Homeopati och alternativmedicin - att skilja mellan ... - Svensk Mjölk

. I 

a 

Forskning Rapport 

Branschintern 

Rapport nr 7016-1 

2003-08-07 

Homeopati och alternativmedicin 

- att skilja mellan tro och vetande 

Rapport från ett vetenskapligt möte den 13 februari 2002 

Arrangerat av Svensk Mjölk Forskning 

Svensk Mjölk Forskning 

Telefon 0771-191900 

E-post: fornamn.efternamn@svenskmjolk.se

1 Förord 

Svensk Mjölk är de svenska mjölkböndernas och mejeriföretagens kunskapsorganisation. Vi 

äger, samlar och utvecklar kunskap inom hela den kedja som börjar med kon och hennes 

foder och slutar i människans mage. I vår forskningsverksamhet ingår att medverka i och att 

stödja forskning vid universitet och institutioner i Sverige och utomlands. Svensk 

Nutritionsforskning har sedan 1999 även anordnat forskarmöten om angelägna teman. I 

mitten av februari 2002 hölls ett möte där representanter från mejerisfären, lantbrukare, 

veterinärer och näringsforskare samlades för att diskutera homeopati och alternativmedicin – 

ett område som väcker både starka känslor samt intresse och där det förekommer många 

uppfattningar som bygger på vetenskap, men också tolkningar som är svagare underbyggda 

rent vetenskapligt. Många åsikter inom alternativmedicinen leder till frågeställningar, myter 

och föreställningar som Svensk Mjölk får ta del av, och i många fall, även stå till svars för. 

Det är uppenbart svårt att skilja på tro och vetande inom ett område där så mycket idag 

befinner sig i gränslandet. Det faktum att många idag väljer tro framför vetande är intressant 

och därför temat för detta seminarium. 

Denna rapport sammanfattar föredragen vid detta möte samt den efterföljande diskussionen. 

Hans-Erik Pettersson 

Ansvarig chef 


2

2 Innehållsförteckning 

1 FÖRORD .................................................................................................................. 2 

2 INNEHÅLLSFÖRTECKNING.............................................................................. 3 

3 PROGRAM .............................................................................................................. 4 

4 SAMMANFATTNING AV MÖTET ..................................................................... 5 

5 REFLEKTIONER ................................................................................................... 9 

6 SAMMANSTÄLLNING AV FÖREDRAGEN ................................................... 13 

6.1 “ETT GLAS MJÖLK, NEJ TACK” (VAN- )FÖRESTÄLLNINGAR OM MAT, MJÖLK OCH 

HÄLSA....................................................................................................................... 13 

6.2 “ETT GLAS MJÖLK, NEJ TACK”. EXEMPEL PÅ MYTER OCH (VAN- )FÖRESTÄLLNINGAR 

OM MJÖLKENS PRODUKTION OCH KONSUMTION. EN VETERINÄRS SYN PÅ "TRO OCH 

VETANDE"................................................................................................................. 15 

6.3 NÄRINGSKVACKSALVERIET FORTSÄTTER.................................................................. 16 

6.4 VEM LÅTER LURA SIG? .............................................................................................. 17 

6.5 ”EKOLOGISKT” OCH ANDRA MODEORD ..................................................................... 19 

6.6 FÖRESTÄLLNINGAR OCH FÖRDOMAR KRING MAT. ETT KULTURHISTORISKT 

PERSPEKTIV............................................................................................................... 20 

6.7 PLACEBOEFFEKTEN – ATT SKILJA MELLAN TERAPI OCH SJÄLVLÄKNING.................... 21 

6.8 HUR SKILJA MELLAN VETENSKAP OCH O-VETENSKAP................................................ 23 

6.9 VARFÖR OCH HUR ANVÄNDER DJURÄGARE HOMEOPATI? .......................................... 24 

6.10 HOMEOPATI – EI FORNÆRMING ELLER EI UTMANING FOR VITENSKAPEN – ELLER FOR 

TEOLOGIEN?.............................................................................................................. 26 

7 UTVÄRDERING AV MÖTET ............................................................................ 28 

8 DELTAGARE & KONTAKTUPPGIFTER ....................................................... 29 

8.1 DELTAGARE .............................................................................................................. 29 

8.2 KONTAKTUPPGIFTER TILL FÖREDRAGSHÅLLARNA .................................................... 30 

3

3 Program 

Homeopati och alternativmedicin – 

att skilja mellan tro och vetande 

Seminarium i Stockholm 13 februari 2002 

08.30 Samling med kaffe och ostfralla 

09.00 Svensk Mjölk forskning hälsar välkommen 

09.10 “Ett glas mjölk, nej tack”. Exempel på myter och (van-) föreställningar om 

mjölkens produktion och konsumtion 

Torkel Ekman, VMD och Maria Lennernäs, docent i näringslära, båda från 


09.40 Näringskvacksalveriet fortsätter 

Leif Hambræus, professor emeritus i näringslära, Uppsala universitet 

10.05 Vem låter lura sig? 

Martin Ingvar, professor i kognitiv neurofysiologi och överläkare, 

Karolinska Institutet 

10.40 Kaffe med mjölk och liten bulle 

11.00 “Ekologiskt” och andra modeord 

Torbjörn Fagerström, professor, Lantbruksuniversitetet, Uppsala 

11.35 Föreställningar och fördomar kring mat. Ett kulturhistoriskt perspektiv 

Bengt af Klintberg, folklivsforskare 

12.10 Placeboeffekten – att skilja mellan terapi och självläkning 

Lars-Erik Appelgren, professor emeritus, SLU 

12.45 Varm lunch 

13.45 Hur skilja mellan vetenskap och o-vetenskap? 

Dan Larhammar, professor i farmakologi, Uppsala universitet. Ordförande 

i föreningen Vetenskap & Folkbildning 

14.20 Varför och hur använder djurägare homeopati? 

Lisbeth Larsson, AgrD, lantbrukare 

14.45 Modernt eller traditionellt kaffe, med mjölk eller utan 

15.10 Homeopati - ei fornærmelse eller ei utmaning for vitenskapen - eller for 

teologien? 

Torleiv Løken, Prof i idisslarmedicin, Norges veterinärhögskola 

15.45 Frågor och diskussion 

16.15 Slutord och eftersnack med dryck och tilltugg för den som vill stanna en 

stund, dock senast till 18.00 

4

4 Sammanfattning av mötet 

Det finns ett stort intresse för alternativa behandlingar idag. En av dessa är homeopati som 

används för både djur och människor. Den enorma utspädningen av homeopatiska läkemedel 

talar helt emot att dessa skulle kunna ha någon verkan rent vetenskapligt. Ändå är denna 

behandling, liksom många andra former av alternativmedicin, mycket utbredd. Enligt en 

enkätundersökning från 1997 använde till exempel 14 procent av mjölkproducenterna 

homeopati som komplement till veterinärmedicin. 

Stort intresse bland djurägare 

Men vad är det som får så många att tro på preparat som rent vetenskapligt är tveksamma? 

Enligt Lisbeth Larsson, mjölkbonde med stort intresse för homeopati, visar kliniska studier 

(blindstudier) på humansidan av bland annat en engelsk forskargrupp ledd av David Reilly, att 

preparaten har effekt även om verkningsmekanismerna ännu inte kunnat förklaras. Inom 

homeopatin hänvisar man också till många andra fenomen som utnyttjas trots att vetenskapen 

inte lyckats förklara hur de fungerar. Som exempel ges bland annat gravitationen som, liksom 

homeopatin, än så länge enbart vilar på erfarenhet. Det stora intresset för homeopati bland 

djurägare grundar sig på deras erfarenheter av att medlen har effekt samt att behandlingarna 

upplevs som skonsamma och saknar biverkningar. De flesta tycker också att det är positivt att 

göra något själv för att bota och lindra lidande i de fall då veterinärmedicinsk behandling inte 

finns. Genom att använda homeopatiska behandlingar hoppas djurägarna, inte minst 

mjölkproducenterna, också minska användningen av antibiotika. 

Ta placeboeffekten på allvar 

Martin Ingvar, som studerar kognitiv neurofysiologi, menar att människan delvis väljer tro 

framför vetande på grund av hjärnans konstruktion. Att tro kräver mindre energi än att 

analysera. När det gäller alternativmedicinens eventuella effekter kan dessa i stor utsträckning 

hänföras till begreppet placebo, menar forskaren. Men, betonar han, alla påverkas av placebo i 

olika grad, vid alla slags behandlingar. Litteraturen börjar bli allt större rörande effekter inom 

placebo och det står klart att detta har mycket stor betydelse i alla diagnostiska och 

terapeutiska skeenden. Det finns dock fortfarande myter kring placeboeffekter som hindrar ett 

vetenskapligt förhållningssätt. Till skillnad från mångas uppfattning påverkar placebo till 

exempel även direkt kroppsliga sjukdomsförlopp. Martin Ingvar föreslår att man slutar 

underskatta placeboeffekten och istället tar med placeboeffekten i systematiska studier som 

slår hål på myterna. Att inte ta tillvara de positiva placeboeffekterna drabbar individens 

välbefinnande och orsakar samhällskostnader. Om sjukvården istället tog placeboeffekten på 

allvar skulle både lidande och pengar sparas med hjälp av enkla medel. Det mänskliga mötet 

och den kommunikation som däri uppstår, har mycket större betydelse för hur pass effektiv en 

behandling är än många inser. 

Ekologi är inte religion 

I dagens hälsotänkande ingår en holistisk livssyn som inte bara avspeglar sig i tankar om 

kroppen och själens samverkan, utan även betraktar naturen som norm. Den orörda naturen 

symboliseras som den ultimata formen av balans som många, inte minst inom 

alternativmedicin, eftersträvar eftersom den sägs utgöra en förutsättning för hälsa. För att 

komma i balans måste man ta ansvar för sin kropp och vara öppen för nya idéer och kunskap, 

men även försöka rätta till den obalans som människan sägs bidra till genom att ingripa eller 

ändra i naturen. Vi vill gärna utforska naturen och hoppas på att finna många svar genom dess 

lösningar. Vi associerar naturen och naturligt med ”det goda” och därför är det lättare att tro 

5

att sand, vatten och örter är mer välgörande för kroppen än kemiskt framställda läkemedel, 

tillsatser eller ingrepp i naturens ordning. Genom att köpa varor som är ekologiska och 

KRAV-märkta eller klä sig i ”naturliga” material upplever konsumenten att hon påverkar och 

tar ansvar för att balansen i naturen upprätthålls. Att sätta till prefixet eko- har laddat allt från 

livsmedel till politiska åsikter med högre värde. Att bekänna sig till denna ekologiska 

natursyn tycks i princip som att välja livsåskådning. Men problemet med ekologi är att det på 

samma gång är en gren av naturvetenskapen och ett uttryck för en natursyn. Enligt denna syn 

är naturen ändamålsenlig och människan en förstörande kraft, vilket inte alltid stämmer. Det 

som är naturligt är inte självfallet ”bra”, och det som är tillverkat av människan är inte 

självfallet ”dåligt”. I förlängningen är det svårt att bygga upp en livsåskådning, eller en 

sekulär religion som det hela faktiskt kan liknas vid, som bygger på ekologi. Det går inte 

alltid att lita till naturen för att finna vägledning i existentiella frågor. 

Fördomarnas ursprung 

Ur historiskt perspektiv har fördomarna mot mat snarare ökat än minskat. Enligt 

folklivsforskaren Bengt af Klintberg beror detta på regeln i det gamla bondesamhället som sa 

att ingenting fick förfaras eftersom tillgången på mat var begränsad. I vår tid uppstår rykten 

och sägner om mat av främmande etniskt ursprung (”råttan i pizzan”), om mat producerad av 

multinationella storföretag (plastkulor i margarin) och om myndigheternas överbeskyddande 

attityd (kräkmedel i systemspriten). De ingredienser som påstås ingå i den förorenade maten 

speglar vårt samhälles kulturella kategorisering av ”rent-orent”. Praktiskt taget alla religioner 

har också föreskrifter om tillåten och otillåten mat. Antropologerna avvisar de tolkningar som 

går ut på att föreskrifterna har rationellt ursprung och menar att den rituella orenheten uppstår 

när något inte passar in i de kulturella kategorierna. I de föreskrifter som finns i de flesta 

religioner, ses till exempel fastan som botgöring. Att fasta nuförtiden har blivit populärt 

eftersom kroppen sägs rensas från slagg. Men, säger forskaren, även om fastarna åberopar 

vetenskapen så råder det inget tvivel om att det behov av ”renhet” som fastan medför även 

tillfredställer religiösa behov. Fördomar mot mat är också ofta begränsade till vissa kulturer. 

De germanska folken tycktes till exempel ha haft en motvilja mot svamp som inte existerat 

hos romanska och slaviska folk. Germanerna trodde att svampar växte upp där spillning eller 

sädesvätska av människor eller djur hade fallit och därmed hade ett orent ursprung. 

Alternativa behandlingar bör prövas på samma sätt som traditionella 

För att kontrollera ett nytt traditionellt läkemedels effekt använder man sig av kontrollerade 

prövningar där läkemedlets effekt jämförs med en kontrollgrupp som ovetande fått en 

overksam substans eller ett tidigare använt preparat med liknande effekt. Detta eftersom det 

ofta av etiska skäl inte alltid är möjligt att ha helt obehandlade grupper. Enligt Lars-Erik 

Appelgren, professor emeritus i farmakologi, bör man undersöka homeopatika och alternativa 

behandlingar på samma sätt. Positiva resultat av homeopatika på människa har föreslagits 

kunna förklaras genom placeboeffekter. I en artikel i JAVMA som publicerades 1999 ges en 

bild av placeboeffekter även på djur. Artikelförfattaren anser där att samma 

förklaringsmodeller som är relevanta för människor även skulle passa för djur. Appelgren har 

inte funnit några veterinärmedicinska studier som uppfyller kraven på kontrollerade kliniska 

prövningar avseende positiva effekter av homeopatika i tillgängliga databaser. Däremot har 

han funnit studier med negativa resultat, till exempel efter försök med homeopatisk 

behandling av mastiter i nötkreatursbesättningar. Han har också funnit ett flertal 

okontrollerade, påstått positiva, fallstudier. Enligt Lars-Erik Appelgren är det dock omöjligt 

att dra några säkra slutsatser om en behandling är framgångsrik eller inte av fallstudier utan 

kontrollgrupp. 

6

Att skilja mellan vetenskap och o-vetenskap 

Det vimlar av pseudovetenskapliga påståenden som ger intryck av att vara vetenskapligt 

grundade trots att de inte är det. Både ideologier och kommersiell verksamhet ger gärna sken 

av att stå på vetenskaplig grund eftersom de vet att de vetenskapliga metoderna är 

framgångsrika och trovärdiga, menar Dan Larhammar som är professor vid institutionen för 

neurovetenskap, Uppsala universitet. Men hur ska en oinitierad person veta vad som har 

vetenskaplig grund och eller inte? Det som vanligen kännetecknar pseudovetenskapliga läror 

är stark auktoritetstro, experiment som inte kan upprepas, ovilja till prövning, likgiltighet 

inför motsägande fakta samt inbyggda undanflykter. Dan Larhammar nämner homeopatin 

som ett exempel. En annan är idén att man bör välja kost med hänsyn till sin blodgrupp. Ingen 

av dessa läror stöds av några vetenskapliga undersökningar. Anmärkningsvärda påståenden 

kräver extra väl dokumenterat faktaunderlag, även om det oftast är tvärtom. Den som 

förespråkar extrema teorier har alltid bevisbördan på sin sida. 

Mystik lockar mer än psykologi 

Det finns en mycket stor gråzon mellan näringsämnenas fysiologiska betydelse och deras 

användning i kvacksalverisynpunkt erfar Leif Hambræus, tidigare professor i näringslära vid 

Uppsala universitet. Vissa ämnen har redan i sig ett psykologiskt värde, ofta relaterat till 

komplicerade namn och kemiska formler men också knutet till viss mystik. Även om 

användningen av hälsoargument i marknadsföring av livsmedel främst hör hemma inom 

hälsokostbranschen, har även trendkänsliga marknadsförare av sedvanliga livsmedel försökt 

utnyttja marknadspotentialen i sambandet mellan kost och hälsa, eller mystiken kring 

vitaminer, under kortare perioder. Ur strikt näringsfysiologisk mening ska dock intaget av 

näringsämnen motverka alternativt förhindra näringsbrist. Intag som överstiger de 

fysiologiska behoven kan leda till farmakologiska effekter eller rent av toxiska effekter. 

Leif Hambræus menar att näringskvacksalveriet visserligen främst utnyttjar den psykologiska 

effekten, men att okunskap samt svårigheter att bestämma doser (det optimala intaget av 

näringsämnen är inte alltid definierat) kan leda till ohälsa. Anledningen till att ingen fokuserar 

på de psykologiska effekterna är, enligt Hæmbreus, de mycket dyra och svårgenomförbara 

dubbelblindtester som krävs för att bedöma dem. Användningen av hälsoargument har ibland 

också fått oväntade konsekvenser. Genom att använda sig av formuleringar som ”endast smör 

har naturliga vitaminer” har mejeriindustrin indirekt legaliserat misstron att berikning med 

vitaminer, syntetiskt framställda eller kemiskt renade, innebär någon form av skum 

manipulering. Detta underhåller skräcken för tillsatser som exempelvis A- och D-vitamin i 

margarin och lågfettmjölk. 

Norsk utvärdering pågår 

Homeopati är en holistisk metod som behandlar hela individen. Enligt dess teori hjälper 

homeopatin en sjuk person att bli frisk genom att stimulera hennes självläkande förmåga. 

Homeopati bygger på principen att liknande botar liknande - att en sjukdom kan botas genom 

tillförsel av små mängder av det ämne som hos friska framkallar effekt som liknar 

sjukdomens symtom. Ämnet är starkt utspädd, ibland i så stor utsträckning att det inte finns en 

enda molekyl kvar i preparatet. Om behandling med ett sådant preparat har effekt har det 

naturligtvis många positiva sidor. Eftersom det inte finns något av ämnet kvar finns heller 

ingen risk för allergi, rester, resistensutveckling eller biverkning av medicinen. Torleiv Løken, 

professor vid institutionen for stordyrsjukdommer, Norges Veterinaerhøgskole i Oslo, berättar 

att homeopati används alltmer såväl i Norge som i andra nordiska länder men att metoden är 

ännu vanligare utanför Norden. Flera medicinska högskolor undervisar i homeopati idag. Det 

finns många rapporter som vittnar om effekter av homeopatiska behandlingar på både 

7

människor och djur, men ingen studie uppfyller vetenskapligt kriterium. Generellt sett är man 

enig om att medicinska institutioner och vårdpersonal alltid bör arbeta med vetenskapligt 

beprövade metoder och på ett öppet och seriöst sätt. Det är likväl ett faktum att traditionell 

skolmedicin inte alltid kan behandla allt. När det då samtidigt finns läkare och kloka personer 

som påstår och har erfarenhet av alternativa metoder utan biverkningar, bör vi vara ödmjuka 

för att det kan finnas nya möjligheter och framtida sanningar, menar Torleiv Løken och 

hänvisar till flera exempel på vetenskap som uppfattades som osannolika fantasier för bara 20 

år sedan, men som idag är dokumenterad sanning. Norsk Forskingsråd finansierar just nu en 

4-årig vetenskapligt kontrollerad studie som undersöker homeopatisk behandling av 

produktionsdjur. Detta arbete kommer förhoppningsvis att bana vägen för att vetenskaplig 

värdera den kliniska effekten av homeopati som behandlingsform. 

8

5 Reflektioner 

”Ju mer man borrar, desto mindre finner man” 

Torkel Ekman, veterinär, Svensk Mjölk: 

Jag och Maria Lennernäs initierade detta möte efter att allt oftare ha frågat oss varför så 

många väljer att tro på myter istället för vetenskap. Medan Maria såg frågeställningen ur 

näringsfysiologisk aspekt, ville jag belysa det hela från veterinärhåll och därför bjöds 

representanter från båda lägren in till seminariet. I min roll som djurläkare träffar jag ofta på 

homeopatmedicin. Dessutom är jag projektledare i ett forskningsprojekt som studerar 

homeopati på djur. Min inställning är att man bör vara öppen för nya behandlingar men att allt 

måste utvärderas. Min samlade erfarenhet hittills när det gäller homeopati är dock att ”ju mer 

man borrar, desto mindre finner man”. Ibland är skillnaderna i synsättet mellan homeopati och 

skolmedicin inte så stora som man kan tro. Även skolmedicinen utgår från ett 

helhetstänkande. Däremot definierar vi inte alltid begreppet holistiskt på samma sätt. Om en 

ko har juverinflammation tittar vi, som är upplärda inom skolmedicin, på allt från hur foder 

och miljö påverkar djuret till sättet som kon mjölkas på. Men för en homeopat innebär 

helhetstänkandet att man också tittar på om kon är brun eller svart eller om sjukdomen sitter 

på höger eller vänster sida med mera, vilket vi kanske inte alltid tycker är så relevant. 

Tro drar mindre energi 

Seminariet fick kanske mer en dragning åt att befästa redan fasta positioner än jag hoppats. 

De som redan hade sin åsikt klar stod fast vid den, vilket ibland begränsade både diskussion 

och tanke. Men jag fick med mig flera minnesvärda tankar hem. Mest minns jag hur professor 

Martin Ingvar fick mig att inse att placeboeffekt är en underskattad möjlighet som vi bör ta 

tillvara mer. Placeboeffekten blev konkret då han illustrerade förloppet i hjärnan i färg på 

bildskärmen. Han sa också att "det finns en oerhörd styrka i det självupplevda", i det som en 

människa själv har varit med om. En övertygelse grundad på en sådan upplevelse kan vara 

oerhört svår att rubba. Martin Ingvar var nog också den som bäst besvarade min frågeställning 

om tro kontra vetande. "Hjärnan är byggd för att tro." Vi väljer att tro därför att det kostar 

minst energi! Hjärnan tror hellre än analyserar för att den gör av med minst bränsle på det 

sättet! 

”Varför policy på något som strider mot vetenskapen?” 

Thomas Lundgren, styrelseledamot i Svensk Mjölk och mjölkproducent: 

Jag var redan före mötet kritisk till homeopati eftersom det saknar vetenskaplig grund och den 

inställningen förstärktes under mötet. Några tankeställare fick jag dock, i synnerhet i min roll 

som styrelseledamot i Svensk Mjölk. Varför tar vi överhuvudtaget policy på något som strider 

mot vetenskapen? Inom EU förespråkar man homeopatibehandling till kor som producerar 

ekomjölk, vilket jag ställer mig helt främmande för. Jag tar gärna till mig homeopatins tankar 

om omvårdnaden av djuren, men är kritisk mot preparaten. 

9

”Ta även hjälp av någon som ser homeopatin som något positivt!” 

Lisbeth Larsson, mjölkproducent: 

När jag först såg inbjudan till seminariet blev jag minst sagt förvånad över att Svensk Mjölk 

valde att ta upp ämnet homeopati på detta sätt med tanke på att så många av Svensk Mjölks 

uppdragsgivare använder homeopati som komplement för att förbättra djurhälsan och minska 

användningen av antibiotika. I det ursprungliga programmet hade inte någon företrädare för 

homeopatin inbjudits att berätta om användning på gårdsnivå. Jag påtalade detta för Torkel 

Ekman. Jag var också mycket förvånad över de provocerande och raljerande formuleringarna 

i inbjudan, till exempel: ”Vi är förundrade över den attraktionskraft som dessa 

pseudovetenskapliga läror stundom har och hur de drar till sig många människor. En orsak 

kan vara att människor saknar grundläggande kunskaper om hur biologiska system fungerar 

och om etablerade metoder och arbetssätt inom vetenskap och forskning.” Inte bara jag som 

lantbrukare kände mig kränkt över dessa och liknande formuleringar. Maj-Britt Ohlsson, 

dåvarande ordförande i region väst i Arla, tog upp detta på Svensk Mjölks fullmäktigedag 

strax före seminariet. Jag var också förvånad över att Svensk Mjölk tog fram programmet med 

hjälp av professor Dan Larhammar som har en mycket negativ inställning till homeopati. 

Varför då inte också ta hjälp av någon som ser homeopatin som något positivt? När Torkel 

Ekman senare frågade om jag ville berätta om varför djurägare använder homeopati på 

seminariet tackade jag ja. Jag hoppades att mjölkproducenternas gemensamma organisation 

skulle inse att det finns anledningar till varför vi använder homeopati. Anledningar som det 

kan finnas goda skäl att ta fasta på. 

Grusade förhoppningar 

Det var mycket svårt att ensam företräda homeopatin på seminariet. Mina förhoppningar, att 

seminariet skulle innebära att Svensk Mjölk på ett konstruktivt sätt skulle ta upp 

användningen av homeopatin och genom utbildning och information arbeta för dess fördelar 

och samtidigt motverka de risker som finns med en oseriös användning, grusades fullständigt. 

Mitt sammanfattande intryck av seminariet är att det helt kom att fokuseras på homeopatin 

(som väntat) och att förutfattade negativa meningar ytterligare förstärktes. Min egen 

inställning, att homeopatin är ett mycket värdefullt komplement i djurhållningen och kan 

förbättra djurhälsan och minska användningen av antibiotika, förändrades inte av seminariet. 

”Chockad av etablissemangets veritabla sågning av homeopatin” 

Sören Kihlberg, styrelseledamot i Svensk Mjölk och mjölkproducent: 

Min inställning till homeopati innan jag kom till mötet präglades av nyfikenhet. Det var inte 

så mycket homeopatipreparaten som intresserade mig utan mer tankarna om djurens 

omvårdnad. Tyvärr kom mycket av diskussionen under mötet att fokuseras kring preparaten. 

Jag måste erkänna att jag blev chockad av etablissemangets veritabla sågning av homeopatin. 

På mötet fanns ett antal auktoriteter som alla ifrågasatte homeopati starkt och därmed 

saknades den balans som behövs för en bra diskussion. Det som satte djupast spår i mig var de 

delar i föredragens som handlade om psykologi. Att placeboeffekter kan påverka i så stor 

utsträckning kände jag inte till. Jag har funderat mycket på det faktum att chansen för att en 

ko ska tillfriskna utan behandling under natten är procentuellt sett lika stor som om hon skulle 

behandlas med homeopatbehandling. Som mjölkproducent såg jag homeopatin som ett 

eventuellt komplement till veterinärmedicin. I en tid då man gör allt för att undvika penicillin 

måste man försöka hitta alternativ. Men efter mötet är jag mer tveksam. 

10

”Homeopatin kan liknas vid farmakognosin” 

Maria Lennernäs, docent i näringslära, Svensk Mjölk Forskning 

Min reflektion är att man måste ta reda på mer om vad det egentligen är i den homeopatiska 

ritualen som har effekt på djur och människor när effekt kan observeras. Jag tycker att 

homeopatin kan liknas vid farmakognosin, det vill säga den av farmakologin som sysslar med 

läkemedel och gifter hämtade ur naturen. Där vet man att något i helheten, t ex en knippe 

örter, har effekt men från början vet man inte vad. Man försöker ta reda på detta och renodla 

de aktiva komponenterna. När det gäller homeopati gäller det att identifiera och renodla de 

moment i behandlingen som inte har med preparaten att göra. Istället för att låsa fast 

diskussionen om homeopati kring preparaten, bör man alltså utvärdera vilka andra faktorer 

inom den homeopatiska behandlingsformen och behandlingstiden som har möjliga effekter. 

Homeopati - en empatifråga? 

Personligen tror jag inte att de utspädda preparaten har någon som helst effekt. Det är 

osannolikt. Homeopatins "hemlighet" är snarast en fråga om "empati" och omhändertagande, 

värdefulla åtgärder som kan påskynda självläkningsprocessen. De preparat som man använder 

ser jag som en markering för en insats, bonden eller patienten blir nöjd. Det är känt att 

patienter som kommer från doktorn med ett recept i handen känner att de fått "mer" 

behandling jämfört med om de bara fått rådet att vänta på självläkning. Därför skriver 

doktorer ibland ut preparat som är harmlösa utan att de egentligen behövs. Att förklara om 

och hur biologiska mekanismer som omvårdnad och empati påverkar kroppen är givetvis 

mycket komplicerat. En god omvårdnad (beröring, bra nutrition, sömn/vila, optimal miljö) 

och tillit till vårdaren skapar förutsättningar för dessa att bildas och verka. Vid svårare 

sjukdom/tillstånd innefattar en god omvårdnad även att verkningsfulla läkemedel tillförs 

utifrån. Dit räknas ännu inte de homeopatiska preparaten. 

”Placeboeffekter försvarar inte homeopatins utövande” 

Dan Larhammar, professor vid institutionen för neurovetenskap, Uppsala universitet, 

ordförande i föreningen Vetenskap & Folkbildning 

Under mötet förvånades jag över det faktum att Svensk Mjölk stödjer norsk forskning inom 

homeopati. Att anse denna hypotes vara värd att undersöka är att erkänna homeopatin som 

vetenskaplig hypotes. Jag anser att det inte finns några anledningar till att titta närmare på 

något som [bevisningen] bevisligen inte innehåller mer än vatten. Att förklara eventuella 

effekter med placebo, till exempel tack vare extra omsorg, är inget unikt. Det sker vid all 

behandling och försvarar inte homeopatins utövande på något sätt. 

(Svensk Mjölk stödjer inte den norska homeopatistudien ekonomiskt, däremot är man positiv 

till upplägget av den studie som Torleiv Løken refererar till i sitt föredrag/Torkel Ekman) 

”Bra överblick av olika parters ståndpunkter” 

Britt-Marie Jafner, chefredaktör för tidningen Husdjur som ges ut av Svensk Mjölk 

Vi har skrivit en hel del om homeopati i tidningen, både före och efter mötet, eftersom vi vet 

att detta intresserar många mjölkbönder. Den homeopatiska behandlingen väcker känslor och 

det är många som har svårt att prata om homeopati på ett objektivt sätt, inte minst under en 

intervju som bara varar en halvtimme! Därför uppskattade jag som journalist att komma till 

11

ett möte där man fick en bra överblick av olika parters ståndpunkter. Martin Ingvars föredrag 

var särskilt intressant. Personligen ändrades inte min inställning till homeopati av mötet. Jag 

tycker att delar av homeopatin sätter ökat fokus på områden som gäller djurögat, det vill säga 

ökad djuromsorg, och det är bra! 

12

6 Sammanställning av föredragen 

6.1 “Ett glas mjölk, nej tack” (Van- )föreställningar om mat, mjölk och hälsa 

Maria Lennernäs, nutritionist, verksamhetsansvarig för nutritionsforskning vid Svensk Mjölk 

Forskning. Docent i näringslära vid Uppsala universitet, institutionen för medicinska 

vetenskaper. 

Påståendet ”Varje gång du sträcker dig efter mat ställer du frågan: kommer detta att rena mig 

eller förorena mig?” inledde ett föredrag om kost- och hälsa som jag lyssnade till nyligen. 

Föreläsarens budskap var fullt av felaktigheter som att vitt socker är ett gift som orsakar 

diabetes, att coca-cola rubbar kroppens syra-basbalans och att levande föda botar cancer. Som 

avsändare var hon kanske trovärdig i mångas öron eftersom hon var psykolog och därmed 

högutbildad (dock inte i näringslära eller livsmedelsvetenskap). Självutnämnda hälsoprofeter 

och okritisk media ställer till mycket skada genom att sprida felaktiga kostbudskap. Idag 

drabbas många av sjukdomar och tillstånd som orsakas av för mycket mat, för lite sömn och 

för lite rörelse. Resultatet blir kraftlöshet, vuxendiabetes, fetma, fel på blodfetter, blodsocker 

och blodtryck. Istället för att genomskåda att det blivit fel på mottagarorganismen för maten – 

kroppen –skyller man gärna på maten. Eller så tror man att enstaka livsmedel enkelt ”botar”. 

Den nya ”mentala” matcirkeln består av tre delar: Nyttig mat (hälsosam), skadlig mat 

(ohälsosam, onyttig) och neutral mat (ofarlig). Man delar (omedvetet?) in maten på 

godtyckliga grunder. Fundera själv över varje ord i punktlistan nedan. Vad låter ”hälsosamt” 

och vad låter ”ohälsosamt” i dina öron? Låter det ”nyttigt” med hemlagad mat? Låter det 

”onyttigt” med ”snabbmat”? Är det ”nyttigare” med ekologisk mat? Vilka ord ger inga 

associationer i någon riktning? 

• Hemlagad mat. Snabbmat. Bekvämmat. Industrilagad mat. Levande föda. 

Medelhavsmat. Light - produkter. Power drycker. 

• Kravmärkt mat. Ekologisk mat. Biodynamisk mat. Genmärkt mat. Ursprungsmärkt 

mat. Nyckelhålsmärkt mat. 

• Fettfritt. Kolesterolfritt. Sockerfritt. Alkoholfritt. Koffeinfritt. Fritt från 

konserveringsmedel. Glutenfritt. Laktosfritt. Lökfritt. Vegetabiliskt (= djurfritt). 

• C-vitaminberikat. A-D berikat. Kalciumberikat. Järnberikat. 

• Olivfett. Fiskfett. Mjölkfett. Vegetabiliskt fett. Animaliskt fett. Mättat fett. Fleromättat 

fett. Omega-3-fett. 

Människor blandar ofta samman moral, etik, miljö, produktionssätt och näringsfysiologiska 

egenskaper när de bedömer nyttan och risken med maten. 

Några vanliga vanföreställningar om mjölk: 

• Svenska befolkningen, vuxna och skolbarn dricker för mycket mjölk och/eller vid fel 

tillfälle, t ex mjölk till maten. 

• Mjölk orsakar järnbrist, fettkulor i blodet, hämmar upptaget av kalcium eller andra 

näringsämnen från mat 

• Mjölk orsakar benskörhet, åderförkalkning, diabetes, fetma. 

13

Några är allergiska mot mjölkprotein och några är överkänsliga mot laktos. Samband mellan 

mjölk och folksjukdomar är inte fastställda. Människor som når en hög ålder har ätit under 

hela sitt liv. Därför finns alltid statistiska samband mellan matvanor och sjukdom hos äldre 

människor i studier. Dessa samband bevisar inte att enstaka livsmedel orsakar sjukdom. I 

västvärldens länder med välfärdssjukdomar påpekas ofta och felaktigt att vuxna inte behöver 

mjölk. Den tragiska sanningen att brist på mjölk och kött orsakar bristsjukdomar hos 

miljontals människor i utvecklingsländerna förtigs. 

14

6.2 “Ett glas mjölk, nej tack”. Exempel på myter och (van- )föreställningar om 

mjölkens produktion och konsumtion. En veterinärs syn på "tro och vetande" 

Torkel Ekman, universitetsadjunkt, Svensk Mjölk Forskning 

Jag är förmodligen totalt miljöskadad! Jag har läst naturvetenskap sedan jag var tolv år – FiBs 

Gyllene Bok om Astronomi är den första bok jag kommer ihåg att jag läste. Och jag skrev 

alltid fackämne i skolan. ”Bristande fantasi” sa syrran – som inte led av det! Ateist blev jag 

tidigt också – kunde aldrig förstå vitsen att tro på en kraft från något utomstående ”högre”, 

lika lite som på annat skrock och vidskepelse. Jag har heller aldrig begripit varför en 

naturvetenskaplig förklaring på ett vackert naturfenomen som till exempel regnbågen eller 

halobildningar skulle förringa skönhetsupplevelsen – tvärtom tycker jag! Den naturvetenskapliga 

förklaringen förhöjer ju upplevelsen! 

Under universitets- och forskarutbildning och flitigt diskuterande med studentkamrater och 

likasinnade har väl det kritiskt granskande sinnet slipats ytterligare. Eller trubbats av, säger 

några! När man då stöter på fenomen i sitt dagliga arbete som förefaller helt ovetenskapliga 

blir man ställd och undrande inför att andra, till synes rationellt tänkande människor, kan tro 

på vad som för mig förefaller vara uppenbart osakligt trams, sen får det heta homeopati eller 

Penac eller kristaller eller UFONn eller vad det vill. Men insikten att människan inte bara är 

sitt intellekt utan också i mycket hög grad sina känslor har under senare år spridits alltmer och 

har bidragit till att något öka min förståelse för att många människor har ett behov av att tro 

samtidigt som de inte är lika miljöskadat naturvetenskapliga som jag. Det finns till och med, 

enligt uppgift, en genetisk disposition för att tro. Förmodligen ligger det någon evolutionär 

fördel i en sådan variation i människosläktet – några är genetiskt predisponerade att tro mer 

andra mindre (men när man ser de omänskliga, negativa effekterna av alltför fanatisk tro så 

undrar i alla fall jag vad det är för vits och överlevnadsvärde i det). 

Den stora skillnaden mellan tro och vetenskap tycker jag ligger i accepterandet av dogm å ena 

sidan och det ständiga sökandet efter ny kunskap, som kan kullkasta gamla teorier å den 

andra. Det okritiska accepterandet av dogm betyder att man låst sig för SANNINGEN, medan 

ifrågasättandet av gammal kunskap och beredskapen och viljan att kasta ut den i ljuset av nya 

resultat karakteriserar ett sant vetenskapligt synsätt. Å andra sidan har jag nog också alltid 

begripit att vi inte kan begripa och förklara allt med naturvetenskaliga metoder, i alla fall inte 

just nu! Det vore ju ett närmast oförskämt övergrepp på naturens och livets komplexitet. Bäst 

alltså att inta en ödmjuk hållning till oförklarliga fenomen, men samtidigt kräva att de skall 

prövas enligt tillgängliga vetenskapliga metoder innan vi använder dem i till exempel 

mjölkproduktionen. 

15

6.3 Näringskvacksalveriet fortsätter 

Leif Hambræus, MD, professor emeritus, tidigare professor i näringslära vid Uppsala 

Universitet. Numer knuten till Enheten för Preventiv Näringslära, Centrum för Nutrition och 

Toxikologi, Novum, Karolinska Institutet, Huddinge. 

Ur strikt näringsfysiologisk mening skall intaget av näringsämnen motverka alternativt förhindra 

uppkomst av näringsbristsjukdomar i klassisk mening. Men ett intag som överstiger de 

fysiologiska behoven kan också leda till farmakologiska effekter eller rent av toxiska effekter 

som följd av överdoser. Därtill kommer psykologiska effekter i samband med intag av mer 

eller mindre homeopatiska mängder. 

Näringskvacksalveri utnyttjar kanske främst den psykologiska effekten, men kan även baseras 

på farmakologiska effekter och samtidigt riskera att leda till toxiska biverkningar. En 

anledning till att näringskvacksalveri florerar är bl a de metodologiska svårigheterna att 

objektivt bestämma olika effekter, t ex hur definieras det optimala intaget av näringsämnen? 

För att bedöma den psykologiska effekten krävs mycket dyra och svårgenomförbara 

dubbelblind-tester. 

Det finns en mycket stor gråzon mellan näringsämnenas fysiologiska betydelse och deras 

användning i kvacksalverisynpunkt. Vissa näringsämnen har redan i sig ett psykologiskt 

värde, ofta relaterat till komplicerade namn och kemiska formler men också knutet till viss 

mystik. Att ökat proteinintag skulle vara en bekväm väg att öka muskelmassa och muskelkraft 

utgör ett exempel, att öka potensen med exotiska vitaminer ett annat. Även om 

näringskvacksalveri och användning av hälsoargument i marknadsföring av livsmedel främst 

hört hemma inom hälsokostbranschen och hos kostfanatiker, har även marknadsförare av 

sedvanliga livsmedel försökt att utnyttja marknadspotentialen i sambandet mellan kost och 

hälsa, eller mystiken kring vitaminerna. Denna användning är dock ofta också underkastad 

mer eller mindre kort-siktiga modenycker. I historiskt perspektiv är det intressant att se hur en 

av våra mer välkända mineralvattenfabrikanter tidigare annonserat innehåll av radioaktivitet 

som ett hälsoargument – något som knappast torde vara särskilt säljbart i dag och därför 

mycket riktigt inte bara försvunnit från etiketten utan också ihärdigt förnekas ha förekommit. 

Skräcken för tillsatser har även haft sina biverkningar. I stället för att försvara berikning av 

olika produkter, t ex A- och D-vitaminberikning av margarin och lågfettmjölk, har mejeriindustrin 

använt sig av formuleringar som ”endast smör har naturliga vitaminer”. Därmed har 

man indirekt legaliserat misstron att berikning med vitaminer, syntetiskt framställda eller 

kemiskt renade, innebär någon form av skum manipulering. 

Ett klassiskt övertramp som startade en debatt om självsanering av användningen av 

hälsoargument var när marknadsföringen av knäckebröd ledde till att Socialstyrelsens 

läkemedelsavdelning hotade att det i så fall måste registreras som läkemedel. Dagens ökade 

intresse för functional food kan också till viss del anses utgöra ett försök att balansera på 

gränsen mellan tro och vetande hos den seriösa livsmedelsindustrin som ett led i kampen mot 

näringskvacksalveri. 

16

6.4 Vem låter lura sig? 

Martin Ingvar, Professor, Kognitiv Neurofysiologi, Karolinska Institutet. 

Arbetar sedan ett par år med ett projekt som syftar till en förståelse av förväntans betydelse 

för kognition och självuppfattning. 

All medicinsk behandling medför såväl specifika som ospecifika behandlingseffekter. 

Positiva effekter som inte kan hänföras till specifika effekter brukar sammanfattas med 

placebobegreppet (placebo=att behaga). Välkända behandlingsformer som använts under lång 

tid har i många fall visats ha stora effekter utöver de specifika. Det finns relativt 

standardiserade metoder för att utvärdera specifika behandlingseffekter med olika typer av 

kontrollerade studier. För utvärdering av de ospecifika effekterna är metodarsenalen 

begränsad och väsentligt mindre standardiserad. Ännu svårare är det att kvantitativt värdera 

interaktionseffekter mellan de specifika effekterna och placeboeffekter (dvs när 1+1=3). 

Samhällets kostnader för medicinsk diagnostik och behandling är mycket höga. Samtidigt 

finns hos allmänheten en mycket stor betalningsvilja för olika former av alternativa 

behandlingsmetoder, metoder som ofta i skolmedicinens ögon helt saknar specifika effekter. 

Placeboeffekter är inte det samma som att en effekt har en okänd mekanism. Litteraturen 

börjar bli allt större rörande effekter inom Placeboeffekter har mycket stor betydelse i alla 

diagnostiska och terapeutiska skeenden. 

Det finns myter omkring placeboeffekter som hindrar ett vetenskapligt förhållningssätt. En av 

effekterna av att driva systematiska studier inom placebobegreppet skulle kunna vara att man 

skulle kunna förbättra möjligheterna till ett brett utnyttjande av placeboeffekten inom hälsooch 

sjukvården. 

Myt 1: Placebo påverkar bara psykiska orsaker till smärta, inte kroppsliga. Fel, placebo 

påverkar direkt kroppsliga sjukdomsförlopp. 

Myt 2: Placebobehandling är likvärdigt med att göra ingenting. Fel, det finns också 

motsatsen till placebo – nocebo. Patienten har då negativa förväntningar som 

kan motverka behandlingen. 

Myt 3: Bara vissa patienter svarar på placebo. Fel, alla påverkas av placebo men i olika 

grad. 

Myt 4: Patienter som svarar på placebo har en speciell personlighet. Fel, det finns 

många vetenskapliga studier på området, och ingen har visat något övertygande 

samband mellan personlighet och placebo. 

Myt 5: Placebo kan särskiljas så att man kan få fram hur en patient påverkas av ett 

läkemedel eller behandling. Fel igen. Effekterna kan inte summeras, eftersom 

kombinationseffekter kan ge stora förändringar. 

Om alla inom sjukvården systematiskt bejakade och tog placeboeffekten på allvar skulle både 

lidande och pengar kunna sparas. Många behandlingseffekter skulle bli bättre med en sådan 

inställning. Det är viktigt att förstå att likaväl som det kan finnas positiva placeboeffekter, kan 

en oförmåga att hantera dem inte bara ge utebliven utan till och med sämre medicinsk effekt. 

17

Det drabbar individens välbefinnande och orsakar samhällskostnader. Det mänskliga mötet 

och den kommunikation som däri uppstår är en avgörande faktor för en behandlings 

välgörande inverkan på hälsan. 

18

6.5 ”Ekologiskt” och andra modeord 

Torbjörn Fagerström, Professor i teoretisk ekologi vid Lunds Universitet. Tjänstledig för 

närvarande och arbetar som prorektor vid Sveriges lantbruksuniversitet, Uppsala. 

Den vetenskapliga ekologin har ett eget ansvarsområde – en egen domän – när det gäller 

utforskandet av naturen, liksom fasta tillståndets fysik, den organiska kemin, paleontologin 

och varje annan gren på naturvetenskapens träd har egna domäner. Dessa kan visserligen byta 

skepnad därför att frågorna förändras eller metoderna förnyas, men de svarar ändå i princip 

mot en viss del av den natur som vi vill utforska. 

Men det finns något som skiljer ekologin från all annan naturvetenskap, något som har att 

göra med ordets klangfärg, med dess över- och undertoner. Ekologisk mjölk och korv går att 

marknadsföra med en klangfärg som ger klirr i kassan. Man kan bekänna sig till ekosofi eller 

ekofeminism och därvid åtnjuta omvärldens aktning för att man framstår som en djup och 

ansvarsmedveten tänkare i takt med tiden. Man kan driva en politik som sägs sträva mot 

ekosocialism och därvid sannolikt få fler röster än om man säger sig bara sträva mot vanlig 

socialism. Man kan – kort och gott – lägga till prefixet "eko-" i snart sagt vilket sammanhang 

som helst och därigenom förbättra klangfärgen, öka den egna trovärdigheten, hamna i en 

bättre dager än de som säger sig inte vara "eko-". 

Det särskilda med ordet ekologi är att det på samma gång är en gren av naturvetenskapen och 

ett uttryck för en natursyn. Enligt denna syn är naturen ändamålsenlig och dess normala 

tillstånd är att vara i något slags balans. Vidare uppfattas människan regelmässigt som en 

förstörande kraft som rubbar denna balans; som en konsekvens av att människan är destruktiv 

uppfattas något som är naturligt som bättre än något som är påverkat (eller tillverkat) av 

människan. En sådan natursyn – populärekologi – har tusenåriga anor och är spridd över hela 

västvärlden. 

Populärekologin kännetecknas bl a av att människor uppfattar sig som små och infogade i 

sammanhang som är mäktigare och beständigare än vardagslivets trivialiteter, och 

naturupplevelser framkallar ofta närmast religiösa känslor. Den svarar mot en natursyn som 

kan betecknas som holistisk; begrepp som helhet, ekologisk balans och naturens stabilitet är 

centrala. Vidare förutsätts att naturen har en mening och ett ändamål, speglat t ex i en 

övertygelse om att varje art har en uppgift att fylla i naturen; en sådan syn brukar betecknas 

som teleologisk. Slutligen är natursynen ofta påfallande normativ; således anses det faktum att 

en art finns till vara ett tecken på att den bör finnas till eller har en rätt att finnas till, och 

begrepp som ”naturens balans” tjänar som utgångspunkt för en viss moralisk hållning: om 

naturen får sköta sig själv etableras en balans som vi människor bör respektera. 

En sådan natursyn – som visar många likheter med en livsåskådning, eller en sekulär religion 

– låter sig näppeligen härledas ur samtida ekologisk forskning. Uppenbarligen kan det leda till 

problem och konflikter när föreställningar om naturen – som i ekologins fall – används för att 

bygga upp en livsåskådning. Då är det inte natursynens vetenskapliga sanningshalt som 

betyder något, utan dess förmåga att ge vägledning i fråga om existentiella spörsmål. Många 

människor är således antingen okunniga om, eller kallsinniga till, de teorier om naturen som 

den ekologiska och evolutionära forskningen kommer fram till; de föredrar genomgående 

sådana tankar om naturen som ger stöd åt en helhetssyn och gör det möjligt att förena 

världsbild och moraluppfattning. 

19

6.6 Föreställningar och fördomar kring mat. Ett kulturhistoriskt perspektiv 

Bengt af Klintberg är filosofie hedersdoktor vid Stockholms universitet och verksam som 

författare och folklivsforskare. Han har tidigare varit knuten till Nordiska museet och 

etnologiska institutionen vid Stockholms universitet. Sedan 1990 ansvarar han för 

radioprogrammet "Folkminnen" i P 1. Bland hans böcker märks två samlingar av folksägner i 

vår tid, "Råttan i pizzan" (1986) och "Den stulna njuren" (1994). 

Kulturella föreställningar om renhet och orenhet har sedan tidernas begynnelse skapat 

fördomar mot viss mat. Praktiskt taget alla religioner har föreskrifter om tillåten och otillåten 

mat; judar får t ex bara äta sådana fyrfotadjur som har klövar och idisslar och sådana 

vattendjur som har fjäll och fenor. Antropologer avvisar de tolkningar som går ut på att 

föreskrifterna har rationellt ursprung: den rituella orenheten uppstår när något inte passar in i 

de kulturella kategorierna. 

De fasteföreskrifter som vi finner de flesta religioner har likaså religiös motivering; fastan ses 

t ex som botgöring. Den fastebehandling som förekommer i vår tid är dietistiskt motiverad när 

det gäller överviktiga personer men har även blivit populär bland människor som upplever att 

deras kroppar "renas från slagg". Även om de åberopar Vetenskapen som auktoritet är det 

inget tvivel om att fastan tillfredsställer behov av "renhet" och självspäkning som snarast är 

religiösa. 

Även de vattenkurer som är spridda i vår tid kan sättas in i en lång tradition. På medeltiden 

drack man vattnet i helgonkällor och senare århundraden besökte man brunnsorter för att få 

uppleva vattnets hälsobringande och renande egenskaper. Nutida rekommendationer att vi ska 

dricka mycket vatten återgår liksom föregångarna på överdrivna föreställningar om vattnets 

botande kraft. 

Fördomar mot vissa sorters mat är ofta begränsade till vissa kulturer. De germanska folken 

har haft en motvilja mot att äta svamp som inte existerat hos romanska och slaviska folk. 

Germanerna trodde att svampar växte upp där spillning eller sädesvätska av människor eller 

djur hade fallit; de hade med andra ord ett orent ursprung. 

I ett historiskt perspektiv har fördomarna om mat snarare ökat än minskat. Det beror på den 

begränsade födotillgången i det gamla bondesamhället, som ledde till regeln att ingen mat fick 

förfaras. I vår tid uppstår rykten och sägner om mat av främmande etniskt ursprung ("råttan i 

pizzan"), om mat producerad av multinationella storföretag (plastkulor i margarin) och om 

myndigheternas överbeskyddande attityd (kräkmedel i systemspriten). De ingredienser som 

påstås ingå i den förorenade maten speglar vårt samhälles kulturella kategorisering av "rent– 

orent". 

20

6.7 Placeboeffekten – att skilja mellan terapi och självläkning 

Lars-Erik Appelgren, professor emeritus i farmakologi, Inst. för farmakologi och toxikologi, 

Veterinärmedicinska fakulteten, SLU. 

Placebo brukar i uppslagsböcker förklaras som ”blindtablett”. Ursprungsbetydelsen är ”Jag 

skall behaga” dvs en verbform av placeo (=behaga) och antyder att en positiv effekt kan 

förväntas av den tillförda blindtabletten. Begreppet placebo kan numera även avse andra 

åtgärder eller omständigheter som kan påverka resultatet i en behandlingssituation. Enbart en 

placebobehandling kan knappast anses etiskt försvarbar. Placebo har däremot sin plats i 

samband med läkemedelsutvärdering i den kliniska situationen. 

Huvudrubriken på detta seminarium är ju Homeopati och alternativmedicin – att skilja tro och 

vetande. Innan jag går in på frågan om hur man skiljer tro från vetande vill jag kort beröra 

begreppet homeopati. Principen ”lika botar lika” härstammar från läkaren Hahnemanns 

(1755-1843) iakttagelse att intaget kinin, som ju användes för att bota malaria, framkallade 

symptom som liknar malaria. Han ansåg också att ju mer man spädde ett preparat, 

potenserade det, ju verksammare blev det. De förklaringar för homeopatiska verkningsmekanismer 

som presenterats är omöjliga att förstå med gängse fysikaliska-kemiska synsätt. 

Att skilja på tro och vetande. Ja hur gör man det? För att kontrollera ett traditionellt 

läkemedels effekt använder man sig av kontrollerade prövningar och har då möjlighet att 

avgöra om läkemedlet har en egen bedömbar effekt i jämförelse med den kontrollgrupp som 

fått ”overksam” substans, placebo. Självklart måste man undersöka homeopatika och 

alternativa medicinska åtgärder på samma sätt för att kunna uttala sig om deras positiva eller 

t o m negativa effekter. Positiva resultat av homeopatika på människa har föreslagits kunna 

förklaras genom placeboeffekter. 

Kan placeboeffekter finnas på djur och därmed tänkas förklara ”positiva” homeopatiresultat? 

I en artikel publicerad 1999 ger McMillan (JAVMA 215, 992-999, 1999) en mycket intressant 

bild av placeboeffekter även på djur och han anser att delvis samma förklaringsmodeller som 

är relevanta för människor kan användas: 

1. Placebo utlöser ett betingat svar som beror på den effekt som ”neutrala” stimuli gett 

upphov till i den terapeutiska eller experimentella miljön. 

2. Förväntan, tillit, hopp och suggestion – hos djurägaren inom veterinärmedicinen. 

3. Endogena opioider (i samband med behandling av smärta). Inom veterinärmedicinen 

kan en fjärde förklaringsmodell tänkas: 

4. Den mänskliga kontaktens effekt på djuret. 

Jag har inte kunnat hitta några veterinärmedicinska studier som uppfyller kraven på 

kontrollerade kliniska prövningar avseende positiva effekter av homeopatika i tillgängliga 

databaser. Däremot finns det en uppsjö av okontrollerade, påstått positiva, fallstudier. 

Negativa studier kan återfinnas: Spranger har t ex undersökt homeopatisk behandling av 

mastiter i nötkreatursbesättningar och kunde visa goda resultat på mastitfrekvensen av en rad 

allmänhygienska åtgärder, men inte av insatta homeopatiska mediciner (Deutsche. Tierärtztl. 

21

Wochenschrift 1998). De Verdier och medarbetare har i Svensk Veterinärtidning 2001 

redovisat en kontrollerad dubbelblindstudie över kalvdiarré och inte kunnat påvisa några 

effekter av tillfört homeopatikum jämfört med en placebobehandlad kontrollgrupp. 

En kontrollerad prövning bör omfatta följande kriterier: 

1. Kontrollgrupp med placebo eller referenspreparat. 

2. Slumpvist urval av försöks- och kontrollgrupper (randomisering). 

3. Objektiva diagnoskriterier. 

4. Objektiva bedömningsmetoder för förbättring av aktuell/a sjukdom/symtom. 

5. Dubbelblindteknik 

En kontrollerad, randomiserad, dubbelblind klinisk prövning av ett NSAID-preparat 

(karprofen) för smärtlindring av osteoartrit (JAVMA 206 1995, 807-811) kan tjäna som 

exempel. Den gav följande resultat när en objektiv bedömning av behandlingsresultatet 

gjordes: 80 % av de 36 karprofenbehandlade hundarna visade smärtlindring, men även så 

många som 56 % av de 34 hundarna i placebogruppen visade förbättring. Utan kontrollgrupp 

kunde ett overksamt preparat alltså ha missbedömts som verksamt! 

Som framgått av min framställning är det omöjligt att av s k fallstudier utan kontrollgrupp 

kunna dra några säkra slutsatser om en behandling varit framgångsrik eller inte. 

22

6.8 Hur skilja mellan vetenskap och o-vetenskap 

Dan Larhammar, Professor vid Institutionen för neurovetenskap, Uppsala Universitet. 

Ordförande i föreningen Vetenskap och Folkbildning. 

Hur skall en oiniterad person kunna veta vad som har vetenskaplig grund och undvika sådant 

som bara påstås ha det? Vårt samhälle vimlar av pseudovetenskapliga påståenden, d v s 

utsagor som framförs på ett sådant sätt att de skall ge intryck av att vara vetenskapligt 

grundade fast de inte är det. Dessa försök att härma vetenskapen beror naturligtvis på att alla 

är väl medvetna om att de vetenskapliga metoderna har varit och är framgångsrika för att öka 

vår förståelse av oss själva och vår omvärld. Både ideologier och kommersiell verksamhet 

försöker därför ofta ge sken av att stå på vetenskaplig grund, inte minst när det gäller hälsa 

och kost. 

Det finns flera skäl att vara vaksam gentemot pseudovetenskap: dels kan den leda till att 

människor utsätts för verkningslösa behandlingar mot sjukdomar (och undviker att söka 

behandlingar som verkligen fungerar), dels blir många människor lurade på pengar. Ofta sker 

båda samtidigt. 

Vanliga kännetecken på pseudovetenskapliga läror är stark auktoritetstro, experiment som inte 

kan upprepas, ovilja till prövning, likgiltighet inför motsägande fakta samt inbyggda 

undanflykter. 

Ett särskilt tydligt exempel på pseudovetenskap är homeopatin som helt saknar vetenskaplig 

grund. En annan lära som framförs med en skenbart vetenskaplig språkdräkt men som inte 

stöds av några vetenskapliga undersökningar är idén att man bör välja kost med hänsyn till sin 

blodgrupp. 

Anmärkningsvärda och överraskande påståenden kräver givetvis extra väl dokumenterat 

faktaunderlag. Oftast är det tvärtom. Den som förespråkar extrema och omvälvande teorier 

har alltid bevisbördan på sin sida. 

Föreningen Vetenskap & Folkbildning presenterar vetenskapliga undersökningar av 

pseudovetenskap, bland annat i tidskriften Folkvett. Föreningen utser också Årets Folkbildare 

bland dem som gjort betydelsefulla insatser för att sprida kunskap och motverka pseudo.vetenskap. 

Därtill utses till Årets Förvillare någon som sprider myter och vidskepelse i ett 

falskt sken av vetenskap. Dokumentation om pseudovetenskap finns på hemsidan 

www.folkvett.nu. 

23

6.9 Varför och hur använder djurägare homeopati? 

Lisbeth Larsson. Hortonom; doktorerat i trädgårdsvetenskap till agr.dr; egen firma, arbetar 

med information och utvecklingsprojekt; gift med lantbrukare Tore Larsson, har 

mjölkproduktion med 55 kor; projektassistent för ”Nordiskt nätverk för att samordna 

utveckling och forskning om homeopati för lantbrukets djur” med Torkel Ekman, Svensk 

Mjölk som projektledare; utgivare av den fristående tidningen Homeopati för djur. 

Omfattning 

Enligt en enkät 1997 använde 14 % av mjölkproducenterna homeopati som komplement 

(Ståhl, 1997). Intresset ökar hela tiden, varför det sannolikt är fler som använder homeopati 

idag. Även till andra djurslag, som häst, hund, katt, får, get, gris m fl finns det en ökande 

efterfrågan på behandling med homeopatiska medel. 

Användning av homeopati fordrar ansvar och engagemang, mycket stort djurintresse och goda 

kunskaper om sjukdomar och homeopati. Metoden tränar djurögat. 

Anledningar till varför djurägare använder homeopati som komplement 

- Djurägarna använder homeopati därför att de tycker att det är en effektiv metod. 

- En viktig orsak till att behandla med homeopati, speciellt för mjölkproducenterna, är 

en önskan att minska användningen av antibiotika. 

- Djurägarna upplever homeopati som en skonsam metod där medlen ges med minsta 

möjlig dos, i regel oralt. De får ej injiceras. 

- Det är ingen karens på mjölk eller kött. De styrkor som används är så utspädda att de 

inte innehåller några molekyler av ursprungstinkturen, därför förekommer inga rester. 

För hund och häst är det karens i samband med tävlingar. 

- Det finns inga kända biverkningar. 

- Beroende på synsätt. Homeopatin grundar sig på en helhetssyn, där man tar hänsyn till 

alla fysiska symtom, mentala reaktioner och djurets övriga egenskaper samt försöker 

finna orsaken till problemet. Homeopatin bygger på att stimulera kroppen till 

självläkning och stärka individens eget försvar. 

- Metoden kan vara ekonomiskt fördelaktig. Medlen är billiga, däremot tar en 

konsultation lång tid eftersom man måste ha en mycket ingående anamnes 

(sjukdomsbeskrivning) för att kunna välja medel. 

- Man kan behandla en del åkommor där det idag inte finns någon veterinärmedicinsk 

behandling att tillgå. Det kan exempelvis användas vid mentala problem, som 

aggressivitet, rädsla och beteendeproblem. 

- Djurägarna tycker det är positivt att kunna göra något själv för att bota och lindra 

lidande. 

- För speciellt häst- och smådjursägare kan användning av homeopatin ibland vara 

”sista halmstrået”, när man försökt allting annat 

Hur använder djurägare homeopati? 

- Som komplement till veterinärmedicin, veterinär tillkallas när så erfordras. 

- I olika omfattning, en del bara vissa enklare åkommor, andra betydligt fler problem. 

- Behandlar ett bredare spektrum av problem och på ett tidigare stadium. 

- Klarar många åkommor själv, men inte allt. Homeopati är aldrig antingen/eller i 

relation till veterinärmedicin, utan både/och. 

24

- Lantbrukare behandlar i regel själv medan häst- och smådjursägare oftast behandlar 

efter kontakt med djurhomeopat. 

- Ca 20 homeopatiska medel används mest frekvent av det stora antal som finns. 

- Många (de flesta) mjölkproducenter har gått kurs innan de börjar behandla. 

- Förebyggande åtgärder och god djuromsorg måste alltid vara grunden; homeopati och 

veterinärmedicin kommer in om djuren ändock blir sjuka. 

- Homeopatiska medel inhandlas på homeopatiska apotek (Östersund, Göteborg, 

Stockholm) eller direkt från tillverkarna. Alla medel måste vara tillverkade enligt 

GMP-standard (good manufacturing practice) och är underställda Läkemedelsverkets 

kontroll. 

- De flesta djurägare behandlar enligt den klassiska homeopatin, med ett medel i taget, i 

minsta möjliga dos. 

Referenser 

Arnesson P, Jörgenfelt C, Larsson L, 1999. Dokumentation av Homeopati för nötkreatur. 

Beyer W, 1998. Homeopati till lantbrukets djur. Fördjupningsarbete, Inst. för obstetrik och 

gynekologi, SLU. 

Henriksson E, 1997. Homeopatibehandling på mjölkkor. Examensarbete i 

Lantmästarprogrammet, Inst. för jordbrukets biosystem och teknologi, Alnarp. 

Kastebrink S-E, 1996. Studie av homeopatiskt behandlade kor med diverse åkommor. Stencil. 

Loor H, 1997. Homeopati på ko - en ny behandlingsmetod i mjölkproduktionen? 

Fördjupningsarbete, Inst. för idisslarmedicin och epidemiologi, SLU. 

Olsson L, 2001. Homeopati till lantbrukets djur. Examensarbete i Lantmästarprogrammet, 

Inst. för jordbrukets biosystem och teknologi, Alnarp. 

Ståhl Y, 1997. Kartläggning av homeopatianvändning inom mjölkproduktion. Stencil. SHS, 

Eskilstuna. 

Vaarst M, 1996. Veterinaer homeopati: Baggrund, principper og anvendelse med speciel 

fokus 

på okologiske malkekvaegbesaetninger - et litteraturreview. Rapport nr 731, Landbrugs- och 

Fiskeriministeriet, Statens Husdyrbrugforsog, Danmark. 

Vaarst M, Brock K, Nissen J, Kofoed Johnsen C, Holden J, 1999. Veterinaer Homøopati. 

Landskontoret for kvaeg. 

25

6.10 Homeopati – ei fornærming eller ei utmaning for vitenskapen – eller for teologien? 

Torleiv Løken, Professor ved Seksjon for produksjonsdyrsjukdommer, Norges 

veterinærhøgskole sidan 1992. Ferdig veterinær ved NVH 1972. Deretter distriksveterinær i 7 

år, forskar i sau- og geitesjukdommar, NVH 3 år, forskar ved Veterinærinstituttet i Oslo 10, 

før professoratet. Doktorgrader i infeksjon med listeria-bakterien hos sau (får) og geit, og i 

pestivirusinfeksjonar. Ingen erfaring med homeopati! 

Homeopati er ei svært spesiell form for alternativ behandling. Dette behandlingsprinsippet har 

ingen påliteleg, vitskapeleg dokumentasjon på effekt, men det finst heller ingen dokumentert 

mangel på effekt. Det er langt på veg basert på erfaring frå enkeltkasus og anekdotar. Dei som 

arbeidar med prinsippet må difor tru på det, nærmast religiøst hevdar mange. Slik sett kan 

homeopati oppfattast krenkande/fornærmande på ein seriøs forskar/arbeidar i skolemedisinsk 

vitskap. På den andre sida er det svært mange, og i aukande grad, intelligente og skolerte 

personar som erfarar og hevdar at homeopatisk behandling kurerar sjukdom. På det 

grunnlaget er det mogleg å snu fornærminga eller latterleggjeringa til nysgjerrigheit og ei 

utfordring for medisinarar, med behov for vitskapeleg vurdering av prinsippet. For slik å 

kunne fjerne dette kvakksalveriet ei gang for alle, eller kanskje få fram dokumentasjon på 

effekt slik at homeopati kan inkluderast i standard, akseptert medisin og slik ta det i bruk og 

få nytte av dei mange positive sideeffektane. Det bør nemnast at EU-direktiv 1804/99 tilrår at 

homeopati og fytoterapi blir brukt i økologisk husdyrhald, i tilfeller der slik behandling har 

effekt. 

Homeopati er ein holistisk metode, som behandlar heile individet. Ein teori er at det støtter og 

hjelper eit sjukt individ, og ”styrker energibalansen”, slik at individet/immunapparatet sjølv 

greier å koma ut av ein sjukdomsprosess og verta frisk att. Behandlinga er basert på to 

hovudprinsipp. Eitt er ”likt kurerar likt”, i den meining at eit stoff i sterk fortynning kurerar 

eit sjukdomsbilete som er tilsvarande det som ei forgifting med stoffet er årsak til. Det andre 

prinsippet er at preparatet skal ristast kraftig på ein bestemt ved kvar fortynning Dette er heilt 

essensielt for effekten og kallast potensering. Ofte vert utgangsstoffet fortynna i ein slik grad 

at det ikkje kan vera att eitt molekyl i preparatet (10.log23). Om behandling med slike 

preparat=remedier har effekt, er det klart dette vil ha mange positive sider. Behandlinga gjev i 

mangel på tilført stoff ingen risiko for allergi, restkonsentrasjonar, resistensutvikling eller 

miljøforurensing. 

Homeopati vert brukt i aukande i mange land, inklusiv Norge og andre nordiske land. I fleire 

land blir metoden brukt langt meir enn i våre nordiske land, både hos menneskjer og dyr. 

Fleire medisinske fakultet/høgskolar gjev undervisning i homeopati. I Norden er NVH den 

einaste veterinære (medisinske?) læreinstitusjonen som har orientering om homeopati og 

andre alternative behandlingsmetodar i undervisningsplanen. I Norge er det nokre få 

veterinærar men mange ikkje-veterinærar med utdanning i homeopati som behandlar dyr med 

denne metoden. Tal dyreeigarar som behandlar eigne dyr med homeopati er ikkje kjent, men 

talet er heilt klart stort. Ein norsk homeopat opplyser at han siste åra har arrangert svært 

mange week-end kurs for lekfolk, der meir enn 1000 bønder/dyreeigarar har deltatt. 

Det finst mange rapportar på effekt av homeopatisk behandling både hos menneske og dyr. 

Dette inkluderar også artiklar og arbeid i internasjonale tidsskrift. Det er ikkje tvil om at svært 

mange opplever og finn slike positive resultat av behandlinga, men det er ingen studium som 

dokumenterar dette på grunnlag av vitskapeleg kriterium. 

26

Generelt bør det vera enigheit om at medisinske institusjonar og personale alltid bør arbeide 

med vitskapeleg dokumenterte metodar og på ein open og seriøs måte. Det er likevel eit 

faktum at tradisjonell skolemedisin på mange områder og i svært mange tilfeller ikkje har 

gode og effektive behandlingsmåtar for sjuke individ, og har ofte mange negative 

sideeffektar. Samtidig er det mange ærlege og kloke personar som påstår, og har erfaringar 

for, at det finst effektive alternative metodar med få eller ingen negative sideeffektar. Då bør 

fagpersonar som meiner å ha den endelege og fulle sanninga vise betydeleg ydmykheit og 

reservasjon med omsyn på eigne kunnskapar og visdom, og vera opne for mogleg nye 

framtidige sanningar. Det finst utallige historiske eksempel på at sjølv det beste vettet ikkje 

alltid strekker til, og at framtida avklarar nye overraskande funn og sanningar. Eit fersk 

eksempel er den mindre enn 20 år gamle oppdaginga/påvisinga av infeksiøse protein=prionar, 

utan innhald av nukleinsyrer=kjernestoff. Prionar er årsak til spongiforme encefalopatiar, som 

inkluderar Creutzfeldt-Jacobs sjukdom og kugalskap. Tidlegare var det ei ”dokumentert 

sanning” at smittestoff måtte innehalde nukleinsyrer. 

Ved NVH gjennomførst no prosjektet ”Utprøving ut frå vitskapelege kriterium av homeopatisk 

behandling av infeksjonssjukdommar hos produksjonsdyr”. Dette er eit 4-årig 

doktorgradsprogram, finansiert av Norsk Forskingsråd. Studiet inkluderar eit feltarbeid på 

spontan mastitt hos ku, og eit forsøk i klinikken med behandling av leddbetennelse hos 

smågris. Begge forsøka oppfyller krava til klinisk kontrollerte studiar, samtidig som homeopatisk 

behandling av dyra skjer på kriteria til klassisk homeopati. Også etiske forhold og 

dyrevelferd er det teke omsyn til. Forsøka inkluderar 3 behandlingsgrupper, homeopatisk 

behandling, behandling med placebo og skolemedisinsk behandling med antibiotika. 

Behandling med homeopati eller placebo i dei to førstnemnde gruppene skjer dobbel-blindt av 

ein erfaren homeopat, og den sistnemnde gruppa med antibiotika av ein veterinær. Dyra/ 

pasientane vert undersøkte før, under og etter behandlinga av den veterinære doktorgradsstipendiaten, 

som også vurderar blindt behandlingseffekten hos alle dyra i dei 3 behandlingsgruppene. 

Då materialet er ferdig oppgjort og vurdert, vil arbeidet forhåpentlegvis vise seg å 

vera eit rett og viktig skritt på vegen til ei akseptabel vitskapeleg vurdering av den klinisk 

effekten av homeopati som behandlingsmåte. 

27

7 Utvärdering av mötet 

Den utvärdering som gjordes efter mötet visade att de flesta deltagarna uppfattade mötet som 

mycket välarrangerat, intressant och anpassat efter åhörarna - över förväntan på många håll. 

Seminariet väckte också många tankar. Föredragshållarna var överlag mycket uppskattade 

även om någon fick kritik för att tagit mer utrymme än andra. 

På frågan om inställningen till homeopati och alternativmedicin ändrats efter mötet svarade 

hälften av publiken att deras inställning förblev oförändrad (varken negativ eller positivt) 

medan andra hälften blev mer negativt inställda. Intresset för information i nutritionsfrågor 

var oförändrat medelhögt. Den del som flera deltagare önskade skulle ha fått mer utrymme 

var diskussionen. Några efterlyste också mer fakta om gjorda undersökningar, forskning samt 

erfarenheter av homeopati till kor i andra länder (hur behandlingen går till, omfattning, regler, 

debatt m m). En deltagare ville gärna veta mer om hur man kan ta tillvara de goda 

sidoeffekterna av homeopati så att till exempel djurägare börjar arbeta ännu mer med omsorg. 

Publiken föreslog också att seminariet skulle upprepas för en bredare publik bestående av 

lantbrukare, förtroendemän, husdjurstekniker, rådgivare, informatörer och marknadsfolk men 

att åhörarna då bör delas upp beroende på om de arbetar med nutrition respektive jordbruk. En 

idé var att hålla hela eller delar av seminariet på djurhälso- och utfordringskonferensen. 

28

8 Deltagare & kontaktuppgifter 

8.1 Deltagare 

Gun Aldén Svensk Mjölk 

Inger Andersson Svensk Mjölk 

Hans Andersson Svensk Mjölk 

Lennart Andersson Svensk Mjölk 

Ann Arvidson Svensk Mjölk 

Eskil Arvidsson Svensk Mjölk 

Madeleine Beckman Hallands Husdjur 

Per Blomquist Gefleortens Mejeriförening 

Victoria Ek Mjölkfrämjandet 

Kerstin Ekelund Svensk Mjölk 

Jan-Åke Eriksson Svensk Mjölk 

Per Eriksson Styrelsen Svensk Mjölk 

Bengt Everitt Svensk Mjölk 

Rangne Fondén Arla Foods 

Kerstin Fredlund Skånemejerier 

Anders H Gustafsson Svensk Mjölk 

Hans Gustafsson Svensk Mjölk 

Marie-Louise Hansson Arla Foods 

Britt-Marie Jafner Svensk Mjölk 

Hans Jacobsson Norrmejerier 

Kjell Johansson Svensk Mjölk 

Anna Karin Karlsson Norrmejerier 

Erik Karlsson Styrelsen Svensk Mjölk 

Rune Karlsson Styrelsen Svensk Mjölk 

Sören Kihlberg Styrelsen Svensk Mjölk 

Ann Lindberg Svensk Mjölk 

Helena Lindmark Månsson Svensk Mjölk 

Thomas Lundgren Styrelsen Svensk Mjölk 

Birgitta Lundman Milko 

Katarina Malmström Arla Foods 

Sven Malmström Svensk Mjölk 

Inger Myresten Svensk Mjölk 

Eva Myrgren Styrelsen Svensk Mjölk 

Eskil Nilsson Arla Foods 

Ingmar Nilsson Styrelsen Svensk Mjölk 

Lars Nilsson Styrelsen Svensk Mjölk 

Ingemar Nordell Skånemejerier 

Herbert Nyman Styrelsen Svensk Mjölk 

Kjell Pettersen Svensk Mjölk 

Christina Steen Falköpings Mejeri 

Ingela Stenson Mjölkfrämjandet 

Birgitta Svensson Svensk Mjölk 

Ingvar Svensson Styrelsen Svensk Mjölk 

Kerstin Wikmar Mjölkfrämjandet 

29

8.2 Kontaktuppgifter till föredragshållarna 

Hans-Erik Pettersson 

Svensk Mjölk 

223 63 Lund 

Tel: +46 46 19 25 88 

E-mail: hans-erik.pettersson@svensk mjolk.se 

Bengt af Klintberg 

Vendervägen 13 

181 31 Lidingö (hemadress) 

Tel: +46 8 767 44 28 (Hemnr.) 

E-mail: bengt.afklintberg@telia.com 

Lars-Erik Appelgren 

Inst. för farmakologi/toxikologi 

Box 573 

751 23 Uppsala 

Tel: +46 18 471 00 00 

E-mail: lars-erik.appelgren@farmtox.slu.se 

Torkel Ekman 


C/o SLUInst. för obstetrik & gynekologi 

Box 7039 


Tel: +46 18 67 23 05 

E-mail: torkel.ekman@svenskmjolk.se 

Torbjörn Fagerström 

SLU 

Box 7070 


Tel: +46 18 67 10 00 

E-mail: torbjorn.fagerstrom@adm.slu.se 

Leif Hambræus 

Inst. för medicinska vetenskapernutrition 

Brahevägen 8 B 

185 31 Vaxholm 

Tel: +46 90 786 50 00 

E-mail: leif.hambraeus@medsci.uu.se 

Martin Ingvar 

Neurofysiologen 

Karolinska Institutet 

171 76 Stockholm 

Tel: +46 8 517 70 000 

E-mail: martin@ingvar.com 

30

Dan Larhammar 

Inst. för neurovetenskap/farmakologi 

Box 593 


Tel: +46 18 471 00 00 

E-mail: dan.larhammar@neuro.uu.se 

Lisbeth Larsson 

Kårtorp Sörgården 

543 93 Tibro 

Tel: +46 504 300 11 

E-mail: Lisbeth.larsson@mbox301.swipnet.se 

Maria Lennernäs 


105 46 Stockholm 

Tel: +46 8 790 58 42 

E-mail: maria.lennernas@svensk mjolk.se 

Torleiv Løken 

Norges VeterinaerhøgskoleInst. for stordyrsjukdommer 

Postboks 8146, Dep. 

N-0033 Oslo 

Tel: +47 22 96 49 32 

E-mail: torleiv.loken@veths.no 

31

Homeopati och alternativmedicin - att skilja mellan ... - Svensk Mjölk

Transform your PDFs into Flipbooks and boost your revenue!

Delete template?

Save as template ?