Effektivare arbete mot narkotika – Vilka vägar leder till farmgång?

Effektivare arbete 

mot narkotika - 

vilka vägar leder 

till framgång? 

Strategisk rapport 

RKP 

KUT 

RAPPORT 

2002:15 A 5487/02 

Rikskriminalpolisen, kriminalunderrättelsetjänsten, 

narkotikaroteln 

Tullverket, huvudkontoret, analysenheten

Effektivare arbete mot narkotika – 

vilka vägar leder till framgång? 

En redovisning av faktorer som kan tänkas påverka Polisens 

och Tullens möjligheter att nå regeringens målsättning om ett 

narkotikafritt samhälle. 

Öppen version 

KUT/A-492-3682/02 

Ingvar Carlsson Christina Goede 

Tullverket Rikskriminalpolisen

Innehåll 

Förord ...................................................................................................................1 

Sammanfattning ......................................................................................................2 

Inledning ...................................................................................................................4 

Rapportens upplägg ..................................................................................................6 

1. Narkotikakriminalitet i Sverige.............................................................................7 

Inledning...........................................................................................................7 

Produktionen/tillverkningen av illegal narkotika i Sverige och 

dess närområde .................................................................................................7 

Hur och på vilka vägar smugglas narkotika till Sverige?.................................8 

Vilka svarar för smugglingen?..........................................................................10 

Hur ser narkotikasituationen i Sverige ut jämfört med de övriga 

nordiska länder? ...............................................................................................11 

Avslutning.........................................................................................................13 

2. Hur arbetar Tull och Polis med narkotikakriminalitet idag? ................................15 

Den operativa nivån..........................................................................................15 

Den strategiska nivån........................................................................................18 

Polisens och Tullens åtgärder vad avser instruktioner och prioriteringar ........18 

Verksamhetsplanen, målsättningen och narkotikaområdet...............................19 

Avslutning.........................................................................................................19 

3. Narkotikakriminaliteten – bedömd framtida utveckling (presumtiv hotbild).......21 

Smugglingsutvecklingen ..................................................................................23 

Organisatörerna ................................................................................................24 

Rutter och modus..............................................................................................24 

Avslutning.........................................................................................................25 

Sammanfattning................................................................................................25 

4. Faktorer som påverkar Polisens och Tullens arbete med att begränsa tillgången på 

narkotika – faktorer myndigheterna kan påverka genom egna beslut ......................28 

Inledning...........................................................................................................28 

4.1. Mål/Inriktning............................................................................................29 

4.2. Kunskap, utveckling och utbildningsmöjligheter......................................31 

4.3. Samarbete nationellt ..................................................................................33 

Avslutning.........................................................................................................35 

5. Faktorer som påverkar Polisens och Tullens arbete med att begränsa tillgången på 

narkotika – faktorer myndigheterna delvis kan påverka...........................................37 

5.1. Organisationsstruktur.................................................................................37 

5.2. Teknik/Metod.............................................................................................38 

5.3. Internationellt samarbete ...........................................................................39 

5.4. Attityder.....................................................................................................40 

6. Åtgärdsförslag utifrån hotbilden ..........................................................................44 

Avslutning.........................................................................................................50

Bilaga 1. Svenska regeringens målsättning på narkotikaområdet ............................51 

Regeringens målsättning ..................................................................................51 

Regeringens prioriteringar avseende narkotikabekämpningen.........................54 

Den framtida utvecklingen ...............................................................................54 

Bilaga 2. Narkotikamissbruk i Sverige .....................................................................55 

Drogutvecklingen .............................................................................................55 

Jämförelse av det tunga narkotikamissbruket i de nordiska länderna ..............57 

Vilka samhällseffekter har narkotikamissbruket? ............................................57 

Bilaga 3 Narkotikasituationen i världen ...................................................................59 

Vilka står för den illegala organiserade narkotikahandeln i världen?...............59 

Hur mycket illegal narkotika produceras i världen?.........................................59 

Den europiska situationen ................................................................................60 

Den framtida utvecklingen ...............................................................................60 

Bilaga 4. Rapportens metodupplägg samt intervjuade personer...............................62 

Bilaga 5. Översikt över de 75 faktorerna angivna i intervjuerna..............................66 

Kapitel 4 ...........................................................................................................66 

Kapitel 5 ...........................................................................................................68 

Käll- och litteraturförteckning ..................................................................................70 

Tendenser på narkotikabrottsområdet under de kommande ett till två åren: ............72 

Förslag till övergripande åtgärder på narkotikabrottsområdet:.................................73

Förord 

Det övergripande målet för Sveriges narkotikapolitik är ett narkotikafritt samhälle. För 

att försöka nå detta mål har regeringen vidtagit ett flertal åtgärder. En särskild narkotikakommission 

tillsattes av regeringen 1998 med uppdrag att göra en utvärdering av samhällets 

narkotikapolitiska insatser och lägga förslag till effektiviseringar inom narkotikapolitiken. 

Narkotikakommissionen överlämnade 2001 sitt slutbetänkande, “Vägvalet”, 

till regeringen. 

Regeringen har i sin tur utarbetat en proposition, “Nationell narkotikahandlingsplan”, 

som presenterades i januari 2002. I handlingsplanen framgår att de övergripande målen 

för att nå ett narkotikafritt samhälle är att minska nyrekryteringen till missbruk, få fler 

missbrukare att sluta och minska tillgången på narkotika. För att genomföra och följa 

upp handlingsplanen har regeringen nyligen tillsatt en särskild narkotikasamordnare. 

Tullen och polisen berörs i högsta grad av ovannämnda mål och då framför allt avseende 

minskning av tillgången på narkotika. För att våra myndigheter skall kunna hjälpa till 

att nå målet - ett narkotikafritt samhälle - är det nödvändigt att vi på bästa möjliga sett 

samordnar våra insatser. Detta för att de gemensamma insatserna skall bli effektivare i 

kampen mot narkotikan. 

Mot denna bakgrund har svensk polis och tull beslutat att för första gången författa två 

gemensamma rapporter om narkotika. Den ena rapporten, “Årsrapport om narkotikasituationen 

i Sverige”, utkom i maj 2002. Denna rapport upptar främst större förändringar 

som skett under året, nya smugglingsmodus samt allmän beslagsstatistik. Den föreliggande 

rapporten är av mer strategiskt karaktär där målsättningen är att försöka ge en generell 

bild av vilka faktorer som påverkar polisens och tullens möjligheter att agera för 

att nå regeringens övergripande mål – ett narkotikafritt samhälle - samt jämföra dessa 

faktorer mot den utveckling som kan antas ske nationellt och internationellt på området 

narkotikakriminalitet. 

Med dessa två gemensamma rapporter kommer svensk polis och tull att kunna presentera 

en bättre helhetsbild av situationen inom området narkotikakriminalitet i Sverige 

samt förklara vilka möjligheter och begränsningar som finns för polis och tull att nå regeringens 

målsättning om ett narkotikafritt samhälle. Dessa rapporter kan också utgöra 

en symbol för den samverkan som vi ser som en nyckelfaktor i bekämpningen av narkotikabrottsligheten. 

För Rikskriminalpolisen För Tullverket 

Walter Kegö Lars Kristoffersson 

Chef Narkotikaroteln, Chef Underrättelsesektionen, 

Kriminalunderrättelsetjänsten Huvudkontorets Analysenhet 

1

Sammanfattning 

Analysenheten vid Tullverkets Huvudkontor och Narkotikaroteln vid Rikskriminalpolisen 

(RKP) har agerat beställare av rapporten. Den föreliggande rapporten skall läsas 

mot bakgrund av Tullverkets och RKP:s gemensamma årsrapport, Narkotikasituationen 

i Sverige. Årsrapport 2001. 

Rapporten presenterar följande förslag till övergripande åtgärder för att vidareutveckla 

arbetet mot narkotikabrottsligheten: 

• Polis och Tull bör utarbeta en gemensam flerårig, nationell och framför allt tydlig 

strategi för bekämpning av narkotikakriminaliteten. 

Följande bör inkluderas i strategin: 

• Omfattning av samarbetet, inriktning av arbetet och framför allt prioritering av valda 

insatser. Polis och Tull bör fokusera på samverkan, både nationellt och internationellt. 

• Identifiering av de teknik- och metodfrågor som är viktigast att utveckla för att stärka 

bekämpandet av narkotikakriminaliteten. 

• Vidare bör innehållet i grund- och vidareutbildningar anpassas till gällande strategi 

för bekämpning av narkotikakriminalitet. 

Vidare bör myndigheterna: 

• identifiera de skillnader i lagstiftning som föreligger mellan Sverige och (primärt) 

övriga EU-länder när det gäller metoder som brottsbekämpande myndigheter får använda 

i arbetet med att bekämpa narkotikabrottslighet. 

Rapporten presenterar ett urval av de faktorer som kan anses vara möjliga att (vidare)utveckla 

för att effektivisera de brottsbekämpande myndigheternas arbete som sker i 

syfte att bekämpa narkotikakriminaliteten. Rapporten vill genom detta inspirera till en 

diskussion kring en förnyad inriktning av narkotikabrottsarbetet. 

Faktorerna har tagits fram genom intervjuer med personer som arbetar professionellt 

med narkotikaproblematiken, framför allt narkotikabrott. De intervjuade fick ta ställning 

till frågan om vilka faktorer som de ansåg påverkar Polisens och Tullens möjligheter att 

uppnå regeringens målsättning om ett narkotikafritt samhälle. Betoningen lades här på 

möjligheterna att minska tillgången på narkotika. 

De intervjuades synpunkter (faktorerna), presenteras utförligt i kapitel 4 och 5. I redovisningen 

har hänsyn tagits till vilka faktorer som Polisen och Tullen, helt eller delvis, 

kan påverka genom egna beslut. I kapitel 4 tas följande områden upp: myndigheternas 

strategibehov, behov av prioritering och tydlig inriktning, vidareutveckling av resultatmätning, 

förbättrade kunskaper och utbildningsmöjligheter samt utvecklat samarbete 

med olika aktörer. 

I kapitel 5 redovisas följande faktorer: organisationsstrukturernas påverkan på narkotikaarbetet, 

vikten av att Polis och Tull utvecklar det tekniska och metodologiska arbetet, 

de kompensatoriska möjligheterna i.o.m. det internationella samarbetet och påverkan 

från den kommande utvidgningen av EU, förändrade attityder gentemot narkotika i 

Sverige och utomlands samt Tull och Polis roll avseende attitydpåverkan. 

2

För att kunna plocka ut de mest relevanta utvecklingsvägarna/ åtgärdsförslagen presenterar 

rapporten även de tendenser som kan skönjas vad gäller narkotikakriminalitetens 

utveckling. Tendensen visar bl.a. att de kriminella grupper som är involverade i narkotikahanteringen 

blir allt mer nätverksorienterade. De diversifierar verksamheten i allt högre 

grad genom att hantera olika sorters preparat. Kreativ använding av ny teknik (mobil, 

Internet) gör det allt svårare att kartlägga de kriminella aktörernas ageranden. 

Rapporten presenterar även en tabell med indikatorer som sammantaget visar på en 

tänkbar utveckling för smuggling av narkotika till Sverige. Smugglingen av ecstacy, 

narkotikaklassade läkemedel, dopningspreparat och till viss del kokain antas öka under 

de närmaste ett till två åren. För övriga preparat kommer smugglingen att vara konstant. 

Enligt bedömningen kommer inget preparat att smugglas i mindre omfattning än idag. 

Som bakgrund till de redovisade synpunkterna (faktorerna) redovisas även en kort genomgång 

av narkotikakriminaliteten i Sverige och hur Polis och Tull arbetar för att bekämpa 

denna idag. 

3

Inledning 

Professorn i statsvetenskap vid Lunds universitet, Lennart Lundquist, skriver i sin bok 

Förvaltning, stat och samhälle, att det är viktigt att belysa förvaltningens såväl inre förhållanden 

som förvaltningens relation till sin omgivning. Polisen och Tullen är för sitt 

arbete beroende av ett väl fungerande internt samarbete såväl som ett flertal externa aktörer 

såsom t.ex. regering/riksdag och domstolar, men även naturligtvis av de kriminella 

aktörerna och deras beteende. 

Beställarna av rapporten, Analysenheten vid Tullverkets Huvudkontor och Narkotikaroteln 

vid Rikskriminalpolisen har valt att göra ett gemensamt försök att ge en mer 

sammanhållen bild av narkotikakriminaliteten genom att publicera två kompletterande 

produkter. Den föreliggande rapporten skall läsas mot bakgrund av den årsrapport, Narkotikasituationen 

i Sverige. Årsrapport 2001, som publicerades gemensamt av de bägge 

myndigheterna under våren 2002. Tanken är att årsrapporten skall bidraga med en 

grundläggande, tillbakablickande, genomgång som ger läsaren en faktagrund. Den föreliggande 

rapporten fokuserar i motsats till detta på nuläget och framtiden och försöker 

visa på utvecklingsmöjligheterna för att bekämpa narkotikakriminaliteten. 

När arbetet med den föreliggande rapporten inleddes var det egentligen tänkt att rapporten 

huvudsakligen skulle handla om narkotikakriminalitet och framtida strategiska val 

för Tull och Polis att bekämpa denna. Det syftet fick överges av den enkla anledningen 

att data för att understödja en rapport av denna karaktär inte fanns samlade. Ambitionen 

att fördjupat kunna ta upp frågor som t.ex. vilken grad av organisation som ligger bakom 

handeln med narkotika, vilka som svarar för den vidare distributionen och hur distributionen 

ser ut, finns kvar men kommer inte att kunna redovisas i denna rapport. Projektet 

Organiserad brottslighet i Sverige (OBiS), ett samarbetsprojekt mellan bl.a. Tull och 

Polis, arbetar just nu med att kartlägga den organiserade kriminaliteten, däribland narkotikabrottsligheten. 

Utifrån data i OBiS kommer Polis och Tull förhoppningsvis att inom 

några år kunna svara på en del av de frågor som vi egentligen hade velat skriva om idag. 

Rapporten fokuserar därför, i enlighet med Lundquists termer, på organisationernas s.k. 

inre förhållandena. 

Eftersom det i nuläget är svårt att analysera Polisens och Tullens relationer till sin omgivning 

(avseende den del som i detalj handlar om narkotikakriminaliteten) fokuserar 

denna rapport på de inre förhållandena. Ett försök har dock gjorts att komplettera så 

gott det går med en beskrivning av Polisens och Tullens förhållande till omgivningen. 

Grundbulten i rapporten är dock de 75 faktorer/förslag som de 19 intervjuade personerna 

angav när de tillfrågades om vad som påverkar Polisens och Tullens arbete mot narkotikakriminaliteten. 

Rapporten har ingen akademisk ansats utan istället har den praktiska sidan av arbetet 

fått stå i fokus med frågor som t.ex. vad påverkar arbetet för att minska tillgången på 

narkotika och vad kan ändras/förbättras? Rapporten fokuserar i stort sett enbart på insatser 

som sker för att begränsa tillgången på narkotika. Detta skall inte tolkas på annat sätt 

än att det är inom detta område som Polis och Tull, som repressiva instrument, har sitt 

mest naturliga arbetsområde. Totalt sett bör råda balans mellan åtgärder för att dämpa 

efterfrågan och begränsa tillgång. Ensidighet leder ingenstans. 

Rapporten skall ses som ett första försök till en myndighetsgemensam strategisk rapport 

och skall bedömas därefter. Till detta kommer att då det funnits en vilja att kunna 

publicera årsrapporten och den föreliggande rapporten i nära anslutning till varandra har 

4

arbetet skett under viss tidspress. Tidspressen har gjort att antalet intervjuer fått begränsats 

samt att det inte funnits möjlighet att inkludera frågor om framtida utvecklingsscenarios 

till de intervjuade. För att kompensera det sistnämnda har vi istället använt mer 

eller mindre kvalificerade uttalanden om framtiden som publicerats i rapporter från andra 

myndigheter/organisationer samt ett frågeformulär till den personal som medverkat i 

årsrapporten. 

Även om beställarna av rapporten tillhör underrättelsedelen av myndigheterna, så har 

rapporten utvidgats till att behandla arbetet med att bekämpa narkotikakriminalitet i organisationerna 

i stort. Detta då registrerad narkotikakriminalitet i nästan alla fall kan 

ses som ett så kallat ingripandebrott, det vill säga att brottet upptäcks då Polis och Tull, 

ofta(st) efter bearbetning av underrättelser, gör någon form av tillslag. Vidare är interaktivitet 

mellan underrättelseverksamhet och övrig verksamhet viktig. Det måste ständigt 

finnas en dialog mellan de utredande samt övriga delar av verksamheten. 

Slutligen kan nämnas att vi genomgående använt oss av termen narkotika när vi avser 

såväl narkotiska preparat som dopningspreparat och narkotikaklassade läkemedel. 

Förutom alla medverkande i rapporten vill författarna särskilt tacka Lars Sjöström, Anders 

Tegsten och Eva Brännmark på RPS samt Stockholmspolisens bibliotek för benäget 

bistånd till rapporten. 

Stockholm, november 2002 

Ingvar Carlsson, Christina Goede, 

tullspecialist Analysenheten analytiker Rikskriminalpolisen 

5

Rapportens upplägg 

Rapporten är upplagd så att narkotikakriminaliteten, och arbetet mot denna, synas deskriptivt 

ur ett brottsbekämpande perspektiv i de två första kapitlena. 

I kapitel 3 presenteras framtida utvecklingsscenarios för specifika frågor inom narkotikakriminaliteten. 

Kapitlet är till stor del preparatsinriktat. Bland annat beskrivs här möjliga 

framtida inriktningar avseende hur beslagsutvecklingen kan komma se ut, vad som 

kan komma att påverka narkotikatillgången, förändringar av tillverkningsort, hur de kriminella 

grupperingarna kommer att utvecklas och om smugglingen kommer att ändra 

karaktär. Vi har medvetet inte angivit någon exakt tidsangivelse för när förändringarna 

kan komma till stånd, eftersom här finns många osäkerhetsfaktorer. En tumregel i sammanhanget 

kan vara att ju större förändring som anges desto längre tid behövs för den 

att komma till stånd. En presumtiv smugglingsutveckling har tagits fram genom att använda 

ett antal indikatorer. 

Som komplement till de tre första kapitlena finns ett antal bilagor. Dessa omfattar: regeringens 

målsättning med den svenska narkotikapolitiken (bilaga 1), narkotikamissbruk 

i Sverige (bilaga 2) samt ett kort avsnitt om narkotikasituationen i världen (bilaga 

3). 

I kapitel 4 och 5 presenteras de 75 synpunkter som framkom vid våra intervjuer. De intervjuade 

fick ta ställning till frågan om vilka faktorer som de ansåg påverkar Polisens 

och Tullens möjligheter att uppnå regeringens målsättning om ett narkotikafritt samhälle. 

(Betoningen lades här på möjligheterna att minska tillgången på narkotika). Inga 

värderingar har gjorts från författarna här annat än ett försök att gruppera åsikterna för 

bättre överblick. För att göra rapporten så användbar i det brottsbekämpande arbetet 

hos Tull och Polis som möjligt fokuserar vi på de synpunkter som ligger inom det möjliga 

för organisationerna att påverka, d.v.s. ligger inom organisationernas mandatsområdet. 

Detta innebär att frågor som rör lagstiftningsförändringar och medelstilldelning/ 

fördelning endast berörs mycket kort. Metodupplägget för kapitel 4 och 5 beskrivs i bilaga 

4. 

I kapitel 6 sammanför vi det ovan skrivna. De utvecklingstendenser rörande narkotikasituationen 

som presenteras i de tre första kapitlena ställs nu mot de faktorer som påverkar 

narkotikaarbetet (utvecklingsmöjligheter) som togs upp i kapitel 4 och 5. Vi ställer 

oss här frågan: vilka faktorer kan motverka de tendenser som vi ser på narkotikaområde? 

Vi för här ett fristående resonemang utifrån de uppgifter som presenterats i rapporten. 

Slutligen presenteras några slutsatser (rekommendationer) rörande vilka faktorer 

som Polis och Tull kan tänkas behöva utveckla för att kunna bemöta den framtida narkotikakriminaliteten. 

Kapitlet pekar även kortfattat på förändringar som ligger utanför 

organisationernas möjlighet att påverka, men som vid en förändring troligtvis positivt 

skulle påverka arbetet mot narkotikakriminaliteten. Metodupplägget för kapitel 6 återfinns 

även det i bilaga 4. Slutligen för den detaljintresserade, så presenteras sammanfattningsvis 

de 75 faktorerna kort i bilaga 5. 

6

1. Narkotikakriminalitet i Sverige 1 

Inledning 

I dagsläget är det mycket svårt att ge en rättvisande bild av den svenska narkotikakriminaliteten 

på grund av en rad mät- och metodproblem. Brott mot narkotikastrafflagen och 

smugglingslagen upptäcks genom insatser från polisen eller tullen. De upptäckta brotten 

redovisas och statistik upprättas. Det finns dock med all säkerhet en diskrepans mellan 

antalet anmälda och antalet faktisk begångna brott och denna är svår att kvantifiera. För 

en korrekt beskrivning av situationen krävs tillgång till kvalitativ data, t.ex. avseende 

antal faktiskt utförda brott och verkligt antal missbrukare. Enligt BRÅ bedöms mörkertalet 

för narkotikabrottslighet vara mycket stort. 

Statistiken rörande antalet missbrukare och omfattningen av den totala narkotikamarknaden 

i Sverige är osäker. De uppskattningar som görs baseras på slutsatser av utvecklingen 

för olika indikatorer, t.ex. antal narkotikabeslag, narkotikarelaterad dödlighet, 

och antal kända narkotikabrott. De baseras också på utförda intervjuundersökningar 

(surveys) och case-findingstudier (räkning av kända missbrukare). Här föreligger både 

definitions- och metodproblem, vilket medför att ett mått av osäkerhet alltid kvarstår. 

Mät- och metodproblemen inom detta område har senast behandlats inom ramen för 

Narkotikakommissionens arbete. Regeringen har i sin narkotikaproposition (2001/02: 

91) framfört att Statens Folkhälsoinstitut kommer att få ett samlat ansvar för samordning 

och analys av narkotikarelaterad statistik. En redovisning av regeringens målsättning 

på narkotikaområdet presenteras i bilaga 1. 

För att bevara rapporten överskådlig har vi valt att redovisa det uppskattade narkotikamissbruket 

i Sverige som en bilaga (se bilaga 2). Detta gäller även för det avsnitt som 

behandlar narkotikasituationen i världen, vilken presenteras korfattat i bilaga 3. 

Produktionen/tillverkningen av illegal narkotika i 

Sverige och dess närområde 

Sverige och övriga Norden 

Enligt samstämmiga uppgifter är merparten av den narkotika som missbrukas i Sverige 

tillverkad i utlandet. Över huvudtaget sker det mycket liten tillverkning av narkotika 

i Norden. Beträffande heroin och kokain finns inga indikationer på tillverkning inom 

Sverige. Genom det etablerade missbruket av cannabisharts har missbruk av marijuana 

inte fått samma spridning som i många andra länder. Viss begränsad hemmaodling av 

cannabisplantor förekommer, men den bedöms ha marginell effekt på tillgången. År 

2001 noterades 51sådana ärenden för undersökning vid SKL. 

Mer systematisk tillverkning av syntetiska droger som amfetamin och ecstacy kan förekomma 

i Sverige, men än så länge finns bara enstaka händelser som indikerar på tillverkning 

i begränsad skala. Behovet av GHB antas huvudsakligen bli tillgodosett ge- 

––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––– 

1 Med narkotikakriminalitet avses här brott mot narkotikastrafflagen och brott mot smugglingslagen som 

avser narkotika. Andra brott, t.ex. tillgreppsbrott och våldsbrott som kan relateras till narkotikamissbruk, 

ligger utanför beskrivningen. 

7

nom inhemsk illegal tillverkning. Vad gäller dopningspreparat, så tillverkas tillväxthormonet 

Genotropin i Sverige. Detta preparat har i begränsad utsträckning förekommit i 

kriminell försäljning. 

Så kallade prekursorer, d.v.s. kemikalier som kan användas i tillverkningen av narkotika, 

tillverkas i stort sett över hela världen och därmed även i Norden. I Sverige förekommer 

dock endast tillverkning av enklare kemikalier. Däremot förekommer handel 

med specialkemikalier. Mörkertalet vad gäller narkotikaprekursorer som hanteras i 

Sverige är stort. 

Övrig narkotikatillverkning i Danmark, Finland och Island kan sägas vara begränsad 

till hemmaodlad marijuana och små mängder av hemmagjord amfetamin. I Norge odlas 

begränsade mängder cannabis. 

Baltikum och Polen 

När det gäller övriga grannländer till Sverige anses, av europeiska rättsvårdande instanser, 

Polen tillgodose uppskattningsvis mer än en fjärdedel av amfetaminbehovet i Europa. 

Ecstasy antas tillverkas i stora mängder i Polen. Polen, har tillsammans med Tyskland, 

även pekats ut som ett tänkbart tillverkningsland för fenmetrazin. Informationen är 

dock ännu obekräftade. 

U.S Department of State uppger i sin narkotikakontrollrapport från 2002 att det inte 

finns några spår som tyder på att ecstasy har producerats i Estland. Däremot har det tidigare 

konstaterats illegal tillverkning av amfetamin och metamfetamin. Tretton cannabisodlingar 

har förstörts av de lokala myndigheterna under år 2001. Under 2001 gjordes 

två stora beslag av efedrintabletter i Finland, varav ett upptäcktes i en estländsk paketbil. 

Litauiska laboratorier producerar med största säkerhet syntetiska droger både för export 

och för användning inom landet. Tillverkning sker även av s.k. prekursorer, d.v.s. kemikalier 

som kan användas i narkotikahanteringen, men även i legal tillverkningsindustri. 

Så vitt känt har, till dags dato, Lettland ingen större tillverkning av narkotika, även om 

potentialen finns speciellt för tillverkningen av ecstasy och odlingen av bl.a. cannabis. 

Här kan nämnas att, i en europeisk jämförelse, Estland, Lettland och Litauen idag anses 

ligga på en mellannivå när det gäller narkotikamissbruk. Men utvecklingen av bruket i 

de baltiska staterna uppvisar oroväckande tendenser. I det land som Sverige har flest direkta 

transportförbindelser med, Lettland, fyrdubblades antalet registrerade missbrukare 

i rusmedelsvården mellan 1993 och 1998. 

Hur och på vilka vägar smugglas narkotika till 

Sverige? 

Till följd av mörkertalet mellan upptäckta brott och faktiskt genomförda är beskrivningen 

behäftad med osäkerhet. Nedanstående beskrivning av några viktiga preparat 

är främst baserad på kunskap genom de beslag som gjorts och genomförda brottsutredningar. 

För en översikt av Tullens och Polisens narkotikabeslag under år 2000 och 2001, 

se tabell 1. (Se sid. 16) 

8

Det amfetamin som beslagtas i Sverige är huvudsakligen tillverkat i Nederländerna, 

Belgien, Polen, Estland och Litauen. Merparten kommer in i direkttrafiken från produktionsländerna 

Polen, Estland och Litauen. Ibland utnyttjas Danmark, Tyskland eller Finland 

som transitländer. Från Nederländerna och Belgien smugglas amfetaminet främst 

via Danmark. 

Amfetamin från Polen smugglas i stor utsträckning i lastbilstrafiken via Ystad, Karlskrona 

och Nynäshamn, men även i busstrafik. 

Från Nederländerna och Belgien används ofta kurirer i personbil som kommer via Öresundsbron. 

Det förekommer även att kurirer rest med personbil till Köpenhamn och därefter 

tagit tåget över Öresundsbron. 

Huvuddelen av amfetaminet från Estland och Litauen smugglas via färjehamnarna i 

Stockholm och Kapellskär. Beslag har även gjorts i Karlshamn i färjetrafiken från Klaipeda. 

Även beträffande ecstasy finns stor produktion i vår geografiska närhet. Nederländerna 

står för den huvudsakliga världsproduktionen. Smuggling sker vanligen med personbil 

eller med kurirer som reser med buss eller tåg. Transporten sker i regel via Tyskland och 

Danmark och inresan till Sverige sker via Öresundsbron eller med färja till Helsingborg. 

Smuggling av ecstasytabletter sker även via post och s.k. kurirförsändelser. 

Enligt uppgift från SKL härstammar 75 – 80% av det cannabisharts som beslagtas i 

Sverige från Marocko. Spanien är huvudsakliga transitland för transport till övriga Europa. 

Smugglingen till Sverige sker av förundersökningar att döma främst i personbilstrafiken 

och passagerartrafiken. Beslag görs i stor utsträckning i Skåneregionen. Mindre 

beslag av cannabisharts görs även i post och s.k. kurirförsändelser. 

Kat odlas i länderna på Afrikas Horn, i Kenya, Tanzania och på södra delen av arabiska 

halvön. Flygplatser i England och Nederländerna utgör distributionscentraler. Smugglingen 

till Sverige sker med flygfrakt eller kurirer till Arlanda och Landvetter samt med 

färja och/eller personbil via Tyskland och Danmark in i Skåneregionen. 

Det heroin som konsumeras i Sverige är till största delen brunt rökheroin med ursprung 

i opiumodlingar i Sydvästasien. Det transporteras till Turkiet för vidare förädling och 

distribution ut i Europa. Dessa senare transporter går huvudsakligen med lastbil, personbil 

eller buss utmed den s.k. Balkanrutten. Smugglingen till Sverige sker i stor utsträckning 

via flygtrafiken på Arlanda samt bil- och tågtrafiken över Öresundsbron. 

Kokainet produceras i stor utsträckning i Colombia. De största partierna till Europa går 

med fartyg. Större beslag har också gjorts i lastfartyg från Sydamerika till Göteborg. De 

flesta kokainbeslagen görs dock i flygtrafiken, främst på Arlanda. Viss smuggling av kokain 

sker även via post och s.k. kurirförsändelser. 

Narkotikaklassade läkemedel tillverkas legalt över hela världen. På olika sätt kommer 

preparaten på avvägar till en illegal marknad och smugglingen internationellt ökar. 

Missbruket i Sverige, särskilt av Rohypnol och andra bensodiazepiner, är stort och troligtvis 

i ökande. Smugglingen sker i stor utsträckning via personbil och lastbil från Litauen 

och via postförsändelser från Thailand. 

Dopningspreparat är också i grunden legalt tillverkade läkemedel som finner en illegal 

marknad. Tillgången på illegala dopningspreparat har ökat under de senaste två åren och 

tillgången är störst i storstäderna. De preparat som smugglas till Sverige kommer främst 

9

från Thailand, Grekland, Spanien och Östeuropa. Smuggling till Sverige sker främst genom 

kurirer som kommer med flyg, ofta via transitländer som Österrike och Danmark, 

och med post. 

Till denna geografiska beskrivning kan tilläggas att narkotikan ofta är mycket väl gömd 

vid smugglingen och svår att spåra. Ett exempel är kurirer vilka anländer med flyg och 

som, förutom att de svalt eller stoppat upp narkotikan, även försökt (genom ombokningar) 

dölja var resan började. Ett annat att narkotikan döljs väl i lönnutrymmen i transportmedel. 

Vidare utnyttjas kommersiella transporter där narkotikan göms bland legalt handelsgods. 

Vilka svarar för smugglingen? 2 

Narkotikasmugglare kan grovt sett delas in i två grupper. Den ena utgörs av personer 

som för med sig narkotika i mindre mängder för eget missbruk, ibland kombinerat med 

mindre mängder för begränsad försäljning för att finansiera det egna missbruket. Den 

andra gruppen utgörs av kurirer som ingår i eller arbetar på uppdrag av mer organiserade 

grupperingar. Beskrivningen nedan fokuseras på den senare gruppen. Som tidigare 

nämnts baseras beskrivningen bl.a. på uppgifter från genomförda brottsutredningar. 

Smugglingen av amfetamin från Polen och Baltikum domineras av polska medborgare 

och personer från Baltikum. Smugglingen från Nederländerna och Belgien utförs av kurirer 

av olika nationaliteter. 

Smugglingen av ecstasy från Nederländerna organiseras av såväl nederländska som 

svenska kriminella grupper. Som kurirer används medborgare i flera olika europeiska 

länder. De grupper som sköter tillverkning och distribution av ecstacy i Nederländerna 

har utvecklats till något som liknar multinationella företag med världsomspännande nätverk. 

Beträffande cannabisharts har under flera år kriminella aktörer med svensk anknytning 

opererat från Spanien, i viss utsträckning också från Nederländerna. De svenska aktörerna 

i Spanien har goda kontakter med kriminella personer i Marocko. De kurirer som 

gripits är huvudsakligen bosatta i Norden, i viss utsträckning även medborgare i de baltiska 

staterna. 

Huvudmännen bakom smugglingen av kat är främst personer från Afrikas Horn med anknytning 

till Somalia. Kurirer är både personer med etniska band till mottagarnätverken 

(främst somalier) och nordiska medborgare. 

Smugglingen av heroin i Europa domineras av etniska albaner samt turkiska och västafrikanska 

kriminella grupperingar. Kurirerna kommer från ett flertal europeiska länder. 

Smugglingen av kokain i Europa organiseras främst av sydamerikanska, arabiska och 

nederländska grupperingar. Kurirerna som gripits kommer från ett flertal olika länder. 

Beträffande dopningspreparat svarar vanligtvis personer med koppling till den svenska 

kroppsbyggarmiljön för både organisation, smuggling och distribution. Dessutom marknadsförs 

preparat på Internet där de kan beställas för att skickas per post. 

Smugglingen av det narkotikaklassade läkemedlet Rohypnol förefaller domineras av 

personer i Litauen och Tjeckien. De kurirer som gripits är i stor utsträckning litauer. 

–––––––––––––––––––––––––––––––––––– 

2 Se även bilaga 3. 

10

Vilken organiseringsgrad har de som smugglar? 

De personer som smugglar narkotika för sitt eget missbruk har ingen högre organiseringsgrad, 

även om de kan använda väl så raffinerade metoder för sin smuggling. 

Vad gäller övriga aktörer så utgör, enligt Europol, produktion och smuggling av narkotika 

kärnverksamheten för den organiserade brottsligheten inom EU. De använder bl.a. 

modern teknologi för krypterad kommunikation, satellitövervakning av försändelser och 

IT för penningtransaktioner i syfte att tvätta svarta vinster till vita. Både svenska brottsutredningar 

och utredningar utförda av andra brottsbekämpande myndigheter runt om i 

Europa visar att dessa grupper har en hög organiseringsgrad. 

Vilka svarar för den vidare distributionen? 

Från befintligt material går inte att få någon bra bild av hur långt de organiserade grupperingarna 

hanterar den vidare distributionen. Det krävs bra kanaler och viss förberedd 

logistik för att fördela t.ex. 25- 50 kg. amfetamin eller 5-10 kg heroin för vidare försäljning 

utan att införselkanalen röjs. Troligen finns ett, kanske flera, mellanled innan gatuförsäljningen, 

som oftast utförs av lokalt bosatta langare. Det kan finnas ”kilogubbar”, 

”hektogubbar”, o.s.v. ned till gatan. Hur långt den gruppering som organiserar smugglingen 

håller i hantering av ett parti är idag mindre känt. 

Var och hur sker den vidare distributionen? 

Amfetamin och cannabisharts förekommer över hela landet. Ecstasy finns också i stora 

delar av landet i ungdomskretsar, främst i rave- och nattklubbsmiljöer. Heroin och kokain 

har en viss koncentration till storstäderna Stockholm, Göteborg och Malmö där kokain 

etablerat sig som ”partydrog”. Polis och Tull vet var den huvudsakliga ”detaljistförsäljningen” 

sker – bland ungdomar, i klubbmiljöer och på gator och torg. Däremot är 

det mindre känt hur narkotikan hanteras från insmuggling till försäljning till konsument, 

se ovan. 

Hur ser narkotikasituationen i Sverige ut jämfört med de övriga nordiska 

länder? 

Det är mycket svårt att jämföra data rörande narkotika mellan länder. Vi väljer därför att 

mycket kort referera ett urval jämförelser som gjorts med fokus på de nordiska länderna. 

Nedan är hämtat ur en publikation utgiven 2001 av Nordiska nämnden för alkohol- och 

drogforskning kallad Bruk, missbruk, marknad och reaktioner. 

Lagstiftningsskillnader och resursinsatser (med ibland mycket stora enskilda beslag) är 

några av de faktorer som påverkar siffrorna. Till detta kommer att beslagssiffror många 

gånger snarare speglar polisens och tullens insatser än den reella mängden narkotika 

på marknaden. En möjlig väg är att översiktligt jämföra anmälningar av överträdelser 

mot narkotikalagstiftningen i de enskilda nordiska länderna. Vid en sådan jämförelse 

kan Sveriges utveckling under senare delen av 1990-talet sägas ligga mitt emellan Danmarks 

stabila utveckling och Norge och Finlands markant stigande utveckling. 

Jämförelser av beslag mellan de nordiska länderna 

Hur ser då beslagen i Sverige ut jämfört med de övriga nordiska länderna? Det preparat 

som det beslagtas mest av i Norden är cannabis. Vid en jämförelse mellan de nordiska 

länderna under åren 1991 till 2000 var Danmark, med några få års undantag, det land 

där störst antal kilo cannabis beslagtogs. Under år 2000 togs det i Danmark 2914 kg 

cannabis, 1241 kg i Sverige, 664 kg i Norge, 197 kg i Finland och 27 kg på Island. Sett 

11

sammantaget för de nordiska länderna, så har antalet cannabisbeslag ökat relativt markant 

under perioden 1995 till år 2000. Sveriges siffror är här relativt stabila över perioden, 

medan en ökning kan ses i Finland och Norge. 

När det gäller heroinbeslag är bilden mer komplicerad. De nordiska länderna turas här 

om att ta förstaplatsen vad avser beslagsmängd. Under år 2000 låg Norge i topp med 52 

kg medan Sverige först kom på tredje plats efter Danmark, med 30 kilo. Under 1999 beslagtogs 

det däremot mest heroin i Danmark (96 kg), därefter i Sverige med 63 kg. Året 

innan togs det mest i Sverige (71 kg). Genomgående är att det beslagtas mycket lite heroin 

i Finland och inget alls på Island. Sett tillsammans, så har antalet heroinbeslagen i 

de nordiska länderna minskat under perioden 1995 till år 2000, mycket p.g.a. den negativa 

beslagsutvecklingen i Danmark. Antalet beslag i Sverige visar en liten men i stort 

sett kontinuerlig stigning. 

För kokain är det återigen så att Finland och Island, med något års undantag, uppvisar 

mycket små beslagsmängder. Mängden beslagtagen kokain i Danmark, Sverige och 

Norge varierar kraftigt mellan år och land. Sammantaget kan dock sägas att den danska 

beslagtagna mängden är relativt stabil under perioden 1991 till 2000 medan det i Norge 

kan skönjas en ökande trend. Den beslagtagna mängden heroin i Sverige har under 

samma period legat mellan 4 till 61 kg årligen 3 . Sammantaget för de nordiska länderna, 

så har antalet kokainbeslag ökat markant under perioden 1995 till år 2000. Detta gäller 

speciellt för Norge och Sverige. 

Tyvärr har vi inte funnit några jämförbara siffror över hur stora resurser (pengar, personal 

m.m.) som de nordiska länderna lägger ner på att bekämpa narkotikakriminaliteten. 

Insatsernas storlek kan, som nämnt tidigare, kraftigt påverka statistiken. 

––––––––––––––––––––––––––––––––––– 

3 Beslagen 1991 på 226 kg och beslaget 1999 på 414 kg har inte tagits med här, då dessa siffror inkluderar 

unika mycket stora beslag. 

12

Avslutning 

Med reservation för de mät- och metodproblem som togs upp i inledningen av detta kapitel 

kan sammanfattningsvis följande kort sägas om narkotikakriminaliteten i Sverige: 

• Det finns relativt god kunskap om narkotikasmuggling generellt men den avgörande 

kunskapen för att komma åt den mer organiserade smugglingen saknas eller används 

inte fullt ut. 

• Det finns relativt god kunskap om var ”detaljistförsäljning” sker men det saknas i 

stor utsträckning kunskap om hanteringen från insmuggling till detaljistledet. 

13

Tabell 1. Narkotika - beslagstillfällen samt mängd år 2000 och 2001. 

Källa: Narkotikasituationen i Sverige. Årsrapport 2001. (Rikskriminalpolisen och Tullverket). 

––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––– 

Preparat Beslagstillfällen Mängd (antal el vikt) Kommentar 

2000 2001 2000 2001 


Amfetamin 4756 5513 104,7 kg 231,2 kg 


Ecstasy tabletter 551 4 621 184201 tabl. 89571 


Fenmetrazin 50 49 754 178 


LSD 64 28 1 804 doser 629 


Metamfetamin 172 275 2328 gr. 390 tabl 

+ 8315 gr 


Cannabisharts 4667 5539 1181 kg 698 kg 


Cannabis (marijuana) 1383 1539 59,5 kg 34,8 kg 


Odlingar, plantor 45 51 * * Avser s.k. Hem- 

maodlingar 


Kat 186 283 1777 kg 3462 kg 


Heroin 1264 1271 29,7 kg 32,2 kg 


Kokainhydroklorid 405 315 50,1 kg 39,9 kg 


Kokainbas (”crack”) 0 0 * * 


Nark.klass.läkem. 2713 3214 351629 tabl. 296418 tabl. 


GHB 103 154 5 17,4 liter 46,3 


Dopningspreparat 440 565 145177 tabl. 385770 

+ 34 lit.vätska + 26 liter 


Efedrintabletter 26 33 79186 30664 Under 2000 gjor- 

des två beslag à 

17 652 resp. 

13376 tabl. 


NB. Siffrorna kan variera något beroende på mättillfälle. 

––––––––––––––––––––––––––––––––––––– 

4 År 2000 bestod ett (1) beslag av 100 950 tabletter. 

5 63 beslag av GBL gjordes under 2001. 

14

2. Hur arbetar Tull och Polis med 

narkotikakriminalitet idag? 

”Jag tror att man utan överdrift kan säga att utvecklingen 

på narkotikafronten utgör den allvarligaste utmaning 

svensk polis ställts inför och det svåraste problem 

vi fått att lösa.” 

15 

Carl Persson, 1968 

Citatet är hämtat ur förre rikspolischefens memoarer och var slutklämmen på ett anförande 

som hölls i samband med den stora polisoffensiven mot narkotika 1968, vilken 

även Tullen slöt upp bakom. 6 Narkotikaproblemet hade snabbt förvärrats under andra 

halvan av 1960-talet och de brottsbekämpande organen beslöt därför att, genom ett aktionsprogram 

med 35 punkter, storsatsa mot problemet. Storsatsningen avklingade så 

småningom, men problemet med narkotikabrottsligheten kvarstod. Den förre rikspolischefens 

ord kan därför anses lika aktuella idag, som för över 30 år sedan. 

Det övergripande målet för den svenska narkotikapolitiken idag är enligt den svenska 

regeringen ett narkotikafritt samhälle. Vad sker då i praktiken för att uppnå målsättningen? 

Och vilka är förutsättningarna för att göra jobbet? Ett stort antal myndigheter är involverade 

i arbetet att försöka uppnå regeringens målsättning. I detta kapitel beskrivs 

hur Tull och Polis arbetar mot narkotikakriminaliteten. 

Ramarna för de åtgärder som Polisen och Tullen kan vidta i arbetet mot narkotikan samt 

de insatser på operativ nivå som kan sättas in, beskrivs i bilaga 1. Bilagan återger de instruktioner 

och prioriteringar som myndigheterna har att hålla sig till, men beskriver 

även mer utförligt regeringens målsättning på narkotikaområdet. 7 

Det är viktigt att påpeka att Polisen och Tullverket har olika organisationsuppbyggnader. 

Polisen består av 21 mer eller mindre självständiga polismyndigheter, medan Tullverket 

har en mer sammanhållen struktur med sex regioner. En jämförande beskrivning av 

hur arbetet ser ut inom Tull och Polis haltar därmed till följd av skillnader i bl.a. beslutsmandat, 

organisationsstruktur och uppföljningssystem. 

Den operativa nivån 

Polisens och Tullens insatser för att bekämpa narkotikabrottsligheten 

(resurser) 

Tullverket avsatte år 2001 drygt 1,3 miljoner timmar för gränsskyddsarbete, vilket motsvarar 

drygt 800 årsarbetskrafter netto. Tullverkets verksamhet är sådan att det är svårt 

att följa upp hur mycket resurser som avsatts specifikt för narkotikabekämpning. Gränsskyddets 

ledning betonar att det ska finnas utrymme också för andra kontroller, t.ex. mot 

storskalig sprit- och cigarettsmuggling, varumärkesintrång, punktskattekontroller m.m. 

Detta framgår också av verksamhetsplanen. 

–––––––––––––––––––––––––––– 

6 Citatet återfinns på sid. 147 i rikspolischefens memoarer ’Utan Omsvep’. 

7 Vi har valt att sätta dessa grundläggande texter i en bilaga för att kapitlet skall bli någorlunda överskåd- 

ligt för läsaren.

Under år 2001 avsatte Tullverket 41 646 timmar för utredning av narkotikabrott. Jämfört 

med år 1997 utgör detta en ökning med ca 25 procent. Tullverkets resursinsats för 

utredning av narkotikabrott har under den senaste femårsperioden i stort följt utvecklingen 

av antalet narkotikabeslag, vilket innebär en viss nedgång år 1998 och därefter en 

successiv ökning. Under år 2001 avsattes mer än dubbelt så många timmar (96 000) för 

utredning av annan tullbrottslighet, som t.ex. ekobrott och sprit- och cigarettsmuggling. 

Omräknat till årsarbetskrafter, så har Polisen under de fem senaste åren, 1997-2001, satsat 

i genomsnitt cirka 900 personer per år på narkotikaarbetet. Trenden har varit något 

sjunkande och var för år 2001 beräknat till 889 personer. Enligt Polisens årsredovisning 

2001 uppger några polismyndigheter (antalet ej angivet) att arbetet inom narkotikaområdet 

i olika grad fått stå tillbaka för annan verksamhet. Den andel av budgeten som polisen 

satsar för att bekämpa narkotikabrottsligheten har, enligt Polisens årsredovisning 

från år 2001, varit konstant 6 procent av den totala polisbudgeten de senaste tre åren. 

Enligt BRÅ finns det dock stora skillnader mellan de lokala polismyndigheternas budgetsatsningar. 

Antalet utredningstimmar som polisen satsade på narkotikaområdet var under motsvarande 

femårsperiod även de i avtagande, undantaget perioden år 2000 till 2001. Under 

1997 satsade Polisen 1 004 635 utredningstimmar på narkotikaärenden. Motsvarande 

siffra för år 2001 var 955 777 timmar. Mellan 1997 och 2001 satsades det m.a.o. i genomsnitt 

nära 5 procent färre utredningstimmar på narkotikabrott. Det skall i det här 

sammanhanget påpekas att det under perioden införts en del nya prioriteringsområden 

för Polisen, vilket gör att insatserna på området narkotika automatiskt fått en proportionerligt 

mindre roll än tidigare. Till detta kommer att måttet med antal årsarbetskrafter 

är starkt ifrågasatt av en del, som menar att redovisningen inte visar på den faktiska tid 

som satsas på narkotika, utan snarare ger en bild av hur det var avsett att se ut. 

Kontrollerade objekt 

Under år 2001 kontrollerades drygt 200 000 objekt av Tullverket. Objekten utgjordes av 

t.ex. olika transportmedel, kollin med gods samt resande som passerade landets gränser. 

De flesta kontrollerna görs i de stora resande- och varuströmmarna. Exempel på sådana 

är flygtrafiken på Arlanda, färjetrafiken till Mälardals-, Östersjö, Skåne- och Västsvenska 

regionerna samt Öresundsbron och Svinesund. Det är svårt att säga hur många objekt 

som kontrollerades av polisen under 2001. Under året anmäldes dock 33 322 stycken 

narkotikabrott. 

I hur många fall påträffades illegal narkotika? 

Antalet narkotikabeslag kan variera beroende på källa. Enligt Rikspolisstyrelsen Redovisning 

av polismyndigheternas verksamhetsresultat för 2001 gjorde polisen under 

2001 sammanlagt 18 254 narkotikabeslag, varav störst antal inom Stockholms län. Tullverkets 

personal gjorde under samma period 3 545 stycken narkotikabeslag, varav det 

största antalet gjordes i Skåneregionen. Sammanlagt skulle således Tull och Polis ha 

gjort 21 799 stycken narkotikabeslag under 2001. 

Enligt rapporten Narkotikasituationen i Sverige, Årsrapport 2001 från Rikskriminalpolisen 

och Tullverket, gjorde Polis och Tull under år 2001 sammanlagt 19 450 narkotikabeslag. 

En sammanställning över dessa beslagen fördelade på antal och mängd per 

preparat återfinns i tabell 1. Skillnaderna i redovisningen kan bero på ett flertal faktorer. 

Bland annat tidpunkten för avläsningen i statistiksystemet, samt om rensning förekommit 

för dubbletter (dubbla inläggningar av beslag). 

16

Det går i dagsläget inte att uttala sig om hur stor andel av narkotikabeslagen, som baseras 

på faktorer som underrättelser, samverkan mellan myndigheter i Sverige eller på 

samverkan med utländsk myndighet. Denna typ av uppgift finns varken i Polisens eller 

Tullverkets statistikredovisning. 

I hur många fall används kroppsvisitation, kroppsbesiktning, urinprov? 

Hur vanligt är det då att Polis och Tull använder kontrollåtgärder som t.ex. provtagning 

för drograttfylleri och kroppsvisitation? 

Polisen utförde under år 2001 något över 4 600 antal provtillfällen vad avsåg drograttfylleri 

d.v.s. kontroll då Polisen misstänker att man kört bil drogpåverkad. Siffran inkluderar 

legalt föreskriven medicin men exkluderar alkohol. Av dessa provtillfällen framgick 

att 82 procent var positiva, d.v.s. att personen var påverkad av någon form av drog. 

Under samma år gjorde Polisen 11 884 tester avseende eget bruk. Av dessa var 87 procent 

positiva. Intressant i sammanhanget kan vara att det vid en utvärdering via ett stickprov, 

som gjordes i början av 1990-talet, har visat sig att det inte är samma person som 

tas om och om igen för brottet, utan att dessa är i minoritet. 

Under år 2001 utförde Tullverkets gränsskydd 9 546 stycken kroppsvisitationer, 3 stycken 

urintester och 2 940 ytliga kroppsbesiktningar (Källa: LedningsInformationsSystem 

för Tullverket, LIST). Dessa åtgärder utfördes huvudsakligen i samband med kontroller 

i resandetrafiken (färja, flyg eller landgräns). Det har tyvärr inte gått att utläsa i vilken 

utsträckning dessa åtgärder gav resultat i form av beslag eller inte. 

I hur många fall har kontrollerad person burit vapen? 

Både för Tull och Polis saknas det statistik över hur många gånger personer som kontrollerats 

för narkotika burit vapen. 

I vilken utsträckning kan beslagen kopplas till organiserad narkotikakriminalitet? 

Det går inte att i dagsläget att med säkerhet härleda visst antal narkotikabeslag till organiserad 

brottslighet i Tullens respektive Polisens interna statistik. Däremot finns det 

i många större utredningar, till följd av beslag, starka indikatorer på att organiserade 

grupper ligger bakom smugglingen eller den vidare distributionen. Det pågår ett utvecklingsarbete 

inom bl.a. Tullen och Polisen för att förbättra informationen kring den organiserade 

brottsligheten (projekt Organiserad brottslighet i Sverige, OBiS). 

Som nämnts tidigare har Tullverket i verksamhetsplanerna de senaste åren angivit att 

narkotikabekämpningen ska vara inriktad på den organiserade och storskaliga smugglingen. 

Under hösten 2001 presenterade Analysenheten vid Tullverkets huvudkontor en 

rapport (Situationsrapport Cannabis 2001-01-01 – 2001-06-30). I denna konstateras att 

93 procent av tullens cannabisbeslag under sexmånadersperioden var under 59 gram, 

vilket är gränsen för ringa brott. Endast 1 procent av cannabisbeslagen var på 2 kilo eller 

mer. Vid 2 kilo går gränsen för grovt brott. Denna rapport omfattade visserligen endast 

ett narkotikapreparat under en begränsad tidsperiod, men där finns en tydlig indikation 

på att inriktningen mot storskalig smuggling inte har fått fullt genomslag. 

Hur stora resurser avsätter myndigheterna för att begränsa efterfrågan? 

Regeringen har inte formulerat något särskilt uppdrag åt varken Tullverket eller Polisen 

vad avser att begränsa efterfrågan. Tullverket har i begränsad utsträckning lämnat 

narkotikainformation till skolelever, men denna verksamhet har minskat under senare 

17

år. Under år 2001 avsattes enligt LIST ca. 1 900 timmar, motsvarande drygt 1 årsarbetskraft, 

för narkotikainformation. En del av denna information har dock lämnats vid mässsor, 

Tullens dag och liknande. Det finns i dagsläget ingen sammanhållen information 

om Polisens arbete för att begränsa efterfrågan; t.ex. var insatserna sker och i vilken utsträckning 

de sker tillsammans med andra myndigheter/organ. 

Vilka effekter har tull och polis insatser beträffande narkotikatillgången 

och narkotikakriminaliteten? 

Den faktiska effekten av Polisens och Tullens insatser inom detta område kan inte mätas 

på något enkelt sätt. Polis och Tull har genom sina ingripanden hindrat en del av narkotikan 

från att nå avsedd omsättning. Det är dock oklart i vilken utsträckning den beslagtagna 

narkotikan leder till minskat missbruk eller om den ersätts på den svenska marknaden. 

Uppgifter från t.ex. fältarbetare om allmänt god tillgång och sjunkande priser för 

vissa preparat och undersökningar som visar på ökat antal missbrukare indikerar att det, 

genom ersättningsleveranser eller genom ”viss överimport”, finns en kalkylerad marginal 

för ”svinn”. 

Samtidigt kan inte bortses från det förhållande att beslagen har en preventiv effekt på 

presumtiva smugglare och missbrukare, kanske särskilt yngre sådana. 

Den strategiska nivån 

Polisens och Tullens åtgärder vad avser instruktioner och prioriteringar 

Tullverket har i sin verksamhetsplan för år 2001 återupprepat regeringens direktiv att 

narkotikasmugglingen ska ges högsta prioritet inom tullkontrollen. Tullverket gör även 

påpekandet att alla former av narkotikasmuggling ska beivras. Verksamhetsplanen innehåller 

vidare direktiv om att narkotikabekämpningen skall vara inriktad på den organiserade 

och storskaliga smugglingen av narkotika. Vidare skall särskilt insatser mot smuggling 

av amfetamin och andra syntetiska droger prioriteras under år 2001. Verksamhetsplanens 

prioriteringar och direktiv gäller för hela Tullverket. 

I verksamhetsplanen för år 2002 anges åter att Tullverkets narkotikabekämpning ska vara 

inriktad på den organiserade och storskaliga smugglingen. Vidare skall under året särskilt 

prioriteras insatser mot den organiserade smugglingen av cannabis och syntetiska 

droger. 

Som beskrivs i bilaga 1, så är polisens regleringsbrev för 2002 inte lika detaljerat som 

tullens vad avser narkotikaområdet. De enda två målsättningarna som nämns för är att 

risken för brott begås skall minskas och att lagföringen skall öka och genomströmningstiderna 

förkortas. 

Förutom ovan direktiv samt att narkotika är ett prioriterat område för polisen, då den 

räknas som en av de allvarligaste brottstyperna, så kan utformningen och genomförandet 

av åtgärder variera över landet i och med att polisområdena är egna myndigheter. 

Detta gäller t.ex. frågan om tonvikten läggs på gatunivå eller på nivån med den grova 

organiserade brottsligheten. Det är upp till polismyndigheten att själv ta ställning till 

detta, så länge de följer regeringens intention att ”det är angeläget att berörda myndigheter 

motverkar både den organiserade och den småskaliga narkotikaverksamheten.”. 

Polismyndigheternas återrapportering specificeras i ett dokument kallat Slutliga plane- 

18

ingsförutsättningar. I planeringsförutsättningarna avseende åren 2001-2003 nämns inget 

specifikt om narkotikabrottsligheten. 

Ytterligare en följdeffekt av polismyndigheternas självständighet är att narkotikaarbetet 

vid landets polismyndigheter har organiserats på olika sätt. I slutet av år 2001 fanns det 

12 renodlade länsgemensamma narkotikaenheter och 8 länsgemensamma enheter som 

förutom narkotika också bedrev annan verksamhet t.ex. spaning/narkotika. I det 21:a länet 

(avser Gotland) bedrevs narkotikaarbetet i ett närpolisområde. Organisationen av arbetet 

kan antas påverka möjligheterna att ha specialiserade tjänstemän. 

Polismyndigheternas självständighet gör att det är mycket svårt att initiera och genomdriva 

ett arbete för att nå en nationell enighet kring en gemensam policy/strategi för 

narkotikaarbetet inom polisen. Det finns dock exempel på att gemensamma långsiktiga 

strategier över hur narkotikan skulle motarbetas har utarbetats hos polisen. Två sådana 

exempel var den samlade aktionen som genomfördes i början av år 1969 samt manifestet 

Rakt på knarket, som gavs ut 1989. I manifestet ställdes frågor som; hur kan målet 

om ett narkotikafritt samhälle uppnås och vad bör polisen göra? Frågor inte helt olika de 

som ställs i denna rapport. Under ett antal områden så som t.ex. langning, vård och samarbete 

presenteras 88 ”att-satser” som inleds med frasen ”Svensk polis anser…”. Syftet 

med manifestet var att polisen skulle ”..tillkännage sitt program för ett kraftfullt arbete 

mot narkotikabrottsligheten.” 

Verksamhetsplanen, målsättningen och narkotikaområdet 

Tullverkets verksamhetsplan innehåller inga specifika mål för narkotikabekämpningen. 

Denna omfattas av de mål avseende samhällsnytta och träffprocent (antal kontroller som 

ger någon form av resultat) som gäller för hela gränsskyddsarbetet samt mål avseende 

antal lagförda personer som gäller brottsutredningsarbetet. 

De 21 svenska polismyndigheterna har full frihet att organisera resurserna hur de vill, så 

länge de följer statsmakternas intentioner om t.ex. prioriteringar och rättssäkerhet. Detta 

innebär att varje polismyndighet har sin egen handlingsplan för verksamheten, dess utveckling, 

målsättning och uppföljning. Av utrymmesskäl går vi inte in på de enskilda 

polismyndigheternas övergripande instruktioner och prioriteringar. Som nämnts ovan, så 

länge polismyndigheten arbetar med hela kedjan från den grova organiserade brottsligheten 

till det förebyggande arbete och gör en bra insats, så är det upp till polismyndigheten 

att organisera arbetet. Uppföljning av insatsen sker via olika statistiska redovisningskrav, 

t.ex. antal beslag, antal brott, hur många ärenden som gått till åklagare, antal 

ärenden m.m. 

Avslutning 

Följande kan sammanfattningsvis sägas när det gäller hur Polis och Tull bekämpar narkotikakriminaliteten 

i dag: 

• Både Polis och Tull betonar arbetet med att begränsa tillgången. Härvid har Tullverket 

uttalat en inriktning mot organiserad och storskalig narkotikasmuggling medan 

Polisens inriktning kan variera mellan länspolismyndigheterna. 

• Polisens och Tullens förutsättningar att gemensamt prioritera och inrikta arbetet ser 

helt olika ut. Polisen kommer att behöva arbeta hårt och beslutsamt om en enad linje 

kring bekämpningen av narkotikakriminaliteten skall kunna tas fram inom en nära 

19

framtid. Detta då problemet grundar sig i en större fråga om maktcentralisering kontra 

maktdecentralisering. Tullverket har det teoretiskt sett lättare genom sin organisationsstruktur 

med en myndighet. 

• Gällande prioriteringar återspeglas inte på ett enkelt sätt i dagens statistik- eller uppföljningssystem. 

• Effekterna av de båda myndigheternas insatser mot narkotikabrottslighet kan inte 

mätas på ett enkelt sätt. 

• Beträffande den framtida utvecklingen kommer de brottsbekämpande organens resurser 

troligtvis inte att öka, i vart fall inte inom en nära framtid. Detta eftersom regeringen 

i den nationella narkotikahandlingsplanen avser att återställa balansen i den 

svenska narkotikapolitiken. Regeringen har uttryckt att det ”…krävs en förstärkning 

av det förebyggande arbetet och av vård- och behandlingsinstanserna.”. 

20

3. Narkotikakriminaliteten – bedömd 

framtida utveckling (presumtiv hotbild) 

Det är mycket svårt att förutse den framtida utvecklingen inom narkotikaområdet, vad 

avser tillgång och efterfrågan. För vissa droger utgör väder och andra odlingsförhållanden 

viktiga faktorer med påverkan på utbudet. För andra droger är det tillgång på kemiska 

prekursorer. Sedan tillkommer faktorer som t.ex. mode och attityder bland konsumentgrupper, 

de organiserade brottssyndikatens överväganden avseende olika marknader, 

lagstiftning och de brottsbekämpande myndigheternas agerande. 

Avseende efterfrågan och tillgång har vi valt att göra en försiktig trendframskrivning 

baserat på CAN:s senaste årsrapport och ett antal internationella rapporter. Vi har även 

tagit del av tendenser redovisade i CAN:s rapporteringssystem om droger (CRD), Tendenser 

under hösten 2001, som bygger på besvarade frågeformulär från rapportörer i 

27 kommuner. Dessutom har vi intervjuat de preparatansvariga vid Narkotikaroteln på 

Rikspolisstyrelsen och Analysenheten på Tullverkets huvudkontor. Dessa personer har 

god insikt om hur den illegala hanteringen har utvecklats över tiden för olika preparat 

både i Sverige och internationellt. 

När det gäller smugglingsutvecklingen har vi valt att göra en sammantagen bedömning 

utifrån ett antal indikatorer. Se mer under rubriken Smugglingsutvecklingen. 

Efterfrågan och tillgången på några viktiga preparat 

på den svenska marknaden 

För några av preparaten på den svenska marknaden kan följande nämnas: beträffande 

amfetamin noterar UNDCP att det finns tecken på att den kraftiga ökning av missbruket 

(av ATS, Amphetamine Type Stimulants) i Europa som funnits sedan början på 1990-talet 

kan ha bromsats upp. De nordiska länderna, inklusive Sverige, och Frankrike utgör 

dock undantag. 

Enligt den senaste case-findingundersökningen avseende det tunga narkotikamissbruket 

i Sverige (Olsson, Byqvist och Gomér. Rapportserie nr. 28: CAN) har amfetaminet 

i minskad utsträckning angivits som dominerande drog av missbrukarna. Det är dock 

färre uppgiftslämnare som kunnat ange något dominerande medel, vilket kan bero på att 

blandmissbruket ökat. 

Enligt uppgifter inom polisen sprider sig blandmissbruket och amfetamin spelar en stor 

roll. Drogen används i ökad utsträckning som alternativ till alkohol i krogmiljö. Amfetamin 

är en av de droger för vilken CAN:s kommunrapportörer bedömer att tillgången 

ökar. Det finns ”traditionellt” en stor marknad för amfetamin i Sverige vilket borgar för 

stora vinstmöjligheter, stor produktion i nära grannländer, etablerade smuggelorganisationer 

och distributionskanaler. Sammantaget pekar det mesta på att smuggling av amfetamin 

kommer att fortsätta i minst samma omfattning som i dag. 

En variant av amfetamin med mycket stor produktion i det svenska närområdet är ecstasy. 

Missbruket av ecstasy har etablerat sig, främst i ungdomskretsar och klubbmiljöer. 

21

Ecstasy är tillsammans med cannabis den drog som CAN:s kommunrapportörer bedömer 

att både användning och tillgång ökar. 

Den stora produktionen, främst i Nederländerna, tyder på att tillgången kommer att vara 

stor och priserna låga. Myndigheterna har börjat vidta åtgärder mot produktionen i Nederländerna 

och viss tillverkning har redan flyttat till Tyskland. Det är möjligt att ytterligare 

tillverkning flyttar från Nederländerna, men den blir sannolikt kvar i det geografiska 

närområdet och därmed påverkas knappast tillgången i Sverige. Ecstasy är förhållandevis 

lätt att tillverka, lätt att köpa, t.ex. via Internet, och lätt att smuggla. Sannolikt 

kommer denna smuggling att öka. 

Cannabis är den narkotika som används mest globalt sett. Enligt UNDCP rapporterar de 

flesta europeiska länder ett ökat cannabismissbruk. Undantagen är Storbritannien och Irland, 

vilka redan ligger på en hög missbruksnivå. 

Cannabisharts är ännu den mest använda narkotikan i Sverige. Undersökningar visar att 

cannabis är den drog ungdomar oftast först kommer i kontakt med och den är ännu en 

av de dominerande drogerna för tunga missbrukare. Antalet cannabisbeslag av tull och 

polis ökar och många kommunrapportörer bedömer att både användning av och tillgång 

på cannabis ökar. 

Med en stabil eller ökande marknad, mjuk attityd till drogen i några närliggande länder, 

tendenser till en mindre avståndstagande attityd även i Sverige, etablerade införsel– och 

distributionskanaler pekar det mesta på att smuggling av cannabisharts kommer att fortsätta 

i minst samma omfattning som i dag. Detta sagt med reservation för om de marockanska 

myndigheterna skulle vidta aktiva åtgärder mot odlingarna. Sådana eventuella 

åtgärder skulle, åtminstone temporärt, kunna begränsa tillgången på den europeiska 

marknaden. 

Heroin har enligt den senaste case-findingundersökningen blivit vanligare bland de 

tyngre missbrukarna i Sverige. Nyrekryteringen till heroinmissbruk tycks ha ökat, bl.a. 

genom att vissa grupper av invandrare och socialt marginaliserade ungdomar börjat röka 

heroin. Både beslagsstatistik och gatupriser tyder på att tillgången på heroin är god. 

Tillgången kan fluktuera till följd av förändringar av klimat och andra förhållanden 

(t.ex. politiska) i odlingsländerna i Asien. Enligt uppgifter från UNDCP har opiumodlingen 

i Afghanistan nu börjat återhämta sig efter talibanregimens odlingsförbud. Skulle 

produktionen i Afghanistan åter minska finns förutsättningar för området i Gyllene Triangeln 

samt Tadzjikistan, Uzbekistan och Kazakstan att överta produktionsandelar. Beslag 

av morfinbas i Europa indikerar möjligheten av att slutsteget till rent heroin till viss 

del kan flyttas närmare de stora användarländerna. Sammantaget bedöms smugglingen 

av heroin komma att fortsätta på minst samma nivå som i dag. 

Kokain fick viss spridning under senare delen av 1980-talet och har nu har etablerats 

som en ”partydrog”, främst i storstadsregionerna. Av CAN:s mönstringsundersökningar 

kan noteras en svag ökning av andelen som uppgivit att de provat kokain. Uppgifter från 

polisen visar på sjunkande pris och ökat missbruk. Den faktor som bedöms ha störst påverkan 

på kokaintillgången i Sverige är utvecklingen i det huvudsakliga producentlandet 

Colombia. Vidare har attityden till drogen stor betydelse för efterfrågan. I avsaknad av 

tecken på positiva förändringar av dessa faktorer är det sannolikt att kokainsmugglingen 

till Sverige kommer att öka. 

22

Smugglingsutvecklingen 

Det är mycket svårt att uttala sig om hur smugglingen av narkotika kommer att utveckla 

sig. För att göra ett försök att sålla fram vilka preparat som kommer att smugglas i högre 

eller lägre omfattning än idag använder vi ett antal indikatorer som redovisas i tabell 

2. Dessa indikatorer är: 

1. Om missbruket av preparatet har ökat/minskat i omfattning under de sista åren. 8 

2. Om tillgången på preparatet ökat eller minskat det sista året. 9 

3. Om tillverkningen eller raffineringen alternativt odlingen av preparatet flyttat närmare 

Sverige eller till Sverige under 2001. 10 

4. Om Polisens och Tullens beslag av preparatet ökat eller minskat under 2001. 11 

5. Om det i dagsläget finns etablerade smugglarorganisationer som arbetar inom 

Sverige. 12 

6. Om det finns etablerade distributionskanaler inom Sverige. 13 

7. Övrig information som kan antas påverka en bedömning. 14 

Indikatorerna har valts ut för att skapa en mer sammanhållen bild av hur smugglingen 

kan komma att utvecklas samt för att skilja ut de preparat där det finns risk för en ökad 

smuggling under de närmaste ett till två åren. 15 Utifrån indikatorerna har vi gjort en sammantagen 

bedömning 16 avseende smugglingen av de olika preparaten. Det är viktigt 

att påpeka att indikatorerna är mycket få, vilket ger en grovhuggen bild. Bedömningen 

skall därför tas med viss reservation. 

Slutsatserna går att avläsa i tabell 2. Smugglingen till Sverige av ecstacy, narkotikaklassade 

läkemedel och dopningspreparat kommer troligtvis att öka under 2002 och 2003 

jämfört med år 2001. Under samma period kommer smugglingen av kokain också att 

öka enligt indikatorerna, men ej i samma omfattning. Slutligen kommer smugglingen 

av amfetamin, cannabis och heroin att fortsätta i minst samma omfattning som under år 

2001. Det finns i stort sett inga indikationer på en minskad smuggling för något av de 

redovisade preparaten. 

–––––––––––––––––––––––––– 

8 I största möjliga mån har jämförbara källor använts. De jämförda tidsperioderna kan dock variera. För 

mer information se respektive källa. 

9 Här används främst information från CAN:s kommunrapportörer. 

10 Se kapitel 1, bilaga 6 i denna rapport samt RKP/Tullverkets årsrapport om narkotika 2001. 

11 Källa: Rikskriminalpolisens och Tullverkets årsrapport om narkotika 2001. 

12 Se källhänvisning i tabellen. 

13 Se ovan. 

14 Se not 5. 

15 I sådana här situationer är det mycket svårt att ge några exakta tidsperspektiv. Eftersom rapportens bedömning 

bygger på en trendframskrivning där det mesta dataunderlaget ges ut retroaktivt årligen väljer vi 

att omfatta samma tidsperiod, men nu inriktat på framtiden. 

16 Bedömning görs utifrån att inga extra-ordinära händelser sker vilka kan påverka tillverkningen/odlingen 

(t.ex. utbredd missväxt och händelser som terrordåden 11 september). 

23

Organisatörerna 

Beträffande de grupperingar som svarar för organiserad smuggling och distribution av 

narkotika finns i dag tecken på att grupper i Europa diversifierar (ägnar sig åt mer än ett 

preparat) och även samarbetar med andra grupper. Man kan också se exempel på ökad 

interaktivitet mellan inhemska och icke inhemska kriminella grupper. För brottsbekämpande 

myndigheter vore det kanske en fördel om det i stället för samverkan utvecklas rivalitet 

mellan de olika kriminella aktörerna. 

Man kan, bl.a. i Sverige och Finland, skönja en utveckling mot mindre hierarkiska 

gruppbildningar bland de kriminella aktörerna inom narkotikaområdet. Allmänt kan sägas 

att en nätverksstruktur ger fördelar framför en traditionell hierarkisk struktur. Nätverksstrukturen 

medger en väl skyddad kärna som endast är löst förbunden med mer perifera 

delar, vilket försvårar upptäckt. Det finns en tydlig tendens att kurirer, när sådana 

används för smuggling, i ökad utsträckning rekryteras utanför den ”egna gruppen”. Det 

har t.ex. blivit vanligare med katkurirer som inte har anknytning till Afrikas Horn och 

med dopningskurirer som inte har anknytning till kroppsbyggarbranschen. 

Enligt EUROPOL:s bedömning investeras vinster från den illegala narkotikahanteringen 

i den legala finansmarknaden och för att dölja verksamheten utnyttjas legala företag eller 

särskilda frontföretag. Härigenom sker en gradvis integrering med legitim och laglydig 

affärsverksamhet, vilket försvårar insyn och upptäckt. 

(Text bortredigerad med hänvisning till SekretessL 5:1) 

Globaliseringsutvecklingen av handel och finansiell verksamhet ger möjligheter för 

organiserad brottslighet att dirigera transporter och förflytta pengar på avstånd. I stor 

utsträckning sitter personer utanför Sveriges gränser och planerar och administrerar 

smugglingen mot Sverige liksom det finns personer här i landet som på motsvarande 

sätt svarar för smuggling riktad mot andra länder. 

Ovanstående är exempel på förändringar som redan kan skönjas. Så länge konceptet är 

framgångsrikt kommer denna utveckling sannolikt att fortsätta och förstärkas. Härigenom 

kommer det att ställas större krav på de brottsbekämpande myndigheterna för att 

deras arbete ska bli framgångsrikt. 

Rutter och modus 

Även vad avser val av rutt och tillvägagångssätt för smuggling torde gälla att det inte 

finns någon större anledning till förändringar så länge det som tillämpas är framgångsrikt. 

Samtidigt förefaller det finnas tillräcklig beredskap till justeringar när så krävs. Ett 

relativt färskt exempel är när Balkanrutten bytte sträckning till följd av ”force majeur”, 

d.v.s. kriget på Balkan. På motsvarande sätt torde eventuella förändringar i Colombia 

avseende kokainhandel sannolikt leda till att kokainet söker sig nya väger, t.ex. via Östeuropa. 

Det kan konstateras att avslöjade tillvägagångssätt upphör, åtminstone temporärt. Ett 

modus som, trots att det avslöjats någon gång, betraktas som bra av smugglaren kan tas 

upp igen vid senare tillfälle, eventuellt med någon modifiering. Om den generellt hårdare 

säkerhetskontrollen på flygplatser skulle leda till bakslag för narkotikasmugglingen, 

så väljer man troligen att i större utsträckning nyttja ett annat stort flöde, t.ex. s.k. expressförsändelser. 

24

Användningen av Internet för kontakter och försäljning är redan omfattande. Enligt uppgift 

i INCB:s ”Report 2001” hade myndigheter i Storbritannien och Irland år 2000 identifierat 

över 1.000 nätadresser som bjöd ut narkotika, huvudsakligen cannabis men även 

ecstasy, kokain och heroin. Undersökningar av polis och tull visar också att dopningspreparat 

och narkotikaklassade läkemedel marknadsförs på Internet. Så länge denna 

verksamhet är framgångsrik är det sannolikt att den fortsätter och expanderar. 

Avslutning 

Narkotikasmugglingen bygger på en illegal produktion, som tyvärr måste betraktas som 

rätt stabil, och en efterfrågan, som för svensk del kan beskrivas som stabil eller ökande. 

De kriminella organisatörerna blir svårare att upptäcka och identifiera, bl.a. genom en 

successiv integrering med eller utnyttjande av legitim internationell handel och affärsverksamhet. 

Sveriges omfattande utrikeshandel och resandeströmmar erbjuder goda möjligheter för 

smugglare att dölja narkotika. Som framförs i bilaga 2 går det inte att med någon större 

säkerhet beräkna den totala narkotikakonsumtionen i Sverige. Sätter man ändå nämnda 

exempel 17 på närmevärden för årskonsumtion (amfetamin 1.500 – 2.900 kg. och för heroin 

500 – 800 kg) i relation till vad polis och tull beslagtog år 2000 (amfetamin 108 kg. 

och heroin 30 kg.) ger det beslagsprocent på mellan 0,6 – 7% för amfetamin och mellan 

3,4 – 6% för heroin. 

Vid affärstransaktioner är det inte ovanligt att man har några procent i kassarabatt och 

kalkylerar med visst svinn. För narkotikasmugglingen gäller dessutom att man inte behöver 

bekymra sig om en sådan förtretlighet som skatt. Sammantaget kan narkotikasmugglingen 

mot Sverige betraktas som en rätt lyckad affär utifrån smugglarnas perspektiv 

och vi kan inte se några starka indikatorer på att detta kommer att förändras inom 

de närmaste åren. 

Sammanfattning 

De kriminella grupperna som är involverade i narkotikahanteringen blir allt mindre hierarkiska 

och allt mer nätverksorienterade. De diversifierar verksamheten i allt större 

grad genom att hantera olika sorters preparat och samarbetar allt mer med andra kriminella 

grupperingar, även över landsgränser. De kriminella organisatörerna har utvecklat 

en god förmåga till riskhantering, flexibilitet vad avser val av rutter och modus och utvecklat 

marknadsföringen. Snabba byten av mobiltelefoner och telefonkort samt utnyttjandet 

av telefonväxlar i andra länder har gjort att det blivit allt svårare att kartlägga de 

kriminella aktörernas ageranden. Användningen av Internet för kontakter och försäljning 

av narkotika kommer troligtvis att fortsätta att expandera. Ett idag litet problem i 

detta sammanhang, men för framtiden desto större, är möjligheterna till kryptering av 

kommunikationerna. 

Rapporten presenterar en tabell med indikatorer som sammantaget visar på en tänkbar 

utveckling för smuggling av narkotika till Sverige. Enligt denna tabell bedöms smugg- 

––––––––––––––––––––––––– 

17 Se beräkningar årsförbrukning i bilaga 2. 

25

lingen av ecstacy, narkotikaklassade läkemedel, dopningspreparat och till viss del kokain 

öka under de närmaste ett till två åren. För övriga preparat kommer smugglingen att 

vara konstant. Enligt bedömningen kommer inget preparat att smugglas i mindre omfattning 

än idag. Det är viktigt att påpeka att indikatorerna är mycket få, vilket ger en grovhuggen 

bild. Resultatet skall därför tas med viss reservation. 

26

Tabell 2. Indikatorer avseende smugglingsutvecklingen under 2002-2003. 

1. Har missbruket av preparatet ökat/minskat i omfattning under de sista åren? 

2. Har tillgången på preparatet ökat eller minskat det sista året? 

3. Har tillverkningen/raffineringen/odlingen flyttat närmare Sverige eller till Sverige under 2001? 18 

4. Har Polisens och Tullens beslag av preparatet ökat eller minskat under 2001 jmf m 2000? 

5. Finns det etablerade smugglarorganisationer som arbetar i Sverige? (Se fotnot c. för samtliga svar.) 

6. Finns etablerade distributionskanaler inom Sverige? (Se fotnot c. för samtliga svar.) 

7. Övrig information som kan antas påverka en bedömning. (Se kapitel 1, 5 samt källa c). 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

27 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Källbeteckningar: a = CAN:s case-studie avseende år 2001 jämfört med år 2000, b = CAN:s Rapporteringssystem 

om droger (CRD) Tendenser hösten 2001 jämfört med året innan (27 kommunrapportörer, c 

= Rikskriminalpolisen (RKP) och Tullverkets årsrapport 2001, d = beslagsstatistik samt gatupriser 2001 

jämfört med 2000 (källa RKP), e = CAN:s mönstringsrapport. 


18 För källor se fotnot 9

4. Faktorer som påverkar Polisens 

och Tullens arbete med att begränsa 

tillgången på narkotika 

– faktorer myndigheterna kan påverka genom 

egna beslut 

Inledning 

Vad påverkar Polisens och Tullens arbete mot narkotikakriminaliteten? Och vilka faktorer 

kan förändras för att förbättra arbetet? Vi intervjuade 19 personer som arbetar professionellt 

med narkotikaproblematiken, framför allt narkotikabrott. Nedan presenteras, 

i två kapitel, deras bild av vilka faktorer som de anser påverkar arbetet för att begränsa 

tillgången på narkotika. Sammanlagt kom vi fram till 75 faktorer/åtgärder som ansågs 

aktuella. Metoden för framtagning av faktorerna återfinns i bilaga 4. De enskilda faktorerna 

presenteras kortfattat i bilaga 5. 

Förutom personer i operativa funktioner inom Tull och Polis, så har även personer inom 

bl.a. Folkhälsoinstitutet, BRÅ och CAN intervjuats. Dessa redovisas i texten som externa 

intervjupersoner, indikerande att de arbetar utanför Polisens och Tullens organisationer. 

Under arbetet identifierades nio huvudfaktorer, vilka kan anses påverka Polisens och 

Tullens möjligheter att bekämpa narkotikakriminaliteten. Faktorerna har i rapporten 

grupperats efter den grad vi bedömer att Polis och Tull kan påverka dem. 

Den första gruppen utgör faktorer som vi bedömer att Polis och Tull kan påverka genom 

egna beslut inom givna ramar. Dessa faktorer presenteras i kapitel 4 och rubriceras 

som: 

• Mål/Inriktning 

• Kunskaper/Kompetens 

• Samarbete nationellt 

Den andra gruppen utgör faktorer som vi bedömer att Polis och Tull endast delvis kan 

påverka genom egna beslut. Dessa faktorer presenteras i kapitel 5. Till dessa räknas: 

• Organisationsstruktur 

• Teknik/Metod 

• Internationellt samarbete och 

• Attityder. 

Den tredje gruppen består av ”Medel” och ”Lagstiftning/Rättsväsende”. Dessa faktorer 

bedömer vi att Polis och Tull har svårt att påverka eftersom besluten ligger utanför 

myndigheternas beslutsmandat. Vi har därför valt att endast kort kommentera dessa faktorer 

i slutet av kapitel 5. 

28

4.1. Mål/Inriktning 

Det största antalet faktorer som intervjupersonerna har tagit upp kan hänföras till målet 

med samt inriktningen av narkotikaarbetet. De allra flesta synpunkterna har kunnat 

sorteras in under tre områden eller delfaktorer, som är nära förknippade med varandra. 

Dessa tre faktorer är: strategibehov på narkotikaområdet, prioritering och inriktning av 

arbetet mot narkotikabrott samt resultatmätning kopplad till mål och målbeskrivningar. 

Strategibehov 

Behovet av en tydlig strategi för bekämpningen av narkotikakriminaliten framfördes 

från både polis- och tullhåll. En person efterlyste en heltäckande strategi och handlingsplan 

utifrån de resurser som står till buds i dag. En annan konstaterade att myndigheterna 

snarast måste fatta beslut om en detaljerad flerårig narkotikastrategiplan som tydligt 

visar hur myndigheterna ska arbeta under de närmaste åren. En tredje ansåg att en narkotikastrategi 

måste till och att den bör vara gemensam för polis och tull och visa tydliga 

prioriteringar, inriktning, respektive myndighets ansvarsområde samt när och hur 

samverkan ska ske. 

Prioritering och inriktning 

Sex av de intervjuade tog upp frågor om prioritering och inriktning av arbetet med att 

bekämpa narkotikabrott. En externt intervjad person ifrågasatte den prioritering av brukandebrott 

framför överlåtelsebrott han kunde se hos polisen. Genom att i stället i ökad 

utsträckning fokusera på överlåtelsebrott kan man öka ledtiden (den tid det tar för en 

missbrukare att komma över narkotika). En allmänt ökad ledtid skulle enligt den intervjuade 

leda till minskad nyrekrytering. 

Från polishåll framfördes att det alltför sällan anläggs ett strategiskt angreppssätt på 

om inriktningen skall vara mot innehavsbrott eller överlåtelsebrott. Resultatet blir att 

de som arbetar upplever det som om man hoppar mellan hötapparna. Vidare efterlystes 

klara beslut om hur arbetet ska fördelas mellan å ena sidan åtgärder mot organiserad 

narkotikabrottslighet, vilket kräver långsiktighet, och å andra sidan åtgärder mot ringa 

brott – inklusive åtgärder som påverkar ungdomars attityder – vilket ofta kräver korta 

och snabba insatser. 

En extern intervjuperson betonade vikten av prioriteringar och ifrågasatte om inte polis 

och tull i stor utsträckning styrs av händelser. 

Från tullhåll framfördes att prioriteringarna inte ges konsekvenser vad avser resursfördelning 

och målbeskrivningar inom myndigheten, vilket gör att prioriteringar som är 

tydligt formulerade ändå uppfattas som otydliga. 

En av de intervjuade efterlyste fler insatser i form av myndighetsgemensamma projekt 

även om dessa är förknippade med vissa svårigheter. Urval och planering av inriktning 

kräver, enligt den intervjuade, tid. Dessutom kan det vara en svår balansgång med att 

binda upp personalresurser i projekt parallellt med det löpande arbetet. 

Under en av intervjuerna framfördes också ett påpekande om att internationella avtal 

och konventioner medför åligganden som också måste visas i myndigheternas prioritering 

och inriktning. Ett exempel som lämnades var att Schengenkonventionen (artikel 

71.4) innehåller ett åtagande att särskilt bevaka sådana platser som är kända för narkotikahandel. 

För att kunna efterleva avtalet ansåg den intervjuade att det krävs ökade resurser. 

29

Resultatmätning och mål 

Två av de intervjuade ifrågasatte det riktiga i att som i dag mäta resultat i form av antal 

beslag: ”Det kan leda till en troféjakt som inte har någon större reell påverkan.” En intervjuad 

ansåg att myndigheterna måste utveckla metoder för att se vilka effekter beslagen 

har på narkotikatillgången och ”...att målen bör formuleras så att vi kommer åt företeelsen 

– narkotikabrottsligheten”. 

En annan av de intervjuade ifrågasatte förekomsten av mål som ”antal urintester som 

ska utföras under året”. Mål bör i stället enligt den intervjuade formuleras som t.ex. att 

tillgången på narkotika ska minskas. I det sammanhanget kan ett mål vara att antalet 

lagföringar för överlåtelse ska öka. För resultatmätningen måste kompletterande information 

samlas in från andra aktörer. 

Några intervjuade berörde Tullverkets sätt att mäta bl.a. narkotikabeslag i form av samhällsnytta. 

En kommentar var att narkotikakontrollen kan påverkas negativt om samhällsnyttomåttet 

används som ett målinstrument. En annan var att alla narkotikabeslag - 

oavsett storlek - är lika viktiga sett ur samhällets synpunkt. En tredje kommentar var att 

en gemensam samhällsnytta för hela myndigheten skulle kunna få bort onödig konkurrens 

mellan Tullverkets olika regioner. Enligt den intervjuade bör man överväga gemensam 

samhällsnytta för polis och tull vad gäller narkotikabeslag. 

Härutöver framförde de intervjuade att det ibland saknas narkotikarelaterade mål på rotelnivå 

inom Polisen och att interna mål inom Tullverket inte klart speglar den prioritering 

statsmakten angivit. 

En teknisk brist som påpekades var att Tullverkets uppföljningssystem inte medger att 

man kan redovisa resursinsatsen för det område – bekämpning av narkotikasmuggling 

– som ska ges högsta prioritet inom gränsskyddet. 

Kommentar rörande faktorn Mål/Inriktning 

Av intervjuerna framgår att några av de intervjuade upplever viss otydlighet, och framför 

allt ett visst ifrågasättande, vad gäller dagens mål, inriktning och prioritering. 19 En 

förklaring till dessa synpunkter skulle kunna vara brister i kommunikation inom myndigheterna. 

Om det ligger något i uppfattningen skulle brister kunna rättas till relativt 

snabbt. Här finns dock en skillnad mellan Polis och Tull. Tullverket utgör en myndighet 

där ledning och processägare relativt snabbt kan få genomslag för kursjusteringar. Polisen 

består av 21 självständiga myndigheter och motsvarande åtgärd kräver ett rätt stort 

mått av samordningsinsatser. 

Polismyndigheternas självständighet kan göra det svårt att initiera och genomdriva en 

gemensam policy/strategi för narkotikaarbetet inom polisen. Det finns dock exempel på 

sådant arbete. År 1989 presenterades manifestet ”Rakt på knarket” som var ett unikt försök 

att skapa en gemensam, myndighetsövergripande linje i polisens arbete mot narkotikabrottsligheten. 

Det är svårt att uttala sig om vilken genomslagskraft manifestet fick 

i de olika polismyndigheterna. Det är dock tydligt att manifestet var mycket konkret utformat. 

Generellt anser vi att en strategi, i form av dokumenterat långsiktigt tänkande 

avseende inriktning och tillvägagångssätt för att nå vissa mål, är till god hjälp när det är 

fråga om att utföra verksamhet som sträcker sig över längre tid. Med en väl genomarbe- 


19 T.ex. framgick det att flera av de tillfrågade var osäkra på om polisen skall arbeta med förebyggande 

information i skolorna eller ej. 

30

tad och förankrad strategi i ryggen minskar risken för mindre produktivt hoppande mellan 

hötappar eller allt för mycket tillfälliga ad hoc-liknande insatser. 

Bekämpningen av narkotikakriminalitet är en verksamhet som skulle tjäna på att stödjas 

av en strategi. Uppenbart är att avsaknaden av en tydlig strategi känns särskilt frustrerande 

när det är fråga om verksamhet där statsmakterna angivit en hög målsättning och 

(åtminstone vad gäller Tullverket) angivit att frågan ska ges högsta prioritet. Det hör till 

bilden att Tullverkets nationella hotbild för år 2002 innehåller en rekommendation att 

utarbeta en flerårig strategi för bekämpning av narkotikasmuggling. Strategin föreslås 

inbegripa bl.a. former för utveckling av nationell och internationell samverkan. Denna 

rekommendation kommer enligt uppgift att genomföras under året. Någon motsvarande 

åtgärd från Polisen sida är i dagsläget inte officiellt framförd. 

Vi anser att mål/inriktning i form av en tydlig strategi för bekämpning av narkotikakriminalitet 

är en mycket viktig faktor för Polis och Tull med stor påverkan på arbetet att 

begränsa tillgången på narkotika. 

4.2. Kunskap, utveckling och utbildningsmöjligheter 

När det gäller möjligheterna att nå den svenska regeringens narkotikamålsättning genom 

kunskap, så är det framför allt tre faktorer som nämnts under intervjuerna. Dessa är möjligheterna 

till professionell utbildning, den generella kunskapsnivån på specifika områden 

samt utvecklingsmöjligheterna inom vissa delar av verksamheten. 

En kommentar från författarna: 

Vi blev en aning förvånade över att det ingen gång under intervjuerna togs upp att mer 

detaljerad och strukturerad kunskap om narkotikakriminaliteten ansågs nödvändig. Tullens 

och Polisens kunskaper om hur narkotikahandeln är organiserad eller hur smugglingskedjorna 

ser ut är idag bristfällig. Även om visst utvecklingsarbete förekommer på 

området (Se bilaga 1), så borde kunskapsluckorna uppmärksammas mer. 

Förbättrade utbildningsmöjligheter 

För att effektivisera arbetet mot illegal narkotika nämnde sex av de tillfrågade att välutbildade 

tjänstemän är en viktig faktor. I intervjuerna anges framför allt fem utbildningsområden 

vilka kan vara potentiella kunskapsluckor för myndigheterna (eller inom vilka 

det finns för få professionellt utbildade tjänstemän) och där det skulle vara bra med utbildnings- 

och fortbildningsmöjligheter. Dessa är i korthet: 

- språk 

- lagstiftning i andra länder 

- statistikbearbetning 

- datavisualisering 

- utbildning på spaningsområdet (för att vidareutveckla metodiken) 

En ständig kompetensutveckling ses som nödvändig för att ”…inte tappa fart, dels mot 

näringslivet och andra myndigheter, dels mot de kriminella.” En av de intervjuade presenterade 

idén att de lagövervakande myndigheterna borde ha ett gemensamt utbildningsblock, 

både för grundnivå och för fortbildning. På så sätt skulle såväl kompetens- 

31

nivån som samverkan främjas. Till viss del sker redan gemensam utbildning mellan 

främst Polis och Tull. Tullverket har bl.a. medverkat vid vissa kurser på Polishögskolan 

(underrättelsesamverkan) och Polisen har deltagit i kurser hos Tullverket. Polisen har 

även gett kurser i strategisk analys för Tullverket. 

Av vad som gått att få fram är det endast datavisualiseringen och till viss del språkkunskaperna 

som myndigheterna arbetar aktivt med att utveckla i nuläget. 

Ökad generell kunskapsnivå inom organisationerna 

I intervjuerna framgick att de tillfrågade gärna även skulle vilja se en utökad medvetenhet 

i organisationerna när det gällde kunskapen om att leda och att arbeta i projekt. En 

tillfrågad uttryckte det så att varje projekt måste förses med tydliga funktioner och ett 

klart definierat ledarskap avseende ansvarsrollen. Polis och Tull satsar till viss del på 

s.k. projektledarkurser, men det är inget krav att ha genomgått kurserna för att få ansvar 

över större projekt, vilket det enligt den intervjuade borde vara. 

De tillfrågade såg dessutom gärna att det satsades mer i organisationerna på en kontinuerlig 

kompetensutveckling när det gällde kunskapen om narkotikapreparaten, narkotikasmugglarna 

samt modus operandi, d.v.s. tillvägagångssätt. Detta då det är tre områden, 

som ständigt är i förändring. Polis och Tull verkar här ha valt att förlita sig på andra organisationers 

föreläsningsverksamhet och dylikt. Invändningen om kontinuitet får därför 

relevans. 

Fördjupad utveckling inom underrättelseverksamhet och omvärldsbevakning 

Två områden, underrättelseverksamheten och omvärldsbevakningen, ansågs möjliga att 

fördjupa och vidareutveckla för att påverka bekämpningen av narkotika i positiv riktning. 

Detta gällde speciellt för intervjuade på polissidan. En intervjuad ansåg att det är 

av stor vikt att sträva efter ett helhetsperspektiv när det gällde underrättelsearbetet. Ett 

exempel gavs där man i ett operativt ärende hade gjort en detaljerad kartläggning av 

mobiltelefontrafik men inte tagit sig an de inblandade misstänktas tillgångar, som t.ex. 

fastigheter och kapitalflöden. Rikspolisstyrelsen arbetar tillsammans med bl.a. Tullverket 

med att utveckla underrättelsesidan genom Svenska underrättelseprojektet (SUP). 

Omvärldsbevakningen är ett område som ännu inte fått något större fäste i polisorganisationen, 

men däremot i tullorganisationen. Tullverket har kopplat omvärldsbevakning/analys 

till sitt utvecklingsarbete. Tillsammans med Uppsala universitet, ges utbildning 

på området till de anställda. Informationen från omvärldsbevakningen (t.ex. artiklar) 

läggs bl.a. ut på en så kallad spaningstavla på Tullverkets Intranät och blir därmed tillgänglig 

för samtliga anställda samtidigt. Omvärldsbevakning anses kunna bidraga till att 

höja den generella kunskapsnivån i organisationen och möjliggör ett snabbare ingripande 

när en brottstrend är på ingående. På polissidan har inga resurser i nuläget specifikt 

inriktats på omvärldsbevakning avseende narkotikaområdet. 

Kommentar rörande faktorerna kunskap, utveckling och utbildningsmöjligheter 

Rent generellt är kunskap/kompetens en viktig faktor för att nå en effektiv verksamhet. 

En effektiv bekämpning av narkotikakriminalitet förutsätter välutbildade tjänstemän. 

Detta bör inkludera att alla som deltar i detta arbete måsta ha strategin klar för sig och 

veta hur den ska omsättas i löpande operativt arbete. Vidare måste de som initierar och 

utför olika former av kontroller ha god preparatkännedom, kunskap om indikatorer för 

32

narkotikabrott, om modus etc. Det är också viktigt att kompetensen inbegriper en bra 

och strukturerad kunskap om narkotikakriminaliteten, dess drivkrafter och funktion. 

Som nämnt tidigare förvånades vi över att de intervjuade inte efterfrågade mer kunskap 

om kriminaliteten. Denna kunskap måste ses som en av nyckelfaktorerna för framgång i 

bekämpningsarbetet. Frågan är om det är den uppenbara bristen eller ”hemma-blindhet”, 

som gjort att detta inte nämns i samtalen. Generellt anser vi att kunskap/kompetens är 

en mycket viktig faktor för Polis och Tull när det gäller att begränsa tillgången på narkotika. 

4.3. Samarbete nationellt 

En hel del av synpunkterna, som framkom i intervjuerna, rörde samarbetet mellan Tull 

och Polis och/eller andra parter. Synpunkterna rörde huvudsakligen två ämnen; hur samarbetet 

ser ut idag och hur det skulle kunna vidareutvecklas samt med vem samarbetet 

bör ske. 

Samarbetet mellan Tull och Polis 

Ett gott samarbetet mellan tull och polis ansågs som en förutsättning för att kunna göra 

ett bra jobb. Några av de intervjuade nämnde att ett negativt konkurrenstänkande förekommer 

mellan myndigheterna, men att detta även fanns inom myndigheterna mellan 

avdelningarna. En av de intervjuade ansåg att konkurrensmentaliteten mellan myndigheterna 

kunde förebyggas bl.a. genom ett gemensamt ansvar med en gemensam resultatredovisning. 

En annan intervjuad ansåg gemensamma operationer som en väg att gå. 

Tre aspekter nämndes som utvecklingsområden för Polis och Tull: fördelningen av arbetet, 

ansvarsfrågan och gemensamma insatser för att följa hela narkotikakedjan från insmugglingen 

till försäljningen på gatan. 

Även en förbättrad samordning av underrättelseinhämtningen föreslogs, så att inte parallella 

inhämtningar sker. Här ansågs det viktigt att myndigheternas ömsesidiga registeråtkomst 

sågs över. Exempel som nämndes var bl.a. att Tullverket inte har tillgång till 

polisens kriminalunderrättelseregister, KUR samt att Tullens TDS skulle kunna användas 

i den brottsbekämpande verksamheten. 

En intervjuad ansåg att det var viktigt med formbundna skriftliga avtal mellan myndigheterna, 

där det definieras vem som gör vad. 

Slutligen påpekades att resultattänkande kunde komma i vägen för gemensamma insatser 

från Tull och Polis för att följa upp information om vem som tar emot narkotikan 

inne i landet. Resultatkonkurrensen ansågs driva på så att myndigheterna ibland väljer 

att slå till enskilt istället för att följa upp och se hela narkotikasmugglingskedjan i ett 

helhetsperspektiv. 

Samarbetet med andra aktörer 

De tillfrågade ansåg över lag att polis och tull borde vidareutveckla det nationella och 

regionala samarbetet med andra aktörer på narkotikaområdet. Samarbete med nya aktörer 

nämndes som positivt, men det förekom inga konkreta förslag på nya aktörer i intervjuerna. 

En av de intervjuade ansåg att det fanns för många aktörer på narkotikaområdet, 

vilket ansågs försvåra samarbetet. 

33

Vad avsåg gamla samarbetspartners nämndes att polisen framför allt borde ha ett närmare, 

”bättre synkroniserat”, samarbete med socialtjänst och frivård. Vårdens kompletterande 

roll till den repressiva delen ansågs som oumbärlig för ett positivt resultat i 

slutändan. Ett annat förslag var att satsa på ett närmare samarbete mellan tull/polis och 

Folkhälsoinstitutet avseende lokal statistik. På regional nivå ansågs dessutom ett utökat 

samarbete mellan Tullens och Polisens underrättelsetjänst samt Ekobrottsmyndigheten 

vara av vikt. Detta för att kunna göra uppföljningar av ekonomiska transaktioner i narkotikaärenden. 

En intervjuad tulltjänsteman var angelägen om att få en närmare dialog mellan myndighet 

och departement. Syftet med närmandet skulle vara att målstyrningen skulle kunna 

förbättras: ”Vi ska ge ’högsta prioritet’ och bekämpa allvarlig smuggling samtidigt som 

’aktiviteter i preventivt syfte ska ha minst samma omfattning som tidigare’. Vad är då 

’preventivt syfte’; kontroll av myrtrafik, uniformerad personal i tullfiltren, Memorandum 

of Understanding (MoU)? Samtidigt ska samhällsnyttan utgöra minst 2 ggr kostnaden.” 

20 

Inom ramen för utvecklingen av Servicetrappan arbetar Tullverket med att utveckla 

MOU-överenskommelser med företagen. Innebörden är att Tullverket och företagen 

kommer överens om gemensamma åtgärder i kampen mot den allvarliga gränsöverskridande 

tullbrottsligheten. En av intervjupersonerna pekade på att dessa MOU-överenskommelser 

kan ge extra ögon och därigenom extra information i kampen mot narkotikan. 

Polisens sakkunskap avseende kriminalitet ansågs kunna tas bättre till vara på ute i 

kommunerna och framför allt då vid planeringen av trygga miljöer (preventiva insatser). 

Polisens roll som informatör i skolan ansågs, av de som nämnde ämnet, inte ge utdelning 

i förhållande till insats. Anledningen, enligt en av de externt tillfrågade, är bl.a. att 

tilltron till polisen är mycket låg hos ungdomarna (här hänvisades till Narkotikakommissionens 

delrapporter 4,7 och 12 samt till undersökningar av BRÅ) och att polisen 

därmed blir fel budbärare. 

Gemensamma analyser mellan Polisen, skola och socialtjänst ansågs vara en viktig faktor 

för att lyckas i det förebyggande arbetet. Utifrån en gemensam analys av situationen 

i det geografiska närområdet kan parterna arbeta vidare tillsammans eller enskilt. Den 

gemensamma grunden rationaliserar förhoppningsvis det fortsatta arbetet. 

Utbytet av statistik mellan Tull och Polis och andra aktörer ansågs fungera bra idag med 

det rapporteringssystem som finns. 

Hur kan samarbetet vidareutvecklas? 

Vad ansåg då de tillfrågade om hur samarbetet kunde vidareutvecklas? Två förslag med 

en generell inriktning lämnades. För det första att mer specificerade, gemensamma mål 

inom narkotikabekämpningen skall upprättas för de brottsbekämpande (svenska) myndigheterna. 

Som exempel nämndes att ”Åklagarsidan tillämpar FU-begränsning. Det är 

viktigt att det råder balans i rättsmaskineriet och att alla inblandade drar åt samma håll 

med samma prioriteringar.”. För det andra att en vidareutveckling av samarbetet borde 

ske mellan myndigheter redan på lagstiftningsnivå. 

–––––––––––––––––––––––––––––– 

20 Memorandum of Understanding innebär i tullsammanhang att Tullverket och näringslivet kommer 

överens om gemensamma åtgärder mot smuggling och tullbrott. 

34

Kommentar rörande faktorerna samarbete – nationellt och internationellt 

Vid grupperingen av påverkansfaktorer valde vi att skilja på nationellt respektive internationellt 

samarbete och lägga genomgången i olika kapitel. Detta gjorde vi utifrån att 

vi kunde se en skillnad när det gäller i vilken utsträckning Polis och Tull kan påverka 

faktorerna i fråga. När det gäller en bedömning av betydelsen av dessa två faktorer anser 

vi dock att de är lika viktiga och väljer att resonera om dem under en gemensam rubrik. 

Samarbete och samverkan kan ibland uppfattas som en slags honnörsbegrepp, som gärna 

används vid högtidstal och programförklaringar. Den bild vi fått är dock att samarbete 

mellan myndigheter när det gäller att bekämpa narkotikakriminalitet, både nationellt 

och internationellt, har kommit betydligt längre än så och har ett reellt och konkret innehåll. 

Eftersom den svenska narkotikakriminaliteten nästan uteslutande bygger på insmugglade 

preparat är internationellt samarbete en förutsättning för Polis och Tull att kunna utföra 

ett effektivt arbete. Polis och Tull deltar internationellt både i löpande arbete i kommittéer 

och arbetsgrupper samt i operativa aktioner inriktade på narkotikabekämpning. 

Genom PTN (Polis- och Tullsamarbete i Norden) kan de båda myndigheterna föra med 

sig ett gott samverkansexempel till den större internationella spelplanen. Tullverket har 

redan sedan de bilaterala samarbetsavtalen växte fram under 1970-talet haft ett omfattande 

internationellt samarbete. Polisens internationella samarbete har utvecklats sedan 

EU-anslutningen. Regeringen framför i sin senaste narkotikaproposition att inom EU är 

polisens och tullens samarbete det område som har utvecklats mest sedan Sveriges anslutning. 

En förutsättning för en positiv utveckling av det internationella samarbetet är att det ges 

tydlig prioritet och resurser. Detta är särskilt viktigt i samband med att Polis och Tull 

deltar i internationellt överenskomna operativa aktioner. 

Ett förhållande som måste beaktas är att både svensk Tull och Polis, i kampen mot narkotika, 

har flera medspelare på den internationella scenen. Svensk polis stödjer sig internationellt 

på Interpol och Europol. Båda dessa organisationer arbetar också på ärendenivå. 

Svensk tull stödjer sig på World Customs Organisation (WCO), OLAF (narkotiska 

prekursorer) och Europol. 21 Interpol och WCO utbyter numera löpande information avseende 

gjorda narkotikabeslag och organisationerna är oftast representerade vid varandras 

olika möten. De utnyttjar dock separata IT-system för informationsöverföring vilket 

innebär merarbete för svensk polis och tull. 

Vi anser att samarbete, både nationellt och internationellt, är en mycket viktig faktor för 

Polis och Tull när det gäller att begränsa tillgången på narkotika. 

Avslutning 

Strategibehov 

Behovet av en tydlig strategi för bekämpningen av narkotikakriminaliten framfördes vid 

intervjuerna från både polis- och tullhåll, men även från externt tillfrågade. Förslag gavs 


21 WCO arbetar ej på ärendenivå. 

35

l.a. om att ta fram en flerårig narkotikastrategiplan som tydligt visar prioriteringar, inriktning, 

respektive myndighets ansvarsområde samt när och hur samverkan ska ske. Ytterligare 

förslag var att ta fram en gemensam narkotikahandlingsplan för tull och polis. 

Gemensamt för förslagen var att de intervjuade betonade att handlingsplanen måste vara 

tydlig och gjord utifrån de resurser som finns idag. 

Prioritering och inriktning 

Tullens och Polisens narkotikasatsning ses som allt för bred för att kunna utföras effektivt 

med nuvarande resurser. Prioritering efterfrågas om på vilka områden som insatserna 

skall göras. Som det är idag, så uppfattas det som om resurserna sprids för tunt. Som 

exempel nämndes satsningen på både innehavsbrott som på överlåtelsebrott, på insatser 

mot ringa narkotikabrott som på organiserad narkotikakriminalitet. 

Resultatmätning och mål 

Resultatmätningen föreslogs vidareutvecklas och fokusera på effekterna av insatserna 

snarare än själva insatsen. Redovisningen föreslogs omfatta två steg. Steg ett skulle vara 

att, som idag, redovisa uppnådda målsiffror (t.ex. antalet kontroller). I steg två skulle effekterna 

redovisas; vad ledde arbetet till etc. Vidare föreslogs specificerade gemensamma 

mål inom narkotikabekämpningen för de brottsbekämpande organen. 

Kunskap, utveckling och utbildningsmöjligheter 

På utbildningsområdet ansågs förbättrade kunskaper om bl.a. andra länders lagstiftning, 

statistik, att kunna leda och arbeta i projekt och spaningsmetodik krävas av tjänstemännen 

för att kunna arbeta mer effektivt. Omvärldsbevakningen föreslogs utvecklas (avser 

Polisen) och underrättelseverksamheten fördjupas bl.a. genom att ta ett helhetsgrepp 

oavsett brottstyp. 

Samarbete 

Samarbetet mellan Tull och Polis anses kunna utvecklas; avseende bl.a. fördelning av 

arbete, ansvarsfrågan, förbättrad samordning av underrättelseinsatserna och gemensamma 

insatser för att kunna följa hela narkotikasmugglingskedjan. En ny översyn av myndigheternas 

ömsesidiga registeråtkomster (avser bl.a. KUR och TDS) föreslås. Synkroniseringen 

av samarbetet mellan polis och socialtjänst och frivård kan förbättras liksom 

ett närmare samarbete mellan Tull och Polis och Folkhälsoinstitutet avseende lokal statistik. 

Myndigheterna förslås samarbeta redan på lagstiftningsnivån. 

36

5. Faktorer som påverkar Polisens 

och Tullens arbete med att begränsa 

tillgången på narkotika 

– faktorer myndigheterna delvis kan påverka 

5.1. Organisationsstruktur 

Under intervjuerna var det tio personer som tog upp faktorer som kan hänföras till ämnet 

organisationsstruktur. De flesta företeelserna rör den egna myndighetens organisation, 

men man har även tagit upp samlokalisering eller sammanslagning av vissa funktioner. 

Två av de externa intervjupersonerna omnämnde organisation som påverkansfaktor i 

mer generella termer. Det konstaterades att omorganisationer i allmänhet påverkar en 

verksamhet negativt på kort sikt och i värsta fall även på lång sikt. Närpolisreformen 

nämndes som ”inte odelat positiv vad avser narkotikabekämpningen”. Frågan om vad 

man riskerar att förlora i effektivitet, genom det ena eller andra sättet att organisera sin 

verksamhet på, borde betonas mer. Detta i motsats till att det ofta fokuseras enbart på 

eventuella vinster. 

Myndighetsintern organisationsstruktur 

Flera av de intervjuade, externa som interna, såg behov av organisationsförändringar 

inom Polisen. En konsekvens av nuvarande organisation som nämndes var att länspolismyndigheterna 

tar olika beslut om resurser och inriktning för distrikten. Allt enligt 

gällande regler, men med konsekvensen att insatserna på ett övergripande plan splittras 

upp. 

En av intervjupersonerna ansåg att all narkotikabekämpning inom länspolismyndigheten 

borde samlas under ett tak för bättre samordning. Några av de övriga föreslog att spanings- 

och utrednings-, eller spanings-, underrättelse- och utredningsfunktionerna borde 

samlas under ett tak. Ungefär motsvarande tankegångar fördes fram avseende Tullens 

verksamhet. 

En person ansåg att underrättelseflödet inom polisen inte fungerar bra. ”Det är större 

problem inom polisen än mellan polis och tull”. Detta förhållande skulle enligt intervjupersonen 

kunna vara ett organisationsproblem.För att uppnå bättre effektivitet inom 

narkotikabekämpningen framfördes förslag på sammansatta grupper, eventuellt grupper 

över myndighetsgränser, som fokuserar på ett visst trafikflöde eller på vissa identifierade 

kriminella grupperingar. 

En företeelse som kan knytas till organisation var påpekandet att flexibiliteten vad avser 

arbetstider bör öka. Motivet var att de kriminella inte enbart arbetar kontorstid. Vidare 

efterlystes en stödfunktion som under utredningar kan tackla olika juridiska problem 

som kan uppstå under arbetet. 

37

Samlokalisering och sammanlagning 

En av de intervjuade ansåg att aktörerna inom narkotikabekämpningen är för många 

idag. ”Även om samarbetet mellan t.ex. Polis och Tull fungerar mycket bra så går åt 

mycket kraft för att organisera samarbete.” Enligt den intervjuade skulle en lösning på 

detta problem kunna vara inrättandet av en narkotikamyndighet. Andra lösningar skulle 

kunna vara projektinriktat arbete i sammansatta grupper eller samlokalisering. 

Sammanslagning mellan (delar av) Polis och Tull har diskuterats tidigare i olika fora. En 

av intervjupersonerna betonade att man först måste undersöka om det inte istället finns 

ett mervärde med att myndigheter med olika spetskompetenser samverkar. En sammanslagning 

skulle kunna medföra att man sammantaget missar något väsentligt. 

Sammanslagning eller samlokalisering av underrättelsefunktionerna vid polis och tull, 

eventuellt också med Kustbevakningen och Skatteförvaltningens skattebrottsenheter, var 

andra förslag som enligt några intervjupersoner skulle kunna ge organisatoriska fördelar 

för narkotikabekämpningen. 

Kommentar rörande faktorn Organisationsstruktur 

Val av organisations- och beslutsstruktur har helt klart en stor påverkan på effektiviteten 

i en verksamhet och den påverkar därmed även arbetet mot narkotika. I detta sammanhang 

anser vi dock att man inte får glömma att beakta att nuvarande organisationsstrukturer 

inom Polisen och Tullen ska tillgodose också många andra uppgifter som de båda 

myndigheterna har att utföra. 

Vår bedömning 22 är att de intervjuade anser att Tullverkets nuvarande organisationsstruktur 

troligtvis inte har så stor påverkan på bekämpningen av narkotikakriminaliteten 

att det föranleder förslag till en organisationsutredning. Indikationer hos de intervjuade 

visar dock att Polisens uppdelning på 21 självständiga myndigheter eventuellt har en negativ 

inverkan på det övergripande narkotikaarbetet. Vi rekommenderar därför att denna 

fråga, på sikt, utreds internt. 

Däremot skulle vi vilja föreslå att sammansatta grupper eller projektinriktat arbete över 

myndighetsgränserna övervägs i framtiden i högre grad än idag. Dessa arbeten skulle 

kunna genomföras inom nuvarande organisationsstruktur. 

5.2. Teknik/Metod 

De tekniska hjälpmedlen har länge varit omdiskuterade när det gäller brottsbekämpning. 

I takt med samhällets övriga utveckling i stort, utvecklas även de kriminellas användande 

av de tekniska landvinningarna. Här följer några kommentarer om de brottsbekämpande 

myndigheternas möjligheter vad gäller de tekniska faktorerna. Vi tar även upp de 

metodologiska faktorer som nämndes under intervjuerna. 

Tekniska faktorer 



22 Den är av både tids- och kompetensskäl, ytlig! 

38

Metodologiska faktorer 


En annan metodfråga som togs upp var arbetet med att utarbeta profiler, d.v.s. sammanställa 

relevanta indikatorer för att identifiera narkotikabrottslingar och därigenom kunna 

rikta kontrollinsatser mot rätt objekt. 

En av de intervjuade betonade att en inriktning på storskalig och organiserad narkotikabrottslighet 

kräver en generellt höjd kvalitet av metodmässigt och systematiskt agerande. 

Som exempel nämndes vikten av god bevissäkring direkt efter ett beslag. Utan detta 

kan man äventyra en framgångsrik fortsatt utredning. 

Från tullsidan efterlystes en bättre uppföljning av de kontroller och beslag som görs. En 

kvalitativt god uppföljning skulle enligt intervjupersonen kunna bidra till en effektiviserad 

brottsbekämpning. För att nå en enkel, bra och systematisk uppföljning måste systemstödet 

förbättras. Dessutom skulle man kunna utarbeta arbetsmodeller för både underrättelse-, 

gränsskydds- och brottsutredningsarbete. 

Kommentar rörande faktorerna Teknik och Metod 

Kriminella som sysslar med narkotikabrott och använder den senaste tekniken för sina 

illegitima affärer, måste kunna bemötas från de brottsbekämpande myndigheternas sidan. 

Kunskap/kompetens är i dessa fall en mycket viktig faktor i arbetet mot narkotikakriminaliteten. 

Men det är även viktigt med ekonomiska investeringar i teknisk 

appartur/program. 



En generellt höjd kvalitet av teknik- och metodfrågor är enligt vår uppfattning en förutsättning 

för en framgångsrik bekämpning av storskalig organiserad narkotikabrottslighet. 

Vi anser att teknik/metod är en mycket viktig faktor för Polis och Tull när det gäller 

att begränsa tillgången på narkotika. 

5.3. Internationellt samarbete 

Sju av de intervjuade tog upp aspekter rörande internationellt samarbete som en faktor 

som påverkar arbetet med att begränsa tillgången på narkotika. Internationellt samarbete 

togs upp utifrån huvudsakligen tre aspekter; a) kompensation, b) bas för utveckling av 

underrättelseverksamhet och kompetens samt c) som kommande påverkansfaktor framför 

allt vid EU:s framtida utvidgning. 

Kompensation 

Med kompensation avses här att internationellt samarbete kan kompensera för de ändrade 

förutsättningarna för kontroller vid inre gräns som följer av EU:s fria rörlighet och 

Schengensamarbetet. En av de intervjuade betonade brottslighetens internationalisering 

och vida kontaktytor över nationsgränserna. Med en ökad grad av fri rörlighet är det 

nödvändigt med utökat internationellt samarbete, främst med länder i vårt geografiska 

närområde. Av intervjuerna framgick också att man, främst inom polissidan, upplevt en 

förbättring av situationen under den senaste tioårsperioden. En av de externa intervjupersonerna 

trodde att det internationella samarbetet främst kan uppväga en del för Tul- 

39

len, som ansågs ha en svår arbetssituation när det gäller att hindra narkotikan att komma 

in i landet. 

Bas för förbättrat underrättelsearbete och kompetenshöjning 

Inför Sveriges anslutning till EU framfördes att det internationella samarbetet och en 

förbättrad underrättelseverksamhet var viktiga kompensatoriska åtgärder i arbetet mot 

brottsligheten. Flera av de intervjuade betonade också att detta var rätt väg att gå. Två 

av de intervjuade lyfte särskilt fram vikten av ett bra utbyte av underrättelseinformation 

med samarbetspartners utomlands. En av de externa intervjupersonerna tog upp behovet 

av proaktivitet, att tidigt identifiera nya trender och bygga upp försvarslinjer mot sådana. 

I detta syfte bör, enligt den intervjuade, polis och tull, t.ex. med utgångspunkt i gjorda 

beslag, föra spekulativa resonemang om lämpliga tillvägagångssätt och testa sådana 

resonemang med utländska kolleger. 

En intervjuperson ansåg att det internationella samarbetet bör fokusera mer på kunskap 

om nya brottssyndikat. En utvidgning av samarbetet till utbytestjänstgöring i nyckelländer 

som t.ex. Polen och de baltiska staterna skulle kunna öka kompetensen. 

En av de intervjuade lyfte fram behovet av att, inom ramen för Tullverkets bilaterala 

samarbetsavtal, öka samarbetet på lokal nivå med myndigheter på andra sidan gränsen. 

Några möjliga negativa aspekter togs också upp. En var, ”vem kan man lita på?”. Internationellt 

samarbete avseende utbyte av underrättelser är förknippat med förtroende. En 

annan var att internationellt samarbete kostar pengar och kräver att de som deltar har 

god utbildning generellt, särskilt vad avser t.ex. språkkunskaper och kunskap om lagstiftning 

i andra länder. 

Kommande påverkan till följd av utvecklad samverkan inom EU 

Samarbetet inom EU står inte och stampar utan utvecklas också inom brottsbekämpningens 

område. Vid intervjuerna togs upp några förhållanden som inom en snar framtid 

kan påverka narkotikabekämpningen, t.ex. utvidgningen av EU och Schengensamarbetet 

samt utvecklingen av EU:s gränspolisprojekt och EU:s rättsväsende. Vidare nämndes 

Europols roll som initierare och koordinator inom brottsbekämpningsområdet och behovet 

av att också åklagarsidan utvecklar sina internationella kontakter i samband med 

gränsöverskridande brottslighet. 

Kommentar rörande faktorn Internationellt samarbete 

För diskussionen om denna faktor, se avsnitt 4.3. 

5.4. Attityder 

Attityd som påverkansfaktor togs upp av tio av de nitton intervjuade personerna. Det 

som berördes kan delas upp i svenska attityder, attityder utomlands samt vilken roll 

(svensk) polis och tull ska spela vad avser attityd och attitydpåverkan. 

Attityder i samhället 

En av de intervjuade hänvisade till en allmänt liberalare syn på narkotika bland ungdomar. 

”Allt fler kommer att se det som OK att ta med framför allt cannabis och tabletter 

in över gränserna efter resor i Europa. Detta kommer att medföra ökad smuggling, spe- 

40

ciellt som ungdomar reser allt mer.” En annan ansåg att det finns en tydlig attitydförändring, 

främst bland ungdomar, till att acceptera fredagsberusning med narkotika istället 

för alkohol. En tredje såg attityden till narkotika som den viktigaste påverkansfaktorn. 

”Det som styr missbruket är tillgång och efterfrågan och där är efterfrågan avgörande. 

Det måste till en massiv upplysning och information i syfte att skapa en starkt narkotikanegativ 

attityd. Därvid är det viktigt att föräldrarna är med och tar sitt ansvar.” En 

fjärde ansåg att vi är på väg mot en liberalisering i attityderna genom att ungdomarna 

anser att tabletter (Detta avser ecstasy. Förf. anm.) är mindre farligt än övrig narkotika. 

En annan aspekt som togs upp av en av de intervjuade var att en politisk enighet om ”ett 

narkotikafritt samhälle” betyder oerhört mycket för de myndigheter som bekämpar narkotikan. 

Ytterligare en aspekt som är kopplad till attityder i det svenska samhället var de attityder 

som de brottsbekämpande myndigheterna har till arbetsmetoder m.m. Detta ansåg 

intervjupersonen vara lika viktigt som resurser för narkotikabekämpning. 

Attityder utomlands 

Fyra av de intervjuade påpekade att attityderna i det svenska samhället påverkas av attityder 

utomlands. Återspeglingar av den liberaliseringsdebatt och den diskussion som 

förs om s.k. ”mjuka droger” runt om i Europa kan, enligt de intervjuade, ses i de svenska 

attityderna. 

Rollen för Polis och Tull avseende attitydpåverkan (minskad efterfrågan) 

Det var tre intervjupersoner som direkt berörde rollen för polis och tull vad avser attitydpåverkan, 

t.ex. genom information till ungdomar. En ansåg att det vore önskvärt med 

mer resurser för sådan verksamhet men konstaterade att med dagens resurser kan det inte 

vara polisens uppgift att svara för denna typ av attitydpåverkan. 

En annan av de intervjuade ansåg att polisen inte längre kan svara för skolinformation 

eftersom tilltron till polisen är mycket låg hos ungdomar. Med hänvisning till Narkotikakommissionen 

och BRÅ:s undersökningar ansåg den intervjuade att polismän utgör 

fel slags informatörer. Däremot har de sakkunskap som är viktig vid planering av kommunernas 

narkotikainformation. En näraliggande kommentar framfördes av en tredje 

intervjuperson. ”Även om andra myndigheter är huvudansvariga så bör polis (och tull) 

medverka till att informera de som i sin tur ska informera ungdomar och andra”. 

Kommentar rörande faktorn Attityder 

De undersökningar som utförts pekar på att attityden i allmänhet till narkotika i Sverige 

har förändrats och blivit mer accepterande. En förklaring kan stå att finna i brister i 

innehåll, form eller framförande av narkotikainformation till ungdomar. Även om fortfarande 

en stor majoritet är avståndstagande har informationen inte varit tillräcklig för 

att stå emot andra influenser eller nya droger och drogkulturer. Redan 1975 skrev Nils 

Bejerot att ”A restrictive drug policy should have a high preventive effect in society, but 

unless there is not also a high degree of agreement between the values which lie behind 

a restrictive drug policy and the values embraced by the population, the prophylactic effects 

will nonetheless decline in the long run. ”. 23 

––––––––––––––––––––––––– 

23 Citatet återfinns på sidan 212 i boken ”Drug Abuse and Drug Policy. 

41

Ser man till de olika faktorer som togs upp under intervjuerna så är det vår bedömning 

att faktorn attityd har mycket stor, indirekt, potentiell påverkan på arbetet att begränsa 

tillgången på narkotika. Med en allmänt starkt avvisande attityd i samhället till bruk av 

droger skulle basen för efterfrågan förhoppningsvis erodera och Sverige bli mer eller 

mindre ointressant som marknad. Därmed skulle inflödet begränsas samtidigt som tips 

och anmälningar från allmänheten avseende det kvarvarande inflödet sannolikt skulle 

öka. 

Nu är det normalt sett tidskrävande att förändra attityder och sannolikt kommer det att 

ta tid innan intentionerna i narkotikapropositionen ger påtagliga resultat. Frågan är också 

vilken roll Polis och Tull har när det gäller attitydpåverkan. För närvarande avsätts 

mycket begränsade resurser. Under intervjuerna framfördes uppfattningen att uniformerad 

personal kan vara fel budskapsbärare, särskilt till skolungdomar, även om de tjänstemän 

som deltar i attitydpåverkan gör ett mycket bra arbete. 

Även om vi anser att påverkanspotentialen är hög lämnar vi inga förslag till Polis och 

Tull avseende faktorn attityd. Vi föreslår att uppdragsgivaren och/eller organisationsledningarna 

först ytterligare måste tydliggöra vilken roll de båda myndigheterna ska ha 

inom det attitydpåverkande området. Efter våra intervjuer får vi intrycket att det idag 

verkar råda viss förvirring bland personalen hos Tull och Polis rörande arbetet med attitydförändringar. 

Kommentar rörande faktorerna Medel och Lagstiftning 

Under intervjuerna framkom en hel del kommentarer rörande framför allt juridiska faktorer, 

men även om medelstilldelning. Av skäl som tidigare redovisats väljer vi att inte 

redovisa dessa kommentarer, men istället kort kommentera faktorerna. 

Lagstiftning 

Narkotikakriminaliteten är internationell till sin karaktär. I arbetet med att begränsa narkotikatillgången 

i Sverige samarbetar Polis och Tull med utländska myndigheter. 

Den svenska lagstiftningen anger gränserna för polisens och tullens metoder i arbetet 

med att bekämpa narkotikakriminaliteten. Det kan röra sig om särskilda spaningsmetoder, 

möjligheterna att avlyssna kriminella aktörer, övervakningen av s.k. kontrollerade 

leveranser och möjligheterna att använda ADB-stöd och personregister för underrättelse- 

och analysarbete. 

De tillfrågade ansåg generellt att lagstiftningen på narkotikaområdet, som den ser ut 

idag, är tillfredsställande. Men i några av intervjuerna gjordes samtidigt kommentarer 

avseende möjligheterna för utländsk polis respektive tull att arbeta i jämförelse med 

svenska myndigheter. Två av de intervjuade nämnde att det, i det internationella samarbetet, 

framkommer att utländska brottsbekämpande organisationer tillämpar (legitima) 

metoder i sin brottsbekämpning som inte är tillåtna enligt svensk lag, men som är effektiva. 

I ett läge med generellt knappa resurser för de svenska brottsbekämpande myndigheterna, 

en omfattande narkotikakriminalitet och en högt ställd målsättning från uppdragsgivaren 

(= ett narkotikafritt Sverige) uppger de intervjuade att det ibland kan kännas 

frustrerande att, jämfört med andra länder i närområdet, inte kunna använda metoder 

som dessa anser mer effektiva. 

42

Medel 

Resurser i form av personal och materiel är en grundförutsättning för all verksamhet. Av 

genomförda intervjuer att döma utgör inte rådande medelssituation inom Polis och Tull 

något större hinder för en effektiv bekämpning av narkotikakriminaliteten. De behov av 

resursförstärkningar som tagits upp, t.ex. förstärkning av spaningsverksamheten samt 

underrättelse- och analysverksamhet skulle, enligt de intervjuade, kunna genomföras genom 

myndighetsvisa översyner och omdisponeringar inom nuvarande ramar. 

Frågan om medel/resurser är nära knuten till mål/inriktning. För att kunna föra en diskussion 

om medelsbehov för narkotikabekämpning med uppdragsgivaren måste Polis 

och Tull klart redovisa vad som behöver göras för att nå uppdragsgivarens mål, på vilket 

sätt och med vilka metoder. Detta skulle kunna göras t.ex. i ett förslag till en flerårig, 

myndighetsövergripande narkotikastrategi. Resultatet av diskussionen skulle kunna resultera 

i justeringar av anslagen eller justeringar i målformuleringar. 

Det finns också en koppling mellan medel/resurser och lagstiftning. Det är viktigt att betänka 

att utökade eller ändrade befogenheter kraftigt kan påverka resursbehoven. 

43

6. Åtgärdsförslag utifrån hotbilden 

Rapporten presenterar tendenser som kan skönjas vad gäller narkotikakriminalitetens 

utveckling – en presumtiv hotbild. Men rapporten tar även upp förslag till “åtgärder”. I 

detta kapitel sammanför vi de två för en avslutande diskussion. För en kort presentation 

av valda kriterier m.m. se metodbilagan (bilaga 4). I ruta 1 nedan har vi ställt upp en 

sammanfattning av de narkotikabrottstendenser som presenterades i de första kapitlena 

av rapporten. I ruta 2 sammanfattas de övergripande åtgärdsförslagen. 

Vad kan då göras för att motverka de narkotikabrottstendenser som presenteras i kapitel 

3 i rapporten? Här har vi sammanställt åtgärderna till övergripande förslag: 

• Polis och Tull bör utarbeta en gemensam nationell strategi för bekämpning av narkotikakriminalitet. 

Detta förslag skulle enligt vår uppfattning få en övergripande påverkan på samtliga de 

nedan presenterade utvecklingstendenserna på narkotikabrottsområdet. 

För att Polis och Tull effektivt ska kunna bidra till regeringens övergripande mål om ett 

narkotikafritt samhälle krävs flera års metodiskt och planerat arbete. Vi anser att det är 

nödvändigt att Polisen och Tullen har och arbetar efter en flerårig, nationell och framför 

allt tydlig strategi för narkotikabekämpningen. Det måste till tunga beslut om vilka 

problem som skall prioriteras. All narkotika kan inte bekämpas hela tiden, det räcker 

inte resurserna till. Istället måste myndigheterna fokusera, även om det innebär dilemma 

som t.ex. att brott kopplade till vissa narkotikapreparat kommer i skymundan under perioder. 

Förhållandena på lokal nivå ska naturligtvis påverka arbetet, men utan en nationellt 

hållen strategi kommer inte narkotikabrottsarbetet vidare. 

En narkotikastrategi bör innehålla tydliga beskrivningar av gällande inriktning i form 

av mål och prioriteringar och hur man avser nå målen, t.ex. vilka resurser som ska 

användas/antas behövas, inom vilka områden och med vilka samverkan ska äga rum och 

utvecklas samt vilka kunskaper, metoder och tekniker som måste utvecklas och användas. 

Eftersom denna verksamhet sträcker sig över längre tid bör strategin även innehålla 

etapp- eller delmål. 

En narkotikastrategi måste utgå ifrån de uppdrag och prioriteringar som regeringen anger. 

Med tanke på den mycket höga målsättning (narkotikafritt samhälle) som regeringen 

anger är det viktigt att budgetdialogen mellan departement och myndighet resulterar i 

tydliga prioriteringar. Kombinationen av en mycket hög målsättning och begränsade resurser 

är också ett argument för behovet av realistiska delmål (jfr. föregående stycke). 

Vi anser att det kan finnas behov av att också sådana delmål som ingår i en narkotikastrategi 

tas med för diskussion i budgetdialogen. 

Enligt vår uppfattning finnas det stora fördelar med en gemensam strategi för de båda 

myndigheterna. Den främsta av dessa fördelar torde vara möjligheterna till ökad effektivitet 

genom samordning av inriktning. Vi är medvetna om att det finns skillnader i de 

organisatoriska strukturerna och verksamhetsansvar samt att man inom Tullverket redan 

påbörjat viss planering avseende en narkotikastrategi. Om Polis och Tull börjar med en 

undersökning av förutsättningarna för myndighetsgemensamma mål och redovisning av 

resultat för narkotikabekämpningen skulle detta kunna utgöra en grund för att gå vidare 

med utarbetande av en gemensam strategi mot narkotikakriminaliteten. 24 


24 Förhållanden på lokal nivå bör naturligtvis påverka arbetet, men utan en nationellt hållen strategi kom- 

mer inte narkotikabrottsarbetet vidare. 

44

Ruta 1. 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

45

En narkotikastrategi måste följas upp och utvärderas löpande. De uppdrag regeringen 

givit åt BRÅ och FHI avseende statistik och uppföljning kommer förhoppningsvis att 

inom några år ge betydligt bättre möjligheter än i dag att mäta effekterna av det arbete 

Polis och Tull utför. Mot denna bakgrund anser vi det önskvärt att också BRÅ och FHI 

kan delta vid utarbetande av etapp- eller delmål som ingår i strategin. 

• Polis och Tull bör fokusera starkt på teknik- och metodfrågor och identifiera de 

som är viktigast att utveckla för att stärka bekämpandet av narkotikakriminalitet. 

Dessa teknik- och metodfrågor bör inkluderas i strategierna. 

Denna fokusering skulle framför allt kunna motverka utvecklingstendenserna nummer 8 

och 9 – den tekniska kapplöpning som de brottsbekämpande organen utsätts för från de 

kriminella samt användningen av Internet i brottssammanhang. Men även utvecklingstendens 

nummer 4,5 och 6 ovan, det vill säga diversifieringen av narkotikahanteringen, 

de kriminellas allt mer internationella samarbete samt den ökande flexibiliteten vid val 

av rutter och modus, kan påverkas av insatsen. 

Med tanke på hur den internationella organiserade narkotikabrottsligheten ser ut att utvecklas, 

så är det nödvändigt att Polis och Tull satsar hårt på teknik- och metodfrågor. 

Som framgår av det föregående avsnittet anser vi att en strategi för narkotikabekämpning 

bör inkludera inriktning avseende vilka tekniker och metoder som särskilt måste 

utvecklas. 


Vidare bör både Polis och Tull prioritera utvecklingen av användarvänliga systemstöd 

för uppföljning och utvärdering av insatserna mot narkotikabrottslighet. Särskilt som 

denna verksamhet getts prioritet bör myndigheterna kunna redovisa vilka resurser som 

satts in, för vilka åtgärder och med vilket resultat. Detta kräver bl.a. att tjänstemännen 

ges enkla verktyg för registrering av utförda kontrollåtgärder och resultat i form av beslag. 


Härutöver är spaning som metod mycket betydelsefull både för underrättelseinhämtning 

och som förberedelse för operativa åtgärder. Här tror vi det mer är fråga om att utbildnings- 

och budgetmässigt tillse att organisationerna ökar sin förmåga att bedriva målinriktad 

spaning. 25 Vidare anser vi att det föreligger behov av att ytterligare utveckla underrättelseverksamheten 

inom både Polis och Tull, men också att arbeta för en mer allmän 

förståelse av behovet av denna verksamhet inom båda organisationerna. 


• Polis och Tull bör fokusera på samverkan, både nationellt och internationellt, i 

syfte att stärka bekämpandet av narkotikakriminalitet. Samverkansfrågorna, med 

avseende på t.ex. inriktning, prioriteringar och omfattning, bör inkluderas i strategierna. 

En framgångsrik bekämpning av narkotikabrottsligheten kräver att Polis och Tull alltid 

arbetar med ett helhetsperspektiv – att fokusera på brottsligheten som fenomen snarare 

än det enskilda brottet, att se till hela kedjan från produktion, transporter, smuggling och 


25 Regionala förutsättningar frånsett. 

46

distribution inom landet, inklusive ”offerter”, ”beställningar” och betalning. Ett sådant 

helhetsperspektiv kräver en väl fungerande samverkan och ett gott samarbete. 

En grundförutsättning för ett bra samarbete nationellt är att de olika myndigheterna har 

mål och prioriteringar med avseende på narkotikabekämpning som drar åt samma håll. 

Här kan det idag krävas ett visst mått av synkronisering. Vi anser att Polis och Tull bör 

initiera en undersökning av förutsättningarna för myndighetsgemensamma mål och redovisning 

av resultat för narkotikabekämpningen. 

Med tanke på den centrala roll som ”profiten” har för den organiserade narkotikakriminaliteten 

bör Polis och Tull vidareutveckla det underrättelsemässiga samarbetet med 

Ekobrottsmyndigheten och Riksskatteverket. I syfte att stärka helhetsbilden och öka förståelsen 

för narkotikabrottslighet som fenomen bör Polis och Tull söka ökad samverkan 

med bl.a. Brottsförebyggande rådet och Folkhälsoinstitutet. För utvecklingen av den nationella 

samverkan, även den mellan Polis och Tull – t.ex. avseende förbättrad samordning 

av underrättelseinhämtning - bör undersökas om det finns behov av upprätta någon 

form av ”bi- eller multilaterala samarbetsöverenskommelser”. 

Polisens och Tullens internationella samverkan beskrivs i positiva ordalag i regeringens 

narkotikaproposition. Med beaktande av den potential som ligger i internationellt polis- 

och tullsamarbete inom narkotikabekämpningsområdet är det dock vår bedömning 

att det ännu finns stora behov av vidare utveckling. Vi anser att Polis och Tull härvid bör 

prioritera främst direkt operativ internationell samverkan, t.ex. i projektform eller s.k. 

operationer, samt erfarenhetsutbyte med avseende på metodik. Vi tror det ligger mycket 

i det som framfördes vid en av våra intervjuer, att Polis och Tull (t.ex. med utgångspunkt 

i gjorda narkotikabeslag) för spekulativa resonemang i metodfrågor och testar 

dessa med utländska kolleger i syfte att öka det proaktiva inslaget i narkotikabekämpningen. 

Baksidan av myntet är att deltagande i internationella operationer och liknande ofta har 

en betydande kostnadssida. Samtidigt kan skönjas en tendens till att ”alla” bör delta för 

att synas. Det är därför viktigt att varje operation eller projekt utvärderas liksom att deltagande 

myndigheter deltar aktivt i planering och gör en genomarbetad nyttobedömning 

utifrån nationella målbeskrivningar innan man beslutar om deltagande. 

Fokuseringen på samverkan skulle kunna uppväga utvecklingstendenserna som säger att 

de kriminella grupperingarna blir allt mer nätverksorienterade, allt mer flexibla i val av 

rutter och modus, allt mer använder legitima handelsströmmar samt samarbetar allt mer 

internationellt. Att narkotikan på den svenska marknaden huvudsakligen är insmugglad 

visar än mer på vikten av ett gott internationellt samarbete. 

• Polis och Tull bör anpassa innehållet i grund- och vidareutbildningar till de strategier 

för bekämpning av narkotikakriminalitet som utarbetas. 

Den myndighetsvisa utbildningen måste säkerställa att alla som deltar i narkotikabekämpning 

har gällande narkotikastrategi klar för sig och kan omsätta denna i löpande 

operativt arbete. Vi anser också att Polis och Tull bör undersöka förutsättningarna för 

myndighetsgemensamma utbildningsblock inom narkotikaområdet, både för att förmedla 

en bredare helhetsbild och av samverkansskäl. 

47

Ruta 2. 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

I syfte att öka förståelsen av narkotikakriminaliteten och förbättra förutsättningarna för 

ett effektivt internationellt samarbete bör en kortare utbildning ges om narkotiklagstiftning 

i andra länder. 

Det är viktigt att utbildningen också förmedlar en detaljerad och väl strukturerad kunskap 

om narkotikakriminaliteten som företeelse. Både när det gäller kunskap om narkotikapreparat, 

kriminella organisationer och deras modus operandi och kunskap om 

narkotikastrategier måste förändringar löpande avspeglas i utbildningen. För att kunna 

tillgodose detta måste detaljerad och strukturerad information kontinuerligt tas fram om 

den organiserade narkotikahandelns olika aspekter. 26 Något som inte sker i dagsläget. 

(Text bortredigerad med hänvisning till SekretessL 5:1). 

Insatsen, med att anpassa innehållet i utbildningarna till strategierna, skulle kunna motverka 

det faktum att det idag saknas kunskap inom vissa områden. Detta genom att göra 

det tydligt vad vi vet och vad vi inte vet om den organiserade smugglingen. 

–––––––––––––––––––––––––––––––––– 

26 Vi avser här inte akademisk forskning enbart. Metodiska underlag rörande organiserad narkotikabrotts- 

lighet är mycket sällsynta. 

48

• Polis och Tull bör identifiera de skillnader i lagstiftning som föreligger mellan 

Sverige och (primärt) övriga EU-länder när det gäller metoder som brottsbekämpande 

myndigheter får använda i arbetet med att bekämpa narkotikabrottslighet. 

När man i lagstiftning lägger fast gränser för vilka befogenheter och metoder myndigheter 

får tillämpa, t.ex. för att bekämpa narkotikabrottslighet, görs en avvägning mellan 

bl.a. behov av effektivitet och behov av skydd för den personliga integriteten. Det kan 

konstateras att det föreligger skillnader i lagstiftningen mellan Sverige och andra länder 

med vilka svensk Polis och Tull samverkar. 

Vi anser det är viktigt att Polis och Tull i en löpande dialog med uppdragsgivarna kan 

redovisa dessa skillnader och dess konsekvenser, både för utvecklingen av det internationella 

samarbetet och vad avser effektiviteten i arbetet inom landet. 

(Text bortredigerad med hänvisning till SekretessL 5:1). 

Insatsen kan påverka tendensen att de kriminella i allt större grad kan komma att utnyttja 

nationella skillnader avseende legala begränsningar i brottsbekämpningen. 

49

Avslutning 

De brottsbekämpande myndigheternas kamp mot narkotikabrottsligheten är inte en isolerad 

företeelse i samhället, utan beroende av en hel del faktorer. 27 En faktor som bland 

annat påverkar arbetet är att regeringens målsättning om ett narkotikafritt samhälle troligtvis 

kommer att ligga fast och detta sannolikt under en lång tid framåt. Därmed kommer 

Polisens och Tullens målsättning, att begränsa tillgången på narkotika, troligtvis att 

fortsatta gälla som idag. Detta måste vara utgångspunkten. Till detta kommer att Polisens 

och Tullens resurser troligtvis inte kommer att öka inom en nära framtid. Åtgärder 

i syfte att effektivisera arbetet med att begränsa narkotikan måste därmed i stort vidtas 

inom dagens medelsramar. 

Polisen och Tullen har, till följd av organisatoriska skillnader, olika förutsättningar att 

(gemensamt) prioritera och inrikta arbetet. De brottsbekämpande myndigheternas inriktning 

av narkotikaarbetet samt val av (alternativt brist på) prioriteringar är dessutom 

olika för myndigheterna. Intervjuerna visar vidare att det finns en viss tveksamhet till 

hur och i vilken utsträckning dessa prioriteringar och inriktningar återspeglas i operativ 

verksamhet. Klart är att prioriteringar och inriktning inte återspeglas på något enkelt sätt 

i dagens statistik- eller uppföljningssystem. 

Efterfrågan på narkotika kan för svensk del beskrivas som stabil eller ökande. Antalet 

missbrukare i Sverige ser ut att öka. Ökningen gäller både för tungt missbruk och s.k. 

experimentellt missbruk. Vi kan notera att åtgärderna av Polis och Tull i syfte att begränsa 

tillgången på narkotika inte hindrat att narkotikamissbruket ökat under de senaste 

åren. Också narkotikakriminaliteten som vi definierat den har ökat och det finns tecken 

på fortsatt ökning. Men de brottsbekämpande myndigheternas insatser gör nytta, det 

vittnar såväl före detta narkomaner som fängslade narkotikasmugglare om. Frågan är 

bara hur göra störst nytta eller som en av de intervjuade polismännen sade: ”Det är inte 

dags att tänka om, det är dags att tänka till.”. 

––––––––––––––––––––––– 

27 Även narkotikabrottstendenserna som redovisas ovan i denna rapport måste ses i detta ljus. 

50

Bilaga 1 

Svenska regeringens målsättning på 

narkotikaområdet 

Regeringens målsättning 

Den svenska narkotikapolitiken är restriktiv. Det övergripande målet för den svenska 

narkotikapolitiken är ett narkotikafritt samhälle. Målsättningen har i en skrivelse från regeringen 

till riksdagen från 1997 brutits ned i tre delmål: 

”Narkotikapolitiska insatser skall riktas mot tillgången och efterfrågan på narkotika i 

syfte att 

- minska nyrekryteringen till missbruk 

- förmå fler missbrukare att upphöra med sitt missbruk samt 

- minska tillgången på narkotika.” 

Narkotikapolitiken bygger på en balans mellan förebyggande insatser, vård och rehabilitering, 

kontrollåtgärder samt internationellt samarbete. Fokus för Polisens och Tullens 

insatser ligger på målsättningen att minska tillgången på narkotika. Narkotikakommissionen 

som tillsattes 1998 skriver: ”För att begränsa tillgången på narkotika vidtar 

samhället olika kontrollåtgärder. Myndigheterna som utför dessa kontrollåtgärder är 

bl.a. polis och tull.” (Mer om kommissionen nedan). Men även målsättningen om minskad 

nyrekrytering kan vara aktuell genom att kontrollinsatserna kan ha en avhållande effekt. 

Enligt regeringens skrivelse från 1997 skall målsättningen om minskad tillgång nås genom 

att rättsväsendet skall få möjligheter att verka på ett effektivt sätt både när det gäller 

organisation och rättsliga förutsättningar. 

”Särskild uppmärksamhet skall ägnas åt den internationella narkotikasituationen och 

det gränsöverskridande samarbetet mellan stater och nationella myndigheter i vårt närområde 

samt i europeiska unionen och andra internationella sammanhang. Samverkan 

mellan tull, polis och andra berörda myndigheter skall utvecklas och fördjupas såväl 

nationellt som internationellt.” 

Som ett led i det drogförebyggande arbetet lade Folkhälsoinstitutet och en nationell ledningsgrupp 

1994 fram en nationell handlingsplan med en långsiktig strategi och ett åtgärdsprogram 

mot narkotika. Arbetet med att revidera planen inleddes 1998 då regeringen 

tillsatte en särskild narkotikakommission. Syftet med revideringen av handlingsplanen 

från 1994 var att de narkotikapolitiska målen ytterligare skulle utvecklas och konkretiseras. 

Kommissionen överlämnade 2001 fram sitt slutbetänkande kallad Vägvalet 

(SOU 2000:126). Utifrån detta betänkande och en rad förslag från organisationer verksamma 

inom det narkotikapolitiska området utarbetade regeringen en proposition kallad 

Nationell narkotikahandlingsplan, som presenterades i januari 2002. 

Enligt den nationella narkotikahandlingsplanen är den narkotikapolitiska utgångspunkten 

fortfarande att det övergripande målet för den svenska narkotikapolitiken är ett nar- 

51

kotikafritt samhälle. Detta skall ske genom samordnade insatser för att begränsa både 

utbud och efterfrågan av narkotika. De tre delmålen som definierades 1997 ligger fortfarande 

kvar. Avseende det minskade utbudet, så skall de berörda myndigheterna motverka 

både den organiserade och den småskaliga narkotikabrottsligheten. Varken i den 

nationella narkotikahandlingsplanen från 2002 eller i skrivelsen från 1997 nämns något 

om på vilken sikt regeringen förväntar sig att uppnå målsättningen. 

Kontrollmyndigheternas medel för att uppnå regeringens målsättning 

Regeringen anser i den nationella narkotikahandlingsplanen att den lagstiftning och de 

arbetsmetoder som används av kontrollmyndigheterna inte har några brister. Vidare anses 

att en förutsättning för en framgångsrik brottsbekämpning är att de brottsbekämpande 

myndigheternas ”…organisation, metoder och former för samverkan är ändamålsenliga.”. 

Narkotikakommissionen ansåg i sin tur att verktygen bör vara nya resurser, goda 

kunskaper, bra samarbete mellan myndigheter samt utveckling av arbetsmetoder. 

Av polisens totala budget avsätts, enligt BRÅ, ungefär 7 procent årligen för att bekämpa 

narkotikabrottsligheten. För Tullverket finns ingen motsvarande beräkning. 

I betänkandet Vägvalet ansåg kommissionen att myndigheterna inom kontrollområdet 

skulle ges mer resurser. I den nationella narkotikahandlingsplanen anser regeringen att 

enbart ytterligare resurstillskott till kontrollområdet inte skulle minska tillgången på narkotika 

i tillräcklig grad. Istället rekommenderas en balanserad och sektorsövergripande 

modell för resursfrågan. Vad som mer ingående avses med detta förklaras inte. Regeringen 

har avsatt 325 miljoner kronor under en treårsperiod för genomförandet och utveckling 

av handlingsplanen. Hur dessa pengar kommer att fördelas blir en fråga för regeringen 

efter ett förslag från den nyligen tillsatte nationelle narkotikasamordnaren. 

Instrument som ska bidra till att Polis och Tull uppnår regeringens 

målsättning på narkotikaområdet 

När det gäller Polisens och Tullens instrument för att kunna kontrollera den illegala handeln 

med narkotika, så berörs endast ett fåtal, kontroversiella, instrument i den nationella 

handlingsplanen (kräkmedel, vittnesskydd, särskilda spaningsmetoder). Istället får 

man vända sig till Narkotikakommissionens diskussionspromemoria nummer 11 för att 

få en mer övergripande genomgång. 

Enligt Narkotikakommissionens promemoria anses lagstiftningen som heltäckande vad 

gäller kontroll av illegal handel. Möjlighet finns idag till ingripande genom husrannsakan, 

kroppsvisitation/besiktning m.m. liksom olika register och spaningsmetoder. Narkotikakommissionen 

föreslår endast ”finjusteringar”. Straffbestämmelserna bör inte 

ändras. Förverkande bör utvidgas till att omfatta samtliga narkotikabrott. 

Angående särskilda spaningsmetoder ansåg Narkotikakommissionen att det finns ett 

behov av att se över dessa samt andra arbetsmetodfrågor. Idag finns det allmänna principer 

för användandet av metoderna, men gemensamt för dem är att de inte är lagreglerade. 

Bl.a. måste beslut om särskilda spaningsmetoder alltid fattas av åklagare eller 

polisman i polischefsbefattning eller om det gäller en kontrollerad leverans även av en 

befattningshavare i Tullverket. Riktlinjen är att tjänstemän aldrig får begå en kriminaliserad 

handling, provocera eller förmå någon att inleda brottslig aktivitet samt underlåta 

att vidta föreskrivna åtgärder mot brott eller mot en brottsmisstänkt. Exempel 

på särskilda spaningsmetoder är: kontrollerade leveranser, provokation, infiltration, 

agentverksamhet/fria spanare och desinformation. 

52

Det är idag inte tillåtet att använda buggning som instrument, men den s.k. Buggningsutredningen 

var för att buggning skulle införas som ett nytt hemligt tvångsmedel bl.a. 

vid grovt narkotikabrott eller grov varusmuggling. Vad avser vittnesskydd, så pågår det, 

på regeringens uppdrag, ett arbete vid Rikspolisstyrelsen, där ramarna för ett skyddsprogram 

skall tas fram. 

Polisens och Tullens instruktioner inom narkotikaområdet 

Som tidigare nämndes, så bygger den svenska narkotikapolitiken på en balans mellan 

olika insatser och åtgärder. Instruktionerna till Tull och Polis vad avser narkotikaområdet 

är generella och lämnar mycket till de enskilda myndigheterna. 

Myndigheternas insatser skall riktas mot tillgången och efterfrågan på narkotika i syfte 

att uppnå den målsättning om ett narkotikafritt samhälle, som regeringen satt upp (se 

ovan). Sedan är det i stort sett upp till myndigheterna själva att konkretisera hur arbetet 

skall utföras. Eller som det står i den nationella narkotikahandlingsplanen: 

”Målen skall göras mätbara och möjliga att tillämpa samt ges konkret innebörd av ansvarig 

myndighet inom ramen för respektive ansvarsområde och förutsättningar. Myndigheterna 

bör i en plan konkretisera vad man vill åstadkomma, formulerat i såväl kvalitativa 

som kvantitativa termer, vilka åtgärder som avses, ansvarsfördelning samt tidplan...”. 

Till detta kommer att uppdrag kan formuleras av regeringen i regleringsbrev till 

myndigheten. Med dessa uppdrag följer då särskilda återrapporteringskrav. 

Målsättningen för Tullverkets narkotikabekämpning är de samma för år 2002 som de 

var i regleringsbrevet från år 2001. I Tullverkets regleringsbrev för budgetåret 2001 

anges som övergripande mål för Tullverket att övervaka och kontrollera trafiken så att 

bestämmelserna om in- och utförsel av varor efterlevs. Som verksamhetsmål med knytning 

till narkotikabekämpning anges: 

- att underrättelseverksamheten och urvalsmetoderna ska vidareutvecklas, 

- att tullkontroller beträffande narkotikasmuggling ska ges högsta prioritet samt effektiviseras, 

- att målet är att mängden beslagtagen narkotika ska öka samtidigt som Tullverkets aktiviteter 

i preventivt syfte ska ha minst samma omfattning som tidigare. 

Den återrapportering regeringen begär är bl.a. kvantiteter och typ av beslagtagen narkotika, 

antal beslag samt analys av Tullverkets beslag ska ske med beaktande av beslag 

gjorda av Polisen och Kustbevakningen. 

Polisens regleringsbrev är inte lika detaljerat vad avser narkotikaområdet. I regleringsbrevet 

för år 2002 anges att det övergripande målet för rättsväsendet är den enskildes 

rättstrygghet och rättssäkerhet, samt att minska brottsligheten och öka människors 

trygghet. Narkotikabrottslighet nämns endast explicit vid två tillfällen i regleringsbrevet 

och det är under mål för verksamhetsgrenarna Brottsförebyggande arbete respektive Utredning 

och lagföring. När det gäller det brottsförebyggande arbetet är målet att risken 

för att brott begås skall minskas. Återrapporteringskravet avser här att visa hur verksamheten 

utvecklats inom den nationella resultatmodellens resultatområden varav ett är narkotikabrottslighet. 

När det gäller utredning och lagföring är målet att lagföringen skall 

öka och genomströmningstiderna förkortas. Återigen avser återrapporteringskravet att 

visa hur verksamheten utvecklats inom den nationella resultatmodellens resultatområde 

narkotikabrottslighet. 

53

I polisens regleringsbrev för år 2002 finns även ytterligare ett återrapporteringskrav som 

kan anses beröra narkotika. Rikspolisstyrelsen (RPS) skall redovisa vilka åtgärder som 

vidtagits för att det internationella polissamarbetet skall integreras ytterligare med det 

nationella i kampen mot den grova och gränsöverskridande brottsligheten. Kravet är här 

att RPS redovisar vilka åtgärder som vidtagits för att öka informationsförsörjningen inom 

Europolsamarbetet samt för att genomföra internationella åtaganden i övrigt. 

Regeringens prioriteringar avseende narkotikabekämpningen 

När det gäller prioriteringar skriver regeringen i den nationella narkotikahandlingsplanen 

att insatserna mot utbudet skall motverkas på flera plan: ”Det är angeläget att berörda 

myndigheter motverkar både den organiserade och den småskaliga narkotikaverksamheten.” 

Sett i ett större perspektiv så har statsmakternas prioritering av narkotikabrottslighet i 

Polisens och Tullens verksamheter funnits med sedan början av 1980-talet. De områden 

som skall prioriteras har dock för båda myndigheterna utökats kraftigt under 1990-talet 

mitt. Narkotikakommissionen skriver att det är ett problem att statsmakterna bl.a. i 

budgetpropositioner lade till så många brottstyper till de som redan skall prioriteras ”… 

idag synes (det) svårt att säga om någon brottstyp kan anses var prioriterad framför någon 

annan. Detta har givetvis betydelse för storleken på de resurser som man inom polisväsendet 

kan avsätta till narkotikabekämpningen.”. 

Den framtida utvecklingen 

Det finns idag ingen större offentlig diskussion kring regeringens målsättning om ett 

narkotikafritt samhälle, utan det generella intrycket är att det råder en överväldigande 

enighet om målsättningen. Attitydförändringar t.ex. bland ungdomar och influenser från 

andra länders hållning till narkotika kan dock komma att utsätta regeringens målsättning 

för hårda krav i framtiden. En allt större skillnad mellan mål och medel kan också 

komma att utgöra en påfrestning för målsättningens trovärdighet. Utvecklingen vad gäller 

medel och instrument för att bekämpa narkotikakriminaliteten samt möjligheterna till 

prioriteringar inom de brottsbekämpande organen är idag mycket svår att sia om. Se vidare 

avsnitten Attityder, Medel samt Mål/Inriktning i kapitel 4. 

54

Bilaga 2 

Narkotikamissbruk i Sverige 

Drogutvecklingen 

Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning (CAN) ger ut årliga rapporter 

om drogutvecklingen i Sverige. Rapporterna bygger på uppgifter från ett flertal myndigheter, 

bl.a. Brottsförebyggande rådet, Kriminalvårdsstyrelsen, Rikspolisstyrelsen, 

Rättsmedicinalverket och Tullverket. Beskrivningen av narkotikamissbrukets omfattning 

i Sverige görs i CAN:s rapporter i två delar, tungt missbruk respektive tillfällig/ 

experimentell användning. Sifferuppgifterna nedan är hämtade från årsrapport 2001. 

Beskrivningen av det tunga missbruket baseras på landsomfattande case-finding studier. 

Sådana undersökningar genomfördes 1979, 1992 och 1998 och visar att antalet tunga 

missbrukare (injicerat under de senaste 12 månaderna eller använt narkotika dagligen 

eller så gott som dagligen de senaste 4 veckorna) ökat från 15 000 år1979 till 19 000 år 

1992 och till 26 000 år 1998. Den totala årliga ökningen beräknas till 800 missbrukare 

under den första perioden (1979 - 1992) och till 1 900 under den andra perioden (1992 - 

1998). Med den reservation till exakt antal som föranleds av mät- och metodproblem tyder 

ändå resultaten av undersökningarna på att det tunga missbruket ökat. 

Centralstimulantia (främst amfetamin), opiater (främst heroin) och cannabis har varit de 

dominerande drogerna för de tunga missbrukarna. Amfetaminet dominerade missbruket 

för 48 % både 1979 och 1992, men hade minskat i betydelse 1998 (dominerande drog 

för 32 %). Samtidigt har heroinet ökat i betydelse. Andelen som uppgav sig ha använt 

heroin senaste 12 månaderna var 30, 34 respektive 47%. Med åren har färre uppgiftslämnare 

kunnat ange något dominerande medel. Sannolikt beror detta på att blandmissbruket 

har ökat. 

CAN:s rapport relaterar utvecklingen av ett antal indikatorer, t.ex. antal personer som 

skrivits ut från slutenvården för narkotikarelaterade diagnoser (ökat), narkotikarelaterad 

dödlighet (ökat), antal narkotikabeslag (ökat), antal personer misstänkta för narkotikabrott 

(ökat), andelen narkotikamissbrukare inom frivården respektive på anstalt (ökat). 

Även om en del ökningar i dessa indikatorer kan förklaras av andra orsaker än ett ökat 

antal missbrukare anser CAN inte det är orimligt att dessa indikatorers utveckling också 

speglar en faktisk uppgång av missbruket. Satt i relation till beräkningar av antalet tunga 

missbrukare förefaller en sådan tolkning riktig. 

Utvecklingen av det tillfälliga/experimentella missbruket bygger på olika intervju- och 

enkätundersökningar. Enligt skolundersökningarna i årskurs 9 var det under de första 

åren under 1970-talet ca 14 % av eleverna som någon gång prövat narkotika. Härefter 

sjönk andelen successivt för att under 1990-talets början uppgå till ca. 3 – 4 %. Sedan 

dess har andelen åter ökat och år 2000 svarade 10 % av pojkarna och 8 % av flickorna 

att de någon gång prövat narkotika.(Enligt preliminär sammanfattning av resultaten från 

2001 års undersökning hade 10% av pojkarna och 9% av flickorna provat narkotika.) 

(CAN, pressmeddelande 2002-03-15) 

Undersökningarna bland artonåriga mönstrande beskriver en motsvarande utveckling, 

men på en högre nivå. Under åren 1971 – 1982 låg andelen runt 17 %, härefter sjönk 

55

andelen och uppgick till 6 % 1988. Sedan 1992 har andelen åter ökat och 1999 uppgick 

den till ca. 17 %. 

Hos såväl skolelever som mönstrande utgjordes narkotikaerfarenheten huvudsakligen av 

cannabis (ca. 60 % av fallen), medan ca. 10 % enbart använt annan narkotika än cannabis. 

Det näst vanligaste medlet är amfetamin. 

Av ungdomsundersökningar (telefonintervjuer av ungdomar 16 – 24 år) framgår att 

andelen som prövat narkotika ökat från 4 % 1994 till 13 % 2000. Åren 1998 och 2000 

uppgav 4 % av 16 – 18-åringarna och 16 % av 19 – 24-åringarna att de prövat narkotika. 

Skol- och mönstringsundersökningarna visar också att ”regelbunden användning” (användning 

under den senaste månaden före undersökningen) 1999 – 2000 låg på ca. 3 %, 

vilket är en ökning jämfört med 1980-talet men fortfarande under de nivåer som uppmättes 

i början av 1970-talet. I ungdomsintervjuundersökningarna har ca. 5 % svarat att 

de använt narkotika under de senaste 12 månaderna. 

Enligt CAN utgör ett förändrat experimentellt bruk av narkotika sannolikt en spegling 

av en generellt förändrad inställning till droger. I skolundersökningarna har eleverna tillfrågats 

om de någon gång haft lust eller möjlighet att pröva narkotika samt om de vet 

någon person som skulle kunna ge eller sälja narkotika till dem. Svaren på dessa frågor 

visar en rätt god överensstämmelse med utvecklingen av narkotikaerfarenhet. Samtidigt 

visar ungdomsundersökningarna under de senaste åren att en stor majoritet fortfarande 

har en mycket avståndstagande attityd till narkotika. 

Utvecklingen bland vuxna (15 – 75 år) har undersökts av SIFO och Temo genom besöksintervjuer 

åren 1988 – 2000. Enligt dessa undersökningar har andelen som prövat 

narkotika ökat från 8 % till 12 %. Detta motsvaras av omkring 785.000 personer år 

2000. I de flesta fallen gäller erfarenheten enbart cannabisrökning medan 1 – 2 % säger 

sig ha prövat amfetamin eller kokain. Den största andelen återfinns i åldersgruppen 30 

– 49 år (17 % år 2000). 

Sammanfattningsvis ger dessa olika undersökningar en beräkning/bedömning av antalet 

tunga narkotikamissbrukare i dag och en bild av att det experimentella missbruket tenderar 

att öka. Det är dock svårt att kvantifiera omfattningen av främst det experimentella 

missbruket och få uppgift om hur mycket narkotika som totalt konsumeras i Sverige. 

Ett försök till beräkning av konsumtionen av cannabis (den vanligast förekommande 

drogen) amfetamin och heroin (de tillsammans med cannabis vanligaste drogerna bland 

tunga narkomaner) och kokain gjordes i SOU:1998:18 (En gräns – en myndighet). Utgångspunkten 

var antalet ”kända, tunga narkomaner” i 1992 års case-finding undersökning. 

Den årskonsumtion man kom fram till var: 

- amfetamin 600 – 1.500 kg. (7.500 personer, 0.8-1.0 gram, 100-200 missbruksaktiva 

dygn) 

- heroin 250 – 500 kg. (2.500 personer, 0,5-0,8 gram, 100-250 missbruksaktiva dygn) 

- cannabis 2.500 – 3.000 kg. (10.000 – 17.000 personer, 1 gram, 150-300 dagar) 

- kokain 25 kg. (här hänvisades till en tidigare beräkning om 500 kokainmissbrukare 

med en antagen årsförbrukning på ca 2 gram). 

56

Sedan dessa beräkningar gjordes har 1998 års case-finding undersökning publicerats. I 

denna reviderades de tidigare resultaten, bl.a. räknades antalet tunga missbrukare i 1992 

års undersökning upp något (från 17.000 till 19.000). Dessutom tydde, som nämnts 

ovan, 1998 års undersökning på att antalet tunga missbrukare fortsatt ökat (till ca. 

26.000). 

Med tillämpning av liknande beräkningssätt gjorde Tullverket år 2000 uppskattningar av 

trolig årskonsumtionen av amfetamin och heroin (Nationell hotbildsanalys för år 2001). 

Med antagande om 8 160 missbrukare som under 365 dagar konsumerar 1 gram per dag 

nås en årskonsumtion på ca. 2 900 kg. amfetamin. För heroin utgick man från 3 230 regelbundna 

missbrukare med dagsdos på 0,75 gram under årets alla dagar. Detta ger en 

årskonsumtion på ca. 880 kg. (Dessa beräkningar görs i syfte att få åtminstone troliga 

närmevärden som kan sättas i relation till beslagtagna mängder vid bedömning av effektiviteten 

i kontrollarbetet.). 

Frågan om hur mycket narkotika som konsumeras illegalt i landet går inte att besvara 

med någon större säkerhet. När man tittar på de olika beräkningarna bör dock beaktas 

att de som gjordes i SOU 1998:18 baserades på ett numera gammalt material. Samtidigt 

har Tullverkets senare beräkningar utgått ifrån ett hårdare missbruk (i form av högre dos 

och större antal missbruksdagar). 

Jämförelse av det tunga narkotikamissbruket i de nordiska länderna 

När man jämför det tunga missbruket i Norden, så intar Sverige en tätposition vad avser 

skattat antal tunga missbrukare per 100 000 invånare med 5,5 promille (avser 1998). 

Detta kan jämföras med t.ex. Danmarks 4,9 promille (1996) och Norges 4,8 promille 

(medeltal 1996-1998). När det gäller specifikt heroinmissbruk är bilden en helt annan. 

Andelen missbrukare är störst i Norge med 4,3 promille, följt av Danmark med 3,9 promille. 

Sveriges andel är uppskattad till 1,6 promille, d.v.s. avsevärt lägre. Här skall observeras 

att de nordiska länderna har olika definitioner på vad de avser med tunga missbrukare 

och har olika metoder för att ta fram underlag, vilket gör att jämförelserna ovan 

skall beaktas med stor försiktighet. 

Vilka samhällseffekter har narkotikamissbruket? 

”Narkotikan hotar inte bara den enskilde missbrukarens hälsa och sociala situation utan 

påverkar även de närståendes liv på ett smärtsamt sätt. Förutom det stora mänskliga 

lidande som missbruket medför uppstår stora kostnader för samhället i form av bl.a. sociala 

stödåtgärder, vård och behandling och insatser inom ramen för rättsväsendet. Den 

som missbrukar narkotika utgör i många fall dessutom en fysisk fara för andra människor, 

t.ex. genom att köra bil narkotikapåverkad. Den som använder narkotiska preparat 

och utför arbetsuppgifter inom bl.a. sjukvården eller i kollektivtrafiken kan utgöra en 

stor säkerhetsrisk för andra.” (Proposition 2001/02:91, sid. 11.) 

I Narkotikakommissionens slutbetänkande, bilaga 3, redovisas en beräkning av samhällets 

kostnader för narkotikamissbrukare. Utifrån faktiska kostnader för ett antal individer 

formuleras schabloniserade dagskostnader för t.ex. socialtjänst, sjukvård och kriminalvård. 

Den minimiskattning av kostnaderna för det tunga narkotikamissbruket man 

kommer fram till (för de 17.000 tunga missbrukare i 1992 års undersökning som man 

utgår ifrån) är i storleksordningen 21 miljoner kronor per dag. Det motsvarar ca. 7,5 

miljarder kronor på årsbasis. 

57

Då har man valt att inte räkna med något produktionsbortfall. Inte heller kostnader för 

polisen, tullen, åklagarväsendet, domstolsväsendet, försäkringsbolag, detaljhandel och 

privatpersoner. Dessa kostnader beräknades i ESO-rapporten ”Bostad sökes” (Ds 1999: 

46) till ca. 500 miljoner kronor per år. Icke samhällsekonomiska kostnader som värdet 

av stöldgods och självrisker, av nämnda ESO-rapport uppskattad att omfatta också ca 

500 miljoner kronor, är inte heller medtagna i Narkotikakommissionens beräkningar. 

58

Bilaga 3 

Narkotikasituationen i världen 

I denna bilaga sätts narkotikaproblematiken i Sverige i perspektiv till narkotikasituationen 

i världen och då framför allt till situationen i Sveriges närområde. Avsnittet har 

medvetet hållits kortfattat för bättre överblick. För en mer noggrann genomgång av den 

svenska narkotikasituationen se kapitel 1 i rapporten. 

Vilka står för den illegala organiserade narkotikahandeln i världen? 

Narkotikahandeln i Europa involverar transnationellt organiserade kriminella grupperingar. 

Europol uppger att den narkotikarelaterade organiserade brottsligheten inom EU 

karakteriseras av regionala skillnader, där etnicitet, strukturer och dominerande kriminella 

organisationer varierar. Översiktligt kan sägas att de flesta grupperingar som kriminellt 

hanterar narkotika i Europa har en heterogen blandning vad avser nationaliteten 

på de inblandade. Det finns dock två större undantag och det är de etniska albanerna respektive 

turkarna som dominerar heroinhandeln och colombianerna som dominerar kokainsmugglingen. 

Enligt FN:s kontrollorgan, International narcotics control board INCB), blir det allt vanligare 

att en organisation smugglar mer än en sorts narkotika. Den internationella tullorganisationen, 

WCO, uppger att de organiserade grupperingarna allt mer inriktar sig på 

cannabisodling, framställningen av syntetiska droger och att avleda kemikalier som kan 

användas vid narkotikahanteringen, s.k. prekursorer, från den legala marknaden. 

Enligt Europol är produktionen och hanteringen/smugglingen av narkotika fortfarande 

den huvudsakliga verksamheten för de organiserade kriminella. Europol bekräftar också 

trenden att de kriminella idag väljer att smuggla mer än en sorts narkotika. De ser även 

en trend att de kriminella grupperingarna engagerar sig i flera olika typer av brott. Grupperingar 

i skilda länder tenderar också att samarbeta även då de handlar med olika sorters 

droger. 

De kriminella grupperingar som hanterar narkotika i Sverige och Finland är mindre hierarkiskt 

uppbyggda och inte fullt så framträdande som i övriga Europa. För mer om vilka 

som svarar för smugglingen, den vidare distributionen och hur organiserade smugglarna 

är, se kapitel 3. 

Hur mycket illegal narkotika produceras i världen? 

Det är i stort sett omöjligt att ange hur mycket narkotika som produceras i världen årligen. 

FN:s organ för studier om droger och kriminalitet analyserar odlingssituationen 

för opium, coca- och cannabisodlingar, men redovisar endast siffror för de globala opiumodlingen. 

Under år 2000 odlades 222 000 hektar opium, vilket ungefär motsvarar 

4700 ton. För en redovisning av coca- och cannabisodlingar anser man inte att det finns 

tillräckligt med bra data. 

Som en liten indikator på mängden narkotika i omlopp kan nämnas den sammanställning 

av internationellt gjorda beslag som tullorganisationen WCO presenterar för år 

2000. Se tabell 3. 

59

Tabell 3. Totalt tullbeslag i världen år 2000. 

Preparat Beslagtagen mängd Kommentar 

Heroin 11,6 ton 

Poppy 50,5 ton Inkluderar både straw och shells 

Morfin 1,1 ton 

Opium 8,8 ton 

Kokain 172,5 ton Inkl. kokainhydroklorid, crack, kokainbas 

och cocablad 

Cannabisprodukter 1181 ton 

Syntetiska droger 53 milj. Tabl. och 58,8 ton Inkl. bl.a. ecstasy och benzodiazepin 

Källa: Customs and Drugs 2000, World Customs Organization.2001. 

Drivkrafterna bakom narkotikahandeln är till största delen ekonomisk vinning. Hur stora 

summor som den globala illegala narkotikahandeln årligen omsätter är svårt att exakt 

ange, men enligt narkotikakontrollorganen är det enorma summor. Enligt en undersökning 

gjord av United Nations Drug Control Programme, UNDCP, utgjorde den illegala 

narkotikahandeln år 1995 cirka 8 procent av den totala världshandeln. Att ange motsvarande 

uppskattning för Europa eller Sveriges närområde har visat sig svårt. 

Den europiska situationen 

Norden är en liten marknad för narkotika i jämförelse med den globala eller europeiska 

scenen. Som exempel kan nämnas att det beslagtogs nära 4000 ton cannabis i världen 

under 1998. Under samma år beslagtogs det 4,1 ton cannabis i Norden, d.v.s. cirka 

en halv procent av de globala beslagen. Samma år beslagtogs 0,02 procent av världens 

kokainbeslag i Norden. Europa fortsätter dock att vara en av huvudkällorna för tillverkningen 

av illegala syntetiska droger. 

Enligt det europeiska centrumet för kontroll av narkotika och narkotikamissbruk 

(E.C.N.N.) har antalet ”arresteringar” för narkotikabrott ökat stadigt inom EU sedan 

1985. Belagen av cannabis, ecstasy och amfetamin har samtliga ökat sedan 1985. För 

övriga narkotikapreparat varierar situationen beroende på vilket europeiskt land som avses. 

Cannabis är den drog som är mest förekommande vad gäller handel och missbruk 

i Europa. Största delen av den tillgängliga cannabisen kommer ifrån Marocko med det 

sker odling också inom Europa och då främst i Albanien. 

För mer detaljerad information om t.ex. preparatens ursprung, deras smugglingsvägar 

till Sverige m.m. se kapitlet om narkotikakriminalitet i denna rapport och den gemensamma 

årsrapporten från Tullverket och Rikskriminalpolisen Narkotikasituationen i 

Sverige 2001. 

Den framtida utvecklingen 

Den internationella tullorganisationen World Customs Organiszation (WCO) anser att 

det är mycket svårt att förutse narkotikasmugglingens framtida utveckling. Trenden 

med ökade lokala odlingar bl.a. av cannabis kan göra att det inte kommer att smugglas 

lika mycket över gränserna. Utvecklingen på området syntetdroger är mycket beroende 

av att lagstiftningen på området ständigt uppdateras. Ecstacytillverkningen riskerar att 

flytta dit behovet finns/där marknaden finns. Risken anses störst i de länder som idag 

tillverkar kemiska substanser/prekursorer. Enligt WCO ökar marknaden för förfalskade 

läkemedel och därmed ökar risken för att narkotiska läkemedel används i den illegala 

narkotikahandeln. Liksom FN:s kontrollorgan, så anser WCO att Internet kommer att 

användas i allt större utsträckning som ett instrument vid den illegala hanteringen av 

narkotika. 

60

FN:s kontrollorgan, International narcotics control board, rekommenderar att världens 

nationer satsar på att utveckla lagstiftningen som rör hanteringen av ”…crimes committed 

in an electronic environment.”. Detta eftersom de ser en trend där bl.a. narkotikakriminaliteten 

utvecklas via t.ex. tillgången på Internet. Tillika anser de bl.a. att de brottsbekämpande 

organen behöva resurser och instrument för at kunna hantera den nya teknologi 

som används vid drogsmugglingsaktiviteter. 

61

Bilaga 4 

Rapportens metodupplägg samt 

intervjuade personer 

Metod m.m. avseende kapitel 4 och 5 

Urval av intervjupersoner 

Sammanlagt intervjuades 19 personer. Målsättningen för fördelningen av intervjupersonerna 

har varit 1/3 polispersonal, 1/3 tullpersonal och 1/3 representanter för externa aktörer. 

Då valet att göra ett slumpmässigt urval av intervjupersoner fick utgå bland annat 

p.g.a. tidsbrist valdes istället intervjupersonerna ut enligt det följande: 

Polispersonal: Spaningschefer i narkotikafrågor i de tre storstadslänen, en representant 

för arbetet med narkotikafrågor på den centrala nivån samt två representanter för polispersonal 

som dagligen arbetar med narkotikafrågor på ett operativt sätt. 

Tullpersonal: Fem regionala och en central chef inom underrättelseverksamheten samt 

en representant för gränsskyddet vid HK. Dessutom medverkade vid två av intervjuerna 

även representanter för spanings-, tullkriminal- samt planerings- och utvecklingsverksamheten. 

Externa aktörer: Tillsammans med beställarna av rapporten (Tullverket och Rikskriminalpolisen) 

togs ett urval ut av aktörer, med betydelse på området för bekämpningen av 

narkotikakriminaliteten, fram. Bland de utvalda fanns Folkhälsoinstitutet, CAN, BRÅ, 

Kustbevakningen, Maria ungdomsmottagning, SORAD och de sociala myndigheter. På 

grund av tidsbrist hann vi tyvärr inte kontakta de sociala myndigheterna. 

Metod vid framtagning och bearbetning av påverkansfaktorerna 

De tillfrågade fick svara på frågan vilka faktorer som de ansåg påverkar Tull och Polis 

möjligheter att agera för att nå regeringens målsättning om ett narkotikafritt samhälle. 

Vid intervjutillfället ombads de intervjuade att i möjligaste mån rangordna faktorerna 

efter hur stor betydelse de ansåg att faktorn hade för att nå regeringens målsättning. Detta 

visade sig svårt att fullfölja och vi har därför inte använt ”ranking”-modellen för att 

prioritera vilka faktorer som skulle kunna anses som de som påverkar arbetet i störst utsträckning. 

Utifrån de nära 200 faktorer som de intervjuade uppgav (många var likartade) skedde 

en gruppering genom att faktorer med liknande inriktning samlades under nio rubriker. 

Fördelningen mellan de nio grupperna var relativt jämn även om grupperna Mål/ 

inriktning och Lagstiftning/rättsväsende dominerade. Av de c:a 200 faktorerna återstod 

efter rensning för likartade åsikter 75 faktorer. De enskilda faktorerna presenteras kortfattat 

i bilaga 5. I rapporten beskrivs sju av de nio faktorerna detaljerat. Två av faktorerna, 

Lagstiftning och Medel, tas endast upp kortfattat då de ligger utanför myndigheternas 

mandatsområdet (möjlighet att påverka). 

I kapitel 4 och 5 har vi följt följande arbetsmetod vad avser presentationen av intervjuresultatet: 

först presenteras faktorerna. (Observera att det förekommer ett antal fakto- 

62

er under vart och en av de nio grupperna även om de går under ett gemensamt gruppnamn). 

Vid presentationen ges eventuellt praktiska exempel som nämnts om faktorn i 

intervjuerna. Därefter har vi försökt ange en så heltäckande bild av vad Polis och Tull 

gör på området idag eller vad de planerar att göra. Vi avrundar varje gruppfaktor med en 

reflexion. Observera att ingen viktning har gjorts mellan de nio grupper av faktorer som 

framkom vid intervjuerna. 

Intervjuade personer 

För att ta fram exempel på faktorer som upplevs påverka Tullens och Polisens möjligheter 

att uppnå regeringens målsättning om ett narkotikafritt samhälle intervjuades 19 personer 

som arbetar med narkotikaproblematiken, och då framför allt med bekämpningen 

av narkotikakriminalitet. 

Följande personer intervjuades för rapporten: 

Bengt Andersson, Folkhälsoinstitutet 

Jonathan Andersson, underrättelsesektionen, Tullverket, Östersjöregionen 

Håkan Eliasson, gränsskyddsenheten, Tullverket, Huvudkontoret 

Mats Hultberg, underrättelsesektionen, Tullverket, Västsvenska regionen 

Björn Hybell, CAN 

Göran Hägglund, chef kommunens huvudmannaskap, Maria ungdomsmottagning 

Walter Kegö, chef Narkotikaroteln, Rikskriminalpolisen 

Claes Kraft, underrättelsesektionen, Tullverket, Skåneregionen 

Lars Kristoffersson, underrättelsesektionen, Tullverket, Huvudkontoret 

Owe Liljeholm, underrättelsesektionen, Tullverket, Nedre Norrlandsregionen 

Peter Lindström, Brottsförebyggande rådet 

Jan Magnusson, spaningschef, Polismyndigheten i Stockholms län 

Kristoffer Mueller, analytiker (op. analys) Analysroteln, Rikskriminalpolisen 

Fredrik Nihlén, Cityspan, Polismyndigheten i Stockholms län 

Henry Nilsson, Kustbevakningen 

Jörgen Nyström, underrättelsesektionen, Tullverket, Mälardalsregionen 

Börje Olsson, SoRAD (Centre for Social Research on Alcohol and Drugs), Sth. Univ. 

Thomas Servin, spaningschef, Polismyndigheten i Skåne 

Anders Stolpe, spaningschef, Polismyndigheten Västra Götaland 

Till detta kommer att personal vid Rikskriminalpolisens narkotikarotel samt preparatsansvariga 

vid Tullverket har fått svara på tio frågor rörande hur de ser på den framtida 

utvecklingen på narkotikaområdet, främst då rörande sitt preparat. (Används som underlag 

i kapitel 3). 

63

Vi har inte satt ut vem av de intervjuade som avgett vilken synpunkt. Dels för att det 

skulle ’hacka upp’ texten, dels har vi ansett att vi vill att läsaren fokuserar på innehållet i 

det sagda och inte vem som framför synpunkten. 

Kriterier m.m. använda i kapitel 6 

Det har alltid funnits förslag kring hur polis och tull “bör” arbeta för att hantera problemet 

med narkotikabrottsligheten. Ämnet har varit ett hett diskussionsämne genom åren, 

där skiljelinjen mellan s.k. bra och s.k. dåliga förslag flyttats fram och tillbaka. De intervjuade 

föreslog ett stort antal förslag till faktorer som de ansåg kan påverka arbetet mot 

narkotikakriminaliteten. Många av dessa faktorer kan liknas vid förslag till förändring 

och vi gjorde därför en sammanställning av dessa se bilaga 5. 28 

I rapporten presenteras ett antal faktorer/förslag mer utförligt än andra, bl.a. genom att 

kommenteras i det avslutande diskussionskapitlet. Detta skall inte tolkas annat än att vi 

försökt hitta de förslag som vi anser passar bäst med den bild av framtidens narkotikakriminalitet 

som vi tagit fram. Vi har m.a.o. inte lagt en värdering på förslagen i sig (dvs 

om vi anser det vara ett bra eller dålig förslag), utan försökt se till hur förslagen passar 

in i den framtida bild som utmålas i rapporten. Även om vi försökt göra bedömningen så 

systematisk och neutral som möjligt, så är det oundvikligt att viss subjektivitet troligtvis 

smugit sig in vid bedömningen. Vi säger inte att det är de bästa förslagen som presenteras 

utan bästa möjliga förslag till lösning. 

Vad kan då anses vara kännetecknande för förslag som kan passa in med den bild av 

narkotikakriminaliteten som vi tagit fram? För att få fram de presenterade förslagen i 

kapitel 6 “sållades” samtliga förslag genom sju frågor (=kriterier). Kriterierna har ställts 

upp orankade och kan i korthet beskrivas som följer: 

• Passar förslaget för att hejda utvecklingen av alternativt stoppa någon/några av de 

specifika utvecklingstendenserna som presenteras i kapitel 3? Om inte, så avförs förslaget. 

• Kan förslaget genomföras med nuvarande resurser/medel? Om inte, så avförs förslaget. 

• Påverkas någon aktör, förutom de kriminella, negativt av förslaget? Finns det några 

negativa sidor mer förslaget? Om så är fallet, så avförs förslaget. (Förslaget kvarstår 

dock om det är ensamt om att lösa ett problem). 

• Kan förslaget genomföras direkt (även om det eventuellt tar tid innan effekterna träder 

i kraft)? Om så, så prioriteras det före andra förslag. 

• Finns kompetensen inom organisationerna för att genomföra förslaget? Om så är fallet 

prioriteras förslaget. 

• Kan förslaget införas i hela organisationen (avser både Polis och Tull)? Om ja, så prioriteras 

förslaget. 

• Är förslagets effekter lätta att utvärdera? 29 Om ja, så prioriteras förslaget. 

––––––––––––––– 

28 Rapportens redovisning är på inget sätt uttömmande för de möjligheter som finns, utan texten skall mer ses som ett 

idéunderlag. 

29 Kriteriet används istället för att fråga om effekten av förslaget skulle vara stor/liten/ingen alls. Vi har 

försökt undvika den subjektivitet som spekulerationer om effekt automatiskt leder till. Det viktiga är att 

på ett bra sätt kunna utvärdera insatserna efter de har gjorts och därefter kunna ta ställning till en eventuell 

fortsättning. 

64

För att överhuvud taget komma i fråga, så måste första kriteriet vara uppfyllt. Ju fler 

av de övriga kriterierna som uppfylls, desto lättare kan förslaget genomföras. Om flera 

förslag bedömts positivt enligt kriterierna, så presenteras samtliga förslag efter beskrivningen 

av problemet i kapitel 6. 

Ett kriterium som är viktigt, men som vi inte tagit med då det varit svårt att bedöma, var 

om det finns stöd för förslaget i organisationerna eller inte. Ett stort stöd ökar naturligtvis 

möjligheterna att genomföra förslaget. Vi har dock valt att inte ta med detta som ett 

kriterium. 

Slutligen är det naturligtvis inte eftersträvansvärt att genomföra insatser som kan ge negativa 

bieffekter för samhället i stort (även om det kanske inte drabbar en enskild part). 

Förslagen har också diskuterats utifrån om de kan räknas som riktade insatser, som 

hjälper för just ett specifikt problem, eller om de ger en mer generell effekt. 

65

Bilaga 5 

Översikt över de 75 faktorerna angivna 

i intervjuerna 

Vilka faktorer kan påverka arbetet mot narkotikakriminaliteten? Vi intervjuade 19 personer 

som arbetar professionellt med narkotikaproblematiken. Här följer en mycket korfattad 

sammanfattning av de 75 faktorer/förslag, som de intervjuade tog upp. Samtliga 

faktorer finns mer utförligt beskrivna i kapitel 4 och 5 i rapporten. Vi rekommenderar 

läsaren att endast använda nedan översikt som en snabb-guide. Samtliga faktorer är de 

intervjuades personliga åsikter och skall inte ses som myndighetsuttalanden. (I texten 

förkortas Polis och Tull med ’PoT’.) 

Kapitel 4 

4.1 Mål/Inriktning 

1. En tydlig, detaljerad narkotikastrategi, som bygger på dagens resurser, saknas. 

2. En flerårig, detaljerad narkotikastrategiplan måste beslutas av PoT. 

3. En gemensam narkotikastrategiplan för PoT med tydliga prioriteringar, inriktning 

m.m. måste till för att effektivisera arbetet. 

4. En fokusering på överlåtelsebrott skulle öka ledtiden för missbrukaren att hitta narkotika 

och därmed minska nyrekryteringen. 

5. Anlägg ett strategiskt perspektiv på om inriktningen på arbetet skall vara på innehavsbrott 

eller överlåtelsebrott (prioritering). 

6. Klara beslut efterlyses om hur arbetet skall fördelas avseende åtgärder mot organiserad 

narkotikabrottslighet och å andra sidan ringa brott (lång/kort sikt). 

7. Prioriteringar i verksamheten borde betonas ytterligare. (Ifrågasättande om PoT inte 

styrs i allt för stor utsträckning av händelser). 

8. Prioriteringar borde ges konsekvenser avseende resursfördelning och målbeskrivningar 

(avser Tullen). 

9. Myndighetsgemensamma projekt kan effektivisera insatserna. 

10. Svårt att binda upp personal i projekt parallellt med löpande arbete.Prioritera. 

11. Visa internationella åligganden i myndigheternas prioriteringar/inriktning. 

12. Ifrågasätt mätningen av PoT:s resultat i form av antal beslag. (”skapar troféjakt”) 

13. PoT måste utveckla metoder för att se vilka effekter beslagen har på narkotikatillgången. 

Målen bör formuleras så att man kommer åt företeelsen. 

14. Målen bör formuleras så att tillgången på narkotika minskas. Resultatmätningen 

måste utvecklas från mål som t.ex. ”antal urintester per år” till något konstruktivt. 

15. PoT:s resultatmätning måste kompletteras med information från andra aktörer. 

66

16. Ifrågasätt samhällsnyttomåttet. Narkotikakontrollen kan påverkas negativt om samhällsnyttomåttet 

används som målinstrument. 

17. En gemensam samhällsnytta för hela Tullverket skulle ta bort negativ konkurrens. 

En gemensam samhällsnytta för PoT bör övervägas. 

18. Mål på rotelnivå viktigt. (Narkotikarelaterade mål på rotelnivå saknas ibland.) 

19. Se till att de interna målen inom Tullen speglar statsmakternas prioriteringar. 

20. Tullverkets uppföljningssystem medger inte att resursinsatserna för narkotikaområdet 

redovisas separat. Utveckla systemet. 

4.2 Kunskap, utveckling och utbildningsmöjligheter 

21. Identifierade potentiella kunskapsluckor: språk, lagstiftning i andra länder, statistikbearbetning, 

datavisualisering och utbildning på spaningsområdet. 

22. Inför kontinuerlig kompetensutveckling framför allt om preparaten, smugglarna 

och smugglingsmodus. 

23. Inför gemensamma utbildningsblock för de lagövervakande myndigheterna. 

24. Öka kunskaperna om att leda projekt. Ställ krav på genomgången projektledarutbildning 

för att driva större projekt. 

25. Förse projekt med tydliga funktioner, klart definierat ledarskap m.m. 

26. Vidareutveckla och fördjupa underrättelseverksamheten och omvärldsbevakningen. 

27. Anlägg ett helhetsperspektiv vid utredningen av (underrättelse-)ärenden. 

4.3 Samarbete 

28. Gemensamt ansvar PoT med gemensam resultatredovisning främjar samarbete. 

29. Utvecklingsområden för PoT: fördelningen av arbetet, ansvarsfrågan och gemensamma 

insatser för att följa hela narkotikakedjan. 

30. Förbättra samordningen av underrättelseinhämtningen mellan PoT. 

31. Skapa ömsesidig registeråtkomst för PoT. 

32. Skapa formbundna avtal mellan PoT där det definieras vem som gör vad. 

33. Vidareutveckla det nationella och regionala samarbetet mellan PoT och andra aktörer 

på narkotikaområdet. 

34. Förbättra samarbetet med socialtjänst och frivård (”bättre synkroniserat”). 

35. Skapa ett närmare samarbete mellan PoT och FHI rörande lokal statistik. 

36. Utöka samarbetet mellan PoT:s underrättelsetjänst och Ekobrottsmyndigheten. 

37. Skapa en närmare dialog mellan myndighet och departement med syfte att förbättra 

målstyrningen. 

38. Vidareutveckla Tullens arbete avseende MoU med företagen. 

39. Ta tillvara Polisens kunskaper bättre t.ex. vid planeringen av s.k. trygga miljöer. 

67

40. Starta upp/vidareutveckla de gemensamma analyserna mellan Polis, skola och socialjänst 

(förebyggande). 

41. Upprätta fler specificerade gemensamma mål för de brottsbekämpande (svenska) 

myndigheterna. 

42. Vidareutveckla samarbetet mellan myndigheterna redan på lagstiftningsnivå. 

Kapitel 5 

5.1. Organisationsstruktur 

43. Bättre samordnade beslut om resurser och inriktning mellan distrikten (Polisen.) 

44. Länets narkotikabekämpning borde samlas under ett tak. (Avser Polisens). 

45. Förbättrat informationsflöde inom Polis respektive Tull. (Underrättelseflödet). 

46. Samla spaning, underrättelser och utredningar under ett tak (inom resp. myndighet). 

47. Inför grupper som speciellt satts samman för att fokusera på ett visst trafikflöde eller 

en viss kriminell grupp. 

48. Inför flexiblare arbetstider; ”arbeta när bovarna agerar”. 

49. Inför juridiska stödfunktioner. 

50. Minska arbetet med att organisera upp samarbete t.ex. genom projektinriktat arbete 

i sammansatta grupper eller samlokalisering. 

51. Undersök den eventuella vinsten med att låta PoT:s spetskompetenser samverka. 

52. Gör en sammanslagning alternativt samlokalisering av underrättelsefunktionerna 

vid PoT (Eventuellt också tillsammans med Kustbevakning och Riksskatteverket.) 

5.2 Teknik/Metod 

53. (Text bortredigerad med hänvisning till SekretessL 5:1). 

54. (Text bortredigerad med hänvisning till SekretessL 5:1) 









68

5.3. Internationellt samarbete 

63. Följ utvecklingen av påverkande faktorer som t.ex. utvidgningen av EU och 

Schengensamarbetet + utvecklingen i EU:s gränspolisprojekt och rättssamarbetet. 

64. Utveckla det internationella (effektiva) samarbetet som kontrollkompensation. 

65. Förbättra underrättelseverksamheten – skapa möjligheter för bra utbyte av underrättelseinformation 

med utländska samarbetspartners. 

66. Identifiera tidigt nya trender och skapa försvarslinjer (stäm av med utl. kollegor). 

67. Utvidga samarbetet med möjlighet till utbytestjänstgöring i nyckelländer, som t.ex. 

Polen och de baltiska staterna för att få mer kunskap (om de nya brottssyndikaten). 

68. Öka det (bilaterala) samarbetet på regional nivå med myndigheter i länder nära 

Sverige. 

69. Uppmärksamma problemet med förtroende; ”vem kan man lita på”? 

70. Följ upp utvecklingen av Europols roll som initiator och koordinator. 

71. Följ åklagarsidans utveckling av internationella kontakter. 

5.4. Attityder 

72. Följa upp de narkotikaliberala attitydernas fortsatta utveckling . 

73. Följa attitydförändringarna hos de unga gentemot narkotika. 

74. Satsa på upplysnings- och informationsmöjligheterna om narkotika. 

75. Uppmärksamma attitydförändringen att narkotika i tablettform skulle vara mer 

ofarliga än övrig narkotika. 

69

Käll- och litteraturförteckning 

Bejerot, Nils; Drug Abuse and Drug Policy. An epidemiological and methodological 

study of drug abuse of intravenous type in the Stockholm police arrest population 1965- 

1970 in relation to changes in drug policy.Acta Psychiatrica Scandinavica. Suppl. 256, 

1975. Munksgaard, Copenhagen 1975. 

Bruk, missbruk, marknad och reaktioner. Narkotika i Norden 1995-2000. Red. Petra 

Kouvonen, Pia 

Rosenqvist, Astrid Skretting. (NAD-publikation nr 41) 2001. 

BRÅ; Brottsutvecklingen i Sverige 1998-2000. Stockholm 2001. 

BRÅ – Brottsutvecklingen i Sverige 1998 – 2000 

CAN – Drogutvecklingen i Sverige, rapport 2001 

CAN, CANs Rapporteringssystem om Droger (CRD), Tendenser under hösten 2001 

E.C.N.N.; 2001 - Årsrapport över situationen på narkotikaområdet i Europeiska unionen. 

Luxemburg 2001. 

Europol, Situation report 2000-2001 

Europol; Situation report on drug production and drug trafficking 2000-01. Haag 2001. 

INCB; Report of the International Narcotics Control Board for 2002, United Nations 

Publication. 

INCB, Report 2001. 

Intervjuer med anställda vid Tullverket, Polismyndigheterna och andra myndigheter/ 

organisationer (se bilaga 4) 

Komplettering till RPS resultat och planeringsdialog med Rikskriminalpolisen 2001. 

December 2001. 

Kontroll av den illegala narkotikahandeln. Diskussionspromemoria nr 11. Narkotikakommissionen. 

LIST (LedningsInformationsSystem för Tullverket) 

Narkotikalagstiftning. Diskussionspromemoria nr 2. Narkotikakommissionen. 

Narkotikasituationen i Sverige. Årsrapport 2001. Rikskriminalpolisen och Tullverket. 

Stockholm, 2002. 

ODCCP (UN); Global Illicit Drug Trends 2001. New York 2001. 

Persson, Carl, Sundelin Anders; Utan omsvep. Ett liv i maktens centrum. Nordstedts, 

Stockholm 1990. 

Polisens årsredovisning 2001. Rikspolisstyrelsen 2002. 

Proposition 2001/02:91; Nationell narkotikahandlingsplan. Stockholm 2002. 

Rakt på knarket. Ett manifest från polisen om kampen mot narkotikabrottsligheten. 

Rikspolisstyrelsen, Stockholm 1989. 

70

Redovisning av polismyndigheternas verksamhetsresultat för 2001. RPS 2002. 

Regeringens skrivelse 1997/98:172 En narkotikapolitisk redogörelse. 

Regleringsbrev för budgetåret 2002 avseende polisorganisationen. 

Regleringsbrev för Tullverket för budgetåren 2001 och 2002. 

RKP/Tullverket – Narkotikasituationen i Sverige, årsrapport 2001 

RPS/Ekonomibyrån; Slutliga planeringsförutsättningar avseende åren 2001-2003. EKB- 

902-968/00. 

Situationsrapport Cannabis 2001-01-01 – 2001-06-30. Tullverkets huvudkontor, Analysenheten 

SOU 1999:90 Narkotikastatistik – Om samhällets behov av information om narkotikastatistik. 

Delbetänkande av Narkotikakommissionen. 

SOU 2000:126 Vägvalet. Den narkotikapolitiska utmaningen. Slutbetänkande av 

Narkotikakommissionen. 

Tullverket; Nationell hotbildsanalys 2002. 

Tullverkets regionala handlingsplaner för Gränsskyddet 2002 

UNDCP (UN Office for Drug Control and Crime Prevention), Global illicit drug trends 

2000 

UNDCP, Afghanistan Opium poppy survey, februari 2002. 

U.S. Departement of State; International Narcotics Control Strategy Report (INCSR) 

2002. 

U.S. Departement of State; International Narcotics Control Strategy Report (INCSR) 

2001. 

Verksamhetsplan Tullverket år 2001 och 2002 

World Customs Organization; Custom and Drugs 2000. 

Årsarbetskrafter narkotika 1997-2001 m.m. Beräkningar framtagna av RPS mars 2002. 

71

Tendenser på narkotikabrottsområdet 

under de kommande ett till två 

åren: 

1. Smugglingen av ecstacy, narkotikaklassade läkemedel, dopningspreparat och till 

viss del kokain bedöms öka under de närmsta ett till två åren. För övriga preparat 

kommer smugglingen att vara konstant. Inget preparat kommer att smugglas i mindre 

omfattning än idag. 

2. Den svenska narkotikakriminaliteten bygger nästan uteslutande på insmugglade 

preparat som producerats illegalt runt om i världen. Denna illegala produktion måste 

betraktas som rätt stabil och inte ens omfattande begränsningsinsatser från myndigheter 

internationellt har haft någon större, långsiktig påverkan. Sannolikt kommer 

produktionen att i stort förbli stabil även fortsättningsvis. 

3. De kriminella grupperna som är involverade i narkotikahanteringen ser ut att bli allt 

mer nätverksorienterade (från att tidigare varit hierarkiskt uppbyggda). 

4. De kriminella grupperingarna ser ut att diversifiera verksamheten i allt större grad 

genom att hantera olika sorters preparat. 

5. De kriminella grupperingarna ser ut att samarbeta allt mer med andra kriminella 

grupperingar, även över landsgränser. 

6. De kriminella organisatörerna ser ut att bli allt mer flexibla vad avser val av rutter 

och modus. 

7. De kriminella aktörerna blir allt svårare att upptäcka genom att de i allt större utsträckning 

utnyttjar legitima handels- eller resandeströmmar. 


9. Användningen av Internet för kontakter och försäljning av narkotika kommer troligtvis 

att fortsätta att expandera. Ett idag litet problem, men för framtiden desto 

större, är möjligheterna till kryptering av kommunikationerna. 

10. Kunskaperna hos Polis och Tull rörande narkotikabrott tenderar att allt mer fokusera 

på narkotikasmugglingen generellt och om var och hur “detaljistförsäljning” 

sker. Samtidigt saknas ofta den avgörande kunskapen för att komma åt den mer organiserade 

smugglingen. I stor utsträckning saknas även kunskap om den illegala 

hanteringen från insmuggling till detaljistledet. 

N. B. Denna sammanställning bygger på tabellen med indikatorer som presenteras i kapitel 3. Tabellen 

visar på en tänkbar utveckling för smuggling av narkotika till Sverige. (Se tabell 2.) Det är viktigt att 

påpeka att indikatorerna är mycket få, vilket ger en grovhuggen bild. Resultatet skall därför tas med viss 

reservation. 

72

Förslag till övergripande åtgärder på 

narkotikabrottsområdet: 

- Polis och Tull bör utarbeta en gemensam flerårig, nationell och framför allt tydlig 

strategi för bekämpning av narkotikakriminaliteten. 

Följande bör inkluderas i strategin: 

- Omfattning av samarbetet, inriktning av arbetet och framför allt prioritering av valda 

insatser. Polis och Tull bör fokusera på samverkan, både nationellt och internationellt, 

i syfte att stärka bekämpandet av narkotikakriminalitet. 

- Identifiering av de teknik- och metodfrågor som är viktigast att utveckla för att stärka 

bekämpandet av narkotikakriminaliteten. 

Vidare bör myndigheterna: 

- Anpassa innehållet i grund- och vidareutbildningar till gällande strategi för bekämpning 

av narkotikakriminalitet. 

- Identifiera de skillnader i lagstiftning som föreligger mellan Sverige och (primärt) 

övriga EU-länder när det gäller metoder som brottsbekämpande myndigheter får använda 

i arbetet med att bekämpa narkotikabrottslighet. 

73

Effektivare arbete mot narkotika – Vilka vägar leder till farmgång?

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?