Språkets världar - Antroposofi.info
Språkets världar - Antroposofi.info Språkets världar - Antroposofi.info
Fredag 26 maj Inledning till samtal och föredrag: Talövning Gemensam sång i salen ledd av Anne Kantola Vad är mer vederkvickande än ljuset? Maria Sannamo Kanske var det sången före samtalet. Jag tänkte börja med en minnesbild. Jag tänkte börja min inledningen till dagens tema, med en minnesbild. Det var vår 1967, jag var 21 år gammal, jag hade börjat mina studier på Helsingfors Universitet, Biokemi och Näringen. Jag var mycket aktiv i studentrörelsen också och vi alla som har haft ungdomen på 70-talet, vet vad den var i åren 67-68-69, i Paris, i Helsingfors, i Sthlm. En kväll kom min mamma och frågade mig om jag kunde komma med henne och lyssna på ett föredrag eller storytelling. Det var en berömd finsk filosof och diktare, Eino Kaila, som skulle berätta om Goethes saga. Nå, men nej mamma, varför en saga? Jag har aldrig hört att Goethe har skrivit en saga. Om Gröna ormen och Sköna liljan. Men så är det ödet, jag tackade ja att komma med. Det var inte ett föredrag, han berättade sagan och gav oss fantastiska bilder. Jag ska hålla idag, ge er ett föredrag idag, och det är synd att inte göra det på samma sätt som Eino Kaila gjorde det, 1967. Efter kvällen satt vi där tillsammans, min mamma och jag i vårt hem, jag bodde hemma, jag var 21. Det var billigare och då räckte pengarna till annat, att ha sitt eget rum därhemma. Min mor, hon var hemmafru med 5 barn, och min yngsta syster hon var 3 år då. Mamma skötte därhemma också en liten flicka, en flicka som inte kunde gå på dagis, därför att hon var lite utvecklingsstörd. Jag älskade min mor, där satt vi tillsammans och vi hade våra nattliga samtal igen och jag frågade henne eller började med min monolog. Hur är det möjligt att Goethe kallade samtalet för det mest sublima av upplevelser? Han gör det där i sagan. Vad är mera vederkvickande än ljuset? Och vi vet ju alla vad ljuset gör mera vederkvickande och det rätta svaret, det är något fantastiskt; Samtalet. Vad menar han? Har också en mening att bota, att ge liv åt något. Samtalet som livgivande, är det möjligt? Att betrakta samtalet som en öppning. Hur är det möjligt, mamma, frågade jag, och där satt hon och det blev en tystnad mellan oss. Det ordlösa samtalet. 26
Och sen sa hon: Jag tror att Goethe ger oss en framtidsbild, det finns krafter i människan, som bara en annan människa kan framkalla, då sammanträffandet är sant, sa hon till mig. Krafter som en annan människa kan framkalla hos mig, då sammanträffandet är sant. Sen fortsatte hon: Det är en längtan i oss alla, att möta en annan människa, så att han eller hon kan beröra mitt inre och väcka mig från min förtrollning. Jag tittade på henne och kände henne väldigt väl, och jag tänkte här i mitt inre. Mamma, nu talar du om kärleken och jag vill veta, vad är samtalet? Men det var något helt annat och jag sa till henne, ja det är kärleken mamma, och just där menar Goethe inte det. Den sagan var så tydlig i mitt inre, att jag kom ihåg vad Goethe hade sagt om kärleken i samma saga. Kärleken som inte härskar utan skapar. Den kan vara där med och mellan människor, men kan samtalet vara något sånt att Goethe menade, innan kärleken, innan vi har dessa krafter, som vi kallar kärlekskrafter. Sen sa hon, Maria, gå och forska kring detta. Vad är samtalet? Nu vill jag sluta min lilla inledning och berätta hur det har gått med forskningen. Det var sagans atmosfär också här i morse. Och nu en liten stund i verkligheten, som överträffar dikten och sagan. Om vi ser nu på världen där vi lever, t ex från sessioner i det brittiska parlamentet som visas på TV, kan vi se våra ledare protestera, bua och överrösta varandra och då känner vi att något är på tok. Det är det inre språket som berättar för oss att så skulle det inte vara. Och jag tror att de känner samma sak, men verkar inte kunna göra något åt det. Och sen en annan bild, israelerna och palestinierna kan inte komma överens om bosättningarna på Västbanken. I tidningsrubrikerna kan vi läsa om alla gånger människor gjort försök att mötas på ett nytt sätt, men misslyckats trots sina goda föresatser. Varför är vår verklighet så, just nu? För bara några generationer sedan, åldrades människor med uppfattningen att personlig mognad handlade om att utveckla sin förmåga för samtalskonsten. Jag kan komma ihåg från min barndom hur det var på söndagseftermiddagarna då mina föräldrar träffades och vi hade några släktingar med. Det var en fin atmosfär och vi som var barn kunde inte vara med, för på den tiden skulle barnen lyssna och vara stilla. Nu är situationen hos mina egna barn och barnbarn något helt annan. Det är där med underbara frågor och allt prövning och så. Det var en tid när livet levdes i ett annat tempo. Mina föräldrars tid och min barndomstid, det var en tid när människor satt och samtalade efter dagens värv. Det var en tid, när den muntliga traditionen fortfarande var vid liv och berättandet inte försvunnit från det dagliga livet. Nu måste vi öva det, ta det i seminarier och praktisera storytelling t ex. Tiden när livet och relationerna fortfarande handlade om att knyta meningsfulla och enkla band till varandra. Och nu, vi lever inte i en neutral värld, utan i ett landskap, fullt av åsikter, ställningstagande och uppfattningar, om hur man bäst ska uppfatta omvärlden och samspela med den. 27
- Page 1 and 2: MAJDAGARNA 2005 Interna nordiska st
- Page 3 and 4: Förord Majdagarna är i första ha
- Page 5 and 6: Vi delade upp oss i olika grupper o
- Page 7 and 8: Det här språkets genus eller spr
- Page 9 and 10: Och språkets olika yttringar, det
- Page 12 and 13: Torsdag 25 maj Dagens konstnärliga
- Page 14 and 15: Jag kommer nu att referera forsknin
- Page 16 and 17: Och då märker man att en vuxen m
- Page 18 and 19: Någonting annat som hör till den
- Page 20 and 21: Vad är det för känsla? De flesta
- Page 22 and 23: tillbaks lätet med sitt Jag. Att m
- Page 24 and 25: Torsdag kväll Minnesstund Eurytmi
- Page 28 and 29: Och det är intressant just nu i de
- Page 30 and 31: Och återupptäckten tycks vara nå
- Page 32 and 33: Hur flexibla vi är, att berätta s
- Page 34 and 35: Fredag 26 maj Hänvisning till bild
- Page 36 and 37: Jag återkommer strax till det, jag
- Page 38 and 39: När gjorde han alltså det? Jo, de
- Page 40 and 41: Vi behöver ju inte ta det nu så j
- Page 42 and 43: Också en tredje bristsituation som
- Page 44 and 45: Det som nu också kan bli till prob
- Page 46 and 47: Och språk som pedagogiskt medel. A
- Page 48 and 49: Ansträngningen gav resultat, Moltk
- Page 50 and 51: Lördag 27 maj SPRÅKET SOM MAKTFAK
- Page 52 and 53: En norsk författare som har varit
- Page 54 and 55: Jag beskrev ju högläsning imorse,
- Page 56 and 57: Inntil det kom Ut av den flokken Æ
- Page 58 and 59: Et vakkert bilde på lyssnandets be
- Page 60 and 61: upptäcker att så inte är fallet.
- Page 62 and 63: Impulsen att tala har vi med oss fr
- Page 64 and 65: Vid en sjö möter lärjungarna, so
- Page 66 and 67: Samtalsgrupper Anteckningar Samtals
- Page 68 and 69: ARBETSGRUPPER Tema VÅRDEN AV LIVSR
- Page 70: En ung svensk man utan tal hade t.e
Fredag 26 maj<br />
Inledning till samtal och föredrag:<br />
Talövning<br />
Gemensam sång i salen ledd av Anne Kantola<br />
Vad är mer vederkvickande än ljuset?<br />
Maria Sannamo<br />
Kanske var det sången före samtalet.<br />
Jag tänkte börja med en minnesbild. Jag tänkte börja min inledningen till<br />
dagens tema, med en minnesbild.<br />
Det var vår 1967, jag var 21 år gammal, jag hade börjat mina studier på<br />
Helsingfors Universitet, Biokemi och Näringen. Jag var mycket aktiv i<br />
studentrörelsen också och vi alla som har haft ungdomen på 70-talet, vet vad<br />
den var i åren 67-68-69, i Paris, i Helsingfors, i Sthlm.<br />
En kväll kom min mamma och frågade mig om jag kunde komma med<br />
henne och lyssna på ett föredrag eller storytelling. Det var en berömd finsk<br />
filosof och diktare, Eino Kaila, som skulle berätta om Goethes saga. Nå,<br />
men nej mamma, varför en saga? Jag har aldrig hört att Goethe har skrivit<br />
en saga. Om Gröna ormen och Sköna liljan. Men så är det ödet, jag tackade<br />
ja att komma med. Det var inte ett föredrag, han berättade sagan och gav oss<br />
fantastiska bilder. Jag ska hålla idag, ge er ett föredrag idag, och det är synd<br />
att inte göra det på samma sätt som Eino Kaila gjorde det, 1967.<br />
Efter kvällen satt vi där tillsammans, min mamma och jag i vårt hem, jag<br />
bodde hemma, jag var 21. Det var billigare och då räckte pengarna till<br />
annat, att ha sitt eget rum därhemma. Min mor, hon var hemmafru med 5<br />
barn, och min yngsta syster hon var 3 år då. Mamma skötte därhemma också<br />
en liten flicka, en flicka som inte kunde gå på dagis, därför att hon var lite<br />
utvecklingsstörd. Jag älskade min mor, där satt vi tillsammans och vi hade<br />
våra nattliga samtal igen och jag frågade henne eller började med min<br />
monolog.<br />
Hur är det möjligt att Goethe kallade samtalet för det mest sublima av<br />
upplevelser? Han gör det där i sagan. Vad är mera vederkvickande än ljuset?<br />
Och vi vet ju alla vad ljuset gör mera vederkvickande och det rätta svaret,<br />
det är något fantastiskt; Samtalet. Vad menar han? Har också en mening att<br />
bota, att ge liv åt något. Samtalet som livgivande, är det möjligt? Att<br />
betrakta samtalet som en öppning. Hur är det möjligt, mamma, frågade jag,<br />
och där satt hon och det blev en tystnad mellan oss. Det ordlösa samtalet.<br />
26
Change language