som dom gjorde år 2000 och 

analysen som dom har gjort nu och hittade ungefär samma 

riskanalys men med en annorlunda tolkning. Om man bara 

vet hur man ska använda psykedeliska svampar så är det inget 

problem. Jag sa då att om det är så svårt att veta hur man 

ska använda psykedeliska svampar så borde dom förbjudas. 

Kommissionen hade en mycket konstig tolkning liksom för att 

säga att vi tycker inte om förbud så snälla, snälla – gör dom 

inte olagliga. Men nu ser vi att det inte var så negativt att göra 

dom illegala. 

Hur ser det ut när det gäller khat? 

Khat är inte förbjudet eftersom risken är så liten och det är 

också en mycket liten grupp som använder det. Det finns 

ingen anledning att förbjuda khat. Att förbjuda det löser inte 

alltid problemet. GHB är förbjudet men människor använder 

det ändå. Förbud är inte den enda åtgärd som fungerar. 

Hur gammal ska du vara för att få köpa alkohol i Nederländerna? 

16, men vi diskuterar nu om åldersgränsen ska vara 16 år 

eller 18 år. Man kan alltid gå i en viss riktning men man måste 

också beakta den allmänna acceptansen av åtgärderna. För 

närvarande tror jag att det finns acceptans för att höja åldersgränsen 

från 16 till 18 år men gör man det alltför snabbt hamnar 

man i en hel del svåra situationer. 

Om man jämför alkohol och andra droger verkar det som 

om alkohol är ett betydligt större problem 

Ja, och människor som förordar andra droger använder det 

som ett argument. Jag menar att den kulturella påverkan när 

det gäller alkohol ser annorlunda ut än för andra droger. Det 

gäller också för sättet att behandla alkohol. 

Tillgången på en drog påverkar saker och ting i vilket land 

som helst men jag tror att man måste hantera det i respektive 

lands kulturella sammanhang. 

I Nederländerna frågar man sig hur många användare av 

cannabis vi har i förhållande till andra länder. Jag säger alltid 

att sådana jämförelser inte säger mig något. Det säger ingenting 

om hur många problematiska användare vi har. Man 

måste också se till hur många användare som får vård i andra 

länder. Det är intressant att notera att Trimbos-institutet 

säger att personer som använder cannabis är också de som 

går vidare till andra droger. 

De kulturella frågorna påverkar allt – den vetenskapliga 

världen, den politiska världen och jag tror också att den 

påverkar missbruksvården. För några år sedan var et inga 

problem om din son använde cannabis men jag tror att den 

synen håller på att förändras nu. 

Vad tror du är den främsta anledningen till en sådan 

förändring? 

Jag tror det beror på de problem människor får med cannabis. 

Användning av cannabis kan utvecklas till ett beroende 

vilket många inom missbruksvården under lång tid inte 

trodde var möjligt. 

Vi har ett intryck av att antalet unga människor som söker 

vård för cannabisrelaterade problem ökar. 

Jag tror det, men det gäller också för de som har alkohol- 

problem 

Medicinsk cannabis? 

Diskussionen om medicinsk cannabis är något annat. Medicinsk 

cannabis är mycket bra som medicin betraktat, men 

man måste behandla det som medicin. Du måste ha ett recept 

från en läkare och därefter kan medicinen hjälpa människor 

som har problem med smärtor etc. Men det pågår fortfarande 

en diskussion om vem som ska betala för det. Det 

beror på vilken försäkring man har. 

Enligt reglerna kan vem som helst odla fem cannabisplantor? 

Ja, enligt opportunitetsprincipen. Jag menar att den lag vi har 

är en mycket bra lag. 

Jag kanske låter pessimistisk men det är för att jag sedan 

lång tid tillbaka har varit involverad i de här frågorna. 

Nästa år är det kommunalval i Holland och året därpå 

nationella val.

De Hoop i Dordrecht är en stor anläggning för behandling 

av missbruksproblem och andra psykosociala 

problem. 

De Hoop har ägnat sig åt vård och 

missbruksbehandling sedan 1975. 

I början var anläggningen inte 

speciellt stor utan bestod av ett 

antal hängivna personer som ville 

arbeta med och för missbrukare. I 

arbetet med att starta behandlingshemmet 

fick man hjälp av lokala 

kyrkor, som gjorde det möjligt att 

omvandla en nedlagd fabrik till den 

enhet där allt började då den togs 

i bruk 1976. 

20 år senare, 1996, började den 

stora omvandlingen till det som 

idag är De Hoop´s huvudanläggning 

på ett område på cirka 11 

hektar strax utanför de centrala 

delarna av Dordrecht. I maj 2003 

öppnade drottning Beatrix officiellt 

De Hoop´s nya anläggning. 

Flera av De Hoop’s mindre anläggningar som tidigare varit 

utspridda på flera ställen samlades nu på en plats, vilket 

bland annat har inneburit att klienter som varit en längre 

tid på de Hoop kan hjälpa till i arbetet med de som kommit 

senare. 

Det här monumentet sattes upp när 

drottning Beatrix invigde det nya centret 

den 28 maj 2003. 

Det ska sägas att De Hoop är en 

kristen organisation. I Central- och 

Sydeuropa är det mycket vanligt 

att behandlingshem drivs på en 

sådan värdegrund. 

Man behöver inte vara religiös för 

att komma till De Hoop, men man 

sticker inte under stol med att behandlingen 

grundas på bibliska 

principer. Uttalat religiösa moment, 

som till exempel bibelstudier 

eller kyrkobesök, är frivilliga. 

Enligt De Hoop är varje människa 

värdefull i Guds ögon och människor 

är inte ämnade att bli missbrukare. 

Följaktligen tror De Hoop 

att det finns bot och möjligheter för 

alla människor. 

De Hoop kan ta emot ett mycket stort antal klienter – män 

och kvinnor, unga och gamla, missbrukare av alkohol och/ 

eller narkotika, läkemedel, internet- och spelmissbrukare, 

bulimiker och anorektiker m.fl. 

Lika varierande som klienterna är, lika stor variation finns 

det hos de som arbetar på de Hoop. Här finns bland annat 

psykologer, sjuksköterskor, 

läkare, forskare, journalister, 

it-specialister, administratörer, 

översättare, tekniker, kockar 

m.fl. 

De Hoop är också ett av de få 

behandlingshem i Nederländerna 

som tar emot klienter 

med barn. Under dagen kan 

barnen gå på dagiset Bambino 

medan äldre barn går i skolan. 

De Hoop erbjuder också föräldra- 

och partnerutbildning. 

Man betraktar varje individs vilja 

till förändring som viktig och 

därför måste var och en som vill 

ha någon form av hjälp kontakta De Hoop’s centrala intagningsenhet. 

Vid det tillfället ska personen ifråga också 

ha med sig en remiss från sin husläkare. Den som sökt 

hjälp kallas till en intervju och efter den beslutar man om 

Frans Koopmans visar 

oss De Hoop. 

De Hoop har möjlighet att erbjuda den hjälp som behövs. 

Om De Hoop inte anser sig ha möjlighet att erbjuda adekvat 

hjälp försöker man alltid hänvisa till någon annan 

institution som kanske kan erbjuda det som behövs. 

Missbruksbehandling 

Missbruksbehandling erbjuds 

24 timmar per dygn vid något 

av De Hoop´s terapeutiska centra. 

Den som inte helt bestämt 

sig för att genomgå behandling 

kan besöka ett motivationscenter. 

Utöver detta finns, för missbrukare, 

”deltidsbehandling” 

2-3 dagar i veckan och också 

poliklinisk behandling. Efter genomförd 

behandling finns möjligheter 

till eftervård. En av De 

Hoop´s verksamheter riktar sig 

också speciellt till företag. 

Samlingsrum 

Psykosocial behandling 

Som nämnts tidigare arbetar 

De Hoop också med människor som har psykosociala 

problem av annat slag än missbruk och här finns det en 

mängd alternativ att välja bland.

Arbetsträning 

På De Hoop finns stora möjligheter till olika slags arbetsträning 

bland annat i radio- (och snart också egen) tv-studio, 

bokhandel, metallverkstad, tryckeri, restaurang- och catering 

och daghem. Utöver arbetsträning vid de här enheterna 

finns också möjlighet att skaffa sig arbetsträning vid andra 

enheter inom de Hoop. 

Studier 

På De Hoop finns också ett studiecenter med möjligheter att 

delta i kurser och längre utbildning av olika slag. Man konstruerar 

individuella studieplaner med utgångspunkt från 

den utbildningsnivå där var och en befinner sig och genom 

sina certifierade utbildningsföretag kan De Hoop också ge 

praktik som en del av utbildningen. 

Finansiering 

De Hoop finansieras dels med statliga bidrag, medel från 

socialtjänsten men också genom privata bidrag. 

Under vårt besök på De Hoop träffade vi också 16-årige 

Robin och 18-årige Stanley som båda är på De Hoop för 

att få hjälp med sina drogproblem. 

Robin: 

Jag kommer från Utrecht. 

Hur länge har du använt cannabis? 

Ett år. Jag trodde att det skulle kunna vara en lösning 

på mina problem hemma. Jag ville glömma bort saker. 

Vilka problem hade du? 

Robin Stanley 

Min pappa sa alltid negativa saker om mig. Han sa 

att jag inte var bra på någonting och att jag inte hade 

någon framtid. Pappa var alkoholist. Jag började själv 

tro att jag inte var värd något. Jag började använda 

marijuana. I början använde jag det bara när jag kände 

mig stressad, sedan började jag använda det allt oftare. 

Ofta, ofta och efter ett tag rökte jag för 150 kronor 

om dagen. 

Hur mycket betalade du för ett gram? 

Man betalar ungefär 50 kronor per gram och jag rökte 

tre gram om dagen. 

Enligt reglerna är du ju för ung för att handla i en coffeeshop. 

Gick du dit ändå eller handlade du din marijuana på 

gatan? 

En kompis handlade åt mig. Dom hade sparkat ut honom 

hemifrån. Han gillade att ha kontakt med mig och 

jag använde honom mer och mer för att köpa marijuana 

till mig. 

Var köpte han marijuana? 

I en coffeeshop 

Vet du hur många coffeeshops det finns i Utrecht 

Massor 

När du pratar om marijuana menar du Nederwiet? 

Jag använde olika sorter 

Och innan dess använde du alkohol? 

Ja, jag drack mycket alkohol och när jag använde mar- 

ijuana drack jag också mycket alkohol. Vi spelade ofta 

poker och jag drack mycket alkohol då också. 

Pengarna då? Vem betalade kalaset? 

Jag stal allt från min mamma och pappa. 

Och sedan bestämde du, eller var det någon annan, att du 

skulle komma hit? 

Min pappa och jag gick till en psykolog i första hand 

för problemen hemma men också för mitt problem 

med marijuana. Efter ett tag funderade jag på en avgiftningsklinik, 

sedan hade jag en intagningsintervju 

här på de Hoop och sedan, efter en vecka, kom jag hit. 

Hur länge har du varit här nu? 

Två veckor. 

Tycker du att det här är rätt ställe för dig? Tycker du om att 

vara här nu? 

Ja, mycket. Det är inte så svårt som jag trodde men 

det är svårt att inte få röka vanliga cigaretter. 

Så ni får inte röka vanliga cigaretter här? 

Nej. Ingen marijuana, inga cigaretter, ingen alkohol. 

Bara du själv och dina problem. 

När vi kom hit märkte jag att ytterdörren är låst. Om dörren 

skulle vara öppen, om du kunde ge dig iväg när som helst 

tror du då att du fortfarande skulle vara här? 

Nej, om dörren skulle vara öppen tror jag att jag skulle 

ge mig iväg och leta marijuana. 

Tryckeriet

Så på ett sätt vill du vara här men samtidigt vill du ha marijuana…? 

Ja. 

Vad säger din pappa nu? 

Nu är han mycket stolt över mig. Nu tror han att det 

finns en framtid för mig. Han säger att när jag lämnar 

de Hoop kommer det att gå bättre i skolan och mina 

problem kommer att vara mindre. Han tror verkligen 

att jag har en framtid nu. 

Bor dina föräldrar tillsammans? 

Nej, dom har separerat. Min pappa arbetar mycket nu 

och han har blivit av med sitt alkoholproblem. 

Har du några syskon? 

Metallverkstaden 

Jag har en syster som är tolv år. Hon bor med min 

mamma. Jag stannade hos pappa och hon hos mamma. 

Vad säger din mamma? Vet hon om att du är här? 

Jadå, mina föräldrar bor bara 300 meter från varandra. 

Får dina föräldrar komma hit på besök? 

Ja, dom kommer hit nästa söndag. 

Bara över dagen eller…? 

Ja 

På de Hoop träffade vi också Stanley som är lite äldre 

än Robin. 

Var kommer du ifrån Stanley? 

Jag kommer från en stad nära Amsterdam 

Hur länge har du varit här? 

Åtta veckor. 

Hur gammal är du? 

18 år. 

Vad tycker du om det här efter åtta veckor. Tycker du att 

det har varit bra för dig? 

Det blir bättre. Jag tänker mindre på cannabis nu än 

vad jag gjorde tidigare. Jag började använda cannabis 

när jag var 14. Jag ville bara prova, bara experi- 

mentera. I början rökte jag bara på en gång i veckan, 

senare fyra gånger i veckan och innan jag visste ordet 

av rökte jag på varje dag. Jag var verkligen torsk på 

cannabis. Jag la ut minst 100 kronor per dag tillsammans 

med polare men på slutet använde jag det själv, 

men det var inte så roligt längre. Jag blev trög och 

började glömma bort saker. Efter ett tag så räckte det 

inte för mig att röka på så jag började använda amfetamin, 

kokain, ecstasy och känslan var tio gånger bättre 

då än efter att ha rökt på. Jag var mycket elak mot min 

mamma under den här tiden. 

Hur då? Slog du henne? Stal pengar 

eller vad..? 

Jag slog henne för jag ville inte 

gå ur sängen. Jag arbetade som 

trädgårdsarbetare. Under veckosluten 

använde jag all energi och 

på måndag morgon ville jag bara 

ligga kvar i sängen. Jag brydde 

mig inte om familjen. Det kändes 

som om jag inte hade någon familj 

längre. Jag började lura mina vänner. 

Jag började använda kokain, 

snortade kokain för mig själv. Jag 

blev mer och mer depressiv. Jag 

tänkte ofta på att ta livet av mig. 

Världen existerade inte längre 

och världen såg inte mig längre. 

Så länge drogerna verkade var allt ok men när dom 

inte verkade längre var det mycket tufft att möta verkligheten. 

Jag gjorde av med 500 kronor på amfetamin 

under en helg men det var inte nog längre så jag började 

sniffa piller och när jag fick min lön på 8 500 kronor 

gjorde jag av med alltihop på droger på 14 dagar. 

Jag stal mycket pengar från mina föräldrar. Jag stal 

pengar från mina vänner, men det bekymrade mig inte. 

Hur kom du hit då? På eget initiativ eller…? 

Nu är jag här för tredje gången. Första gången blev 

jag mer eller mindre tvingad av min pappa. Jag har 

också kommit hit till stor del med hjälp av min farmor 

och farfar. De är kristna och kände till de Hoop. Tredje 

gången kom jag hit via Jellinek-kliniken i Amsterdam. 

Första gången var jag här mindre än en vecka. Det 

bodde en annan kille i rummet. Jag rökte i badrummet. 

Sen stack jag iväg för jag trodde att jag skulle 

klara mig. Men man ljuger för 

sig själv och det enda skälet 

till varför man gör det är att 

man vill fortsätta knarka. Jag 

bodde på gatan ett par veckor 

för jag kunde inte bo hemma. 

Efter det fick jag komma hem 

till pappa, och efter två veckors 

semester i Portugal kom 

jag tillbaka hit. 

Det var andra gången 

Jag blev utsparkad efter ett 

tag efter att ha fått två gula 

kort. Jag fick lämna stället eftersom 

jag hade smugglat in 

ett paket cigaretter. Jag hade 

ingenstans att ta vägen så det 

var nära att jag hamnade på 

gatan igen, men jag hade tur eftersom min mamma var 

beredd att låta mig stanna hos henne ett par dagar och 

sedan kom jag tillbaka hit igen. Jag har en annan attityd 

nu och jag vill verkligen lägga av men beroendet 

finns fortfarande kvar. 

Vad är det svåraste att komma over när det gäller missbruket? 

Tänker du fortfarande ofta på droger? 

Snickeriet

Ja, väldigt ofta. Man konfronteras med det hela tiden. 

Jag måste leva med det och kunna hantera det. Ibland 

planerar jag att börja droga igen när jag kommer härifrån. 

Beroendet är så starkt. 

Vad tror du att du behöver för att kunna låta bli att använda 

droger? Bergsklättring, ett arbete, flytta utomlands, bli kär, 

bli religiös…? 

Religion är kanske något som skulle kunna hjälpa men 

jag är inte övertygad om det än. 

Robin kommer in i samtalet och säger att "Jag tror att 

det är viktigt med ett bra förhållande till mina föräldrar". 

Stanley: 

Ett arbete och att inte vara i samma miljö som mina 

vänner, men det kommer att bli svårt för mig eftersom 

jag bara känner till den miljön där mina vänner finns. 

Du hade ett arbete, men du gick inte till arbetet. Du gjorde 

av med dina pengar på droger. 

Ja, jag måste åka tillbaka till min pappa för jag har ingenting. 

Inga pengar. Jag är mer eller mindre tvingad 

att åka tillbaka till honom. Pappa jobbar inom telecom 

och min mamma arbetar i en liten butik i Amsterdam. 

Och du har en syster? 

Ja, hon är 16. Hon bor också hos min pappa. 

Det är ju tredje gången du är här Stanley. Hur länge tror 

du att du kommer att stanna och vem bestämmer det – du 

eller din pappa eller…? 

Normalt sett skulle jag vara här fyra veckor till för jag 

vill inte få återfall när jag kommer ut. Jag kanske stannar 

fyra veckor till. 

Det verkar vara kort tid som jag ser det. 

Jag vet att om jag skulle ge mig iväg nu så skulle jag 

börja droga igen. Beroendet är starkt. 

I Sverige menar en del att man inte kan bli beroende av 

cannabis 

Man kan bli det både psykiskt och fysiskt 

Och du då Robin – hur länge tror du att du kommer att vara kvar 

här? 

Normalt är det tre månader för mig. Dom säger att det handlar 

om tre månader för mig, men jag vet inte. 

Om du efter tre månader skulle vilja stanna sex månader till skulle 

det vara möjligt? 

Man får bara stanna fyra veckor extra. Man kanske kan flytta 

till en annan grupp här men man får inte stanna längre där jag 

är nu. 

Vem bestämmer det? 

Jag själv. Jag bestämmer själv, inte mina föräldrar. Om jag 

hade varit 15 år hade mina föräldrar bestämt. Nu säger dom 

att det bestäms tillsammans med en psykiater eller en psykolog 

som arbetar här. 

Expansion pågår 

Uteplatsen Vårdmöjligheter

Om filosofi, kultur och narkotikapolitik 

Andreas Kinneging, professor i juridik vid universitetet i 

Leiden har ägnat omfattande studier åt juridisk-filosofiska 

frågor och studerat, föreläst och skrivit om grunderna för 

drogpolitik i allmänhet och den holländska i synnerhet. 

Under resan till Holland träffade vi Andreas Kinneging på 

juridiska fakulteten vid universitetet i Leiden för att bland 

annat diskutera kulturella aspekter av drogproblemet – 

en aspekt som togs upp av flera av de personer vi träffade. 

upplagan kom ut 1864) inte innehöll några drogrelaterade 

ord, som till exempel droger, cannabis, heroin med flera, 

förrän i utgåvorna som kom på 1970-talet. Kinneging antar 

att samma förhållande råder i flera andra länder. Hur 

som helst, säger Kinneging, utgjorde narkotika ingen del 

av den västerländska kulturen förrän slutet av 1960-talet. 

Kinneging ställer själv frågorna, Varför blev då droger en 

del av den västerländska kulturen på 1960-talet? Varför 

blev droger plötsligt så ”modernt”? Var det bara för att de 

kom ut på marknaden vid den tidpunkten? Men varför kom 

droger ut på marknaden? Det måste ha varit en kraftig 

ökning av efterfrågan på droger. Men varför ville så många 

plötsligt använda droger. Mitt svar, säger Kinneging, är att 

den västerländska kulturen i sig hade börjat förändra sig 

drastiskt, så drastiskt så att man kunde tala om en kulturell 

revolution, som innebar en omvärdering av många, 

om inte alla, moraliska värderingar. Vad som till dess hade 

betraktats som gott omdefinierades till något ont eller åtminstone 

moraliskt likgiltigt. Och det som hade betraktats 

som ont och moraliskt likgiltigt betraktades nu som något 

bra, säger Kinneging. 

Även om droger användes i västvärlden redan under 

1800-talet och också tidigare så var användningen begränsad 

till små, elitistiska grupper bestående av aristokrater 

och författare. Det var först under senare delen 

av 1960-talet och i början av 1970-talet som droger blev 

en del av en mycket bredare kultur och då också började 

användas av större grupper i samhället. 

Det är intressant att notera att Van Dale-lexikonet, det 

viktigaste lexikonet om det holländska språket (den första 

Andreas Kinneging 

Han menar att vi inte har råd att bortse från kopplingen 

mellan användning av droger och en bredare kulturell 

bakgrund. Så länge som den kulturella bakgrunden är 

intakt kommer kampen mot narkotika att vara ineffektiv, 

säger Kinneging – en synpunkt som andra i Nederländerna 

också framförde bland annat i termer av normalisering. 

För att kunna bekämpa droger menar Kinneging att det 

behövs en mer generell kamp mot några av de primära 

aspekterna av dagens kultur, eller mer specifikt, mot vissa 

grundläggande, dominerande uppfattningar om rätt och 

fel, gott och ont i dagens västerländska samhälle. 

De moraliska värderingar som framträdde på 1960- och 

1970-talen och som snabbt blev dominerande i väst var 

långt ifrån nya. De går tillbaka till upplysningstiden och 

romantiken. Vad som händer under 60- och 70-talen var 

att idéerna, som hade omfattats av relativt få före den tidpunkten, 

blev mångas moraliska övertygelse - det nya kulturella 

paradigmet. 

Kinneging tar upp frågan om vad som är upplysnings- 

tidens grundläggande, moraliska värderingar och säger 

att många anser förmodligen att detta uttrycks bäst av 

Kant i ”Beantwortung der Frage: Was ist Aufklärung” som 

är en vädjan om ”Mündigkeit”, som syftar på vars och ens 

kapacitet och ansvar att tänka ut saker på egen hand och 

inte låta andra tänka åt dig. Människan har utrustats med 

förnuft och bör använda det och inte bara göra vad andra 

anser bör göras. 

Bortsett från att det är ett råd som kan ifrågasättas, hävdar 

Kinneging, eftersom många former av socialt samarbete 

skulle bli omöjligt om man skulle ta rådet bokstavligt, 

så tror jag att det helt enkelt är fel att betrakta Kants tro 

som ett uttryck för upplysningstidens huvudsakliga, moraliska 

argument. Upplysningstiden handlade inte så mycket 

om att frigöra det individuella förnuftet utan snarare en 

frigörelse av passionerna, av individens längtan. Istället 

för att sätta förnuftet på piedestal, kastade upplysningstiden 

ner förnuftet från piedestalen och ersatte det med 

passioner och lust och konstaterade att lycka består i att 

uppnå så mycket som möjligt av det som man önskar. 

Kinneging exemplifierar med påståenden av några av 

upplysningstidens företrädare, Thomas Hobbes, Bacon, 

Descartes och Spinoza. 

Enligt Hobbes ska lust och önskan inte kontrolleras och 

tuktas utan, tvärtom, tillfredsställas så mycket som möjligt 

Tillbaka till 60- och 70-talens kulturella revolution. En del 

av den revolutionen var att upplysningstidens idéer tog 

grepp över massornas själar och hjärtan. Det betydde, 

vilket vi kan se klart idag, att en mycket gammal tradition 

av moraliskt tänkande ersattes av en motsatt syn, nämligen 

att lust och behag är det som gör oss lyckliga och 

att förnuftet bara är en lydig ”tjänare”. 60- och 70-talen är 

hedonismens tidevarv, säger Kinneging, det vill säga en 

jakt efter lycka och att undvika smärta. 

Vilken blir då synen på droger utifrån hedonismen? Det är 

uppenbart, säger Kinneging, att i ett hedonistiskt perspektiv 

är droger en tillgång. Det ger tillfredsställelse, mycket 

intensiv och omedelbar tillfredsställelse och besparar 

dig mödan att anstränga dig för att nå den. Sett ur den 

synpunkten är det inte mycket som slår droger. Alla andra 

sorters lycka är antingen mindre intensiva och/eller tar 

mer tid att uppnå och/eller kräver en hel del mentalt och/ 

eller fysiskt arbete. Känner du någon smärta, känner du 

dig nere, osäker, oaccepterad, uttråkad eller plågad av 

problem i livet. Ta ett piller, en spruta, snorta och du kommer 

omedelbart att känna dig bättre. Du kommer att njuta 

av livet igen. Massor med tillfredsställelse, ingen smärta. 

Problemet med det argumentet är att det är sant. Så länge 

som du bekänner dig till hedonismen så är det lite eller 

inget som slår droger. Så länge som hedonismen utgör en 

moralisk ideologi i vårt samhälle kommer användningen 

av droger att vara stor. 

Andreas Kinneging tar sedan upp romantiken, den andra 

huvudsakliga strömningen för den revolutionära förändringen 

av moraliska idéer som började på 1960-talet. Intressant 

nog så var romantiken en slags motreaktion till 

upplysningstidens idéer. Vilken var då romantikens reaktion 

mot upplysningstiden? 

Först och främst, betonar Kinneging, en reaktion mot upplysningstidens 

moraliska idéer. Romantiken har alltid haft 

en anti-hedonistisk syn på tillvaron, men trots detta hjälpte 

romantikens idéer till att öka efterfrågan på droger. 

Hur är detta möjligt? 

För att förstå det, påpekar Kinneging, måste vi känna till 

mer om romantikens tankar om “jaget”, “identitet” och 

”det genuina”. Före romantiken var dessa inga frågor av 

större vikt av det skälet att mänskliga varelser betraktades 

som variationer på ett och samma tema. Tidigare tänkare 

hade under historiens gång inte ägnat det unika hos varje 

individ uppmärksamhet utan istället konstaterat att vi är 

anmärkningsvärt lika varandra. Vi är på ett sätt barn av 

samma föräldrar. Vi ser alla mer eller mindre likadana ut, 

vi diskuterar mer eller mindre likadant, har samma känslor, 

samma önskningar, samma synder och så vidare. 

Naturligtvis finns det skillnader , främst mellan män och 

kvinnor, men de är små i jämförelse med allt annat vi delar. 

Så länge detta utgjorde den intellektuella ramen så fanns 

det ringa eller inget spelrum alls för reflektioner över ”jaget”, 

”identitet” och ”autencitet”. 

Romantiken bröt ner det här ramverket och det var första 

gången som folk på allvar blev mer intresserade av olikheter 

än likheter, av det enskilda istället för det generella och 

följaktligen också för det unika jaget, identitet och autenticitet. 

Vad betyder då autenticitet i det här sammanhanget? 

Det betyder att vara sig själv, säger Kinneging, och det 

medför en skyldighet, nämligen att antingen förbli dig själv 

eller bli dig själv. Men det är svårt att vara sig själv i den 

moderna världen. Det är mycket enklare och en frestelse 

att inte fortsätta vara sig själv eller bli sig själv utan istället 

bara följa med strömmen och vara det som andra förväntar 

sig eller kräver av oss. 

Kinneging påpekar att det finns två varianter av den här 

”tron” – en kollektivistisk och en individuell. Den kollektivistiska 

varianten, som till exempel representeras av den 

tyske filosofen Johann Gottfried Herder, menar att folk och 

nationer ska vara sig själva trogna och inte kopiera eller 

imitera andra folk eller länders kultur. Om de gör det kommer 

de så småningom att förlora sin identitet. Men, säger 

Kinneging, vi kan lämna den kollektivistiska varianten åt 

sidan eftersom dess inflytande på den kulturella revolutionen 

på 1960- och 1970-talen är litet. Det var istället den 

andra, den individualistiska varianten av romantiken som 

massorna följde. Den varianten ägnar sig inte åt kollektiv 

identitet eller autenticitet utan åt personlig identitet och 

autenticitet. 

Intressant nog, påpekar Kinneging, lästes filosofen John 

Stuart Mill, som bäst uttryckte de här synpunkterna, knappast 

alls på den tiden. Man skulle kunna tro att Mills bok 

”On Liberty”, som publicerades 1859, fanns i fickorna på 

varenda ”romantisk” revolutionär på 1960-talet. Boken är 

en hätsk kritik mot det som Mill kallar ”social tyranni”, det 

vill säga det tryck som individen utsätts för i syfte att rätta 

sig efter sociala värderingar, sedvänjor och traditioner. Om

man rättar sig efter dessa förnekar individen sitt eget jag 

– Mill använder termen individualitet. Så att vara sig själv 

förutsätter att man vänder sig bort från existerande värderingar, 

sedvänjor och traditioner i sitt samhälle och lever 

endast utifrån sin egen inre identitet. 

Hur det exakt ska gå till är en fråga som Mill ignorerar, men 

som senare tas upp av andra filosofer, berättar Kinneging. 

Att inte följa sedvänjor och traditioner säger ju bara vad du 

inte ska göra. Det säger ingenting om vad du ska göra. För 

att veta det måste du först ha kunskap om din egen identitet, 

ditt eget sanna jag, en kunskap som inte finns från 

födseln och som du därför måste upptäcka och utforska. 

Hur gör man det? 

Kinneging berättar att olika författare, som representerar 

romantiken, pekar på två framkomliga vägar till hur man 

får kunskap om sig själv – den inåtriktade vägen respektive 

den utåtriktade vägen. 

Den inåtriktade vägen är den introspektiva som innebär att 

man vänder sig inåt och analyserar allt man träffar på där 

för att komma fram till om det utgör en del av det sanna, 

egna jaget eller om det är något främmande och något 

som man därför bör göra sig av med. Den freudianska 

psykoanalysen är ett bra exempel på ett sådant synsätt. 

Den utåtriktade vägen är den experimentella vägen. Argumentet 

för detta är att man kan vara sig själv bara genom 

att pröva allt möjligt, genom att experimentera för att upptäcka 

vad som verkligen matchar och passar mig i syfte 

att upptäcka den egna, verkliga identiteten. Det sätt som 

många hanterar sex på idag är ett bra exempel, påpekar 

Kinneging. Om du vill känna till din egen sexuella identitet 

måste du pröva varje tänkbar variant av sex först och se 

om det stämmer för dig. Annars kommer du aldrig att veta 

vem du är innerst inne. 

Om vi återvänder till droger då? Vilken syn på droger blir 

följden av romantikens sätt att uppfatta människan? 

Återigen, på samma sätt som med hedonismen, en positiv 

syn, säger Kinneging. Droger kan hjälpa dig nå kunskap 

om dig själv. Enligt en sådan idé, den utåtriktade, experimentella 

vägen måste du experimentera med droger för 

vem vet – kanske är droger en del av det du behöver för 

att vara dig själv. Droger kanske är en del av din identitet 

och enda sättet att konstatera det är genom att pröva. Du 

kan naturligtvis inte sluta efter att ha prövat en sorts drog 

eftersom om inte den tycks passa dig så kanske någon 

annan drog gör det, så därför måste du pröva alla. Det 

andra argumentet handlar om den inåtriktade vägen, om 

introspektion. Den vägen är inte enkel. Det sanna jaget är 

gömt bakom många väggar av medvetet och omedvetet 

självbedrägeri. Därför är, enligt Aldous Huxley, en drog 

som öppnar ”perceptionens dörrar” till hjälp att hitta sin 

egen sanna identitet. 

Återigen konstaterar Kinneging att problemet med det argumentet 

är att det också är sant. Så länge du bekänner 

dig till romantiken är droger ett intressant val för att upptäcka 

din identitet . 

Andreas Kinneging har hittills talat om de skäl människor 

kan ha för att använda droger men det handlar inte bara 

om varför människor använder droger utan också om hur 

politiker och administratörer närmar sig de människorna 

vid utformningen av politiken. 

Politiken, påpekar Kinneging, bestäms i likhet med användningen 

av droger till stor del av de existerande moraliska 

idéerna i ett samhälle. Sedan 60-talets kulturella revolution 

är de existerande moraliska värderingarna just de jag talat 

om och de måste ha skapat politiken också. Särskilt i ett 

land som mitt, Nederländerna, som av alla länder i världen 

förmodligen var det som mest influerades och förändrades 

av de nya idéerna. 

Innebär då det att drogpolitiken i Nederländerna skapats 

av upplysningstidens och romantikens idéer? 

Politiker och administratörer konfronteras med användningen 

av droger och frågan dyker upp: Vad ska vi göra åt 

det. Ska vi förbjuda eller tolerera det? Det leder i sin tur 

till frågan: När ska vi förbjuda något? Då befinner man sig 

redan mitt inne i en viktig och komplex filosofisk fråga. Vad 

säger upplysningstiden och romantiken om förbud? När 

ska något förbjudas? 

Kinneging börjar med upplysningstiden. Som vi sett betraktade 

den äldre traditionen begär som något i sig 

problematiskt som måste bevakas, eller med andra ord, 

begären hade ingen speciell status – dom var inte heliga. 

Om man ansåg att ett begär var dåligt eller ont, och det 

ansåg man ofta, så var det enkelt att förbjuda sådant som 

hade att göra med tillfredsställelse av begären. Så var till 

exempel begäret efter sex i sig betraktat som problematiskt. 

Det måste styras av förnuft annars skulle det leda 

till skada och elände. Det betydde framför allt annat att 

sex skulle vara förbehållet äktenskapet eftersom äktenskapet 

kopplas ihop med lojalitet och ansvar. Om ett sådant 

resonemang utgör utgångspunkten är det inte svårt att till 

exempel förbjuda prostitution. 

Men, påpekar Kinneging, om man tror att begären i sig är 

goda vilken grund finns det då för en politiker eller administratör 

att förbjuda något som är relaterat till tillfredsställelsen 

av dessa begär? Det finns bara ett skäl: du förbjuder 

dom om tillfredsställelsen av begäret , och därmed det 

nöje som kommer av det, direkt medför en större smärta 

hos någon annan, det vill säga när det direkt skadar någon 

annan som, trots allt, är lika berättigad att maximera sin 

tillfredsställelse och minimera sin smärta. Principen för 

politiken blir då att allt som någon vill göra, ensam eller 

tillsammans med andra så länge de samtycker, och tredje 

part inte skadas, bör tillåtas. Den här principens effekt på 

politik är enorm. Prostitution till exempel bör inte längre 

förbjudas. Varför ska den förbjudas? Vi har två personer 

– den ene vill ha sex och den andre pengar. Om de kommer 

överens om priset föreligger samtycke. Båda deltar 

frivilligt i handlingen så ingen skada sker. Bara begär och 

tillfredsställelse. Följaktligen är prostitution, om inte bra, 

så åtminstone moraliskt likgiltigt och borde därför tillåtas. 

Sak samma gäller användning av droger. Om någon vill 

använda dom bör han tillåtas att göra det så länge som han 

inte skadar någon annan genom sin användning. Sålunda 

blir den allt överordnade frågan: utgör något skada för andra? 

Om så är fallet –förbjud det. Om inte – tillåt det. 

Det är tämligen klart att det är detta som utgör det moraliska 

ramverket inom vilket de flesta holländska politiker 

och administratörer tänker och fattar beslut, säger Kinneging. 

Det finns de som fortfarande tvivlar, som fortfarande 

tänker i gamla banor. ”Lagen” är fortfarande lite ”efterbliven” 

som lagar tenderar att vara, men tendensen till förmån 

för upplysningstidens synpunkter går inte att ta miste 

på. Det finns ganska många politiker och administratörer 

nu som anser att droger, åtminstone vissa droger, borde 

legaliseras eftersom användningen av dom inte skadar 

tredje person. 

Om vi betraktar arvet från romantiken är bilden i stort sett 

jämförbar. Den äldre traditionen såg inget särskilt i det unika 

jaget och dess personliga identitet eftersom man trodde 

att skillnaderna mellan människor är små i jämförelse mellan 

likheterna. Om nu var och en är mer eller mindre av 

samma slag så måste gott och ont vara mer eller mindre 

detsamma för var och en också. Det som gör att det går 

bra för dig och att du trivs är det som också gör att det går 

bra för mig och att jag trivs. Det som gör mig olycklig gör 

också dig olycklig. 

Kinneging konstaterar att eftersom den äldre traditionen 

trodde så här, var det ganska enkelt att uttala sig om vad 

som bidrar till att en människa ”blomstrar” respektive inte 

”blomstrar”. Ett bra äktenskap till exempel, barn, ett bra 

arbete, trevliga vänner och så vidare hjälper var och en av 

oss att ”blomstra” eftersom vi är mer eller mindre lika. 

Å andra sidan - att vara ensamstående, barnlös, arbetslös 

och utan vänner eller att använda droger gör vårt liv olyckligt. 

Men om sådant gör oss olyckliga varför skulle vi då 

inte försöka reducera det till ett minimum och stimulera de 

goda sakerna också inom den offentliga politiken. 

Sen kom romantiken som hävdade att vi inte är varianter 

på samma tema, utan vi är alla enastående och unika, inte 

jämförbara med någon annan. Om nu det är sant så måste 

bra och dåligt också vara olika för var och en. Det som är 

gott för dig kan mycket väl vara något ont för mig. Och om 

nu detta är sant, vad ska då en politiker eller administratör 

göra med sådant som han personligen tycker är dåligt 

men som kan vara bra för någon annan? Uppenbarligen 

bör han lämna alla i fred och överlåta till var och att sträva 

efter sin egen lycka. 

Trots detta finns det ett skäl kvar att förbjuda något, nämligen 

om denna strävan orsakar skada för andra som har 

samma rätt i sina strävanden. 

Kinneging säger avslutningsvis att den stora filosofiska 

principen bakom en stor del av politiken efter den kulturella 

revolutionen är skadeprincipen, som återigen innebär 

att var och en bör tillåtas göra vad han vill, ensam eller 

tillsammans med andra som samtycker till det handlar om, 

så länge som tredje part inte skadas. 

Vad betyder då detta för drogpolitiken? 

Det är inte så svårt. Det betyder att så länge de flesta politiker 

och administratörer tror att skadeprincipen är den offentliga 

politikens enda berättigade princip, finns det en 

tendens till att de anser att droger bör legaliseras, avslutar 

Andreas Kinneging. 

Immanuel Kant Thomas Hobbes Francis Bacon René Descartes Baruch Spinoza Johann Gottfried Herder John Stuart Mill Aldous Huxley

“Det handlar mycket om kultur” Så började det C'est fini! - ReactNow

Transform your PDFs into Flipbooks and boost your revenue!

“Det handlar mycket om kultur” Så började det C'est fini! - ReactNow

Transform your PDFs into Flipbooks and boost your revenue!

Delete template?

Save as template ?