Läs eller ladda ned boken (.pdf) - Jarl Hjalmarson Stiftelsen

lev det inte. Hur kommer det sig? De ekonomer som jag nu
talat med ger ungefär samma förklaring som Fredén. Många
entreprenörer från Sverige, Finland och andra länder drogs
till det Klondike som Baltikum utgjorde med sina extremt
låga arbetskostnader. En del var kanske mindre seriösa, men
de allra flesta gav goda bidrag till vad företagsamt folk bland
balterna själva åstadkom. ”Nya företag har vuxit upp som
svampar ur jorden och ersatt alla dessa stora konglomerat
som tidigare arbetade för den sovjetiska marknaden”,
konstaterade Jalakas i sitt återblickande föredrag 1997. Han
lade för sin del huvudvikten vid något som han inte trodde
att hans svenska auditorium skulle gilla, men det kunde
inte hjälpas, ”jag har nått en sådan ålder att jag inte bryr
mig om vad publiken tycker om eller inte tycker om”. Den
faktor som han tänkte på var att den som blev arbetslös
kunde ta vilket jobb som helst till vilken lön som helst.
”Här finns inga kollektivavtal eller arbetsrättsliga regler
som hindrar folk att gå ner i löneanspråk. Man är så illa
tvungen, eftersom arbetslöshetsbidraget bara är 5 procent
av genomsnittslönen.” Estland har inte tänkt ut den här
lösningen, den har tvingats på oss därför att vi inte har råd
med annat. Fackföreningar har inte hunnit öka sin makt,
arbetsrätten inte hunnit utvecklas tillräckligt mycket för att
åstadkomma vår svenska stelhet i lönebildningen. Och det
har funnits jobb att söka.
I mars 1992 undertecknade Sverige som första land i
världen frihandels- och investeringsskyddsavtal med de tre
baltiska staterna i samband med att deras premiärministrar
69