You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
Söndag 28 maj<br />
Morgonupptakt Grundstenen<br />
Eurytmiskt framförd<br />
Språket som skapande kraft<br />
Ylwa Breidenstein<br />
Ord är amfibiska väsen, säger Georg Kühlewind i en av sina böcker. Och<br />
visst kan man uppleva orden som fiskar i språkets hav. Vi hänvisar också<br />
självklart till begrepp som har med vatten att göra när vi talar om språket:<br />
språkflöde, en fors av ord, bli översköljd av ord, drunkna i ord eller törsta<br />
efter förlösande ord. Ord kan vara torra eller drypande sentimentala, de kan<br />
vederkvicka vår själ som friskt vatten…<br />
I mötet med vatten vaknar Helen Keller (1880-1968) upp inför språket.<br />
Efter en sjukdom under sin tidiga barndom hade hon blivit döv och blind,<br />
språket levde bara kvar som ett vagt minne, som ett eko i hennes själ. Vi sju<br />
års ålder får hon en lärare, Anne Sullivan som lyckas med att öppna språkets<br />
värld för henne, trots handikappet. Genombrottet kommer en dag då Anne<br />
låter henne hålla sin hand under en vattenpump. Medan vattnet rinner över<br />
den ena handen bokstaverade hon ordet vatten i Helens andra hand, först<br />
långsamt, sedan fort. Som en blixt från klar himmel beskriver Helen sedan<br />
ögonblicket då hon begrep att ord är något mer än bara tecken: ”På en gång<br />
slog som en blixt, ett dimmigt minne av något förgånget, en blixt av<br />
tänkandets återkomst och så låg språkets hemlighet öppet framför mig. Nu<br />
förstod jag att vatten var det underbart svala som rann över min hand.<br />
Detta levande ord väckte min själ till liv, gav den ljus, hopp och glädje,<br />
befriade den från sina bojor. Upplevelsen av att allt har ett namn, kan<br />
benämnas, och varje benämning föder en ny tanke. Då vi återkom till huset<br />
verkade varje föremål som jag rörde att darra av tillbakahållet liv.<br />
Senare skildrar Helen hur hon upplevde tiden innan hon hade ordet, vilken<br />
nöd hon upplevde över att inte kunna meddela sig med omvärlden. Behovet<br />
av att göra sig förstådd blev så trängande att hon flera gånger om dagen, ja<br />
varje timme kunde få svåra vredesutbrott när inte omgivningen förstod vad<br />
hon ville.<br />
Tankar som inte kan fattas i ord går direkt till viljan och kan få förödande<br />
konsekvenser. Helen liknade sitt tillstånd med en båtfärd i tät dimma utan<br />
kompass eller lod, utan aning om var hamnen fanns. ”Ljus, ge mig ljus, så<br />
ljöd det ordlösa skriket i min själ! ” skriver Helen i sin biografi.<br />
Till att börja med tror Helen att allt som Anne förmedlar är något som hon<br />
själv ser och hör med sina sinnen och blir förvånad när hon en dag<br />
59
Change language