Strategier för en hälsolinje (PDF) - Kommunal

kommunal.se

Strategier för en hälsolinje (PDF) - Kommunal

Strategier

för en hälsolinje

en rapport om hur Kommunal ska verka för

ett hållbart arbetsliv

och en hållbar hälsa


Strategier för en hälsolinje

– – en rapport om hur Kommunal ska verka för

ett hållbart arbetsliv och en hållbar hälsa

www.kommunal.se

1


2

Produktion: Kommunals medlemsutvecklingsenhet

och Starck Design AB

December 2006. Art.nr 7141 683 4


Innehåll

Förord 6

Bakgrund 7

Vilka är sjukskrivna och varför? 9

Klasskillnader i hälsan 9

Kvinnor och män i ohälsostatistiken 10

Högsta ohälsotalet i norr 11

Faktorer i arbetsmiljön 13

Den fysiska arbetsmiljön 13

Tunga lyft 14

Påfrestande arbetsställningar 15

Ensidigt upprepade moment 15

Arbetstakt

Den psykiskosociala miljön – Psykologiska, sociala och

15

organisatoriska faktorer 15

Diskriminering 17

Kränkning 17

Höga krav och låg kontroll 18

Inflytande över tiden för att utföra olika arbetsuppgifter 19

Förläggning av egen arbetstid och arbetstempo 20

Oregelbundna arbetstider 20

Socialt stöd och uppskattning för sitt arbete 21

Känsla av sammanhang – KASAM 21

Stressen – Som symptom och orsak till ohälsa 24

Vad är stress? 24

Stress suddar gränsen mellan fysiska och psykiska besvär 24

Kan kön förklara ohälsa och sjukskrivning? 27

En teoretisk förklaring av kön 27

Påverkan på hälsan 28

Otrygg arbetsmarknad 30

Visstidsanställning 30

Svag förankring på arbetsmarknaden 31

Skam och rädsla 32

INNEHÅLL

3


4

INNEHÅLL

Livsstil 34

Övervikt, kost och fysisk aktivitet 34

Rökning 34

Alkohol 34

Förändringar i attityder och rutiner 36

Sjukintyg – läkarnas roll och rutinernas betydelse 36

Uppfattning och opinion om fusk 36

Institutionella och regelmässiga ändringar 38

Försäkringskassan 38

Ständiga ändringar i sjukersättningen 38

Striktare tillämpning 38

Mellan stolarna 39

Sociala och ekonomiska konsekvenser 40

Arbetsskada eller inte 41

Politiska insatser för bättre hälsa 43

Mål för folkhälsan 43

11-punktsprogrammet och trepartssamtal 43

Gemensam politisk avsiktsförklaring 44

Reflektioner 46

För en hälsolinje 51

Kommunals strategier för ett hållbart arbetsliv och en hållbar hälsa 53

Kommunals grundläggande synsätt 53

Pågående insatser 55

Mönsterarbetsplats 55

Den fackliga visionen 56

Överenskommelsen med det socialdemokratiska partiet 57

Utveckla ledarskapet på alla nivåer 57

Arbetsrätt och kollektivavtal om samverkan och arbetsmiljö 58

FAS 05 verktyget för att skapa mönsterarbetsplatser 60

Samverkansavtal på den privata arbetsmarknaden 61

Företagshälsovård 61

Kvalitetskrav på företagshälsovården 62

Arbetsskador, anpassning och rehabilitering 63

Begrepp och regler 63

Rehabilitering 65

Kommunals roll 66


Kompetens 66

Regionala skyddsombud 67

Arbetsmiljöhögskolan 67

Kommunals förhållningssätt 68

Föreningen Kommunals insatser för medlemmarnas hälsa 68

Prioritera insatser för de mest utsatta medlemsgrupperna

Förändra förhållningssätt, arbetssätt och organisation

69

så att det blir möjligt att integrera arbetsmiljöarbetet 69

Kommunals strategier 70

Medlemmen i samhället 71

Medlemmen på arbetsplatsen 71

Medlemmen som individ 72

Kommunals organisation och kompetens om hållbara arbetsvillkor 73

Organisation 73

Lokalt 73

Nationellt 73

Globalt 73

Kompetens 74

Upplysningsverksamhet och medlemsutbildning 74

Breddutbildning 74

Spetsutbildning av förtroendevalda 74

Utbildning av anställda generalister och specialister 74

InriktningenKommunals arbete i sammanfattning 75

Källor 78

INNEHÅLL

5


6

FÖRORD

Förord

Andelen långvarigt sjukskrivna bland Kommunals medlemmar har varit

hög under de, ur sjukskrivningssynpunkt, mycket uppmärksammade

senaste tio åren. I arbetet för medlemmars hälsa och arbetsmiljö har

Kommunal både gjort egna utredningar, tagit del av andras utredningar

och forskning samt även deltagit aktivt i forskning. Förutom att söka

stödjande fakta eller belägg har några centrala frågor ställts i dessa

sammanhang:

• Vilka orsaker ligger bakom de långa sjukskrivningarna?

• Vilka grupper är särskilt drabbade?

• Vilka konsekvenser har sjukskrivningen för den drabbade?

• Vad har det gjorts för att minska sjukskrivningarna?

• Vad ska Kommunal göra för att vända på denna negativa utveckling?

I föreliggande rapport har fakta om sjukskrivningens och ohälsans olika

orsaker sammanställts. Dessa fakta sammanfattas även i resonemangen

under rubriken ”Reflektion”.

Med utgångspunkt från dessa två delar presenteras Kommunals

strategier för ett hållbart arbetsliv och för en hållbar hälsa. I denna del

beskrivs Kommunals olika pågående arbeten, förhållningssätt, kompetens

och arbetsvillkor och slutligen presenteras olika förslag om

inriktningar.

Anita Lundberg som har varit projektsekreterare fram till december

2005 har sammanställt rapportens faktaunderlag och Annelie Hellander,

chef för Arbetslivsutvecklingsenheten och Yeshiwork Wondmeneh,

utredare på Välfärdsenheten, har skrivit delar i rapporten. Yeshiwork

Wondmeneh, som har varit projektsekreterare sedan februari 2006, har

även sammanställt slutdokumentet.

Håkan Pettersson

2:e vice förbundsordförande

Projektgruppen

Håkan Pettersson 2:e vice förbundsordförande, sammankallande

Lars-Åke Almqvist 1:e vice förbundsordförande

Anita Lundberg Förbundskontoret, projektsekreterare,

december 2002- december 2005

Annelie Hellander Förbundskontoret

Yeshiwork Wondmeneh Förbundskontoret, projektsekreterare,

februari - november 2006

Kristina Björk Förbundsstyrelsen


Bakgrund

Mellan åren 1992 och 2001 ökade antalet långvarigt sjukskrivna med

106 000 från 136 500 till 242 500 och den socialdemokratiska

regeringen tillsatte en särskild utredare, Jan Rydh. Han gjorde en

grundlig genomgång av orsakerna till sjukfrånvaron och presenterade

olika förbättringsförslag. Detta ledde även till att flera forskargrupper

fick i uppdrag att fördjupa sig i och sammanfatta vad forskningen

inom området tidigare visat.

Även andelen personer som hade gått till arbetet trots att de, enligt

sin egen bedömning borde ha sjukskrivit sig, visade sig ha ökat. I

Statistiska centralbyråns arbetskraftsundersökningar åren 2000-2001

svarade 53 procent att de varit sjuknärvarande ett flertal gånger

under det senaste året, vilket är en kraftig ökning jämfört med 1997,

då siffran var 37 procent. Det var främst barnskötare, personal inom

vård och omsorg samt lärare som uppgav att de hade sjuknärvaro.

Några av de faktorer som framkom till varför sjuknärvaron ökat var

att man måste ta igen arbete vid frånvaro, tidspress och otillräckliga

resurser för arbetets utförande och svag privatekonomi.

Varför ökade sjukskrivningarna? Har folkhälsan blivit allmänt

sämre eller är det arbetsvillkoren som har ändrats? Vilka andra

faktorer kan tänkas förklara denna utveckling?

De vanligaste förklaringarna till den ökade sjukfrånvaron just i

slutet av 1990-talet uppges vara:

• I mitten av 90-talet rustades företagshälsovården ned.

Företagshälsovårdens uppgift har varit att fånga upp

arbetsrelaterade problem innan de gett upphov till sjukskrivning.

• I början av 90-talet gjordes stora nedskärningar inom den

offentliga sektorn, med följd att de som fortfarande hade kvar sin

anställning tvingades utföra mer arbete. Något som i sin tur

kunde slita hårt på kropp och själ. När dessa människor blir

sjukskrivna tar det därför mycket längre tid att komma tillbaka i

arbete.

• Medelåldern i arbetskraften är hög. I Sverige arbetar fler

människor i 55-65 års ålder än i andra europeiska länder. Och ju

äldre man blir, desto större är risken att drabbas av sjukdomar.

BAKGRUND

7


8

BAKGRUND

• Det är vanligare att kvinnor förvärvsarbetar i Sverige än i många

andra länder. Det är främst kvinnor som svarar för de ökade

sjukskrivningarna.

• 1998 ökade ersättningsnivån från 75 procent av inkomsten till 80

procent. I debatten anser vissa samhällsdebattörer och forskare att

den svenska sjukförsäkringen är för generös.

• Det finns en förändrad attityd till sjukskrivning.

Ohälsan har stora konsekvenser både för den enskilde och för

samhället. Den enskilde individen får oftast en sämre livskvalitet,

löper risk att bli utstött från arbetslivet, får sämre ekonomiska

förutsättningar och minskad kontroll över den egna livssituationen.

För samhället skapar det stora problem att finansiera välfärdssystemet

när antalet personer som ska få sin försörjning tillgodosedd

ökar (ålderspensionärer, förtidspensionärer, långtidssjukskrivna och

arbetslösa) samtidigt som antalet människor i produktionen minskar.


Vilka är sjukskrivna och varför?

Sjukskrivningarna, men också de förutsättningar som påverkar människors

hälsa, ser olika ut beroende på vad man arbetar med, vilken utbildning

man har, vilket kön man har eller vilken region man bor och

arbetar i.

Klasskillnader i hälsan

Hälsoskillnaderna är en klass- och utbildningsfråga. För forskare

är det sedan länge känt att det finns ett samband mellan den

socioekonomiska situationen och hälsan. Tjänstemän med högre

inkomst och högre utbildning lever hälsosammare än arbetare med

låg inkomst och låg utbildning. Även livslängden skiljer sig för dessa

två grupper.

SCB har studerat skillnader i dödlighet – högutbildade lever fyra

år längre än de som har lägre utbildning. Svenskarna som helhet

lever längre, men det finns två grupper av lågutbildade vars livslängd

minskar. Det är medelålders kvinnor och män strax över 30 år som

inte har gymnasieutbildning – sedan mitten av 80-talet har andelen

avlidna stigit i de grupperna. Jan Qvist, som är en av författarna till

rapporten, tror att det kan vara olika livsstilsfaktorer (rökning,

alkohol, övervikt) som är en del av förklaringen till skillnaden.

Det finns olika teorier om vad som ligger bakom klasskillnaderna

i hälsa. Vissa forskare anser att högutbildade har lättare än lågutbildade

att tillgodogöra sig information om hur viktigt det är med

motion och hälsosamma kostvanor. Livsstilen kan också vara en del

av det sociala arvet, man gör som sina föräldrar, vilket innebär att

arbetarfamiljen har sämre motionsvanor än tjänstemannafamiljen.

En annan teori är ekonomi-skammodellen (se längre fram i dokumentet).

Den som har en lägre inkomst än sin omgivning skäms för

sin fattigdom och skammen skapar stress som i sin tur kan medföra

sämre hälsa.

Det går också att se skillnader mellan höginkomsttagare och

låginkomsttagare i sättet att söka vård för sina hälsoproblem. En

studie som Stockholms läns landsting gjorde 2004 visar att 0,73

procent av höginkomsttagarna avstod från sjukvård mot 9,4 procent

av låginkomsttagarna. De som har högre inkomster är bättre på att

söka vård för sina hälsoproblem och vänder sig oftare till specialist-

VILKA ÄR SJUKSKRIVNA?

9


10

VILKA ÄR SJUKSKRIVNA?

sjukvården medan låginkomsttagare oftare vänder sig till primärvården.

Låginkomsttagarna som grupp är sjukare och behöver mer

vård, men de får inte rehabilitering i den omfattning de har rätt till.

De med högre inkomst har oftast också en högre utbildning, vilket

gör att de har lättare att ställa krav på vård och det leder till att de får

mycket mer rehabilitering än låginkomsttagarna.

Kvinnor och män i ohälsostatistiken

Antalet långvarigt sjukskrivna kvinnor mer än fördubblades under

1990-talet (från 75 000 till 154 000). För männen var ökningen 45

procent (från 61 000 till 88 000). Det är rörelseorganens sjukdomar

som fortfarande står för den största delen av de långvariga

sjukskrivningarna, både hos kvinnor och hos män. Dessa besvär

leder dock oftare till förtidspensioneringar för kvinnor än män.

Däremot förtidspensioneras män oftare än kvinnor på grund av

alkohol och drogmissbruk.

Totalt blir var tionde kvinna och var fjortonde man i åldern

16 - 64 år förtidspensionerad.

Även de psykiska besvär som yttrar sig i stressreaktioner, oro,

sömnlöshet, ångest och depression ökade under 1990-talet. Särskilt

framträdande har försämringarna varit för kvinnor som är anställda i

kommuner och landsting. Andelen kvinnor och män sjukskrivna för

psykiska besvär tredubblades (från 12 000 till 45 000) respektive

fördubblades (från 10 000 till 19 000) under perioden.

Ofta får män en klar diagnos för sina psykiska besvär eller andra

sjukdomar, medan kvinnor sjukskrivs för så kallade symptom, såsom

trötthet eller en allmän känsla av sjukdom. Det är också vanligare att

män även får sina arbetssjukdomar godkända som arbetsskador.

Arbetsolyckor drabbar oftare män än kvinnor och fler män avlider

också som en följd av det. Överdödligheten är större hos män även

p g a självmord, levercirrhos och sjukdomar i andningsorganen.

Män har också oftast ett mer tävlingsinriktad beteende, större

prestationsbehov, tar större risker både i arbetslivet och i trafiken

och medverkar i och utsätts för mer våld. Kvinnor närmar sig männen

när det gäller sjukdomar i andningsorganen på grund av ökad

rökning.

Ett annat problem som börjar aktualiseras i dag är våld och

övergrepp som kvinnor utsätts för och då först och främst från sina

partner eller f d partner. För många av dessa kvinnor skapar våldet


framtida problem som t ex depression, ångest, sömnsvårigheter och

kronisk smärta.

Högsta ohälsotalet i norr

Sjukskrivningarna är högst i landets norra regioner. Det kan man se

på skillnaderna i ohälsotalet, som är ett mått på antalet utbetalda

dagar med sjukpenning eller sjukersättning per person mellan 16

och 64 år. För hela riket var ohälsotalet 41,8 dagar i augusti 2005,

men varierade länsvis mellan 35,6 dagar som lägst och 52,4 dagar

som högst.

Skillnaden kan delvis förklaras av befolkningsstrukturen i länen,

men till allra största delen beror den på andra faktorer. Det finns

olika traditioner och inställningar i länen, bl a att läkare kan anse att

sjukskrivning kan användas som försörjningsmedel och att sjukskrivning

accepteras av både arbetsmarknaden och Försäkringskassan

men även av medborgarna.

Antalet ohälsodagar per län, augusti 2005

Lägst Antal Högst Antal

Län dagar Län dagar

Stockholm 35,6 Norrbotten 52,4

Jönköping 35,8 Jämtland 51,0

Kronoberg 36,1 Gävleborg 50,5

Halland 36,8 Västerbotten 49,9

Uppsala 38,4 Värmland 46,7

Gotland 38,8 Västernorrland 47,5

Skåne 40,3 Västmanland 46,7

Västa Götaland 43,2 Dalarna 46,4

Östergötland 43,8 Södermanland 45,1

Kalmar 44,1 Örebro 44,8

Blekinge 44,1

Källa: Försäkringskassan

Skillnader i sjukfrånvaro och ohälsa finns även på den kommunala

nivån. Folksam har under 2005 betygsatt kommunerna som arbetsgivare.

Utgångspunkten för betygsättningen var kommunernas redovisade

sjukfrånvaro under 2004. Frånvaron mättes i procent av de

kommunanställdas sammanlagda ordinarie arbetstid. Tre kriterier

användes som grund för betygsättningen: den totala sjukfrånvaron,

andelen långtidssjukfrånvaro och sjukfrånvaron för kvinnor.

Skillnaderna är stora mellan olika arbetsgivare men de följer

samma mönster som antalet ohälsodagar i länen. De tio kommu-

VIKA ÄR SJUKSKRIVNA?

11


12

VILKA ÄR SJUKSKRIVNA?

nerna som får högsta hälsobetyg ligger samtliga i södra Sverige och

de kommuner som får lägsta betyget finns mestadels i norra Sverige.

I genomsnitt får kommunerna betyget 3,04 av 5,0 möjliga. Det

motsvarar tre stjärnor i hälsoindexet.

Sverige friskaste och sjukaste kommunala arbetsgivare

Sveriges friskaste Antal Sveriges sjukaste Antal

kommuner stjärnor kommuner stjärnor

Vimmerby 5 Krokom 1

Gislaved 5 Arjeplog 1

Vaggeryd 5 Boden 1

Gotland 5 Malå 1

Tibro 5 Lycksele 1

Essunga 4 Umeå 1

Tranemo 4 Åtvidaberg 1

Alvesta 4 Jokkmokk 1

Eksjö 4 Grums 1

Lidingö 4 Arvidsjaur 1

Källa: Folksams hälsoindex 2005

Skillnaderna kan delvis bero på olika fördelning mellan yrkesgrupper,

skriver Folksam i sin analys. Vissa kommuner har lagt ut en del

av sin verksamhet på entreprenad, t ex barnomsorg och äldreomsorg,

och då finns yrkesgrupper med högre sjukfrånvaro helt enkelt inte

med.

En annan faktor kan vara åldersstrukturen bland de anställda.

Äldre anställda har högre sjukfrånvaro än yngre. Det är sannolikt att

kommunerna under de närmaste tio åren behöver rekrytera ett

mycket stort antal nya medarbetare. Det betyder att arbetsmiljö- och

hälsofrågorna framöver kommer att påverka möjligheterna att

rekrytera nya medarbetare till den kommunala verksamheten.


Faktorer i arbetsmiljön

Ohälsa kan uppstå som en direkt konsekvens av arbetsvillkoren, som

exempelvis olika typer av olyckor och skador, tung belastning, monotona

arbetsställningar och förslitningsskador. Ohälsan kan också ha

sin grund i förhållanden utanför arbetet. Det kan handla om olika

sjukdomstillstånd och livsstilsfaktorer. Men i många fall handlar

hälsotillståndet om en kombination och samspel mellan arbetsvillkor

och andra livsvillkor.

En stark position i arbetslivet i fråga om anställningsvillkor och

möjligheter till ekonomisk självständighet har dock visat sig vara

faktorer som förebygger ohälsa bland både kvinnor och män.

Den fysiska arbetsmiljön

Under arbetstiden befinner man sig i den fysiska arbetsmiljön. Hur

den påverkar oss beror på hur följande faktorer fungerar eller är

utformade:

• Känsel: värme, kyla, buller, ventilation, damm

• Rörelse: går, står, sitter, böjer, vänder, vrider

• Omväxling: bundenhet, enformiga uppgifter

• Omvärlden: arbetsplats, ljus, mörker, färger, matrum, toaletter,

viloplats

Den snabba tekniska utvecklingen har gjort att många arbeten är

mindre fysiskt ansträngande i dag än tidigare. Tack vare att experter,

forskare och politiker var eniga om vad som var problemet och hur

det skulle åtgärdas, har utvecklingen nått långt när det gäller den

fysiska arbetsmiljön. Det har inte gått att avlägsna alla arbetsmoment

som är fysiskt ansträngande, men arbetssituationen har avsevärt

förändrats för dem som utför dessa arbeten.

Det är ändå främst på mansdominerade arbetsplatser i den privata

sektorn som denna förbättring har skett. Arbete med tunga lyft är

fortfarande vanliga inom hela vårdområdet. Där är det inte alltid så

lätt att lösa problemen enbart med tekniska medel.

Den fysiska arbetsmiljön är ofta lätt att mäta och det finns gränsvärden

som reglerar den. Det finns många riktlinjer för hur miljön

ska vara utformad för att vara bra. Det är arbetsförhållandena som

skall anpassas till människors olika fysiska och psykiska förutsättningar

och inte tvärtom.

FAKTORER I ARBETSMILJÖN

13


14

FAKTORER I ARBETSMILJÖN

Kommunals rapport ”Sexton år av smärta och besvär” från 2005

visar att den fysiska arbetsmiljön fortfarande är ett stort problem för

förbundets medlemmar. Det betyder högre grad av dagligen tunga

lyft, olämpliga arbetsställningar samt upprepade och ensidiga rörelser.

Tunga lyft

Arbetsmiljöverkets rapport 2005:1, ”Tunga lyft och annat kroppsligt

tungt arbete”, tar upp arbetsmiljön för kvinnor och män i yrken där

tungt arbete är vanligt. Inom flera yrken är det en vanlig bedömning

att de tunga momenten har ökat. Det gäller framför allt grupper

inom vården: vårdbiträden, undersköterskor och sjuksköterskor.

Men det gäller även för barnskötare, köks- och restaurangbiträden,

kockar och kokerskor.

Inom jordbruket och anläggningsarbeten anser huvudparten att

de tunga momenten har minskat. Bland kvinnor med tungt arbete

intar anställda i sjukvården och omsorgen en särställning, tätt följda

av jordbruk och trädgård. Bland männen ligger lantarbetare som

arbetar med växtodling och djurskötsel i topp med nästan 80 procent,

tätt följda av byggnadsarbetare.

I ”Sexton år av smärta och besvär” framgår att mer än hälften av

Kommunals kvinnliga medlemmar uppger att de lyfter tungt dagligen,

men även männen i Kommunal har tyngre arbete än de övriga

jämförda grupperna. Under de femton år som undersökningen gäller

ser man att det finns en sakta stigande trend för tunga lyft.

Andel anställda som dagligen gör tunga lyft

60%

50%

40%

30%

20%

10%

1988/89 1990/91 1992/93 1994/95 1996/97 1998/99 2000/01 2002/03

52

29

24

22

16

Kvinnor i Kommunal

Män i Kommunal

Alla anställda

Statl o priv anst

Övr i kommuner

och landsting


Rapporten visar att det är mycket vanligare att Kommunals kvinnor

har värk i rygg och skuldror än andra anställda, både inom offentliga

och privata sektorn. Kurvan har stadigt ökat sedan mitten av 1990talet,

men har under senare år planats ut. För värk i händer, armbågar,

ben eller knän har kurvan stigit mycket kraftigt, med 12

procentenheter sedan 1994 för Kommunals kvinnor. Även för

männen i Kommunal stiger kurvan. Ökningen är 14 procentenheter

men har under senare år sjunkit något till skillnad mot kvinnornas

kurva som fortfarande pekar uppåt.

Påfrestande arbetsställningar

Enligt Arbetsmiljöverkets rapport uppger 70 procent av undersköterskorna

och sjukvårdsbiträdena att de har påfrestande

arbetsställningar. Det är klart högre än andra yrkesgrupper. Barnskötarna

däremot upplever i lägre grad än andra kvinnor att de har

påfrestande arbetsställningar. Brevbärarna är den mest utsatta

gruppen, men nästan lika utsatta är målare, lackerare, skorstensfejare

och montörer av olika slag.

Ensidigt upprepade moment

Tre av fyra kvinnor på arbetsmarknaden anser att ensidigt upprepade

moment är oförändrat vanliga. Något vanligare är det bland

vårdbiträden och undersköterskor. För männen har de ensidigt

upprepade momenten i stort sett varit oförändrade, men en av tio

anser att de ökat och lika många att de minskat. De ensidiga

arbetsmomenten har minskat för en majoritet bland växtodlare och

djuruppfödare i blandad drift och bland anläggningsarbetare.

Arbetstakt

Väldigt många anser att arbetstakten har ökat de senaste fem åren.

Det säger två av tre kvinnor som har samma yrke som för fem år

sedan. Mest markant är detta för sjuksköterskor, undersköterskor

och vårdbiträden, kökspersonal samt försäljare.

Den psykiskosociala miljön

– psykologiska, sociala och organisatoriska faktorer

Psykosocial arbetsmiljö handlar om samspelet mellan oss som individer

och den omgivande miljön. Det handlar om arbetstillfredsställelse

och respekt, att trivas och må bra på jobbet.

FAKTORER I ARBETSMILJÖN

15


16

FAKTORER I ARBETSMILJÖN

Här är några exempel på psykologiska, sociala och organisatoriska

faktorer i arbetet som kan påverka hälsan i olika riktningar:

• Arbetsklimatet påverkas av hur vi umgås och behandlar varandra

på arbetsplatsen

• Ledarskapets, den närmaste chefens, förhållningssätt har

betydelse för individens känsla av att vara behövd eller att få

ledningens och arbetskamraternas förtroende.

• Inflytande innefattar att bli bemött med öppenhet, att få delta, att

få framföra sin mening och få respons, stöd och uppmuntran både

bland arbetskamrater och hos ledningen

• Arbetsorganisationen och rollfördelning – hur arbetet organiseras

spelar stor roll. Orsaken till problem kan ofta ligga i oklara mål

eller oklar arbetsfördelning. Alla på en arbetsplats ska förstå hur

organisationen ser ut och hur den fungerar liksom vad uppgiften

för den egna gruppen är.

• Ständiga förändringar som kan leda till otrygghet i anställningen.

Förändringar är en naturlig del i arbetslivet men kan också bidra

till betydande påfrestningar för individen, särskilt när

förändringarna är ofta återkommande.

• Arbetstidens uppläggning – arbetstiden ska fördelas över dygnet

så att det även finns tid för fritid och vila.

• Konflikter, kränkningar eller trakasserier – stress i arbetet

uppmuntrar beteenden som ryktesspridning och utlöser

försvarsmekanismer som kan leda till att ”syndabockar” söks.

Kränkningar och konflikter kan ha sin grund i arbetssituationen

genom för hög arbetsbelastning, otydliga förväntningar på

arbetsinsats, få eller inga reaktioner på utfört arbete med mera.

• Hot och våld på arbetsplatsen väcker oro och bidrar till stark

psykisk påfrestning.

• Arbete med människor är ofta engagerande men kan bli tärande,

och i kombination med högt arbetstempo kan det ge risk för

ohälsa med stressymptom.

Under en följd av år har den psykosociala arbetsmiljön försämrats.

Oro, nedstämdhet, sömnsvårigheter och trötthet är symptom som

har ökat bland de anställda. Detta har lett till fler sjukskrivningar och

då speciellt långa sjukskrivningar men även till förtidspensioneringar.

Samma ökning, på grund av likartade symptom och sjukskrivning/

förtidspensionering, finns i grupper som står utanför arbetsmarknaden.

Det finns många olika teorier som försöker förklara denna


negativa utveckling. Den psykiska arbetsmiljöns problem är svårare

att lösa än den fysiska arbetsmiljön. I det senare fallet har förbättringar

genomförts under tidigare decennier.

Nu uppmärksammas den psykosociala arbetsmiljön allt mer på

arbetsplatserna. Arbetsplatsombuden och skyddsombuden får ofta ta

tag i frågor som rör organisation, rutiner, avtal och scheman, men

också andra problem. Tidningen Du & Jobbet genomförde en

enkätundersökning 2003 som visade att 57 procent av skyddsombuden

haft anledning att ta upp frågor som berör den psykosociala

arbetsmiljön under det senaste året.

Diskriminering

”Olika behandling av lika fall” är det enklaste sättet att förklara

diskriminering. All diskriminering som sker på grund av kön, etniskt

ursprung, sexuell läggning eller funktionshinder är olaglig, men trots

detta förekommer diskriminering i arbetslivet och i övriga samhället.

I den sjätte Folkhälsopolitiska rapporten, som presenterades hösten

2005, framgår att stora grupper känner sig diskriminerade.

Diskriminering grundar sig ofta på fördomar eller förutfattade

meningar och utövas många gånger omedvetet eller dolt. En form av

diskriminering är utformningen av arbetsmiljön och arbetsredskapen

som baseras på mannen som förebild. Män och kvinnor har olika

fysiska förutsättningar och det som är anpassat för ett kön kan vara

skadligt för det andra könet.

Det ser likadant ut inom den medicinska vetenskapen. I forskningen

är det oftast män som används som försökspersoner. Mediciner

verkar på olika sätt hos kvinnor och män och kan därför ge olika

biverkningar. Samma sjukdom kan ge olika symptom hos kvinnor

och män. Ett tydligt sådant exempel är hjärtinfarkt. Kvinnor väntar

ofta längre tid innan de söker vård vid hjärtinfarkt eftersom de inte

känner igen symptomen. Symptomen hos kvinnor vid hjärtinfarkt är

inte allmänt kända och kan misstolkas av såväl den sjuka kvinnan

själv som av sjukvårdspersonal.

Kränkning

Diskriminering kan även leda till kränkning och trakasserier i arbetslivet

och i övriga samhället och mycket av den kränkning som pågår

är omedveten och dold. I Sverige i dag är det särskilt yngre kvinnor

och personer med invandrarbakgrund som utsätts för kränkningar.

FAKTORER I ARBETSMILJÖN

17


18 FAKTORER I ARBETSMILJÖN

Men det är även vanligt att Hbt-personer trakasseras på grund av

sexuell läggning både på arbetsplatsen och i samhället i övrigt. Bland

dem är självmordsförsök dubbelt så vanligt jämfört med den övriga

befolkningen.

Folkhälsopolitiska rapporten visar på ett starkt samband mellan

kränkning och psykisk ohälsa. Bland dem som utsätts för upprepad

kränkning är psykisk ohälsa två till tre gånger vanligare än bland

övriga.

Trakasserier, utstötningar och kränkningar på arbetsplatsen kan

också ha sin grund i en dålig organisationskultur. Med alla de

omorganisationer som har genomförts i offentliga sektorn har klimatet

hårdnat och toleransen är inte lika stor som tidigare. Många

anställda känner sig utanför och mobbade. Om man på arbetsplatsen

pratade om förhållningssätt skulle många kränkningar kunna förhindras.

Här har arbetsledaren en viktig funktion i att ta ansvar för att

sådana diskussioner förs på arbetsplatsen.

Höga krav och låg kontroll

Hög

KONTROLL

Låg

KRAV

Låga Höga

Arbete med

låg anspänning

Passivt

arbete

Aktivt

arbete

Arbete med

hög anspänning

Höga krav i kombination med dålig kontroll över arbetet och brist på

socialt stöd är den viktigaste orsaken till stress i arbetslivet. För få

anställda på en arbetsplats eller felaktig kompetens utsätter de

anställda för orimliga krav. Genom att skapa balans mellan kraven

som ställs, möjligheten till kontroll och det stöd man erbjuds kan

stress undvikas. Stöd handlar inte bara om det sociala sammanhanget

utan också att det finns ett gemensamt mål. En annan viktig

faktor för att motverka stress är balans mellan ansträngning och

belöning. Delaktighet är ytterligare ett nyckelbegrepp.


Höga krav är också ohälsosamma, när de kombineras med ett

begränsat beslutsutrymme. Det kallas hög anspänning i Kravkontrollmodellen.

Detta är särskilt vanligt bland sjuksköterskor,

undersköterskor och köks- och restaurangbiträden, men jämförelsevis

mindre vanligt bland kvinnor i jordbruket, städare och hantverkare.

För män är hög anspänning mindre vanligt inom jordbruk och

trädgård, bland byggnadsträarbetare, målare m fl.

Hög anspänning ger ökad risk för hjärt-kärlsjukdomar, magbesvär,

ryggont och psykisk ohälsa. Flera svenska studier bekräftar sambandet,

och de negativa effekterna kan motverkas med socialt stöd från

chefer och kolleger, ett stöd som fungerar som ett skydd mot stress.

Cheferna är en viktig målgrupp för att åstadkomma nödvändiga

förändringar på arbetsplatserna och för att förbättra de anställdas

hälsa.

Höga krav i sig är inte skadligt. Även om kroppen går på högvarv

ger utmaningarna snarare positiv stress. Enbart begränsad kontroll

är inte heller negativt för hälsan, däremot kan låga krav orsaka

depression. Detta uppstår i arbetslivet i situationer då man upplever

att man aldrig får utmaningar eller att man inte gör större nytta.

Sjukskrivning och arbetslöshet är exempel på livssituationer som

präglas av låga krav. Långtidssjukskrivningar kan också orsaka depressioner.

Enligt en rapport från Statistiska centralbyrån 2001, ”Negativ

stress och ohälsa”, har kombinationen höga krav och dålig kontroll

på arbetet ökat under nittiotalet. Och störst har problemen blivit för

kvinnor. Under nittiotalet steg andelen kvinnor utsatta för hög

anspänning i arbetet från drygt en femtedel till över en tredjedel.

För män har kombinationen höga krav och liten kontroll också ökat -

men enbart till den nivå kvinnor hade vid nittiotalets början. Detta

är vanligast i offentliga sektorn, med lärare och sjukvårdspersonal i

topp. Siffror från SCB tyder också på, tvärt emot vad krav-kontrollmodellens

upphovsmän hävdar, att höga krav i sig har skadliga

hälsoeffekter. Även om det egna beslutsutrymmet är stort och man

får stöd från chefer och medarbetare, orsakade höga krav sömnbrist

och besvär från rygg och nacke hos en stor del av SCBs svarspersoner.

Inflytande över tiden för att utföra olika arbetsuppgifter

I LOs arbetsmiljörapport ”Arbetsmiljön 1991- 2003” jämförs olika

grupper med avseende på sitt inflytande över tiden för att utföra

FAKTORER I ARBETSMILJÖN

19


20

FAKTORER I ARBETSMILJÖN

olika arbetsuppgifter. Analysen visar att ju högre upp på klasstrappan

den anställde står, desto större inflytande har han eller hon. Även

kön verkar ha betydelse för inflytandet. Åtta av tio högre tjänstemän

är alltid eller för det mesta med och bestämmer. Sedan kommer

kvinnor inom högre tjänstemannayrken och män i lägre tjänstemannayrken

med nästan lika hög grad av inflytande. Lägst på klasstrappan

finns arbetarkvinnor med 37 procent följda av arbetarmännen

och kvinnorna inom lägre tjänstemannayrken. En jämförelse

mellan arbetaryrkena visar att byggnadsarbetare i större utsträckning

(65 procent) än andra svarar att de alltid eller för det

mesta är med och bestämmer när olika arbetsuppgifter ska göras.

Minst inflytande har kvinnor i offentliga sektorn, 34 procent, följda

av kvinnor i industrin och kvinnor i handeln. Män i offentliga sektorn

har bättre inflytande (60 procent) än män i handeln och i industrin.

Förläggning av egen arbetstid och arbetstempo

I rapporten ”Sexton år av smärta och besvär” visar Kommunal att

anställda inom den kommunala sektorn i mindre utsträckning än i

andra sektorer har litet inflytande när det gäller att påverka

förläggningen av den egna arbetstiden och sitt arbetstempo. Större

inflytande över arbetstidens förläggning gör att man mår bättre i

arbetet. Åsa Olárs, som är arbetsmiljösamordnare i Dalarna, genomförde

en undersökning om individuella arbetstider. Den visar att alla

mår bättre när de själva kan välja när de ska arbeta respektive vara

lediga. Ingen av personerna som ingick i undersökningen ville återgå

till traditionellt schema.

Oregelbundna arbetstider

Andra arbetstider än ordinarie dagtid anses leda till ökad risk för ohälsa

och risken blir ännu större om oregelbundenheten dessutom varierar

från dag till dag eller från vecka till vecka. Detta framgår bl a i en

forskningsstudie från Lunds Universitet. Många av Kommunals medlemmar,

närmare bestämt var tredje, har schemalagda oregelbundna

arbetstider och löper därför, enligt denna forskning, risk för ohälsa.

I boken ”Mat, hälsa och oregelbundna arbetstider” (utgiven 2005)

beskriver forskarna hur oregelbundna arbetstider inverkar negativt

på hälsan genom att det leder till oregelbundna måltider.

Kroppens omsättning och användning av energi, detta kallas också

för den metabola kontrollen, rubbas p g av störningar i de biologiska

rytmerna. Det leder till att processer som t.ex. hormonnivåer, tem-


peratur eller energiomsättning varierar beroende på dygnets olika

tidpunkter. Andra faktorer som leder till rubbningar i de biologiska

rytmerna är förändrade beteenden och ökad stressnivå, som i sin tur

orsakas av störningar i det sociala livet och i disponeringen av tiden.

Rubbningen av den metabola kontrollen kan bidra till förhöjda

blodfettsnivåer och till ökad risk för diabetes. Forskarna refererar i

denna bok till andra studier som har visat att risken för sjukdom och

död i hjärt- och kärlsjukdomar bland skiftarbetare ökar med 40

procent.

Oregelbundna arbetstider i kombination med stressande

storstadsmiljö förhöjer också risken för ohälsa. Det är påvisat att

busschaufförer i Stockholm och Göteborg löper ökad risk för

hjärtinfarkt jämfört med kollegerna i landsorten.

Socialt stöd och uppskattning för sitt arbete

Uppskattning, utvecklingsmöjligheter, trevliga arbetskamrater, en

konstruktiv hantering av konflikter och gemensamma mål är viktiga

faktorer för att trivas på jobbet. Men det krävs även ett öppet klimat

som tillåter dialog.

I Arbetsmiljöverkets rapport 2005:1 redovisas att undersköterskor,

sjukvårdsbiträden, vårdbiträden, personliga assistenter, sjuksköterskor

och barnskötare får mycket uppskattning för sitt arbete från

andra, men väldigt sällan från sina chefer. Mest uppskattning får

djuruppfödare, hantverkare och växtodlare inom jordbruk och

trädgård (ofta egna företagare). Växtodlare inom jordbruk och

trädgård får oftare uppskattning från andra än från chefen.

Känsla av sammanhang – KASAM

Känsla av sammanhang (förkortat till KASAM) är ett begrepp som

handlar om i vilken utsträckning individen upplever och förstår

världen i stort eller den enskilda situationen som begriplig, hanterbar

och meningsfull.

KASAM som teori har en förankring i Aaron Antonovskys (professor

i medicinsk sociologi och uppfinnare av begreppet) omvända

frågeställning beträffande hälsan. I stället för den normalt sett vanliga

frågan om varför människor blir sjuka, undrade Antonovsky över

orsaken till vissa människors goda hälsa. Han forskade i detta och fann

att människor med en stark känsla av sammanhang (eller höga KASAMvärden)

hanterade livets påfrestningar på ett sätt som ledde till en god

hälsa. Dessa människor behöll sin goda hälsa trots svårigheter i livet.

FAKTORER I ARBETSMILJÖN

21


22

FAKTORER I ARBETSMILJÖN

KASAM kan förklaras med tre komponenter:

1) Begriplighet syftar på i vilken utsträckning man upplever de inre

och yttre skeendena som förnuftsmässigt gripbara, som ordnade

informationer, som sammanhängande, strukturerade och tydliga

snarare än som kaotiska, oväntade, slumpmässiga och oförklarliga.

Detta innebär t. ex att en människa, som har en hög känsla av

begriplighet, kan utifrån tidigare erfarenheter och nuvarande

kunskap eller insikt dra slutsatser som förutsäger det som kommer

att hända. En sådan person har även förmåga att förklara

skeenden som kommer som överraskningar. Det kan handla både

om önskvärda och negativa skeenden.

2) Hanterbarhet syftar på i vilken grad man anser sig förfoga över

resurser för att bemöta händelser som kan vara påfrestande. Med

resurser menas här alla faktorer som kan ge individen en känsla av

kontroll över sin situation. Det kan t. ex handla om tid, stöd,

pengar, tro, medlemskap i förening, hobby, politisk tillhörighet

och som kan fås av familjemedlemmar, kolleger, Gud, partiet,

läkaren, osv.

3) Meningsfullhet är en tredje komponent i KASAM som syftar på

individens syn på sin tillvaro och på de inre och yttre skeendena

som påverkar tillvaron. I vilken grad anser man att det är

meningsfullt att åta sig uppgifter eller att uträtta dem? Känner

man utmaning och går in i sin roll med engagemang eller

upplever man det som man åtar sig som en ofrånkomlig börda?

Bryr man sig om det som sker i världen? Är det värt att engagera

sig, att vara delaktig?

I vilken grad man begriper olika skeenden och upplever dem som

hanterbara och meningsfulla har visat sig påverka hälsan. Människor

som har god hälsa uppvisar också stark känsla av sammanhang eller

med andra ord höga KASAM-värden.

I en studie visade HAKuL-projektet (HAKuL står för Hållbar

Arbetshälsa i Kommuner och Landsting) på samband mellan en svag

känsla av sammanhang eller låga KASAM-värden och en dålig

arbetsmiljö eller sämre arbetsrelaterad hälsa. I Kommunals rapport

”Sexton år av smärta och besvär” återges studieresultatet som visar

att låga KASAM-värden fanns hos en tredjedel av dem som har dålig

allmän hälsa, en tredjedel av dem som har sömnproblem, en tredjedel

av dem som inte får uppskattning från överordnade, 28 procent


av dem som upplever höga krav men har lågt inflytande, och en

fjärdedel av dem som anser att ledarskapet är dåligt.

Det finns låga KASAM-värden inom samtliga yrken som ingått i

undersökningen, men skillnaden är stor mellan Kommunals grupper

och de övriga. Det är dubbelt så stor andel vårdbiträden som läkare

som har låga värden, 26 respektive 13 procent. Mer än en femtedel

av undersköterskorna och anläggnings-/parkarbetarna har låga

värden jämfört med 9 procent av kuratorerna och 14 procent av

sjuksköterskorna. Låga värden är vanligast bland ekonomibiträden

och lokalvårdare, 33 respektive 31 procent.

FAKTORER I ARBETSMILJÖN

23


24

STRESSEN

Stressen

– som symptom och orsak till ohälsa

Vad är stress?

Många får diagnosen ”stressymptom” vid sjukskrivningar, men stress

anses även orsaka olika sjukdomar. Det är inte lätt att på ett enkelt sätt

beskriva vad stress är eller att försöka förklara begreppet som symptom

eller som orsak till symptom.

Akut stress syftar till att förbereda kroppen för fysisk ansträngning och

kroppens reparationsförmåga minskar till följd av det utan någon

skada. Men om stressen upprepas och blir långvarig försämras

reparationsförmågan i kroppen och det i sin tur leder till ökad känslighet

i många kroppsorgan, till exempel muskulatur och vita blodkroppar.

Den kraftiga andningen som uppstår vid stress påverkar

syrebalansen i blodet och kan ge muskelspänning och huvudvärk.

Förhöjda stresshormonhalter påverkar bukfetma, diabetes och hjärtkärlsjukdom.

De ihopdragna blodkärlen orsakar högt blodtryck som

även det är en riskfaktor för allvarlig hjärt-kärlsjukdom. De höga

kortisolhalterna minskar insulinkänsligheten i kroppen och blodsockret

höjs. Immunförsvaret påverkas också negativt av långvarig och

hög stress och det kan ge fler infektioner.

Stress är troligen en bidragande orsak till allergier och magbesvär.

Stress är också starkt kopplat till psykiska sjukdomar som depression

och panikångest. Som det framgår av denna beskrivning bidrar stress

till fysiska sjukdomar, vilket innebär att gränsen mellan fysiska och

psykiska problem suddas ut.

Stress suddar ut gränsen

mellan fysiska och psykiska besvär

Under de senaste åren har stressrelaterade belastningssjukdomar

ökat kraftigt. Att det finns ett samband mellan arbetsrelaterade

belastningsbesvär och tunga lyft, obekväma och statiska arbetsställningar

samt ensidigt upprepat arbete har varit känt sedan länge.

Men det är under senare år som intresset för hur belastningsskador

påverkas av stress väckts hos forskarna.

Det har visat sig att om både fysisk och psykosocial stress förekommer

samtidigt blir det minst en fördubbling av risken för belastnings-


esvär. Om dessa dubbla ansträngningar också är långvariga eller

upprepas ofta utan tillräcklig vila däremellan, uppstår det en hälsorisk.

Om det ihop med tidspress, höga kvalitetskrav, bristande egenkontroll

och liten arbetstillfredsställelse finns ergonomiska brister, är risken

stor för stressrelaterade belastningssjukdomar. Muskulär och mental

stress förstärker varandra.

När den fysiska belastningen på musklerna upphör, så upphör också

själva muskelspänningen, men muskulära effekter som har sin grund i

stress avtar däremot inte lika snabbt. Det innebär att korta pauser inte är

tillräckliga i ett stressande arbete. Detta får stöd i en hypotes som heter

”Askungeeffekten”. Denna hypotes beskrivs så här i rapporten ”Sexton

år av smärta och besvär”, som i sin tur hänvisar till boken ”Stressad

hjärna, stressad kropp” skriven av Ulf Lundberg och Görel Wentz:

”När ångest, oro eller ängslan, sömnbesvär och psykiska ansträngningar

förekommer ofta är det tecken på långvarig psykisk

stress, ett tillstånd som kan hindra musklerna från att slappna av

även när de befinner sig i vila. Vissa muskelfibrer blir som följd av

det mer eller mindre kontinuerligt aktiva under långa tidsintervall.

Muskelfibrer beskrivs som muskelns beståndsdelar i grupper

som kallas motoriska enheter. Dessa motoriska enheter styrs, var

och en, av en nerv. De motoriska enheter som ingår i kappmuskeln

(också kallas trapezius och omfattar nacke, skuldror och övre delen

av ryggen) aktiveras i en hierarkisk ordning efter storlek. Det

innebär att de motoriska enheter som har låg tröskel aktiveras vid

låg belastning, medan de stora enheterna med högre tröskel förblir

passiva så länge de inte utsätts för hög belastning. De motoriska

enheter som aktiveras först riskerar att vara igång hela tiden och

kommer att stängas av allra sist. De har fått benämningen askungeenheter,

efter Askungen som i sagan tvingades vakna först av alla

och slet hela dagen utan vila och fick gå i säng sist av alla.

Psykisk belastning kan påverka samma muskler som aktiveras av

fysiska belastningar, enligt denna hypotes. Om man utsätts för

psykisk stress under en lång tid kan alltså musklerna hindras från att

vila även om man tar pauser i arbetet. De muskelfibrer som tillhör

de motoriska enheter med låg tröskel tvingas vara aktiva oavbrutet

och därmed blir dessa fibrer askungefibrer.

Askungefibrerna, som är mer tåliga, når ändå sina gränser när

mer energi förbrukas än som tillförs. Då störs energiomsättningen,

vilket på längre sikt skadar musklerna och orsakar muskelinflammationer

med värk och smärta som följd.

En viktig slutsats av detta är att det inte räcker med åtgärder mot

STRESSEN

25


26

STRESSEN

de fysiska riskerna i arbetsmiljön. Det är viktigt att göra något åt

olämpliga arbetsställningar, ensidiga rörelser och tunga lyft, men

det räcker inte. Åtgärder måste också sättas in mot de negativa

psykiska faktorerna i arbetet. Fysiska belastningar kan förutom att

påfresta musklerna även utlösa stress – och genom askungeeffekten

hindrar stressen vila och därigenom fördröjs musklernas läkning: en

sammanvävd mekanism som skapar en ond cirkel i arbetsmiljön.

Hypotesen om askungefibrerna sprider nytt ljus över diskussionen

om kvinnors arbetsrelaterade ohälsa. Tillsammans med andra

studier kan hypotesen dämpa betydelsen av ”biologin” som förklaring

till kvinnors muskuloskeletala besvär. I stället betonas betydelsen

av de psykosociala faktorerna. Ulf Lundberg och Görel Wentz

anger som exempel på psykosocial stress extremt hög arbetstakt,

alltför höga krav i arbetet, motstridiga krav i arbetet eller mellan

betalt och obetalt arbete (vård av barn, hushållsarbete), repetitiva

och monotona arbetsuppgifter, brist på inflytande och kontroll,

bristande socialt stöd, minimala utvecklingsmöjligheter, plötsliga

förändringar i livet, arbetslöshet, otrygghet, hot och olycksrisker.

Människor som dagligen arbetar nära patienter utsätts för psykiskt

belastande moment, och i expertrapporten Arbetsrelaterad

psykisk ohälsa bland personal inom sjukvården ges följande exempel:

Krav på hög tillgänglighet, splittrade arbetsuppgifter, höga krav

och missnöje från patienter och anhöriga och upplevd brist på

kompetens. Men även upplevd hög kompetens i förhållande till

ansvar och inflytande brukar av forskarna tas upp som stressorsakande

faktor.”

Sömn eller återhämtning

Stress på grund av hög arbetsbelastning är inte lika skadligt om det

finns möjlighet till återhämtning. Kroppen behöver sömn, fysisk

aktivitet och angenäm stimulans för att stimulera sin reparationsförmåga.

Av ”Sexton år av smärta och besvär” framgår att Kommunals

kvinnor sover dåligt och deras sömnbesvär ökar med stigande ålder.

Problem med sömnen är ofta tecken på oro, ångest eller depression.

Ledighet, vila och sömn är kanske ännu viktigare för hälsan om man

utsätts för stress i arbetet. Här spelar det roll om gränsen mellan arbete

och fritid förskjuts. När skiljelinjen mellan hem och arbete luckras upp

fortsätter man tänka på arbetet efter arbetsdagens slut. Brist på återhämtning

kan på sikt leda till utbrändhet eller utmattningsdepression.


Kan kön förklara

ohälsa och sjukskrivning?

Varför är sjukskrivningen, förtidspensioneringen och de arbetsrelaterade

besvären vanligare hos kvinnor? Kan kön vara ytterligare en faktor som

förklarar förändringen kring sjukskrivning och ohälsa?

En teoretisk förklaring av kön

Kön kan i ett hälsosammanhang förstås och definieras på olika sätt.

Dels brukar man tala om den biologiska eller genetiska modellen,

som fokuserar på skillnader i kvinnors och mäns fysionomi och som

på olika sätt kan ge upphov till vissa skador och sjukdomstillstånd.

Till exempel kan hormonförändringar vid graviditet påverka styrkan i

kvinnors bindväv och ligament. Förändringarna kan orsaka smärtor

och svårigheter att röra sig.

Vidare har kvinnor och män olika muskelfibrer och muskelstyrka

och detta påverkar kvinnor och män olika vid t ex statisk

belastning. Kvinnor har längre uthållighet i genomsnitt än män

eftersom kvinnors muskler generellt har bättre genomblödning i

musklerna.

Olika typer av sjukdomstillstånd drabbar kvinnor och män i olika

utsträckning. Risken för bröstcancer är avsevärt större för kvinnor,

medan prostatacancer av naturliga skäl drabbar män.

Biologin finns i grunden men är inte allenarådande. Även det sätt

som vi lever våra liv på, vår livsstil och våra sociala förutsättningar

sätter spår i hälsan.

Den sociokulturella förklaringsmodellen tar fasta på att

hälsorelaterade beteenden och livsvillkor – förhållanden i arbetsoch

familjeliv – har betydelse för skillnader i hälsa. Kön definieras

här på ett bredare sätt än inom den biologiska modellen. Dels ser

man till den psykosociala aspekten av kön. Det vill säga att kvinnor

och män som individer inte är utan formas till kvinnor och män i ett

samspel mellan biologi och sociala förväntningar och normer. Dels

ligger fokus här inte enbart på individen, utan den enskildes hälsotillstånd

måste ses i relation till strukturella förhållanden och normer

i grupper, organisationer och samhälle.

Kön är inte i första hand något man är, utan något man gör i

relation till andra. För att vara ”goda” eller ”riktiga” kvinnor och män

KAN KÖN FÖRKLARA OHÄLSA?

27


28

KAN KÖN FÖRKLARA OHÄLSA?

förväntas vi göra vissa val och agera på vissa sätt. T ex att som kvinna

välja att arbeta inom människotillvända yrken och att arbeta deltid

för att kunna ta hand om familj och barn. Eller som man att arbeta

mer övertid när barnen kommer, för att uppfylla förväntningenen

riktig familjeförsörjare.

I de flesta fall reflekterar vi inte över valen, de framstår som

naturliga. Det innebär inte att de sociala normerna för kvinnlighet

och manlighet är helt statiska över tid, men att de generellt accepterade

ramarna för vad det är att vara man respektive kvinna är tillräckligt

stabila för att vi ofta ska undvika att (inte medvetet) agera på

ett sätt som bryter med måttstocken för kön. Kön kan med andra ord

ses som en strukturell relation i stället för en individuell egenskap.

Påverkan på hälsan

Hälsans skilda villkor för kvinnor och män skapas på flera arenor i

vardags- och samhällsliv. Det handlar om position på arbetsmarknaden

och specifika arbetsvillkor, som förhållanden i familj och välfärdssystem

i stort. Kön finns med som en ”strukturerande princip”

på alla dessa arenor.

Flera aspekter av villkor på arbetsmarknad och i arbetsorganisationer

påverkar samspelet mellan kön och hälsa. Arbetsmarknaden

är starkt könssegregerad, kvinnor och män arbetar inom

olika branscher och sektorer, med olika typer av yrken och arbetsuppgifter.

Den offentliga sektorn är starkt kvinnodominerad.

Därutöver finns en generell uppdelning där kvinnor allmänt

återfinns på lägre positioner och befattningar än män.

Kvinnodominerade yrken tenderar att vara lägre betalda än mansdominerade

yrken. Otrygga anställningsformer och deltidsanställningar

berör också kvinnor i högre grad än män. Kvinnor som

grupp har generellt en svagare position på arbetsmarknaden.

Föreställningar och normer om mäns och kvinnors ansvarsområden

inom familj och hem påverkar också förutsättningarna

till god hälsa. Kvinnor förvärvsarbetar i nästan samma utsträckning

som män, men inte på samma villkor. Trots stora förändringar i

arbetslivet har inte arbetsfördelningen i hemmen förändrats i samma

utsträckning. Kvinnor har oftast huvudansvar för omsorgs- och

hushållsarbetet i familjen.

Den traditionella könsbaserade arbetsdelningen kan få flera

konsekvenser för kvinnors hälsa. Dels kan det dubbla ansvar, som


förvärvsarbete och obetalt arbete och omsorg innebär, leda till att

den totala arbetsbelastningen på kvinnor blir orimligt stor. Undersökningar

visar att kvinnor i högre grad än män upplever att förhållanden

i familje- och arbetsliv tillsammans bidragit till deras sjukskrivning.

Dels kan den könsbaserade arbetsdelningen leda till att

kvinnor gör vissa val i arbetslivet som i det korta perspektivet kan

underlätta arbets- och familjevillkor, men som i det långa loppet kan

försämra förutsättningarna till god hälsa för den enskilda kvinnan.

Det kan till exempel handla om att arbeta deltid eller att ta en

flexibel visstidsanställning, kanske med försämrade arbetsvillkor och

lägre inkomst.

Det finns en risk för att kvinnors anpassningsbarhet befäster deras

ansvar för det obetalda arbetet. Å andra sidan är mansdominerade

arbetsplatser mycket sämre på att erbjuda sina anställda flexibla

möjligheter att kombinera barn och förvärvsarbete.

Att anpassa arbetsförhållandena efter familj och barn borde i sig

inte vara ett problem, utan en möjlighet och ett ansvar som alla

borde ta sig an. Problemet är att det är könet som bestämmer vem

som ska anpassa sig, kvinnor anpassar sig medan män inte gör det.

Bristen på sociala relationer och socialt stöd är ett större hälsoproblem

för män än för kvinnor.

Tolkningen är att det inte är jämställdheten som orsakar ohälsa

utan att ohälsa är ett resultat av en bristande jämställdhet. Så länge

som normerna för vad män är och gör inte förändras och anpassas i

samma utsträckning som delar av kvinnors roller förändras, kommer

”jämställdheten” att skava. För att nå en jämställd hälsa måste den

könsbaserade arbetsdelningen luckras upp på arbetsmarknaden, i

arbetsorganisationen, i familjen och i välfärdsstaten.

KAN KÖN FÖRKLARA OHÄLSA?

29


30

OTRYGG ARBETSMARKNAD

Otrygg arbetsmarknad

Visstidsanställning

Kommunals rapport ”Femton år av strukturförändring” från 2005 visar

att antalet arbetare inom hälso- och sjukvården har minskat mellan

1990 och 2004. Antalet arbetare har minskat med 114 000 personer,

från 586 000 till 472 000, samtidigt som tjänstemännen ökat med

140 000 personer från 567 000 till 707 000.

Största delen av de tjänster som försvunnit, 108 000 av 114 000, har

varit tillsvidareanställningar, vilket betyder att visstidsanställda

blivit fler i förhållande till tillsvidareanställda. Var femte arbetare

var 1990 visstidsanställd, 2004 hade andelen ökat till var fjärde.

En stor andel visstidsanställningar, där hälften med största

sannolikhet är timavlönade, skapar stora påfrestningar både för de

tillsvidareanställda och för de personer som har en otrygg anställning.

Det blir många människor som cirkulerar på arbetsplatserna.

Fast anställda kan under vissa perioder möta en ny arbetskamrat

varje dag. Dessa personer ska dessutom introduceras, vilket både

tar tid och kraft från den övriga verksamheten. Den visstidsanställda

personalen har ofta inte samma kompetens och erfarenhet

som övriga och måste ha viss hjälp och stöd, uppgifter som

kommer utöver ett redan pressat arbetsschema och som gör arbetsmiljön

slitsam och tärande.

Sammanhållningen i arbetsgruppen utsätts för påfrestningar när

det är stor personalgenomströmning. Många tycker att deras

kompetens underskattas när det upplevs att ”vem som helst kan

göra mitt jobb”. Den negativa spiralen fortsätter med fler sjukskrivningar

och ännu fler visstidsanställda.

Detta får konsekvenser även för brukarna och arbetsgivarna.

Brukarna får sämre kvalitet på tjänsterna. En brukare kan möta

många nya ansikten i sitt hem, vilket ofta är en negativ kvalitetsfaktor.

För kommunerna medför många visstidsanställda stora

kostnader för rekrytering och introduktion. Det kan även uppstå

kostnader som är förknippade med bristande kvalitet

Det gäller för arbetsgivarna att bryta mönstret och skapa en

positiv utveckling. Detta är också viktigt för att kunna rekrytera nya

medarbetare till vård, skola och omsorg i framtiden. Redan i dag

har kommuner och landsting stora problem med att rekrytera


personal till dessa yrken. För att få tillbaka kvalificerad personal i

arbete, men även för att klara den framtida rekryteringen, krävs en

kraftsamling på att förbättra den fysiska men framför allt den

psykosociala arbetsmiljön.

Svag förankring på arbetsmarknaden

För att förstå orsakerna till varför vissa kvinnor blir långtidssjukskrivna

och andra inte bestämde sig Monica Renstig och Hélène

Sandmark för att titta på vilka riskfaktorer som finns. I början av

2005 presenterades resultatet av Karolinska Institutet i ”Kvinnors

sjukskrivning”.

Rapporten bygger på djupintervjuer och enkäter med sjukskrivna

kvinnor om hela deras livssituation: arbete, hälsa, ekonomi, familj och

fritid. Kvinnorna representerade vanliga kvinnoyrken: undersköterska,

vårdbiträde, barnskötare, kassörska, lokalvårdare, skolmåltidsbiträde

med flera. Som jämförelse genomfördes samma undersökning bland

en grupp icke sjukskrivna kvinnor som hade samma livsvillkor.

Forskarna konstaterade att livet på många sätt ser ganska lika ut

bland de båda undersökta grupperna. Både de sjukskrivna och de

icke sjukskrivna kvinnorna uppger att de har värk och psykiska

besvär. Det fanns också många intressanta skillnader mellan grupperna,

t ex att de sjukskrivna har arbetat deltid i större omfattning,

sällan bytt arbete, att de hade fått barn tidigare, att de hade fler barn

samt att de hade huvudansvaret för barnen.

Många av de sjukskrivna kvinnorna hade inte fått lämplig sjukvård.

De som var sjukskrivna hade haft svagare förankring på arbetsmarknaden

långt innan de blev sjukskrivna. De hade fler barn och hade

därför oftare en deltidsanställning och de var oftare hemma för att

vårda sjuka barn. Följden blev att deras totala antal timmar i arbetslivet

var betydligt lägre än för de kvinnor som inte var sjukskrivna.

De sjukskrivna kvinnorna fick mindre inflytande och mindre

utvecklande arbetsuppgifter eftersom de inte hade uppdaterade

kunskaper och inte riktigt är med i arbetsgemenskapen. De trivdes

sämre på jobbet än sina icke sjukskrivna arbetskamrater och de

kände sig oftare även mobbade.

Hälften av de sjukskrivna ville byta till ett annat arbete och 26

procent sade att de skulle kunna börja arbeta direkt om de bara fick

en annan arbetsgivare. Men de såg inga möjligheter att hitta ett

annat jobb.

OTRYGG ARBETSMARKNAD

31


32

OTRYGG ARBETSMARKNAD

Det finns mycket som bör åtgärdas för att förbättra situationen för

de långtidssjukskrivna, säger forskarna, men mycket behövs också för

att kvinnor inte ska bli långtidssjukskrivna i onödan. Många av dessa

åtgärder kommer även att förhindra att männen blir långtidssjukskrivna.

Åtgärderna bör inriktas på:

• Snabbare och bättre vård

• Förebygga, förhindra och förkorta långa sjukskrivningar

• Beteendeförändringar i samhället – både bland gammal som ung,

man som kvinna

• Ökad närvaro på arbetsplatsen

• Anpassning av arbetsplatser

• Att kvinnor får större kontroll och makt över sina egna liv.

Skam och rädsla

Bengt Starrin vid Karlstads universitet har studerat sambanden

mellan ekonomiska påfrestningar, skam och psykisk hälsa. Han

använder den så kallade ekonomi-skam-modellen för att förklara

varför den som skäms över sin dåliga ekonomi kan få sämre psykisk

ohälsa. Två begrepp i hans modell är ekonomisk påfrestning och

skam och skamgöranden (faktorer som gör att man känner skam, t ex

sin egen och omgivningens syn och förväntningar på ”fattiga”).

Modellen används för att försöka förstå och klargöra sambanden

mellan sociala och ekonomiska förhållanden å ena sidan och den

psykosociala hälsan å andra sidan.

Ju mer man drabbas av ekonomiska påfrestningar och ju mer

erfarenhet man har av att bli skamgjord, förnedrad, förödmjukad

Ekonomi-skam-modellen och reaktion på arbetslöshet

Högre

grad

EKONOMISK

PÅFRESTNING

Lägre

grad

SKAMGÖRANDE

Mer ERFARENHET Mindre

Plågad av

arbetslöshet

Opåverkad av

arbetslöshet


eller kränkt, desto större är risken för psykisk ohälsa. Diagrammet

visar hur ekonomi-skam-modellen förklarar att risken för att drabbas

av ohälsa ökar som en reaktion på arbetslöshet; ekonomisk påfrestning

under arbetslösheten samverkar med skammen att tjäna mindre

än omgivningen.

Ekonomisk stress och exponering av för mycket skamgörande

erfarenheter leder till psykisk ohälsa för både män och kvinnor. Ju

mindre skamgörande erfarenheter, desto mindre utsatthet - och ju

mindre ekonomisk stress, desto mindre är risken att drabbas av

psykisk ohälsa.

I Socialvetenskaplig tidskrift nr 3-2000 publicerade Bengt Starrin

tillsammans med L. R Jönsson en artikel där han ytterligare lyfter

fram de känslor som förknippas med ekonomisk påfrestning, nämligen

rädsla och skam. Ekonomisk påfrestning kan innebära att man är

rädd för att pengarna inte ska räcka till det allra nödvändigaste och

att man även känner skam. Man skäms över att ha lite pengar och att

inte kunna leva upp till omgivningens förväntningar på hur man bör

leva. Det kan även finnas risk för att man blir isolerad, därför att

man inte har råd att t ex bjuda hem sina vänner.

Sammanfattningsvis handlar skam om att producera och befästa

underordning i samhället och utsatta grupper ser ofta sig själva

genom omgivningens nedlåtande ögon. Detta skapar en källa av

självgenererad skam, man skäms ständigt över att vara fattig, över att

ha mycket mindre pengar än t ex sina vänner.

Mest ekonomisk stress och skamgörande erfarenheter har den

som är yngre, arbetslös och ensamstående med barn under 18 år.

Minst utsatta är äldre, sammanboende tjänstemän med de högsta

inkomsterna. Kvinnor rapporterar mer psykisk ohälsa än män enligt

undersökningen.

OTRYGG ARBETSMARKNAD

33


34

LIVSSTIL

Livsstil

Övervikt, kost och fysisk aktivitet

För lite fysisk aktivitet och mer fetma är ett folkhälsoproblem i

Sverige. Folkhälsoinstitutet har tillsammans med Livsmedelsverket

haft en omfattande diskussion om problemet. Detta har lett fram till

ett gemensamt förslag till handlingsplan för att stoppa den negativa

utvecklingen.

Forskningen kring övervikt pekar på att allt fler kommer att

drabbas av vällevnadssjukdomar såsom diabetes, hjärtinfarkter,

högt blodtryck, slaganfall, värk i rygg och knän. Förebyggande

insatser ger bra resultat för en av de stora vällevnadssjukdomarna,

nämligen problem med hjärta och kärl. För hjärt-kärlsjukdomar

har förändrade matvanor, motion och minskad rökning en mycket

stor betydelse. Om samtliga förändringar görs tillsammans med

åtgärder inom hälso- och sjukvården för att sänka blodtryck och

blodfetter kan man få det bästa resultatet.

Rökning

15 procent av Sveriges vuxna befolkning röker dagligen. Det är

fler kvinnor än män som röker, 17 respektive 13 procent. Det

visar folkhälsoenkäten ”Hälsa på lika villkor”, som Statens

folkhälsoinstitut genomförde 2005 för andra året i rad. Om man

lägger till dem som snusar så bli resultatet att 20 procent av

kvinnorna dagligen använder tobak och 32 procent av männen.

Antalet rökare minskar fortfarande men en oroande utveckling

är att antalet kvinnor som snusar har tredubblats på åtta år. De

senaste 20 åren har lungcancerfallen fördubblats när det gäller

kvinnor, ökningen är ca 4 procent per år. För männen har ökningen

av lungcancerfall planat ut.

Den stora skillnad som tidigare fanns mellan kvinnor och män i

antalet tobaksanvändare håller successivt på att jämnas ut. Fler

äldre män slutar röka och det är nu fler flickor som börjar röka.

Rökningen minskar även bland Kommunals medlemmar men det

är fortfarande drygt en fjärdedel som röker. Kommunals rapport

”Sexton år av smärta och besvär” uppger att bland Kommunals

medlemmar är det 27 procent som röker dagligen.


Arbetet har blivit tyngre och stressigare, för många handlar det

om att rökpausen är den enda ”legitima” pausen. Ett flertal landsting

har infört rökfria områden. För att ta rökpaus är man tvungen att

byta om till privata kläder och lämna området. Samtidigt har alla

anställda erbjudits rökavvänjningshjälp av olika slag.

Dubbelt så många arbetare som tjänstemän röker dagligen och de

som har arbetaryrken är mer utsatta för passiv rökning än andra.

Rökstoppet på restauranger och pubar har redan visat resultat på

bättre hälsa för de anställda.

Alkohol

Alkoholkonsumtionen har inte varit så hög som den är i dag på över

100 år. Det är ett hot mot folkhälsan. Akuta alkoholrelaterade skador

ökar och det gör även antalet personer som läggs in för behandling

på sjukhus med diagnosen skrumplever. I trafiken dödas fler bilförare

på grund av att de varit alkoholpåverkade.

Det är främst yngre och medelålders män som får alkoholrelaterade

sjukdomar och skador. I Folkhälsoinstitutets enkät framkom

det att riskkonsumtionen av alkohol är vanligare bland ekonomiskt

utsatta grupper. Bland män med arbetaryrken och tjänstemän

med låg inkomst är det så många som 20 procent som har en riskkonsumtion

av alkohol.

Kvinnors drickande ökar och börjar likna männens vanor. Kvinnor

döljer oftare sitt missbruk, dricker mer i ensamhet inom hemmets

väggar och söker hjälp för sitt missbruk senare än männen. Man

uppskattar att andelen högkonsumenter av alkohol bland kvinnor är

ca 4 procent jämfört med 10 procent för männen.

Det finns ett samband mellan ökade sjukskrivningar och ökad

alkoholkonsumtion. En ökning av konsumtionen med en liter ren

alkohol, exempelvis på grund av skattesänkningar, beräknas öka

sjukskrivningarna bland männen med 13 procent.

LIVSSTIL

35


36

ATTITYDER OCH RUTINER

Förändringar i attityder och rutiner

Sjukintyg – läkarnas roll och rutinernas betydelse

Under senare tid har det diskuterats om läkarna har bidragit till den

ökade sjukfrånvaron. En fråga som har väckts är om sjukskrivning har

varit en enkel lösning när kravet har varit att behandla fler patienter på

kortare tid. Besökstiderna för varje patient har ju kortats och det har

inte funnits tid för samtal och andra åtgärder som ska ge en snabbare

återgång till arbetet.

Ytterligare en fråga är om läkarna har för lite kunskaper om vilka

krav arbetsplatserna ställer på arbetsförmågan och om de därför får

förlita sig på patientens beskrivning.

Läkarförbundet har gjort en undersökning bland sina medlemmar

och hälften av läkarna anser att det ofta eller alltid är problematiskt

att bedöma arbetsförmåga. 70 procent anser sig inte ha tillräckligt

med tid för sjukskrivningsarbetet.

Många patienter anser också att sjukskrivning är den enda nödvändiga

åtgärden och kräver att få ett sjukintyg. Det kan gälla personer

som är i en besvärlig situation på arbetsplatsen eller i det privata

livet. En studie som gjordes bland distriktsläkare i Dalarna visade att

i 92 procent av sjukskrivningsfallen med nedsatt arbetsoförmåga

skulle läkarna inte ha rekommenderat sjukskrivning om inte patienten

själv velat bli sjukskriven.

Även sjukskrivningsintygen från läkarna har varit föremål för

kritik, de har ansetts vara undermåliga. Konsekvensen har varit att

försäkringskassans utredningar om rätten till sjukpenning försvårats

och försenats.

För att komma åt problemet fick Socialstyrelsen och Försäkringskassan

av den socialdemokratiska regeringen uppdraget att utforma

en mer kvalitetssäkrad, enhetlig och rättssäker sjukskrivningsprocess,

som tar tillvara på den försäkrades arbetsförmåga. Uppdraget ska

vara klart i december 2006.

Uppfattning och opinion om fusk

Samhällsklimatet i dag är sådant att individen ofta misstänks fuska.

Sjuka och arbetslösa misstänkliggörs i den offentliga debatten. När


man diskuterar dessa individer som grupper talas det ofta om

bidragsberoende och att det finns arbetsovillighet och fusk.

Fuskfrågan väcker starka känslor och moraliska fördömanden.

Ungefär hälften av svenskarna tror att ”fusk” är vanligt när det gäller

olika bidrag och ersättningar inom socialförsäkringen. Det visar en

enkät som Riksförsäkringsverket (numera Försäkringskassan) och

Försäkringskassan i Västra Götaland låtit SCB genomföra, ”Medborgarna

om socialförsäkringssystemet och Försäkringskassornas arbete

– Våren 2003”. Det framgår av rapporten att hälften av svenskarna

anser att många sjukskrivna egentligen skulle kunna arbeta och

nästan lika många är övertygade om att ”fusk med ersättningar och

bidrag är vanligt”. Många av de tillfrågade är positiva till så kallad

”nolltolerans” mot fusk. Det finns ett starkt stöd för kontroller som

syftar till att upptäcka eller bevisa fusk.

Många är även kritiska till att det är så svårt att begripa och

tillägna sig socialförsäkringens regler. Endast var femte anser sig veta

vilka regler som gäller för egen del. Enligt rapporten vill svenskarna

behålla dagens nivåer på försäkringarna, men tror samtidigt att de

missbrukas. Man vill inte höja skatten för att kunna bibehålla nuvarande

ersättningsnivå. Många tycks anse att nivån är bra, men att

utnyttjandegraden är misstänkt hög.

Det är allvarligt om det förkommer mycket fusk, inte minst för att

det hotar systemens legitimitet. Risken finns då att medborgarna

inte vill betala till systemet om de inte vet att rätt person får rätt

ersättning. Det finns dock inget stöd för att fusk är en bidragande

orsak till att Sverige internationellt sett har höga siffror för sjukfrånvaron.

Däremot kan det vara så att vissa har fel ersättning eller

finns kvar längre i sjukskrivning än de borde.

ATTITYDER OCH RUTINER

37


38

INSTITUTIONELLA OCH REGELMÄSSIGA ÄNDRINGAR

Institutionella och regelmässiga

ändringar

Försäkringskassan

Försäkringskassornas personalstyrka minskade med 20 procent under

90-talet samtidigt som antalet sjukskrivningsdagar i samhället ökade

kraftigt. Arbetsbelastningen för kassornas personal blev hög och konsekvensen

var hög sjukskrivning även bland kassapersonalen. Försäkringskassan

fick ett större tryck på sig och fick prioritera arbetet med att

betala ut ersättningar. Resultatet blev långa handläggningstider med

sena utbetalningar och eftersatt rehabilitering och många av problemen

finns fortfarande kvar.

Både Riksförsäkringsverket och Justitieombudsmannen (JO) har

riktat hård kritik mot kassornas arbete, bland annat när det gäller

arbetets låga kvalitet och de ofullständiga beslutsunderlagen. Men

kritiken gäller också att redan fattade beslut ändrades till de sjukas

nackdel utan att ha stöd i lagen, att försäkringskassorna har alltför

långa handläggningstider och att de behandlar likartade ärenden

olika sätt i olika delar av landet, vilket kan vara ett hot mot rättssäkerheten.

JO bedömde läget så allvarligt att det krävdes ett direkt

regeringsingripande.

Ständiga ändringar i sjukersättningen

Förändringar har varit många både när det gäller sjuklön och sjukpenning.

1990 var sjukpenningen 90 procent av lönen. 1992 sänktes

den till 65 procent de första tre dagarna och året därefter infördes

karensdagen. Tre år senare blev ersättningen 75 procent för att höjas

till 80 procent 1998. Sjukpenningen minskade åter 2003 på grund av

ändrad beräkning. 1992 infördes sjuklön under sjukperiodens första

14 dagar. 1997 förlängdes sjuklönen till 28 dagar för att återigen

sänkas till 14 dagar under påföljande år. 2003 förlängdes sjuklöneperioden

men nu till 21 dagar för att åter bli 14 dagar 2005.

Striktare tillämpning

Försäkringskassans regler för sjukskrivningar skärptes i december

2003. Fler och fler nekas sjukpenning och många har fått sina

sjukskrivningar upphävda retroaktivt. På ett år, 2004-2005, har


antalet sjukskrivna som nekats sjukpenning fördubblats till drygt

10 000 personer.

Försäkringskassan har i en rad intervjuer hävdat att inställningen

och bedömningsgrunderna är desamma som tidigare, med den

skillnaden att man numera prioriterar att hinna granska allt fler

sjukskrivningar.

Främsta orsaken till att man beslutar att inte betala ut sjukpenning

är enligt Försäkringskassans egen rapport ”Nej till sjukpenning”

att den försäkrade ansågs klara ett annat normalt förekommande

arbete på arbetsmarknaden och att den försäkrade bedömdes klara

sitt vanliga arbete trots sina besvär.

I rapporten redovisas också den kraftiga ökningen av överklagade

sjukpenningärenden till länsrätterna från 2000 till 2005. Den största

ökningen skedde från 2003 till 2004 då ärendena nästan fördubblades.

Prognosen för 2005 är fortsatt kraftig ökning. Var femte som överklagar

beslutet får rätt i högre instans. Detta är också ett tydligt tecken

på att Kommunal måste hjälpa medlemmarna att driva ärendena.

Mellan stolarna

Allt fler hamnar ”mellan stolarna” och arbetslösa drabbas allra

hårdast av det. När de friskförklaras av Försäkringskassan och

därmed förlorar sjukersättning blir de arbetslösa och hänvisas till

arbetsförmedlingen. Arbetsförmedlingen i sin tur anser att de är

alldeles för sjuka för att stå till arbetsmarknadens förfogande. På

grund av dessa beslut står dessa personer helt utan ersättning och

många som drabbas tvingas söka socialbidrag.

Statistik från Sveriges Kommuner och Landsting visar att denna

striktare bedömning av Försäkringskassan är en av de tre vanligaste

orsakerna till att kommunerna måste betala ut mer i socialbidrag.

Försäkringskassan och arbetsförmedlingarna är medvetna om problemen

och skrev hösten 2004 under ett samverkansavtal, som

innebär att det ska finnas samverkansrutiner för de människor som

hamnar mellan systemen.

INSTITUTIONELLA OCH REGELMÄSSIGA ÄNDRINGAR

39


40

SOCIALA OCH EKONOMISKA KONSEKVENSER

Sociala och ekonomiska

konsekvenser

Rörelseorganens sjukdomar och psykiska sjukdomar svarade år 2001 för

drygt hälften av sjukpenningkostnaderna. Av totalt 38,4 miljarder

kronor svarade rörelseorganens sjukdomar för uppskattningsvis 14,3

miljarder kronor. De psykiska sjukdomarna kostade omkring 8,4 miljarder

och cirkulationsorganens sjukdomar 2,3 miljarder kronor. Ryggvärk

stod för lite drygt en tiondel av de totala sjukpenningskostnaderna.

Andra sjukdomar som också står för en stor del av sjukpenningskostnaderna

är depressioner, stressreaktioner, muskelvärk, ångestsyndrom,

utbrändhet, diskbråck, disksjukdomar i halskotpelaren

samt olika ledsjukdomar.

Att vara sjuk och sjukskriven skapar inte bara oro för den egna

hälsan utan kan också innebära oro för den privata ekonomin. Undersökningar

visar att den vanligaste konsekvensen vid sjukskrivning är

sämre ekonomi. Det blir ett stort hål i plånboken. Ser man i ett längre

perspektiv kan en längre tids sjukskrivning påverka pensionen. Sjukpenning,

sjukersättning och aktivitetsersättning är pensionsgrundande

men eftersom ersättningen är lägre än lönen blir pensionen lidande.

Ju bättre inkomst, desto bättre är väl reserverna? Det är väl känt

att Kommunals medlemmar tycker att karensdagen känns ganska

ordentligt. Har man en månadslön på 14 000 – 15 000 kronor och

drabbas av en karensdag och ovanpå det ett inkomstbortfall på 20

procent, så är det självklart att det är kännbart. Dessutom har

Försäkringskassan haft problem med lång hantering av ärenden och

i vissa fall har det tagit månader innan sjukersättningen betalats ut.

En grupp forskare presenterade 2005 i antologin ”Den höga

sjukfrånvaron – problem och lösningar” de konsekvenser som

sjukskrivning kan medföra. De skriver att det finns klara samband

mellan sjukskrivningarnas längd och dålig anknytning till arbetsmarknaden,

risk för att hamna i ekonomisk kris, och risk att få

försämrade sociala relationer, t ex att bli ensamstående. Riskerna blir

markant större när sjukskrivningarna beror på psykisk sjukdom.

Att ha en bra ekonomi betyder att det är ett moment mindre att

oroa sig för. För många är det nog med att hantera sjukdomens övriga


problem. Om man inte har ekonomiska problem så är det även mindre

problem med psykisk ohälsa. Att ha en god ekonomi är ett skydd

för själen.

Arbetsskada eller inte

Alla fysiska eller psykiska hälsoproblem som uppkommer i arbetet

eller till följd av arbetsförhållandena ska kunna accepteras som

arbetsskada. Men trots detta och trots att arbetsrelaterad stress står

för hälften av all sjukfrånvaro är det ytterst få fall av stressrelaterade

sjukdomar som erkänns som arbetsskada. Både bland chefer och

anställda finns det fortfarande bristande kunskaper om hur kroppen

och psyket reagerar på stress, hävdar socionomen Karin Lindgren.

Av AFAs rapport ”Allvarliga arbetsskador och långvarig sjukfrånvaro

i Sverige 2004” framgår det att kvinnor som arbetar inom

städning, vård, skola och omsorg är en mycket utsatt grupp.

Belastningsskador, fallolyckor och mental ohälsa orsakar många

skador och sjukskrivningar bland dessa yrkesgrupper. Det beror ofta

en kombination av akut överansträngning, fallolyckor, arbetsmiljöbrister

och nedskärningar som leder till skador och sjukskrivning.

Även hot och våld har blivit ett vanligare inslag i arbetslivet.

Anmälda arbetsskador på grund av hot och våld ökade med 80

procent mellan åren 1993 och 1999. Särskilt utsatta är anställda inom

vård och omsorg, lärare och socialarbetare. Hot och våld i arbetet är

inte bara en akut stressfaktor utan ger ofta psykiska besvär under

lång tid efteråt.

Lagen om arbetsskadeförsäkringen, LAF, tillkom 1977 och därefter

har det skett två förändringar när det gäller bevisreglerna. 1993

skärptes bevisregeln. Detta berör främst sjukdomar i muskler och

skelett (belastnings- och förslitningsskador). Detta drabbade kvinnor

hårdare än män. Regeringen ansåg, efter intensiv påtryckning från

de fackliga organisationerna, att det var för stränga beviskrav på

skadlig inverkan och att det på längre sikt fanns risk för att bedömningarna

skulle ske på ett onyanserat och slentrianmässigt sätt.

Därför ändrades beviskravet 2002 från ”hög grad av sannolikhet” till

”övervägande skäl”.

Den nya bevisregeln är jämförelsevis hårdare än den som gällde

före 1993, men mildare än den bevisregel som gällde fram till 2002.

Det är dock fortfarande för tidigt att se konsekvenserna av denna

regeländring.

SOCIALA OCH EKONOMISKA KONSEKVENSER

41


42

SOCIALA OCH EKONOMISKA KONSEKVENSER

Den fysiska arbetsmiljön påverkar olycksfallsrisken, men på grund

av de upprepade regeländringarna är arbetsskadeanmälningarna till

Arbetsmarknadsverket en osäker källa. När regeländringarna har

gjorts har det ibland funnits stor villighet att anmäla skador men vid

andra tillfällen har benägenheten inte varit lika stor. I förbundets

rapport ”Sexton år av smärta och besvär” framgår det att kvinnor och

män i Kommunal oftare drabbas av olycksfall i arbetet än andra och

drygt hälften av de skadade medlemmarna anmäler arbetsskada och

det är bättre än bland övrigt anställda.


Politiska insatser för bättre hälsa

Mål för folkhälsan

Ett samhälle som har mål för ekonomisk och social trygghet, jämlikhet

i levnadsvillkoren, jämställdhet och rättvisa ska också ha en god folkhälsa.

2003 fick Sverige ett övergripande nationellt mål för att skapa

samhälleliga förutsättningar för en god hälsa på lika villkor för hela

befolkningen.

Riksdagen beslutade om elva målområden, nämligen:

1: Delaktighet och inflytande i samhället

2: Ekonomisk och social trygghet

3: Trygga och goda uppväxtvillkor

4: Ökad hälsa i arbetslivet

5: Sunda och säkra miljöer och produkter

6: En mer hälsofrämjande hälso- och sjukvård

7: Gott skydd mot smittspridning

8: Trygg och säker sexualitet och en god reproduktiv hälsa

9: Ökad fysisk aktivitet

10: Goda matvanor och säkra livsmedel

11: Minskat bruk av tobak och alkohol, ett samhälle fritt från

narkotika och dopning samt minskade skadeverkningar av

överdrivet spelande

11-punktsprogrammet och trepartssamtal

Den socialdemokratiska regeringen satte ett mål för att till år 2008

halvera sjukskrivningarna från nivån år 2002 utan att aktivitets- och

sjukersättningarna (tidigare förtidspension) ökar. Målet ska uppnås,

enligt förslaget i budgetpropositionen för 2002, med hjälp av en

sammanhållen strategisk satsning på förbättrade arbetsvillkor och

hälsa i arbetslivet. Programmet omfattade elva punkter:

1. Nationella mål för ökad hälsa i arbetslivet

2. Trepartsamtal mellan regeringen och arbetsmarknadens parter

3. Ekonomiska drivkrafter för arbetsgivare att förebygga ohälsa

4. Utveckling av arbetsmiljöarbetet

5. Hälsobokslut

6. Försök att minska ohälsan inom den offentliga sektorn

7. Förnyelse av rehabiliteringen – individen i centrum

POLITISKA INSATSER

43


44

POLITISKA INSATSER

8. Justeringar av den gällande lagstiftningen för att höja kvaliteten i

rehabiliteringsarbetet

9. Formerna för sjukskrivningsprocessen

10. Förbättrad statistik och forskning på ohälsoområdet

11. Förbättrad tillgänglighet till behandling i hälso- och sjukvården

För att åstadkomma en bred samsyn i strävandena att halvera

sjukskrivningen och för att få en handlingsplan till stånd, genomförde

regeringen under 2001-2003 trepartssamtal med arbetsmarknadens

parter. Resultatet av trepartssamtalen redovisas i slutrapporten

”Ett arbetsliv för alla”. Rapporten har utgjort ett viktigt

underlag för regeringens fortsatta arbete med strategin för hälsan i

arbetslivet.

Gemensam politisk avsiktsförklaring

I december 2003 presenterade regeringen tillsammans med vänsterpartiet

och miljöpartiet en avsiktsförklaring om åtgärder för en

rättvis och hållbar sjukförsäkring, ett förbättrat arbetsmiljöarbete

samt återställd sjukpenningsnivå. Där fanns också förslaget om

arbetsgivarnas medfinansiering av de anställdas sjukpenningkostnader.

Regeringens strategi är inriktad på att förebygga ohälsa i

arbetslivet och att de sjukskrivna ska ges möjlighet till snabb återgång

till arbete. Den försäkrade ska sättas i centrum och arbetsgivarens

ansvar ska göras tydligare. Det krävs insatser på ett flertal

områden för att komma till rätta med de olika problemen.

Ohälsotalets utveckling mot målet 2008.

46

44

42

40

38

36

34

32

30

2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008


Regeringen hade som mål att få ner ohälsotalet till 37,0 dagar i

slutet av år 2008. Ohälsotalet är ett nytt mått som visar den sjukfrånvaro

som ersätts med sjukpenning, rehabiliteringspenning eller sjukoch

aktivitetsersättning per person mellan 16 och 64 år. År 2003 var

det som högst med drygt 43 dagar och hade i slutet av 2005 sjunkit

till 41,5 dagar.

POLITISKA INSATSER

45


46

REFLEKTIONER

Reflektioner

Denna rapport har försökt fånga in de faktorer som kan tänkas orsaka

ohälsa och som i sin tur kan leda till långvariga sjukskrivningar. Förhållanden

i arbetsmiljö och på arbetsmarknaden, livsstilar, bristande

jämställdhet, men även förändrade attityder, rutiner och regler visar

sig ha bidragit till den oönskade utvecklingen.

Under tider då industrins normer ensidigt dikterade eller dominerade

villkoren i arbetslivet var intresset för miljön nästan enbart

relaterat till det fysiska välbefinnandet. I den mån det fanns

engagemang handlade detta om att skapa skydd för att minska

olycksriskerna som kunde störa produktionen.

Arbetarna tränades, lockades och uppmuntrades med ackord att

anpassa sin egen kropps prestationsförmåga efter maskinernas, efter

deras hastighet eller deras styrka. Olycksfall som fysiskt skadade

arbetarna kanske ledde till störningar i produktionen, så det låg i den

rationelle industriägarens intresse att införa skydd som kunde

minska riskerna för olyckor. Men främst var det kanske arbetaren

själv som förväntades ta ansvar för sin egen säkerhet, att ”undvika”

olyckor eller andra funktionsnedsättande skador, för de ekonomiska

förlusterna var ju enorma för arbetaren och dennes familj om

arbetsinkomsterna uteblev.

I industrialismens barndom betraktades arbetaren direkt eller

indirekt som en del av produktions- eller prestationsapparaten.

Arbetslivet var i stort sett inget mer än själva produktionen och det

gav ofta inget utrymme för den kännande människan.

Sedan har det hänt en hel del i arbetslivet. Åratal av facklig kamp

för bättre villkor och den politiska demokratiseringen och humaniseringen

av samhället har skapat nya förutsättningar som bl.a. fått

uttryck i arbetsmiljölagstiftningen.

De rent fysiska faktorerna i industrin som förr ledde till olika

direkt funktionsnedsättande risker är i dag, i de flesta fallen, nästan

helt undanröjda. Det finns tydligare regler för hur tunga och farliga

föremål ska hanteras. Det finns bättre instruktioner och säkrare

skydd mot giftiga och bullriga miljöer. Tillämpningen av regler och

skydd verkar dock vara mest framgångsrika i miljöer, där antingen

traditionellt industriella arbetsuppgifter förekommer eller där

traditionella industrinormer är bättre förankrade.


I dag finns de fysiskt tunga arbetena i byggbranschen, i jordbrukssektorn

och inom vården och omsorgen. Arbetet för en säker miljö

har inte varit lika framgångsrikt inom de nya fysiskt tunga sektorerna

jämfört med de traditionella. Framgången har varit särskilt liten i

sektorer där verksamheten kännetecknas av möten och kontakter

mellan människor. Till viss del beror detta på att orsak och samband

med fysiska belastningar och skador går in i varandra och är komplicerade.

Bl. a av det skälet är det naturligtvis inte möjligt att enbart

med fysiska skydd eller regler undanröja problemen.

Teoretiskt handlar arbetsmiljöpolitiken i dag inte enbart om

fysiska skydd, utan utgår ifrån ett bredare perspektiv som bygger på

kunskaper hämtade från arbetslivsforskningen och hälsovetenskapen.

Synen har vidgats till att gälla hela den psykosociala miljön som

omfattar de fysiska, psykologiska, sociala och organisatoriska faktorerna.

I detta synsätt betraktas hela människan och inte bara hennes

kropp, hänsyn tas nu till skillnad från tidigare till den kännande och

tänkande arbetaren.

Arbetslivet i det demokratiska och humanistiska samhället förväntas

skapa förutsättningar för den enskilde individen att utvecklas,

känna stimulans, engagemang och tillfredsställelse. Ansvaret för en

god psykosocial arbetsmiljö i denna anda ligger hos arbetsgivaren.

Redan i det första kapitlet och den första paragrafen kräver

arbetsmiljölagen att arbetsgivaren förebygger sjukdom och skador,

där understryks att arbetsmiljön ska vara mer än riskfri och att en

god arbetsmiljö är en miljö som tillgodoser människors olika behov.

Mot denna bakgrund är de senaste åtta årens utveckling i svenskt

arbetsliv svår att förstå och helt omöjlig att acceptera. Under dessa

år har stora klyftor skapats i hälsotillståndet och dessa klyftor präglas

av maktfaktorerna klass och kön. Detta rimmar illa med det demokratiska

och humanistiska samhällets jämlikhetsideal.

Ju längre ner på klasstrappan i arbetslivet man befinner sig, desto

sämre är den psykosociala arbetsmiljön och detta har i varierande

grad bidragit till långtidssjukfrånvaro och ofta till total utslagning

från arbetsmarknaden. Förutsättningarna för ett hälsosamt arbetsliv

försämras ytterligare för den som är kvinna och anställd inom vården

eller omsorgen. Detta sammanfattas i följande bild.

REFLEKTIONER

47


48

REFLEKTIONER

Klass


Grupper i yrken

med krav

på kort utbildning


Kommunals

medlemmar

Kvinna

i Kommunal

Kön


Kvinna

Bilden är baserad på de fakta som presenteras i rapporten.

Kommunals medlemmar oavsett kön tillhör den klass som har sämst

förutsättningar i arbetet för att uppnå en god hälsa. På hela arbetsmarknaden

visar det sig dessutom att kvinnor, oavsett klass, mår

sämre än sina manliga kolleger. Där ringarna på bilden går in i

varandra möts faktorerna klass och kön och det är där som

Kommunals kvinnliga medlemmar återfinns.

Kommunals medlemmar utför ofta arbetsuppgifter som kräver att

de använder sin egen kropp som redskap, vilket betyder att de inte

helt kan undvika lyft eller olämpliga arbetsställningar. Betyder det

att fysiska besvär är oundvikliga och att hälsoklyftorna i arbetslivet av

den anledningen måste accepteras?

Svaret är självklart nej! I arbetslivet i dag finns det betydligt

bättre förutsättningar för att undanröja dåliga miljöer och för att

förebygga skador. Kunskapen om de ergonomiska riskerna är god.

Minst lika god är de tekniska möjligheterna att framställa olika

redskap och hjälpmedel som kan avlasta kroppen. Däremot finns det

brister i hur befintliga hjälpmedel används, vilket i sin tur ofta beror

på brister i introduktion och utbildning. Men hjälpmedel, redskap

och metoder behöver också förbättras.

Men problemet är vidare än så, det rör sig inte bara om tunga lyft

och olämpliga arbetsställningar. Problemen ska även sökas i de

psykologiska, sociala och organisatoriska förhållandena, närmare

bestämt i hur arbetet är organiserat och utformat, i samspelet på

arbetsplatsen och hur arbetsledningen fungerar.

Utvecklingen under det senaste decenniet visar att den

psykosociala miljön på kommunalarnas arbetsplatser inte alls

uppfyller lagstiftningens intentioner. Det är främst bristen på inflytande

över hur arbetet utformas och organiseras och när det ska


utföras, med andra ord bristen på handlingsfrihet som markerar

klassklyftorna och som förstärker könsskillnaderna i arbetslivet.

Åtta av tio medlemmar i Kommunal, män och kvinnor i nästan lika

stor utsträckning, har exempelvis väldigt litet att säga till om sin egen

arbetstidsförläggning. De blir ofta bundna och inlåsta i arbetet med

ett begränsat handlingsutrymme kvar för att planera fritiden med

familj eller vänner eller för att delta i regelbundna aktiviteter på

fritiden; det kan t ex vara svårt att delta i kurser eller cirklar.

Hårt styrt eller bundet arbete är en faktor som påverkar hälsan

negativt. För anställda som också har ett stort familjeansvar blir

också känslan av maktlöshet större. Det kan vara en av förklaringarna

till att kvinnor mår sämre i arbetslivet, för fortfarande är det ju

mycket kvar beträffande ansvarsfördelningen i hemmet mellan män

och kvinnor. Kvinnor bär oftast större delen av ansvaret för det

obetalda arbetet hemma. Ofta känner de sig otillräckliga både

hemma och i arbetet.

Kvinnorna i Kommunal försöker själva skaffa sig ork och tidsutrymme

genom att arbeta deltid. Nästan en tredjedel av dem som

arbetar deltid säger själva att de gör det för att ta hand om barnen

eller för att bättre hinna med familjelivet. Ytterligare en femtedel

gör det för hälsans skull. Men hur mår de egentligen?

De mår inget vidare! Kommunals egen utredning visar att 47

procent av deltidarna har ryggbesvär jämfört med 42 procent bland

heltidsanställda. 51 procent gör tunga lyft dagligen – jämfört med 44

procent för heltidarna. Fler känner också ångest eller oro, och

uppger även psykisk ansträngning.

I undersökningen som Monika Renstig och Hélène Sandmark vid

Karoliniska institutet genomfört jämförs långtidssjukskrivna kvinnor

inom vård och omsorg med en referensgrupp som består av ickesjukskrivna.

De långtidssjukskrivna kännetecknas av några tydliga

drag: de är oftare än referensgruppen deltidsarbetande, de har haft

mindre rörlighet i arbetslivet, de har ofta haft huvudansvar för barn

vid bl a sjukdom.

Konsekvensen av att ofta ha varit hemma är att det totala antalet

timmar i förvärvsarbete blir ännu mindre. Det kan leda till sämre

uppdatering i arbetsgemenskapen, mindre inflytande, mindre

kompetensutveckling och större risk för att få ensidiga arbetsuppgifter.

De långtidssjukskrivna har också ofta varit utsatta för mobbning

och kränkande särbehandling - och då trivs de inte i arbetet.

REFLEKTIONER

49


50

REFLEKTIONER

Förutom detta finns uppenbara negativa konsekvenser för den

privata ekonomin. Låg inkomst resulterar i sämre ersättning vid

sjukdom eller arbetslöshet och i lägre pension.

Det är inte bara de tunga lyften som sätter sig i rygg, nacke, axlar,

ben, knän eller armar, det gör även oron och otryggheten. Enbart

korta pauser räcker inte som medicin mot nedslitning av muskler

och leder. Om man tar en paus från arbetsuppgifterna men ändå

sitter vid kaffebordet med krampaktigt spända muskler och senor,

kan vilan dessvärre inte ge den förväntade positiva effekten.

Det är precis så det ser ut för den som saknar handlingsutrymme

eller egen kontroll. Man oroar sig och grubblar även under vila så

pass mycket att det bildas hårda knutar i muskler och leder. Knutarna

hämmar cirkulationen som i sin tur resulterar i ökad smärta

och besvär vid exponering för höga fysiska belastningar som tunga

lyft och olämpliga arbetsställningar. Om dessa samverkande faktorer

tillåts fortsätta under en lång period, i flera år, blir besvären bestående

och kan t o m förvärras.

Dessa muskelspänningar orsakas av faktorer både i arbetslivet och

i livet i övrigt. Men arbetslivet spelar ändå större roll, eftersom det

bestämmer så mycket av den enskildes förutsättningar. De fina

parollerna om ett arbetsliv som ska skapa goda förutsättningar för

individen både i arbetet och i livet utanför arbetet gäller inte för alla.

Kvinnorna i Kommunal betalar ett för högt pris för bristerna i

jämlikhet och jämställdhet. Det är inte frågan om några enskilda

individer utan om en stor grupp människor och därför är det givetvis

en viktig uppgift för Kommunal att arbeta för bra villkor.

Som framgått är hälsan också en klassfråga, vilket betyder att även

Kommunals manliga medlemmar har en arbetsmiljö med stora

brister. Det ska alltså inte missuppfattas som om förbundets kamp

för en bättre arbetsmiljö enbart gäller kvinnorna. Däremot ligger det

i högsta grad i det fackliga ansvaret att lyfta fram de största orättvisorna.

Klyftorna finns t o m vid långtidssjukskrivningar, där det visar sig

att många medlemmar saknar individuella handlingsplaner för

rehabilitering och arbetsanpassning. Många skickas mellan stolarna

och känner sig ännu sjukare.

Hur länge ska klyftorna tillåtas fortsätta? Vad är det som gör att

en ohälsosam arbetsorganisation tillåts leva vidare trots att den går

mot samhällets politiska ambitioner?


Det gick att ändra på många svåra förhållanden under den tidiga

industrialismen, men det verkar vara svårt att leva efter det demokratiska

och humanistiska samhällets intentioner eller efter dess

lagar. Och ändå finns i dag långt bättre kunskaper om både problemen

och deras lösningar. Det är Kommunals uppgift att utnyttja

dessa kunskaper för att effektivt verka för ett friskare arbetsliv.

För en hälsolinje

Två modeller som bidrar till ökad förståelse för arbetshälsa baserat

en helhetssyn är KASAM (Känslan av Sammanhang) och Krav-

Kontroll-modellen.

Krav–kontrollmodellen (av Karasek och Theorell) beskriver hur

människor påverkas av obalans mellan krav och kontroll. Med

kontroll menas här att ha handlingsfrihet eller beslutsutrymme som

är förenat med arbetet.

För höga krav i kombination med dålig kontroll medför, enligt

modellen, hög anspänning som i sin tur kan resultera bl. a i ökad risk

för ryggbesvär, hjärt-kärlsjukdomar, magbesvär eller psykisk ohälsa.

För låga krav i kombination med för låg kontroll skapar en slapp

relation till arbetet, där förmågan att fatta beslut förloras och kompetensen

blir oanvänd och därmed försvagas. Låga krav i kombination

med högt beslutsutrymme resulterar i ett passivt tillstånd med

för få utmaningar i arbetet som hämmar individens utveckling. När

höga krav kombineras med höga beslutsutrymmen är individen aktiv

och engagerad. Studier visar dock att höga krav oavsett stöd och

kontroll kan leda till sömnbrist och besvär i rygg och nacke.

Känslan av sammanhang, KASAM, bygger på ett perspektiv om

hälsan som en mångdimensionell företeelse. En bra arbetsmiljö

förutsätter, enligt teorin, att individen väl förstår sin situation i

arbetet, att hon/han kan hantera den och finner det meningsfullt att

engagera sig för den – Begriplighet, Hanterbarhet och Meningsfullhet.

I HaKuL-projektet har man studerat en grupp människor med

allmänt dålig hälsa. Målgruppen har dessutom sömnproblem och

känner sig missnöjda med de överordnade för att de inte får uppskattning

av dem. Denna grupps känsla av sammanhang var liten.

Det betyder alltså att målgruppen har låga KASAM-värden.

Figuren på nästa sida visar en förenklad variant av den ursprungliga

modellen av Karasek och Theorell. Här finns bara två dimensio-

REFLEKTIONER

51


52

REFLEKTIONER

ner: den ena gäller situationer där den anställde utsätts för höga krav

i förhållande till den kontroll han/hon känner. Denna obalans betecknas

som negativ KRAKON. Den positiva dimensionen uppstår i

situationer, där det råder balans mellan krav och kontroll, positiv

KRAKON.

Bra arbetsmiljö ⇒ God hälsa

Hög KASAM Positiv KRAKON

hälsolinjen

Låg KASAM Negativ KRAKON

Dålig arbetsmiljö ⇒ Dålig hälsa

Både höga KASAM-värden och positiv KRAKON är förknippade

med en bra arbetsmiljö, medan låga KASAM-värden och negativa

KRAKON med dålig arbetsmiljö. Således innebär en rörelse från

”golvet” mot ”taket” en rörelse från en dålig arbetsmiljö till en

bättre. Med hjälp av olika åtgärder som förbättrar KASAM-värden

och KRAKON-balansen rör vi oss längst ”hälsolinjen”.


Kommunals strategier

för ett hållbart arbetsliv

och en hållbar hälsa

Kommunal ska ha en strategi för en hälsolinje som kan ge medlemmarna

en bättre känsla av sammanhang och en god balans mellan krav

och kontroll i arbetslivet och i livet i övrigt.

En stor del av arbetsmiljöarbetet har hittills varit inriktat på att

endast åtgärda detaljer och enskilda riskfaktorer utan att ta hänsyn

till den helhet eller det sammanhang de ingår i. Men de bästa

lösningarna är sådana som tar sikte på att lösa upp hela situationer

och som tar hänsyn till sammanhangen som insatserna ska fungera i.

Behovet av att bygga upp ny kunskap på enskilda områden kommer

alltid att finnas och därför ska Kommunal på olika sätt fortsätta

att engagera sig i forskning som berör medlemmarnas hälsa och

arbetsmiljö, men det gäller framför allt att gå från ord till handling,

handling måste prioriteras.

Kommunals grundläggande synsätt

Det ingår naturligtvis i det fackliga uppdraget att kräva att arbetsgivaren

tar sitt arbetsmiljöansvar och vidtar de åtgärder som är

nödvändiga för att förbättra medlemmarnas arbetsförhållanden.

Miljön på jobbet är en mycket viktig men ändå inte enda faktorn

som påverkar hälsan. Detta faktum, att hälsan är en komplicerad

helhet som är beroende av flera olika faktorer, gör att Kommunal

tar på sig en vidare uppgift än att enbart ställa krav på arbetsgivaren.

Att stödja medlemmarna att själva ta makten över sina egna liv är en

av dessa viktiga uppgifter.

Med makt över sitt eget liv menas att den enskilde tar ansvar för

att leva sunt. Det uppnås genom att undvika hälsovådliga vanor som

rökning, konsumtion av onyttig mat och alkohol och genom att

regelbundet motionera och att skapa balans på annat sätt. Det finns

människor som hävdar att den situation de lever i omöjliggör för

dem att leva sunt.

Låg lön innebär givetvis att man tvingas prioritera priset framför

kvaliteten när man gör livsmedelsinköp. Billig mat är sällan mat med

hög kvalitet, näringsvärdena är ofta låga, konsumenten luras att köpa

KOMMUNALS STRATEGIER

53


54

KOMMUNALS STRATEGIER

luft, vatten och fett, billigt men innehållslöst - det man får är orimligt

dyrt i förhållande till kvaliteten. Detta har uppmärksammats, bl a

av Livsmedelsarbetareförbundet i boken Billig mat en Dyr affär.

Den som har lite pengar har också lite att spendera på egna

friskvårdsaktiviteter. Paradoxalt nog är det bland de mest lågavlönade

som de flesta rökarna finns. Motivationen för att sluta borde

vara stor, men rökning kan upplevas som att det är det enda man

unnar sig och då blir det svårt att sluta. En utsatt situation kan bli

motiv för att låta bli att aktivera sig.

Onekligen har levnadsvillkoren betydelse för vilka möjligheter

man har att förändra, men alla äger sitt eget liv och kan styra över

det i större utsträckning än vi tror. Det är inte nödvändigtvis enkelt,

men det är något som måste uppmuntras.

Det fackliga arbetet måste även genomsyras av insikten om att det

behövs stödjande strukturer både i arbetslivet och i privatlivet för

dubbelarbetande medlemmar. Dessa är både lojala och plikttrogna

på jobbet och drar det största lasset hemma. De lever i ett högt

tempo och har höga krav på sig: de ska vara duktiga i arbetet och

engagerade i familjen. Det är ofta kvinnor, men det gäller självklart

också de män som befinner sig i samma situation och som också

skulle behöva säga ifrån och sätta gränser. Den som alltid säger ja,

förlorar kontrollen över sin egen tid och i förlängningen också över

sitt eget liv. Den mentala balans som behövs för att förebygga detta

förutsätter insatser på både ett individuellt och ett kollektivt plan.

För Kommunals medlemmar har det också varit särskilt svårt att

säga ”nej” till de utvecklingsprojekt, förändringsarbeten och

omorganisationer som arbetslivet myllrar av, och många talar om att

de känner ”projekttrötthet”. Vi är rädda för att vårt nej ska uppfattas

som bristande lojalitet och att vi ska bli åsidosatta vid ett senare

tillfälle eller bestraffade vid nästa lönerevision.

Ofta är det inte förändringen i sig medlemmarna invänder mot,

utan sättet på hur det drivs fram och genomförs. De protesterar inte

eftersom de då upplever att de blir anklagade för att inte vara tillräckligt

flexibla och förändringsbenägna.

Orsakerna till medlemmarnas missnöje med förändringsprojekt

blir tydliga i uppföljningen av HaKuL-projektet och i andra projekt,

som på Kommunals uppdrag genomförts av Aprinova. Där avslöjas

ett mönster som genomgående präglar de lokala projekten.

Mönstret som framträder är att det bakom projektplanerna finns


en dold förprocess, där de lokala makthavarna har bestämt de

problemområden som ska bearbetas i projekten. I den offentliga

projektplanen ger man sken av att projektets inriktning bestäms av

den nulägesanalys som inleder planen. I verkligheten styrs projekten

mer av dem som måste sanktionera dem, för att de alls ska komma

till stånd, än av dem som omfattas av nulägesanalysen.

Ett annat tydligt mönster är att de projektdeltagare som får

utveckla sina färdigheter i dialogteknik och insikter i människors

olika personligheter når bättre resultat i sina delprojekt. Medarbetare

och ledare som får utveckla sin kommunikationsförmåga löser

uppgifterna kreativare och effektivare. Förutsättningarna för

projektdeltagarna har således avgörande betydelse för resultaten.

Uppföljningen av Ha KuL-projektet kan alltså förklara något som

länge varit känt, nämligen att många utvecklingsprojekt som bedrivs

i kommuner, landsting och regioner åstadkommer så begränsade och

kortlivade resultat.

Pågående insatser

Mönsterarbetsplats

Mönsterarbetsplats är ett nytt pedagogiskt begrepp för att tydliggöra

Kommunals strävan efter bättre resultat i de gamla fackliga frågorna.

Det handlar om den fortsatta kampen för bra arbetsvillkor för

medlemmarna och därigenom också bättre förutsättningar för att

vård, omsorg och service liksom lantbruket ska hålla den höga

kvalitet som medborgarna har rätt att kräva.

Följande arbetsområden omfattas av Kommunals projekt

Mönsterarbetsplats:

1. En gemensam värdegrund

2. Nya samverkansmodeller mellan arbetsgivare och fackföreningar

3. Trygga anställningsförhållanden

4. Heltid en rättighet, deltid en möjlighet

5. Ansvar, tillit och arbetsglädje

6. Friska arbetsplatser

7. Ta tillbaka personalpolitikenen tydlig arbetsgivarroll i det

politiska ledarskapet

8. Kompetensutveckling

9. Möjlighet att påverka den egna arbetsplatsen

10. Inflytande över arbetstiderna

KOMMUNALS STRATEGIER

55


56

KOMMUNALS STRATEGIER

Alla tio punkterna är lika viktiga, men det fackliga agerandet måste

utgå från att vissa områden behöver bearbetas före andra. Det gäller

punkterna om en gemensam värdegrund, samverkansmodeller och

en tydlig politikerroll. Det är områden som kan ses som kugghjul

som skapar förutsättningar för att driva fram förändringar inom

andra områden.

Arbetet med Mönsterarbetsplats bedrivs dels i det ordinarie

fackliga arbetet och dels genom det fackligt politiska samarbetet

med det socialdemokratiska partiet.

Den fackliga visionen

Målet är att alla Kommunals medlemmar ska ha en mönsterarbetsplats,

oavsett om de arbetar i ett privat bussföretag, i äldreomsorgen,

åt kyrkan, på vårdcentralen eller på ett jordbruk. Denna

strävan är lika viktig oavsett vilken politisk majoritet som styr i

kommuner, landsting och regioner, eller vem som äger företaget

eller driver kooperativet.

Målen för mönsterarbetsplatsen handlar som sagt om traditionella

fackliga intresseområden. Under åren har en hel del förbättrats, men

många medlemmar har fortfarande alldeles för dåliga arbetsförhållanden.

Huvudansvaret för det vilar tungt på arbetsgivarna, både de

offentliga, ideella och de privata. En av de viktigaste förändringarna

som arbetsgivarna måste ta tag i är utvecklingen av en modern och

aktiv personalpolitik, med resultatkrav.

Kommunals eget arbete måste genomsyras av nytänkande vad

gäller arbetsmetoder och av medlemsdemokrati. Innan Kommunal

lokalt bestämmer sig för vilka områden som ska prioriteras, måste

medlemmarna på de berörda arbetsplatserna ha fått peka ut vilka

områden som de tycker är mest angelägna. Medlemsaktiviteter där

arbetet följs upp är lika angelägna.

Oavsett var kampen för Mönsterarbetsplats drivs, är det angeläget

att de fackligt förtroendevalda har tänkt igenom vilket förhållningssätt

de ska ha gentemot andra fackliga organisationers företrädare.

En vanlig erfarenhet är att de fackliga organisationer som organiserar

medlemmarnas chefer kan bli motkrafter i stället för medkrafter

om de upplever sig överkörda. Attityden till tjänstemännen är därför

en viktig del av den strategi som behöver finnas för hur man går från

beslut till handling.


Överenskommelsen med det socialdemokratiska partiet

Kommunals överenskommelse med socialdemokratiska partiet

innehåller en nationell del med fem konkreta långsiktiga mål, som

ska följas av lokala överenskommelser. Tanken är att arbetsgivare,

som styrs av socialdemokraterna ska vara föredömen när det gäller

att skapa goda förhållanden på arbetsplatserna.

Både Kommunal och partiet har ett ansvar för att handla så att de

lokala överenskommelserna inte bara blir ”papperstigrar”.

Överenskommelserna bör följas av konkreta handlingsplaner med

förutbestämda avstämningstillfällen.

Utveckla ledarskapet på alla nivåer

HaKul-projektet och flera andra forsknings- och utvecklingsprojekt

som har handlat om de bakomliggande faktorerna till de höga

ohälsotalen, har konstaterat att ledarskapet har en avgörande betydelse.

Ledarskapet är också mycket viktigt för hälsan bland de

anställda i privat verksamhet.

Det som komplicerar saken i kommuner, landsting och regioner är

att det finns ett tredelat ledarskap som inom sig har otydliga gränser.

Det tredelade ledarskapet består av det politiska ledarskapet (politiskt

förtroendevalda på olika nivåer), ett administrativt ledarskap

(förvaltnings-, planerings- och kanslichefer) och ett professionellt

ledarskap (läkare, rektorer, personal- och ekonomichefer)

Vilket uppdrag, roll och konkret uppgift som var och en av dessa

ledare ska ha, är inte alldeles klart. Det varierar mellan olika kommuner

och landsting och det förändras över tiden. Oklarheterna

kom tydligt i dagen under Kommunals senaste konflikt. En klar

rollfördelning, delegationsordning och befogenhetsfördelning är en

nödvändig grund för att ett gott ledarskap ska kunna utvecklas.

Det politiska ledarskapet har större betydelse för Kommunals

medlemmar än vad politikerna själva tror, det blir tydligt i rapporten

från projektet ”Ledarskapets betydelse för vardagens prioriteringar”,

som Kommunal genomfört i samverkan med Vårdförbundet.

Politikernas dialog med medborgarna påverkar medlemmarnas

vardag. Befolkningens förväntningar på verksamheternas servicenivå

bestäms av signalerna från olika partiers företrädare. Medborgarna

framför sina önskemål och krav till den personalen som de möter i

de kommunala verksamheterna. Dessa krav stämmer ofta överens

med den servicenivå som medarbetarna själva anser rimlig och som

de skulle vilja ge, men som de ofta inte har möjlighet till p.g.a.

KOMMUNALS STRATEGIER

57


58

KOMMUNALS STRATEGIER

otillräckliga resurser eller för att den politiska majoriteten har

prioriterat andra verksamheter. För medarbetarna är det

frustrerande att inte kunna leverera en service som de själva tycker

är önskvärd och som dessutom efterfrågas av befolkningen.

Kommunal menar att en huvuduppgift för medlemmarnas

närmsta chefer är att åstadkomma verksamhetsutveckling. Det

uppdraget kräver att ledaren kan mobilisera alla medarbetares

kompetens och kreativitet. Vilket i sin tur förutsätter att ledaren är

väl förtrogen med medarbetarnas personlighet, kompetens och

kapacitet och kan kommunicera med var och en av dem.

Allt för många av Kommunals medlemmar har ledare som inte har

de praktiska förutsättningarna att fungera på ett optimalt sätt. De är

ofta chef för allt för många medarbetare och har ett alltför omfattande

uppdrag och för litet administrativt stöd.

Arbetsrätt och kollektivavtal

om samverkan och arbetsmiljö

Kollektivavtalet är det klassiska fackliga verktyget till förbättringar

för de anställda. På sjuttiotalet gav Medbestämmandelagen (MBL)

de anställda möjligheter att få information och att säga sin mening

innan arbetsgivaren beslutar om förändringar. Tanken var att MBL

skulle konkretiseras i medbestämmandeavtal (MBA) mellan arbetsmarknadens

parter. Kommunal har alltsedan dess arbetat för att

träffa avtal om medlemmarnas inflytande på jobbet

Arbetsmiljöarbetet har en mer än 100-årig historia. Det började

med en yrkesfarelag 1889 som senare övergick i arbetarskyddslag.

Först på 1960-talet började arbetsmiljöarbetet att också omfatta

arbetsplatser inom kommuner och landsting. Så sent som på 1970talet

vidgades synsättet från arbetarskydd till arbetsmiljö. Då uppmärksammade

också facket de psykiska och sociala perspektiven som

viktiga delar i det förebyggande arbetsmiljöarbetet. Arbetsmiljölagen

omfattar bestämmelser om både arbetsmiljö och inflytande.

Den fackliga kampen för medlemmarnas hälsa har alltid haft ett

brett anslag. Tidigt förstod man att arbetstidens omfattning och

förläggning var av grundläggande betydelse. Kravet om åtta timmars

arbetsdag, åtta timmars fritid och åtta timmars vila är klassiskt men

fortfarande relevant. För många av Kommunals medlemmar är

inflytandet över den egna arbetstidens förläggning ett av de mest

angelägna.


1981 tecknade förbundet de första heltäckande avtalen för medbestämmande

och arbetsmiljö (MBA-KL och Miljö 81). Det var

centrala avtal med lokal verkan. Under åttiotalet förändrades organisationen

och beslutsstrukturen i kommunerna och landstingen

kraftfullt och med så olika resultat, att de centrala avtalen blev

överspelade.

I början av nittiotalet tog Kommunal initiativ till de förhandlingar

som resulterade i U-92. Det var ett modernt avtal där arbetsmiljö

och medbestämmande kopplades samman och där man såg på dem

som integrerade delar i verksamheten. U-92 undertecknades av de

centrala parterna men det krävdes lokala tillämpningar. Det visade

sig snabbt att de lokala U-92-avtalen oftast erbjöd små möjligheter

till överprövning. Medlemmarnas rättssäkerhet i medbestämmande

och arbetsmiljöfrågor försämrades.

95 procent av kommunerna och alla landsting har tecknat avtal om

samverkan. Samverkansavtalen har generellt skapat rimligt goda

förutsättningar för inflytande på förvaltningsnivå, där Kommunal

haft företrädare i samverkansorganen. Den slutsats som måste dras

är att avtalen inte har resulterat i ett reellt och rimligt inflytande för

medlemmarna direkt på arbetsplatsen.

Generellt sett saknar arbetsgivaren och de anställda ledarna på

kommunalarnas arbetsplatser insikt om medlemmarnas värdefulla

kunskaper och erfarenheter, och hur kunskaperna kan tas tillvara i

utvecklingen av verksamheterna. I mycket betraktas medlemmarna

som utbytbara instrument. Med en sådan grundläggande inställning

är det ointressant att skapa former för samverkan, eftersom det då

inte leder till något reellt inflytande. Avtalen har alltså inte haft den

styrande inverkan som Kommunal hoppades på.

Inte heller arbetsmiljöarbetet har varit särskilt framgångsrikt

under de senaste femton åren, vilket bl.a. kan utläsas av det material

som presenteras i denna rapport. Det har skett en påtaglig försämring

av hur arbetsgivarna utbildar de chefer och ledare som är

arbetsmiljöansvariga. Generellt sett har arbetsgivarna också blivit

mindre intresserade av fasta strukturer för arbetsmiljöarbetet och

mindre angelägna om att integrera det i verksamhetsansvaret.

Ansvaret har delegerats långt ut i organisationen utan att nödvändiga

kunskaper, befogenheter och resurser har följt med.

Kommunal har anledning att vara självkritiska, många medlemmar

upplever säkert att de fackliga företrädarna är relativt välinformerade.

KOMMUNALS STRATEGIER

59


60

KOMMUNALS STRATEGIER

De har också i någon mening ett visst inflytande över sådant som

generellt rör de kommunala verksamheternas utveckling.

Det förekommer att Kommunals förtroendevalda företräder och

engagerar sig så intensivt i enskilda medlemmars ohälsa, att de i

praktiken övertar ansvaret för verksamhetsförändringar, rehabilitering

och myndighetskontakter från arbetsgivaren. Detta är inte

odelat positivt, arbetsgivaren vänjer sig vid ett felaktigt beteende, de

fackliga företrädarna riskerar sin egen hälsa och i värsta fall får

medlemmen inte tillgång till adekvat kompetens.

Orsakerna till att medlemmarnas hälsa i relativa termer har

försämrats under de senaste tjugo åren finns att söka på många

områden, det har med all tydlighet framgått av denna rapport. Men

det handlar också om hur Kommunal som facklig organisation har

valt att hantera möjligheterna.

Kommunal har länge arbetat för att skapa möjligheter för medlemmarna

att ständigt förkovra sig. Arbetsgivarens intresse för att

teckna avtal om kompetensutveckling för Kommunals medlemmar

har alltid varit mycket svagt. Det enda centrala avtalet på den kommunala

arbetsmarknaden om kompetensutveckling som har träffats

är K-93, som har kallats för det bortglömda avtalet.

Handlingsprogrammet ”Vi kan mer” lägger fast förbundets nya

inriktning i kompetensfrågor. Kompetensutveckling, inflytande och

hälsa är beroende av varandra och är dessutom förutsättningar för god

verksamhetsutveckling och för medlemmarnas individuella livskvalitet.

FAS 05 – verktyget för att skapa mönsterarbetsplatser

Våren 2005 tecknade Kommunal ett nytt avtal om samverkan och

arbetsmiljö med arbetsgivarna på den kommunala arbetsmarknaden,

FAS 05. Avtalets intentioner ligger helt i linje med hur Kommunal

har formulerat sitt uppdrag gentemot medlemmarna.

FAS står för förnyelse, arbetsmiljö och samverkan. Avtalet inleds

med texten ”Insatserna för samverkan, arbetsorganisation, hälsa,

arbetsmiljö, rehabilitering, jämställdhet och mångfald i arbetslivet har

en avgörande betydelse för verksamhetens resultat och utveckling”.

FAS 05 slår fast att följande förutsättningar måste vara uppfyllda

för att en fungerande samverkan ska bli verklighet:

• Verksamheten ska ha tydliga mål.

• Arbetsfördelningen mellan förtroendevalda och tjänstemän ska

vara tydlig.


• I organisationen ska det finnas en tydlig delegering av uppdrag,

uppgifter och befogenheter.

• Ledarskapet ska utformas utifrån en helhetssyn på verksamhet,

anställda, organisation och resurser.

• Det måste finnas en uttalad vilja att fatta beslut i samverkan.

• Samverkanssystem ska löpande anpassas till organisation och

beslutsnivåer.

FAS 05 är ett centralt avtal utan lokal verkan. Intentionen är att

lokala avtal ska träffas i det centrala avtalets anda. Avtalet kan bli en

framgång bara om Kommunals medlemmar blir delaktiga i att forma

innehållet i de lokala avtalen. Det är en utmaning att skapa den

arbetsprocess som kan fånga in de situationer i medlemmarnas

vardag som direkt eller indirekt bidrar till ohälsa och att utveckla

lokala avtal som förbättrar dessa situationer.

Under många år har Kommunal byggt upp en gedigen kunskap

om jämställdhet och mångfald. Kunskapen är väl spridd i organisationen

men inte så väl använd i det fackliga arbetet. En framgångsfaktor

för de lokala FAS 05-avtalen är att Kommunal förmår att

använda den kunskapen.

Samverkansavtal på den privata arbetsmarknaden

I takt med att kommunal verksamhet har lagts ut på entreprenad och

att fler aktörer bedriver skattefinansierad verksamhet, har Kommunals

medlemmar fått andra arbetsgivare än kommuner och landsting.

Kommunals och Lantarbetareförbundets samgående innebar också att

antalet medlemmar med privata arbetsgivare ökat markant.

110 000 medlemmar i Kommunal har andra arbetsgivare än kommuner,

regioner och landsting. Även dessa medlemmar behöver avtal

om inflytande och arbetsmiljö. I dag har Kommunal 83 samverkansavtal

registrerade med privata företag. Dessutom finns 170 arbetsmiljöavtal

registrerade, många av dem är mycket gamla och har ett icke

relevant innehåll, eftersom de hänvisar till den gamla arbetsmiljölagen

– men i formell mening är de inte uppsagda utan fortfarande i bruk.

Företagshälsovård

65 procent av landstingen och 15 procent av kommunerna har egen

integrerad företagshälsovård. 85 procent av kommunerna och

landstingen erbjuder sina anställda någon form av företagshälsovård.

På den privata sidan är andelen betydligt lägre.

KOMMUNALS STRATEGIER

61


62

KOMMUNALS STRATEGIER

Kvalitetskrav på företagshälsovården

Kommunals mål är att alla medlemmar har tillgång till en företagshälsovård

av god kvalitet.

God kvalitet är:

• Att medlemmen på eget initiativ kan kontakta företagshälsovården

utan arbetsgivarens godkännande.

• Att företagshälsovården har medarbetare som är väl förtrogna

med lagstiftning, avtal och föreskrifter på arbetsmiljöområdet och

har intentionen att arbeta förebyggande.

• Att företagshälsovården har tillräcklig omfattning.

• Att företagshälsovården kan erbjuda kompetens som svarar mot

medlemmarnas komplexa hälsosituation.

• Företagshälsovården ska komplettera arbetsgivarens egen

kompetens och ska kunna fungera som samtalspartner och

rådgivare.

Kommunal ska verka för att den företagshälsovård som erbjuds har

rätt volym och kvalitet. Därför ska Kommunal vara med och utveckla

hjälpmedel för upphandling. Arbetet har påbörjats och finns presenterat

på www.skl.se/fhv.

Lokalt krävs ett omfattande engagemang av Kommunal för att

upphandlingen av företagshälsovård ska ge önskvärda resultat. Varje

arbetsgivare och verksamhet är i någon mening unika, olika branscher

har sina specifika arbetsmiljöproblem. Inför en upphandling

bör Kommunals lokala huvudskyddsombud och regionala skyddsombud

i samråd med de lokala branschråden utarbeta ett eget underlag

där medlemmarnas ohälsa, risker i olika branschers arbetsmiljö m.m.

beskrivs ingående.

Kommunals medlemmar bör få möjlighet att via företagshälsovården

få sig tilldelade en personlig kontakt som kan fungera

som hälsocoach och vårdkoordinator. Tjänsten bör ge individuell

vägledning och bistå medlemmen med att samordna insatser av såväl

förebyggande friskvårdskaraktär som av behandlande och rehabiliterande

natur.

Där arbetsgivaren har valt att bygga upp en integrerad företagshälsovård

är det naturligt att Kommunal är representerat i styrelsen.

Andelen medlemmar i privata företag som har tillgång till företagshälsovård

är inte stor och denna fråga har funnits med bland

Kommunals yrkanden i flera avtalsrörelser. Målet är att alla medlem-


mar har tillgång till bra företagshälsovård och yrkandet bör därför

upprepas tills målet är uppnått.

En annan väg till framgång för medlemmarna i privata företag kan

vara att påverka dem som upphandlar företagens verksamhet. En

mycket stor andel av de privata företag där Kommunals medlemmar

arbetar utför uppdrag på entreprenad åt kommuner och landsting.

Mot bakgrund av överenskommelsen om mönsterarbetsplatsen bör

Kommunal kräva att då upphandlingsunderlag upprättas ska kommunerna

och landstingen säkerställa att det pris företagen presenterar

garanterar en rimlig personalpolitik, exempelvis att de anställda

har tillgång till företagshälsovård.

Det går inte alltid att räkna med att små privata arbetsgivare har

relevant kunskap om företagshälsovårdens fördelar och om hur man

får kontakt med företagshälsovårdsföretag. Då ska Kommunal hjälpa

företagen, upphandlingsverktygen är användbara även på den privata

sidan.

Arbetsskador, anpassning och rehabilitering

Begrepp och regler

Arbetsmiljöarbete är alltid förebyggande och handlar om att skapa

goda förutsättningar för att Kommunals medlemmar med bibehållen

hälsa ska kunna arbeta kvar på sina arbetsplatser ett helt yrkesliv.

Arbetsmiljölagstiftningen och avtalen har alla en förebyggande

profil. Många medlemmar drabbas ändå av ohälsa. Det är inget nytt,

men ohälsans karaktär och vilka yrkesgrupper som drabbas har

förändrats över tiden. Den fackliga rörelsen har drivit fram

lagstiftningar och försäkringssystem som ska träda in när det förebyggande

arbetet har misslyckats och som ska hjälpa och stödja

medlemmar som drabbas av arbetsskador.

Kommunal har ingen exakt kunskap över hur många medlemmar

som anmäler att de skadats eller blivit sjuka av sitt arbete. I bästa fall

har sektionerna kopior på de arbetsskadeanmälningar som medlemmarna

har lämnat in. Det är dock inte alla medlemmar som tar hjälp

av sektionen eller av arbetsplatsombudet när de fyller i anmälan. I

AFAs statistik går det att med ett par års eftersläpning avläsa hur

många av de godkända arbetsskadorna som har anmälts av anställda

inom olika yrken i kommuner och landsting.

Vad som är att betrakta som arbetsskada och arbetssjukdom

bestäms av reglerna i LAF (lagen om arbetsskadeförsäkring) och

KOMMUNALS STRATEGIER

63


64

KOMMUNALS STRATEGIER

TFA-KL (trygghetsförsäkring vid arbetsskada för anställda inom

kommuner och landsting/regioner). Begreppet arbetsskada delas in i

fyra olika delar: Olycksfall i arbetet, färdolycksfall, arbetssjukdom

och smitta.

Bevisreglerna i LAF blev väsentligt restriktivare 1993. Till följd av

det blev det mycket svårt för Kommunals medlemmar att få

belastningsskador godkända som arbetsskada. En lättnad i beviskraven

infördes 2002, men effekterna är ännu inte möjliga att överblicka.

Kommunals generella syn på hur arbetsgivaren hanterar

arbetsskador är att engagemanget är lågt och att en rapporterad

arbetsskada mest betraktas som ett individuellt problem för den som

drabbats. Alltför sällan förekommer eftertanke och systematisk

analys av händelsen och behovet av förändring.

Kommunals företrädare på arbetsplatserna och i de lokala

samverkansorganen har inte i tillräckligt stor utsträckning lyckats

påverka arbetsgivarna att arbeta systematiskt och sammanhållet med

det förebyggande arbetsmiljöarbetet, anpassningsverksamheten,

arbetsskadehanteringen och rehabiliteringsinsatserna.

Under de senaste åren har antalet medlemmar som överklagar att

deras skador inte bedöms som regelrätta arbetsskador och alltså inte

ger dem den rätt till ersättning ökat markant, från 288 år 1995 till

662 år 2005. Förbundets kostnad för att driva medlemmarnas

arbetsskadeärenden uppgår till ansenliga summor. Kostnaderna

redovisas inte så att det är möjligt att knyta dem till olika typer av

ärenden. Hur stor andel av ärendena som utfaller till medlemmens

fördel är också oklart.

Kommunals eget arbete med dessa ärenden har såväl lokalt som

centralt i vissa delar varit för grunt och osystematiskt. Den kunskap

som medlemmarnas överklagningar och AFAs statistik ger, skulle

kunna analyseras mer ingående och användas mer offensivt.

Denna kunskap bör också Kommunal använda för att aktivt och

systematiskt initiera forskning och utvecklingsarbete kring den

ohälsa som drabbar medlemsgrupperna.

På områden, främst inom vården, där kommunalarna drabbas av

belastningsskador utgår vi ofta ifrån att orsakerna inte går att åtgärda

på samma sätt som i industriell verksamhet. Det är troligen en i

huvudsak riktig slutsats. Men förbundet bör överväga om gränsvärden

och skyddsanordningar kan vara ett komplement till de

åtgärder av organisatorisk karaktär som oftast förespråkas när det


gäller omvårdnadsarbete. Kommunal behöver söka lösningar på ett

mer analytiskt och fantasifullt sätt.

På samma sätt behöver Kommunal också reflektera över hur

redan existerande lagstiftning och föreskrifter kan användas.

Rehabilitering

Arbetsgivaren skall svara för att de försäkrades behov av rehabilitering

snarast kartläggs och för att vidta de åtgärder som behövs för en

effektiv rehabilitering – det stadgas i AFL kapitel 22 § 3. I ansvaret

ingår bl.a. att göra de anpassningsåtgärder som föreskrivs i AML

(arbetsmiljölagen). Arbetsgivaren ska anpassa arbetsförhållanden

eller vidta annan lämplig åtgärd som tar hänsyn till den anställdes

särskilda förutsättningar.

Såväl AFL som AML är offentligrättsliga lagstiftningar, och det

innebär att det finns myndigheter som ska vaka över att lagarna

efterlevs och tillämpas på ett korrekt sätt. Det innebär också att en

anställd inte kan ställa rättsliga anspråk på en arbetsgivare, om denna

inte uppfyllt sina åtagande enligt lagen, med en offentligrättslig lag

som enda grund.

I dag saknas sanktionerande lagregler som arbetstagarna kan

åberopa om de under pågående anställning anser att arbetsgivaren

inte lever upp till sitt rehabiliteringsansvar. Att en arbetsgivare är

passiv grundar alltså ingen rätt till skadestånd för den enskilde.

Det är först om arbetsgivaren beslutar att säga upp den anställde

p g a nedsatt arbetsförmåga, som det prövas om arbetsgivaren har

fullgjort sina rehabiliteringsskyldigheter. Arbetstagaren måste då

hävda att uppsägningen inte är sakligt grundad enligt anställningsskyddslagen

(LAS § 7). Prövningen om arbetsgivaren fullgjort sina

åliggande sker alltså i efterhand och inom ramen för en tvist om

uppsägning. Det är inte ovanligt att arbetsgivare betalar sig fria från

medarbetare, vilket visserligen innebär att den anställde får ett

skadestånd, men också att de sedan är arbetslösa och får svårt att ta

sig in på arbetsmarknaden igen.

Även Försäkringskassan har ett visst ansvar. Den ska se till att

avstämningsmöten hålls tillsammans med arbetsgivaren och den

sjuke eller skadade. Dessutom har Försäkringskassan det fulla

rehabiliteringsansvaret för arbetslösa medlemmar.

Det är Försäkringskassan som ska bedöma om en arbetstagare är

förmögen att arbeta och i så fall hur mycket. Den kan dra in

KOMMUNALS STRATEGIER

65


66

KOMMUNALS STRATEGIER

sjukpenningen och ställa den anställde utan försörjning om man anser

att denne kan ta annat arbete på arbetsmarknaden. I dessa lägen är

det angeläget att Kommunals företrädare handlar kunnigt och korrekt.

Kommunals roll

Allt för ofta blir drabbade medlemmar ”ärendenför Kommunals

sektionsexpedition som, när de antingen har blivit placerade på ett

arbete, ”förtidspensionerats”, blivit uppsagda eller då ärendet har

skickats uppåt för överklagande, kan läggas till handlingarna. Och

många medlemmar får mycket stöd av sina fackliga företrädare, så

mycket att företrädarna känner att de ”bränner ut sig”. Frågan är om

de får rätt stöd vid rätt tillfälle eller vad som är fackets roll.

För att nå goda resultat inom rehabiliteringsområdet räcker det

inte att enbart göra utredningar, utan det finns ett antal viktiga

uppgifter för Kommunal:

• att i samarbete med Försäkringskassa, arbetsgivare och medlem

aktivt verka för upprättandet av en rehabiliteringsplan,

• att se till att planen efterlevs,

• att se till att alla parter tar hänsyn till den enskilde medlemmens

arbetsförmåga och inte ”stirrar sig blinda” på arbetsoförmågan

allmänt,

• att verka för att arbetsgivarna, oavsett organisation eller

driftsformer, avsätter resurser så att god hälsa, arbetsmiljö och

arbetslivsinriktad rehabilitering/arbetsanpassning tillgodoses, och

• att ställa krav så att arbetsgivarna fullgör sitt rehabiliteringsansvar

och att de har tillräckliga kunskaper, rutiner och en tydlig struktur

kring rehabiliteringsarbetet.

Det är viktigt att också fackliga företrädare/ombudsmän har en

”ventil”, någon att prata med för att inte själva drabbas av ohälsa, då

rehabiliteringar ofta är väldigt tunga ärenden.

Kompetens

Under sjuttiotalet var det vanligt att utbildningen av arbetsledare

och skyddsombud organiserades och genomfördes av skyddskommittéerna.

Arbetsgivarens och de fackliga organisationernas

företrädare utbildades tillsammans och fick på det sättet gemensamma

utgångspunkter för arbetsmiljöarbetet. De flesta kommuner och

landsting använde centralt producerade material, som parterna

godkänt.


Under nittiotalet krackelerade dock detta sammanhållna system

och det blev vanligt att arbetsgivarna ensidigt utbildade arbetsledare

i arbetsmiljöfrågor. Utbildningar upphandlades allt oftare lokalt och

parterna förlorade inflytandet över utbildningarnas längd, struktur

och innehåll. Arbetsmiljöuppgifterna flyttades långt ut i organisationerna,

ibland genom regelrätta delegeringar men lika ofta som

inofficiella uppdrag. Inte sällan delegerades uppgifter utan att

åtföljas av reella befogenheter.

Regionala skyddsombud

Tidigare hade Kommunal verksamhet med regionala skyddsombud

för att nå de arbetsplatser som saknade egna skyddsombud. Detta

återaktualiserades då Lantarbetareförbundet och Kommunal gick

samman. Då utökades antalet regionala skyddsombud och därmed

kan Kommunal bättre möta de krav som nya driftformer ställer. Den

arbetsstruktur och organisation som är uppbyggd för arbetsmiljöarbete

i kommunala förvaltningar är inte lika funktionell när verksamheten

bedrivs av andra arbetsgivare.

Det har ofta varit svårt att rekrytera fackliga företrädare och

skyddsombud bland det allt större antalet medlemmar på små och

medelstora företag.

I de regionala skyddsombudens huvuduppgifter ingår att besöka

företag och arbetsplatser och att vara behjälplig med att bygga upp

en lokal skyddsorganisation som är anpassad efter företagets förhållanden

och verksamhet. Tidigare bedrevs verksamheten med

förtroendevalda regionala skyddsombud, som ofta hade andra

uppdrag vid sidan om. Det innebar att företagsbesök inte prioriterades

i tillräcklig omfattning.

Verksamheten finansieras till stor del med statliga medel, totalt ca

100 miljoner kr anslås årligen till hela verksamheten.

Förbundsstyrelsen beslutade i februari 2005 att anställa ett

regionalt skyddsombud i varje avdelning (på Gotland halvtidsanställt).

Antalet förtroendevalda regionala skyddsombud har minskat,

men de finns fortfarande kvar och fyller en mycket viktig funktion

tillsammans med de anställda.

Arbetsmiljöhögskolan

Mot bakgrund av den ”nedrustning” av arbetsmiljöutbildningen som

beskrivits ovan har Kommunal vid ett flertal tillfällen diskuterat

kompetensbristen med Sveriges Kommuner och Landsting och med

KOMMUNALS STRATEGIER

67


68

KOMMUNALS STRATEGIER

flera andra arbetsgivarorganisationer. Det har varit svårt att komma

fram till partsgemensamma och genomtänkta planer som tillgodoser

behovet av kunskap och engagemang i arbetsmiljöarbetet.

Kommunal tog därför initiativet till Arbetsmiljöhögskolan som

skapades i samverkan med Lunds universitet. Det är en tvärvetenskaplig

arbetsmiljöutbildning på 20 poäng. Utbildningen är öppen

även för dem som saknar högskolebehörighet. Den bedrivs som

uppdragsutbildning, i huvudsak på distans men det förekommer ett

antal studiedagar på universitet i Lund. Den arbetsplatsrelaterade

pedagogiken för in deltagarnas erfarenheter i utbildningen.

Första gruppen ”studenter” är i huvudsak fackligt förtroendevalda

med uppdrag och intresse för arbetsmiljöfrågor, hämtade ur förbundets

branschråd. De tog examen från arbetsmiljöhögskolan hösten

2006. En grupp anställda regionala skyddsombud har påbörjat

utbildningen och tar examen sommaren 2007.

Kommunals förhållningssätt

Föreningen Kommunals insatser för medlemmarnas hälsa

Kommunals uppdrag är att ge medlemmarna stöd när de ska ta

chanserna till ett bra liv. Därför bör medlemskapet innehålla stöd och

stimulans för att utveckla en god självkänsla och sunda levnadsvanor.

Problem och brister måste först synliggöras om det ska gå att göra

någonting åt dem. I all kommunikation måste Kommunals

förtroendevalda och anställda uttrycka sig på ett sådant sätt att

medlemmarna känner att deras företrädare förstår hur deras arbetsoch

livssituation påverkar deras hälsa. Medlemmarna måste också

känna att Kommunal har idéer om hur situationen kan förbättras.

Svårigheten är att göra detta utan att framställa och brännmärka

medlemmarna som offer. Det handlar i huvudsak om att mer systematiskt

syna medlemmarnas livsvillkor. Detta ska kommuniceras

såväl inåt som utåt.

Branschråden är ett av Kommunals redskap för att bevaka och

synliggöra det som händer i olika branscher och yrken. Branschråden

bör årligen presentera en sammanhållen bild av hur hälsotillståndet

bland medlemmarna i respektive bransch utvecklas, vilka hot

och möjligheter som är framträdande.

Dessa ”hälsobilder” bör användas som övergripande underlag för

Kommunals nationella mål och strategier. ”Hälsobilderna” bör också


kommuniceras med medlemmar och presumtiva medlemmar, på

webbsidor, i tidningar och trycksaker för att skapa igenkännande.

Information av det slaget kan tjäna som väckarklocka och leda till

aktivitet. Det kan också locka till medlemskap.

I förbundets sammanhållna verksamhetsplanering kan bilderna

användas som utgångspunkt för regionala och lokala mål, strategier

och aktiviteter. De regionala skyddsombuden och huvudskyddsombuden

är naturliga aktörer i detta arbete. Deras kunskaper ska självklart

användas, men det är inte bara deras ansvar att planera och

genomföra aktiviteter som leder till målen. Det lokala och regionala

fackliga arbetet som ska leda till bättre hälsa för medlemmar i olika

yrken är ett ansvar för alla förtroendevalda. Arbetsmiljöarbetet måste

integreras i det övriga fackliga arbetet för att bli framgångsrikt.

Prioritera insatser för

de mest utsatta medlemsgrupperna

Kommunal ska inrikta insatserna på de medlemsgrupper som har

den allra sämsta hälsan. Sådana prioriteringar kan leda till att

medlemsgrupper med relativt mindre hälsoproblem tycker att

Kommunal överger dem. Bakgrunden till prioriteringarna måste

därför redovisas öppet. Självklart ska förbundet även fortsättningsvis

arbeta med att förvalta de goda resultaten.

Förbundet bör göra årliga riktade insatser som ska genomsyra

arbetet på alla nivåer.

De som har den lägsta motivationen och de sämsta förutsättningarna

behöver det bästa stödet. Kommunal bör överväga om medlemmarnas

träningsaktiviteter ska subventioneras.

Det finns flera aktörer på marknaden som erbjuder träningsmöjligheter.

En av de största, Friskis och Svettis, har en folkrörelsepräglad

verksamhet som borde passa Kommunals medlemmar.

I kraft av sin storlek kan Kommunal påverka Friskis och Svettis att

tillhandahålla träningskoncept som passar dem som behöver det

bäst, till rimliga priser.

Förändra förhållningssätt, arbetssätt och organisation

så att det blir möjligt att integrera arbetsmiljöarbetet

Om Kommunal genom sitt sätt att agera ger medlemmarna en

känsla av maktlöshet, bidrar det också till deras ohälsa. De inledande

KOMMUNALS STRATEGIER

69


70

KOMMUNALS STRATEGIER

avsnitten av detta program visar tydligt att medlemmarnas situation

är konsekvenser av många olika faktorer, som i ett komplext samspel

resulterar i ohälsa.

Tyngdpunkten i det fackliga engagemanget har legat på de

fysiska arbetsmiljöfaktorerna. Därmed har olycksfall och vissa

arbetsrelaterade sjukdomar kunnat minska. För att komma vidare

och i verklig mening göra någonting åt de komplexa samband som

gör att vissa av Kommunals medlemmar har landets sämsta hälsa,

måste förbundet utveckla nya metoder.

Men det är också nödvändigt att fundera på om de gamla metoderna

är möjliga att använda på nya problem. Det finns gott om

exempel där vi inte ens har prövat möjligheten att skapa gränsvärden

eller driva fram normer, för att vi har föreställt oss att det inte passar

i vissa verksamheter.

Under senare år har antalet tvister om uppsägning av personliga

skäl ökat markant. Det har handlat om vuxenmobbing, allmänt dåligt

samarbetsklimat, bristande ledarskap och arbetsskador, då arbetsgivaren

inte ansett sig kunna bereda meningsfullt arbete.

Genom förhandlingar utverkar Kommunal stora summor i skadestånd

åt medlemmarna. Detta är viktigt. Men det gäller också att

förebygga de förhållanden och situationer som leder till dessa tvister.

Kommunal skall aktivt jobba för att arbetsorganisation, arbetsförhållanden

och arbetstid så långt som möjligt anpassas till medlemmarnas

olika förutsättningar.

Kommunals strategier

Arbetsgivarna har i åratal underlåtit att systematiskt förebygga ohälsa

och de har inte förmått att integrera arbetsmiljötänkandet i

verksamhetsplaneringen och i den dagliga driften. Man har inte

skapat det utvecklingsklimat som verksamheter i stark förändring

behöver och inte gett cheferna de förutsättningar som de behöver

för att personalansvaret ska fungera tillfredställande. Även det

övergripande ledarskapet, det som utövas av politiker, föreningsordförande

eller privata företagare har utövats bristfälligt. Här finns

det en utbredd omedvetenhet om hur det egna förhållningssättet

påverkar medarbetarnas arbetslust och välbefinnande.

Vi har dock konstaterat att även andra faktorer än arbetsgivares

bristfälliga agerande påverkar medlemmarnas hälsa, det gäller såväl

livsstil och livssituation som samhällsutvecklingen i stort. De


komplexa orsakssambanden kräver att Kommunal agerar brett,

strategiskt och sammanhållet.

Strategin bör byggas upp kring flera parallella spår, ett individinriktat

spår, ett arbetsplatsinriktat spår och ett spår som ser medlemmen

som individ i samhället.

Medlemmen i samhället

I motsats till vad människor ofta tror, har senare års folkhälsoforskning

visat att befolkningens hälsa inte bestäms av hur väl

utvecklad hälso- och sjukvård som människor har tillgång till.

Världshälsoorganisationen brukar tala om att endast 20 procent av

befolkningens hälsoläge kan härledas till vårdens insatser. Hälsans

bestämningsfaktorer gömmer sig i alla politikområden, god folkhälsa

skapas i både bostadspolitik och utbildningspolitik. Kommunal bör

ha en uttalad uppfattning om hur villkoren i samhället ska utformas

för att leda till bättre och jämlikare fördelad hälsa.

Konkret kan det handla om att ha en uttalad åsikt om miljö- och

jordbrukspolitiken. Den ska ju bl a säkerställa tillgången på friskt

vatten och svara för kvaliteten på de livsmedel som saluförs. Självklart

ska Kommunal ha en uppfattning om fördelningspolitiken som

är grunden i ett jämlikt samhälle. Utbildningspolitiken har också

grundläggande uppgifter som påverkar livsvillkor och hälsa, skolan

och familjen delar på ansvaret för att alla ungdomar ska gå ut i livet

med god självkänsla, ett rikt språk och framtidstro. Även i kulturpolitiken

gömmer sig möjligheter att påverka medlemmarnas livsvillkor,

här kan det handla om att ge människor möjlighet att utveckla

sin personlighet och sin självkänsla. I integrationspolitiken bestäms

vilken start de nya svenskarna ska få, om de ska få möjlighet att

använda sin totala kapacitet. Och naturligtvis är hälso- och sjukvården

ett viktigt politikområde. Inom alla politikområden finns ett

hälsofrämjande perspektiv som Kommunal bör lyfta fram i ljuset och

aktivt driva.

Kommunals strategier för hur samhället i stort ska bidra till att

medlemmarnas hälsa förbättras och värnas lämpar sig väl för fackligt

politiskt samarbete och för ett aktionsinriktat samarbete med myndigheter.

Medlemmen på arbetsplatsen

Kommunals strategi för hur arbetsplatserna ska bidra till att medlemmarnas

hälsa förbättras och värnas behöver innehålla många

KOMMUNALS STRATEGIER

71


72

KOMMUNALS STRATEGIER

olika delar. Det handlar om medlemmarnas möjligheter att vara

delaktiga i arbetsplatsernas verksamhetsutveckling, kompetensutveckling,

arbetsorganisation, inflytande och systematiskt

arbetsmiljöarbete. Det handlar också om ansvars- och uppgiftsfördelning

mellan arbetsgivaren och Kommunal och om förmåga att

bygga samverkansklimat.

De flesta av de aktiviteter som redan pågår har ett arbetsplatsperspektiv.

De är alla verksamheter med goda intentioner och de ska

fortsätta. Arbetet bör dock inriktas mera på resultat i medlemsledet.

Därför behövs också ett arbetssätt som tar sig an helheter och med

insikt om de sammanhang där insatserna ska verka.

Utvärderingen av HaKul-projektet har gett värdefull kunskap om

de förhållanden som måste råda på en arbetsplats för att den ska

fungera tillfredställande för både brukare och personal. Det står

klart att medarbetarnas och ledarnas förmåga att kommunicera med

varandra är avgörande för både trivsel och resultat. Att skapa denna

grundläggande förutsättning på alla arbetsplatser ska vara en högt

prioriterad uppgift för Kommunal.

Medlemmen som individ

Oavsett hur goda eller hur dåliga förutsättningar individen har i

samhället och på arbetsplatserna, så kommer olika individer att

nyttja det som erbjuds på olika sätt och i olika utsträckning. Någon

kan få ut mycket av ett litet erbjudande, andra kan inte ens nyttja ett

omfattande utbud. Ibland handlar det om förutsättningar, ibland om

vilja. Men det är alltid Kommunals uppgift att upplysa och stimulera

den enskilde medlemmen att leva sunt och agera hälsofrämjande

och säkert i sitt arbete. Kommunals uppdrag är också att agera så att

alla medlemmar har praktiska, ekonomiska och mentala förutsättningar

att utveckla en god hälsa.

Parallellt med detta förebyggande perspektiv, har Kommunal ett

självklart ansvar att hjälpa och stödja medlemmar som blir sjuka eller

skadas. Kommunal måste därför även fortsättningsvis verka för

sjukersättnings- och arbetsskaderegler som tar hänsyn till medlemmarnas

komplexa ohälsoproblematik.

Kommunals strategier för hur individens möjligheter att förbättra

och värna sin hälsa kan med fördel genomföras i samarbete med

andra.


Kommunals organisation och

kompetens för hållbara arbetsvillkor

När Kommunal nu ska vidgar angreppssättet för att arbeta med medlemmarnas

hälsa och ohälsa ur flera perspektiv, behöver organisationen

och kompetensen anpassas till det.

Organisation

Lokalt

Den lokala fackliga verksamheten behöver organiseras för att framför

allt hantera individ- och arbetsplatsperspektivet. Organisationen

bör kunna driva de fackliga idéerna om verksamhetsutveckling,

kompetensutveckling och hälsa sammanhållet och långsiktigt.

En viktig uppgift, som bara kan hanteras lokalt, är att skapa ett

samverkansklimat med alla arbetsgivare oavsett om de driver offentlig,

privat, kooperativ eller ideell verksamhet.

Nationellt

På den nationella nivån finns ett ansvar för att bevaka och analysera

kommunalarnas hälsoutveckling. Det bör ske både generellt och

branschspecifikt. Förbundet bör årligen sätta upp förbättringsmål

för olika medlemsgruppers hälsa och då alltid prioritera de grupper

som har störst problem.

Förbundskontorets arbete bör i första hand vara inriktat på att

hantera samhällsperspektivet och att därutöver skapa förutsättningar

för och stödja det lokala arbetet.

Globalt

På den globala arenan finns bl a de olika branschernas internationaler,

vidare det Europafackliga arbetet samt ett stort antal tillfälliga

arbetsgrupper.

Det internationella fackliga arbetet är ofta branschrelaterat och

bl a pågår ett omfattande arbete med standardisering när det gäller

arbetsmaterial, teknik m.m. Kommunals engagemang i dessa aktiviteter

bör utvecklas.

KOMMUNALS ORGANISATION

73


74

KOMMUNALS ORGANISATION

Kompetens

Det finns arbetsplatser som har tecknat utmärkta avtal om arbetsmiljön

och om medarbetarnas inflytande, men där arbetsförhållandena

ändå är otillfredsställande och där vi inte lyckats bygga upp en stark

facklig verksamhet som ”lever” avtalets innehåll. Omvänt finns det

arbetsplatser som utan formella avtal, men tack vare eldsjälar hos

både den fackliga organisationen och arbetsgivaren, fungera utmärkt.

Syftet med Kommunals informations- och utbildningsverksamhet är

att medlemmarna själva ska få den kunskap och det självförtroende

som behövs för att kunna agera så att deras kompetens tas tillvara,

deras hälsa värnas och deras möjligheter till inflytande säkras.

Upplysningsverksamhet och medlemsutbildning

Mötesverksamhet

Hemsidor

Medlemsdialoger

Breddutbildning

Medlemsdialoger

Studiecirklar

Grundutbildning fackligt förtroendevalda

Vidareutbildning fackligt förtroendevalda

Spetsutbildning av förtroendevalda

Arbetsmiljöhögskolan

Utbildning av anställda generalister och specialister

Ombudsmannautbildningen

Arbetsmiljöhögskolan


InriktningenKommunals arbete

i sammanfattning

• Att utveckla arbetsformer, metoder och verktyg som gör det möjligt

för anställda, förtroendevalda och medlemmar att medverka i

förverkligandet av idén om mönsterarbetsplatsen.

Kommunal bör också utveckla ett förtroendefullt samarbete med

arbetsgivarna för att stärka medlemmarnas delaktighet och inflytande

samt utveckla deras arbetsplatser. Förbundskontoret ska skapa

förutsättningar för en effektiv samordning av de aktiviteter som är

nödvändiga för att skapa mönsterarbetsplatser. Allt arbete med

mönsterarbetsplatsen ska genomsyras av insikten om att det är ett

långsiktigt arbete som kräver uthållighet.

• Att i samverkan med andra fackliga organisationer kräva bättre

förutsättningar för ledare och chefer i kommunal verksamhet.

Kommunal bör söka samverkan i dessa frågor med SKTF, SSR,

Läkareförbundet och Vårdförbundet.

Kommunal bör vara aktivt när chefer och ledare tillsätts och sträva

efter att de riktlinjer som förbundsmötet lagt fast i handlingsprogrammet

”Heja chefen” infrias. En klar rollfördelning mellan

politiskt och professionellt ledarskap samt en tydlig fördelning av

ansvar och befogenheter är eftersträvansvärt. Vidare bör Kommunal

aktivt verka för att alla ledare får fördjupad insikt om

kommunikationsförmågans centrala roll i utvecklingsarbete.

Traditionellt har den fackliga rörelsen i Sverige drivit på utvecklingen

genom att teckna kollektivavtal som reglerar förhållanden

arbetsplatserna. Det finns arbetsplatser som har utmärkta avtal om

arbetsmiljön och om medarbetarnas inflytande, men där arbetsförhållandena

ändå är usla och där det inte finns en stark facklig verksamhet

som förverkligar avtalets innehåll. Omvänt finns det arbetsplatser som

helt saknar avtal men som fungerar utmärkt, för att det finns eldsjälar

på både arbetsgivarsidan och i den fackliga organisationen.

Kollektivavtal om arbetsmiljö och inflytande är fortfarande en bra

strategi, men det räcker inte. Avtalen måste fyllas, levas med ett

aktivt engagemang, medarbetarna och ledare måste göras delaktiga

och ansvariga.

KOMMUNALS ARBETE I SAMMANFATTNING

75


76

KOMMUNALS ARBETE I SAMMANFATTNING

Kommunal måste också utveckla alternativa strategier. Om arbetsgivare

inte vill teckna avtal om arbetsmiljö och hälsa går det inte att

luta sig tillbaka och vänta. Den förhållandevis starka lagstiftningen

ger facket goda möjligheter att skapa rimliga förhållanden på arbetsplatserna.

Men det förutsätter att Kommunal agerar så att arbetsgivaren

vill samverka.

• Att systematiskt arbeta för att teckna avtal med samtliga

medlemmars arbetsgivare för att ge medlemmarna ökat inflytande

direkt på arbetsplatsen, en hållbar arbetsmiljö och rimliga

möjligheter till kompetensutveckling. Nya avtal bör alltid tecknas

efter dialog med medlemmarna på berörda arbetsplatser, för att

säkerställa att avtalens innehåll svarar mot medlemmarnas behov.

Förbundskontoret tillhandahåller dialogmaterial.

De avtal som tecknas ska ha en tydlig strävan att bidra till att skapa

mönsterarbetsplatser i alla branscher oavsett driftsform. Ett grundläggande

mål bör vara att nya avtal ger anställda i alla yrkeskategorier

möjlighet och skyldighet att delta i fysisk träning, arbetsrelaterad

reflektion och lärande i arbetet, motsvarande minst tio procent av

arbetstiden. Dessa aktiviteter ska planeras av samverkansorganen och

vara anpassade till de krav som arbetet ställer på individen.

Vidare bör strävan vara att samtliga anställda oavsett position ges

möjlighet att utveckla sin förmåga att kommunicera, i synnerhet

gäller det ledare på alla nivåer.

• Att teckna avtal som ger alla kommunalare tillgång till en

företagshälsovård av hög kvalitet.

Företagshälsovården bör erbjuda hälsocoachning och vårdkoordinering.

Kommunal ska också hjälpa och stödja mindre arbetsgivare

att hitta företagshälsovård som passar verksamheten och

medarbetarnas behov.

• Att systematiskt bevaka hur olika yrkes- och medlemsgruppers hälsa

utvecklas.

Arbetsgivarorganisationer och försäkringsbolag bör förmås att förfina

sin statistik och utveckla rapporteringen. Parallellt bör Kommunals


kunskapsinsamling utvecklas. De analyser och slutsatser som görs

bör resultera i mål för hur olika medlemsgruppers hälsa ska förbättras.

De bör också innehålla realistiska strategier och visa hur målen

ska uppnås.

Kommunal bör systematiskt analysera de skador som medlemmarna

drabbas av och omsätta den kunskapen till krav på förbättringar

i arbetsmiljöerna, arbetsmetoderna, arbetsorganisationen,

arbetsmaterialens beskaffenhet och när så fodras i krav på lämplig

skyddsutrustning.

Förbundets egna insatser bör samordnas över enhetsgränser och

nivåer i organisationen så att utfallet i medlemsledet optimeras. En

central uppgift för Kommunal är att sprida kunskap och information

bland de egna förtroendevalda.

Kommunal bör vidare noga följa utfallet av de förändringar som

har gjorts i arbetsskadelagstiftningen och bevaka att medlemmarnas

skador i rimlig utsträckning bedöms som arbetsskador.

Individuella skadeärenden ska alltid inriktas på att arbetet i första

hand ska anpassas till individen och att individen ska rehabiliteras

inte bara för att kunna utföra ett bestämt arbete utan för att kunna

leva ett fullvärdigt liv. Kommunal ska alltid försöka förmå arbetsgivaren

att vidta de åtgärder som lagstiftningen föreskriver.

KOMMUNALS ARBETE I SAMMANFATTNING

77


78

KÄLLOR

Källor

Aaron Antonovsky, Hälsans mysterium KASAM

Arbetslivsinstitutet 2004:10, Långtidsfriskas arbetsvillkor, en

populationsstudie

Arbetslivsinstitutet 2004:14, Omorganisation och ohälsa, skyddsombuden

vid kommunala arbetsplatser om förändringsarbetet

Arbetslivsinstitutet, Arbetshälsa, RARs forskningsrapport nr 1,

Den galopperande sjukfrånvaron

Arbetslivsinstitutet, Den höga sjukfrånvaron – problem och lösningar

Arbetsmiljöverket 2005:1, Tunga lyft och annat kroppsligt tungt

arbete

DN Debatt, Nio av tio friska som vill ha sjukintyg blir sjukskrivna

2005-11-23

Folkhälsoinstitutet 6 okt 2004, Heta data – en första redovisning av

resultatet från den nationella folkhälsoenkäten

Försäkringskassan 2005, Alltjämt ojämnt – en studie om kvinnors och

mäns nyttjande av socialförsäkringen

Försäkringskassan, Socialförsäkringsboken 2004

Jönsson L. R och Starrin Bengt, ”Ekonomi-skam-modellen och

reaktioner på arbetslöshet

Karolinska institutet, Kvinnors sjukskrivning – En studie om riskfaktorer

för långtidssjukskrivning

Komanco, Vad gör oss friska

Kommunal, Arbetsmiljöprojektet – Kongress 2001

Kommunal, Femton år av strukturförändring, 2005

Kommunal, Sexton år av smärta och besvär, 2005

Lindén m fl, Hälsa och oregelbundna arbetstider

LO, Ohälsans trappa, 2004

LO-tidningen nr 37/05, Arbetslösheten dödar

LO-tidningen nr 4/05, Kortare livslängd väntar lågutbildade

Prevent.se 12 juni 2002, De sociala och själsliga frågorna viktigast

för trivseln på arbetet


Regeringskansliet, Regeringens åtgärder för ökad hälsa i arbetslivet

SBU-rapport 2003, Sjukskrivning – orsaker, konsekvenser och praxis

SCB 2004:3, Sjukfrånvaro och ohälsa i Sverige – en belysning

utifrån SCBs statistik

Social Försäkring nr 8/02, Sjukast i Europa – men ingen vet riktigt

varför

Socialstyrelsen, Folkhälsorapport 2005

SOU 2002:5, Handlingsplan för ökad hälsa i arbetslivet

Statens Folkhälsoinstitut, Den höga sjukfrånvaron – sanning och

konsekvens

Statens Folkhälsoinstitut, Töres Theorell, Är ökat inflytande på

arbetsplatsen bra för folkhälsan

KÄLLOR

79


Strategier för en hälsolinje

Kommunal ska utveckla arbetsformer, metoder och

verktyg som gör det möjligt för medlemmarna att

medverka till att idén om mönsterarbetsplatser blir

verklighet. Mönsterarbetsplatserna ska göra ett hållbart

arbetsliv och en hållbar hälsa möjligt för alla anställda.

Denna rapport visar att Kommunals strategier för att

förverkliga dessa mål måste innehålla en rad olika delar

för att lyckas.

Kommunals utredare Yeshiwork Wondmeneh har

sammanställt rapporten, med Anita Lundberg och

Annelie Hellander som medförfattare.

www.kommunal.se

December 2006. Art nr 7141 679 7

More magazines by this user
Similar magazines