Språkets världar - Antroposofi.info

Hur flexibla vi är, att berätta saker och ting, ur ett annat perspektiv, och
slutligen den öppenheten vi har i våra hjärtan.
Två gånger har samtalsprocessen lyckats, så att vi alla har haft möjligheten
att uppleva ett nytt slags samtal. Vi kallar den, det dialogiska samtalet.
Samtalet, som är mera vederkvickande än ljuset. Vi vet alla vad det är som
behövs för att dialog ska uppstå, både mellan enskilda individer och i grupp.
Lyssna, respektera, avvakta och hålla närvarandet. Två gånger har vi sett det
hända och vi kunde känna resultatet, men nästa gång var vi tillbaka igen
från början.
Att hålla sig till närvaron och att lyssna på andra med respekt och tala
genom att avvakta med egna åsikter. Det lockar fram den visdomen som
finns i vår gemensamma kärna. Det är en intelligens eller kunskap, som
finns när vi är öppna för möjligheterna runt oss och tänker på ett nytt
uppfriskande sätt. Inte med gamla tankebilder och troföreställningar, inte
med en förutfattad mening eller egen tolkning. Men det är svårt att liksom
lämna dem bakom och vara här. Att ha den närvaron som behövs. Och så är
det också att med dialogen får vi en struktur, som stöder oss att bevara
jämvikten. Den ger oss stöd att avvakta med våra vanemässiga reaktioner
och mekaniska tankar. Därför kan vi gå in i tänkandets omgivning och vi
kan gå dit tillsammans. Därmed lyfter vi oss till en högre medvetenhetsnivå.
Och det var Ralph Waldo Emerson som har kallat det en gång, Det stora
samtalet ädla frihet.
Jag tog tidigare fram detta viktiga möte med Otto Scharmer. Han har forskat
i många år om det osynligas arkitektur. Han berättar om samtalet och har
tagit fram en teori om samtalsfält. Och han har forskat om att det finns fyra
olika samtalsfält, där atmosfärerna är annorlunda. I hans fältteori, där både
kropp, sinne och känslor är inblandade, är någonting väldigt fint.
Jag tycker väldigt mycket om hans teorier, därför att den har givit mig en
nyckel att förstå de olika atmosfärerna, som står där, så vi ökar
samtalsprocessen.
En av dialogens viktigaste aspekt är alltså dess atmosfär eller samtalsfält.
Första fältet är i allmänhet ett utrymme för artighet. Det mest utmärkande
draget i fält 1, är frånvaron av reflektion. I sådana situationer används ett
språk, som står i samklang med den rådande sociala normen, som människor
uppfostrats med och som har skapat trygghet. Det är mycket ofta vårt
vanligaste samtalsfält.
Och sen i det andra fältet, är allt det som inte har sagts tidigare, det kommer
fram där. Och den förhärskande känslan i fält 2, brukar vara ilska, men vi
måste igenom den. Det är ett nödvändigt steg i processen. Ilskan
uppkommer när man upptäcker att det inte går att tvinga fram dialogen, det
är inte möjligt att tvinga fram den, och jag har märkt det så många gånger,
som vägledare eller handledare. Fält 2, är ett utrymme som människor måste
lära sig att ta sig igenom. Det skapar en drivkraft för förändring.
Och en annan viktig egenskap i det här fältet är, att de ännu inte ser någon
egentlig reflektion kring det som händer. Människor hävdar sina åsikter,
men stannar inte upp för att prova varför de tänker som de gör.
32