InNosBclMielse, - Vaasa

walibra.vaasa.fi

InNosBclMielse, - Vaasa

En

Lärares -

LhristelM Anmärkningar/

Ofwer

In NosBclMielse,

Den Han infordrat och hwilken

Honom blifwit lemnad af

en Hans Åhörare.

Wasa, 179^

Tryckte as Georg WilhelmLondicer.

/A^A^

/


'x 26 M2N62MM °3

.^

Chrisiclige Lasiire!

/^d.

wara yttersta tider, da man beklageligen med

MZ wis^hetkan säga:"atdiefwnlen hafwer stigit ne»

"der,och hafwa en stor wreoe,wctanoes alhal, icke

"lmera)läng tid hafwer";sinller man, utom en för?

ffrackelig mällqd,af llppenbart säkra syndare, afwcn

sådana, hos hwiika dlefwnlen förjfapar sigien LIU»

sens Ängel, dem han gezlom en sielfwgen andeliqhet

wilföra til det ewiga forderfwet. Dessas antal ar

nog stortiflera Församlingar. Min tara Försam»

ling är ci eller aldeles fri jördessa. Jag har.bndit

til,efter den nadGud mig förlänat,underratta dessa

wilse farande och leda dem pa den ratta wagen,

tilSlälaHerdanlesnm , och

den ordningHanSlels

til Salighetenes erhållande osz gifwit, och har anledning

at tro, det min möda el warit ulan wälstg»

nelse. öfwertygad derom, at afwenisiera andra

Församlingar dylika finnas, hwilka äro imagne as

en fördömeligsielftagen andelighet, aldeles likeiden

Trosbekännelse som en af mina kära,ehnru wilsefarande,

Åhörare, pä min begäran mig lämnat, har

jaZ cmsedt ej för onyttigt, om jag samma Tros bokans


kännelse,härmed göralmant bekant, iemte mina anmärkinngar

deröfwer. Ömsinte Lärare fa da haraf

w nnckl. bättre tllftlle at se deras Separatistiskt

sinnade Åhörares wiliomeningar, om de ej tilfö,

rene dem äro; och nägon af de arme wilsesärande

Åhörare torde fä tilfalle,at bittre,under

uprigtig bön til Gud, om andans uplysmng,granffa

sin andelighet, och se des felaktighet. Gud,i

lesu„namn,öpne ögonenpä oh a!iesamman,Lärare

och Adörare,och gilwe o§ näd at wara cmdelige,

el efter walt egit godtycko eller djefwulens ffenfagra

wasende,utan efter den ordning wär andelige och

HimmelsteFrälsare SielfiSittOrd utstakat, ochi

hwilkenHan medSitt fullkomliga exempel ost före«

godt hafwer!Dä wcmdre wi pa den rätta Lifsens

och Salighetens wäg, ochibehagelig tid hinna ttl

det saliga målet,idel Himmelska Fäderneslandet.

Matte GUd, til detta saliga ändamål, wälsigna af«

wen detta wälmenta förehafwande!

Solwo den 26 lanuarii1789. Georg Marhefius.

En


En friTrosBekännelse/ hwaruti en rätt

Shristens inra gestalt wäl afmalas.

har min tro hallreihjertat dold,an up.


( 5

lek far bewärka ssgimig, sä at jag otwungit

och med lust giftver mig bart til at lyda Ho»

nom, och gagna min nästa, si det är mitt offer

och Gnds tjenst. DäChristi Lif,Hans ödmjukhet

och karliga ssnnewunnitimigssn stadiga

gestalt, warder det Jul förmig. När jag för

Christi kärlek stul, sär med Honom föraktas,

frestas,hatas,och nägot lida,in-ochutwärtes,

dä är det Fastlag och dymmelwecka,isynnerhet

Langfredag, när all ut och inwärtes tröstdra.

ges undan, och jagiGuds fördoldakraft, dock

ntwaljer Gud för min Gud, och mitt enda goda.

När Christi segrande Kraft och Lif,derpä

frambrytes, sä blifwcr Päff. Utdelas Andans

Ljus och gäfwor, sä häller jag minPinges hög.

tid. Korteligen: Jag fagnas intet ät Ceremo'

mer och ffuggewerk eller dagawal och omffifter

ien förderfwadKyrra och naturen, utan hwad

ändring Guds werkanimig ästadkommer, den

är hugnelig, och derpä aktar jag,förwäntandes

en gäng warda lösfrän all egenhet, och hinna t

Guds rolighet, at fira en stadig warande hwilo.

dag. Du lät ditt egit werk bestä, at Gud

Sjelf idig werka ma.

Nar Complimcntcr och Ceremonier uphöra,

dä upgär tro, redelighet och januing,och när

Solen framträderisin magt,dä förswinneralt

kraftlöst natt-ljus och Mänesken. Amen.

IJesu jag finner mitt bo, hus och naste,

Mitt ursprung, mitt centrum och trygga fotfäste.

MittAltar,Dov,Nattward,Präst,offer och tempel,

MittlMlisoch kraft, samtGudsHeligbets stämpel.

A 3

Cyn-

)


s 6 )

Khristeliga Anmärkningar öfwer denna

Tros Bekännelse,

F. I. Uti sielfwa öfwerffriftcn til denna

TrosBekännelse säges, ar häridenna bokannelsen

afmalas en rarrChnsiens mm ge.

stalr; men om jag far lofat uprikngr, m wr

Gud och alla rätta Thristna, säga min tanka,

e? efter egen godtycko, utanigrund afGuds beliga

Ord, andans kraftiga witnesbörd,och alla

tlders erfarenhet, sä mäste jag tilstä, at denna

Tros Bekännelsen, aldeles intet afmälar ratta

ChnstnaZ inra gestalt, Man fast mer sädana

Ctmstnas, utihwilka djefwulen förffapat sigi

en ljusens ängel,uti hwilka och genom hwilka

den lede sialamördaren, wil förstöraall bäde

in -och utwärtes Christendom, tro och Gudagtighet.

Pä det nu hwar och en,isynnerhet al.

la de, som hälla denna Tros Bekännelse för

riktig och afGuds Anda werkad,mätte finna

djefwulens förstapcmdeiljusensängelidensam.

ma, wil jagimöjeligaste tärthet,gä samma bekannelse,

ord ifrän ord igenom, och wisahuru

gansta mycket har finnes stridande emot Guds

Heliga och uppenbarade Ord, och alla sanna

Christnas erfarenhetialla werldenes tider. Ätminstone

är det ett stort felidenna Tros bekännelsen,at

här sä godt som ingen ting talas om

enrätt Christens yttra gestalt, hwilketdock nödwandigt

bordt ffe; tn ingen är en rättChristen,

gmicke han är det bäde m-och utwärtes tillika.

Der


7

DetGud hafwer sammanfogat,ffalmännlffan

icke atffllja. Match. 19:6. Gud

med smHelige Ande, regere och uplyse mig och

alla dem,hwilka detta nn eller framdeles lä.

simde warda! Ja: at wi satan under wära föt>

ter träda mage! Hör otz milde Herre Gud!

§. 2. Jag har min trohällreihjertat

dold, an upstriswenpä papper. Sä lyda

första ordeniförberedelsen til TrosBekännelsen.

Min wän och kära ähörare! Jag frägar

dig pä ditt samwete: är din tro rättstaffens ,

som du sielf säger och bekänner at den är,hwarsöre

wil du hällre hafwa den fördoldihjertat,

änupstriswen pä papper? Wet du intet at det

är dm Christeliga pligt och styldighet, enligit

ditt andeliga Prastcrstap, at lata dittljus lysa,

äfwen för dina mcdmannistor,pä det de mätte

omwändasiirän mörkret ttl linset,ifrän satans

magt til Gud? Ingcukan se huru uplyst du är

iditt hjerta;men gör du der bekant eller be«

strtfwer du detta pä papperet, sä kan man se

det, och deras bli bewett, at söka samma näd

som du äger. Jag för mm del wille geruaat

hela werlden säge den tro jag äger pä minGnd

och Frälsare lesum Christum,pä det alla deraf

mätte belvekas, ej at hedra mig,utan den

Guden, som af näd, trona hos mig werkat,

til hwilken jag mig häller, och genom hwilken

jag och alla rätt trogna, salige warda. Men,

ar det sä,käre ähörare,at din tro ej är rättstaf.

fens, utan har än mänga rättmätiga samwe-

A 4

tets


8

tets förebräelser, sä at du med de stimma ej

wille gä in iewigheten, in förHans domstol,

wm pröfwar hjertat och ramakar njnrarna, ja

näppeligen wil lata den dllfwa bekant söruvlysta

Chrlsma; st, dä är det bäst och försigttgast,

at dubehäller din Tro och bekännelse fördoldihjertat,utan

at ffrifwa den »amma pä

papper, du en falst Tro pä papper,

och gifwer den ut för en rätt tro, dä den likwäl

bar blott et sten af en rätt Tro; si, dä kan dn

blifwa en orsak dertil, at mänge förfördeoch

förtapadc warda. Gördig intet delagtigidenna

fajeliga synden. Dä är du en djefwulens

medhjelpare,och far lönen med honom,sä framt

intet en sann och styndsam bättring,: nädenes

tid, emellan kommer.

F- 3- 3 stallet för at kanstigt disputera

om trolia, söker jag genom trona up.

fyllahwadbefalt är, nemligen at nldcdja

Fadren,och medHonom araSonen samt

Upfyllas as dell gellge Anda. Hwadmm

kära ähöraresörstärmed de orden kanstigt dis.

putera om trona, det kan jag ej sä noga weta.

Förstär man härmed det samma som Apostelen

Paulus, dä han säger til Timothens:

Fly oandelig och onyttig ord och trätor

som ga af falskeliga berömdkänst. iTim.

6:20. Si, dä komme wi aldeles wäl öfwerensidenna

saken. Cn Christen bör wända sig

ifrän det ande-lif.kraft-och grundlösa prat,

hwilket de som äro sörmörtradeoch siuke uti

spörs'


9

spörsmäl och orda trätor, föra a banen, och

hwilket föder ej annat än onyttiga dispmeringar.

Bart med sädana kanstelig ord, som

bafwa sten af klokhet och förstand, men äro

dock bedrägeligc, och sä stälde och inrättade,at

en människa lätteligen kan öfwertalas til sä.

dant som är emot sanningen. Alla som wilja

bära namn af upriktiga Cllristna böra wam

lika sinnade med Apostelen Paulus,som säger;

Mitt Tal och min predikan war ickei

kanstelig ord, efter människors wisdom,

utanutiAndansoch kraftenes bewisnmg.

Ar edor tro icke ffal sta pä människors

wisdom,utan päGudskraft,iCor.2:4,5.

Men, om min kära ähörareidenna förberedelsen

til sinTros bekännelse, med de ord:kanstigt

disputera om trolla, wil förkasta den Chri,

ftellga Lärans, Trons och Bekännelsens, samt

hela Salighets Ordningens noga, ordenteliga

och tydeliga uudersökning,ochiSkrifter sörfattände,

säsom det är stedtiwära Catecheser och

Spörsmäl,samt fiere dylika Böcker,dä komma

wi ej öfwerensmed hwaraunan. Wi börepä

et förFörnuftigaVarelser begripeligt sättashandla

hela SalighetsLäran, om den stalwinna

insteg hos dem, ej föreställa annat än det

som är enligt med et uplyst förstand,men wäl

znycket som öfwergärwärt förstand,och dermed

ej Km begpipas. Denna känsten är en Him.

mM Wishet, och de som häruti öfwade äro,

kunna säga medPredikaren:Jag wändemitt

A 5

hjcrra


10

hjerta tll ar forfara och upsporja, och

npsiKa wlohet och källst.Pred.b.7:26,28.

Om salighets läran och ordningen, utan

wiffl manlliffllga rcglor, eller sä kallad män.

nistlig förnuftigkänst, stulle afhandlas, sä fin.

ge man aldrig reda derpä, utan man famlade

idet tjäckaste oknnnoghets mörker, och hwar

och en gjorde sig ett begrep derom efter egna

tankar och nycker. For förnuftigamännistor

skalman wara förnuftig,det är ordentlig och

tndlig. En klok gör all ting medförnuft.

Men den ogudagllga agtar mret förnuft.

Orospr.b.13:16. 29:7. "Läte wi ej ett uplyst

förståndregera ost,sä tunne wi öfwcnalassnart

til en, snart til en annanlära och Tros bekäm

nelse. Nu kunne wi wara Lutheraner, en cm»

nan gäng Hernlmtare, Separatister, och sä wi.

dåre; ja snart blifwa Judar, Mahomedaner,

eller blinda Hedningar.

§. 4. Jag söker genom Trolla upfylla

hwad befalt är,nämligen ar utbedjaFadren,

och med ara Sonen, samt

upfyllasaf den gellga Anda. Gud gifwe

dlg, min kära åhörare mig och hela werlden

dcntra näden. Och det kan omöjeligenannars

wara, än at der Jesus genom tronaborihjertat,

sä är Han werkande,at Själen blir lika

sinnad som Han sinnad är, intet t fullkomlig

jämnlikhet, ty det är omöjeligt,utanilikhet,

fä mycket under denna nedra wandringen möjeligt

ar. Icke at jaghafwer der allaredan

> far-


c " )

fattat, eller allareda fnllkommen nr;men

jag far fast derefter om zagdet ock farm

ma, såsom jag ock fattad ar af Chrjsto

Jesu. PWpp.z:12. Nu,säsoln wär Jesus

och Sjala - wan,at förtigaalt annat, wurSin

Hinzzllclffe Fader i högsta matton lydig, och

underkastade Sig Hans wilja, wid det dyra

Aterlösnings - werkels fullbordande, at

wnde jaga:Si' Jag kommer,iBokene ar

striswit om Mlg:Din wiljaMm Gud,

gorJag gärna,och Din Lag hafwer Jag

t Mltt hjerta. Psalm.4c):8,,9- Pä samma

sätt werkar Han ock hos Sina trogna, en in»

nerlig lust och ähoga, at om möjeligt wore,upfylla

alt hwad befalt ar; ej til den ändan at

harmcd förtjena nägot, w wi behöfwe ej för<

tjena, sedan Jesus osi alt förtjent,utan til den

ändan,at wisa wär föreningmed wärFrälsare,

och stnldiga tacksamhet emot Honom och den

SalighetsOrdning Han osi gifwit. Men lät

osi widare tankapä denna lydnansbeskaffenhet!

Wär Jesus hade SinHimmelske FadersLagi

Sitt hjerta, som Han Sjelfianförda ord,

genomDawid,säger, och Han wisade lydna ej

allena inwärtes ihjertat,utan ock ntwärtesi

gärningarna, ja äfwenisädana gärningar som

hörde til den Ceremomaliffa Lagen, den Gud

Sjelf endast ät luda folket gifwit. Enligt

Herrans förordnande/ lätHan Sig frambäras

iJerusalems tempel wid SinModersJungfru

Marie Kyrkogäng,och enlimSuds befallning

til


12

tilJuda Folket, instaldeHanSigpä detTolfte

aret, af Sin jordista letnad,isannna lerusa«

le?lls Tenlpel, til den offenteliga Gudstjenstens

firande och begäende. Och huru hedrade Han

icke det Lewitiffa Prefterffavet, sä länge det

enligt Guds insticktelse stulle hafwa beständi

Huru säger Han, til emnpcl, ät den svitelsta

mannen, om hwilken talasiMatth 8 Capitel/

och den Han gjorde helbregda ? Jo:Han fager

tilhonom: Se til,at du säger det för in.

gom; utan gäck bart, och lät pressen se

dig:ochoffra den gäfwo,somMose budit

hafwer, til et nmnesbord ofwer dem.

Här wiftr wärSalighets Höfdinge en under,

bar heder emot det Lewitiffa Presterstapet.I

Gamla Testamentets Ceremonialista Lag och

Kyrko-Ordning war befalt, at inga andra än

Prester stulle undersöka om spitelffa. När nä«

gon afGud blef hemsökt med denna förffräckeliga

siukdoM/ffnllePresten dönlahonoln wara

oren, och när nägon, genom Guds hjelp war

blifwen ledig ifrän samma ssukdom, »näste Han

lata sig besigtigas af siullme Prest, som honom

tilförene för oren förklarat. När Presten nn

säg at smittan war förswunnen,sä intogs den

friskeiannat folks gemenskap, hwarifran han

under siukdomen war utestängd. Och wid sä«

dant intagande,som ssedde med ätstilligaCere«

mouier,stulle nu den helbregda giorda,^til tacksamhet

ät Gud, och til et bewis af sin rening,

frambära ätffllligg offer, om hwllket alt omsiände-


13

ständeligen stör strifwiti Mos.B.13 och14

Capitel. Märk nu,k.a. Jes^ls warSjelf wär

Ofwcrsta Prcst, hade Sjelf hyst rättighet at

förklara den spitelsta luannen förren,utan wi.

dåre ceremonier, menHan gjorde det intet,ss

länge denLewitiffa Gudstjeustm warade,utcm

wille hedra detta Presterffap, som en Guds

inrättning och ordning, til behagelig tid. En

dylik befallning gasHan äfwen ät de Tio spitelffe

män, demHan gjorde rena, och om hwil«

ka talasiLuce i7Capitel.

Jag wil uv intet här tala dcrom,huru wär

Jesushedrade GalnlaTestamentetsSacramen«

ter,Omskärelsen och Pästalambet,i det Han

lät Sig Sjelf omstäras och ät Pästalamdet

med Sina Lärjungar, ehurui gonom bor

allGudomsens fullhet lekamliga.Col. 2:9.

Hwad följer nu af alt detta? Jo: wär le'

sus har med Sitt forhällande,äfwenidenna

delen, gifwit osi en efterdömelse, at wi stole

wandraiHans fotspär. Skal wär lydna emot

Gud wara rattstaffms, sä stal den wisa sig, ej

allenaihjertat,utan ockiden yttra lefnaden,

sä mycket mer, som wi bcstä ej allena af Ml

utan ock askropp, och tillika lefwsiet Borgerligt

och ChristeligtSamhälle,hwarest wissa utwärtes

Lagar och Ordningar böraiakt tagas/

sm Samhället stal kunna hafwa bcständ. "Fö«

"rer en god nmgängelse iblandHedningarna,pH

"det de som pläga förtala eder, säsom illgar.

7ningslnäl;/ mägg st edrg godg ggrniNM,och


14

"prisa Gud,när detidagsljuset kommer. Wa<

"rer nnderdänige all inännistlig ordning, för

"HerransFul;ehwad det är Kömmgenom sä-

"som den

"säsom de der sände äro af Honom, de onda til

"straff, och de goda til pris. Tn sä är Guds

"wilje, atImed goda gärningar stolen igen»

"stoppa munnen pä de galna och oförständiga

"människor. Säsom de frie, och icke säsomI

"hilfwell den frihet til at stnla ondstone med,

"utan säsomGuds tienare. Warer hedersamme

"emot hwar man:alster bröderna,frukter Gud,

"ärer Kouungen.iPetr.2: 12" och följaude.

Den som derföregenom trona sökerupfylla

althwad befalt är,säsom bär säges, han är

intet nögd dermed, at han tilbeder Fadren

och medisonom ärar Sollen samt upfpl.

les afdenHellga Anda,nalnligenisitt inra,

utan han wlsar ock alt detta med den ntwärtes

människan, sä mycket mera som tron utan

gärningar är dsd. lae. 2:20.

§.5. Dock,emedan min TrosBekännelse

begäres, sä ar den af följande innehall.

Undra ej, min k.O at jag begärt af dig din

Trosbekännelse. Du wet,at duide förnämsta

yttra tingen, ssfomiKnrko.Skrift -ochNattwards

gängen,idet masta ssiljdt digifränFör-

samlingens gemenskap. Säsom enLärare, or«

denteligenkallad och förordnad,äligger det mig,

genom JesuNäd, waka sä öfwer din, som andramtna

kära Ähörares, Själa-wälfärd. Nu

har


15

bar jag haft full anledning af ditt Separatisii'

sta wasende at dömma, det du är intagen af

willomeuingar, som aldrig t ewighet kunna

förenas med en lefwande Tro; derföre är det

min dyra pligt och skyldighet, at,iJesuNamn,

underrätta dig om den wägcn dutilSaligheten

wandra stal. Men denna nnderättelstn har ej

kunnat ste sä omstandeligen, utan at t'a af dig

din Tros bekännelse. Nu har jag sätt den,

och nn wil och bor jagunderrätta dig. Mätte

detta ste med wälsignelse! Kom härwid ihog,

k. H hwad Guds Ande säger: "Warer edra

"Lärare lydige och följer dem, ty de waka öfwer

"edraSjälar,säsom de der räkenffap görastola;

"pä det de mäga göra det med frögd,och icke lned

"suckau,ty det är eder icke nyttigt.Hcbr.13:17.

Nu kommer sielfwa Tros bekännelsen. Den

börjasmed dessa ord:IGud lefwer jagge.

nom Christum, och hafwcr sniissap med

Sonomiljustr,giswandes mig bärtt ät

med sial och kropp. "Detta läter

ganska wackert, och tyckes waraidet närmaste

detsamma som ApostelenPaulus om sig säger;

"Jag lefwer, dock icke nn jag, utan Cbrtftus

"lefwerimig; ty der jagnn lefweriköttet,det

"lefwer jagiGuds Sons tro, den mig älstat

"hafwer,och gifwit SigDielf ut för mig.Gal.

"2:2o". Men , min k.A lefwer duiGud

genom Christum , och hafwer sällskap

med honomiljuset, glfwandes dig barrt

ät Honom med M och troDp; hwarsöre

gör


16

gör dn dä intet Mm dlnlesus gjorde/bwilksn

pä det nogasteiakttaglt äfwen den utwärtes

vrdentcliga Gudstjcnsten^ Twingar intet Christi

kärlek dig härtil? Kan du iutet st;ina at du

iakttager blott ena hälften af dlna Cbristellga

styldigheter, och när du fä gör,tan det sägas

til dig/omHerren fordom sade ttl Forsamlingens

AugcliSardis: Du hafwrr nämner

atdu lefwer, och äst dod.Uppcnb.Bg:l.

F. 6. Han, namllgen Gud, stärker mig

med Sitt Ord och Alida, och narer nug

nied Lifstns Brödoch Karleks wasende

iSitt Kött och Blod, och det är nim

Communion, som jag samt med alla

trogna och helgonpä jorden ochihlmme<

len åtnjuter,och sägnas atChnstusimig

boende, ar min Herre. Här är mycket at

tala om. Stärker Gud med Sitt Ord

och Anda,somHan ock wisstrligen gör,hwarföre

inställer dn dig dä sä sällan,iHerras

Hus och Tempel, der Prediko- Ämbetet, som

ar Andans Ämbete, förkunnar Ordett Har

djefwulen gedr dig in atHerrans Ord uv iutet

Lent och klart predikas, sä träd fram och wisa

förhela werlden,nti bwtlken delOrdet är förfalffadt.

KomiJesu Namn,war upriktig, och

säg dina twifwclsmäl,du stal ta en förklaring,

som kan tilfredssiälla ditt siunwete. Narer

Gud dig medLifsens Brödoch Karleks

wasendeiSitt KöttochBlod, som dn säser/

hwarsöreätmuter du dä mtetLifsensBröd

It'


'

( '7 )

lesumiden Heliga ochHögwärdigaNattwar.

den?' Ifrän denna Himmelska Maltiden har

du ju warit bärtta ifiere ars tid.

wisat; ty här fä wipä en gäng alla Salighets

häfwor, och blifwe pä det alranärmaste för«

enade med wärFrälsare,som möjeligt ärinä«

delles tid> Derföre har ock denna Dyra och

Himmelssu Maltiden af alla rätt trogna och

Martyrer,!alla tider,ej allenast blifwit anammad,

utan ganska ofta brukad, jaiförföljelses

tider,dageligen. Härigenomhafwa de fatt en

ftdan styrka, at de med största frimodighet och

glädje emottagit de grymmaste marter och sielf

wa döden. Utan denna Cvmmunion , kan dn

aldrig, min k. A hafwa den andeliga Commu.

mon med nägra trogna och helgonpä jorden,

B utan


18

nian du bar en Communion med sielfkloka och

inbilsta Christna, hwilkas andelighet,är et fint

fatans bedrägeri, som föker at kullkasta alt

l)wad heligt ar, ja, JesuEgna alrabellgaste inrättningar.

Summan är den, at om du har

Communion medFrälsaren,pä etandellgt satt,

Mwm trona, sii wil dn ock nodwändigthafwa

Communion med Honom pä et Sacramentei?

Zigt sätt, hälst war Jesus fordrar detta af osi,

när wihafwa tilfalle at begä detta Sakramen'

tet. Och den som intet begär dennaCommuuion

»ned de trogna pä jorden, ehuru han är tndeltgen

underrättad om des höga wärde och nödwandighet,

han blir ock wWrligen utestängd

ifrän Helgonens Comlnunion i Himmelen.

Sjeltkloka, lejn ordnings kullkastare, kunna

aldrig fä rumiden ordmngsmlla Himmelen.

Men, torde du, mink. Ä.wilza säga: huru stal

jag kuuna gä til den utwärtes Nattwarden,

när jag ser sä mänga säkra syndare inställa sig

dcrwid? Paulus säger jubland annat: "Om

"nägor wore som kallas en broder, och är en

"bolare,en girig, en afguda dyrkare,en stända«

"re, en drinkare, eller en röfware,med sädane

"stolenIicke äta.iCor.5: 11". laa swarar:

Apostelen wilmed desie ord warnadeCorlnther,

och äfwen osi, at wi ej stole hafwa mycken förtrolighet,i

den männistliga sinnmanlefnaden,

nied allehanda grofwa och uppenbara syndare,

vs det man intet mätte bli förfördaf dem til en

M ogudaktighct och säkerhet. Och sannerligen

ar


( t 9 )

är denna forsigtigheten ganffa nödwändig,i

synnerhet för nysibörjareiChristendomen."Den

"somkommer wld tjäro han bestnittarsig deraf;

"den som gifwer siaisälffav med dem högfar.

"diga, han lärer högfärd.Syr.13:l". Men

dcsse och dylika Skrtftenes rum, böra aldeles

intet lämpas til Nattwardens begäende med

obotfärdiga och owärdiga gäster, säsozn wore

den fördömeligför de botfärdiga och wärdiga.

Ingen som gar til Nattwarden, ställer sig wid

des anammande uppenbart ogudattig, at man

kunde taga förargelsederas, utan alla ställa sig

iutwärtes mätto wackert och sedigt. Kärleken

befaller osi at tro det de äro wärdige gäster, ss

mycket mer,som de alleloftvat bättringiSkristermälet,och

man intet wet, oy! icke de lätit

HerransAnda werka den ftmm^ hossig. Men

om man ock efter NatiwalMgsngen, märker

hos dem deras förra gan^a synda wäsende,

hwaraf man kan stuta at de warit owärdige

Nattwardsgäster,bwad fördönlerdet mig,som

warit en wärdtgNattwards gästs Gud ware

lof^tt jagintet behöswerswara förderas owärdighet,

fast jag tillika, ochisälffap med dem,

warit til Nattwarden. "Hwar och en af osi,

"msste göra Gudi räkettffap för sig stels. Rom.

"14:12". Det heter intet:Pröfwemänniffan

dem, hwilka tillika med henne avamma Nattwarden,utan

det beter sä: "Pröfwemänniffan

"sig sielfwan, och äte sä af detBrödet,ochdricke

"af den KalkeniTy den owardeliga äter och

B 2 dric.


20

"dricker, han äter och dricker sig sielfwom do«

'men,icke ätffiljandesHerrans Lekamen, z Cor.

"11:28,29". Hwadstadde eller desmittadedet

Jesu Lärjungar atludas förtappclsens barn,

isälstap med dcm^ anannnade Nattwarden^

Haf dn, min k. A.iJesu Namn, trona, sä

skadar det dig intet, om du t salskap med de

fräckaste syndare skulle wara en gäst wid detta

Himmelska Nädebordet Z Och är dn rätt tro.

gen, fä har dn intet tid,at sä mycket se pä an«

dra som fast mera pä dig stelf. Ja,dä tycker du

sannerligen, at du siels är den uslaste och elan.

digaste af alla, et nädehzon,som ej är wärdt

de minsta smulor iftän dm Herras bord. Gud

gifwe dig den rätta andeliga fattigdomen, sä

bällcr du dig sannerligen intet förgod at hälla

Nattward med andra eländiga syndare! Tänk/

Jesus SM ät och drack med dem.

F.7. Min ande, eller milt grund och

samwete, ar predikostolen. Är iamwetet

tmct försäffat, sä predikar det sannerligen rätt

wäldeliga. Men jag menar, at Herrans röst

iftänPredikostoleniHerransHus och Tempel,

dör än högrestartas, tn det order som hanfrän

förkunnas,är "wära fötterslrckta, och et ljus

"pä wära wägar. Psalm. 119:105". Densom

denna lyckan och detta ljuset efterföljer, han

famlar intetimörkret;men samwetet kan ofta

wara felagtigt. Det mäste lata sig läras af

Herrans Ord, om det epstal fela och snafwa i<

frän Lifsens wäg. Om Predikostoleni wära

EwKM


21

Ewangcliffa Kyrkor, kan man, lofwadt ware

JesuNamn, säga: "Härlig ting wardaidig

"predikade, du Guds swd. Sela.' Jag wll predika

lata forßahab ochßabel, at de mig kan-

"nastola: si,dePhllistcer ochTnrer,samt ined

"de Ethiopcr warda der födde. Man staliZwn

"säga at allehanda Folk derinne fodt warder:

"och atHan,denHögstebygger honom. Herren

"stal predika lamiallehanda ttmgomäl, at ock

"nägre af dem der skola födde warda. Sela.

"Psalm. 87:3 - 6". Far man ej altio se nyttan

af de ord som hörasfrän Predikostolen,sä är

och förblifwer dock alttd "Guds Ord lefwande

"och kraftigt, och ffarpare an nägot tweäggadt

"sward: och gar igenom,til des det ätffiljer stal

"och anda, och märg och ben, och är en domare

"öfwer tankar.och hjertans upsät.Hebr


s 22 )

na Lärjungar, och alla andra Sina trogna t!s<

vare,Predikanter ochLärare, änidag,och intil

wcrldenes ändai Han stiger: "Hwilken

"börcr,han hörerMig, och den eder föraktar,

"ban föraktarHsnonl son? Mig sandt hafwer.

''Luc.io:16". Huru menar dn, k. Ä. detta

skal til stut bekonnna digiEller,är du farmer

än KonungDawid, hwilken säger: "Et beder

Jagaf Herranom, det hade jag gärna; at jag

iHerrans Husblifwa maialla unna Ufsda-

"gar,til atffäda den stönaHerransGudsljenst,

"och besökaHans Tempel.Psalm. 27:4". Besinna

dig,ilesuNamn,stmrt! Neta intet den

Nättfärdige Guden at lata den tiden komma,

om hwilken Amos Propheten talar: "Si, ti-

"den kommer, säger Herren, Herren, at jag

Ml sanda en hungerilandet, icke en hunger

"efter bröd,eller törst efter wattsn,utan efter

"at höraHerransOrd, sä at de stola löpa om-

"kring hit och dit, ifrä det ena hafwet til det

'andra,ifrä norr och til öster, til at sökaHer«

"råns Ord, och ssola dock icke sinnat. Amos 8:

"li,12". Derföre "wandrer medanIhafwcn

ljuset, at mörkret begriper eder icke; hwilken

"som wandrar t mörkret,han wet icke hwart

An gar. MedanIhafwen Ljuset, tror pä

atIma blifwa Ljusens barn.loh.l2:

'?A/ 36. Icke öfwergifwcmdeswarFörsamling,

'säjom somlige sör sed hafwa; ntan förmaner

'eder inbördes,och det dcs mer, atIsen huru

"dagen nalkas. Ty om wisielfwsijalidesyndom,

"se«


23

"sedan wi förstätthafwe sanningen, dä stär osi

"intet offer igen för synderna:ntan en förstrcw

"kelig domsens förbidelse,och eldsens nit,som

"motständarena fortära stal. Ho som bryter

"Mosi Lag,han mäste dö utan barmherttghet,

"efter tu eller try wittne:Huru mncket större

"näpst, menenI ,förtjenar den,somGndsSon

"förtrampar,och Testamemsensßlod säsom o-

"rent aktar, genom hwilket han helgad är, och

"försmädcrNädenes Anda.? Hcbr. 10:2;-29.

F.B. Bibelm ar Hus-postilla. Detta

ar gansta godt, mill k. A. nlen förstär du ock

hwad du läsiBibelen Ar du wäl öfwadi

Grundspräken,eller bar duntwalda Christeliga

Bibel -Förklaringar? Dn säger: Guds Ande

uplyser mig. Han uplyscr, men ej sä mycket 0.

medelbarligen som siist mer medelbarligen. At

du ej förstär dm Bibel,det borde du finna der.

af, at du och dina gelikar gör sä däraktiga förklaringar

öfwer gansta mänga Bibliska spräk,

twän emot Andans mening, och alla högt uplysta

Gnds Mäns förklaringar. Här äter et

försträckelige prof af andeligt högmod, at dn

ger dig til enBibel sörklarare, och at Gud nu

genom dig, och andra dylika, wil uplvsa werlden,somhartilsfamlatimörkret.

Hwadorim»

lighetl försmädelse emot Guds Näd, otacksam'

het emot de ypperste Jesu tjenare,hwilka an.

wändt siälens och kropsens krafter, til de wälsignadeBibel-

förklaringar,dem wiiwärFörsamling

äge. Käre, lasiBtbell..' underböntil

B 4 Gud


s 24 )

Gud om Andans nplysning,och det dn ejM

eller kan begripa,lemna det utan din förklaring,

och lät dem förklara,som af Gud och deuCbri.

steligaOfwerheteu,dertilkallade och förordnade

lsro. Sök ej nplysning hos dem som inga Lä.

rare äro. Gördu häremot, st blir ditt mörker

dig et rättmätigt straff, för det du de ordenteliga

Lärare föraktat.Gör säiandeliga mäl,som

dn görilekamliga. När dn wil hafwa ät dig

et par goda stor, sä gar du ju hälft til en Mastareistomakare

-ämbetet, och ej til en lärgosst,

aldraminst gar duisädant fall ttl en skräddare

eller smed, som intet har at befatta sig med stomakeri.

Wil dn hafwa den rätta

klaringen,Bibel-för- sä gä, näst trogen bön til Gud,til

ordenteligaLärare, hwilka wederbörligenprof.

wade och förordnadeäro, och lät bli alla winkeb

predikanter, af hwad namn de hälft wara ma.

Om du än med alt detta, ej stulle fä all den

upltisnlng som du ästundar, sä är du dock ottraffelig

inför Gud, ty du har nyttjat de me«

delHan dig gifwit. Men war försäkrad,at dn,

genom Jesu näd,sär sä mycken nplysning,som

til Saligwens erhällande nödig är. Hemligheters

uppenbarelse sär och bör lämnas til det

tilkommande tlfwet. "Prestensläppar stola be.

"wara lärona, at man ma befräqa Lagen af

'hans mun: tyhan är enHerransZebaothssn.

gel.Malach.2:7. Der stalman hälla osi före,

'at wi are Christi tjenare och ffaffare tilGuds

hemlighet. 1Cor.4:j-

Wi are sändmngebod

"iChri-


25

"i Christi stad,ty Gud förmanargenom osi". 2

Cor.5: 2c>.

§.9. När Christus innelysiroch uppcn.

bårar Siginug, dä ar det morgon. For.

döljer Han Stg, sa blifwer det aston.

Härwid bör man noga pröfwa om det är

Christus som innelyser och uppenbararSig,el«

ler blott et salfft sten, et irrblosi af djefwulens

wcrkan. Mittiden mörkaste natt kan man

drömma om en ljus morgon, och under egna

samt djefwulens inbillningar kan man tro at

det är Christus som innelyser och uppenbarar

sig. Gör man Christi gärningar,ialt hwad

Han befalt och förordat hafwer, dels stelf o«

medelbarligen,dels ock genomSinTjenare den

Christeliga Afwerheten, sä är Christus wärt

ljus och wär nplysning; men wiker man isrän

Frälsarens föreskriftiSitt Ord. dä heter det

under alt inbillat ljus, om sädana,hwad Apo«

stelen säger om Hedningurna: ..hwilkas föreställd

förmörkad?är, och de dortkomne ifrä

..detlif, som afGudi är, genom den fäwitsto

..somidem är, och genom deras hjertas blind.

..het. Ephes.4: 18.,. Pröfwa noga,k.H. din

lefnad och wandel,delssom Christen, dels ock

säsom Medborgareidet Christeliga och Borgerliga

Samhället! "Hwar nu nägor äri

"Christo,sä är han et nytt kreatur; det gam.

"la är förgänget: si, all ting äro nyworden.

2Cor. 5:17.

Nar Christus farroimig, och upwäc-

B 5 . ker


26

ker mig tilbön,lof,och mera hwariGud

likasom hwllar, dä sinner jag Herrans

Sabbath, Säll - och Bonedagar. Mm

ande. stal och kropp ar Hans Tempel.

Tycker du dä icke nmka rätt mycket om de

yttra Sabbathers, Sön - och Bönedagars sirande

och begäende,ide til den allmannaGuds»

tjcnsten helgade och inwigda Tempel? Dn har

ju åtminstone sä mycket waritiTemplet at du

sedt och hördt hwad öftungar man der sysselsatt

sig med? Lag och Ewangelium hafwa der bltfwit

predikade, och de Heliga Sacramenterna

utdelte och anammade. Hela menigheten har

bedt och lofwat Gud. Har detta ej rördtditt

hjerta, sä mäste jag tilstä at du är för mycket

känslolös. KonungDärvidisin tid, hade allenast

GamlaTestamentets figurliga Gudstjenst,

allenast stuggan, dä wi hafwe sielfwa kroppen

och warelstn, ochhan blsf sä betagen deras,at

han sade: "Huru lustige äro Dine boningar,

" HerreZebaothj min siäl längtar och trängtar

"efter Herrans gärdar. Mn kropp ochsiäl

" frögda siguti lefwandesGndi. Ty foglenhaf-

" wer funnit et hus,och swalansit bo,der desina

ungar lägga,nämligaDitt Altare Herre Ze-

"baoth, min Konung och min Gnd- Salige

de somiDino huss bo, de lofwa Dig til

"ewig tid.Sela. En dag uti dine gärdar är

" bättre än eljest tusende. Jag wil hätdre wack«

"ta dörsua uti mins Guds buse, än lanae bo

Ml de ogudattigashyddom.Psß4:2.s,n.

Och


27

Och huru säger den store Propheten Esaia? "U<

"ti yttersta tider stal det berget der Herrans

"Hus är, tilredt warda,högre all berg, sch

"öfwer " all berg updoqdt warda; och alle Hedningar

skola löpaderttl, och mycket folk gä dit

säga: Kommer, och läter osi gä up päHer»

"råns berg, til JacobsGndsHus,atHan lä«

"rer osiSina wägar,och wtwandromvägans "

stigar.Ef 2:2, Hr din ande,siäsoch

kropp Guds tempel, sä mäste du ock nödwändigt

hällaiheder och ära, de tempel, hwllka

med händer upbygde äro,ihwilkaGud pä

et sä besynnerligt sätt är närwarande mcdSin

näd och wälsignelse. Gud säger Sielf: "M

"hwadruniJag siiktarMinsNamns äminnel-

"

"se, der wil Jag kolnma til dig sch walsigna

dig. 2Mosb.2o:24". Wil du intet bafwa

denna Guds närwarelse och wälsignelse? Behöfwer

dll den intet?

§. 10. N)^a födelsenäftvan efter ar dop»

stenen. Hwad är det för en utlätelse: dop^

stenen? Nn blir dn nästan obegriplig. Forslar

du,med dopstenen,den sä kallade Dopelss

Funten, hwilken pä nägra ställen är af sten,

och pä hwilkenDöpelse-Watnet plär sättasi

wäraKyrkor,dä detta beliga Sacramentet förrättas,

dä kan jag fä näaot begrep om din tan.

ka. Dn lärer säledes härmed wllja sä mycket

säga,at din nya födelse, den du sätter warde

lwpä,är ingen annan, än den som ffer äfwan

ester, utan nägra utmnies ting.utan watten


28

pZ DöpM'Funten,etter som dn kallar den:

döpelse,stenen. Är detta din tanka, st beklagar

jag af alt hjerta din försträckeligablindhet

och okunnighet,angäende DöpelstnsheligaSa«

crament,at du intet erkänner for sanning,hwad

Jesus säger tilNicodemus: " Sannerllga, san-

"nerliga sägerJag dig:Utan en warder föddaf


29

"wi nu tid hafwe,lät osi göragodt ernsthwar

men alraniäst emot dem, som wäre

äroitrone.Gal.6: io. Om din

" owänhungrar, sägif honoiu mat; törstarhan

"sä gis honoln dricka. När du det gör, sä för-

"samlar du glödandekol pä hans huswud. Lät

icke öfwerwunnen warda af det onda,u«

"tan öfwerwiundet onda med det goda.Rom.

"12:20,21.

§. 12. Nar Guds karlek för bewark^

sigimig,sa at sag otwunglt och medlust

glfwer nng dan til ar lrda Honom och

gagna min^ nästa, st det är mitt offer och

Gudstjenst. Käre,gördetialla dina dagar Z

Lät Guds kärlek wärkaidig,cn du lyder Gud,

och gagnar din nästa, sä gör du altid en beha»

gelig Gudstjenst. Gudstjenst attmanneligen,

när den hälles t Kyrkan, Gudstjenst hemma/

enstildt, hwar du hälst wistas och wandrar.

Och stulle du märka hos dig nägon olust härtil,

förorsakadaf dina andeliga fiender,satan, werl'

den och det inneboende fordcrfwet, sä sin straxt

med trogen bön til Jesus, och bed Honom om

kraft til den andeliga kampen och striden , sä ffal

du,genomHans biständ,en härlig seger winna.

Oaktadt alla häftiga anfall af dina fiender,gör

du dock dä dina offer och din Gndstjenst, sä em

ffildt som allmanneligen,medHerrans försann

ling;hwarom redanidet föregäende sä mycket

tält är.

Dä Christi Lis, Hans ödmjukhet och

kar-


f 35 )

kärliga sinne wunnit imig sitt, stadiga,gastatt, warder

det Jul förmig. Nu måste jag saga, k. U. At det börjar vä

bli nog mörkt för digi dina utlatclser uti din Tros bekännelse.

Ju mera det llder til stut dermed, far man si, as hwilken andas

drift densamma ar uolM.Iden första lul


( 3' )

gar tro,redel^het och sanning, och nar solen framtra»

derisin M>^,'^.forfwinner alt kraftlöst natt « ljus,

och maneGen. 2lme^,.'

IJesu jag- finner njitt bo, hus och näste;

Mitt ursprung, mi/t centrum och trpgga fotsaste;

Mitt Altar, Dop,Usattward,Prest, Offer och Tempel,

Mitt^jua, och Rraft, samt Guds Helighew stämpel.

Tack, k. Ä^Hrzl war öppenhjertig til stut, fast mcd e»

Mycket swart M. Ännu bar jag naaot hopp om din räddnmg.

Gud lätt M!t^ hopp ej fela! Du fägnas intet at Ceremo«

nier. Högu bck!age!'gt, at du tror oig redan wara iandanom,

aideles stlld ifrån kroppen, saft du wcrkcligeu an bsri

köttet, och borde hafwa söta känningar, säsom af mat och

dricka, sa ock af alla Ceremonier, hwilka ost til en rättDssens

Guds dyrkan uomuntra. Skuggewerk har du ock inge»,

smak uti; men ursägta mig, at jag och alla leju wanner

fägue u§ öfwer ffnggau, nar kroppen och pelfwa warclsen der-

med ar förenad.

Dagawal ar ej eller dig behageligt; ty

du wil beklageligen lefwa som et ostaligt kreatur^ a^la dagar

iita, utan all mannistlig ordning. Men hwad förstår du mcd

omstifter ien förderfwad kyrka och naturen? Gäg rent

ut d:n tanka, utsn at frukta för nugot straff! Försiar du der<

med den Chrliieliga Läran,som i wara kyrkor predikas, och de

Heliga och Hugwardiga Gacramentcr, som der utdelas och anammas,

sä wagar jag, mcd godt samwcle för hela werlden,

saga til dig, och til ai!a med dig lika si made, såsom den Wa»

sendteliga Sanningen, Jesus, wär walsiguade Frälsare, sade

til de Skriftlärda och Phanscer, bland luda- folket:Iäreu

«f den fadren djefwulen, och eder faders begär wiljenI

efterfölja: han hafwer warit en mandråpareaf begynnelsen,

och blef lcke standandeisanningens, ty sanningen

är icke ihonom.- nar han talar lögnena, talar hatt

af stt eget,ty han är lögnaktig,och des fader.loh.F:44.

Försmad du war Ewangelifla lära och Gudsticml, za mycket

du behagar, war Herre Jesus har dock uppa detta Hälleberget

bvgdt Sin Församling, och helwetes portar stola.

icke warda henne öfwermägtige.Match 16:18. Har dlt

intet ajordt et förbund med döden och förwetat dig med helwetet,

sa lät Guds Anda göra dig lös fra» all egenhet, egen

inllillad helighet och daraktia andclighet, som ej kan förenas

lned förnuftiga warelser, bestående af ttvunne wasendtcliga delar,

siäl )?ch lwpp, pä det närmaste förenad? m«d hwaranuan,


32

Vocndeien synlig wcrld,iet Christeligt sch Borgerligt

hälle,

SM<

der Ordningens Gud. ut- och inw.lrtes ordZing

wil! När hafwa

dina som wi mcd rätta

kalla dem: Ceremonier, uphöra, da tror dn stackare, at tro,

redelighet och sanning lwgär; men Mg, och hwar och en uplyst

Christen, tror det som 'al 4watt emot, at di förswinner all tro,

och sanning, och hela werlden rakar i den

willerwalla, största

utan alt sundt begrep om Gud, och de dyra Medel

Han ti! Salighetens erhållande sa nådigt som allwist vi) gis,

wit hafwer. Genom dessa yttra wälsiguade Medel/framträder

Jesus Rättfärdighetens Sol i Gm magt och regerar siäl och

kropp. Dä förswinner all otios och fäkunni.chets mörkeriläran

sch lcfwernet; men aldrig iewighct pa något annat sätt. Dm

siut^vers far den nyttja, som finner smak i mystiska utlatelser,

dem hwarken han sielf begriper, eller näaon annan bearipakan,

åtminstone ej ulan mycket twungna,förklaringar. laa siutar

enfaldigt och tydeligen dclja mina anmärkningar, med följande

Bönesuckan: Högstlofwade TreEmge Gud, Gu^ Fader,Gon

«ch Helige Ande! Lägg, förJesu Blodiga Försoning stul, til

detta som här anmärkt ar, Din Heliga WällM.clse! Lät detta

wara stedt tilDitt Guddomeliga Namns ära, til de trognas och

renlärigas stadfästelseitro och all inoch

utwärtes Gudaktigbet,

vchhälst til nägon enda arm wilsefarande syndares upwäckelsetil

en sann och skyndsam bättring och omwändelse! Herre,Dn wet,

at djefwulen ar aldrig farligare, an da,när han far försiapa sig

ien ljusens ängel. Opna da,Mildaste Förbarmare,ost ögonen,

at rätt kunna se den arge fiendens ffcnfagra walende! D» gör ock

wisserliM detta,nar wi Dig in-ech utwärtes tjene,esterDinE<

gen föreskriftiDitt Ord, sch Digi ödmjukhet och tro, derom

träget bedje!

Ja, Herre wär Oud, bör min och hela den rätt trogna och

renläriga Församlingens bon,i wär Kyrko-

Psalm:

De stalta andar damps nid, som sträfwa fast med allan id,

At föra nytt pa banen an, ForsaIffa sa DinLära sann. Den

sak är Din, o Jesu mild, Den ära kommer ock Digtit; För-

dcnstul pa dens

More magazines by this user
Similar magazines