Km 1 2010

#1 15 januari 2010 

Pris 40 kr 

Prästernas år fortsätter 

Tillbakablickar på 2009 

Europa och religionerna 

Stall i Ystad blev kyrka

15 januari 2010 Årg 85. ISSN 1402-3385 

Adress: Box 2038, 750 02 Uppsala 

(Besöksadress: S:t Olofsgatan 32E) 

Tel: 018-13 61 40, Fax 018-13 61 45 

E-post: redaktionen@katolsktmagasin.se 

Hemsida: www.katolsktmagasin.se 

Utges som tidning för Stockholms katolska stift 

av Stiftelsen Katolsk Kyrkotidning. 

STYRELSEORDFÖRANDE 

ANSVARIG UTGIVARE 

Kjell Blückert 

REDAKTION 

Margareta Murray-Nyman (chefredaktör) 

margareta.murray-nyman@katolsktmagasin.se 

018 – 13 61 40, 070-321 06 35 

Birgit Ahlberg-Hyse 

biahyse@bredband.net 

021-12 73 20, 070-735 34 750 

Ryszard Antonius Klinger 

ryszard.antonius@katolsktmagasin.se 

076-2478707 

Annonser, prenumerationsärenden, ekonomi 

Sofia Wahlstedt 018 – 13 61 42 

sofia.wahlstedt@katolsktmagasin.se 

Pren. pris Sverige: 300:- 

Europa 440:- Utom Europa 480:- 

Pg 36 99 30-3, Bg 417-4926 

Tryck: AlfaPrint 

Layout: Carina Laukkanen, Lajo design, Uppsala 

Nr 2 utkommer 12/2 2010. Manusstopp 22/1 2010. 

För icke beställt material ansvaras ej. 

#1 

OMSLAGSBILD: JEAN-MARIE VIANNEY ÄR SKYDDSHELGON 

FÖR PRÄSTERNAS ÅR SOM PÅGÅR TILL DEN 11 JUNI. 

SE ARTIKEL PÅ SIDAN 14 

Ur innehållet 

Prästseminariet invigt sidan 4 

Klimatkonferensen i Köpenhamn sidan 8 

Adulta stamceller ämne för kongress sidan 11 

Ungdomar i integrationsprojekt sidan 16 

Katolska Pedagogiska Nämnden färdig 

med bokserie för undervisning sidan 17 

Heliga rum: 

S:t Nikolaikyrkan i Ystad sidan 23 

Syster Veronica OP startar ny serie 

– om trosbekännelsen sidan 28 

Bön på webben sidan 31 

Debatt sidan 33 

Helgonens betydelse för Europa sidan 34 

Musik i gudstjänsten sidan 36 

Kyrktorget sidan 41 

Familjesidan: 

Inför familjekongressen sidan 46

Inför den nyligen timade julfesten godkände 

påven Benedikt XVI 21 förslag till 

kommande saligförklaring från helgonförklaringskongregationen. 

Konkret inne - 

bär det att dessa 21 personer med största 

sannolikhet kommer att beatificeras, 

saligförklaras, vilket betyder att de på ett 

särskilt sätt erkänns som förebilder i tron 

och sitt kristna liv och kan vördas 

offentligt såsom sådana i delar av den 

världsvida kyrkan. 

Saligförklaring är ofta det första 

steget till kanonisering, helgonförklaring, 

som officiellt förklarar en avliden människa 

som levande i Guds himmelska 

härlighet och som därför kan anropas 

som före bedjare hos Gud, i gudstjänsten 

eller av människor i enskild bön. 

Bland de 21 som väntar på saligförkla - 

ring är den polske prästen Jerzy Popie - 

luszko, som protesterade öppet mot den 

905 

Omkväde* 

En är Her ren, en 

bord, 

en 

är Gud, som le ver i allt. 

1 Hylla Herren, hela världen, 

tjäna Herren med glädje, 

träd fram inför honom med jubelrop! Halleluja! 

2 Besinna att Herren är Gud, 

han har gjort oss och vi är hans, 

vi är hans folk, fåren i hans hjord. Halleluja! 

3 Gå in genom hans portar med tacksägelse, 

kom till hans förgårdar med lovsång, 

tacka honom, prisa hans namn. Halleluja! 

4 Ty Herren är god, 

evigt varar hans nåd, 

från släkte till släkte hans trofasthet. Halleluja! 

5 Ära vare Fadern och Sonen 

och den helige Ande, 

nu och alltid och i evigheters evighet. Halleluja! 

Kyrkan får nya ”saliga” 

är tron, 

T 222 Jfr Ef 4:5–6, verser Ps 100 • M W. H. Monk (1823–89) efter G. P. da Palestrina 1591 

ett 

kommunistiska regimens övergrepp och 

stod den oberoende fackliga rörelsen 

Soli darnosc nära. Han kidnappades av 

säkerhetstjänsten 1984 och mördades 

kall blodigt. 

Två andra är påvarna Pius XII och 

Johannes Paulus II. Pius dog 1958, och 

frågan om hans saligförklaring har varit 

kontroversiell, främst på grund av frågan 

om hans agerande under andra världs - 

kriget. Gjorde han allt han kunde för att 

hindra Förintelsen, eller var han för 

svag? Frågan är ytterst komplicerad och 

historikerna är oense. I alla händelser har 

det framlagda förslaget om saligförkla - 

ring nu vunnit påvens gillande. Benedikt 

XVI nämner särskilt Pius XII:s förtjänst i 

hans tappra men resultatlösa försök att 

förhindra det hotande världskriget, som 

han slutligen varnade för i en dramatisk 

appell i Vatikanradion den 24 augusti 

1939. 

är do 

Hal le lu 

pet, ett är hans 

* Omkvädet upprepas av församlingen och sjungs efter varje vers. Man kan också sjunga 

omkvädet som en upprepningssång, utan verserna. 

18-25 januari infaller årets bönevecka för kristen enhet med temat 

”Vittna om den Uppståndne”. Vi publicerar här, med tillstånd av Katolska 

Liturgiska Nämnden, en av de hymner som kommer att ingå i nya Cecilia – 

med ett omkväde som samtidigt är en meditation över kristen enhet. 

ja. 

aktuellt | sid. 3 

Johannes Paulus II, som avled i april 

2005, blev omedelbart föremål för starka 

önskemål om salig- och helgonförkla - 

ring. Redan vid hans begravning hördes 

ropen Santo subito! – ”Helgon genast!” I 

hans fall har man ovanligt enhälligt stött 

hans kandidatur i kongregationen och 

alltså redan nu kunnat framlägga för - 

slaget för påvens godkännande. 

Det sista exemplet är engelskan Mary 

Ward, 1585 – 1645, som grundade Den 

Saliga Jungfrun Marias Institut, en kongregation 

för kvinnor, inspirerad av 

Ignatius av Loyola och jesuiterna och för 

sin tid chockerande fri från kravet på 

klausur och ordensdräkt för medlemmar 

na. Hon fick se sin kongregation 

upplöst 1630, och det dröjde till 1700 in - 

nan den åter tilläts. 

Fiasko – men det 

finns hopp 

Kaj Engelhart 

Som väntat blev det inte något bra avtal på klimat - 

mötet i Köpenhamn. Vi är många som tycker att det 

blev ett fiasko, inte ens en tumme av den planerade 

kostymen. 

Och jag är inte förvånad. 

Dock är det också viktigt att visa på de ljuspunkter 

som finns. Hotet mot regnskogen är mindre 

idag än före mötet. Det blev också mycket tydligt 

på mötet att klimatfrågan inte är ett miljöärende 

som enbart handlar om 2 grader och 350 ppm. 

Nej, det världen nu blivit varse är att klimat och 

rättvisa hör ihop. Vi är inte enskilda länder som 

kan gå våra egna vägar. Vi måste ta ett gemensamt 

ansvar, inte bara för klimatet utan också för hur 

våra resurser fördelas. Vi hör ihop, vi vandrar tillsammans 

på en gemensam planet. 

Fotnot: 

ppm: mått för koldioxidnivåerna 

ledarstick | 

Elisabet Finné

sid. 4 | aktuellt 

Välsignelse å påvens vägnar. Vatikanens sändebud i Norden, 

ärkebiskopen Emil Paul Tscherrig, kommer med hälsningar från Rom 

till festmässan i S:t Lars kyrka. 

Foto: Birgit Ahlberg-Hyse 

Alla nämnda, ingen glömd. Newmaninstitutets rektor pater Philip Geister SJ 

har en fusklapp med namnen på alla delaktiga i de om- och tillbyggnationer 

som har gjorts för att bereda prästseminariet plats. 


Prästseminariet 

i Uppsala 

högtidligen invigt 

Med påvlig välsignelse, förmedlad av den 

apostoliske nuntien i Norden Emil Paul 

Tscherrig, invigdes Sankt Sigfrids prästseminarium 

i Uppsala i slutet av höstterminen. 

Biskoplig välsignelse fick lokalerna av 

Anders Arborelius. 

Vid höstterminens början flyttade prästseminariet från sina 

tillfälliga lokaler, i det tidigare teologistudentboendet Koi nonia i 

en villa i utkanten av Uppsala, till New man in stitutet i centrum, 

i hörnet Trädgårds gatan–Slotts gränd och granne med S:t Lars 

katolska kyrka. 

Prästseminariet är nu Newmaninstitutets hyresgäst och i Km nr 

9 berättade vi hur lokaler ställdes i ordning: kök och matsal, ett 

kombinerat vardagsrum-bibliotek, undervisnings lokaler och ett 

kapell. 

Då visade också seminariets rektor, msgr Göran Degen, hur 

fastigheten preparerades för att ta emot ett bostadshus, en 

tvåvåningslänga med fem rum på varje våning. Huset har senare 

under hösten levererats i färdiga moduler. 

Ännu är endast ett par av rummen färdiga att bo i. Och i kapellet 

återstår en hel del arbete innan det kan börja tas i bruk. Detta 

hindrade dock inte att invigningen kunde ske den 30 november, 

då Anders och Andreas har namnsdag. 

Biskopen gjorde inte stort väsen av sin namnsdag. Hans 

predikan i invigningsmässan i S:t Lars kyrka riktade intresset 

mot aposteln Andreas som enligt evangeliet uppmanades av 

Jesus att bli människofiskare och därmed blev förebilden särskilt 

för dem som har en prästkallelse, även om, som biskopen 

påpekade, alla har en kallelse att bli människofiskare. 

Men de blivande prästerna ska, likt Andreas, lämna allt bakom 

sig och ägna hela sitt liv åt ämbetet. Att Jesus kallar är det underbaraste 

som tänkas kan, sade biskopen. 

- Det är underbart men det gör ont. Det är mycket som ska 

lämnas på Guds altare när Jesus Kristus vill fylla hela vårt hjärta 

med sin närvaro. 

Och biskopen avslutade med att säga att uppgiften för 

dagens prästseminarister, att göra Jesu Kristi lära trovärdig, inte 

skiljer sig särskilt mycket från den uppgift som Andreas fick.

Den högtidliga mässan, där blivande präster deltog 

tillsammans med flera av stiftets etablerade präster, 

avslutades med att nuntien, ärkebiskopen Emil Paul 

Tscherrig, höll ett tal till prästseminariet, som han 

kallade Guds hus, och till seminaristerna som han 

kallade Guds vänner. 

Han talade om problem som ska tas som ut - 

maningar, om trons lycka och om förtröstan på 

Herren som ska följa dem. Och å påven Benedikt 

XVI:s vägnar gav han prästseminariet sin välsignelse. 

Hus i luften. Prästseminariets bostäder 

kom i fabriksfärdiga moduler per lastbil 

till Newmaninstitutet i Uppsala och lyftes 

av en kran ner till en gjuten bottenplatta 

på innergården. 

Foto: Göran Degen 


Ett viktigt ögonblick. Prästseminariets rektor, 

msgr Göran Degen, visar sin nya bostad för biskop 

Anders Arborelius som välsignar alla seminariets 

lokaler. Till höger ser vi en av seminaristerna, 

Barthazar Sibana. 

I handen håller biskopen en aspergil, det redskap 

som används vid bestänkning med vigvatten. 


Efteråt var det fest i Newmaninstitutets stora hus, där 

rektorn, pater Philip Geister SJ, tackade alla inblandade 

i det stora byggprojektet som hade gjort det möjligt för 

prästseminariet att flytta in som hyresgäst. 

En annan hyresgäst är Katarinaskolan, friskola 

med 360 elever. I deras uppehållsrum minglade invig - 

ningsdeltagarna medan biskopen i rask takt gick 

igenom seminariet för att vigvattenbestänka både helt 

färdiga lokaler och rum som väntar på sin slutliga 

utformning. 

Birgit Ahlberg-Hyse


Så blev 2009: 

Ljust och mörkt under året som gick 

Inledningen var turbulent. SVT hade 

visat intervjun med biskop William son 

från Prästbrödra skapet Pius X där han 

förnekade att judar dödats i Auschwitz, 

påstod att inte sex miljoner judar mördats 

utan ”bara 2 – 300 000” och menade att 

judar orättfärdigt pressat pengar ur tyska 

staten som ett slags skade stånd. 

Snart därpå hävde Benedikt XVI 

bannlysningen av SSPX-biskoparna från 

1988 – ett beslut taget innan Williamsons 

inställning blev känd, hette det – och efter 

hand tillkännagavs påvens avsikt att inleda 

samtal med gruppen ”för enhetens 

skull”. Som en unik åtgärd skrev påven ett 

brev till världens biskopar där han förklarade 

sina avsikter och bad om förståelse 

och sympati för hans pastorala syfte. 

Samtalen började senare under hösten och 

lär pågå en god bit in på det nya året. 

Williamson själv är ställd inför tysk domstol, 

eftersom hans uttalande strider mot 

tysk lag. 

Men dessutom gick debattens vågor 

höga efter ett påvetal den 22 december 

2008 där det påstods att Benedikt jämställt 

homosexualitet med miljöförstöring. 

Det var en anka och några tidningar de - 

Året 2009 blev ett händelserikt år i Katolska kyrkan. 

Vi får nöja oss med att plocka bland händelserna. 

m enterade, men bland andra PC Jersild 

gick till storms mot katolska kyrkan och 

dess ”religiösa imperialism”. Katoliker 

var inte mycket värda, redan efter de tidigare 

rapporterna om pedofilskandaler och 

präst övergrepp i flera länder. Me dier na i 

Sverige fann inte mycket som var bra i 

kyrkan. 

Påven fortsatte att svara för rubriker. 

Eller kanske snarare mediala vinklingar av 

hans göranden och låtanden. Den 17 mars 

gällde det hans tal på väg till Afrika om 

kondomer och aids. På nytt avslöjades 

påvekyrkan i medierna som nattsvart 

reaktionär. Presstalesmannen pater Lom - 

bardis förklaring att kyrkan, som ingen 

annan, satsar på utbildning, forskning och 

andligt och humanitärt stöd i aidsbe - 

kämpningen gick under i bruset. Liksom 

de mera sansade resonemangen kring den 

nioåriga flickan i Brasilien som var gravid 

med tvillingar efter styvfaderns vidriga 

övergrepp och den åtföljande exkommuniceringen 

av flicka, mamma och 

aborterande läkare från en illa överlagd 

ärkebiskop. Bra si lianska biskopskonfe - 

rensen tog avstånd, men då var skadan 

redan skedd. 

Apropå aborter utkom under våren 

boken Den svårlösta konflikten – om den 

ofödda människan (Veritas förlag) med ett 

brett, insiktsfullt och moget samtal kring 

det ofödda barnet där tio specialiserade 

författare svarar för var sitt kapitel. 

Ämnet var också uppe på en rad uppmärksammade 

samtalskvällar i Stock - 

holm i Respekts regi. En av utgångspunkterna 

var den aktuella aborten på två flickfoster 

på grund av kön som väckt stort 

uppseende. 

Påven stod starkt i fokus i början av året, 

och det motiverar hans dominans i början 

av vår årsöversikt. Påveresan till Afrika, 

som förberedde den Afrikasynod som 

skulle hållas i Rom på hösten, rymde 

många positiva inslag. Afrikanerna fick 

höra Benedikt fördöma korruption och 

sociala orättvisor, bristande fattigdomsbekämpning 

och brott mot mänskliga rättigheter 

– problem som de mycket väl vet 

gäller deras egna länder och samhällen. 

Samtidigt krävde Benedikt att i-länderna 

tar sitt ansvar för finanskrisen och inte 

låter den drabba Afrika mest av alla. Eller 

att Afrika och utvecklingsområden i övrigt 

åläggs orimliga bördor för att komma åt 

På resande fot. En av påveresorna under 2009 gick 

till Jordanien och Det heliga landet. Här är han i 

Jordanien tillsammans med kung Abdulllah ll.

klimatproblemen som de är de minst skyl - 

diga till. 

Kyrkorna – alla kyrkor – noterar en stagnation 

i Europa. Församlingar slås samman, 

präster och systrar är för få och får allt stör - 

re områden att arbeta i. 

I Sverige förlades katolska prästsemina - 

riet till Uppsala, med Göran Degen som rektor, 

och i anslutning till Newmaninstitutet, 

ett hoppfullt steg för de idag sex alumnerna. 

Den 19 juni inleddes ett internationellt 

”Prästernas år” som pågår i ett år och riktar 

sökarljuset på prästens värdighet och roll i 

kyrka och samhälle och vill förbättra präst - 

utbildning och fortbildning. I en intervju i 

Km sade biskop Anders: ”Även om vi i vårt 

stift har förhållandevis många präster, är 

situa tionen för många av dem ytterst krävande… 

En del präster kan också vara 

utsatta för oöverstigliga krav, samtidigt som 

det kan fattas hjälp och engagemang från 

församlingens sida.” Prästernas år är alltså 

också en utmaning för församlingarna och 

de enskilda katolikerna. 

Sommaren blev rik på händelser. Den 29 

juni undertecknade Benedikt XVI sin tredje 

encyklika, Caritas in veritate, ’’Den sanna 

kärleken’’. Från början tänkt att fira 40årsminnet 

av Paulus VI:s Populorum progressio 

från 1967, blev den två år försenad, 

bland annat av finanskrisen. På 60 sidor 

avhandlar påven en rad frågor kring marknad 

och ekonomi, migration och ekologi, 

bioetik och teknik. Han griper över mycket 

men gör det klart och tydligt, och reaktionerna 

från internationella ledare och kommentatorer 

blev överlag positiva. 

De finska katolikerna fick en ny biskop, 

Teemu Sippo, en erfaren präst och tro - 

tjänare i landet och den förste infödde 

biskopen på 500 år. Det väckte allmän glädje 

även i ekumeniska kretsar, och till 

biskopsvigningen i september fick han låna 

Åbo domkyrka av lutheranerna. De lät sig 

representeras av ärkebiskopen av Åbo, 

Ny biskop i Finland. Teemu Sippo är den förste 

infödde katolske biskopen på 500 år. 

Foto: Kaj Engelhart 

Jukka Paarma, och även den ortodoxe ärkebiskopen 

Leo av Karelen och hela Finland 

var med. 

Kort dessförinnan upplevde Stockholm en 

sällan skådad invasion av sjungande barn 

och ungdomar i Pueri Cantores, en katolskekumenisk 

körfestival med 4 000 unga kör - 

sångare från hela Europa inklusive Ukraina 

plus Korea. Skansen, Riddar hol men, alla 

stockholmskyrkor men även bussar och 

tun nelbanor genljöd av välsjungande kori s - 

ter från sju år och uppåt, till glädje för stockholmare 

som för gästande turister. 

I den ekumeniska backspegeln syns en 

splittrad bild. Svenska kyrkan valde att gå 

en egen väg med sitt beslut i oktober att viga 

samkönade par. Resultatet har också blivit 

att ett antal av dess biskopar och grupper av 

medlemmar känner sig illa till mods. Frågan 

om hur bra det är att kyrkan styrs av partipolitik 

och kyrkopolitik i en oorganisk 

förening känns aktuell igen, liksom frågan 

om vigselrätten. 

I den anglikanska kyrkan tvingade 

utvecklingen och den växande splittringen 

fram ett förvånande tillvägagångssätt från 


Rom. Lite plötsligt öppnades en extra körfil 

för anglikaner att gruppvis ansluta sig 

till Rom, med anglikanska traditioner 

bevarade och under egen ledning, persona l - 

ordinariat kallad. Från ortodoxt håll, 

särskilt ryska kyrkans utlandschef ärkebiskop 

Hilarion, kommer signaler om 

önskan om samarbete mot den ”aggressiva 

sekularismen” i Europa… 

Tiden står allt annat än stilla, och urvalet 

ovan drunknar i ett hav av små och stora 

händelser. 

Det mesta är inte sagt: vad hände med 

religionsdialogen år 2009, med de kristna 

i Mellanöstern, Indien, Filippinerna, 

med krucifixen i italienska skolor, med 

rapporterna om övergrepp i många 

stift, med inspektionen hos ordenssyst - 

rarna i USA…? Titta på Km:s hemsida 

med nyheter varje vecka, och läs Km:s 

månadstidning, så kommer kyrkan 

nära dig under år 2010, både den 

lokala och den globala! 

Fest i storformat. Pueri Cantores blev en unik internationell körfest i Stockholm i juli. 

Foto: Kaj Engelhart 

Kaj Engelhart


Det finns hopp! 

Rapport från klimatmötet i Köpenhamn = ”Hopenhagen” 

Om det blir något avtal vid Klimatkonferensen i Köpenhamn är 

i skrivande stund ännu inte klart. Mycket tyder på att det inte blir 

det, men ändå var det hopp och entusiasm som präglade det 

långa demonstrationståg som ringlade genom Köpenhamn 

lördagen den 12 december. Med musik, trummor och utklädda 

människor kändes manifestationen som en stor jublande karne - 

val. Vi var många, otroligt många, några sa 100 000 deltagare, 

andra sa att polisen slutade räkna vid 50 000. De tillresta från 

olika kristna kyrkor, som gick under parollerna, The Final 

Countdown, Time for Climate Justice, utgjorde ca 1000 per - 

soner. 

Jag hade anmält mig till Svenska kyrkans och Diakonias 

gemen samma tåg från Stockholm. Mina vänner från Klimat - 

aktion i Sundsvall, hade tagit sig ner på annat sätt, så när jag klev 

på tåget med min hemsydda isbjörnskostym nerpackad i rygg - 

säcken fredag förmiddag, kände jag ingen. På morgonen hölls 

en kort sändning i Klara kyrka, nära Centralstationen, där 

biskopen i Strängnäs stift, Hans-Erik Nordin, påminde om den 

katastrofstämning som rått på 60-talet då vi var många som 

demonstrerade mot atombomben, men hur protester och 

demonstrationer givit resultat. ”Det gäller att hålla huvudet kallt, 

hjärtat varmt och fötter och händer aktiva”, sa biskopen. Dia - 

konias generalsekreterare Bo Forsberg, rapporterade från 

Bangladesh, ett av de fattigaste länderna på jorden, där klimatförändringarna 

drabbat invånarna särskilt hårt. 

Efter en stilla manifestation på själva Centralen, mitt i 

lunchrusningen, avreste vi så på det chartrade tåget från Nässjö 

Järnvägsmuseum. Det visade sig vara ett riktigt gammaldags tåg 

som drevs av tågentusiaster och där farten var betydligt lägre än 

på moderna tåg. Således blev det mycket resa för pengarna, och 

tillfälle till givande samtal med nyfunna vänner och mycket 

intressanta filmer och föredrag i seminarievagnen. Nässjö - 

entusiasterna bjöd också på mat och annan förplägnad i restaurangvagnen. 

Ett av föredragen hölls av ekoteologen Per Larsson, kyrkoherde 

emeritus och tidigare missionär i Afrika och Asien. Han påminde 

om Gamla Testamentet och Noas roll när det gäller en allomfattande 

frälsning för hela skapelsen. 

Noa var klimatolog och insåg att det var stora klimatföränd - 

ringar på gång. Gud visade omsorg om sin skapelse och värnade 

arternas mångfald. Det mänskliga livet är beroende av att allt 

levande värnas och syndafloden var ett resultat av människans 

övermod. Och duvan, senare symbol för den heliga anden, kom 

med skapelsevinden med förebud om en ny tid. Per Larsson satte 

stort hopp till de kunniga eldsjälar som ligger bakom de engelska 

kyrkornas allkristna kampanj Operation Noah och Christian 

Aid. ”Vårt dop är den självklara ut gångspunkten, som idag 

kallar oss att delta i skapelsens rädd ning, samtidens viktigaste – 

också centralt kristna – uppdrag”, har Larsson tidigare i höst 

skrivit i en artikel i Svensk Kyrko tidning. 

På tåget till Köpenhamn var vi ca 260 personer, de flesta ungdomar, 

men också en hel del äldre. Ungdomarna inkvarterades i en 

sovsal och några av oss äldre fick en säng på ett centralt beläget 

vandrarhem. Vi hade då gångavstånd till DGI-byn, Danmarks 

gymnastik- och idrottsby, där alternativrörelsen in formerade om 

hållbar energi och där det också fanns möjlighet att lyssna på föredrag 

och träffa tillresta miljöaktivister från hela världen. 

Efter den långa marschen på lördagen till Bella Centrum 

"Klimat, rättvisa nu." 

Budskapet som spreds i olika varianter 

var: "Vi har ingen tid att förlora. 

Klimatfrågan hör ihop med en rättvis 

fördelning av jordens tillgångar." 

Se vidare Elisabet Finnés 

ledarstick på sidan 3.

Hopenhagen. Vi var många, otroligt många... och stämningen var varm och vänlig. 

hölls tal och överlämnades krav på klimatåtgärder till en FN-representant 

som deltog i mötet inne på centrat. 

På söndagen var det så dags för den anglikanske ärkebiskopen 

och apartheidkämpen Desmond Tuto att på Rådhustorget ta 

emot och förmedla namnunderskrifter till världens ledare. Han 

deltog också i den stora ekumeniska gudstjänsten i Domkyrkan, 

som blev en värdig avslutning på klimathelgen i Köpenhamn. 

Hans mäktiga välsignelse över alla församlade följer oss ut i 

världen och ger oss kraft att fortsätta kampen för en hållbar 

skapelse. För som det stod på ett av plakaten: ”Det finns ingen 

planet B.” 

Text: Elisabet Finné 

Foto: Hanna Flygar 

Polisbevakning. Maskerade demonstranter togs 

om hand och många av dem vittnade om onödigt 

brutal behandling. 

aktuellt | sid. 9


Gud ske pris för den sekulära staten – det är den enda garantin 

för religionens frihet! Så ungefär lät det när ”Europa och religio - 

nerna” diskuterades i Sankta Eugenia den 27 november. De två 

inledarna var överens: Ulla Gudmundsson, Sveriges ambassadör 

vid Heliga stolen, och dominikansyster Madeleine Fredell, ordförande 

för svenska Justitia et Pax. Arrangörer var Katolskt Forum 

och FKE, Förbundet för Kristen Enhet. 

Åtskilligt var de överens om, men inte allt. Ulla Gudmundsson 

döljer inte sin respekt och högaktning för Vatikanens kloka 

hjärnor och Katolska kyrkans mäktiga auktoritet i Europa, men 

ställer å andra sidan upp på den syn på kvinnors rätt till abort, 

samkönade äktenskap och annat sådant som blivit allmän i 

Sverige men inte i Katolska kyrkan 

Hennes kunskaper som samhällsvetare och idéhistoriker 

imponerar, säkert i Vatikanen och definitivt på kvällen i Sankta 

Eugenia. Hon ser hur den europeiska drömmen om enhet och harmoni 

personifierats och förvaltats av Katolska kyrkan som andlig 

makt – och hur kyrkostatens och påvens flottor och arméer under 

historien inte heller föraktat den världsliga makten. 

Men Europa är en komplicerad organism, politiskt, etniskt, språkligt, 

religiöst. Finns det någon gemensam värdegrund? Ett gemensamt 

religiöst (kristet), kulturellt och humanistiskt arv? Ja och nej. 

Kristendomen vann i varje fall nu senast inte ingång i den 

europeiska konstitutionen, vilket lämnar en dörr öppen för 

Turkiet. För ett Europa utan judendom och islam är inte Europa. 

Självklart har det kristna arvet i dess katolska form varit en viktig 

faktor i enhetsarbetet. Ulla Gudmundsson påminde om pion - 

järerna i europaarbetet, bland dem Konrad Adenauer och Robert 

Schuman som båda var djupt rotade och aktiva katoliker (och 

kristdemokrater) och präglade europatanken på 1950-talet, och 

Överens om en del men inte om allt. Mellan syster Madeleine Fredell och 

Sveriges ambassadör vid Heliga stolen, Ulla Gudmundsson, rådde enighet 

om att den sekulära staten är den enda garantin för religionsfriheten. 

Europa och religionerna 

senare Jacques Delors som i egenskap av ordförande i 

Europakommissionen 1985-94 på nytt gav EU en stark katolsk 

röst, nu från den socialistiska sidan. 

Idag är situationen en annan, ”Europa och religionen” måste 

handla om mer än bara kristendomen, andra religioner har fått 

hemortsrätt hos oss och kan inte tänkas bort. Om vi katoliker vill 

lagstifta om abortförbud, kan muslimerna med samma rätt kräva 

att tillåtas månggifte, påminde syster Madeleine. Därför avrådde 

hon från religiösa partibildningar, i varje fall i konfessionell form, 

och instämde i Ulla Gudmundssons hyllning av sekularismen som 

statsbärande princip. Staten måste vara neutral, religionerna kan 

och skall däremot höja rösten för etik och moral, rättvisa och soli - 

daritet, humanitet och respekt för mänskliga rättigheter i samhället 

och gentemot politikerna, ansåg båda. 

I samband med Lissabonfördragets undertecknande talade påven 

Benedikt XVI om ”Europas andliga rötter”, alltså med en vid formulering. 

I detta sammanhang tog Ulla Gudmundsson initiativ till 

ett ”idésamtal” i Rom, också för att markera det svenska EU-ordförandeskapet. 

Flera av de strömningar som format Europa var 

representerade: ärkebiskop Gianfranco Ravasi, chef för Påvliga 

kulturrådet, och historieprofessorn Inge Jonsson, före detta ordförande 

i Vitterhetsakademin och rektor för Stockholms universitet, 

var huvudtalare, och medinbjudna var teologiprofessorn 

Werner Jeanrond, katolik från Glasgow, professor Mohammad 

Fazlhashemi, muslimsk idéhistoriker från Umeå, mystikforskaren 

Jonna Bornemark vid Södertörns högskola, biskop Antje Jackelén, 

Lund, Svenska kyrkan, och professor Daniel Sperber, rabbin och 

talmudist från Jerusalem. 

Samtalet hölls eftermiddagen den 2 november på Bibliotheca 

Angelica, Augustinordens bibliotek, i tre avsnitt: Vilket är egentligen 

Europas andliga arv? Vilken roll spelar det i Europas postsekulära 

samhälle? Och vad betyder arvet för den interreligiösa 

dialogen och för Europas roll i världen? (Vatikanradion förde samman 

deltagarna till ett spännande ”förhandssamtal” som man 

med behållning kan lyssna till på radions hemsida, 

http://www.radiovaticana.org/sv1/Articolo.asp?c=331528.) 

Syster Madeleine Fredell tog upp några av frågorna i samtalet i 

Rom: Har vi en religiös identitet i Europa? Vilken roll spelar den? 

Och vad är vårt kollektiva europeiska minne? Till en början konstaterar 

hon en underström av hednisk tro och myt som lever upp 

på 1800-talet och blommar ut i nationalromantik och småningom 

i extrema politiska rörelser som fascism och nazism. Vidare ett 

grekisk-romerskt arv med religiösa inslag som bland annat blir 

synligt i våra språk. Sedan den starka strömmen av judisk-kristen 

tro som ger oss ett arv med bibeln och kyrkofäderna, och så mo - 

derna teologer fram till Andra Vatikankonciliet, där inte minst 

jesuiten Henri de Lubac är en vägvisare. 

I det kristna europeiska ”framtidsbagaget” framhöll syster 

Madeleine också den nyare tidens martyrer under de totalitära systemen: 

”neomartyrerna” i Sovjetunionen, och man kunde lägga till 

de mördade kristna av olika konfessioner som nazisterna har på 

sitt samvete.

Gång på gång vill Europa vända ”åter till källorna”. Den karolingiska 

renässansen på 800-talet som återupplivar det klassiska arvet, påven 

Gregorius VII:s reformer på 1000-talet som ville återställa balansen mellan 

kyrkan och den världsliga makten, och inte minst reformationen på 1500talet 

under Luther och Melanchton, Calvin och Zwingli, som såg sig som 

en rörelse tillbaka till fornkristendomen – gång på gång avbryts en utveckling 

under mer eller mindre dramatiska former och under mottot ”åter till 

källorna” skapas något nytt och historiskt betydelsefullt. 

Vid sidan av dessa dynamiska krafter lyfte syster Madeleine även fram 

negativa sidor i det institutionella arvet: religiösa förföljelser och pogromer, 

religionskrig, godtyckliga gränsdragningar enligt principen Cuius regio, 

eius religio – fursten bestämmer vilken tro som skall råda i hans rike. 

Statskyrkan blir en hantlangare åt den världsliga makten, ”husförhören” 

ett sätt att kontrollera medborgarnas inordning i ledet. 

Och ur allt detta föds misstänksamhet mot religionen, mot den religiösa 

maktapparaten, och därur uppstår sekularismen, den sekulära staten och 

vår tids relativism och nivellering av religion och etik. Och man skulle 

kunna fortsätta: individualism, konsumism, rå kapitalism. 

Om kristendomen tycks vara på väg ut ur Europa, finner den nya hem i 

andra världsdelar: Afrika, Asien, Latinamerika. På många håll möter nya 

lokala ”kyrkor”, husförsamlingar och sekter, där man läser bibeln men 

lever utan kontinuiteten och historien. ”Modern andlighet” är delvis en diffus 

mix av medicin, psykologi och kommersialism, där människor luras att 

betala dyrt men ofta far illa, betonade syster Madeleine. 

Är religion bra, frågade hon sig avslutningsvis. Ja, en kyrka fri från sta - 

ten, öppen för insyn, oanfäktad av nationalistisk anstrykning, beredd på 

ekumenisk och interreligiös dialog, är bra, blev svaret. Som vårdar sig om 

respekt, inte bara tolerans, inte likgiltighet. Och som en gemensam värdegrund 

och fundament för religionerna och politiken i Europa föreslog hon: 

den obetingade respekten för de grundläggande mänskliga rättigheterna. 

VATIKANRADION 

PÅ SVENSKA 

Text: Kaj Engelhart 

Foto: Per Englund 

Nu på internet: lyssna på gårdagens program när du vill, läs nyheter, 

besök vårt intervjuarkiv: http://www.vaticanradio.org/scandinavo/svedese 

Eller lyssna på kortvåg: 

Kvällar: 20.40 på 6185kHz och 7250kHz samt mellanvåg 

1611kHz/1260kHz 

Repris: 07.00 på 6185kHz och 7335kHz samt mellanvåg 1611kHz 

Språk: Svenska måndag–torsdag och lördag (repriserna dagen därpå) 

Finska fredag och söndag (med estniskt inslag) 

Adress: Vatikanradion, Vatikanstaten 

Tel, fax: +39 06 69 88 40 78, (fax) +39 06 69 88 45 65 

E-post: skan@vatiradio.va 


Stamceller – 

behandling eller 

återvändsgränd? 

Påvliga livsakademin, världsfederationen för 

katolska läkare och Jérôme Lejeune-stiftelsen 

arrangerade i november en kongress om ansvarsfull 

stamcellsforskning, ’’Adulta somatiska stamceller: 

nya perspektiv’’. Vi möttes i Monaco, och 

furstedömet Monaco stod som medarrangör. 

Kongressen var en uppföljning av den första 

internationella stamcellskongressen ordnad av 

Påvliga livsakademin hösten 2006. Det var tydligt 

att mycket har hänt inom stamcellsforskningen 

under de tre åren. 

Nära 500 deltagare från alla världsdelar deltog 

under kongressens tre dagar, och man påmindes 

om Katolska kyrkans enorma vidd, både 

geografiskt och rent mänskligt. Här trängdes 

internationellt erkända toppforskare med franska 

systrar som driver hem för utsatta kvinnor, itali - 

enska biskopar, anglosaxiska pro life-lobbyister, 

indiska bioetiker, afrikanska präster, irländska 

europaparlamentariker och representanter från 

den monegaskiska furstefamiljen. Deltagare från 

de nordiska länderna, förutom Benedicta Lind - 

berg och Helena D’Arcy från svenska Respekt, 

lyste med sin frånvaro. 

Kongressens mål var att presentera några av 

de många framsteg som görs med adulta stamceller 

runt om i världen, och det var inte utan att 

man imponerades av de drivna läkare och 

forskare, som rapporterade om de möjligheter 

som finns med adulta stamceller, celler som finns 

i många av våra kroppsdelar, och som kan ge 

upphov till nya celler. 

Fortfarande är stamcellsforskningen i sin vagga, 

men nya forskningsresultat publiceras i rasande 

fart. Bland de mest anmärkningsvärda var rön om 

hur man med stor framgång behandlar leukemipatienter, 

som man inte hittar passande benmärgsdonatorer 

till, med stamceller från navelsträngsblod, 

som man enkelt kan samla efter en 

vanlig förlossning. Deltagarna fick även höra hur 

barn med den ofta fruktansvärt smärtsamma hudsjukdomen 

epidermolysis bullosa återfått normal 

hud med hjälp av stamceller från navelsträngsblod, 

samt hur en kvinna fått en del av sin luft- 

Fortsättning


Tre av 500 deltagare. Här ser vi Msgr Bernhard Barsi, ärkebiskop av Monaco, med Helena D’Arcy 

och Benedicta Lindberg från Respekt. 

Foto: Elisabeth de Massy 

strupe utbytt med en ny konstgjord strupe, framställd med 

hjälp av stamceller från hennes egen benmärg. 

Så var kommer katolska kyrkan in i det hela, och varför var 

Påvliga livsakademin initiativtagare till en till synes helt vanlig 

medicinsk kongress? Kyrkans intresse för adult stamcellsforskning 

bottnar dels i ett allmänt medicinskt och vetenskapligt 

intresse, dels i motståndet mot embryonal stamcellsforskning. 

Embryonal stamcellsforskning görs på celler som tas från 

embryon under de allra första dagarna av deras utveckling, 

vilket leder till att de – människor i vardande – dör. Tusentals 

embryon möter varje år detta öde, och Katolska kyrkan har, 

under de tio år som gått sedan de första försöken med embryo - 

nal stamcellsforskning, varit en av dem som pekat på det 

orättmätiga att använda blivande människor som medel i 

medicinsk forskning. 

Samtidigt är forskning med adulta stamceller, tagna från 

födda individer eller navelsträngsblod – detta är inte mer etiskt 

problematiskt än ett blodprov – något som kommit i skym - 

undan och som på många håll befinner sig i total medieskugga. 

Detta trots att adulta stamceller i dag används i en lång rad 

behandlingar, medan man ännu inte en enda gång prövat 

behandling med embryonala stamceller på människor. 

En av huvudtalarna vid kongressen var professor Jacques 

Suaudeau, kirurg, forskare, präst och den som leder det vetenskapliga 

arbetet i Påvliga livsakademin. Fader Suaudeau varnade 

för överdriven optimism även vad gäller adulta stam- 

”Embryonal stamcellsforskning 

görs på celler som tas 

från embryon under de allra 

första dagarna av deras 

utveckling, vilket leder till 

att de – människor i vardande 

– dör.” 

celler och påminde deltagarna om att embryonal stamcellsforskning 

har en given plats i grundforskningen, men att den 

borde utföras på djurembryon istället. Många talare var 

överens om orsakerna till att djurembryon inte används i 

högre utsträckning: det skulle vara för dyrt och för krångligt, 

och tack vare ivf-industrin finns det överblivna, nedfrysta 

mänskliga embryon som är både billigare och enklare att få 

tag på. Fader Suaudeau påminde om hur något gott kan leda 

till något ont, och att det som sker inom medicinsk forskning 

inte alltid är lätt att dela in i svart eller vitt. 

Många vittnade om ett – trots allt – växande intresse för adulta 

stamceller, men det fanns en konsensus om att detta nyväckta 

intresse hos de flesta inte är etiskt grundat, utan helt enkelt 

är en pragmatisk omsvängning som ett resultat av att allt fler 

får upp ögonen för att embryonal stamcellsforskning håller på 

att bli en återvändsgränd. Som på så många andra håll är det 

pengarna som styr. Enigheten var stor på kongressens sista dag 

om vikten av att fortsätta sprida information om den adulta 

stamcellsforskningens många möjligheter bland allmänhet och 

genom media, och av att hela tiden låta forskning styras av en 

solid, inre, etisk kompass grundad i medlidande och övertygelsen 

om människolivets okränk barhet. 

Fotnot: 

ivf: in-vitro fertilisering, konstgjord befruktning. 

Text: Helena D’Arcy

Vittna om den uppståndne (jämför 

Luk 24:48) är temat för Böneveckan 

för kristen enhet 18-25 januari 2010. 

Varför ett påsktema redan strax efter 

jul? Det har att göra med ett 100-årsjubileum. 

1910 hölls den första värld s - 

missionskonferensen i Edinburgh i 

Bönevecka med påsktema 

strax efter jul 

Skottland. Dåtidens missionärer erfor 

konkret kyrkosplittringens hindrande 

effekter ute på missionsfälten. Därför 

samlades man i Edinburgh för att tala 

om hur man kunde samverka och vitt - 

na om den uppståndne Kristus tillsammans, 

utan konkurrens. Samtalen i 

Kristi nedstigande i dödsriket. Ikonen i böneveckans material är målad av Lars Gerdmar och finns i 

Maria Magdalena kyrka i Östra Torns församling i Lund. 

Foto: Peter Rydhagen. 

Bildbearbetning: Peter Carlsson 


Edinburgh brukar räknas som startpunkten 

för den moderna ekumeniska 

rörelsen. Samordnarna av den årliga 

Böneveckan för kristen enhet – Faith 

and Order-kommissionen och Påvliga 

rådet för kristen enhet – erbjöd därför 

kyrkorna i Skottland att förbereda 

2010 års Bönevecka, samtidigt som de 

planerar 100-årsjubileet av 1910 års 

konferens (2-6 juni 2010) där temat är 

”Att vittna om Kristus idag”. Av den 

anledningen blev vittnesbördet om den 

Uppståndne ett naturligt tema också 

för Böneveckan. 

I det material som sänts ut till alla 

församlingar i Sverige ingår en guds - 

tjänstordning, där kapitel 24 i Lukas - 

evangeliet med det ursprungliga vitt - 

nesbördet om den levande Herren står 

i centrum (kvinnorna vid graven samt 

lärjungarna på vägen till Emmaus). 

Vidare ingår förslag till underteman 

med fyra bibeltexter för varje dag un - 

der veckan. 

På många håll i Sverige firas ekumeniska 

gudstjänster under påskhelgen. 

Materialet kan med fördel även 

användas vid dessa tillfällen. Så myc ket 

mer som den västliga och östliga kristenheten 

firar påsk på samma dag 

under en följd av år – 2010, 2011, 

2014 och 2017 – då kristna från olika 

traditioner får tillfälle att mötas i påsk - 

hälsningen ”Kristus är uppstånden – 

Ja, han är sannerligen uppstånden”. 

Sveriges Kristna Råd och Svenska Bibel - 

sällskapet samarbetar om utgiv ning en på 

svenska av materialet. Under veckan firas 

Bibelns dag den 24 januari. I den tryckta 

utsända foldern är materialet förkortat. En 

fullständigare version med bland annat 

kommentarer för varje dag finns att hämta 

på hemsidorna www.skr.org eller www. 

bibel sall skapet.se 

Sr Katrin Åmell OP

sid. 14 | aktuell intervju 

Skyddshelgonet för Prästernas år 

presenteras i en ny skrift 

Jean-Marie Vianney utlämnade sig helt, kämpade mot ondskan och visade 

en personlig omsorg om alla som kom till bikt. Så beskrivs skyddshelgonet 

för Prästernas år av Björn Göransson, kyrkoherde i Södertälje. 

Som Km har berättat tidigare utlyste påve 

Benedikt XVI Prästernas år på Jesu Heliga 

hjärtas dag den 19 juni 2009. Året pågår 

till samma högtid i år, den 11 juni. 

Som skyddshelgon för året valde påven 

Jean-Marie Vianney som har varit kyrkoherdarnas 

helgon sedan han helgonförklarades 

1925. 

Nu har fader Björn Göransson givit ut en 

skrift med titeln En präst med gudomligt 

och mänskligt hjärta som är det första mer 

samlade materialet på svenska om Jean- 

Marie Vianney. 

- Karmeliterna har skrivit om honom 

då och då och nästa år ger förlaget Cath o - 

lica ut en bok om hans liv men jag ville att 

det så tidigt som möjligt under präståret 

skulle finnas en mer samlad information 

om denne fascinerande person, säger fader 

Björn. 

Jean-Marie Vianney (1786-1859) var 

född i byn Dardilly nära Lyon och verkade 

som kyrkoherde i över 40 år i en enda församling, 

Ars i Bourgogne. 

Produkt under Prästernas år. Björn 

Göranssons skrift om Jean-Marie Vianney, 

skyddshelgon för temaåret. 

”När han kom som ny präst till sin församling 

var det andliga livet där nästan 

helt dött, men under hans ledning blev det 

en levande och dynamisk församling.” Så 

skriver biskop Anders Arborelius på 

skriftens baksida. 

- Jean-Marie Vianney inspirerar präst er 

än i dag, kommenterar fader Björn. 

I skriften berättar han om bondsonen som 

hade stora svårigheter att komma in på 

prästbanan när han väl fick börja studera 

i 20-årsåldern. 

”Han hade innan dess inte umgåtts 

med människor som hade haft tid för 

intellektuella aktiviteter, eller intresse för 

det. Jean-Marie kände till hur man arbetade 

på fälten men inte hur man studera - 

de.” 

- Han hade svårt för abstraktioner. 

Filosofi och latinsk grammatik, till exempel, 

var plågsamt för honom. Men senare 

skulle hans läsintresse växa och han efterlämnade 

ett stort bibliotek. 

Hans begåvning låg dock inte på det 

teologiska planet utan på det andliga och 

pastorala. Det visade sig när han hade 

kommit till Ars. 

Fader Björn skriver om den 31-årige Jean- 

Maries ankomst till byn, den 9 februari 

1818: ”Ars hade vid den tiden 40 små hus 

och fyra stora krogar. Kyrktornet hade ri - 

vits ner under franska revolutionen.” 

Jean Marie tog illa vid sig av bybornas 

alkoholmissbruk och danstillställningar 

och var oerhört sträng i sina predikningar 

som tydligen gjorde intryck på ett nytt sätt: 

”Människor lyssnade. Deras synder kunde 

visserligen förolämpa och uppröra mora - 

liskt sinnade människor, men denne präst 

berördes och blev sårad av synder.” 

Här kom en speciell egenskap hos 

honom fram, menar fader Björn. 

- Han kunde göra egen bot för de 

svaga, som ett offer i det fördolda. 

När människor gick till bikt för honom 

upptäckte de hur djupt han koncentrerade 

sig på var och en och gav individuella råd 

till dem. 

- I hans själavård fanns ingen slentrian 

eller likgiltighet. Han hade en stor intuition 

för vad som var synd och äkta vilja 

till omvändelse. 

Det finns också belägg för att han 

kunde bota och hela på ett oförklarligt 

sätt. 

Så småningom spred sig ryktet om 

Jean-Maries andliga utstrålning och allt 

flera pilgrimer sökte sig till Ars. 

- Mot slutet av hans levnad kom de i 

tusental och det var omöjligt för honom 

att höra alla bikter trots att han satt i bikt - 

stolen 15 timmar per dygn. 

Han fick hjälp av missionärer som då 

hade kommit till Ars. 

Det fanns präster som var avundsjuka på 

hans dragningskraft. Men många stödde 

honom också: ”Vid en årlig prästreträtt 

sade en biskop att han önskade att alla 

hans präster skulle ha något av Jean-Marie 

Vianneys galenskap.’’ 

Med ordet galenskap menades Jean- 

Maries istadiga kamp mot ondska och 

synd och hans extrema asketism, förklarar 

fader Björn. 

- Han sov bara två timmar per natt och 

åt snabbt, stående, ofta bara potatis, vilket 

ledde till att han tappade nästan alla sina 

tänder. Om han fick några kläder skänkte 

han bort dem. När han inte firade mässa, 

då han klädde sig i praktfulla skrudar, gick 

han omkring i en sliten sutan, en ful hatt 

och trasiga skor. 

Den sortens asketism behöver inte 

dagens präster ha som föredöme, påpekar 

fader Björn. 

- Föredömet ligger i hans hängivenhet 

mot Kristus, i hans sakramentala förank - 

ring, i hans pastorala omsorg och – inte

minst – i hans sociala kompetens. Han hade mycket humor 

och kunde njuta av tillvaron. 

Visst var hans leverne exceptionellt, och detta mötte 

naturligtvis motstånd hos vissa bybor som ville honom illa. 

- Tre gånger försökte han fly från Ars. Alla gångerna kom 

han tillbaka. Och det var inte av plikt mot sin biskop utan av 

en längtan att göra Guds vilja. När han firade mässan i Ars 

igen visste han att han lydde Gud. 

Så det var i Ars som Jean-Marie Vianney fick dö, 1859. 

1904 blev han saligförklarad och 1925 helgonförklarad. 

Birgit Ahlberg-Hyse 

En mångårig relation 

Björn Göranssons relation till Jean-Marie Vianney började 

långt innan Prästernas år utlystes. Och han har arbetat för att 

göra helgonet känt i stiftet. 

2007, under sin kyrkoherdetid i Västerås, såg han till att 

en relik av helgonet placerades i Josef Arbetarens kyrka i 

annexförsamlingen Köping. Det skedde i samband med att 

den förre nuntien i Norden, Giovanni Tonucci, konsekrerade 

kyrkan. 

I reportaget från högtiden, i Km nr 6/07, uttryckte fader 

Björn sin önskan att framtidens präster som blir utnämnda 

till kyrkoherdar i någon församling i Sverige ska vilja vallfärda 

till Köping och dess relik av Vianney. 

Själv tog han ett längre steg när han hade utnämnts till 

kyrkoherde i Södertälje 2008. Då vallfärdade han till Ars och 

besökte de minnen som fortfarande finns av Jean-Marie 

Vianney. 

- Kyrkan är ombyggd men hans sakristia finns kvar. Och 

prästgården är ett museum där man kan se hans välfyllda 

bibliotek och hans spartanska kök. 

I utkanten av byn står en staty av Vianney. Den visar hur han 

pekar mot himlen. 

- Han pekade ofta mot himlen på olika sätt under sitt liv. 

Men han kom till himlen genom att ha båda fötterna på jorden. 

Nära Ars ligger ett nybyggt prästseminarium som tar emot 

studerande och gäster från hela världen. 

- Där bodde jag och upplevde en fin gemenskap. Det var 

under min vistelse i Ars som jag kom på idén att samla material 

till skriften om Jean-Marie Vianney 

Om att ha en personlig relation till ett helgon, som han 

har med Jean-Marie Vianney, säger fader Björn: 

- Lika väl som man kan hitta gemenskap med en människa 

här på jorden kan man hitta gemenskap med någon i 

den triumferande kyrkan. 

aktuell intervju | sid. 15 

En relik har installerats. I Km nr 6/07 berättade vi om det tillfälle då den dåvarande nordiske 

nuntien, ärkebiskopen Giovanni Tonucci, besökte Josef Arbetarens kyrka i Köping 

för att konsekrera den. Det var för övrigt hans första uppdrag av det slaget i Norden. 

Vid samma högtid installerade han reliken av Jean-Marie Vianney. 

Med det nya relikskrinet under altaret firades mässan. Här ser vi ärkebiskopen assisterad 

av fader Björn Göransson. I bakgrunden står den kaldeiske prästen fader Paul Rabban. 


”I reportaget från högtiden, i Km nr 6/07, uttryckte 

fader Björn sin önskan att framtidens präster som 

blir utnämnda till kyrkoherdar i någon församling i 

Sverige ska vilja vallfärda till Köping och dess relik 

av Vianney.” 

Fotnot: 

Att Jean-Marie Vianney röner stor vördnad visade sig när 200-årsminnet av 

hans födelse firades 1986. Då gjorde påven Johannes Paulus II ett besök i 

Ars och firade mässa i helgonets kyrka. 

Den som, mot porto, önskar beställa skriften om Jean-Marie Vianney kan 

maila till bjorn.goransson@katolskakyrkan.se

sid. 16 | aktuellt inrikes 

Integrationsprojekt inom SUK 

I juli 2008 påbörjades ett projekt inom SUK, Sveriges Unga 

Katoliker, med inriktning på integration. Meningen med projektet, 

som går under namnet ”Enhet i mångfald”, har varit att 

undersöka hur samarbetet med de nationella grupperna inom 

SUK fungerar och hur det kan förbättras. Man har också tittat på 

hur de olika ungdomsgrupperna inom missionerna samarbetar 

sinsemellan, och vad som eventuellt kan förbättras och utvecklas. 

Ansvarig för projektet har varit Semhar Petros, som mellan 

augusti och början av november 2008 besökte ett 20-tal ungdomsgrupper 

i stiftet. Majoriteten av dessa grupper är registre - 

rade inom SUK, endast ett fåtal har valt att verka på egen hand. 

Huvudsyftet med projektet har varit att få en bild av de 

nationella gruppernas och lokalföreningarnas situation och deras 

olika verksamheter, berättar Semhar. 

- Men samarbetsfrågan har också haft en mycket hög prioritet 

i projektet. 

Semhar poängterar att meningen med integrationsprojektet inte 

på något sätt varit att de nationella ungdomsgrupperna ska göra 

avkall på sin kulturella, religiösa eller språkliga identitet. 

- Den centrala frågan har snarare varit hur man utifrån gruppernas 

särart kan hitta fram till ett bra sätt att samarbeta på och 

hur man kan berika varandra, menar Semhar Petros. 

Men hon påpekar samtidigt att hon inte sällan möttes av en 

viss tveksamhet från en del ungdomsgrupper, som undrade om 

integrationsprojektet innebar att man skulle få ge upp ”det egna”. 

- Flera grupper hade heller inte särskilt god kunskap om vad 

SUK kan erbjuda, berättar Semhar, som i mycket fick se sig som 

en PR-konsult för riksförbundet. 

Hon understryker att hon är väl medveten om att frågan om 

integration är en mycket känslig sak för många. 

- Det är väl självklart att de flesta månar om sin särart, också 

lång tid efter att man kommit till Sverige. Och att man har ett 

stort behov av den trygghet som den egna gruppen kan ge, menar 

Semhar, som också pekar på att föräldrarnas behov i detta 

avseende i mycket överförs till barnen. 

Väl medveten om dessa förutsättningar har Semhar Petros 

under sina besök hos ungdomsgrupperna velat redovisa vilket 

slags stöd och vilken hjälp ungdomarna kan förvänta sig få av 

SUK. 

- Det kan till exempel handla om hur man bäst administrerar 

den egna ungdomsverksamheten och hur man organiserar träffar 

av olika slag. 

En avgörande erfarenhet som Semhar gjort under sina besök hos 

ungdomsgrupperna är vikten av det personliga mötet. Inom SUK 

är tre ungdomskonsulenter verksamma som ansvarar för ett 60tal 

lokalföreningar, inom sex regioner runt om i stiftet. 

- Jag kan inte nog poängtera vikten av att alla grupper har en 

kontaktperson inom SUK. 

Särarter som berikar. Semhar Petros har 

undersökt hur samarbetet med de nationella 

grupperna inom SUK fungerar och hur det 

kan förbättras.

Hur skulle Semhar beskriva ungdomsgruppernas 

relation till SUK? Hon konstaterar att 

de flesta grupperna i någon utsträckning har 

deltagit i aktiviteter som organiserats av riksförbundet. 

Det rör sig exempelvis om stiftsoch 

världsungdomsdagarna och kurser i 

ledarskap och styrelsearbete. 

Ungdomsgruppernas olika aktiviteter 

skiljer sig till viss del beroende på den kulturella 

bakgrunden. Sång och dans är exempelvis 

en förekommande aktivitet bland de 

polska och kroatiska ungdomarna. 

Men i mycket handlar det om att man 

organiserar olika kurser och utbildningar, till 

exempel katekesundervisning, föredrag, studie - 

dagar och samtalskvällar, säger Semhar. 

- I de flesta ungdomsgrupperna har man 

aktiviteter som omfattar hela familjer, där 

man träffas för gemenskap över generationsgränserna. 

Semhar Petros menar också att de 

nationella själasörjarnas engagemang i ungdomsarbetet 

är av stor betydelse. Hennes 

erfarenhet är att minst två tredjedelar av 

dessa är aktiva, framför allt med undervisning, 

inom ungdomsgrupperna. 

- I många kulturer har man också en 

särskild respekt och vördnad för prästen i församlingen. 

Därför kommer vi från SUK:s sida 

att fördjupa samarbetet med prästerna inom 

de nationella missionerna, vilket i sin tur 

innebär en fördjupad kontakt med ungdomarna. 

Vid senaste årsmötet visade några av 

deltagarna tveksamhet till att man inom 

SUK över huvud taget skulle behålla de 

nationella grupperna. 

Förslaget fick inte direkt något gehör, 

säger Semhar. 

- Men det tillsattes i alla fall en utredning, 

där bland annat jag ingår, som ska 

titta på frågan. 

Det mest positiva med projektet har varit 

alla möten med ungdomar som vill 

engagera sig i frågor som rör det lokala 

ungdomsarbetet, men som också önskar 

en nära kontakt med SUK på riksnivå, 

understryker Semhar, bördig från Eritrea 

och med en examen i statskunskap från 

Uppsala universitet. 

Att integrationstanken ska bli mera 

framträdande i det framtida SUK-arbetet 

är hon helt övertygad om. 

Text och foto: Ryszard Antonius Klinger 

aktuellt inrikes | sid. 17 

Det våras för KPN: 

Nytt konfirmandmaterial, 

färdiga riktlinjer för katekes 

Att producera bra material till 600 kateketer, att fortbilda 

kateketer och att ordna kurser i trosfördjupning för vuxna 

– det är huvuduppdragen för KPN, Katolska Pedagogiska 

Nämnden. 

Vi har träffat Ulrika Erlandsson, nämndens arbetande ordförande, 

och hon ser fram emot vårterminen då KPN ger 

ut ett nytt konfirmandmaterial. 

I KPN:s lokaler, lite för trånga under takåsarna i biskopsämbetes hus på Söder 

i Stockholm, visar Ulrika serien av böcker som nämnden har givit ut sedan 2004 

under samlingsnamnet På väg med Kristus. 

Den första boken, Gud kommer till oss, vänder sig till de yngsta barnen. 

Serien har nått fram till den sjätte boken, Kyrkans historia. Nu till våren utkommer 

Krisma, för konfirmanderna i klass åtta och nio. 

- Böckerna för yngre barn innehåller pysseluppgifter och bilder att färglägga. Krisma 

består dels av en ”tankebok” med lärotexter, böner och dikter, dels av ett arbetshäfte 

som är fyllt med uppgifter och frågor att fylla i som man ska kunna använda direkt i 

undervisningen. 

Arbetskollektiv. KPN:s kansli består av, från vänster, Maria Borowiec, Christina Ramos de 

Strandberg, Claudio Palma, Carina Mlynarczyk, Hélène-Dominique Lindroth och Ulrika 

Erlandsson. 

Foto: Per Englund 

Fortsättning

sid. 18 | aktuellt inrikes 

För lanseringen av Krisma ska KPN 

samarbeta med Sveriges Unga Katoliker, 

SUK, och studieförbundet Bilda. 

- På tre platser i landet, i Malmö den 

23 januari, i Stockholm den 13 mars och 

i Göteborg den 20 mars, bjuds präster 

och kateketer in till heldagar som ska 

inspirera till ett mer aktivt konfirmandarbete 

med Krisma i fokus. 

Vi bläddrar i KPN:s böcker. De är välfyllda 

men lättillgängliga och rikt illustre - 

rade. Var och en har en detaljerad hand - 

ledning för varje moment av undervisning 

en. Ulrika kommenterar: 

- Materialet är teologiskt prövat och 

anpassat efter de olika åldrarnas mognad. 

Vi diskuterar innehållet noga inom 

redaktionsgruppen, letar efter bra illustr a - 

törer och arbetar med att göra innehållet 

intressant genom att barnen känner igen 

sig i situationerna som de möter i böckerna. 

I stort sett alla församlingar i stiftet och 

fler och fler missioner använder sig av 

detta material och Ulrika menar att det 

innebär en kvalitetssäkring för undervisningen. 

- Vi kan garantera att innehållet är 

bra och då är det en fördel att undervisningen 

är likartad över hela stiftet. 

Handledningarna ger kateketerna en 

baskunskap som de kan luta sig mot och 

känna sig trygga i. 

Nu är vi inne på ett viktigt ämne, de 

omkring 600 kateketerna och deras kompetens 

att undervisa i den katolska tron. 

KPN:s arbete med att utbilda kateketerna 

blir allt mer gediget. Det bottnar i de nya 

riktlinjerna för katekes i stiftet, förmedlade 

i Biskopens dekret Ge som gåva vad ni har 

fått som gåva som gavs ut 2009. 

- Det har varit ett stort projekt som 

började med den kateketiska kongressen 

2002. Vi presenterade riktlinjerna på 

Kateketens dag i Malmö i slutet av augusti 

då 140 kateketer från hela stiftet deltog. 

Men innan dess hade KPN tjuvstartat 

med att använda riktlinjerna på sina 

baskurser som anordnas fyra lördagar per 

år för kateketer från två dekanat i taget. 

- På baskursen har vi en bra blandning 

av katolskt teologi, Kyrkans sociallära, 

pedagogiska metoder, andakter och 

diskussioner. Och det brukar vara roliga 

dagar! 

Kaketerna behöver de här dagarna, 

Tas i bruk inom kort. Det nya konfirmandmaterialet Krisma förelåg i korrektur vid Km:s 

besök på KPN. Under vårterminen börjar det användas i undervisningen. Bokens författare 

är diakon Björn Håkonsson i Malmö. Till vänster ligger Biskopens dekret, Ge som gåva 

vad ni har fått som gåva. Riktlinjer för katekesen i Stockholms katolska stift. 


säger Ulrika, inte bara för att fördjupa sin 

tro och sin kompetens att undervisa utan 

för att få uppmuntran och tack för sitt 

arbete. 

- Tyvärr träffar vi ledsna kateketer 

ibland. De får inte alltid den uppskatt - 

ning av sina präster som de skulle behöva. 

Många av kateketerna har kommit in i 

arbetet genom sina barn. Till en början 

kan de ha svårt för att vittna om sin tro 

och känna sig ovana med att undervisa. 

- Därför är kurserna viktiga, att få 

byta ut tankar och erfarenheter kring 

tron och hur man kan förmedla den. 

Ulrikas erfarenhet är att självförtroendet 

växer med kunskaperna och med 

känslan av att vara accepterad, även om 

undervisningsspråket svenska inte är 

modersmålet. 

- Kateketer gör stora insatser även om 

de inte alltid behärskar en perfekt svenska. 

En viktig egenskap är deras sociala 

kapacitet, att de kan kommunicera. Det 

är kyrkoherdarnas ansvar att välja ut och 

sedan stödja sina kateketer. 

Nu har vi talat en lång stund om barnoch 

konfirmandundervisningen och om 

bokutgivningen kring den. Men Ulrika 

vill även nämna KPN:s andra verksamhetsområde, 

vuxenundervisningen. 

- Det är många kategorier vuxna som 

har behov av fördjupning i både tro och 

kunskap. Vuxenkurserna vänder sig till 

alla som önskar en trosfördjupning. 

Exempelvis har konvertiter visat ett stort 

intresse för dem. 

I samarbete med Sankta Birgittas 

folkhögskola fortsätter KPN nu den serie 

veckoslut med trosfördjupning som 

inleddes under hösten, Kunskap på väg. 

Kurser inom olika ämnen cirkulerar 

på fem platser: stiftsgårdarna Marielund 

och Johannesgården utanför Stockholm 

respektive Göteborg, benediktinsystrarnas 

kloster i Omberg, dominikansystrarnas 

kloster i Rögle och Birgittasystrarnas 

kloster i Falun. 

- Att behovet är stort märker vi på att 

många anmälningar kommer in så fort vi 

har annonserat om kurserna och på de 

positiva utvärderingarna. 

Birgit Ahlberg-Hyse

För Ulrika går arbete 

och fritid ihop 

- Det är så fascinerande att hitta olika metoder för att 

förmedla tron! Med en outsinlig entusiasm förklarar Ulrika 

Erlandsson varför hon aldrig tröttnar på sitt arbete. 

När hon berättar om sig själv förstår man att hon, för att 

trivas så här märkbart bra, behöver arbeta med båda KPN:s 

uppdrag: bokutgivningen för församlingarnas katekesundervisning 

och kursverksamheten för kateketer och övriga 

vuxna. 

Hennes stora engagemang, där yrkeserfarenheter och 

fritidsintressen tangerar varandra, ligger ändå i det man kan 

göra i en församling, med både barn och vuxna, för detta 

fascinerande att förmedla sin tro. 

I Vår Frus församling i Täby har hon sedan några år en för - 

äldra grupp som träffas regelbundet och diskuterar gemensamma 

problem och glädjeämnen. 

- Det är så givande! Vi finns till för att stötta varandra i 

vår kallelse att vara föräldrar. För tonårsföräldrar kan det till 

exempel vara svårt att veta hur man ska tala med sina barn 

om en sund sexualitet. 

Ulrika har själv tre barn, en åttaåring och två i början av 

tonåren. Mot dem försöker hon vara lyssnande och inte så 

mycket styrande, vilket hon erkänner kan vara svårt. 

- Det gäller att ställa ”bry sig om-frågor” så att barnen vet 

att deras person respekteras. 

I Täby har Ulrika också, tillsammans med Katarina Banda, 

uppskattade ’’barnpredikningar’’ i samband med högmässan. 

- Det är en blandning av predikan och katekes. Jag är 

särskilt fascinerad av de yngsta barnen, från tre år och uppåt 

tio. De är fortfarande öppna för Undret. 

Ibland längtar Ulrika efter att ha en egen undervisningsgrupp 

igen. Hon var länge kateket i S:ta Eugenia, under pater 

Rainer Carls och pater Stefan Dartmanns ledning. 

- Det var nog då det gick upp för mig att det var pedagogiskt 

arbete i någon form som jag ville ägna mig åt. 

Vägen till den insikten var originell. Som diplomatdotter 

är Ulrika uppvuxen i Afrika och kom hem till Sverige som 

19-åring. Då sökte hon till Balettakademien, kom in men 

hoppade av och började läsa teologi i Uppsala. 

Efter en teol. kand. hade hon olika uppdrag, bland annat 

som lärare på gymnasiet i Tyska skolan, innan hon började 

på KPN 1991. 

Ulrika har skrivit flera av böckerna som KPN givit ut, bland 

andra de två första böckerna i serien På väg med Kristus. I 

dem, och naturligtvis i alla de övriga där hon har varit an - 

svarig för innehållet, har hon haft samma tanke som i sin 

egen familj: att anknyta till barnens eget liv. 

- Det är så viktigt att barnen blir sedda. När de får spegla 

sig i Kristi ljus kan deras liv få en ny dimension. 

Text och foto: Birgit Ahlberg-Hyse 

aktuellt inrikes | sid. 19 

På väg upp. Ulrika Erlandsson får motion i trapporna till KPN:s lokaler som ligger under 

takåsarna på biskopsämbetet. 

Tre gånger per år ger KPN ut tidningen KateketNytt som trycks i 900 

exemplar, i första hand för kateketer men också för präster, systrar och 

andra med intresse för katolsk undervisning. 

I nr 2 beskriver en av KPN:s medarbetare, Hélène-Dominique Lindroth, 

innehållet i Ge som gåva vad ni har fått som gåva, Riktlinjer för katekesen 

i Stockholms katolska stift som kom ut i höstas. 

På sidan 45 anmäls Ge som gåva vad ni har fått som gåva 

Läs även Anna Dunérs artiklar: 

I Km nr 10 rapporterade hon från Kateketens dag 

I Km nr 11 berättade hon om Ulrika Erlandssons ”barnpredikningar” i Täby

sid. 20 | utrikes reportage 

Via Sanctae Birgittae: 

Från Vadstena till Santiago de Compostela 

Äntligen, efter att ha vandrat 70 mil på en månad, hade min hustru 

Maroushka och jag den 25 oktober 2005 nått fram till Santiago de 

Compostela, till ’’Sankt Jakobs mark’’. 

Vid ingången till staden upptäckte vi en monumental staty föreställande 

kända pilgrimer till Santiago genom tiderna – däribland Heliga Birgitta! 

Två dagar senare, när jag integrerat 

denna nya ”Birgitta-uppenbarelse”, 

hade jag redan påbörjat efterforskningar 

för att få veta mera om 

helgonet. Och jag märkte hur stort 

hennes inflytande varit, som mysti - 

ker, som politiker, som någon som i 

högsta grad inspirerat konstnärer 

och författare. (Jag upptäckte också 

att hon föddes på den plats där min 

mor föddes 620 år senare, i Finsta i 

Roslagen. Fantastiskt!) 

Europas skyddspatron, Birgitta av 

Vadstena, var och förblev en pilgrim. 

Den vandring hon företog från 

Vadstena till Santiago tog två år och 

var en av de längsta pilgrimsfärder 

hon gav sig ut på. För naturligtvis 

skulle hon dit. Till Jakobslederna 

drogs såväl hög som låg – en tid 

under 1300-talet vandrade faktiskt 

hela tio procent av Europas befolk - 

ning någon gång under livet till 

Santiago de Compostela. 

Birgittakapellet i Vidauban. Den som tar sig fram på motorvägen mellan Paris och Nice bör hålla 

ögonen öppna – och har då möjlighet att upptäcka detta kapell. 

Foto: Mairie de Vidauban 

Mitt intresse för Birgitta och för 

hennes pilgrims vandringar var alltså 

väckt och vintern 2006 ansökte jag 

om att få träffa msgr Julián Barrio, 

ärkebiskopen av Santiago de Com - 

postela. Jag presenterade vad som nu 

blivit ”mitt projekt”: att ”rehabilitera” 

Via Sanctae Birgittae – Birgittas 

pilgrimsled – och utröna var och hur 

Birgitta tog sig fram under åren 

1341-1342. Ärkebiskopen reagerade 

med entusiasm. När jag lämnade 

honom visste jag att jag fått stöd för

Ikonkors. Originalet till korset, som finns i Johannes Döparens kyrka, och som kommer att 

invigas på långfredagen i år, står i Blåkyrkan i Vadstena. 

Foto: Jean Benoit 

projektet: att utforska den 420 mil 

långa vandringsleden som sträcker sig 

genom sju länder och som ännu i dag 

erinrar om så mycket av det medeltida 

Europas kulturella och andliga historia. 

En stor del av vägen, minst 150 mil, 

går genom Frankrike, mitt hemland 

alltsedan jag (femton år gammal) flyttade 

hit tillsammans med mina föräld - 

rar. Jag bor nu i Plan de la Tour i 

Provence och gläder mig åt att Birgitta 

påstås ha gjort en omväg genom just 

Provence för att stanna i bön inför de 

reliker av Heliga Maria Magdalena, 

Heliga Marta och Helige Lasaros som 

enligt traditionen flydde undan förföljelserna 

i Palestina och omkring år 40 

anlände till södra Frankrike. 

I Provence finns verkligen oväntade 

Birgittaminnen. I hela Frankrike finns 

ett femtiotal kyrkor och kapell som är 

uppkallade efter Heliga Birgitta och jag 

exemplifierar gärna med det som ligger 

i Vidauban. 

Stadens skyddshelgon är alltså Heliga 

Birgitta. I folkmun heter det att ”den 

som köper en fastighet i Vidauban ska 

kunna se både kyrktornet och Birgitta - 

kapellet”. En av vingårdarna har namn 

efter helgonet – och dricker någon lite 

för mycket av druvsaften så finns hjälp 

att hämta på apoteket Sainte Brigitte. 

Trötta vandrare kan ta in på hotellet 

som bär Birgittas namn – och kanske 

tar man sig dit på någon av de vägar 

som också de uppkallats efter Birgitta. 

Själva Birgittakapellet (med reliker 

efter helgonet) ligger på en kulle 

(egentligen en utbränd vulkan) 200 

meter över havet. Kapellet är upplyst 

utrikes reportage | sid. 21 

under dygnets mörka timmar och syns 

gott och väl för den som tar sig fram på 

stora vägen mellan Paris och Nice. 

Borgmästaren är en stor Birgittafantast 

som hyser förhoppningar om att helgonet 

ska utnämnas till skyddshelgon för 

hela Provence. 

Det kan också sägas att en annan av 

stadens kyrkor, som är uppkallad efter 

Johannes Döparen, tack vare tillmötesgående 

från Svenska kyrkans kyrkoherde 

i Vadstena Torbjörn Ahnlund nu 

har ett ”ikonkors”, en kopia av det 

vackra kors som finns i Blåkyrkan i 

Vadstena. Korset, med bilder av Guds 

moder Maria, Den heliga Birgitta och 

hennes dotter Katarina, kommer att 

invigas långfredagen 2010 då man 

kommer att gå ”Birgittas korsväg”. 

Ett Birgittakapell finns också i intilliggande 

Montpellier. Kapellet är i riskzonen 

eftersom man planerar nybyggnationer 

alldeles i närheten. En namn - 

insamling i syfte att stoppa bebyggelsen 

har påbörjats och hittills, i december, 

har cirka 1 000 av de 5 000 invånarna 

skrivit under – bland undertecknarna 

finns också biskop Anders Arborelius! 

Vägen mellan Finsta och Santiago de Compostela. Vandringsleden 

sträcker sig genom sju länder och är 420 mil lång. 

Fortsättning

sid. 22 | utrikes reportage 

På väg mot målet. Pilgrimsleden är väl utmärkt. 

Foto: Jean Benoit 

Sveriges Kristna Råd söker 

Direktor för Ekumenisk diakoni 

Sista ansökningsdag är den 15 februari 

Läs mer om tjänsten på www.skr.org 

Då vill man inte bara värna om själva kapellet utan 

också, och framför allt, om det relikskrin som 

innehåller kvarlevor – med äkthetsintyg – efter Heliga 

Birgitta. 

Sedan Birgitta år 1999 utnämndes till Europas skydds - 

helgon har intresset för helgonet ökat alltmer – och 

inte bara i Provence. Vi som engagerar oss i rehabiliteringen 

av vad som var Heliga Birgittas pilgrimsled, 

från Finsta/Vadstena till Santiago de Compostela, ser 

fram emot att Via Sanctae Birgittae ska öppnas vid det 

möte som kommer att hållas i Vadstena i augusti, med 

representanter för de sju länder som Birgitta genomströvade. 

Gerard Ecorcheville-Olsson 

Fotnot: 

Mera om Santiago de Compostela, ”stjärnans gärde” och 

’’Sankt Jakobs mark’’ fanns att läsa i Km 7-8/08. 

Om Birgittas pilgrimsvandringar berättades också i Km 9/09. 

Sveriges Kristna Råd – "kyrkorna tillsammans" – är kyrkornas 

nationella samarbetsorgan, en öppen ekumenisk mötesplats för 

kyrkorna i Sverige, med 28 medlemskyrkor.

Heliga rum 

Stall från tidigt 1800-tal 

blev S:t Nikolai kyrka 

heliga rum | sid. 23 

När en skicklig arkitekt översatte församlingens önskemål till ritningar blev S:t Nikolai 

kyrka i Ystad en liten basilika där den ursprungliga träkänslan finns kvar och där koret är 

inrett med mycken symbolik. 

Vi har gått igenom det heliga rummet med flera ledsagare. 

Sluten exteriör. Det är svårt att tro att denna gamla stallbyggnad med sin kompakta stengrund, sina små fönster och sitt rejält tilltagna tak rymmer ett kyrkorum 

med en lätt, luftig rymd. Men ett kors på gaveln vittnar om att detta är en kyrka. 

Fortsättning

Öppen interiör. När stallet skulle bli kyrka revs allting invändigt. 

Taket var dåligt och måste bytas ut nästan helt. De mörka bjälkarna 

är de gamla som kunde behållas. Bärande stolpar blev 

pelare i kyrkorummet som därmed fick tre skepp. 

Takbelysningen, en så kallad Pauluskrona, finns genomgående 

i byggnaden. 

Vid Km:s besök firades en barmhärtighetsandakt, vilket förklarar 

bilden framför altaret. 

Förra året fyllde S:t Nikolai kyrka i Ystad 

20 år. Vid Km:s besök i våras, alldeles 

efter jubileet, beskrev en av initiativtagarna 

till församlingens grundande, Henrik 

von Görtz, hur man genom kontakt med 

kommunen fick köpa en central fastighet, 

K-märkt med flerhundraåriga anor, kring 

en stenlagd gård där det bland annat låg 

ett hus från tidigt 1800-tal som ursprungligen 

hade varit stall med höskulle. 

I modern tid har huset använts för andra 

ändamål. När församlingen tog över det 

hade en stadsbudsfirma haft det som 

garage och förvanskat exteriören med 

stora dörrar. 

- Det första vi gjorde var att mura igen 

dörröppningarna och återställa bottenvåningens 

stenväggar. Det berättar Claes 

B Persson, den förre stadsarkitekten som 

fick församlingens uppdrag att göra 

kyrka av det hus som trots allt hade stora 

fördelar. 

Potentialen låg i byggnadens volym. 

Golven mellan etagen revs ut och rummet 

fick gå ända upp i nock. Nya takstolar 

byggdes och nedanför restes bärande 

stolpar. Dessa blev pelare i kyrkorummet 

som därmed fick tre skepp. 

- Det var en gammal byggnadsteknik 

som användes så att träverket blev 

väldigt vackert. Samtidigt fick vi en liten 

basilika, konstaterar Henrik von Görtz 

och tillägger att församlingsmedlemmarna 

var mycket nöjda över utformningen. 

Men Claes B Persson och hans arkitekt - 

kolleger skulle påverka interiören mycket 

mera än med den speciella atmosfär som 

gavs själva rummet. 

- Det är ju mycket i en kyrka som hör 

ihop och vi gjorde allt i ett sammanhang. 

Det mest originella inslaget, som verkli- 

Mjuka linjer. Kortrappan, i marmor, påbörjar en rund form som 

avslutas med de böjda plåtskärmarna. Bakom dessa anas det 

oändliga ljuset. 

Altaret är snickrat i det ovanliga svenska träslaget oliv ask. 

Stolsryggarnas form kan liknas vid händer som för samman 

fingertopparna i bön. 

Genom att bilden är tagen från sidan har det skett en perspektivförskjutning 

så att krucifixet ser ut att hänga framför en av 

skärmarna. I själva verket hänger det i springan av ljus.

Med nästan från början. Mariaskulpturen har tidigare stått i ett 

kloster i Flensburg. 

Snidade reliefer. Korsvägens bilder har polskt ursprung. 

gen slår förstagångsbesökaren, är de 

stora grå plåtskärmarna som täcker 

korväggens fönster, med undantag 

av en liten springa mitt i, under krucifixet. 

Ljuset i springan, förklarar Claes, 

antyder en oändlighet och en oviss - 

het. 

- Man vet ingenting om det som 

finns där utanför, man kan bara ana 

något. 

Henrik kommer ihåg att en del 

församlingsmedlemmar var lite 

tveksamma till skärmarna först men 

att de mer och mer har kommit att 

uppskatta deras symboliska värde. 

Mer symbolik: Altaret är uppbyggt 

av tolv stavar som representerar de 

tolv apostlarna. I ambon påminner 

de fyra ribborna om evangelisterna 

och de tre ribborna i stolarna ska 

föra tankarna till treenigheten. 

- Stolsryggarna ser jag som bedjande 

händer också, inflikar Hen - 

rik. 

Samtliga träarbeten i koret, även 

kredensbordet och golvljusstakarna, 

är utförda av den nu avlidne 

träkonstnären Sigvard Nilsson. 

Kyrkbänkarna är däremot inte 

resultat av Perssons formgivning 

och Nilssons utförande. 

Nej, säger Henrik, de är betyd - 

ligt äldre. 

- De härstammar från det före 

detta kapellet i närheten av Färlöv 

utanför Kristianstad och vi var 

tacksamma över att få dem till 

kyrkans invigning. Men eftersom 

församlingen har vuxit sedan dess 

behöver vi nu längre bänkar med 

plats för flera. Och för dem kommer 

vi att anlita Claes B Persson 

igen. 

För att fullborda det heliga rummet 

i Ystad har det funnits många goda 


givare. Det berättar Torgny Ström, 

som är församlingens kantor och 

mycket intresserad av den kyrka han 

är aktiv i. 

- Krucifixet fick vi till invigning - 

en från Jesu Hjärta kyrka i Malmö. 

Den revs när Vår Frälsares kyrka 

skulle byggas. 

Mariaskulpturen, på högra kor - 

väggen, har varit med i kyrkan nästan 

från början. 

- Den stod först i ett cisterciens - 

kloster i Flensburg. Vår förste 

kyrkoherde, pater Teodor Famula 

OMI, fick den av dåvarande domprosten 

i Sankt Angars katolska 

domkyrka i Köpen hamn, Dietrich 

Timmerman. 

Till vänster i koret, i en liten nisch, 

står tabernaklet i glänsande mäs - 

sing. Torgny tycker att det är vac - 

kert med sin ornamenterade dörr - 

utsmyckning. 

”Ljuset i springan … antyder en 

oändlighet och en ovisshet” 

- Det är en rejäl pjäs, och den 

tjänade som tabernakel i prästsemi - 

nariet under den tid det låg på 

Björngårdsgatan på Söder i Stock - 

holm. 

Hur det kom till Ystad har 

Henrik ett personligt minne av. 

- Jag var på pastoralrådsmöte, 

det var 1990, och biskop Hubertus 

sade att prästseminariets tabernakel 

skulle bytas ut. Han undrade 

om någon ville överta det och jag 

räckte genast upp handen! Jag fick 

hämta det direkt och tog det med 

hem i bilen. 

Vid korväggen ser vi ett par golv - 

ljusstakar av äldre datum. 

- De kommer från min upp växt - 

församling, Maria Frieden i Göt - 

ting en i Tyskland, berättar He nrik. 

Ljusbäraren nedanför Maria - 

statyn har en gång stått i Kölner - 

domen. 

- Någon där tyckte att den var 

för liten för den stora katedralen 

Fortsättning

” … kyrkans rymd sträcker sig över husets hela längd” 

Runda former fortsätter. Glasväggen mellan kyrka och vapenhus gör att hela husets rymd tas tillvara. Precis som koret mjukas upp av en rund trappa 

och välvda skärmar har den bakre väggens skärmar en svängd form, som ger både estetiska och akustiska fördelar. 

Pauluskronan hänger här också, liksom över vapenhuset.

och gav den till kyrkoherden i Vår Frälsares församling i 

Malmö, Bernhard Koch, som skänkte den vidare till oss. 

Andra präster har också bidragit till kyrkans utsmyckning. 

Torgny nämner den förre kyrkoherden i Ystad, pater Rudolf 

Basista OMI, som har skänkt de snidade bilderna i korsvägen, 

ett polskt arbete, och den nye kyrkoherden, pater 

Sebastian Stasiak OMI, som har kommit med det senaste tillskottet, 

en Padre Pio-staty från Italien. Den står i en fönster - 

nisch nära koret. 

Innan vi går tittar vi in i det lilla kapellet intill sakristian, 

kyrkans extra bönerum. Altaret, som är av sten, har tidigare 

stått i det katolska kapellet vid Färlöv, precis som kyrkbänkarna. 

Ovanför altaret hänger en ikon föreställande kyrkans 

skydds helgon, S:t Nikolaus, målad av Kurt Migård. 

På väg ut från kyrkan stannar vi till inför den bakre väggen 

som väcker ett större intresse än motsvarande vägg i någon 

annan kyrka vi hittills har besökt: Den är av glas, infattad i en 

smäcker stålkonstruktion, och den bildar en gräns men skapar 

ändå kontakt mellan kyrka och vapenhus. 

- Detta utnyttjas mest av familjer med småbarn som kan 

ha svårt att vara stilla under en mässa, förklarar Henrik. 

- Ljudet från kyrkan går ut i vapenhuset så att familjerna 

är inneslutna i mässan även om de inte befinner sig i själva 

kyrkorummet. 

Infogade i glasväggen står välvda skärmar för att markera 

kyrkorummets avslutning och för att skapa en god akustik. 

Men det är inte bara av praktiska skäl som denna del av 

huset är utformad så här utan lika mycket av estetiska. Nu 

förstår vi arkitektens helhetsidé: Tack vare glasväggen 

upplever man att kyrkans rymd sträcker sig över husets hela 

längd. 

På andra sidan vapenhuset fortsätter det spetsiga taket 

som får ett spännande mönster av sina stödbalkar. Längst 

bort går en balustrad som antyder ett nytt rum, tänkt för läsning 

och lågmälda samtal. Därinnanför ligger kyrkoherdens 

bostad. 

Claes B Persson berättar hur han, inspirerad av italiensk 

stadsbyggnadskonst, tänkte sig vapenhuset som en piazza, ett 

torg, som leder till lokaler med olika funktioner, kyrkan till 

vänster, församlingssal till höger och rummet för enskild samvaro 

ovanför. 

- Det blev rätt bra, är hans anspråkslösa sammanfattning. 

Text och foto: Birgit Ahlberg-Hyse 

Ljus på helgonet. I fönstret närmast koret har det senaste tillskottet till det heliga 

rummet placerats, Padre Pio-statyn. Den kommer från San Giovanni Rotondo i 

Italien, där Padre Pio, helgonförklarad 2002, tillbringade större delen av sitt liv. 

Vantarna på hans händer antyder att han ville dölja sina sår sedan han hade blivit 

stigmatiserad, fått Kristi sårmärken på sin kropp. 

Lägg märke till den djupa fönstersmygen som visar 1800-talsbyggnadens tjocka 

murar! 


En rejäl pjäs. Tabernaklet dörrar med traditionella kristna tecken, a och o, alfa och 

omega, den första och den sista bokstaven i det grekiska alfabetet men också den 

beteckning som Jesus använde om sig själv, alltings början och fullbordan.

sid. 28 | credo 

V 

Vår trosbekännelse (1) 

arje söndag bekänner vi vår katolska tro. Vi gör det 

efter att ha hört Guds ord i läsningarna och efter att 

ha fått det aktualiserat för oss i dagens predikan. Gud 

talar till oss och vi svarar. Var och en av oss engage - 

rar sig personligen, vi säger: ”Jag tror.” Då bekänner 

vi inte vår lilla personliga tro, utan Kyrkans. 

Från början hörde trosbekännelsen till dopritualet men mycket 

tidigt införlivades den med söndagens mässa. När vuxna i 

fornkyrkan kom till tro och blev döpta efter katekumenatets 

långa förberedelsetid fick de bekänna sin tro. Den bekännelse 

de avlade var alltid trinitarisk men formen kunde variera från 

plats till plats. Så här kunde det lyda i Egypten på 200-talet 

eller även tidigare. 

Jag tror på Gud Fader allhärskaren, 

och på hans enfödde Son, vår Herre Jesus Kristus, 

och på den Heliga Anden 

och på köttets uppståndelse 

och på den katolska kyrkan. 

Den trosbekännelse vi ber idag är mycket längre. Har tron 

ändrats? Har Kyrkan lagt till – förfalskat? – det enkla budskap 

som förkunnats genom Jesus Kristus? 

”Trons ’heliga arv’ som finns i den heliga Traditionen och 

den heliga Skrift har genom apostlarna anförtrotts åt kyrkan i 

sin helhet”, står det i Katolska Kyrkans Katekses (KKK, 84). 

Vad innebär det? 

Vi läser i Evangelierna hur Jesus kallar sina apostlar. De 

följer honom för att det finns en sådan makt bakom hans ord 

att de hör och får kraft att lämna allt och följa honom. De litar 

på honom och så småningom lär de känna den de följer. De 

blir gång på gång tvungna att lämna sina trånga föreställningar 

och tankar. Han är en annan, han är större. De får ge 

upp sina mänskliga förväntningar. Han har inte kommit för 

att återupprätta Israels rike. Hans död blir den stora stötesten 

som får deras tro att vackla. Först på Pingstdagen, när de blir 

uppfyllda av Helig Ande, börjar de förstå vem han är: vägen 

som leder alla människor till Fadern, sanningen om Gud och 

om människan, livet som mättar människans längtan. Guds 

Son och världens frälsare. De har ett glatt budskap att meddela 

alla människor. 

”Anden skall lära er allt… Han skall vägleda er med hela 

sanningen” (se Joh 14 och 16). Lärjungarna växte i sin tro på 

Jesus Kristus. Kyrkan, ledd av Anden och på den grund Jesus 

själv har lagt, apostlarna, fortsätter att göra det. Tron befinner 

sig i ständig tillväxt. 

”Tron är en oförskylld Guds gåva.” Det mänskliga förnuftet 

kan av sig själv komma fram till att Gud finns. För det rena 

hjärtat kan skapelsen återspegla skaparens härlighet. Men att 

känna Gud inifrån, att gå in i Guds eget mysterium övergår 

människans kraft och förnuft, det kräver tron. Tron är en 

övernaturlig dygd, den ges som en gåva åt den som ödmjukt 

ber om den. Den upphöjer det mänskliga förnuftet och gör det 

i stånd att med den fria viljan bejaka den gudomliga sanning - 

en. Att tro är alltså en fri och mänsklig handling. Det är ”människans 

svar till Gud, som uppenbarar sig och ger sig åt 

henne” (KKK, 26). Tron engagerar både förnuftet och viljan. 

Man tror för att man fritt vill det och det leder till en helig lydnad, 

man hör och hörsammar. Människan går den väg som 

Gud öppnar för henne. 

Trons objekt är Gud själv, det förändras inte, däremot växer 

de troende mer och mer i sin relation till Gud och i sin 

förståelse av Honom och av sig själva. ”Den uppenbarelse av 

sig själv som Fadern velat förmedla genom Ordet i den helige 

Ande [fortsätter] att vara närvarande och aktiv i kyrkan” 

(KKK, 79). I sin kyrka har Kristus etablerat ett läroämbete. 

”Detta läroämbete står dock inte över Guds ord utan tjänar 

det och lär inget annat än vad som traderats, detta därför att 

det på Guds uppdrag och den helige Andes hjälp, uppmärksamt 

lyssnar till detta ord, i renhet bevarar det och i trohet 

utlägger det. Alltsammans hämtar ämbetet upp ur denna vår 

tros enda skatt och lägger fram det som trons innehåll därför 

att Gud har uppenbarat det” (KKK, 86). 

När den gudomliga sanningen uppenbarar sig blir ljuset så 

stort att det mänskliga förnuftet vacklar och blir bländat. Det 

kräver tid att växa in i den, att med mänskliga ord ge uttryck 

för den. Orden är alltid för små, de rymmer inte mysteriet men 

de öppnar för det på ett sanningsenligt och pålitligt sätt. 

Från början har Kyrkan levt av detta mysterium men det tog 

lång tid innan hon var i stånd att uttrycka det. Vår trosbekännelse 

har vuxit fram och skrivits ner under Kyrkans första 

sekler. Den är en frukt av Kyrkans liv i bön, sakrament, 

omvändelse och av det mänskliga förnuftets begrundande av 

mysteriet, lett av Guds helige Ande. 

Trosbekännelsen är färdigskriven, brunnen har grävts av kyrko - 

fäderna och de första koncilierna men varje generation måste 

gräva upp den på nytt för att dricka det friska vattnet (se 1 Mos 

26:18). I kyrkan behövs alla människors liv, bön, omvändelse 

och begrundan så att vi tillsammans med alla de heliga förmår 

fatta bredden och längden och höjden och djupet och lära känna 

Kristi kärlek som är väldigare än all kunskap, tills hela Guds fullhet 

uppfyller[oss]. Han som verkar i oss med sin kraft och förmår 

göra långt mer än vi kan begära eller tänka, hans är 

härligheten genom kyrkan och genom Kristus Jesus, i alla släkt - 

led i evigheters evighet, amen (Ef 3:18-21). 

Sr Veronica Tournier OP

Äktenskapets stigmata: 

Gifta par i Bibeln och Kyrkan 

Den som ska predika om äktenskapet upptäcker snart att det 

inte vimlar av romantiska historier i evangelierna, i breven eller i 

apostlagärningarna. Nya testamentet är de celibatäras bok, också 

när man talar om den kristna familjen. Det är egentligen en intressant 

iakttagelse, eftersom äktenskapet som förbund vilar på Guds 

instiftelse redan i gammaltestamentlig tid. 

Gamla testamentets äktenskapsberättelser är sällan en 

inspirerande andlig läsning för äkta par i vår tid, med undantag 

av Tobits bok. Många av de centrala gestalterna i Bibelns heliga 

berättelser lider antingen av barnlöshet eller lever i arrangerade 

äktenskap. När vi kommer till tidigt kristen tid i Europa, ser vi i 

historien bara politiska äktenskap. De är de enda vi känner väl till, 

eftersom litterära källor för vanliga par är så sällsynta. 

Efter dem kommer den långa raden som tagit doket i en orden 

som änkor. Handlar det om passioner, så slutar de ofta olyckligt, 

som med Abelard och Heloise. Heliga par under medeltiden får 

väldigt många barn, som Ludvig den Helige i Frankrike, andra 

inga barn alls, som till exempel den tyske kejsaren Henrik II och 

Kunigunda från Bamberg. Som änka blir hon nunna, som död 

helgonförklarad. Andra får barn, men inga pojkar, och försöker 

lösa sina äktenskap med Kyrkans hjälp, men lyckas inte med 

detta. Kung Filip August av Frankrike gifter sig politiskt med sin 

danska prinsessa men sätter henne i klosterfängelse och får barn 

med en annan. Var det första äktenskapet fullbordat? 

Drottningen säger ja, kungen nej, Kyrkan stöder drottningen, 

kungen hotar Kyrkan och påven exkommunicerar de kungatrogna 

biskoparna. Äktenskapet kan inte ens påven upplösa. 

Det hela ser rätt så sorgligt ut. Äktenskapets välsignelse leder i 

biblisk beskrivning inte automatiskt till lycka, enhet och många 

troende barn för ett växande Guds folk. Det är strid, det är svärd, 

det är förräderi. Inte så konstigt, tänker man, att de djupast 

troende i regel dras till det celibatära livet. Bara där kan man leva 

helt enligt evangeliets radikala krav, lydnaden inför Gud, överlåtelsen, 

korset och barnaskapet. Gud upphöjde den helige 

Franciskus som vandrade ’’…fattigdomens och ödmjuk hetens väg 

reflexion | sid. 29 

till den evangeliska fullkomlighetens höjder, säger en prefation på 

en festdag. ”Den evangeliska fullkomlighetens höjder” – man frågar 

sig: finns dessa höjder verkligen inte också i äktenskapets 

sakrament, kan inte Gud upphöja också de gifta paren, så som 

Han upphöjde Franciskus? Om Han gör det, vilka stigmata har 

Kristus gett gifta? Hur ser det oblodiga stigmat ut för de gifta 

kristna? 

Kanske är det så att de celibatära finns där för att visa att 

också äktenskapet i all dess okontrollerbara variation och rikedom, 

till skillnad från det enkla och ensidiga celibatära livet, kan 

nå ”den evangeliska fullkomlighetens höjder”. Det har ofta sagts 

att vigningens sakrament, till ett ämbete, upphöjer människan 

mer än äktenskapets sakrament eftersom det i förra fallet handlar 

om ett apostolat. Men också gifta har ett vigningens sakrament. 

Kyrkan har tyvärr ofta missat att visa dem att deras liv i konsekvens 

med Kyrkans lära också är deltagande i apostolatet. 

Få celibatära har tänkt så mycket på förbundet mellan mannen 

och kvinnan som påven Johannes Paulus II. Han, som inte bildade 

familj, har lett tusentals gifta fram till att förstå rikedomen i 

enheten mellan människans två varandra attraherande poler, det 

manliga och det kvinnliga, och deras naturliga frukt, familjen. 

När han säger att Gud, på ett väsensskilt sätt i förhållande till alla 

andra livsskapande akter i naturen, är närvarande i varje livsskapande 

akt mellan människor, öppnar han våra ögon till att se en 

djupare sanning. Ordagrant säger påven i Gratissimam sane 

(1994): ”I stället vill vi betona att Gud själv är närvarande i 

mänsk ligt faderskap och moderskap på ett helt annat sätt än i alla 

andra exempel på födande på denna jord.” 

Varje sanning är både smärta och lycka. Denna smärta och 

lycka är det äktenskapliga, oblodiga stigma som Kristus ger de 

gifta. Äktenskapet lever – fullkomligt och upphöjt – i den 

Brudgum som i lidandets smärta älskar sin Brud, Kyrkan. De gifta 

kristnas liv är också apostolat. 

Information om Familjekongressen 14-16 maj 

ute på stiftets hemsida nu! 

Där finns även anmälningsblankett. 

Du kan också fråga efter den i din församling. 

Katolska Utskottet för Äktenskap och Familj 

www.katolskakyrkan.se 

Göran Fäldt

sid. 30 | reflexion 

MARIA REGINAS 

VÄNNER 

Vi stödjer 

Maria Regina Hospice. 

Det kan du också göra! 

Bli medlem för 100kr/år. 

Pg 486 41 85-6 

Besök gärna vår hemsida 

www.mariaregina.se 

En levande tradition 

Den judiska sabbatshymnen Lekha Dodi med vilken judarna 

välkomnar sabbaten varje fredagskväll kan sjungas på sinsemellan 

extremt olika melodier. Den kan låta som tysk marschmusik eller 

som en rysk glädjesång, som ett beduinernas rop från öknen eller 

som en modern poplåt! Judarna har klarat av den fantastiska kons - 

ten att fånga upp det allra bästa av toner, skalor och rytmer från varje 

land och kultur där de slagit ner sina tältpluggar, och sedan gjort dem 

till sitt eget arv. Allt låter så genuint judiskt. Denna skapande frihet 

är ett vittnesbörd om att deras tradition är levande: öppen och mottagande. 

Evigt ung. 

Vad är tradition? 

Latinets tradere betyder att ge vidare. Men ge vidare vad? 

Kyrkofäderna sade att det är den Helige Ande som är kontinui - 

teten i traditionen. Traditionen måste hela tiden in-spireras på nytt - 

Veni Sancte Spiritus! – den kräver receptivitet och nytolkning. Enbart 

materiell och formell upprepning av en tradition är inte tradition. 

Historiens kulturella höjdpunkter har alltid varit under epoker 

och på platser där det skett en korsbefruktning genom utbyten mellan 

folkgrupper tack vare dialog och vänskap över gränserna. En 

kultur eller en tradition är aldrig så mycket sig själv som då den öppnat 

sig för nya, främmande inflytanden. Vad skedde inte med 

Traditionen när den splittrades, när Öst och Väst blev främmande 

för varandra? Mysteriet krympte. Den odelade traditionen begränsades. 

Livet stelnade. Kan den katolska Kyrkan vara sig själv med en 

sådan amputation? 

Och Kyrkan i Sverige, vad är en svensk katolsk kyrka? Vad är 

svensk tradition? 

Få kyrkor i världen har en sådan möjlighet till inspiration och 

nyskapelse som just den svenska, där ungefär 85 % av alla katoliker 

är invandrare. Vi kan glädja oss över närvaron av sydamerikaner, 

asiater, araber, afrikaner, sydeuropéer... 

Men... varför hör vi er inte mer? Var är era körer? Era trummor 

och gitarrer? Var är den orientaliska sången, det asiatiska stränga - 

spelet eller panflöjten från Anderna? 

Är det så att ni själva valt att stänga in er i er egen vrå eller är det 

vi som inte förmår ta till vara era kulturella rikedomar? 

Vi svenskar som är så duktiga på att resa och lära oss språk och 

vill bli insläppta i varje infödings hydda eller urinvånares tält, är vi 

lika beredda att ge ”den andre” rum och röst i vår egen kultur, i vårt 

eget kyrkorum, i vår gudstjänst? 

Ah, nej! Det är inte svensk tradition! 

Men det är ju Sverige här och nu! Det är Kyrkan som den faktiskt 

är. 

Eller skall öppenhet bara gälla artonhundratalets Tyskland? 

Den franske filosofen Emmanuel Lévinas har sagt att vi bara kan 

uppnå sant självförverkligande när vi är i stånd att öppna oss för den 

andre och annorlunde - främlingen. Så låt oss göra det ännu mycket 

mer! Låt oss bli sant svenska! 

Naturligtvis måste också ni invandrare öppna er för den svenska 

kulturen – men om detta har redan mycket sagts och skrivits. Utbytet 

måste bli ömsesidigt. 

Ni etiopier, varför tar ni inte vandringsstaven, kommer upp från 

stäppen och besöker oss någon gång i vår kyrka? Ja, jag vet att ni har 

er egen rit, men... kan ni inte göra ett besök hos era syskon, stämma 

upp er röst och låta oss få höra hur det lät när Adam i tidernas be - 

gynnelse stämde upp sitt första lovsångsrop? Låt oss översköljas av 

det omätliga djup varifrån era röster springer fram - vi vars röster 

fastnat och harklar sig så självmedvetet. 

Låt trummorna slå så att det dammar och kanske till och med 

våra röster lossnar och brister ut i det Jubilus som är den odelade 

Traditionens allra mest lysande frukt. 

Och du, orientaliske kantor, vars bröstkorg dånar som en gonggong. 

Slå på den! Slå på den en gång till, så att vi vaknar! 

... medan den lilla koreanska flickan ostört leker med skalor som 

bryter alla själens mönster och öppnar nya, okända rum i det inre. 

Ja, jag undrar även var ni ungdomar håller hus. Är det bara påven 

som får lyssna till er? 

Och må Öst och Väst, Nord och Syd, förenas i en odelad källa 

som ger liv. Liv i överflöd. 

Respekts jourtelefon 

- vi lyssnar på dig! 

Sr Sofie OP 

- Är det konflikt mellan din tro och liv? 

- Känner du dig vilsen eller mår dåligt? 

- Har du svårt att veta vem du ska 

vända dig till? 

- Behöver du vägledning eller stöd när 

det gäller: 

relationer 

graviditet 

abort 

livets början 

livets slut 

... eller något annat livsområde? 

020-462 662 

jourtelefon@respektlivet.nu 

SMS 073-079 27 24

Många är de katoliker som känner till den 

möjlighet till daglig vägledd bön man kan 

få via Internet på sidan Sacred Space, eller 

”Heligt rum” som den kallas på svenska. 

Sacred Space skapades 1999 av två jesui ter 

på Jesuit Communication Center i Dublin, 

som ville hitta ett sätt att vägleda människor 

i att dagligen reflektera över evangeliet 

och rikta sina tankar och reflektioner 

till Gud. Sacred Space, som består av 

bibeltexter och böner, finns nu översatt till 

ett tjugotal språk varav svenska är ett. 

Men inte lika många känner till Pray as 

you go (fritt översatt ”Bön på vägen”), 

som just i år blivit utsedd till bästa, engels - 

ka, kyrkliga webbsidan på surefish.co.uk. 

2005 hade allt fler fått tillgång till en snabbare 

internetuppkoppling via ADSL. Peter 

”Pray as you go”: 

Bön och reflexion via webben 

Scully SJ skaffade sina första MP3-spelare 

och började fundera över om det kunde 

finnas något spännande sätt att kombinera 

musik och text. En dag när han åkte buss 

hem från sitt arbete och lyssnade på en 

vesper från Solemnes i sin MP3-spelare föll 

bitarna på plats. 

– För mig kändes det viktigt att 

komma vidare från konceptet att själv läsa 

text på skärmen, säger han. Inte alla har 

lätt att ta till sig skriven text. Längre tillbaka 

var kyrkan bra på att kommunicera på 

andra sätt än med text, till exempel via 

musik, bilder, färger och även med dofter. 

Men sedan vi fick tillgång till tryckpressar 

har kyrkans kommunikation allt mer skett 

med ord och text. 

Efter ett kort försök med att spela in 

vår bön | sid. 31 

– Den största faran är alltid att säga för mycket, säger Peter Scully SJ, en av de engelska jesui - 

ter som ligger bakom både Sacred Space och Pray as you go, som är exempel på nya, mo - 

derna sätt att hjälpa människor att be via sin dator. Med kontor på Mount Street Jesuit 

Center i London arbetar han nu uteslutande med mediefrågor. 

Strukturerat böneliv. Peter Scully SJ har varit 

med och utvecklat både Sacred Space och Pray 

as you go, som är exempel på vägar att hjälpa 

moderna, stressade kristna att med datorns 

hjälp bättre strukturera sitt dagliga böneliv. 

tidegärden, som många upplevde som för 

ordrik, fann man 2006 den nuvarande formen 

med musik, textläsning, ett antal frågor 

och tid för egen reflektion, upprepad 

textläsning och ett avslutande Ära vare 

Fadern… För närvarande uppskattar man 

att cirka 50 000 människor världen över 

dagligen får hjälp att be och reflektera via 

Pray as you go. Flest lyssnare har man i 

den engelskspråkiga världen. 

Många frivilliga, både präster och lekfolk, 

hjälper till med att skriva ned 

punkterna att reflektera kring eller 

lånar ut sin röst till själva inspelningen, 

som man kan lyssna till antingen via sin 

dator eller genom att ladda ner dem i 

sin MP3-spelare för en vecka i taget. 

– Via goda kontakter har vi även 

Fortsättning

sid. 32 | vår bön 

kunnat få rätt att använda den musik vi 

behöver i det närmaste gratis, säger 

han. 

Att detta sätt att be och reflektera på 

kommit att betyda mycket för många 

olika slags människor får man dagligen 

bevis för genom den möjlighet till 

respons som finns på webbsidan. 

– En hel del människor som lider av 

depressioner eller bipolär sjukdom vitt - 

nar om att de genom att lyssna på 

andakten får hjälp att balansera upp 

sina känslor, säger han. Vi har till och 

med hört att någon lät bli att ta livet av 

sig tack vare den möjlighet till bön och 

gemenskap som Pray as you go ger. 

Efterhand har det kommit in önskemål 

om att sidan även skulle kunna inne - 

hålla olika slags tilläggsmaterial, som 

aftonböner, underlag för miniretreater 

eller vägledning för den som drabbas 

av sorg. 

– Detta är vad vi mäktar med för 

tillfället, säger Peter Scully SJ. Vi är två 

personer som jobbar på heltid med 

detta. Att producera för Pray as you go 

Vad händer i din församling? 

Böneliv på internetsida. Redaktör 

Ruth Morris och Peter Scully SJ arbetar 

tillsammans med Internetsidans 

Pray as you go. I denna studio, som 

ursprungligen var ett litet badrum, 

spelas alla program in. 

är betydligt mer resurskrävande än att 

göra Sacred Space. Men det är helt 

klart att vi skulle kunna göra mycket 

mer och utveckla konceptet ytterligare. 

Text. Katrin Laine 

Foto: Sakari Laine 

Fotnot: 

Sacred space på svenska hittar man under 

www.heligtrum.se. 

En grupp i Stockholm håller på att förbereda 

den svenska formen av bönesajten på engelska, 

se www.pray-as-you-go.org 

Under rubriken 

”Församlingsnytt”, på Km:s hemsida, hittar du numera axplock om 

det som händer i stiftets församlingar 

www.katolsktmagasin.se 

Små nyheter är inte mindre viktiga

Organisationen Människorätt för ofödda/MFO värnar, 

vilket namnet ger vid handen, om mänskliga rättigheter för 

den ofödda människan. En lovvärd målsättning. De metoder 

MFO väljer för sitt syfte känner vi tveksamhet inför. Att 

demonstrera med plakat föreställande aborterade foster, eller 

att på sin hemsida visa aborter, gagnar enligt vår uppfattning 

inte syftet. Det är provokativt och kontraproduktivt och 

stänger dörren för ett konstruktivt samtal om aborter. 

Den svenska abortdebatten kännetecknas av polarisering 

mellan oförsonliga ståndpunkter. Somliga – majoriteten av 

debattörer – ser aborterna enbart som en fråga om kvinnans 

rätt. Andra utgår från fostrets rätt till liv. I ett försök att 

bryta detta ställningskrig tog vi initiativet till boken Den 

svårlösta konflikten – om den ofödda människan, vilken 

utkom strax före sommaren. Tillsammans med en rad 

medarbetare ville vi tydliggöra den konflikt som ett graviditetsavbrytande 

alltid innebär: en konflikt mellan fostrets 

rätt till liv och kvinnans autonomi. Även om den konflikten 

sällan kommer till uttryck fanns den i slutbetänkandet av 

den statliga utredningen om det ofödda barnet: Den gravida 

kvinnan och fostret två individer (SOU 1986:51). Dock drog 

Det ofödda barnet 

debatt/insändare | sid. 33 

utredningen i sina förslag inte konsekvenserna av sitt resonemang. 

Syftet med vår bok var att öppna för ett meningsfullt 

samtal på saklig grund i ett ämne som dels är tabubelagt i det 

offentliga, dels berör oss alla djupt. MFO bortser genom sitt 

agerande från frågans komplexitet. Bilder av söndertrasade 

foster och filmsnuttar om abortingrepp väcker förvisso 

känslor: känslor av avsky och äckel, känslor av skuld. 

Frågan är om man på detta sätt verkligen värnar om den 

ofödda människan. Snarare cementeras den polarisering som 

så länge präglat abortdebatten. 

Vi anser att MFO:s agerande är sårande för kvinnor som 

befinner sig i en trängd situation och ibland i ett omöjligt 

dilemma. Vi anser även att det ofödda barnet kränks genom 

att det reduceras till något som kärlekslöst och respektlöst 

exponeras. 

Ändamålet helgar inte medlen. 

Mariamöte med fyra kvinnor i öknen 

Statens Historiska Museum stängde utställningen av 

Mariabilder den sista november 2009. Torsdagen den 19 

november inbjöd museet till ”öppet samtal” med titeln 

”Jungfru Maria och starka känslor”. Ett hundratal personer 

var närvarande och man kunde därmed inte förvänta sig något 

givande meningsutbyte. 

Programledaren Dag Tuvelius ställde ett antal frågor till pane 

len som bestod av konstvetaren Mia Åkestam, producenten 

Helene Larsson, biskop Eva Brunne och författaren till 

Bitterfittan, Maria Sveland. Den sistnämnda förklarade att hon 

i och för sig inte visste någonting om Maria men att hon hade 

blivit ombedd att ”tycka någonting”. Biskop Eva Brunne ansåg 

det vara viktigt att berättelsen om Maria fördes vidare men det 

framgick inte om det gällde hennes egen tolkning, det vill säga 

förnekelsen av trosbekännelsens ”född av Jungfru Maria 

genom den Helige Ande”. Helene Larsson tillfrågades om 

innebörden av bilden på affischen: Oskuldens vita lilja som är 

doppad i smutsig olja. Den ansvariga producenten talade då 

om ambivalens men det framgick inte om det var hon som var 

Sture Gustafson, Erwin Bischofberger, Anna Dunér, 

Glenn Haegerstam 

ambivalent eller om det var jungfru Maria. Mikrofonen lämnades 

inte heller tillbaka för följdfrågor. 

Mia Åkestam, slutligen, gav korta konsthistoriska perspektiv 

som, med hänsyn till det tunga ämnet, var tämligen intet s ägande. 

När föreställningen gick mot sitt slut blev en manlig person 

provokativ och sa ”jag saknar ett manligt perspektiv’’, något 

som framkallade ett gapskratt hos de närvarande kvinnorna. 

Förmodligen tänkte han på den gränslösa kärlek till Maria som 

formats i böner och hymner i manliga kloster under århund - 

raden. Allt detta är något ständigt pågående men något som 

tycktes vara okänt för de fyra kvinnorna i öknen. 

Till sist ställde programledaren frågan till de fyras gäng. Är 

det något ni saknar? Det kom en del svävande svar. Låt mig 

dela med mig av ett som är något mindre svävande: Kanske det 

katolska perspektivet. 

Gunnar Redelius, Uppsala

sid. 34 | kultur 

Giambattista Tiepolo (1696 - 1770). Madonnan med Sankta Katarina av Siena, Sankta Rosa av 

Lima (med Jesusbarnet) och Sankta Agnes av Montepulciano, 1747 - 1748. 

Foto: Palazzo Venezia, Rom 

Stor utställning i Rom: 

Helgonens 

betydelse för 

Europa 

Fram till den 31 januari äger en 

betydande utställning med rubrik en 

Il Potere e la Grazia (”Makten och 

Nåden”) rum i Palazzo Venezia i 

Rom. I de kyrkligt höga salarna har 

väggarna målats i martyrernas röda 

färg. Det råder dunk el förutom det 

ljus som riktats direkt på helgonbilderna, 

som i sidokapell. Tysta 

vandrar besökarna runt försjunkna 

i egna tankar. Utställningens grundfråga 

är: vad har helgonen betytt för 

hela Europas utveckling? Att Eu - 

ropa inte skulle ha sett ut som idag 

utan dem står utom allt tvivel. Det 

gäller inte minst dess konst, arkitektur, 

musik och litteratur. 

Alldeles intill det osannolikt kitschiga Vittorio 

Emanuele II-monumentet (1895), som romarna 

själva kallar ”bröllopstårtan”, finns en mörk och 

betydligt äldre byggnad från 1400-talet, som i sin 

strikta slutenhet tycks ruva på en stor hemlighet, 

Palazzo Venezia. Här visas ofta mycket intressanta 

temautställningar, och denna gång står 

Europas skyddshelgon i centrum. 

Att lyfta fram ett så viktigt ämne och förse 

väggarna med korta koncisa texter, som både är 

sakligt upplysande och samtidigt respektfulla 

utan all sentimentalitet, är en fin balansgång (en 

stor katalog med fördjupande texter komplette - 

rar). Det är sorgligt att denna både vackra och 

tankeväckande utställning inte skulle kunna visas 

i Sverige idag med det benhårt sekularise rade klimat 

som officiellt råder. Åtminstone inte utan att

förses med okunniga brasklappar, som förmodligen skulle lyda 

ungefär så här: ”Dessa verk speglar trosuppfatt ningar från den 

mörka medeltiden och framstår som helt främmande i vår egen 

upplysta tid.” Edith Stein, som omnämns på utställningen bland 

de tre kvinnliga skyddshelgonen för hela Europa, tillhör förvisso 

inte det förflutna utan hennes märkliga öde berör vår egen tid 

starkt. Judinnan, som konverterade till katolicismen och blev 

karmelitnunnan Teresa Benedicta av Korset och senare 

deporterades av nazisterna till Auschwitz, där hon gasades ihjäl 

1942. 

Naturligt nog inleds hela utställningen med ett medeltida 

Mariafönster från Frankrike, Guds Moder som är vår 

Skyddsmantel. Sedan följer helgonens historia med martyrerna 

under de 300 första förföljelseåren. Sankt Stefanus, ”ärkemartyren”, 

som blev stenad för sin tro, följs av alla dem som 

dödades på Roms arenor. Efter Konstantin den Stores erkännande 

av kristendomen 313 behövde helgonen inte längre ha 

lidit martyrdöden för att bli kanoniserade utan kunde vara 

kyrkofäder eller grundare av ordnar med klosterregelns utformare 

Sankt Benedikt av Nursia som främsta namn. Även Sankt 

Bernhard av Clairvaux bör nämnas. Denne täckte på 1100-talet 

Europas yta med en vacker ”matta” av oräkneliga cisterciens - 

kloster byggda med mycket skicklig stenhuggarteknik och 

sparsam utsmyckning. Därefter kommer helgonen av furstlig ätt 

(Ludvig den helige av Frankrike är ett välkänt exempel) och riddar 

ordnarna inspirerade av ärkeängeln Mikael och Sankt 

Göran, bägge rustningsiklädda. Att detta inte bara ledde till 

många viktiga barmhärtighetsgärningar bland sjuka och svaga 

utan även till blodiga våldsdåd är svårt att förneka. 

Utställningen är inte i första hand menad för teologer utan är 

avsedd som en intressant introduktion för den breda allmänheten 

och som en utgångspunkt för personlig reflektion. Låt oss 

bara stanna inför två av målningarna. Tizians mäktiga framställning 

av den kraftfulle Johannes Döparen, brobyggaren mellan 

Gamla och Nya testamentet, uppvisar hans vanliga attribut 

kamelfällen, korsstaven och Guds Lamm samt den pekande 

gesten mot den som kommer efter och skall döpa i Helig Ande. 

Det andra bildexemplet målat av Tiepolo föreställer jungfru 

Maria och tre viktiga dominikanska helgon, Sankta Katarina av 

Siena, Sankta Rosa av Lima och Sankta Agnes av Monte - 

pulciano. Framställningen uppvisar inte alls samma kraft, även 

om det också här handlar om ett förnämligt måleri. Kvinnliga 

helgon återges i konsten oftast som passiva, antingen med blicken 

riktad mot himlen i extas eller ödmjukt nedslagen. Det är inte 

rättvisande att bara återge dem som underdåniga och att deras 

djupa fromhet främst speglas i överjordisk skönhet. Många av 

dem var extremt modiga (se nedan om Sankta Birgitta och 

hennes något annorlunda framtoning i konsten). Dessa kvinnor 

vågade inte bara stå emot ”världens ondska” utan även de egna 

familjemedlemmarna, om dessa planerade att gifta bort dem 

eller motsatte sig deras tidiga inträde i klosterordnar. 

Sankta Katarina av Siena, kyrkolärare, är tillsammans med Sankta 

Birgitta sedan 1999 ett av Europas tre kvinnliga skyddshelgon och 

vågade, som också detta ”vårt” helgon, protestera mot ”påvens 

babylonska fångenskap i Avignon”. Sankta Rosa av Lima var 

Amerikas första helgon (1671) och Sankta Agnes av Monte - 

pulciano blev som helt ung priorinna och klostergrundare. För 

kultur| sid. 35 

deras insatser krävdes en enastående inre styrka och en övertygelse, 

att Gud direkt vägledde dem. 

Så avslutar vi med vår egen viljefasta Sankta Birgitta, som finns 

avbildad genom en illustration till hennes Uppenbarelser. Där 

skräder hon inte orden utan hotar furstar och påvar med helvetesgapet, 

om de inte bättrar sitt leverne. Birgitta har tidigare 

på ett märkligt sätt varit helt nedvärderad i Sverige. Från barndomens 

historielektioner minns jag att hon helt kort avfärdades 

med orden ”grälsjuk och hysterisk” och ägnades bara ett par 

rader i undervisningsmaterialet. Helt annorlunda var det med 

Gustav Vasa och Gustav II Adolf, vilkas krigiska och politiska 

”hjältedåd” gavs entusiastiska hyllningar under ett antal lektionstimmar 

och fick flera kapitel i böckerna. 

Men lyckligtvis har en förändring ägt rum, och det finns idag 

en helt annan respekt i Sverige för Sankta Birgitta. Förmodligen 

bidrog påvebesöket år 1989, 700-årsjubileet av helgonets 

födelse år 2003 och inte minst att hon, som redan nämnts, år 

1999 blev utvald till Europas skyddshelgon mycket till detta. 

Tydligen behövdes det att man förstod hur kända hon och 

hennes verk var utomlands, för att det inhemska erkännandet 

äntligen skulle komma. 

Under alla dessa sekel fanns dock, hugget i sten, ett mycket 

vackert vittnesmål om hennes gärning på svensk mark, 

Blåkyrkan i Vadstena med inbedda väggar och harmoniska proportioner, 

helt byggd i enlighet med hennes egna intentioner. 

Elisabeth Stengård 

Tiziano Vecellio (1488? - 1576). Johannes Döparen, 1542 

Foto: Palazzo Venezia, Rom


Musik i gudstjänsten 

– Varför ska djävulen ha de bästa melodierna? frågade en gång grundaren 

av Frälsningsarmén, William Booth, konstaterande att många föredrog 

populärmusik framför psalmer. 

Sofia Wastesson är en 35-årig, sjung - 

ande tvåbarnsmamma i Östergötland. 

Efter moget övervägande har hon blivit 

Frälsningsarmén trogen och är idag 

femte generationen frälsningssoldat. 

Hon har tänkt mycket på musikens roll 

i gudstjänsten och delar Booths inställning. 

– Det behöver inte vara så högtidligt, 

man kan ha mera sväng eller ren dansbandsmusik 

om det är vad folk vill ha, 

men med andra ord till! Man kan 

använda sig av folklig musik om det 

hjälper budskapet att nå fram. 

Den musikaliska traditionen inom 

Frälsningsarmén och Katolska kyrkan 

skiljer sig åt. Ändå kan Sofias tankar 

vara nyttiga att lyssna på även hos oss. 

Att musiken och sången kan vara en väg 

till Gud är Sofia absolut övertygad om. 

– Sång är en onyttig företeelse och 

samvaron med Gud ska vara onyttig. 

Att sjunga i kyrkan ska inte vara en 

Tjugo år av sång. Sofia Wastesson har funderat mycket på sång och musik sedan hon 

började sjunga i femtonårsåldern. 

Foto: Fredrik Wastesson 

prestation. Man ska bara kunna vara i 

sången. Jag tror att musik är ett språk 

och en väg i sig. Sedan behöver vi texter 

också och det är viktigt med en blandning 

av olika sorters texter. 

Sofia ger exempel på hur sång förs 

fram i Bibeln. I Kolosserbrevet 3:16 står 

det bland annat: ”Lär och vägled varand - 

ra, med psalmer, hymner och andlig 

sång”. I Efesierbrevet 5:19 heter det att 

församlingen ska ”tala till varandra med 

psalmer och hymner och andlig sång. 

Sjung och spela för Herren av hela ert 

hjärta”. Och i första Korinthierbrevet 

14:26 säger Paulus att ”när ni samlas har 

var och en något att bidra med: sång, 

undervisning, uppenbarelse, tungotal eller 

uttolkning. Men allt skall syfta till att 

bygga upp.” 

– Sång är ett utmärkt redskap för att 

bygga upp varandra. Man sjunger inte 

bara som en hyllning till Gud utan också 

till varandra. I frikyrkan idag (dit också 

Frälsningsarmén räknas) är det modernt 

att sjunga till Gud i vad man kallar 

lovsånger. Där ingår stora ord och mycket 

förhärligande och en du-och-jag-relation, 

som kan verka lite exkluderande 

gentemot andra. Jag tycker att vi inte 

enbart ska ha sådana sånger, utan att det 

också behövs en förkunnande ton där 

sångtexterna kan bli ett komplement till 

predikan. Själv har jag en förkärlek för 

rena bibelsånger – korta, upprepande och 

meditativa. 

Sofia upptäckte att hon kunde sjunga när 

hon var 15-16 år, och att hon dessutom 

hade förmågan att leda kör. Hon sjunger 

gärna visor och andliga sånger. Ibland är 

hon solist i gudstjänster och på bröllop. 

– Det är kul att sjunga själv men det är 

också fantastiskt roligt med körsång! 

Sofia är lärare i botten och forskar i 

fransk språkvetenskap. Det har smittat av 

sig på hur hon betraktar kyrkomusiken. 

– Jag har haft en viss forskningsansats

även på min fritid och har försökt hitta mina egna 

tankar, och inte minst pedagogiken, när det gäller 

kyrklig musik. Det har rullat igång och sedan några 

år tillbaka föreläser jag ibland om lovsång, till exempel 

på läger, i församlingar eller för officerare inom 

Frälsningsarmén. 

Hon har gjort en egen uppdelning, som grundar 

sig på syfte och inte på innehåll, för att betona 

behovet av olika slags sånger i gudstjänsten. Där finns 

”upphöjande sånger”, ”bönesånger”, ”överlåtelse - 

sånger”, ”bibelsånger”, ”glädjesånger” och ”med - 

vand rarsånger”. Ordet lovsånger undviker hon med 

hänvisning till att ”hela gudstjänsten borde vara en 

lovsång”. 

Viktigt är också vem som väljer sångerna till guds - 

tjänsten och att alla inblandade (präst, kantor etc.) 

pratar ihop sig, så att varje sång blir meningsfull och 

inte bara ett avbrott. 

– Det verkar ibland som om ingen tänker på vad 

som sägs i musiken i gudstjänsten, som om den bara 

är en transportsträcka eller ett underhållningsmoment. 

Även vad som sägs precis före sången har betydelse. 

Det blir lätt tråkigt om gudstjänstledaren bara 

säger ”Nu ska vi sjunga ...” eller ”Nu ska vi lyssna på 

...”. En gång var det i stället en som sa: ”När jag satt 

hemma igår tänkte jag på den här raden ...” och så 

fick man en god inledning till sången. Det blev personligt 

i stället för automatläge. Och för en kör är det 

viktigt att man inte bara övar på sångerna utan också 

tänker på upplägg, pedagogisk presentation och vad 

man ska säga mellan musikstyckena. 

Slutligen språket i psalmerna ... 

– Man bör ha ett språk som tilltalar människor 

idag, eller åtminstone vara medveten om att alla inte 

är hemma i de kristna metaforerna, säger Sofia. Att 

vara ”renad i lammets blod” är kanske inte helt 

förståeligt för var och en. 

Som egna favoritpsalmer nämner hon en upphöjande, 

”Måne och sol” (psalm 21), men också ”O 

store Gud” (psalm 11), som hon karaktäriserar som 

en glädjesång. 

– Den målar upp någonting. Där finns synintryck 

och hörselintryck. Man ”beskådar”, man ”hör åskans 

röst”, man doftar och förnimmer. Jag får uttrycka 

mitt tack samtidigt som jag blir uppbyggd. Glädje - 

sånger kan vara lugna, men på samma gång väcka 

förundran. De skapar rum för den djupa glädjen. Det 

är glädje för mig – något som Gud ger. 

Anna Dunér 

Fotnot: 

Frälsningsarméns sångbok har sedan 1986, liksom den 

katolska psalmboken Cecilia, de 325 första numren 

gemensamma med de flesta svenska trossamfund. 

Böcker 

 

Håller Europa? 

Redaktör: Ewa Lindqvist Hotz 

Cordia, 2009 

Med Irlands ”ja” till Lissabon - 

fördraget bakom oss är det väl 

snarare dags att blicka framåt än 

att ställa sig frågan om Europa 

kommer att hålla som konstruktion. 

Ändå är det just det som ska 

ställas på sin spets i den antologi 

om identiteter, mångkultur och 

religiositet som Ewa Lindqvist 

Hotz har redigerat. 

”Ska ställas på sin spets” är 

det bäst att konstatera efter att ha 

läst artiklarna av de 14 författarna 

som bidragit till boken. För efter 

att med glädje och njutning ha läst 

de tre inledande bidragen av Hans 

Ucko, Mattias Gardell och Ingmar 

Karlsson och fått smak på fråge - 

ställningen konstaterar jag att 

antologin bromsar in. 

Den är uppdelad i tre delar – 

”Europas konstruktion”, ”Euro - 

pa och den andre” och ”Europa 

och de religiösa samfunden” med 

bidrag som är av högst varierande 

kvalitet. Ingen av dem är ointressant, 

men det svajar betänkligt här 

och där. Upp repningarna är 

många av de reflektioner som är 

bärande för flera av bidragen. 

Och det är ibland otydligt varför 

ett bidrag har hamnat i en viss del 

och inte i en annan. Båda dessa 

svagheter borde kunna ha undvikits 

med en tydligare redaktion 

som i stället kunnat lyfta fram det 

var och en av författarna har att 

dela med sig av. 

Ändå har boken något viktigt att 

säga om de motsättningar som i 

dag blir allt tydligare i Europa – 

må det vara i Sverige eller i 

Frankrike. För det var intressant 

att läsa boken i det franska sammanhang 

som just nu är mitt. Det 

verkar som Sverige är litet yrvaket 

kultur| sid. 37 

vad gäller de spänningar som är 

oundvikliga när 27 länder med 

högst olika historia och bakgrunder 

ska leva tillsammans i en enda 

verklighet. Naturligtvis blir den 

verkligheten otroligt brokig. Här 

har säkert Frankrike mer erfarenhet 

än Sverige – men det betyder 

inte att spänningarna inte är tydliga 

här också. 

Just därför är boken värd att 

läsas. Bland de många författarna 

märks också Margot Wallström, 

Anders Wejryd, Yasin Ahmed, 

Helena Benaouda Ozan Sunar, 

Bengt Wadensjö och Elisabeth 

Olsson Wallin. 

Henrik Alberius OP 

Thomas Skredsvik: 

Från Wittenberg till Rom: En biografi 

över Kåre Skredsvik 

Skara stiftshistoriska sällskap, 2009 

Det är inte många idag som känner 

till namnet Kåre Skredsvik. 

Men i början av 1930-talet flödade 

pressen av notiser om kyrkoherden 

i Garda på Gotland som 

hade väckt allmän skandal genom 

sina katolicerande påhitt. De 

väckte en sådan storm av indignation 

att han såg sig tvungen att 

lämna prästämbetet, och 1934 

upptogs han i den katolska kyrk - 

an. Om honom har nu kommit ut 

 

Fortsättning


Från Wittenberg till Rom 

En biografi över Kåre Skredsvik 

Thomas Skredsvik 

en bok, skriven av en sonson till honom. 

Den skrevs redan 1974, och man undrar 

lite varför den kommer ut idag. Den är 

knappast läsvärd, men den innehåller ett 

stycke katolsk historia som de flesta av 

oss inte vet mycket om. 

Kåre Skredsvik, som föddes 1901, drogs 

först till den spirande högkyrkliga 

rörelsen och kom själv med ett förslag till 

ny gudstjänstordning för Svenska kyrkan 

som ledde till en hel del rabalder. Han 

var inte teologiskt obildad, och under en 

studietid i Heidelberg skrev han en doktorsavhandling 

som kom ut av trycket 

fastän det aldrig blev någon disputation. 

Viktiga för honom var tanken på Kristi 

kyrka som en enda och på mässan som 

ett offer, båda tankarna oacceptabla 

inom Svenska kyrkan vid denna tid. Om 

hans insikter i katolsk teologi vet vi alltför 

litet. 

Under sin sista tid i Svenska kyrkan 

hade han hjälpt monsignor David 

Assarson med att hyra en lokal i Visby 

där denne kunde fira mässan för öns 18 

katoliker. Efter sin konversion brukade 

Skredsvik – med biskop Johannes Müllers 

tillstånd – predika där på söndagarna 

när det inte fanns någon katolsk präst på 

ön, och han skall ha dragit en hel del 

åhörare. Men redan 1937 lämnade han 

Gotland. Han blev först teologie doktor 

i Nijmegen (på en avhandling om Geijer) 

innan slog sig ner i Göteborg där han 

stannade till sin död 1946. 

Tyvärr är det mycket som vi inte får veta. 

Vilka böcker läste Kåre Skredsvik? Vilka 

likasinnade umgicks han eller brev väx - 

lade han med? Han framstår som en rätt 

ensam människa, trots ett till synes lyckligt 

familjeliv. Hans väg till den katolska 

kyrkan är därför fortfarande rätt obelyst. 

Skredsviks brokiga författarskap ger inte 

heller mycket besked. Hans utgivna 

böcker är mest diktsamlingar och underhållande 

berättelser. 

Men utan tvivel var han en pionjär. 

Han var den fjärde i ordningen bland 

präster i Svenska kyrkan som övergått 

till katolska kyrkan. Mest känd är den 

förste i raden, komministern Karl 

Ferdinand Karlén, komminister i Vessige 

i Halland. Han upptogs i kyrkan 1874, 

prästvigdes 1877 och flyttade 1881 till 

Vadstena. Intill sin död 1903 firade han 

där mässan i sitt kapell för de mycket 

fåtaliga katolikerna i trakten. 

De båda följande upptogs båda 1929. 

Hemming Gardell var kyrkoherde i 

Bollebygd i Västergötland, Nils Gustaf 

Beskow var kyrkoherde i Resele i Ångermanland. 

Av den senare finns en hel del 

böcker utgivna (bland annat på finska), 

och han är värd ett större intresse än han 

hittills har fått. 

I dag har antalet konverterade präster – 

om jag räknar rätt – stigit till minst 56, 

av dem tio under 2000-talet. Samtidigt 

har den allmänna opinionens syn på den 

katolska kyrkan blivit betydligt mer saklig 

än den var på Skredsviks tid, och 

ingen prästkonversion idag omges av 

upprörda tidningsdebatter. 

Bernard Sesé: 

Katarina av Siena 

Översättning: Ylva-Kristina Sjöblom 

Veritas Förlag, 2009 

Per Beskow 

Vem var Katarina av Siena? Hon ut - 

nämn des till ett av Europas fyra kvinn l i ga 

skyddshelgon av förre påven, Johannes 

Paulus II och det är därför viktigt att lära 

känna henne något. Läs Bernard Sesés 

biografi, utgiven av Veritas i serien ”And - 

liga profiler”! 

Katarinas liv är ett fascinerande drama 

som utspelades på 1300-talet några decennier 

efter Heliga Birgittas död. Det var för 

övrigt hon som slutförde Birgittas am - 

 

bition att återföra påven från Avignon till 

Rom. 

Att den vackra dottern till Lapa och 

Jacopo di Benincasa skulle bli involverad i 

tidens religiösa och politiska konflikter 

föreföll knappast troligt. Men redan som 

liten flicka uppdagades hennes extrema 

fromhet och när det blev dags för giftermål 

vägrade hon att följa familjens önskan. 

Hon ville bli mantellata, det vill säga tillhöra 

Dominicus tredje orden. Men hon 

var för vacker och för ung och blev inte 

antagen! Först när koppor märkt hennes 

skönhet gick det för sig och under några år 

levde Katarina ett stillsamt liv med bibelläsning 

och bön i sitt hem. 

Som tjugoåring upplever hon en ”mystisk 

förmälning” med Kristus och med detta 

insegel är hon redo för ett aktivt liv. 

Katarina samlar andra unga kvinnor 

omkring sig och ägnar sig åt vård av sjuka 

och fattiga i Siena. Hon blir känd för sin 

andliga klokhet och redan som 23-åring 

skriver hon sitt första brev till påven 

Gregorius XI som befinner sig i Avignon. 

Efter detta är Katarina av Siena ute i ”hetluften”. 

Om sig själv har hon en gång sagt: 

”Jag är eld till min natur”. Utdragen med 

citat ur breven till påvar och makthavare 

liksom anteckningar om själens inre 

möten med Kristus vittnar verkligen om 

denna unga flickas natur ”av eld”. 

I sin iver att få Avignonpåvarna att 

flyt ta tillbaka till Rom besökte hon själv 

de konkurrerande städerna, fick företräde 

inför påvarna och lyckades till slut få 

påven Urban VI att stanna i Rom. Men då 

utbröt den stora ”Schismen” med en mot-

påve i Avignon. Den katolska kyrkan och 

Europa blev under 40 år delat mellan de 

båda påvarna. Utmattad av sin kamp, sina 

resor och motgångar dog Katarina av 

Siena den 29 april 1380 i Rom. 

Den franske författaren Bernard Sesés 

bok om Katarina av Siena är fylld av 

exempel från helgonets yttre och inre liv, 

från hennes djärva kamp för påvedömet 

och från hennes inre mystiska erfarenheter. 

Margareta Björndahl: 

Peregrini 

B4PRESS, 2009 

Ingrid Ydén Sandgren 

Margareta Björndahl är fil. dr och pensionerad 

rektor. Hon har tidigare gett ut 

bland annat Biblia Pauperum – me deltida 

bilder med text ur Bibel 2000. 

I Peregrini får vi möta Eva-Marie som 

är i 40-årsåldern och lever i ett oinspirerat 

äktenskap i Göteborg. Liksom författaren 

har huvudpersonen konverterat till katolska 

kyrkan. Kristus Konungens kyrka, bikt, 

eukaristi, kyrklig konst och en kurs i 

filosofi ledd av en jesuitpräst skildras 

ingående. Det blir mycket igenkänning för 

en katolsk läsare. Då man ibland får se 

gudstjänsten med en protestants ögon 

(genom Staffan som Eva-Marie blir föräls - 

kad i) påminns man också om att allt inte 

är självklart eller lika överallt. 

Bokens första del utspelar sig hemma i 

Göteborg och den andra under en resa till 

Rom, som får stor betydelse för Eva- 

Marie. Det känns positivt med en roman 

med katolsk miljö och med kristna 

värderingar. Ett citat av jesuitpatern 

Rainer Carls om vikten av respekt och 

vördnad för ”den andres integritet som 

person” inleder boken. 

Samtidigt är den psykologiska framställningen 

inte helt trovärdig och i synnerhet 

dialogen mellan Eva-Marie och 

hennes man är kantig och föga övertygande. 

Maken skildras utan försonande 

drag. Han är tjock, TV-tittande, oför - 

stående och en riktig materialist. I viss mån 

kan detta vara medvetet för att visa hust - 

runs syn på honom innan hon bestämmer 

sig för att ge äktenskapet en ny chans. 

Ändå blir han i plattaste laget. 

 

Då han just har konfronterat sin fru, 

efter att någon har skvallrat om att hon 

har setts tillsammans med en annan man, 

avslöjar han att han har besökt horor tillsammans 

med kompisarna. Sedan följer 

varken ilska eller förlåtelse, svartsjuka eller 

ånger utan bara rädsla för att hon ska 

skvallra för kompisarnas fruar. ”Snälla du! 

Du brukar ju alltid vara så bussig. Du 

behöver väl inte säga något till deras 

käringar. Du får vad du vill, bara du inte 

säger något.” 

Själva berättandet är något omständligt 

och vissa upprepningar och faktastycken 

hade man gott kunnat stryka för att i stället 

koncentrera sig på själva berättelsen. 

Men relationen till Staffan skildras fint liksom 

Eva-Maries samvetsbetänkligheter 

och svårighet att ta kommandot över sitt 

liv. Och hon och den äkta mannen hinner 

upptäcka varandra på nytt före det 

dramatiska slutet. 

J. M. G. Le Clézio: 

Vandrande stjärna 

Norstedts förlag, 1992, 2008 

Anna Dunér 

I denna bok skildras en judisk flickas öden 

under några för det judiska folket ödesdig - 

ra år i Europa från 1943 och fram till staten 

Israels bildande. 

Vi följer flickan Esthers tillvaro, först i 

en sydfransk by dit många judar tagit sin 

tillflykt, över ett gömställe i en italiensk by, 

 

kultur | sid. 39 

därefter några år i förtvivlan i Paris när 

fadern, motståndsmannen, blivit tillfånga - 

tagen och dött för nationalsocialisternas 

hand. Till slut lyckas hon, ensam med 

modern, ta sig till det hägrande förlovade 

landet, Israel. 

Som synes kan berättelsen också ses som 

en skildring av judarnas situation, deras 

oroliga tillvaro, ständigt överskuggad av 

hotande mörka moln. Denna fruktan och 

smärta kommer konkret till uttryck redan 

i Esthers dagar i den sydfranska byn där 

fadern ännu finns ibland dem. Det är 

skimrande sommardagar fyllda av den 

pro vencalska sommarens alla dofter och 

fullhet. Esther njuter dem i lek med de ju - 

diska kamraterna, desto mera intensivt 

som hon hört fadern säga i enrum till 

modern: ”Låt henne bara leka, detta blir 

kanske den sista sommaren.” 

Och tillvaron blir allt mera smärtsam. 

Efter denna ”den sista goda sommaren” 

följer flera ”vandringsår”, nu utan fadern. 

Efter tiden i Paris, där Esther blir sjuk, 

uppfylls den judiska drömmen även för 

Esther och hennes mor. Ett skepp med 

namnet Sju bröder tar dem år 1948 från 

södra Frankrike till Israel, tillsammans 

med andra judiska flyktingar. Resan till 

Jerusalem skall göra slut på ”de mörka 

städerna, tågen, rädslan, kriget”, allt. 

Dagarna då de väntar på skeppet som ska 

ta dem dit, är fyllda av oro men även av 

stark poesi. På samma sätt som Esther tidigare 

upplevde bergsbyns omgivande sko - 

gar, ängar och forsar gör hon nu med alla 

sina sinnen bekantskap med ”det mörka, 

berusande havet” och den oändliga hori - 

sonten. Även här växlar alltså skildring en 

mellan obändig livsglädje, som när Esther 

rymmer ifrån väntan och tillbringar en dag 

och en natt uppkrupen i en klippskreva 

över havet i Gudsnära berusning över det 

hon ser, och all den fruktan som ett utvalt 

förföljt folk upplever. 

Trots svårigheter kommer skeppet lyckligt 

och väl fram och här finner vi bokens 

enda svaghet (förutom att man ofta förebrår 

Le Clézio för att han skriver alltför 

vackert...). Enligt min mening är svagheten 

den att den palestinska flickan Najmanu 

införs i historien – men hur? Jo, på 

endast 50 sidor som dessutom inte alls 

fäster sig i minnet på samma sätt som 

skildringen av Esther. Det är som om 

Le Clézio inte tillmätte det palestinska 

Fortsättning


folkets öde samma värde som det ju - 

diska. Men jag är kanske orättvis, 

kanske har Le Clézio inte kommit det 

palestinska folket lika nära och kanske 

är det därför som han på de få sidorna 

inte lyckats ge oss en bild som fastnar. 

Allt som allt är det en berättelse av nästan 

gammaltestamentlig kraft som Le 

Clézio förmedlar. Författarens poetiska 

ordbruk är vackert återgivet av Ulla 

Bruncrona som haft förmånen att ha 

fått översätta samtliga Le Clézios böcker 

till svenska. Vilken sann lycka för en 

översättare! 

Nils Uddenberg: 

Gränsvarelser: Åtta essäer om 

människan och apan 

Natur och Kultur, 2009 

Natasja Hovén 

Jag minns att när Nils Uddenberg – flitig 

skriftställare i gränslandet mellan 

naturvetenskap och humaniora – år 1993 

utkom med boken Ett djur bland andra? 

Biologin och människans uppfattning av 

sin plats i naturen framkallade det starka 

känslor. Att jämställa människan – Guds 

avbild – med djur upplevdes av många 

som hädelse. Jag försvarade boken. Fann 

inte boktiteln – dessutom försedd med ett 

frågetecken – särskilt upprörande. Själv - 

 

klart är – biologiskt sett – människan ett 

djur, en art bland andra arter, men med 

egenskaper speciella just för artens människa. 

Men vilka är då de som är unika 

just för människan? Den frågan väntar på 

ett svar. 

Uddenbergs åtta essäer om människan 

och apan kan ses som en uppföljning av 

den nyss nämnda boken. Kanske kommer 

också den att väcka starka känslor. 

Nils Uddenberg, en sentida renässansmänniska, 

vandrar obehindrat genom 

biologi, medicin, psykiatri, idéhistoria och 

filosofi. I den här boken ger han humaniora 

företräde framför biologin, låter biologin 

spela på humanioras planhalva. I den 

här boken ger författaren exempel på en 

beläsenhet som imponerar. Rätt lite får vi 

veta om aporna, desto mer om idéhistoria. 

Att han ibland råkar hugga i sten, exempelvis 

då han påstår att Bernhard av 

Clairvaux grundat Cisterciensorden, 

skym mer på intet sätt hans gedigna kunnande. 

Däremot blir hans berättariver 

ibland yvig i överkant. 

Allt nog – och det tycks vara bokens 

syfte – får vi genom att betrakta aporna 

syn på oss själva och våra föreställningar 

och värderingar. Schimpanserna är våra 

närmaste kusiner. Det är en av bokens 

utgångspunkter. Men är vi beredda att 

acceptera att de är ”nästan som oss”? Och 

vari består skillnaden? Är den kanske så 

obetydlig att vi till och med tillskriver dem 

en odödlig själ, att vi borde kunna döpa 

dem och inlemma dem i kyrkan? 

Om aporna – i detta fall schimpanserna – 

är nästan som människor, fast inte riktigt, 

hur bör vi då förhålla oss till dessa våra 

”kusiner”? Går det för sig att nyttja dem i 

medicinska försök syftande till att få fram 

läkemedel som gagnar oss människor? 

Borde vi unna dem våra mänskliga rättigheter? 

Det finns filosofer som hävdar 

det. Uddenberg berättar om det, men delar 

inte uppfattningen. Ja, egentligen redogör 

han mer för andras synpunkter än driver 

någon egen tes. Men man märker att hans 

hjärta klappar varmt för dem som nästan 

är som vi, dem som han kallar gräns - 

varelser. Egentligen känner jag mig tveksam 

till bokens titel. Gränsvarelser är för 

mig manipulerade individer, exempelvis 

transgenetiska djur. Biologiskt sett måste 

gränserna vara absoluta, helt enkelt för att 

det inte ska bli kaos i skapelsen. 

Uddenberg pekar på att de genetiska 

likheterna mellan aporna och oss är obetydliga, 

vilket ger oss anledning att 

behandla dem med aktning. Med andra 

ord: det finns en biologisk grund för hänsynstagande 

till schimpanserna. Men det 

finns också en biologisk grund som pekar 

mot en artspecifik skillnad mellan dem och 

oss. Varje art bär sina egna unika förutsätt 

ningar, anpassade till den plats i 

skapelsen som är varje art given. Efter att 

ha läst Uddenberg blir det svårt att 

komma runt frågan: vad är det som skiljer 

arten människa från andra arter? För - 

fattaren gör försök att ringa in en rad svar, 

men kommer medvetet till korta genom 

egna påståenden. Ett svar bortser han 

ifrån: Människan är den enda art som rest 

ett altare. 

Jo, visst är vi ett djur bland andra. Det 

kan vi biologiskt slå fast. Men vi kan 

också biologiskt – genetiskt – grunda att vi 

är en del av en större helhet. Ty allt levande 

hör samman. I alla organismer – växter 

och djur – finns ”livets ord”, DNA, livets 

molekyl. Det borde leda oss till en djupaste 

vördnad för livet. Att livet inte är en 

legolåda som vi fritt har att förfoga över. 

Uddenbergs bok öppnar för väsentliga 

reflektioner. 

Sture Gustafson

Orgelinvigning i Göteborg 

Den Walkerorgel, som nu ska installeras i Kristus 

Konungens kyrka, byggdes först för First Church of 

Christ Scientist i London och är ett av de mest eftertraktade 

instrumenten i världen. Orgeln monterades ner 2004 

och har därefter genomgått en varsam renovering och 

anpassning till det svenska västkustklimatet. 

Orgeln kommer att ha 55 stämmor, fördelade på tre 

klaviaturer och pedal. Därmed blir instrumentet ett av de 

mer omfattande romantiska instrumenten i Göteborg. 

Orgeln blir också utan tvekan den största och mest framstående 

orgeln inom den katolska kyrkan i Sverige. Tack 

vare impulser från bland andra Anders Ekenberg och 

biskop William Kenney har orgelprojektet fått ett mycket 

generöst bidrag från stiftet. Slutpriset för orgeln, som 

ännu inte är helt färdigfinansierad, stannar på tre miljoner 

kronor. Den som önskar bidra till orgelfonden kan 

”adoptera” någon av orgelpiporna, exempelvis någon av 

de vackra fasadpiporna till en kostnad av 5 000 kronor. 

Därmed får också givaren sitt namn ingraverat på en tavla 

som kommer att sättas upp intill själva orgeln. 

Under orgelinvigningskonserten den 16 januari klockan 

15.00 kommer biskop Anders Arborelius att närvara. Vid 

kyrktorget | sid. 41 

Ansvarig: 

Margareta Murray-Nyman 

Den 16 januari är det orgelinvigning i Kristus Konungens församling i Göteborg. Då tas en 

unik Walkerorgel, byggd redan 1907, i bruk i församlingen. Sakkunniga menar att det är 

mycket sällsynt att en så pass gammal orgel är i det utomordentligt goda skick som denna. 

Orgelprojektet som pågått sedan 2004 blir inte bara till glädje för församlingen utan 

för hela Sveriges orgelliv, menar församlingens organist och ansvarig för orgelprojektet, 

Lukas Arvidsson 

In memoriam: Göte Lindau 

1946-2009 

Göte Lindau är död. Han föddes den 20 mars 1946 i Helsingborg, konverterade 1981 och 

diakonvigdes den 1 oktober 1989 i S:t Clemens församling i Helsingborg. Som diakon 

tjänstgjorde han i S:t Clemens församling fram till november 2004. Göte Lindau dog lördagen 

den 21 november till följd av en hjärnblödning. 

orgeln sitter den meriterade diplomorganisten Mikael 

Wahlin. 

Klockan 17.00 firar biskopen högmässa då han också 

kommer att välsigna orgeln. Göteborgs gosskör framför 

sånger och Lukas Arvidsson spelar på orgeln. 

Pater Wilhelm Feussner SJ avled den 5 januari. Vi återkommer med en minnesteckning i nästa nummer. 

Ryszard Antonius Klinger 

Göte Lindau 

Annorlunda adoption 

Det är möjligt att adoptera 

någon av de vackra 

fasadpiporna till en 

kostnad av 5 000 kr.

sid. 42 | kyrktorget 

Ansvarig: 


” 

Herre Jesus, du har utvalt dina präster bland oss 

och sänt ut dem för att förkunna ditt ord och handla i ditt namn. 

För en så stor gåva till din Kyrka prisar vi dig och tackar dig. 

Vi ber dig att uppfylla dem med din kärleks eld, 

så att deras tjänst må uppenbara din närvaro i Kyrkan. 

Eftersom de är bräckliga lerkärl ber vi att din kraft må stråla ut 

genom deras svaghet. 

När de är bedrövade, låt dem aldrig bli krossade; 

när de är i tvivel aldrig förlora hoppet; 

i frestelse aldrig gå förlorade; 

i förföljelse aldrig bli övergivna. 

Inspirera dem genom bönen att varje dag leva 

din döds och uppståndelses mysterium. 

Ulla Ekenberg Janson, Helsingborgs äldsta församlingsmedlem, 

har gått ur tiden, 95 år gammal. 

Ullas liv blev både långt och händelserikt. I likhet med Sven 

Stolpe hade hon först mött tron genom den av Frank 

Buchman startade Oxfordgrupprörelsen, MRA. Ulla kom 

dock att lämna rörelsen. (Det gjorde också Stolpe.) 

Andra världskriget tillbringade hon i München. Det var 

kärleken som hade fört henne dit, men helt naturligt genom - 

gick hon också mycket lidande på denna plats. Efter kriget 

emigrerade Ulla till Amerika där hon utbildade sig till lärare. 

Fram till sin pensionering arbetade hon sedan som lärare i 

Kalifornien. 

Likt många i samma generation var också Ulla besviken 

på följderna av Andra Vatikankonciliet. Under en period 

anslöt hon sig till Prästbrödraskapet Sankt Pius X, SSPX, i 

Amerika. Hon mötte tidigt biskop Williamson, men dennes 

Prästens vara 

80 procent av prästens verksamhet utgörs av att vara människa och kristen. 20 procent utgörs av ämbetet. 80 procent är kärleksfull 

och barmhärtig kontakt med dem prästen har ansvar för, är uppmärksamhet, lyssnande och vänlighet, är närhet och 

distans, är klarhet och ett trovärdigt liv, är samhörighet med Herren i tystnad och bön, men också det ärliga tvivlet, att brottas 

med tron, osäkerheten, medgivandet av fel och brister, och att överlämna allting åt Gud. 20 procent utgörs av fullmakten, läran, 

förvaltningen av sakramenten, ’prästrollen’. 

80 procent handlar om dopets nåd, den främsta och djupaste nåden, som låter var och en vara ’i Kristus’ och som gör människan 

till ett Kristi vittne. 20 procent utgörs av vigningens nåd, den för Kyrkan mest värdefulla och nödvändiga fullmakten att 

genom ämbetet representera Kristus och förmedla frälsning åt människan. 

Sänd din Ande att stärka dem när de är svaga, 

och hjälp dem att prisa din himmelske Fader och att be för syndarna. 

Genom samme Helige Ande lägg ditt ord i deras mun 

och din kärlek i deras hjärtan, så att de kan ge ett glädjebud till de fattiga 

och hela dem som har ett förkrossat hjärta. 

Och må gåvan av Maria, din moder, till den lärjunge som du älskade, 

bli din gåva till varje präst. 

Giv att hon som formade dig till likhet med sig i sin mänsklighet, 

må forma dem till likhet med dig i din gudomlighet, 

genom kraften i din Ande, till Faderns ära. 

Amen 

Ur häftet Be för prästerna, utgivet av Karmeliterna och med förord av 

biskop Anders Arborelius 

In memoriam: Ulla Ekenberg Janson, 1914-2009 

” 

En av våra läsare översatte och tillställde oss denna text av Stefan Kiechle, först publicerad i novembernumret 

av Herder Korrespondenz. 

En bön för prästerna 

inställning i olika frågor – Ulla frågade sig bland annat vart 

den mångnationella kyrkan från tiden före konciliet tagit 

vägen – gjorde att hon helt tappade förtroendet för SSPX och 

slutade besöka rörelsens centra. 

Kärleken till den gamla liturgin behöll hon dock. Hon 

följde noga utvecklingen i kyrkan ännu för ett par år sedan 

och hon blev mycket glad när kardinal Ratzinger utnämndes 

till påve. 

Ullas begravning ägde rum i S:t Clemens katolska kyrka i 

Helsingborg den 9 december. Ulla blev inte begravd enligt 

den rit hon älskade och kämpade för men jag lovar att föra 

hennes arv vidare. Må det eviga ljuset lysa för henne! 

Johan Johansson, S:t Clemens församling

Biskop Anders till 

Caritas i Hjällbo 

Innan biskop Anders påbörjade sin visitation i Angereds församling, den 4 

december, kunde vi på Caritas i Hjällbo glädja oss åt att ha biskop Anders på ett 

tre timmars besök med lunch och dialog kring Caritas sociala arbete i en av 

Sveriges mest segregerade stadsdelar. 

Runt bordet samlades ett 20-tal gäster från 14 länder, samtliga boende i 

Angered, samt fader Håkan Jerrhage, Caritas Göteborgs ordförande. 

Det var biskop Anders tredje besök i Hjällbo, en tradition som vi vårdar ömt och 

som ger oss inspiration och hopp. Att vi blir bli sedda och bekräftade i Caritas 

dagliga karitativa arbete betyder mycket. 

Det är vår förhoppning att biskop Anders besök och intresse för såväl Hjällboborna 

som Caritas arbete kan inspirera samtliga präster i Göteborgs dekanat att 

besöka den verklighet som många, många av församlingarnas medlemmar dagligen 

lever i och med. 

Gun Holmertz, Angered 

kyrktorget | sid. 43 

Ansvarig: 


Mat, dryck, dialog. På bilden ser vi från vänster Frank 

Johansson, biskop Anders, Gun Holmertz, Xhemajl Shabani 

och Berit Keszei. 

Foto: Madlin Krabit 

Möte med franciskaner 

Präster ur olika grenar av franciskanorden i Norden har haft sitt årliga möte, denna gång i Vår Frus församling i Västerås. 

- Det är viktigt att vi har regelbunden kontakt för att lära känna varandra och dryfta gemensamma frågor. I år diskuterade vi bland annat intresset för Franciskanernas 

sekular orden, OFS, som är en lekmannaorden, berättar årets värd, p Tomasz Slupkowski. 

Nästa års möte äger rum i Igelösa i Skåne. 

Efter en välbesökt mässa med Västeråsförsamlingen samlades alla franciskanerna i koret inför flera fotografer. 

I nedre raden från vänster: P Julian (Roskilde), p Filemon (ny provinsial i Poznan, Polen), p Julian (Roskilde), p Andrzej (Haninge), p Frans-Eric (Jonsered). 

Bakom dem står, från vänster, p Jaroslaw (Haninge), p Tyberiusz (Polen), p Natan (Borås), p Marek (Skövde), p Zbigniew (Angered), p Rafael (Jönköping), p Tomasz 

(Västerås), p Henrik (Vadstena), br Mikael (Jonsered), p Arkadiusz (Jönköping), p Robert (Roskilde), p Bononiusz (Borås), p Peter (Igelösa) 

Foto: Birgit Ahlberg-Hyse

sid. 44 | kyrktorget 

Ansvarig: 


Utnämningar/personalförändringar från den 12 november 2009 

Arkimandrit Matthias Grahm OSB har utnämnts till dekan i Stockholms dekanat från den 17 november 2009. Utnämningen gäller från den 17 

november 2009 till den 16 november 2014. 

P. Fredrik Emanuelson OMI har utnämnts till studieprefekt. Han övertar en del av F. Ingvar Fogelquists tidigare uppgifter. Han blir samtidigt medarbetare 

vid informationsavdelningen på stiftet från den 1 januari 2010 till och med den 31 december 2013. Han lämnar sin tjänst som kyrkoherde i 

Heliga Trefaldighets församling i Järfälla. 

P. Fredrik Emanuelson OMI har utnämnts till subsidiar i Domkyrkan från den 1 januari 2010. 

P. Benoy José Thottiyil MST har utnämnts till t.f. kyrkoherde i Heliga Trefaldighets Församling i Järfälla från den 1 januari 2010. 

P. Gabriel Felipe Baldostamon CP har utnämnts till kyrkoherde i S:t Nikolai församling, Linköping från den 1 januari 2010. 

F. Daniel Adner får förlängd utnämningstid som t.f. kyrkoherde i S:t Olofs församling i Sundsvall fram till och med den 14 juni 2010. 

P. John Mc Cormack lämnar sin tjänst som kyrkoherde i Linköping och återgår till sin tjänst som fängelsepräst, ansvarig för Kumla/Hinseberg. 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

BÖNEAPOSTOLATET 

Kärleksfulle Fader, jag offrar åt dig denna dags böner, 

arbete, glädjeämnen och lidande i förening med din Sons 

Jesu Kristi, världens Frälsares, offer. Må den Helige Ande 

ge mig styrka att vittna om din kärlek. 

Benedikt XVI:s intentioner för år 2010: 

JANUARI 

Allmänt: Att ungdomarna får växa och 

mogna och på ett klokt sätt använda sig av 

modern kommunikationsteknik. 

Missionen: Att de kristna lever i sann gemenskap, 

så att de på ett trovärdigt sätt 

kan förmedla nyheten om Jesus Kristus 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

FEBRUARI 

Allmänt: För akademiker, att de genom sin 

forskning får hjälp att lära känna, älska och 

tjäna den allsmäktige Guden. 

Missionen: Att alla kristna känner ansvar 

för att sprida evangeliet om Jesus Kristus. 

 

 

 

 

 

Tillägg 

I Km nr 12/09 föll en så kallad namn-byline 

bort från sidan 17. För texter och bilder i 

reportaget om Sveriges Unga katoliker, 

SUK, svarade Birgit Ahlberg-Hyse 

Vinnare i julkrysset! 

Varmt tack till alla er som deltog i 

korsordstävlingen i Km:s julnummer! 

Ett stort grattis till vinnarna, Lennart 

Lidman i Enköping, Lisbeth Hilberer i 

Ulvöhamn och Sara Hedman i Västerås. 

Ni får varsitt exemplar av årets julskiva från 

Naxos, ’’Underbar en stjärna blid’’, med 

S:ta Eugenias vokalensemble.

Biskop Anders 

kalender 

JANUARI 

16/1 Konsert i Kristus Konungens församling, 

Göteborg kl. 15.00; 

mässa med orgelinvigning på spanska, polska och 

svenska kl. 17.00 

17/ Mässa i S:t Josefs kapell, Göteborg kl. 10.30 

18/1 Besök i Östanbäcks kloster 

20/1 Möte med de orientalisk-katolska prästerna, Uppsala 

21/1 Möte med finansrådet och styrelsen för 

S:t Eriks katolska skola 

22-24/1 Visitation i Trollhättan 

25/1 Föredrag i Abbage de Sr. Mauriee, Clervaux, Luxemburg 

27/1 Föredrag i Gent, Belgien 

29-31/1 Diakonhelg i Vadstena 

FEBRUARI 

2/2 Föredrag om den Helige Ande, Livets Ords universitet, 

Uppsala 

6/2 Mässa i Lady Chapel, St. Patrick's Cathedral, New York 

med anledning av 100-årsjubileet av St. Ansgar's 

League kl. 10.00 

8/2 Möte med katolska sjukhuspräster, Djursholm 

9/2 Möte med präst- och stiftsråd 

12-13/2 Möte med evangelisationsutskottet, Johannesgården 

KATOLSKA 

BEGRAVNINGSBYRÅN 

En värdig begravning till en rimlig kostnad 

Roger Uller 

08 - 711 00 30 

Stockholm-Mälardalen 

www.begravningsbyrån.se 

 

Riktlinjer för katekesen i 

Stockholms Katolska Stift 

GE SOM GÅVA VAD NI HAR FÅTT SOM GÅVA 

Stiftets nya riktlinjer har haft en 

lång produktionstid men nu ligger 

de äntligen färdiga i form av ett 

ikonprytt häfte. De innehåller 

många olika vinklingar och idéer 

men tre huvudtankar dominerar. 

Katekesen är inte främst kunskapsförmedling utan trosvandring slår 

man fast i första kapitlet. Kanske lite överraskande för många som 

associerar ordet ’’katekes’’ med organiserad undervisning för barn. Och 

visst finns det en läroplan för barnoch ungdomsundervisningen, finstilt 

och allra sist i häftet. Där anges vilket stoff som bör studeras på olika 

åldersnivåer men där påpekas också att läroplanen inte ska användas 

slaviskt: ’’Det viktigaste är inte att ta upp allt stoff som föreslås utan att 

väcka lusten att lära känna Kristus allt mer.’’ Så avslutas häftet i samma 

anda som den börjar. Det är det kristna livet som står i fokus, den teoretiska 

kunskapen är bara en del av det. Det är ingen mening med att 

lära de tio budorden om man inte samtidigt skolas in i församlingens sätt 

att leva buden. Tron förs vidare, inte bara genom berättandet om Guds 

verk utan minst lika mycket genom deltagande i församlingens gemenskap, 

i kyrkans liv och liturgi. 

Katekesen är livslång. Trosvandringens mål är inte konfirmationen 

utan det slutliga mötet med vår frälsare. Riktlinjerna inskärper kraftfullt 

att katekesen är ett projekt som pågår hela livet och det som sägs gäller 

människor i alla åldrar. Förutsättningen för att barnundervisningen skall 

fungera är att vuxenkatekesen gör det. Ibland blir formuleringen vass: 

’’Kyrkans viktigaste kateketiska uppgift gäller de vuxna’’. Det finns visserligen 

avsnitt som handlar om barn och ungdomar men de är korta 

(liksom de avsnitt som handlar om katekes för föräldrar respektive de 

äldre). Det finns också ett särskilt avsnitt om katekes för de vuxna som 

förbereder sig för dopet. Olika grupper har olika behov som måste 

mötas på olika sätt men grundtanken står fast: den fördjupning av tron 

som katekesen handlar om gäller för gamla och unga och oavsett hur 

länge man varit katolik. 

Församlingen och församlingens liv är både katekesens mål och 

dess medel. Den syftar till att församlingens medlemmar skall ’’bevara, 

fördjupa och leva sin tro’’. Medlen är många: studiecirklar och annan 

slags trosundervisning, befattningsutbildningar, församlingsreträtter, 

familjeläger etc. Men det är lika mycket i den vanliga verksamheten som 

tron utvecklas. När man delar erfarenheter – så som man gjorde när 

Kyrkan en gång blev till. När man bemöter varandra kärleksfullt ... 

Listan kan göras lång. Det formella ansvaret för församlingens katekes 

vilar på kyrkoherden men riktlinjerna betonar varje medlems ansvar för 

att göra Kyrkans gemenskap till en kateketisk miljö där tron fördjupas, 

där gemenskapen kring liturgin stärks och där tron får allt mer genomgripande 

och tydliga konsekvenser både på det personliga och det 

utåtriktade sociala planet. 

Riktlinjerna kommer att nå kyrkoherdar och kateketer i de katolska församlingarna. 

Måtte de inte stanna där. De förtjänar att läsas av många 

och ge inspiration till grupper och enskilda att utveckla sin församling 

till en miljö där man växer i av gemenskapen med Kristus 

och varandra. 

Jan-Olof Hellsten

sid. 46 | familjesidan 

Barn mår bra av att tro 

Man tror inte på något för att vinna fördelar, man tror på något för att man 

håller det för sant. Men med detta sagt vill jag ändå gärna förmedla ett par 

tankar ur den tyska familjetidskriften Eltern Family (12/2009). Även barn som 

inte uppfostras religiöst har ofta en gudsbild och troserfarenhet, slår tidningen 

fast. Detta trots att ”de flesta vuxna idag talar mer avslappnat om sex än om 

tro”. Och denna gudsbild hjälper barnen till ett större sammanhang som de 

kan ordna in sina upplevelser i. Barn med en positiv gudsbild är själsligt stabilare 

och klarar kriser bättre, berättar beteendeterapeut Alexandra Greiner 

för Eltern Family. 

Bönens inverkan beskriver hon som ”tre, fyra minuters koncentration” 

som hjälper barnen ”att finna den röda tråden i livet”. 

Det finns till och med undersökningar som visar att en positiv inställning 

till tron stärker banden i en familj. ”Enbart plikt eller rent av tvång vore 

förskräckligt”, säger Greiner, ”det avskräcker bara. Men när tro och kontinui tet 

följs åt, då är det en gåva till barnen.” 

Det finns alltså ingen anledning att vara rädd för att förmedla sin gudstro 

till barnen. Fler tankar om detta följer i intervjun med diakon Göran Fäldt här 

på familjeuppslaget. 

Göran Fäldt var med i den första grupp 

män som diakonvigdes inom Katolska 

kyrkan i Sverige. Det var år 1982. Han 

arbetade som lärare i engelska och frans - 

ka, var gift och hade två döttrar. Året 

därpå började det som så småningom 

blev ”Katolska utskottet för äktenskap 

och familj” som en arbetsgrupp inom 

pastoralrådet, där Göran genast blev 

medlem. Han har varit utskottet trogen 

och 2008 blev han dess ordförande. 

– Så länge jag hade min lärartjänst 

var det en annan proportion. Nu blir det 

mer arbete för utskottet. Jag är tacksam 

att få ägna mig mer åt det och att kunna 

gå in på djupet i det pastorala tänkande 

och teologin om äktenskapet. Det har 

varit en fantastisk utveckling efter pensionen, 

en tid under vilken jag också har 

börjat skriva och översätta. 

Nyligen kom den lilla boken Kärlek och 

liv ut på Veritas förlag. Den består av tio 

katekeser för äktenskap och familj och 

det är Göran som har översatt dem från 

engelska, se recensionen här intill! 

Katolska utskottet för äktenskap och 

anna@duner.st 

Göran Fäldt – diakon och familjefar 

familj stöder eller medarrangerar bland 

annat årliga familjeläger. I år blir det 

dock ingen sådan helg. I stället satsar 

man på den familjekongress som ska äga 

rum i Jönköping den 14–16 maj. Det är 

väl förberett och strukturerat, intygar 

Göran. Nu hoppas man bara att riktigt 

många väljer att delta. Förhoppningsvis 

kan respektive församling subventionera 

mat och boende (på centrala hotell, 

campingstugor och vandrarhem). Sedan 

tillkommer förstås också resan. Kanske 

går det att få resebidrag? 

– Ja, säger Göran, eftersom alla tycker 

att det här är en så viktig händelse, så 

arbetar vi på ett rese- och boendebidrag 

på max 1000 kronor per deltagande 

familj så långt det räcker. 

– Barnfamiljer kan ju dessutom kombinera 

resan med något i närheten, fortsätter 

han, som Visingsö eller Astrid 

Lindgrens värld, så blir det som en hel 

semester om man inte vill kosta på att 

åka ”bara” för kongressen. Vi planerar 

också en äventyrsvandring i den nedlagda 

Tabergs gruva med stövlar och ficklampor. 

Tre huvudtalare är inbjudna till kongressen. 

Kardinal Angelo Scola kommer 

att tala om det kristna bröllopsmysteriet, 

Maria Fongen, en tiobarnsmamma från 

Katolskt familjecenter i Oslo, kommer att 

tala om barns rättigheter och situation och 

biskop William Kenney kommer att tala 

på temat Sociala förändringar och ut - 

maningar. Dessutom kommer dialog - 

samtal eller samtalsgrupper att äga rum. 

– Familjernas och de gifta parens närvaro 

blir som ett vittnesbörd i sig. Men jag 

skulle också gärna ha något för de yngsta, 

för ”tultingarna”. Jag tycker att det är fint 

när äldre och de minsta får umgås. De 

skulle kunna leka, kanske i en park. 

Redan beslutat är, utöver det ovan 

nämnda, att det blir mässor med körer, 

gemensamma måltider, underhållning och 

särskilda program för (lite större) barn. 

Biskop Anders Arborelius kommer att 

öppna kongressen och vara huvud - 

celebrant. 

Göran Fäldts barndom var inte särskilt 

religiös. 

– Det fanns inga präster i familjen. Vi 

levde väl som man levde i statskyrkans tid. 

Stod det mellan att åka till landet eller att 

gå i kyrkan så åkte vi till landet. 

Begravningar, vigslar och dop var dock 

självklart bundna till kyrkan och Göran 

kan fortfarande höra sin mors röst inom 

sig när hon läste aftonbön med honom 

som barn. 

– Mina kusiner och min hustrus 

syskon är alla döpta men ingen har gift sig 

kyrkligt, inte heller har de döpt sina barn. 

Det är helt otroligt vilken utveckling som 

har ägt rum. Jag växte upp med mina 

kusiner, jag kunde också ha hamnat där ... 

I stället konverterade både han och 

hustrun Lena till Katolska kyrkan 1968 i 

Marie Bebådelse församling i Stockholm. 

– Det slog ner som en bomb i släkten. 

Därpå flyttade paret till Jönköping där 

de har bott sedan dess. 

– Där fanns både jobb och en katolsk 

församling. Det fick avgöra! 

Som diakon har Göran Fäldt hållit i ett 

stort antal äktenskapsförberedelser. 

– Många är förvånade att kyrkan vill 

att de ska gå på kurs för att få gifta sig. 

Samtidigt är erfarenheterna väldigt positiva. 

”Vi hade aldrig vågat börja prata om 

de här sakerna om inte vi kommit hit”, är 

en vanlig kommentar. 

Som ett stort hot för framtiden ser 

Göran Fäldt det han kallar för en antilivsmentalitet.

– Man eftersträvar inte längre liv, människor 

har inte utrymme för liv i sina hjärtan, 

det kostar för mycket med barn och 

bromsar upp allting. Kvinnorna vill vänta. 

Man sätter karriären före – tills det är för 

sent. Man måste våga satsa på kärleken 

som livsmening! 

Vad tycker Göran är det viktigaste för 

familjer att tänka på idag? 

– Att öppna barnen för medmänniskan 

och förmedla de kristna dygderna. Det 

leder till en social kompetens och insikten 

att de har ett liv och är kallade till gemenskap. 

Om man åtminstone tillbringar 

måltiderna tillsammans, med bordsbön och 

sammanhållning, har man kommit ganska 

långt. Och det är ju så enkelt att upprätta! 

Jag läser med förskräckelse om gymnasister 

som bara träffar sina föräldrar ett par 

gånger i veckan – mat kan de ju plocka ur 

kylskåpet när de blir hungriga ... 

– Sedan tror jag att kyrkan måste ha 

förståelse för den skada som stress gör även 

på kristna. Det är livsfarligt! Man ska hellre 

upptäcka stressymptom än moralisera. 

Människor kommer inte till kyrkan, biktar 

sig för sällan och missar barnens undervisning 

– men det är kanske inte deras intention. 

Jag skulle gärna se ett kyrkligt stress - 

institut! Dessutom behöver man upptäcka 

mor- och farföräldrarnas roll igen. Och de 

ska inte bara vara extra barnvakter, utan få 

vara visa. Lyssna på dem, fråga dem saker! 

När Göran Fäldt talat en stund till om 

sin oro för framtiden och bristen på kopp - 

ling mellan sexualitet och liv – ”vi måste 

föra allt tillbaka till att utan Gud finns inget 

liv alls” – konstaterar han att det ändå finns 

hopp. 

– Människan har en fantastisk förmåga 

att nyskapa och göra världen vacker. 

Själv lever han i ett mycket underbart 

äktenskap, säger han. 

– Vi tycker båda två att det är en 

växande kärlek. Det är helt underbart att 

leva tillsammans! 

Visst kan han ge några råd om hur man 

får kärleken att hålla i över 40 år, men helt 

går det inte att förklara. 

– Ingen kan egentligen definiera vad 

kärlek är – och det är bra det, tycker jag. 

Det är ett mysterium att meditera över, att 

vårda och att tacka för ... 

Se vidare Göran Fäldts reflexion 

på sidan 29. 

Text och foto: Anna Dunér 

Kärlek som livsmening. Som ordförande för Katolska utskottet för äktenskap 

och familj oroar sig Göran Fäldt över en tilltagande antilivsmentalitet. Han vill 

gärna uppmuntra unga par att våga satsa på kärleken som livsmening. 

Kärlek och liv: tio katekeser för äktenskap och familj 

Översättning: Göran Fäldt 

Veritas, 2009 

familjesidan | sid. 47 

Dessa tio så kallade familjekatekeser skrevs ursprungligen till det 

fjärde Världsfamiljemötet i Mexico City i januari 2009 och användes 

som förberedelsematerial inför detta. Nu är tanken att de ska 

kunna användas på samma sätt inför Nordisk Katolsk Familje - 

kongress i Jönköping i maj. Man kan läsa dem på egen hand men 

ännu hellre tillsammans i församlingen i en föräldragrupp eller 

studiecirkel. De är ”utformade så att de har något väsentligt att säga 

familjer i alla kulturer”. Ämnen som tas upp är till exempel familjen som den första 

förmedlaren av tron, som förmedlare av mänskliga dygder samt familjen som den första 

erfarenheten av Kyrkan. Varje kapitel rekommenderar att man börjar med en psalm, 

Herrens bön och bibelläsning innan man tar sig an den aktuella katekesen. Efter dagens 

katekes följer så reflexion av ledaren, diskussion, bön och avslutande psalmsång. Att det 

särskilt har gjorts plats för reflexion och diskussion känns bra. Texterna är inte särskilt 

anpassade för Sverige och det kan finnas en del att diskutera. 

Jag frågade under intervjun Göran Fäldt om det kan finnas risk för en idealbild i 

boken, som många har svårt att känna igen sig i. 

– Det är intressant att du tar upp det, svarade Göran, men jag anser inte att seder och 

bruk ska vara normerande, utan kyrkans lära. Somligt i boken kan vara svårsmält för 

sambopar, frånskilda och andra, men detta är vad kyrkan lär i hela världen. Vi kan inte 

betrakta oss som en enklav där andra värden råder. Det vore att förråda kommande gene - 

rationer och att underkänna kyrkans lära! Sedan är det en annan sak hur man bemöter 

människor med en icke praktiserande livsstil ... 

Låt gärna boken bli en inspirationskälla till fördjupat och förnyat katolskt familjeliv. 

Anna Dunér

Posttidning B 

BEGRÄNSAD EFTERSÄNDNING 

Vid definitiv eftersändning återsänds 

försändelsen med den nya adressen till 

Katolskt magasin, 

Box 2038, 750 02 Uppsala 

Modernt missionsarbete 

I de glest bebyggda trakterna av Alaska, 

där ännu ingen katolsk missionär har satt 

sin fot eller endast sällan gjort ett besök, då 

för den mödosamma, flera veckor krävande 

resans skull, vilken fordrar en 

omfattande utrustning av livsmedel och 

annat för människor och hundar, en dylik 

resa blott sällan kunde företagas, där har 

under det just förgångna året byggts sex 

nya kapell. Detta har varit möjligt endast 

tack vare de moderna hjälpmedel, som 

numera stå missionen till buds, flygplan 

och radio, varigenom missions verk sam - 

heten kunnat tiofaldigas. Pater Delon 

skriver att flygplan och radio göra oskatt - 

bara tjänster, och att den genom de ameri - 

kanska jesuiterna i Alaska öppnade luftlinjen 

mellan Holy Cross, Dome, Akulurak, 

Tunumak och andra likaså obekanta 

platser i Alaska betytt en oerhörd bespa - 

ring av missionärer och tid; nu kan ett 

regelbundet besökande av dessa platser lätt 

genomföras. Hundspann, som hittills varit 

det enda fortskaffningsmedlet för de vidsträckta 

resorna, begagnas numera endast 

vid kortare avstånd. 

(Hemmet och Helgedomen, 1 februari 1930) 

Frankrike 

En grupp franska katolska officerare har 

utsänt ett cirkulär till hela den franska 

armén, vari de fastslå: 

att det är omöjligt att komma till fred i 

världen utan att återvända till Gud, 

att endast respekten för Guds lagar kan 

skänka folken inbördes fred och 

förståelse, 

att Frankrike i sin helhet måste återvända 

till kristendomen för att således utan 

hypocrisi kunna rikta en vädjan till andra 

nationers kristna. 

(Hemmet och Helgedomen, 15 januari 1940) 

Det katolska Sverige 1950 

Sundsvalls tidning har nyligen intervjuat 

biskop Nelson och lämnar åtskilliga 

intressanta upplysningar om vår Kyrkas 

ställning i Sverige just nu. Man kan nu 

enligt denna tidningsartikel räkna 

omkring 16 000 katoliker här i landet 

(1939 var siffran 5 500), 11 församlingar, 

omkring 45 präster och 70 systrar (denna 

sista siffra är alltför låg; den kan höjas till 

135). Men bakom de ganska ståtliga 

siffrorna döljer sig en i flera avseenden 

rätt grå verklighet. Kyrkan är här i landet 

fattig. ”Brist på medel och i stor utsträckning 

även på präster är svåra hinder i 

arbetet.” Vidare: ”De stora avstånden 

och anhängarnas spridda bostadsorter 

medför dyrbara och ansträngande resor 

för prästerskapet. En präst har exempelvis 

att på en månad besöka 31 

platser.” För att få medel måste biskoparna 

”göra långa tiggar- och predikoresor.” 

Det är för övrigt ”importen av utländsk 

arbetskraft”, som förklarar den väldiga 

ökningen av katolikernas antal. 

(Hemmet och Helgedomen, 15 januari 1950) 

Pravda beklagar religiös 

propaganda 

Läsarbrev i det ryska partiorganet Pravda 

har påpekat, att allt fler ungdomar i 

USSR bär små träkors om halsen. 

Insändarna kritiserar detta bruk och 

menar att det inte bara är en fråga om ett 

mode utan ”en följd av religiös propaganda”. 

Något måste göras för att hindra 

denna utveckling. Tidningen kommente - 

rar med att säga, att ungdomar skaffar sig 

snabbt goda eller dåliga vanor samt 

påminner om att varje medborgare har 

rätt att driva antireligiös propaganda. 

(Katolsk Kyrkotidning, 1 februari 1980) 

Resor med kvalitet 

och gemenskap 

Under 2010 erbjuder vi bland annat 

följande unika resor: 

7-16 maj Pilgrimsresa till Det heliga landet 

Kaplan: Fr. Henrik Alberius OP 

9-15 aug Passionspelen i Oberammergau 

med Katolska Bayern 

Kaplan: Fr. Michael Schneider 

28 sept – 7 okt Santiago de Compostella 

i S:ta Birgittas fotspår 

Reseledare: Jan Folkegård 

8-16 okt Lourdes och Nevers i S:ta Bernadettes 

fotspår 

Kaplan: Sjukhuspräst Fr. Anders Nilsson 

8-17 okt Assisi, San Giovanni Rotondo & Rom 

Kaplan: Mats Furemalm 

30 okt – 6 nov Tunisien i Augustinus fotspår 

Kaplan: Owe Johansson 

 

Beställ hem vår katalog! 

Tel 046 -14 05 90 

www.exodusresor.se

Km 1 2010 - Katolskt Magasin

Transform your PDFs into Flipbooks and boost your revenue!

Km 1 2010 - Katolskt Magasin

Transform your PDFs into Flipbooks and boost your revenue!

Delete template?

Save as template ?