Språkets världar - Antroposofi.info
Språkets världar - Antroposofi.info Språkets världar - Antroposofi.info
Jag beskrev ju högläsning imorse, och har stor respekt för det. Fast i klassrummet så ska äventyren berättas och berättandet ska få lov till att leva. Det är det omedelbara, muntliga berättandet. Det är som om äventyren blir skapta där just nu! Tiden är upphävd, det är här och nu! Läraren må vara helt närvarande. Det är ett tvåfaldigt lyssnande som berättar, den som bär fram historien lyssnar til fortellingen och lyssnar samtidigt till de som är därute, til elevene, tilhørerne. Vi som forteller må lytte oss fram til de stora bilderna som finns i äventyren och vi må känne äventyrsspråket så godt at det blir levende for de som lyssnar. För det första må vi se bilderna själv, för att barnen ska kunna se dem medan vi berättar, vi må ha sett bilderna.Vi ska ha arbetat själv med att skapa dessa bilder, öva oss till att se det som vi ska berätta om. Denna skapande billedannende virksomhet, detta bildskapande, är noe av selve grunnlaget i vår undervisningsform, den aktiviteten som utspiller seg i barnet medan de lyssnar och skaper bilderne i sitt indre, det er med på å utvikle deres fantasi och senere deres tänkning. Vi tänker ofta att Steinerskolan är upptaget av fantasi och det är ju viktigt i sig självt, men det är också viktigt för det som vi vill uppnå med utviklingen av tänkandet. Det som kan göra oss fria. Jag tror att de som har ”sett” det som inte bara finns fysiskt i rummet, de kommer senare att kunna tänka och föreställa sig helt nya saker. Tänka helt nya tankar. Kanske genomtränger språket på ett annat sätt. Och disse skapande kraftern är något som framtiden verkligen behöver! Så sa jag också förut att vi bör känna äventyrsspråket, såsom äventyrsinsamlarna gjorde när de satt dag ut och dag in, timme efter timme, och hörde äventyrspråket. Det blev en hel del, och därför så kunde de också ge det tillbaka i skriftlig form. Och äventyren innehåller många formler och fasta uttryck som vi kan stötta oss på, som gör att vi kommer ihåg. För exempel: ”Det var en gång, ingen vet helt när, ingen vet helt var, det var en gammal kvinna....”. Det kan vara nu? Det kan vara för lenge sen? Det kan vara långt borta? Kan hända det handlar om oss?. Öppningen, är viktig, det är en övergång från den här situationen in i något som är nästan utanför tiden, är det nutid, fortid eller framtid? Formlerna, att kunna dem och lära dem är väldigt viktigt, det er en del av äventyrsspråket. Man kan inte baserar sig helt på utantill-lärande, jag tänker att det är ett element i äventyrberättande, men det är inte bara det. Vi måste känna det språket. Känna äventyrspråket. Då ska jag berätta om när jag var ute med en student i praktikøvningar, som skulle berätta. Jag sitter längst bak i klassrummet och så är han inne i berättelsen och det handlar om en som har grävt upp en skattkista, han lyfter upp skattkistan, sätter den ifrån sig och öppnar locket och så säger studenten; skattkistan var full med pengar. Så ser jag på honom att han hör att det var fel, det blev ett hål i äventyret, pengar det kommer ju ut i en sån automat, bankomat, så säger han; kistan var full med guldmynt, det är ett helt annat ord, det är ett bildskapande ord, det hör hemma i en annan värld. Det är det som jag lär mina studenter, att kunna många ord, synonymer och se och känna och höra vilket ord som har en bildkvalité. 54
Vilke ord skapar en bild av det vi berättar? Vi kunde ju ta ordet kvinnor för exempel; jänte, pike, flicka, fru, drottning, hora, madonna, prinsessa, kärring, kone, sibylle. Nu sa jag det väldigt fort, men jag är säker på att ni fick forskjellige bilder i huvudet. Det å velge det riktige ordet gör att äventyren får de verkningar som vi vill att de ska ha. Orden sätter sig i barnens sinne, i deras språkorgan. Vi är förebilder. Om det inte skapas bilder i det vi berättar, då får ju inte barnen den näring som de behöver. De får inte det språket som de kan växa av, och i, och med. Och de missar möjligheten att utveckla den skapande aktiviteten, som vi tänker oss har betydelse för deras egna tankar. Ett annat exempel, barnen växer och blir större, 10-11 år. De vill gärna se och förstå och det krävs flera ord, det är då fint med en gud som har många namn. Vi hörde ju av Dick Tibbling tidigare om Oden. Oden har många namn, han vill veta vad som sker, han vill se vad som händer i världen. Han reser runt förklädd, han bærer en stor hatt och så lyssnar han och ser vad som händer i världen. Oden har själv varit med och skapat världen, men han vill också förstå världen. Inte bara se. Därför är han villig att offra sitt ena öga för att få lov till att dricka ur visdomens brunn, då känner han lite mer och då förstår han lite mer. Men Oden jagas av en stadig dröm, en hägring av att förstå och känna mer av världen, och därför hänger han i nio dagar i Yggdrasil, det stora världens träd som sträcker sig helt upp i himlen och som har tre rötter ned i tre olika världar och så dit där visdomens brunn, Mimes brunn är. I nio dagar och i nio nätter hänger Oden i Yggdrasil, och medan han hänger där så är han i ett slags gränsland, i en slags övergång och han pratar med de som har levt tidigare, han upprättar en kontakt med de som har levt förut. Och under de nio dagarna och nio nätterna får han också runorna. Han lär sig att rista runor, han får skriftspråket och skriftspråket är annorlunda enn det muntliga språket, det krävs ett klarare tänkande. Barnen i denna åldersgrupp är på väg till det. När de är små, är det läraren som skriver orden på tavlan, men långsamt ska de börja skriva själva. Och berättelsen om Oden, den har med denna delen av deras utveckling att göra, de känner igen sig i dessa stora mytiska bilderna. Bilderna i myterna är annorlunda enn bildarna i äventyren, de är lite klarare, lite skarpare, också mer mångtydiga. Själva språket i myterna är ju också annorlunda, jag tror att det kan vara fint och låna lite från Eddan och från sagolitteraturen, der er språket klarare, lite kortare, der er allitrasjon, bokstavrim och en rytme som är fastare i formerna. När barnen reciterar til eksempel från Edda, kan de arbeide med en annan rytm enn i vardagsspråket, fra Voluspå: 55
- Page 3 and 4: Förord Majdagarna är i första ha
- Page 5 and 6: Vi delade upp oss i olika grupper o
- Page 7 and 8: Det här språkets genus eller spr
- Page 9 and 10: Och språkets olika yttringar, det
- Page 12 and 13: Torsdag 25 maj Dagens konstnärliga
- Page 14 and 15: Jag kommer nu att referera forsknin
- Page 16 and 17: Och då märker man att en vuxen m
- Page 18 and 19: Någonting annat som hör till den
- Page 20 and 21: Vad är det för känsla? De flesta
- Page 22 and 23: tillbaks lätet med sitt Jag. Att m
- Page 24 and 25: Torsdag kväll Minnesstund Eurytmi
- Page 26 and 27: Fredag 26 maj Inledning till samtal
- Page 28 and 29: Och det är intressant just nu i de
- Page 30 and 31: Och återupptäckten tycks vara nå
- Page 32 and 33: Hur flexibla vi är, att berätta s
- Page 34 and 35: Fredag 26 maj Hänvisning till bild
- Page 36 and 37: Jag återkommer strax till det, jag
- Page 38 and 39: När gjorde han alltså det? Jo, de
- Page 40 and 41: Vi behöver ju inte ta det nu så j
- Page 42 and 43: Också en tredje bristsituation som
- Page 44 and 45: Det som nu också kan bli till prob
- Page 46 and 47: Och språk som pedagogiskt medel. A
- Page 48 and 49: Ansträngningen gav resultat, Moltk
- Page 50 and 51: Lördag 27 maj SPRÅKET SOM MAKTFAK
- Page 52 and 53: En norsk författare som har varit
- Page 56 and 57: Inntil det kom Ut av den flokken Æ
- Page 58 and 59: Et vakkert bilde på lyssnandets be
- Page 60 and 61: upptäcker att så inte är fallet.
- Page 62 and 63: Impulsen att tala har vi med oss fr
- Page 64 and 65: Vid en sjö möter lärjungarna, so
- Page 66 and 67: Samtalsgrupper Anteckningar Samtals
- Page 68 and 69: ARBETSGRUPPER Tema VÅRDEN AV LIVSR
- Page 70: En ung svensk man utan tal hade t.e
Vilke ord skapar en bild av det vi berättar? Vi kunde ju ta ordet kvinnor för<br />
exempel; jänte, pike, flicka, fru, drottning, hora, madonna, prinsessa,<br />
kärring, kone, sibylle. Nu sa jag det väldigt fort, men jag är säker på att ni<br />
fick forskjellige bilder i huvudet. Det å velge det riktige ordet gör att<br />
äventyren får de verkningar som vi vill att de ska ha. Orden sätter sig i<br />
barnens sinne, i deras språkorgan. Vi är förebilder. Om det inte skapas<br />
bilder i det vi berättar, då får ju inte barnen den näring som de behöver. De<br />
får inte det språket som de kan växa av, och i, och med. Och de missar<br />
möjligheten att utveckla den skapande aktiviteten, som vi tänker oss har<br />
betydelse för deras egna tankar.<br />
Ett annat exempel, barnen växer och blir större, 10-11 år. De vill gärna se<br />
och förstå och det krävs flera ord, det är då fint med en gud som har många<br />
namn. Vi hörde ju av Dick Tibbling tidigare om Oden. Oden har många<br />
namn, han vill veta vad som sker, han vill se vad som händer i världen. Han<br />
reser runt förklädd, han bærer en stor hatt och så lyssnar han och ser vad<br />
som händer i världen. Oden har själv varit med och skapat världen, men han<br />
vill också förstå världen. Inte bara se. Därför är han villig att offra sitt ena<br />
öga för att få lov till att dricka ur visdomens brunn, då känner han lite mer<br />
och då förstår han lite mer. Men Oden jagas av en stadig dröm, en hägring<br />
av att förstå och känna mer av världen, och därför hänger han i nio dagar i<br />
Yggdrasil, det stora världens träd som sträcker sig helt upp i himlen och<br />
som har tre rötter ned i tre olika <strong>världar</strong> och så dit där visdomens brunn,<br />
Mimes brunn är. I nio dagar och i nio nätter hänger Oden i Yggdrasil, och<br />
medan han hänger där så är han i ett slags gränsland, i en slags övergång<br />
och han pratar med de som har levt tidigare, han upprättar en kontakt med<br />
de som har levt förut. Och under de nio dagarna och nio nätterna får han<br />
också runorna. Han lär sig att rista runor, han får skriftspråket och<br />
skriftspråket är annorlunda enn det muntliga språket, det krävs ett klarare<br />
tänkande. Barnen i denna åldersgrupp är på väg till det. När de är små, är<br />
det läraren som skriver orden på tavlan, men långsamt ska de börja skriva<br />
själva. Och berättelsen om Oden, den har med denna delen av deras<br />
utveckling att göra, de känner igen sig i dessa stora mytiska bilderna.<br />
Bilderna i myterna är annorlunda enn bildarna i äventyren, de är lite klarare,<br />
lite skarpare, också mer mångtydiga. Själva språket i myterna är ju också<br />
annorlunda, jag tror att det kan vara fint och låna lite från Eddan och från<br />
sagolitteraturen, der er språket klarare, lite kortare, der er allitrasjon,<br />
bokstavrim och en rytme som är fastare i formerna. När barnen reciterar til<br />
eksempel från Edda, kan de arbeide med en annan rytm enn i<br />
vardagsspråket, fra Voluspå:<br />
55
Change language