Språkets världar - Antroposofi.info

upptäcker att så inte är fallet. Anne skriver i hennes hand: Jag älskar Helen.
Helen frågar henne vad kärlek är: Blommornas doft? Solstrålarnas värme?
Tills det slutligen går upp för henne att det handlar om osynliga band mellan
själar. Nu väcks de egna varseblivningarna för det abstrakta, det
översinnliga, för den osynliga verkligheten i oss alla.
Vanligtvis försiggår den här processen långsamt, stegvis och ganska
omärkbar hos barnet. Helen Kellers skildringar ger oss en unik möjlighet att
komma närmare mysteriet med språkets födelse i människan. Hennes möte
med Anne visar också på vad ordet betyder för uppfostran, vilket läkemedel
språket kan vara för själslig smärta och nöd. Språket är det element som
hjälper barnet att hitta människan i sig själv, att finna sitt människovärde
och sin uppgift i världen.
I urbegynnelsen var allt flytande
Minnet av språket lever som dröm och längtan i oss alla. I det flytande, det
som rytmiskt strömmar kan språket leva. Ord är i ljud återgivna bilder av
eteriska, levande processer. Skapelsen runtomkring oss kan ses som
förstelnade, gudomliga ord, som slutat flyta och strömma. ” I urbegynnelsen
var Ordet” heter det i Johannesevangeliets prolog. Man skulle kanske också
kunna säga att i urbegynnelsen var allt flytande. Vår tids människor står
förstummade på torra land och längtar efter beröring med detta livgivande
element som orden är bärare av. Men vårt språk har i många avseenden
blivit ogenomträngligt och kompakt, släpper igenom väldigt lite av ljus och
liv. Helen Kellers nödrop ”Ljus, ge mig ljus!” kunde också vara ett uttryck
för vår själs längtan efter det levande ordet. Ibland kan längtan efter ordets
livskraft bli så stark att vi helst skulle vilja störta oss huvudstupat i livets
vatten. Som fiskare står vi på stranden och försöker få napp, näring. …. Men
att hålla fast ett levande ord är lika svårt som det är att hålla fast i en levande
fisk, det är dömt att misslyckas. I det ögonblick vi har ett ord är det döende.
De enskilda språken är som fiskenät av förborgade lagar och regler.
Varje folk har därför sin egen språkstruktur. Det är ärkeänglarna som ger
varje folk sitt eget språk-nät. En del saker går bättre att säga på ett annat
språk än det egna. Det finns människor som lever så innerligt med flera
språk att de skriver dagboken på olika språk, allt efter stämning, innehåll,
tema. Dag Hammarskjöld t ex, gjorde så. Blir vi sensibla för jordens språk
vaknar också uppmärksamheten för himlens språk. Här är vi till att börja
med alla blinda och dövstumma.
Med substantivens hjälp kan vi treva oss fram i skapelsen, adjektiven
betecknar skapelsens egenskaper, verben står för skapande aktivitet. På
latin översätts Logos med ”verbum”. ”I begynnelsen var verbet”,
handlingen, gärningen. Men ett verb kan inte existera utan ett subjekt.
Verbet ”gå” existerar inte av sig själv, det är något eller någon som går.
Genom verben upptäcker människan att hon själv är ett subjekt och får då
ett självmedvetande. Verbet är inget vi kan ta på eller se.
60