Språkets världar - Antroposofi.info

Jag beskrev ju högläsning imorse, och har stor respekt för det. Fast i
klassrummet så ska äventyren berättas och berättandet ska få lov till att leva.
Det är det omedelbara, muntliga berättandet. Det är som om äventyren blir
skapta där just nu! Tiden är upphävd, det är här och nu! Läraren må vara
helt närvarande. Det är ett tvåfaldigt lyssnande som berättar, den som bär
fram historien lyssnar til fortellingen och lyssnar samtidigt till de som är
därute, til elevene, tilhørerne.
Vi som forteller må lytte oss fram til de stora bilderna som finns i äventyren
och vi må känne äventyrsspråket så godt at det blir levende for de som
lyssnar. För det första må vi se bilderna själv, för att barnen ska kunna se
dem medan vi berättar, vi må ha sett bilderna.Vi ska ha arbetat själv med att
skapa dessa bilder, öva oss till att se det som vi ska berätta om. Denna
skapande billedannende virksomhet, detta bildskapande, är noe av selve
grunnlaget i vår undervisningsform, den aktiviteten som utspiller seg i
barnet medan de lyssnar och skaper bilderne i sitt indre, det er med på å
utvikle deres fantasi och senere deres tänkning. Vi tänker ofta att
Steinerskolan är upptaget av fantasi och det är ju viktigt i sig självt, men det
är också viktigt för det som vi vill uppnå med utviklingen av tänkandet. Det
som kan göra oss fria. Jag tror att de som har ”sett” det som inte bara finns
fysiskt i rummet, de kommer senare att kunna tänka och föreställa sig helt
nya saker. Tänka helt nya tankar. Kanske genomtränger språket på ett annat
sätt. Och disse skapande kraftern är något som framtiden verkligen behöver!
Så sa jag också förut att vi bör känna äventyrsspråket, såsom
äventyrsinsamlarna gjorde när de satt dag ut och dag in, timme efter timme,
och hörde äventyrspråket. Det blev en hel del, och därför så kunde de också
ge det tillbaka i skriftlig form. Och äventyren innehåller många formler och
fasta uttryck som vi kan stötta oss på, som gör att vi kommer ihåg. För
exempel: ”Det var en gång, ingen vet helt när, ingen vet helt var, det var en
gammal kvinna....”.
Det kan vara nu? Det kan vara för lenge sen? Det kan vara långt borta? Kan
hända det handlar om oss?. Öppningen, är viktig, det är en övergång från
den här situationen in i något som är nästan utanför tiden, är det nutid, fortid
eller framtid?
Formlerna, att kunna dem och lära dem är väldigt viktigt, det er en del av
äventyrsspråket. Man kan inte baserar sig helt på utantill-lärande, jag tänker
att det är ett element i äventyrberättande, men det är inte bara det. Vi måste
känna det språket. Känna äventyrspråket.
Då ska jag berätta om när jag var ute med en student i praktikøvningar, som
skulle berätta. Jag sitter längst bak i klassrummet och så är han inne i
berättelsen och det handlar om en som har grävt upp en skattkista, han lyfter
upp skattkistan, sätter den ifrån sig och öppnar locket och så säger
studenten; skattkistan var full med pengar. Så ser jag på honom att han hör
att det var fel, det blev ett hål i äventyret, pengar det kommer ju ut i en sån
automat, bankomat, så säger han; kistan var full med guldmynt, det är ett
helt annat ord, det är ett bildskapande ord, det hör hemma i en annan värld.
Det är det som jag lär mina studenter, att kunna många ord, synonymer och
se och känna och höra vilket ord som har en bildkvalité.
54