Potatisen och dess namn (pdf) - Fobo

den mest värderade.” Richters Imperator beskrivs som ”god,
mycket givande”, Magnum Bonum som ”utmärkt god, men
sent mognande sort, som plägar gå fri från den van liga
potatis sjukan”; sen följer Early regent, Simson och Athene, den
sistnämnda ”särdeles lämpad för hushållet”.
Plötsligt är vi i vår tid. Någon enstaka sort kan man känna
igen till namnet, andra har man inte hört talas om. För
sorterna kommer och går – potatissjukan eller någon annan
åkomma som drabbar potatisen ”hinner ifatt” sort efter sort.
Bara enstaka sorter finns (mot alla odds) med över lång tid.
År 2000, när jag för första gången besökte potatisboden
i en by på södra Öland, fanns samma, tydligt tryckta
text, på alla potatispåsar: Magnum Bonum. Men på väggen
bakom raderna med påsar fanns lappar som sa något annat:
King Edward respektive Puritan. Magnum Bonum var en vid
det laget övergiven sort. Man slutade odla den nästan som i
ett slag när det vid en analys på 1980­talet visade sig att den
innehöll alltför höga halter av ett par giftiga glykoalkaloider
(som naturligt finns i potatis).
Så slutade historien om en potatissort som drygt hundra
år tidigare, 1875, förädlats fram i potatissjukans spår, och
som under lång tid haft en framträdande ställning i Sverige.
På 1930­talet konstaterar man att Magnum Bonum är en
gammal sort – det konstaterandet följer med framöver: ”Den
röner god efterfrågan som matpotatis och betalas gärna
med något överpris.” Magnum Bonum har ”välformade,
välsmakande knölar”, skriver man på 1940­talet; den ”intar
Vit potatis och röd
Hos min mormor och morfar fanns röda och vita
potatisar. Varje dag kokte mormor potatis till middagen då
morfar kom hem från åkern för mat och vila. Innan vi satte
oss till bords hade hon skalat en skål full med rykande
varm potatis. Blev det potatis över blev det stekt potatis
till kvällsmat, med små små tärningar av den ettersalta
fläskbit som fanns i en Höganäskruka i skafferiet. Så var
det på 1950­talet på gården norr om Halmstad, så var det
på 1920­talet när min mamma var barn. Potatisen var vit
eller röd, det räckte gott att säga så i vardagen, och dagens
måltider förlöpte i samma rytm.
På 1980­talet var ”statarlängan” (med två bostäder och
brygghus) på Karlsro riven, morfar levde inte längre, och
mormor hade flyttat ”till staden”, eller rättare till en förort i
Halmstads andra ytterkant. Tillsammans tog mormor och
jag bussen in till staden och steg av vid torget. Hon hade
baskern käckt på sned, så som hon en gång i tiden satte
den när hon cyklade in till staden. Med käppen markerade
hon takten, med raska steg tvärade hon över torget. Målet
var ett torgstånd där det stod en man med något frusna
kinder och ett par lådor med potatis. Mannen var från
Tyskland och den potatis han sålde var tyska röda.
När vi kom tillbaka till lägenheten på Andersberg satte
mormor på potatisen till middagen. Det röda skalet sprack
upp så trevligt under koket, det var mjölig potatis. Efter
hand som potatisarna blev färdiga skalade hon dem direkt
från grytan, så som hon alltid gjort, i en handvändning låg
de i en skål som hon bar till bordet.
… alltjämt en mycket framstående plats bland svensk
kvalitetspotatis”; den ”är den normgivande och mest lättsålda
sorten på Stockholmsmarknaden”. I samma anda beskrivs
Magnum Bonum på 1950­talet, som en ”i mellersta och norra
Sverige allmänt odlad sort av mycket god kvalitet. Eftersökt
hushållspotatis”.
Restlagret i den öländska potatisboden av potatispåsar
med den påtryckta texten Magnum Bonum räcker än idag.
Påsarna fylls med än den ena sorten, än den andra beroende
på säsong.
På Jordbruksverkets lista över godkända bevarandesorter
av potatis utgörs merparten av traditionella sorter. De
kommer nästan alla från Norrland – det finns en förklaring:
potatissjukan drabbade framför allt södra Sverige, i Norrland
kunde man hålla fast vid sådana gamla sorter som hörde till
trakten. Så gott som alltid ingår en färg i sortnamnet, så som
Jämtlands vit, Rättviks röd och Blå Dalsland. Nästan alla av dessa
potatisar har en hel uppsättning alternativa namn, något som
avspeglar att odlingen har varit spridd till olika trakter. Bland
katterna på Jordbruksverkets bevarandelista uppenbarar sig
ett par hermeliner: Birgitta och Elsa, potatissorter som representerar
var sin generation inom svensk växtförädling (1920tal
respektive 1940­tal).
Också Early Rose, amerikansk rosenpotatis, är med på listan.
Här framträder den med namn och smeknamn – såsom
Majdrott, Sex veckors röd, Tidig rosen, Västgöta mandel – som
vo re den en traditionell sort bland andra, förutom namn som
ännu minner om ursprunget, Amerikanare, Röda amerikanare.
Läs mer:
Boken Potatis i Norden kan beställas genom: www.nordgen.org
Potatissorter i nordiska genbanken, NordGen, se databasen
SESTO: www.nordgen.org
Godkända bevarandesorter i Sverige: www.jordbruksverket.se
Artiklar i Odlaren om vegetabilier som det var förr:
www.fobo.se/kunskap/mat/odlaren_sv­gronsaker_2011.pdf
www.fobo.se/kunskap/mat/sv_baljvaxter_odlaren_2012.pdf
Kära potatis
Har du hållit en potatis i handen idag
och skalat den med jämna tag?
Har du betraktat dess plirande öga
har du åter nynnat dess namn?
Har du lagt den i en gryta
med kokande lättsaltat vatten?
Har du känt den trygga doften
från potatis som kokar på spisen?
Text: Maja-Lisa Perby
Foto: Svein Solberg & Simon Jeppson
Odlaren nr 1-2013 13