Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
Nu startar<br />
äventyret!<br />
Välkommen till en helt ny artikelserie!<br />
Från och med nu<br />
kommer du att kunna läsa<br />
om hundens olika kroppsdelar<br />
i HUNDliv.<br />
I detta nummer presenterar vi den sista<br />
rasspecialen samtidigt som vi startar en<br />
ny special om hundens kroppsdelar. Vi<br />
kommer att undersöka minsta detalj och<br />
ställa krångliga frågor till experterna. Vi<br />
kommer vända upp och ned på gamla<br />
myter för att få fram sanningar – allt för<br />
att du ska få den bästa informationen om<br />
hur hundens kropp fungerar.<br />
Listan kan bli lång<br />
Expeditionen börjar med hundens höftleder.<br />
I nästa nummer av HUNDliv tar vi<br />
en närmare titt på hundens öron. Sedan<br />
följer nos, tass, svans, tänder, skelett,<br />
lungor, hjärta, hårstrå, hjärna... Ja listan<br />
kan göras hur lång som helst. Vi försöker<br />
få fram information om hur de olika delarna<br />
är uppbyggda, hur de fungerar, vad<br />
som skiljer dem åt mot människans motsvarande<br />
delar och vilka sjukdomar som<br />
kan drabba hundens kroppsdelar.<br />
Fantastisk hundkropp<br />
Även om man <strong>of</strong>ta fascineras av hundens<br />
väl utvecklade sinnen, så har man<br />
en ganska begränsad kunskap om hur<br />
och varför deras kroppar är så fantastiska.<br />
I boken ”Därför gör hunden så”<br />
skriver författaren Anders Hallgren att<br />
en vältränad hund kan hitta två sandkorn<br />
(med en speciell lukt) på en strand<br />
som är 500 meter lång, 50 meter bred<br />
och 50 centimeter djup. I en vetenskaplig<br />
text hade det stått molekyler med<br />
3<br />
Ett spännande pussel.<br />
Hundens kropp består<br />
av många olika delar, stora<br />
som små. Vi guidar dig från<br />
och med nu genom den<br />
fantastiska hundkroppen!<br />
0,0000000000000000001 koncentration.<br />
Så vår tanke var att hitta lättförståelig information<br />
om hundens kropp som gör att<br />
man får en ökad kunskap om en del av<br />
hundens beteende.<br />
Knepiga frågor<br />
Varför stannar växten på hundens hårstrån<br />
vid en viss längd och vad är det<br />
som gör att de börjar växa igen om man<br />
rakar av hela pälsen? Hur cirkulerar blodet<br />
i hundens kropp och kan även hundar<br />
drabbas av blödarsjuka? Vilka färger<br />
kan hunden få på sina ögon och varför<br />
kan den inte gråta med tårar? Det finns<br />
så många frågor som man kan ställa sig<br />
angående hundarnas kroppar och så lite<br />
lättförståelig information att hitta i litteraturen.<br />
Hoppas att du liksom vi tycker<br />
att resan genom hundens kropp kommer<br />
att bli ett riktigt äventyr.<br />
Tipsa<br />
Om du har speciella kunskaper angående<br />
hundens kroppsdelar eller om du har en<br />
fråga inom ämnet är du välkommen att<br />
höra av dig till oss på redaktionen. Vi är<br />
tacksamma över alla tips, stora som små!<br />
Tipsa HUNDliv!<br />
Ring 0511-822 30 eller mejla<br />
redaktionen@hundliv.nu<br />
Vi är även intresserade av<br />
bra bilder på olika hundars<br />
kroppsdelar. Tveka inte att<br />
höra av dig till oss!<br />
friska leder<br />
för ett aktivt liv<br />
<strong>höftleden</strong><br />
26 27<br />
Foto Benny<br />
Friska höftleder är en förutsättning<br />
för hundar som lever ett aktivt<br />
liv.<br />
Normala höftleder gör att hunden<br />
kan röra sig fritt och stadigt. Den<br />
kan sträcka ut benen och göra<br />
höga hopp utan att det gör ont.<br />
Sjukdom för mindre raser<br />
Perthes sjukdom är en sjukdom<br />
som gör att benvävnaden i lårbenshuvudet<br />
bryts ned. Hundarna börjar<br />
halta eftersom de får ont i höft-<br />
leden. På sikt kan sjukdomen göra<br />
att bakbenet förkortas och att muskulaturen<br />
i låret tillbakabildas. Denna<br />
sjukdom kan drabba den ena<br />
eller båda höftlederna och är vanligare<br />
hos de mindre raserna.<br />
Problem för större hundar<br />
Större hundar drabbas <strong>of</strong>tare av<br />
höftledsdysplasi. När hunden rör<br />
sig så förflyttas höftledskulan i höftledsskålen.<br />
Alla hundar föds med<br />
en frisk höftled, men under tillväxtperioden<br />
kan benet växa mer än<br />
mjukdelarna runt omkring <strong>höftleden</strong>.<br />
Detta gör att höftledskulan gli-<br />
höftbenskammen<br />
svanskota<br />
5<br />
lårben<br />
ländkota<br />
lårbenshuvud i<br />
höftledsskål<br />
korsben<br />
Skelettets uppbyggnad. Hundens<br />
skelett består av många olika<br />
delar. På illustrationen kan du se vad<br />
de olika benen runt <strong>höftleden</strong> kallas.<br />
Illustration Carl Cidh<br />
3<br />
Full fart för Fnisa! Borderterriern<br />
Fnisa har friska leder, vilket gör det<br />
möjligt för henne att träna agility. Hos<br />
mindre raser är Perthes sjukdom<br />
vanligare än höftledsdysplasi.<br />
Foto Anna-Karin Nordangård<br />
der ur led. Om höftledsskålen är felformad,<br />
så kommer höftledskulan<br />
inte att få det stöd som den behöver<br />
för att göra leden stadig.<br />
Höftledsdysplasi innebär alltså en<br />
avvikande utveckling av <strong>höftleden</strong>.<br />
Det är det vanligaste nedärvda problemet<br />
hos hundar och inom vissa<br />
raser är mer än 50 procent av individerna<br />
drabbade.<br />
Redan 1966 definierade den<br />
svenske veterinären Sten Erik Olsson<br />
höftledsdysplasi hos hund som<br />
”en variende grad av slapphet i<br />
<strong>höftleden</strong>”.<br />
Två olika metoder<br />
Det finns en viss slapphet i alla hundars<br />
höftleder. Genom att låta en<br />
veterinär röntga hunden får man ett<br />
utlåtande på hur stor den slappheten<br />
är. I Sverige finns det två olika<br />
metoder att röntga hundarna. Dels<br />
den traditionella, som beskrivs på<br />
sidan 27 och dels en ny ”PennHIPmetod”,<br />
som beskrivs på sidan 28.<br />
För att hunden ska få tillgodoräkna<br />
sig resultatet <strong>of</strong>ficiellt måste<br />
hundens höftled vara röntgad och<br />
avläst på det traditionella sättet.<br />
3<br />
Röntgenbilden talar<br />
sitt eget språk.<br />
Genom att röntga<br />
hunden kan man fastställa<br />
om den lider av<br />
höftledsdysplasi.<br />
Foto Lotta Byström
Reportage Lotta Byström<br />
Höftle<br />
Höfteledsdysplasi, HD, är en relativt vanlig sjukdom hos hund<br />
och förekommer <strong>of</strong>tare hos storvuxna raser. Alla borde investera<br />
i en hötfledsröntgen på sina hundar eftersom man med facit<br />
om hundens höftledsstatus i hand, kan tänka på vissa saker<br />
som gör att hunden lever smärtfri så länge som möjligt.<br />
På människan kan man redan i spädbarnsåldern<br />
se felaktig utveckling av<br />
<strong>höftleden</strong>. Hundar föds däremot med en<br />
normal höftled. Det är under tillväxtperioden<br />
som en rubbning i ledens utveckling<br />
sker. Benet växer mer än omgivande<br />
muskler och ligament. Det ger en obalans<br />
som leder till att höftledskapseln<br />
kan glida ur led. HD ger förr eller senare<br />
en förslitning av brosket i <strong>höftleden</strong>.<br />
Det brukar visa sig i form av hälta och<br />
stelhet, svårighet att resa sig och att gå<br />
i trappor. Ibland kan ett klickande ljud<br />
höras när hunden går. Höftmuskulaturen<br />
förtvinas och smärta uppträder i rörelsen.<br />
Friar hellre än att fälla<br />
Från 1 januari år 2000 ändrades graderingen<br />
vid avläsning av höftledsröntgen<br />
från siffror till bokstäver för att stämma<br />
med internationella avläsningssystemet.<br />
Graderingen på HD statusen är A, B, C,<br />
D och E. A innebär normala höftleder<br />
och B är nästan normala, båda betyder<br />
ingen dysplasi. Grad C är dysplasi i den<br />
lägsta graden. Man bedömer också om<br />
pålagringarna är lindriga, måttliga eller<br />
kraftiga.<br />
– För ägarens skull och för att undvika<br />
att hundar felaktigt klassas som dysplastiska<br />
är målsättningen att i tveksamma<br />
fall hellre fria än fälla, säger Lars Audell<br />
som under många år varit den ende veterinär<br />
som läst av alla Sveriges hundars<br />
röntgenbilder.<br />
12 eller 18 månader<br />
För att veta om hunden har HD bör man<br />
röntga den när den passerat 12 månaders<br />
ålder. Först vid ett års ålder är skelettet så<br />
moget att man kan bedöma höftlederna<br />
genom röntgen. Men många väntar ännu<br />
längre och låter hunden växa till sig och<br />
få lite muskler, men det finns även andra<br />
omständigheter som bör beaktas inför<br />
veterinärbesöket.<br />
– En tik bör inte röntgas i perioden kring<br />
dsfel...<br />
löpet eftersom lederna då slappas något<br />
på grund av hormonpåverkan från östrogener,<br />
säger Lars.<br />
För storvuxna raser som grand danois<br />
och new foundland krävs att de är minst<br />
18 månader vid röntgentillfället för att<br />
resultatet ska bli <strong>of</strong>ficiellt.<br />
– Valpar kan röntgas vid sex månaders<br />
ålder om man misstänker ledfel. Men<br />
resultatet blir endast preliminärt. Anledningen<br />
är att man vill minska onödigt lidande<br />
för hunden, säger Lars Audell.<br />
Tränade ögon<br />
Röntgenundersökningen kan aldrig bli<br />
en helt exakt metod för fastställande av<br />
en hunds höftleder. Det finns inget exakt<br />
mätningsinstrument utan bedömningen<br />
sker endast av ett tränat öga. Därför är<br />
det viktigt att avläsningen görs av samma<br />
person, eller som idag endast av två.<br />
HD är ärftligt, men exakt hur den defekta<br />
genen ärvs är inte klarlagt. Två friröntgade<br />
föräldradjur kan ge avkommor med<br />
HD. Hundar med HD ger dock <strong>of</strong>tare<br />
avkommor med HD än de med friska<br />
höftleder. Den anledningen borde vara<br />
tillräcklig för att inte använda en hund<br />
med HD i avel. I en kull där tre av fem<br />
har HD bör de två friska hundarna inte<br />
heller användas till avel.<br />
Att röntga höfter och armbågsleder<br />
kostar mellan 1 000 och 1<br />
500 kronor. Som djurägare skriver<br />
man på att resultatet blir <strong>of</strong>ficiellt i<br />
Svenska kennelklubbens register.<br />
Eftersom det är onaturligt för hunden<br />
att ligga på rygg med benen utsträckta<br />
ges <strong>of</strong>ta lugnande medel.<br />
Hunden Nix på bilden röntgas av veterinär<br />
Lars Audell. Efter fyra dagar<br />
fick matte Lotta Byström svar på att<br />
både höfter och armbågar var ok.<br />
Det är av stor betydelse för uppfödare<br />
att hundar från deras uppfödning<br />
röntgas. Det gör att de kan ta bort en<br />
hund ur avel som bär på en defekt<br />
gen. En del uppfödare erbjuder sig<br />
därför att betala halva kostnaden för<br />
höftledsröntgen.<br />
Kan leva ett bra hundliv<br />
Om hunden visar sig ha HD är det<br />
dock inte någon större katastr<strong>of</strong>. Så<br />
länge hunden är symptomfri behöver<br />
man bara tänka på att hålla den slank,<br />
hellre något kilo för lätt än för tung.<br />
Övervikt ger snabbare förslitningar<br />
i brosket som på sikt kan ge hunden<br />
smärta och göra att den haltar. Vidare<br />
ska man undvika hård motion som<br />
cykelträning. För övrigt kan man leva<br />
som vanligt med hunden som i många<br />
fall lever helt symptomfri tills den<br />
blir äldre. Om hunden haltar redan<br />
som ung får man diskutera med veterinär<br />
vad som är bäst. Ibland går det<br />
att operera <strong>höftleden</strong>. Försäkringsbolagen<br />
ersätter den drabbade om föräldradjuren<br />
varit friröntgade och om<br />
hunden varit försäkrad från fyra månaders<br />
ålder. Viktigast är att hunden<br />
kan leva ett hundliv med promenader<br />
utan smärta.<br />
28 29<br />
3<br />
Ulf Uddman, SKK<br />
Foto Johan Frick-Meijer<br />
SKK om<br />
RÖNTGENMETODERS<br />
för- och nackdelar<br />
Det finns idag flera metoder<br />
att bedöma en hunds höftleder.<br />
På nästa sida kan du läsa<br />
om PennHIP-metoden. Här<br />
förklarar SKKs VD Ulf Uddman<br />
varför Sverige tillämpar<br />
den modell som används i<br />
dagsläget.<br />
SKK har valt att tillämpa den modell<br />
som tillämpas inom FCI och som omfattar<br />
ca 80 länder runt omkring världen,<br />
bl a våra nordiska grannländer.<br />
De olika avläsningsmodellerna är<br />
inte jämförbara med varandra, vilket<br />
försvårar jämförelser mellan olika individer<br />
och avel i olika länder. De olika<br />
avläsningsmodellerna har sina för- resp<br />
nackdelar.<br />
Många fördelar<br />
Vad gäller FCI systemet är fördelarna<br />
att många länder som SKK samarbetar<br />
med vad gäller avelsutbyte tillämpar<br />
samma bedömningsnorm, information<br />
är <strong>of</strong>fentlig, hundarna ska vara<br />
id-märkta och systemet har visat sig<br />
fungera vad gäller att frekvensen med<br />
hundar som fått problem med sina höftleder<br />
minskar när uppfödarna tar hänsyn<br />
till avläsningsresultaten i sitt avelsarbete.<br />
Bland nackdelarna är att hundar<br />
med svårbedömda höftleder kan få olika<br />
bedömningar vid olika tillfällen.<br />
PennHip modellen kan mycket väl<br />
fungera som ett komplement för den enskilde<br />
uppfödaren.<br />
Brist i tillgänglighet<br />
När representanter ifrån SKK genomgick<br />
en PennHip kurs framfördes kritik<br />
mot att hundarna som avlästes inte behövde<br />
vara ID märkta, väsentlig ökad<br />
strålning på personal, metoden är svår<br />
på dvärghundar och riktigt stora hundar<br />
mm. Vidare är det ingen självklarhet att<br />
hundar med slapphet i lederna under<br />
narkos är vad vi menar med dysplaster,<br />
många hundar som bedömdes vara för<br />
slappa enligt PennHip bedömningen får<br />
aldrig arthros. Metoden är patenterad<br />
och har inte tillgänglig på samma sätt<br />
som exempelvis FCI modellen och sannolikt<br />
därför fått en begränsad spridning<br />
över världen.<br />
Hjälpmedel<br />
Avslutningsvis vill jag säga att ingen<br />
avläsningsmodell för HD är något botemedel<br />
för den enskilda hunden som<br />
får HD, utan metoderna är hjälpmedel<br />
i avelsarbetet för uppfödare och ansvariga<br />
i kennelklubbar och rasklubbar att<br />
minska frekvensen med hundar som får<br />
problem med sina höftleder.
Foto Martin Hell<br />
– Jag tycker att en vetenskaplig<br />
metod ska ge samma resultat<br />
oavsett hur många gånger den<br />
upprepas. PennHIP-metoden har<br />
använts i över tio år och visar att<br />
hundar med tajta höftleder inte utvecklar<br />
pålagringar i leden, säger<br />
Sven Ödman, legitimerad veterinär<br />
med breda kunskaper inom<br />
djursjukvård.<br />
Sven Ödman på veterinärkliniken Djurdoktorn<br />
i Linköping är Sveriges enda<br />
veterinär som använder PennHIP-metoden.<br />
Det var när Sven Ödman ville hitta<br />
ett alternativ till den traditionella röntgenmetoden<br />
för hundarnas höftleder<br />
som han kom i kontakt med specialiser<br />
inom PennHIP.<br />
– Jag var kritisk till att man fick olika<br />
resultat på samma hund när den röngades<br />
vid upprepade tillfällen. En vetenskaplig<br />
metod måste ge samma resultat<br />
oavsett hur många gånger den upprepas.<br />
Är det verkligen tillförlitligt om man får<br />
olika resultat på samma hund, frågar sig<br />
Sven Ödman.<br />
Alltid samma resultat<br />
Efter att Sven Ödman läst in sig på<br />
PennHIP-metoden beslutade han sig för<br />
att resa till USA och specialutbilda sig<br />
inom området. För ett år sedan började<br />
han röntga hundar med PennHIP-metoden<br />
i Sverige.<br />
– Det här är egentligen ingenting nytt.<br />
Sven Ödman<br />
Mät glappet<br />
i höfleden<br />
med Traditionell bild. Första bilden<br />
PennHIP<br />
Upphovsmannen Gail Smith har forskat<br />
kring det här sedan 1983, förklarar Sven<br />
Ödman.<br />
PennHIP är en förkortning av University<br />
<strong>of</strong> Pennsylvania Hip Improvement<br />
Program. På universitetet i Pennsylvania,<br />
USA har man gjort en rad studier<br />
och efterforskningar och än har metoden<br />
inte gett ett enda fel avläsningssvar. Gail<br />
Smith har genom tio års forskning visat<br />
att värdet inte skiljer sig om man jämför<br />
en höftled som röntgas vid fyra månaders<br />
ålder med samma höftled hos hunden vid<br />
14 års ålder. Man har undersökt värdet<br />
från hundar som röntgats vid tidig ålder<br />
med det värde de haft i höftlederna efter<br />
en obduktion när de dött vid 14 års ålder<br />
och resultatet har alltid blivit detsamma.<br />
Lika för alla<br />
Alla hundar har ett glapp i <strong>höftleden</strong>,<br />
både friska hundar och de med höftledsdysplasi.<br />
PennHIP använder en skala för<br />
att mäta det individuella glappet i leden.<br />
Skalan går från noll till ett, där 0 är en<br />
helt felfri höft och värdet 1 är en gravt<br />
felaktig höft. PennHIP-metoden är dessutom<br />
rasanpassad, eftersom varje ras har<br />
sitt eget medeltal.<br />
Vid en PennHIP-röntgen tas tre röntgenbilder<br />
i olika positioner. Hunden ligger<br />
precis som vanligt, nedsövd på rygg.<br />
Inom PennHIP sövs hundarna så att de<br />
inte drar till sig tasen.<br />
– Inom SKKs röntgenmetoder har man<br />
inte enats om hur hundarna ska vara söv-<br />
da. Om man ska jämföra resultat inom<br />
en vetenskaplig metod så måste förutsättningarna<br />
vara lika för alla och därför<br />
är det bra att vi har riktlinjer för hur hundarna<br />
ska sövas inom PennHIP, förklarar<br />
Sven Ödman.<br />
Tre olika positioner röntgas<br />
Den första bilden som tas är en traditionell<br />
bild där man sträcker hundens bakben<br />
bakåt så att höfterna blir utsträckta.<br />
Denna bild kan skickas till SKKs avläsningscentral<br />
så att man får den bedömning<br />
som krävs enligt SKKs regler.<br />
– Egentligen är den första bilden något<br />
tillgjord, det är ingen naturlig ställning<br />
för hunden att stå med benen hårt bakåtsträckta.<br />
I den första ställningen pressas<br />
lårbenshuvudet in mot höftledsskålen<br />
och man får ett betydligt bättre resultat<br />
än om hunden skulle stå rakt upp och<br />
ned, säger Sven Ödman.<br />
Den andra bilden är en kompressonsbild,<br />
som tas när höfterna är lätt ihoptryckta<br />
från sidorna. Benen hålls i 90<br />
graders vinkel för att likna det läge som<br />
höfterna har när hunden står på benen.<br />
Röntgenbilden visar hur väl kulan passar<br />
in i skålen.<br />
Är SKK tillförlitliga?<br />
Den tredje bilden tas i ett belastat läge.<br />
Benen hålls i 90 graders vinkel och sedan<br />
trycker man lätt för att få en belastning<br />
som motsvarar hundens viktfördelning<br />
på bakbenen när den står upp.<br />
På Sven Ödmans hemsida kan man se<br />
5 5 5<br />
tas med hundens bakben bakåt så<br />
att höfterna blir utsträckta. Detta är<br />
samma bild som SKK använder i sin<br />
höfledsbedömning.<br />
röntgenbilder på en labradors höftleder<br />
i de tre olika positionerna. Labradorens<br />
höftleder ser ganska bra ut på bild ett och<br />
bild två, men vid en belastning ser man<br />
hur höftledskulorna glider ur höftledsskålarna.<br />
Hunden kommer att utveckla<br />
HD, något som man antagligen inte sett<br />
om man endast använt den traditionella<br />
metoden.<br />
– Det kan visa sig att en hund med<br />
A-höfter har ett jättestort glapp och efter<br />
fem år har hunden utvecklat kraftiga<br />
pålagringar. Använder man denna hund i<br />
avel så kommer avkommorna också att<br />
få slappa leder, förklarar Sven Ödman.<br />
Hundägare bör kanske vara mer kritiska<br />
mot metoden då en hund som tidigare<br />
fått C på höftlederna vid en omröntgen<br />
kan få bedömningen A eller B.<br />
– Med SKKs röntgen kan en hund få<br />
ett betyg vid ett röntgentillfälle och sedan<br />
får den ett helt annat betyg vid nästa<br />
röntgentillfälle. Dessutom har SKK inga<br />
riktlinjer för hur hundarna ska vara sövda.<br />
För mig känns det inte vetenskapligt<br />
om hundarna inte har samma förutsättningar<br />
vid provtagningen, förklarar Sven<br />
Ödman.<br />
Rasanpassat medeltal<br />
Avläsningen av röntgenbilderna görs på<br />
Pennsylvania University i USA.<br />
– Det är en hel stab som läser av bilderna<br />
där. Värdet på slappheten i hundens<br />
höfter blir alltid detsamma oavsett vem<br />
som läser av bilderna eller vem som har<br />
Vinklad. På den andra bilden är<br />
hundens höfter lätt ihoptryckta från sidorna<br />
med hjälp av ”kuddar”. Benen<br />
hålls i 90 graders vinkel för att likna<br />
det läge som <strong>höftleden</strong> har när hunden<br />
står upp.<br />
röntgat hunden, förklarar Sven Ödman.<br />
Svaret kan inte läsas eller ses i något<br />
register utan stannar mellan hundägaren<br />
och veterinären. Hundägaren bestämmer<br />
alltså själv hur den vill använda informationen<br />
efter en PennHIP-röntgen. Resultaten<br />
kan även <strong>of</strong>fenliggöras om djurägaren<br />
går med på det.<br />
Databasen i PennHIP kommer från<br />
hela världen. Idag finns ett register på<br />
tusentals hundar spridda över 160 raser.<br />
Eftersom veterinärer över hela världen<br />
arbetar med metoden dagligen så växer<br />
registret ständigt. Varje enskild ras har<br />
en egen skala med ett eget medeltal.<br />
– Alla raser har olika medeltal. En<br />
golden retriever har medeltalet 0,54 DI<br />
(distraction index). Om man har en golden<br />
med 0,38 DI på båda sidor så är det<br />
en mycket bra hund att använda i aveln.<br />
Den är nämligen 90 procent bättre än de<br />
golden som idag finns i registret, säger<br />
Sven Ödman.<br />
Komplement till vanlig röntgen<br />
Sven Ödman anser att PennHIP är en<br />
känslig metod som gör att hundägarna<br />
får ut mer information om hundens höfter<br />
än vid traditionell röntgen.<br />
– Jag tycker att uppfödare bör använda<br />
PennHIP-metoden som ett komplement<br />
till den traditionella metoden. Om en<br />
uppfödare har en tik som den absolut<br />
vill använda i aveln, men som har något<br />
slappa höfter så kan den genom PennHip<br />
välja en hane som har väldigt tajta höfter,<br />
Med belastning. Ett specialkonstruerat<br />
verktyg används som hjälpmedel<br />
för att fingera en normal belastning<br />
av höfterna.<br />
förklarar Sven Ödman.<br />
Sven vill hellre se PennHIP som ett<br />
komplement till traditionell höftledsröntgen<br />
än som en konkurrent. Den som<br />
väljer att röntga sin hund hos Djurdoktorn<br />
får sina bilder avlästa både i Sverige<br />
och i USA.<br />
– Det kostar 1.250 kronor när man röntgar<br />
hunden här, då ingår avläsningen på<br />
universitetet i Pennsylvania. Däremot<br />
ingår inte SKKs avläsning, så en kostnad<br />
runt 200 kronor till SKK tillkommer, berättar<br />
Sven Ödman.<br />
Får ett tidigt omdöme<br />
Genom PennHIP-metoden kan man<br />
röntga hunden redan vid 16 veckors ålder.<br />
Därmed kan en uppfödare få ett tidigt<br />
svar på hur tajta valparnas höftleder<br />
är. För den enskilde hundägaren kan ett<br />
tidigt utlåtande på höftlederna vara till<br />
stor hjälp. Om man planerar att tävla med<br />
sin hund kan en veterinär tidigt hjälpa<br />
hundägaren med ett åtgärdsprogram som<br />
lindrar utvecklingen i höftlederna.<br />
Det finns tyvärr ingenting som hindrar<br />
rubbningarna i <strong>höftleden</strong> men genom att<br />
skaffa sig kunskap om sjukdomen kan<br />
man bidra till att ge hunden ett smärtfritt<br />
liv trots handikappet.<br />
Läs mer på hemsidan<br />
www.djurdoktorn.se<br />
30 31
Change language