När Arholma blev sommargästernas och pensionatens ö.

More Magazines

Recommendations

Info

När Arholma blev sommargästernas och pensionatens ö. Upphovsrätt Berit Eldvik, Stockholm 2008. Materialet får inte flerfaldigas eller användas kommersiellt utan tillåtelse av upphovsmannen. 2
När Arholma blev sommargästernas och pensionatens ö. Torbjörn Jansson i en av pensionatets sängar 1958. De som kommer till Arholma får ganska snabbt höra talas om den tid när här fanns fullt med pensionat och stockholmare på semester intog ön för några sommarmånader. Hur kom det sig att det blev så många pensionat på denna ö? Hur såg verksamheten ut? Vilka drev pensionaten och vilka var egentligen gästerna? På 1980- talet gjorde en historieintresserad grupp på ön ett mycket ambitiöst försök att räta ut frågetecknen. De som då tog sig an uppgiften var alla inflyttade till ön under senare delen av 1900-talet och hade inga egna minnen av pensionaten. Men intervjuer och djupdykningar i öbornas arkiv, album och skrivbordslådor gav ändå ett fint resultat som redovisades av Margareta Vestin i Arholmabrev 1984. Något senare gjorde Roslagsmuseet en inventering och dokumentation av skärgårdspensionat och i den rapport som blev resultatet finns artikeln från Arholmabrev med. Även författaren Edvard Matz har skrivit om Arholmas pensionat i STF:s årsbok 1994. Det har ändå funnits en önskan om att fortsätta dokumentationen. Men åren går fort och de som var med under de aktuella åren är nu så gott som alla bortgångna. Det har visat sig att min mamma, Ann-Marie och jag verkar vara de enda som har egna minnen av hur det var att bo som gäster på pensionat. Förväntningarna att jag därför ska slutföra en historieskrivning känns stora, litet väl stora. Utgångsläget Vi är ett litet fåtal som var barn på 1950-talet, det sista årtiondet när ett par av pensionaten fortfarande var i gång, som har släktingar som på olika sätt hade anknytning till verksamheten. När vi börjar samtala märker man att våra barndomsminnen är i och för sig tydliga, men vi minns ju på barns vis, inte visste vi hur de vuxnas verklighet såg ut och inte har vi frågat särskilt mycket heller sedan vi blivit vuxna. Allt var ju så självklart och inte satte sig våra föräldrar ner och berättade detaljer om sitt vardagsslit. Det är heller inte mycket skrivna papper som finns kvar. Jag har inte hittat mer än det som kom fram redan 1984, och då är de bevarade liggarna från Österhamns pensionat det förnämsta, där alla gäster från 1927 och fram till 1962 finns införda. Det som för övrigt har funnits på andra pensionat har kastats och bränts. Andra källor har varit Arholma-Kalles böcker och Simes-Villes minnesanteckningar. När jag nu skall försöka sammanfatta pensionatseran som varade under de första 60 åren på 1900-talet, kan jag inte bara fortsätta där historiegruppen slutade utan kommer att ta med delar även av deras resultat för helhetens skull. Läsare som har Arholmabrev från 1984 får ha överseende med upprepningarna. 3
Page 1: När Arholma blev sommargästernas
Page 5 and 6: 1868 på Arholma. Till de utflyttad
Page 7 and 8: Det dröjer emellertid innan pensio
Page 9 and 10: Upp i tidigaste otta för att baka
Page 11 and 12: Paret Engström drev inte pensionat
Page 13 and 14: Jag har undrat mycket över vad all
Page 15 and 16: sina syskon, både gifta och ogifta
Page 17 and 18: na. Kanske hade hon vad som brukade
Page 19 and 20: Vistelsen började med lunch i mats
Page 21 and 22: Österhamns vaktmästare Åke Sund
Page 23 and 24: I locket fanns en vridmekanism med
Page 25 and 26: Kalle ”Brasa” i vidbrättad str
Page 27: Öns egna handlare verkar inte ha f

När Arholma blev sommargästernas och pensionatens ö.

Transform your PDFs into Flipbooks and boost your revenue!

Delete template?

Save as template ?