Språkets världar - Antroposofi.info
Språkets världar - Antroposofi.info Språkets världar - Antroposofi.info
Och det är intressant just nu i den här tiden, med den starka individualismprocessen. Ju starkare jag känner mig som individ, desto främmande är den andra människan, den andra individen. Hur är det möjligt att arbeta tillsammans? Och en av de stora frågorna just nu, är den: Hur bygger man upp förutsättningar för verklighet och en kreativ förnyelse i sociala system? Genom demokrati som Bush vill. Genom att sätta samsyn. Men är det möjligt? Genom att samtala genom dialogen, som är något nytt nu, genom samtal där öppenheten och närvaron är viktigare än det gångensyniellt korrekta. Det tycker jag är viktigt. Ordet samtal och dess etymologi uppmanar oss att begrunda den uråldriga kunskapen. För grekerna var det, dialogos, betydelseflöde. En hörnsten för medborgarsätten och gick inte att skilja från självstyret. Förmågan att tala tillsammans, utgjorde demokratins grund och var mycket mer grundläggande än att rösta. Det är inte demokratins själ att rösta, men att möta och ha ett samtal och komma överens, det är kanske den ordbilden. På sätt och vis bedriver vi ett historiskt socialt experiment idag. Vi experimenterar för att ta reda på om en gemenskap eller ett samhälle kan hållas samman, utan den kärnprocess som alltid bundit oss till sammanhang, och det är samtalets process. Ett samtal som lockar fram det bästa i människan. Är det möjligt? Är det bara någon medfödd visdom, som bara sådana relier som Goethe fått sig tilldelat. Vi vet ju vilken vänskap han hade med Schiller och det är just det här som har kommit ut från deras samtal, som vi har där i Goethes saga och i Schillers estetiska brev. Kan man studera samtalsprocessen? Finns det möjlighet att lära sig om hur samtalet skulle utvecklas? Och vilka krav som skulle ställas på individuella och kollektiva förmågor? Och så är det nästan alltid i livet, att en brännande fråga, får man svar av någon som öppnar dörren till en ny värld. I augusti 2002 träffade jag Claus Otto Scharmer i Helsingfors, där han deltog i en konferens som medlem av Society for Organizational Learning. Kan man lita på någon som forskar där? Och sen fick jag veta att han hade gått Waldorf-skolan i Hamburg. Tack! Det finns samband med Waldorf-pedagogik och med antroposofi! Nu var det möjligt att komma överens. År 1999 hade Bill Isaac skrivit en bok, som heter ”Dialogen, konsten att tänka tillsammans”. Otto Scharmer är en av de vetenskapsmän, som berättar om sin egen dialogforskning och resultat i denna bok. Jag ska ta fram några tankar om forskningsmetoder, som Bill Isaac tar fram i bokens inledning, som heter samtalens eld. Problemet till att samtalet inte är mer vederkvickande än ljuset, inte ännu, beror både på bristande personlig förmåga och på förutsättningar i den omgivning, som vi lever i. I den nya humanistiska psykologin, har man gjort stora framsteg i forskningen. Forskningen, som gäller Jagets funktioner förstår vi mera och mera om människan, om hennes eller hans personlighet och också vad som är Jaget. 28
Och nu, ger jag en liten bild, om varför det är så svårt att ha ett samtal tillsammans. (Hon ritar på svarta tavlan). Här är mina personliga dimensioner, här i själen, i astroliteten, i mitt psyke, är allt det som jag har lärt från barndomen och ända till idag. Här är alla de upplevelser som en liten flicka hade därhemma, mitt uppfostrande Jag. Här är alla de upplevelser och minnen från skoltiden, sociala jaget. Här är alla rollmodeller, som jag har lärt mig hur en kvinna ska vara i Finland. Min mormor var väldigt kraftig från Karelien, en urmor från Karelien, samma sak med min mor. Hur kan jag vara annorlunda? Det är omöjligt, därför att den starka kvinnobilden har varit där hela tiden. Och nu då jag tittar på mina två döttrar åh, vilka döttrar, vilka personligheter. Oj, fint. Det har vi lärt och sen mitt temperament som barn, så rött, så koleriskt, att mormor måste liksom ge en grön cirkel. Göra en grön cirkel runt den koleriska flickan, så att hon skulle lära sig lyssna. Det allt i oss, gör oss reaktivt, det är någonting man bär inom sig, genom den väldiga processen som bildar vår människobild, bilden av sig själv. Men, här i det innersta inne, är det någonting som är helt annorlunda. Dess kvalitet är helt annorlunda och det är Jaget, den skapande kraften, som jag har i mig, som är där i närvaron, som kan lyssna och vara stilla, som kan hitta den inre aktiviteten, som är någonting helt annat än reaktivitet. Den kommer så snabbt då det gäller någonting, när det händer någonting i min omgivning, att härifrån kommer en skript, en emotion, en känsla, ett minne. Och så är den här, full av känslor, minnen och den reagerar. Det var allt väldigt fint att väckas upp i morse. Den här gången är den andra gången, som jag ger föredraget på svenska och rädslan var väldig, den nästan skakade min kropp, då jag vaknade upp i morse. Men känslan härinne, är inte densamma som jag är, men man måste öva lite. Liksom andas bort från den känslan, att hitta den inre ron och närvaron, där man inte reagerar, där man kan känna den inre aktiviteten. Det är så väldigt mycket reaktioner i våra samtal och det är därför det är så svårt. Och så kommer det fram i forskningar, att under samtalens yta finns det underströmmar, som antingen kan föra människor närmare varandra eller fjärma dem från varandra, t ex ett svagt självförtroende. Hur reagerar jag om jag känner mig svag? Jag tror inte på mig själv. Jag har kanske inte haft möjlighet att uppleva min inre styrka någon gång i livet. Så ser jag att den andra är ännu sämre än jag är, det är någon slags nyckelaktivitet i mig därför att det ger mig en liten känsla, att jag inte är så ond, därför att hon är lite ondare än jag. Så skyddar vi oss. Det är vår realitet och det verkar som att vi behöver träning, att ta itu med de krafter, som fjärmar människor från varandra, för att istället integrera det goda, det sanna och det sköna, både hos oss själva, som individer och i våra olika institutioner. När människor åter upptäcker konsten att samtala och tänka tillsammans, ser de inte bakåt. Det är intressant att reaktiviteten kommer från det förgångna och den inre aktiviteten riktar sig alltid till framtiden, det är människans hemlighet på något sätt. 29
- Page 1 and 2: MAJDAGARNA 2005 Interna nordiska st
- Page 3 and 4: Förord Majdagarna är i första ha
- Page 5 and 6: Vi delade upp oss i olika grupper o
- Page 7 and 8: Det här språkets genus eller spr
- Page 9 and 10: Och språkets olika yttringar, det
- Page 12 and 13: Torsdag 25 maj Dagens konstnärliga
- Page 14 and 15: Jag kommer nu att referera forsknin
- Page 16 and 17: Och då märker man att en vuxen m
- Page 18 and 19: Någonting annat som hör till den
- Page 20 and 21: Vad är det för känsla? De flesta
- Page 22 and 23: tillbaks lätet med sitt Jag. Att m
- Page 24 and 25: Torsdag kväll Minnesstund Eurytmi
- Page 26 and 27: Fredag 26 maj Inledning till samtal
- Page 30 and 31: Och återupptäckten tycks vara nå
- Page 32 and 33: Hur flexibla vi är, att berätta s
- Page 34 and 35: Fredag 26 maj Hänvisning till bild
- Page 36 and 37: Jag återkommer strax till det, jag
- Page 38 and 39: När gjorde han alltså det? Jo, de
- Page 40 and 41: Vi behöver ju inte ta det nu så j
- Page 42 and 43: Också en tredje bristsituation som
- Page 44 and 45: Det som nu också kan bli till prob
- Page 46 and 47: Och språk som pedagogiskt medel. A
- Page 48 and 49: Ansträngningen gav resultat, Moltk
- Page 50 and 51: Lördag 27 maj SPRÅKET SOM MAKTFAK
- Page 52 and 53: En norsk författare som har varit
- Page 54 and 55: Jag beskrev ju högläsning imorse,
- Page 56 and 57: Inntil det kom Ut av den flokken Æ
- Page 58 and 59: Et vakkert bilde på lyssnandets be
- Page 60 and 61: upptäcker att så inte är fallet.
- Page 62 and 63: Impulsen att tala har vi med oss fr
- Page 64 and 65: Vid en sjö möter lärjungarna, so
- Page 66 and 67: Samtalsgrupper Anteckningar Samtals
- Page 68 and 69: ARBETSGRUPPER Tema VÅRDEN AV LIVSR
- Page 70: En ung svensk man utan tal hade t.e
Och det är intressant just nu i den här tiden, med den starka<br />
individualismprocessen. Ju starkare jag känner mig som individ, desto<br />
främmande är den andra människan, den andra individen.<br />
Hur är det möjligt att arbeta tillsammans? Och en av de stora frågorna just<br />
nu, är den: Hur bygger man upp förutsättningar för verklighet och en kreativ<br />
förnyelse i sociala system? Genom demokrati som Bush vill. Genom att<br />
sätta samsyn. Men är det möjligt? Genom att samtala genom dialogen, som<br />
är något nytt nu, genom samtal där öppenheten och närvaron är viktigare än<br />
det gångensyniellt korrekta. Det tycker jag är viktigt. Ordet samtal och dess<br />
etymologi uppmanar oss att begrunda den uråldriga kunskapen.<br />
För grekerna var det, dialogos, betydelseflöde. En hörnsten för<br />
medborgarsätten och gick inte att skilja från självstyret. Förmågan att tala<br />
tillsammans, utgjorde demokratins grund och var mycket mer<br />
grundläggande än att rösta. Det är inte demokratins själ att rösta, men att<br />
möta och ha ett samtal och komma överens, det är kanske den ordbilden.<br />
På sätt och vis bedriver vi ett historiskt socialt experiment idag. Vi<br />
experimenterar för att ta reda på om en gemenskap eller ett samhälle kan<br />
hållas samman, utan den kärnprocess som alltid bundit oss till sammanhang,<br />
och det är samtalets process. Ett samtal som lockar fram det bästa i<br />
människan. Är det möjligt? Är det bara någon medfödd visdom, som bara<br />
sådana relier som Goethe fått sig tilldelat. Vi vet ju vilken vänskap han hade<br />
med Schiller och det är just det här som har kommit ut från deras samtal,<br />
som vi har där i Goethes saga och i Schillers estetiska brev. Kan man<br />
studera samtalsprocessen? Finns det möjlighet att lära sig om hur samtalet<br />
skulle utvecklas? Och vilka krav som skulle ställas på individuella och<br />
kollektiva förmågor?<br />
Och så är det nästan alltid i livet, att en brännande fråga, får man svar av någon som öppnar<br />
dörren till en ny värld.<br />
I augusti 2002 träffade jag Claus Otto Scharmer i Helsingfors, där han deltog i en konferens<br />
som medlem av Society for Organizational Learning. Kan man lita på någon som forskar där?<br />
Och sen fick jag veta att han hade<br />
gått Waldorf-skolan i Hamburg.<br />
Tack! Det finns samband med Waldorf-pedagogik och med antroposofi! Nu var det möjligt<br />
att komma överens.<br />
År 1999 hade Bill Isaac skrivit en bok, som heter ”Dialogen, konsten att<br />
tänka tillsammans”. Otto Scharmer är en av de vetenskapsmän, som berättar<br />
om sin egen dialogforskning och resultat i denna bok.<br />
Jag ska ta fram några tankar om forskningsmetoder, som Bill Isaac tar fram<br />
i bokens inledning, som heter samtalens eld. Problemet till att samtalet inte<br />
är mer vederkvickande än ljuset, inte ännu, beror både på bristande<br />
personlig förmåga och på förutsättningar i den omgivning, som vi lever i.<br />
I den nya humanistiska psykologin, har man gjort stora framsteg i<br />
forskningen. Forskningen, som gäller Jagets funktioner förstår vi mera och<br />
mera om människan, om hennes eller hans personlighet och också vad som<br />
är Jaget.<br />
28
Change language