Språkets världar - Antroposofi.info
Språkets världar - Antroposofi.info Språkets världar - Antroposofi.info
En norsk författare som har varit lärare i många år, han är en stor människokännare, han heter Inge Eidsvåg, har skrivit en bok som heter ”Läraren; kärlekens gärningar”, den handler om möten mellan lärare och elever. Och hans intresse lyser igenom i allt det han skriver. Han inte bara intresserar sig för, utan jag tror att han älskar människor. Som lärare får man intressera sig och älska barnen, men man måste också älska språket för att komma till den kraft, den makt som finns där och det är en helt annan makt än den som finns i politiken och diskussionens maktspråk som jag nämnde förut. Det är en lyssnande makt, en lyssnande kraft. Mikael Ende, är inte på jorden längre, men han har skrivit flera böcker och skodespel som används i Steiner-skolorna. Jag tänker att de som ska bli lärare måste känna Momo, en av personerna i en av Endes bøker. Boken heter ”Momo eller kampen om tiden”. Den berättar om en stor fara som hotar mänskligheten, tidstjuverna. I de olika samtalsgrupperna har ni pratat om tiden, hur fort allting går, hur litet mellanrum som blir tillbaka. Tidstjuvarna är en mängd grå herrar som lurar människor till att tro att de kan spara tid och sätta in den i en tidsbank och genom det få mera tid. De ödelägger allt samliv. Alla möten mellan människor blir ödelagt för det ska gå så fort, det ska sparas tid. Men den som klarar att hjälpa människor att rädda dem från tidstjuvarna det är lille Momo. Lille Momo vet inte hur gammal hon är, hon är föräldralös och har rymt från ett barnhem. Hon har funnit sin tillflykt i et nedlagt amfiteater och där slår hon sig ner. Långsamt kommer människorna i byn och besöker henne, de sitter där och pratar med Momo och lär känna henne. Någon kommer med mat och hjälper henne. Men det som lille Momo kunde bättre än någon annan, det var att lyssna. Men vad är det som är så speciellt med det, lyssna det kan ju alla? Men det är fel, det är få människor som kan konsten att lyssna. I Momos fall var lyssnandet något utöver det vanliga, hon kunde lyssna så att dumma människor kunde utveckla de mest skarpsinniga tankar, inte för at Momo sa så mycket, nej, hon satt bara där och lyssnade med all sin uppmärksamhet och inlevelse. Samtidigt såg hon på den andra med sina stora mörka ögon och den som pratade, märkte att han kunde tänka som han aldrig trott sig att kunna tänka. Momo kunde lyssna till osäkra och obeslutsamma människor, och dom kjente plötsligt precis visste vad dom ville. Eller til dom som var nedstämda och olykkoch, dom ble fulla av hopp. Om en menade att hans liv var bortkastat och betydelselöst, att han bara var en bland miljoner, en som inte spelade någon roll i det hela och som kunde bytas ut smärtfritt, som en rostig skruv i en maskin. När han gick och talade om det till lille Momo, då blev det förunderlig klart för honom medan han pratade att han tog grundligt fel, att han med alla sina mangler och brister likväl var en enastående individ och därför var viktig här i världen. På sitt eget speciella sätt. Och så lägger Mikael Ende till en sak till, för efter att Momos vänner har gått hem, när Momo är ensam, då sitter hon och lyssnar till stjärnorna. Det där tror jag alla pedagoger kan läsa om igen och om igen! Vi kanske ska differentiera detta med lyssnandet. Vi ska lyssna till vad barnen vill, till vad de frågar efter, långt inne i dem finns det osagda frågor och det måste vi lyssna oss fram till. 52
En pedagog måste också lyssna sig in i stoffet, in i det han eller hon väljer att ge till eleverna och förbinda sig med det. Stoffet måste finnas inte bara i lärarens huvudet utan även det måste finns i kroppen också. En lärare måste lyssna in på själva kärnan i stoffet, vad är det som finns därinne? En pedagog bör lyssna in över i sitt eget inre och ut, ut till stjärnorna, det må vara ett inre arbete som har med lyssnandet att göra. Kanske de tre bilderna från i morse kunde säga något om det? Pappan som lyssnade vad de två små flickorna ville höra. Moltke Moe lyssnade sig in i berättelserna, in i det helt genuina i äventyrerna. ”Det osynliga barnet” lärde känna sig själv eller den tuberkulösa kvinnan som alltid hade känt sig osynlig. Hon blev synlig genom att berätta til meg, og medan hon berättade lyssna hon till sin egen historia. Lyssnade till sitt eget inre. Jag kom på besök hem till en tjej, Matilde, (nu er hon 15 år, lite tuff och sminkar sig och gjør upprør emot mange saker), men den gangen jag skal berätta om, da var hon 10 år, en liten flicka, skolan gick bra, hon villa gjerne att jag skulle se hennes arbeidsbøker, mens vi satt ock bläddrade i hennes bøcker, sa hon: Det er roligt, jag undras varfør den lärare jag har, alltid precis vet vad jag har lust till att veta. Det var en god attest. Bettre attest kunne vel inte Mathilde ha gitt sin lärare! Tema är språk och språket som pedagogens redskap. Så då ska jag nu ge en glimt av hur detta arbete med språk ändrar sig vartefter som barnen växer. Vi vet ju det att det lilla barnet behöver en slags näring, och de som är vuxna och ungdomar behöver en annan slags mat. Och så är det också med språket. Vi kan ju inte prata med små barn som vi gör till stora. Och jag vet, fast jag arbetar och har arbetat med barn, så bommar jag av och till. Inte sant? Man bommar, det där med att skifta språk, från ungdomar till vuxna, från studenter till helt små barn, er inte så lett. Av och till är jag för långsam och så bommar jag. När barnen i Norge kommer till första klass är ett av huvudämnena Äventyr. Läraren berättar äventyr och barnen lyssnar, de sover en natt på äventyret, bearbetar det kan man si, så kommer barnen tillbaka nästa dag, da er det en samtal mellan lärare och barn om äventyret. Så tegner och skriver barnen utifrån äventyret. De bästa äventyren är kanske under-äventyren, de äventyren som innehåller förvandlingens element, under-äventyren är äventyr om människans utveckling. De startar alltid i en mangelsituation. noenting fattas. Det är fattigdom, ensidighet, det finns kanske bara 11 prinsar, ingen kvinna, det är stagnation. Ett uppbrott, en förändring är påkallad för att något ska ske. Hjälten ger sig iväg för att söka lyckan, helt parallellt till barnens situation. Och under vägen möter hjälten utmaningar, faror som lurar, men den som sträcker ut en hjälpande hand, blir själv hjälpt. Den som lyssnar och tar emot råd, kommer själv vidare. Detta handlar om barnen, de hör det och de vet det. Äventyren är näring till barnens växt och utveckling och det att det är en lärare som berättar levande obundet, utan manus det gör att barnen får en helt annan och direkt kontakt med innehållet i berättelserna. Orden når dem på ett helt annat sätt, kontakten mellan den som berättar och den som lyssnar är helt annorlunda vid berättandet än vid annan högläsning. 53
- Page 1 and 2: MAJDAGARNA 2005 Interna nordiska st
- Page 3 and 4: Förord Majdagarna är i första ha
- Page 5 and 6: Vi delade upp oss i olika grupper o
- Page 7 and 8: Det här språkets genus eller spr
- Page 9 and 10: Och språkets olika yttringar, det
- Page 12 and 13: Torsdag 25 maj Dagens konstnärliga
- Page 14 and 15: Jag kommer nu att referera forsknin
- Page 16 and 17: Och då märker man att en vuxen m
- Page 18 and 19: Någonting annat som hör till den
- Page 20 and 21: Vad är det för känsla? De flesta
- Page 22 and 23: tillbaks lätet med sitt Jag. Att m
- Page 24 and 25: Torsdag kväll Minnesstund Eurytmi
- Page 26 and 27: Fredag 26 maj Inledning till samtal
- Page 28 and 29: Och det är intressant just nu i de
- Page 30 and 31: Och återupptäckten tycks vara nå
- Page 32 and 33: Hur flexibla vi är, att berätta s
- Page 34 and 35: Fredag 26 maj Hänvisning till bild
- Page 36 and 37: Jag återkommer strax till det, jag
- Page 38 and 39: När gjorde han alltså det? Jo, de
- Page 40 and 41: Vi behöver ju inte ta det nu så j
- Page 42 and 43: Också en tredje bristsituation som
- Page 44 and 45: Det som nu också kan bli till prob
- Page 46 and 47: Och språk som pedagogiskt medel. A
- Page 48 and 49: Ansträngningen gav resultat, Moltk
- Page 50 and 51: Lördag 27 maj SPRÅKET SOM MAKTFAK
- Page 54 and 55: Jag beskrev ju högläsning imorse,
- Page 56 and 57: Inntil det kom Ut av den flokken Æ
- Page 58 and 59: Et vakkert bilde på lyssnandets be
- Page 60 and 61: upptäcker att så inte är fallet.
- Page 62 and 63: Impulsen att tala har vi med oss fr
- Page 64 and 65: Vid en sjö möter lärjungarna, so
- Page 66 and 67: Samtalsgrupper Anteckningar Samtals
- Page 68 and 69: ARBETSGRUPPER Tema VÅRDEN AV LIVSR
- Page 70: En ung svensk man utan tal hade t.e
En pedagog måste också lyssna sig in i stoffet, in i det han eller hon väljer<br />
att ge till eleverna och förbinda sig med det. Stoffet måste finnas inte bara i<br />
lärarens huvudet utan även det måste finns i kroppen också. En lärare måste<br />
lyssna in på själva kärnan i stoffet, vad är det som finns därinne? En<br />
pedagog bör lyssna in över i sitt eget inre och ut, ut till stjärnorna, det må<br />
vara ett inre arbete som har med lyssnandet att göra. Kanske de tre bilderna<br />
från i morse kunde säga något om det? Pappan som lyssnade vad de två små<br />
flickorna ville höra. Moltke Moe lyssnade sig in i berättelserna, in i det helt<br />
genuina i äventyrerna. ”Det osynliga barnet” lärde känna sig själv eller den<br />
tuberkulösa kvinnan som alltid hade känt sig osynlig. Hon blev synlig<br />
genom att berätta til meg, og medan hon berättade lyssna hon till sin egen<br />
historia. Lyssnade till sitt eget inre.<br />
Jag kom på besök hem till en tjej, Matilde, (nu er hon 15 år, lite tuff och<br />
sminkar sig och gjør upprør emot mange saker), men den gangen jag skal<br />
berätta om, da var hon 10 år, en liten flicka, skolan gick bra, hon villa gjerne<br />
att jag skulle se hennes arbeidsbøker, mens vi satt ock bläddrade i hennes<br />
bøcker, sa hon: Det er roligt, jag undras varfør den lärare jag har, alltid<br />
precis vet vad jag har lust till att veta. Det var en god attest. Bettre attest<br />
kunne vel inte Mathilde ha gitt sin lärare!<br />
Tema är språk och språket som pedagogens redskap. Så då ska jag nu ge en<br />
glimt av hur detta arbete med språk ändrar sig vartefter som barnen växer.<br />
Vi vet ju det att det lilla barnet behöver en slags näring, och de som är<br />
vuxna och ungdomar behöver en annan slags mat. Och så är det också med<br />
språket. Vi kan ju inte prata med små barn som vi gör till stora. Och jag vet,<br />
fast jag arbetar och har arbetat med barn, så bommar jag av och till. Inte<br />
sant? Man bommar, det där med att skifta språk, från ungdomar till vuxna,<br />
från studenter till helt små barn, er inte så lett. Av och till är jag för långsam<br />
och så bommar jag.<br />
När barnen i Norge kommer till första klass är ett av huvudämnena Äventyr.<br />
Läraren berättar äventyr och barnen lyssnar, de sover en natt på äventyret,<br />
bearbetar det kan man si, så kommer barnen tillbaka nästa dag, da er det en<br />
samtal mellan lärare och barn om äventyret. Så tegner och skriver barnen<br />
utifrån äventyret.<br />
De bästa äventyren är kanske under-äventyren, de äventyren som innehåller<br />
förvandlingens element, under-äventyren är äventyr om människans<br />
utveckling. De startar alltid i en mangelsituation. noenting fattas. Det är<br />
fattigdom, ensidighet, det finns kanske bara 11 prinsar, ingen kvinna, det är<br />
stagnation. Ett uppbrott, en förändring är påkallad för att något ska ske.<br />
Hjälten ger sig iväg för att söka lyckan, helt parallellt till barnens situation.<br />
Och under vägen möter hjälten utmaningar, faror som lurar, men den som<br />
sträcker ut en hjälpande hand, blir själv hjälpt. Den som lyssnar och tar emot<br />
råd, kommer själv vidare. Detta handlar om barnen, de hör det och de vet<br />
det. Äventyren är näring till barnens växt och utveckling och det att det är<br />
en lärare som berättar levande obundet, utan manus det gör att barnen får en<br />
helt annan och direkt kontakt med innehållet i berättelserna. Orden når dem<br />
på ett helt annat sätt, kontakten mellan den som berättar och den som<br />
lyssnar är helt annorlunda vid berättandet än vid annan högläsning.<br />
53
Change language