16.09.2013 Views

2007/2 - Vi Mänskor

2007/2 - Vi Mänskor

2007/2 - Vi Mänskor

SHOW MORE
SHOW LESS

Create successful ePaper yourself

Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.

vi mänskor<br />

Ekologisk by<br />

Kan man bo i en sån?<br />

maria<br />

wetterstrand<br />

vill att du ska betala för<br />

din skit<br />

pris 40 kr<br />

sedan 1947 nummer 2/<strong>2007</strong><br />

grovsopor<br />

I VARDAGSRUMMET<br />

Varför köpa nytt när man kan hitta gammalt?<br />

Om skillnaden mellan<br />

att överleva och att leva<br />

AngelicA tAr striden


Hej!<br />

<strong>Vi</strong> river bort plasten från fönsterkuverten och stoppar den i<br />

plaståtervinningen, kokar kikärtor och återanvänder fryspåsarna. Köper<br />

ekologisk mjölk och kravmärkta grönsaker när vi tycker att vi har råd.<br />

Men våra datorer står på till långt in på natten, vi tänder alldeles för<br />

många mysiga smålampor när det mörknar och vi kan inte riktigt sluta<br />

använda hårspray.<br />

Is, öken, översvämningar, torka, svält, massflykt… Kan vi verkligen<br />

kämpa emot det? Är det inte redan kört?<br />

Nej. Nej. Nej. I det här numret pratar vi trendenligt om miljö. Och trots<br />

alla vändande golfströmmar, idiotiska stadsjeepar, besprutade bananer<br />

och pengakåta bakåtsträvare känns det ändå inte hopplöst.<br />

Man kan köpa maten av Leif Strand eller bara äta lite mindre kött.<br />

I en ekoby på Orust hoppas man bli självförsörjande. En lägenhet<br />

i en Stockholmsförort är fylld av återvunna containerfynd. Maria<br />

Wetterstrand vill att vi ska ta vårt ansvar. Ja, vem ska annars göra det?<br />

Vem ska ta ansvar för alla de där 10 000 tampongerna man gör av med<br />

under ett kvinnoliv?<br />

<strong>Vi</strong> försöker ju, på små och många sätt. <strong>Vi</strong> väljer inte äpplena från<br />

Argentina. <strong>Vi</strong> seglar ut till en ö och plockar plastbitar från en<br />

sönderslagen hink. <strong>Vi</strong> står i timmar och sorterar wellpapp, glas och<br />

metall. <strong>Vi</strong> cyklar tills våra cyklar blir stulna och sedan åker vi spårvagn.<br />

Och om sommaren är det extra lätt att vara ekologisk. Knappt har solen<br />

gått ner förrän den stiger igen över trädtopparna, så låt lamporna hänga<br />

orörda till i september. Efterrätten kan vi plocka invid stigen. <strong>Vi</strong> kan<br />

strunta i äggklockan i duschen och istället bada i havet, sjön, forsen<br />

och floden.<br />

<strong>Vi</strong> har möjligheten att välja miljövänligheten.<br />

Och man blir en lyckligare människa av att baka sitt eget bröd, det är<br />

faktiskt sant!<br />

Trevlig läsning!<br />

ELSA LETH och TINDA LUND-TENGBY<br />

vi mänskor<br />

nummer 2<br />

<strong>2007</strong><br />

ansvarig utgivare<br />

Evy Hagman<br />

redaktörer<br />

Elsa Leth<br />

Tinda Lund-Tengby<br />

illustratör<br />

Sara Elgeholm<br />

lay-out<br />

Elsa Leth<br />

Tinda Lund-Tengby<br />

omslagsfoto<br />

Hannah Högstedt<br />

adress<br />

<strong>Vi</strong> <strong>Mänskor</strong><br />

Linnégatan 21 B<br />

413 04 Göteborg<br />

tel/fax<br />

031-14 40 28<br />

e-post<br />

vimanskor@gmail.com<br />

nästa nummer<br />

15e september <strong>2007</strong><br />

tryckeri<br />

PR-Offset, Mölndal<br />

Tidningen ges ut av<br />

Svenska Kvinnors<br />

Vänsterförbund<br />

medverkande i detta nummer:<br />

Aase Bang, Marie-Louise Carlberg, Sara Elgeholm, Elly Engstedt, Athena Farrokhzad, Erni Friholt, Linn Hansén,<br />

Hannah Högstedt, Kristina Lanestrand, Elsa Leth, Maria Lindgren, Anja Lyckhage, Tinda Lund-Tengby,<br />

Agneta Norberg, Margareta Nordh, Anna Svensson, Carl Ternstedt, Hanna Weber Vernét.


14 11<br />

16<br />

4. krönika ”En stark unison röst måste<br />

tvinga fram förbud och hundra och en<br />

förändringar”.<br />

Av Erni Friholt<br />

4. kalendarium Blockad i Faslane,<br />

fredsläger i Karlskoga och folkmusik i<br />

Norrland. Och en massa annat.<br />

6. notiser Av Aase Bang<br />

8. debatt Är kärnkraften en lösning på<br />

klimathotet?<br />

Text Kristina Lanestrand<br />

11. serie<br />

av Sara Elgeholm<br />

12. shoppa i container Om ett<br />

alternativt sätt att leva.<br />

Text & foto Hanna Weber Vernét<br />

14. ekobyn Halmbalshus, potatisland,<br />

hönor och ekologiska grannar.<br />

Text Tinda Lund-Tengby Foto Carl Ternstedt<br />

16. leva eller överleva ”De säger<br />

att jag är tablettmissbrukare…DET är inte<br />

problemet….”<br />

Text & foto Elsa Leth<br />

18. maria wetterstrand Miljöpartiets<br />

språkrör vill förbjuda bensindrivna bilar.<br />

Text Hanna Weber Vernét Foto Hannah<br />

Högstedt<br />

20. bra mat i lådan Leif Strand fixar<br />

ekologisk mat åt sina kunder.<br />

Text & foto Marie-Louise Carlberg<br />

22. hugo chávez Venezuelas president,<br />

en dialogens mästare. Men gör han inga<br />

självmål?<br />

Text Elly Engstedt Foto Margareta Nordh<br />

23. barnens bibliotek Banco del libro<br />

kämpar för att sprida barnböcker i Venezuela.<br />

Text & foto Erni Friholt<br />

24. kärlek och jobb Om<br />

arbetarkollektivet Norrkläder i Västerbotten.<br />

En favorit från 1981.<br />

Text Agneta Norberg Foto Maria Lindgren<br />

27. margana ”Jag är rävkvinnan,<br />

drontkvinnan, pumakvinnan. Jag är ett virus”<br />

Av Athena Farrokhzad och Linn Hansén<br />

28. fotoreportage Att välja islam.<br />

Av Anja Lyckhage<br />

32. recensioner<br />

34. debatt igen Om bilar, bussar och<br />

luft.<br />

Av Anna Svensson<br />

35. insändare<br />

36. skv-sidor<br />

prenumerera på vi mänskor. skicka<br />

ett mail med namn och adress till<br />

prenumerera.vimanskor@gmail.com


vi mänskor<br />

4<br />

SPELA ROLL...<br />

Har ni läst FN:s miljörapport? En skrämmande läsning. Tydligare än någonsin slås det fast att det är<br />

de mänskliga aktiviteterna som åstadkommit och åstadkommer förstörelsen av vår globala miljö, av<br />

livsbetingelserna på jorden.<br />

Häromdagen hörde jag ett samtal mellan<br />

Al Gore och Muhamad Junus om allvaret<br />

i miljösituationen. Jaja, sa Junus, medan<br />

ni i Väst talar om när i framtiden allt detta<br />

hemska ska kunna ske, händer det redan<br />

oavbrutet i Bangladesh.<br />

Med halva mitt hjärta fortfarande i<br />

Bangladesh, där jag en gång arbetade för<br />

kalendarium<br />

och med fattiga bybor, berörs jag starkt av<br />

det uttalandet.<br />

OCH JAG BLiR BEDRöVAD och rent ut sagt<br />

förbannad när jag hör en svensk professor<br />

förkunna att det inte spelar någon som<br />

helst roll vad vi, eller till och med hela<br />

1-3 juni<br />

Lesbisk festival<br />

För femte året i rad brakar lesbisk festival<br />

loss med en helg full av fest,<br />

workshops, pepp, diskussioner, mingel,<br />

demonstration, kreativitet, film och aktivism.<br />

Årets tema är global aktivism med fokus<br />

på alla de kreativa sätt som lesbiska och<br />

transpersoner runt om i världen organiserar<br />

sig och för lesbisk kamp framåt.<br />

Göteborg<br />

www.lesbiskaktion.com<br />

Sverige gör i miljöhänseende, eftersom<br />

svenskarna är så få, så att det vi gör inte<br />

märks i helheten! Det är en global fråga<br />

som bara kan lösas globalt av de stora<br />

nationerna, får vi veta.<br />

Detta är inte bara skitsnack, det är värre<br />

än så.<br />

7-10 juni<br />

Hangö Teaterträff<br />

Under finlands största svenskspråkiga<br />

teaterfestival möter publiken teatern på<br />

helt nya sätt, på helt nya ställen. Teater<br />

spelas i magasin, hallar och hamnar,<br />

under träd, i båtar och på restauranger.<br />

Produktionerna antar nya former under<br />

festivalen, och publiken kan välja mellan<br />

dramer, komedier, barnteater, spektakel,<br />

musikteater, ungdomsteater och dansteater.<br />

För att inte tala om improvisationsteater<br />

och nyskrivna pjäser, revyer och<br />

forskande föreställningar.<br />

Tel. 00358-(0)400-419537<br />

Hangö, Finland<br />

www.hangoteatertraff.org<br />

13-19 juni<br />

Fredsläger<br />

Nätverket Ofog – för en demilitariserad<br />

och kärnvapenfri värld – bjuder in till en<br />

vecka full av workshops och seminarier,<br />

fest och musik, och manifestationer och<br />

civil olydnad vid Bofors fabriker i Karlskoga.<br />

Goda möjligheter finns för samverkan<br />

med det civila samhället, kommunen<br />

och vapenföretagen.<br />

0733-815361<br />

Karlskoga<br />

www.ofog.org


FöR DET FöRSTA stryker det alla medhårs<br />

som redan innan var ovilliga att förändra<br />

något i sitt sätt att leva. Som gärna med den<br />

amerikanske presidenten Bush förkunnar<br />

att ”vår livsstil är inte förhandlingsbar”.<br />

För det andra gör det de halvvilliga<br />

osäkra och förvirrade. Är det verkligen<br />

så att vi i den rika världen är de största<br />

bovarna i miljödramat? Där tror jag tyvärr<br />

inte längre på att mera information skulle<br />

göra skillnad. Där måste till en stark<br />

unison röst som helt enkelt tvingar fram<br />

inskränkningar, förbud och hundra och en<br />

förändringar.<br />

MEN FöR DET TREDJE blir vi alla som<br />

samhällsmedborgare bortkollrade. Vad vi<br />

tycker och anser, vad vi är villiga att göra,<br />

att avstå ifrån, det räknas inte. Ja, vi blir<br />

17-21 juni<br />

Gudinnefestival<br />

Veckan startar med invigning på kvällen<br />

i den ljusa sommarnatten den 17 juni.<br />

Under veckan kommer det att bli workshops,<br />

föredrag, umgänge, musik och<br />

dans fram till den stora festen och ceremonin<br />

den 21 juni, som är Midsommarsolståndet.<br />

0703-681974<br />

Näsåker<br />

www.web.telia.com/~u86454559/<br />

26-30 juni<br />

Peace & Love i Borlänge<br />

Temat för årets festival är revolution. En<br />

buddhistisk ståuppare, en nöjesarrangör<br />

och transvestit, en imam och en kvinnlig<br />

präst möts under ledning av en moderator<br />

som är före detta värsting och katolik –<br />

har revolutionen redan brutit ut?!<br />

Det kommer att bjudas på temadagar,<br />

med bland andra Gudrun Schyman, och<br />

självklart massor av musik.<br />

0243 - 169 60<br />

Borlänge<br />

www.peaceandlove.nu<br />

inte ens tillfrågade.<br />

Men hallå herr professor, vi vill inte<br />

påtvingas absolution av en ansvarslös<br />

profet. <strong>Vi</strong> vill dra vårt strå till stacken,<br />

hur litet det än må vara. Och tala vitt<br />

och brett om vad och varför vi gör det.<br />

Opinionsbildning är betydelsefull. Alla<br />

kan bidra till den.<br />

FöR öVRiGT KÄRA systrar: Det är mycket<br />

roligare och godare att dricka solidariskt<br />

kaffe, cykla istället för att åka bil,<br />

baka bröd på obesprutad säd, sänka<br />

temperaturen inomhus, tända levande ljus.<br />

Vad mera? Skrota kärnvapnen!<br />

ERNI FRIHOLT<br />

27-28 juni<br />

Akademisk konferens och blockad.<br />

Universitet mot massförstörelsevapen vid<br />

Trident-basen i Faslane, nära Glasgow,<br />

Skottland.<br />

Konferensen är ett forum för att presentera<br />

och diskutera uppsatser om verkningarna<br />

av, och alternativ till, kärnvapenstaten.<br />

Samtidigt är den en del<br />

av blockaden mot u-båtbasen i Faslane,<br />

eftersom den äger rum utanför basens<br />

norra ingång. Konferensen är öppen för<br />

alla, inte bara akademiker, och syftar till<br />

att utbilda och mobilisera polisen, arbetarna<br />

och allmänheten. Den sammanfaller<br />

delvis med en studentblockad som<br />

genomförs under den följande veckan.<br />

Faslane, Skottland<br />

www.faslane365.org<br />

8-14 juli<br />

Alternativa politikerveckan<br />

<strong>Vi</strong>sby<br />

www.alternativveckan.tk<br />

tips till kalendariet sänds till vimanskor@gmail.com / linnégatan 21b, 413 04 göteborg<br />

vi mänskor<br />

26-28 juli<br />

Krokstrandsfestivalen<br />

Man Must Dance bjuder på musik, dansglädje<br />

och en åldersmässigt bred publik.<br />

Till Krokstrandsfestivalen kommer man<br />

för att hitta sin skaparglädje, inspireras<br />

och njuta. Stämningen präglas av vänlighet,<br />

solidaritet och glädje och när du<br />

dansat dig varm till tango, reggae eller<br />

visor kan du hoppa i Idefjorden för ett<br />

svalkande nattbad.<br />

0526-32022<br />

Krokstrand<br />

www.krokstrand.se/festivalen<br />

2-4 augusti<br />

Urkult<br />

På folkfesten vid Nämforsen blandas<br />

musik från hela världen med ekologisk<br />

mat, forsens brus och nattliga eldar.<br />

0620-100 96<br />

Näsåker<br />

www.urkult.se<br />

5


notiser<br />

6<br />

De tar saken i<br />

egna händer<br />

I den lilla staden Lampeter i<br />

Wales tröttnade folk på den brittiska<br />

regeringen, som har svårt att<br />

komma till skott när det gäller<br />

att rädda miljön. Därför ordnade<br />

de ett massmöte, där invånarna<br />

beslöt att själva bygga ett samhälle<br />

fritt från kol och olja.<br />

Som ett första steg ska de bygga<br />

ett kommunalt vindkraftverk. De<br />

ska använda fårull från lokala<br />

bönder som isoleringsmaterial<br />

och göra om en lekplats till giftfri<br />

grönsaksodling.<br />

En ekologisk kung<br />

Norges kung Harald fyllde 70 år för en tid sedan. Gåvan<br />

från Asker kommun, där kungafamiljen har sitt hem var<br />

750 kg rättvisemärkt kaffe. Det är ett års förbrukning för<br />

hovet. Asker är en av Norges rättvisemärkta kommuner.<br />

Det här är ingen nyhet<br />

Men vi skriver det ändå:<br />

En kvinnlig civilingenjör som är 25-29 år gammal tjänar<br />

i snitt 323 000 kronor per år. En man i samma ålder och<br />

yrke tjänar 345 000 kronor.<br />

Sjöfåglarnas antal minskar<br />

Blandningen av varmare klimat och utdikning av våtmarker har lett till en katastrofal<br />

minskning av antalet sjöfåglar i världen, enligt en holländsk undersökning.<br />

Nästan halva Kinas mangroveskogar har försvunnit och i Sydkorea har en miljon tunnland<br />

odlats upp. I Indien, Indonesien och <strong>Vi</strong>etnam minskar mangroveträsken för att ge<br />

plats åt räk- och fiskfarmer. Detta leder till att sjöfåglarnas antal har minskat med 44<br />

procent under de senaste fem åren.<br />

BELGIEN STOPPAR UTARMAT URAN<br />

Efter tre års direkta aktioner och lobbying är Belgien nu det första landet i världen som<br />

inom sitt område förbjuder ammunition och vapen som innehåller utarmad uran. Tidigare<br />

har Belgien varit först med att förbjuda landminor och först med att förbjuda klusterbomber.<br />

NATO:s huvudkontor ligger i Belgien och amerikanska transporter passerar<br />

ofta Antwerpens hamn.<br />

Grönt bröllop<br />

En engelsk miljögrupp, The Climate Care, har räknat ut att ett<br />

genomsnittligt bröllop släpper ut 14,5 ton växthusgaser. Genomsnittsutsläppet<br />

per engelsk person är annars 10,92 ton per år.<br />

Medan många unga par drömmer om ett dyrbart bröllop som de<br />

måste skuldsätta sig för att genomföra kan man i The Independent<br />

läsa om Joe Carrick och Jessica Randall från Yorkshire i<br />

England som ville gifta sig på ett miljövänligt sätt.<br />

Jessica hittade en bröllopsklänning hos Oxfam. Släktingar som<br />

kom från Australien uppmanades att köpa utsläppsrätter för att<br />

väga upp flygresan och bröllopsresan till Dorset företogs i en<br />

ombyggd 1948 års Bentley som gick på biogas. Bröllopsbuketten<br />

kom från mormors trädgård och festmaten var rättvisemärkt<br />

eller närodlad. Inbjudningarna skrevs på återvinningspapper<br />

med adressen på baksidan för att spara kuvert. Och gästerna<br />

ombads att skänka pengar till Oxfam istället för att ge vanliga<br />

bröllopsgåvor. De räckte bland annat till tre lärarstudenter, tre<br />

sjuksköterskor, 125 träd och 25 paket med kondomer.<br />

Bort med plastpåsarna<br />

Kommunstyrelsen i San Fransisco har beslutat att förbjuda stadens köpcentra att använda plastkassar. Affärerna ska i stället använda<br />

nedbrytbara påsar av majsstärkelse. Köpmännen kämpar emot med näbbar och klor, men politikerna är eniga. Staden använder cirka<br />

180 miljoner plastkassar varje år, vilka skräpar ned gator, stränder och natur.<br />

Bangladesh har redan förbjudit plastkassar, eftersom de fastnar i avloppssystemet och förstärker effekterna av de återkommande<br />

översvämningarna.


foto elsa leth<br />

GRATIS PÅTÅR I FLERA ÅR<br />

En genomsnittlig kvinna har mens i sex år av sitt liv<br />

och förbrukar sammanlagt uppåt 10 000 tamponger<br />

eller bindor. <strong>Vi</strong>ll man slippa bidra till sopberget<br />

av mensskydd kan man skaffa sig en menskopp.<br />

Den görs av plast eller silikon och används på liknande<br />

sätt som en tampong, men till skillnad från<br />

tampongen slänger man den inte utan tömmer den,<br />

sköljer av den och använder den igen.<br />

De första menskopparna utvecklades redan på<br />

30-talet och började säljas samtidigt som de första<br />

tampongerna. Men ett återanvändningsbart alternativ<br />

var inte en särskilt lönsam affär. Det är först på<br />

senare tid, då miljön kommit att stå mer i centrum,<br />

som koppen blivit mer uppmärksammad.<br />

notiser<br />

7


debqtt<br />

8<br />

Är kärnkraften en lösning på<br />

text KRISTINA LANESTRAND illustration SARA ELGEHOLM<br />

Jag minns väldigt tydligt känslan i maj 1986. Våren fullkomligt exploderade efter det<br />

förlösande regnet - denna gång fyllt med radioaktivt stoff från Tjernobyl.<br />

De svällande knopparna slog ut med en gång och gräset sköt fart. Allt<br />

var så bedövande vackert som alltid just den tiden. Men vågade vi plocka<br />

nässlorna? Borde vi hålla hönsen och fåren inne fastän de längtade efter<br />

att komma ut och äta grönt?<br />

Min man, som en stor del av sitt liv<br />

kämpat hårt mot kärnkraften, tappade<br />

all lust för det stundande vårbruket. Vad<br />

var det för mening att odla grödor som<br />

kanske inte skulle kunna ätas. Drivkraften är<br />

ju att vi vill ha mat som är så ren som möjligt.<br />

Mat som vi vet är bra och som odlas så att det inte skadar<br />

miljön.<br />

Rapporterna och råden från SSI (Statens Strålskyddsinstitut)<br />

var motsägelsefulla och vilseledande. Deras främsta ambition<br />

tycktes vara att lugna oron och spara på statens utgifter för eventuellt<br />

stöd till de drabbade.<br />

Nu tillhörde lyckligtvis inte området där vi bor de värsta. Ett<br />

prov på ett trafikskadat rådjur som vi skickade in för provtagning<br />

visade trots allt att det innehöll 170 becquerel, men ingen kan<br />

säga var gränsen för ofarlighet går.<br />

NEJ DEN HÄR GåNGEN slapp vi undan med chock och oro.<br />

Många, många drabbades mycket hårt av förgiftade marker,<br />

tvångsaborter, missbildade barn, tvångsförflyttning och så<br />

dessa tvångskommenderade hjältar som skulle försöka<br />

stoppa katastrofen. Många dog, ibland efter ett utdraget<br />

lidande då de inte ens fick träffa sina anhöriga på grund<br />

av att de ”strålade”. De låg på låsta specialavdelningar<br />

som levande kärnkraftsavfall. Efteråt stängdes kliniken,<br />

för väggarna strålade så kraftigt efter att de vistats där.<br />

I Svetlana Aleksijevitj bok ”Bön för Tjernobyl” berättar<br />

en av de drabbade så här:<br />

”När vi kom hem tog jag av mig alla kläder jag<br />

haft på mig där borta och slängde dem i sopnedkastet.<br />

Båtmössan fick min yngste son. Han<br />

hade tiggt och bett om den. Han bar den ständigt.<br />

Två år senare fick han diagnosen: hjärntumör…<br />

Jag kan inte säga mer. Ni får skriva<br />

resten själv”.<br />

Denna korta berättelse efter den katastrofala hän-<br />

delsen när härdsmältan blev ett faktum för drygt 20 år sedan<br />

säger väldigt mycket om kärnkraftens farlighet.<br />

Skadorna av en kärnkraftsolycka har inga gränser, varken i tid<br />

eller rum. I Västerbotten kan man fortfarande inte äta fisken eller<br />

svampen i de områden som drabbades mest av nedfall från Tjernobyl.<br />

Av och till kommer också alarmerande rapporter om höga<br />

ceciumhalter i vilt och ren.<br />

EFTER TJERNOByL TRODDE JAG att folk i allmänhet och även<br />

politiker skulle inse hur oacceptabelt farlig kärnkraften är. Men<br />

istället försäkrade<br />

svenska politiker<br />

att det<br />

var något<br />

helt annat med<br />

den svenska kärnkraften.<br />

Här skulle aldrig det<br />

kunna hända som hände i<br />

Tjernobyl, därför att vi hade<br />

mycket säkrare kärnkraftverk och<br />

en så duktig och ansvarsfull personal.


klimathotet?<br />

Förra sommaren var en av Forsmarks reaktorer<br />

mindre än en halvtimma från en härdsmälta. Strömmen<br />

bröts och de reservelverk som måste kopplas in<br />

för att nödkylningen ska fungera gick inte att starta.<br />

Tack vare ett rådigt ingripande från en anställd kunde<br />

en katastrof undvikas.<br />

Senare kom en alarmerande rapport om Forsmark som handlade<br />

om stora säkerhetsrisker och att personal flera gånger skickats<br />

hem på grund av att de varit berusade på jobbet. Forsmark<br />

är säkert inget undantag. Både Ringhals och Oskarshamn är ofta<br />

avstängda på grund av olika fel och brister. De börjar bli gamla<br />

och det finns många rör och packningar som behöver bytas ut.<br />

Enligt den folkomröstning som gjordes 1982 borde de stängas.<br />

Men Ringhals kapacitet har tvärtom fördubblats för att ersätta<br />

nedläggningen av Barsebäck.<br />

Nu TyCKS ALLA FAROR vara glömda. Folkpartiet propagerar<br />

öppet för en utbyggnad av kärnkraften för att avhjälpa klimathotet.<br />

Centern, en gång ett av de starkaste antikärnkraftspartierna<br />

har svikit totalt och släppt kravet på avveckling. Dagens Nyheter<br />

och Dagens Eko driver en kampanj för kärnkraften och det är<br />

just klimatfrågan som tycks ha gett kärnkraftsförespråkarna ny<br />

luft under vingarna. Det är dock inget hållbart argument. Inget<br />

kunde vara mera felaktigt.<br />

För det första är hela kärnkraftshanteringen med brytning och<br />

avfallshantering en så energislukande process att den orsakar<br />

minst lika stora utsläpp av koldioxid som olja och kol.<br />

Brytningen av<br />

uran är en av<br />

de smutsigaste<br />

och farligaste<br />

verksamheterna<br />

på vår<br />

jord. Idag sker<br />

det framförallt<br />

i Kanada, Aus-<br />

Inget klimathot<br />

kan vara värre än<br />

kärnkraften. Låt inte<br />

lura er av de lömska<br />

krafter som försöker<br />

spela ut det ena<br />

hotet mot ett annat.<br />

”<br />

debatt<br />

tralien, Uzbekistan, Niger och Ryssland.<br />

Ofta är det fattiga ursprungsbefolkningar<br />

som drabbas hårt av den förgiftade och oreparerbara<br />

miljön som blir följden.<br />

Men tillgångarna börjar sina och därmed<br />

ökar intresset för uranfyndigheter som hittills<br />

varit olönsamma att utvinna. Det är orsaken till<br />

att utländska gruvbolag börjat undersöka<br />

svenska urantillgångar i bland<br />

annat Jämtlandsfjällen och södra<br />

Lappland.<br />

Enligt forskare på området<br />

beräknas uranet räcka högst<br />

50 år och kostnaderna för<br />

brytning kommer att stiga<br />

avsevärt. Det ligger en<br />

motsägelse i detta. Ett<br />

insiktsfullt beslut tycker<br />

jag borde vara att fasa ut<br />

kärnkraften just av detta<br />

skäl. Men jakten på<br />

energi är det mest avgörande<br />

vid sidan av mat i<br />

den västerländska energislukande<br />

livsstilen. Makthavare och energibolag skyr inga medel. Krigföringen<br />

i Irak och Afghanistan ingår i spelet. USA:s önskan att<br />

kontrollera oljekällorna tillåter tydligen vilka medel som helst.<br />

ALL ERFARENHET SÄGER ATT kärnkraftsolyckor när som helst<br />

och var som helst kan hända igen. Vad är det som behövs för att<br />

makthavare skall ta sitt förnuft till fånga?<br />

I Finland pågår bygget av världens största kärnkraftsreaktor,<br />

något som forcerats fram utan att allmänheten hunnit diskutera<br />

frågan ordentligt. Säkerheten får stå tillbaka för ekonomin i detta<br />

projekt som kritiserats från många oberoende forskare på grund<br />

av de många risker man ser med denna oprövade jättereaktor<br />

9


debqtt<br />

10<br />

Allt förnuft säger att det inte finns något annat energislag med<br />

sådana ödesdigra konsekvenser som kärnkraften. I Ukraina som<br />

förr var Rysslands kornbod är jorden förgiftad för oöverskådlig<br />

framtid. Skadorna drabbar inte bara direkt utan även kommande<br />

generationer i form av cancer och missbildningar.<br />

Då har jag ännu inte tagit upp slutförvaringen<br />

av kärnavfallet som måste förvaras<br />

säkert i hundratusentals år framåt. Och<br />

där har man inte annat än en tillfällig politisk<br />

lösning. Vem kan garantera vad som<br />

händer om 200 000 år eller ens om 10 år?<br />

Som om inte detta vore nog är kärnkraften för-<br />

utsättningen för atombomber och även en mycket stor risk i<br />

händerna på terrorister. Inte minst statsterrorister som president<br />

Bush.<br />

Inget klimathot kan vara värre än kärnkraften. Låt inte lura er<br />

av de lömska krafter som försöker spela ut det ena hotet mot ett<br />

annat. Klimatdebatten är viktig därför att den har satt fokus på<br />

vår energislösande livsstil. Men kärnkraft är inte lösningen. Det<br />

är som att försöka släcka en eld med bensin.<br />

DEN BÄSTA iNSATSEN MOT energikris och klimathot är något<br />

som vi alla kan bidra med på olika sätt. Det handlar nämligen om<br />

maten. Om vi alla börjar handla närproducerad, ekologiskt odlad<br />

mat kommer det att bli en avgörande skillnad. I det storskaliga<br />

industrijordbruket används mycket energikrävande insatsmedel<br />

i form av konstgödsel och växtgifter. Det går åt 10 gånger så<br />

mycket energi som man får ut av maten, enligt Folke Günther,<br />

forskare på Humanekologiska institutionen i Lund.<br />

Köper man ekologiskt odlat spar man därmed väldigt mycket<br />

energi. Enligt Folke Günther är en övergång till närpro-<br />

Kärnkraft är inte ducerad ekologisk mat det absolut mest effektiva sättet<br />

lösningen. Det är att spara energi. Som bonus får vi renare jordar och<br />

som att försöka vatten.<br />

släcka en eld med Varför hör man så sällan om dessa möjligheter att<br />

minska energibehovet och utsläppen av koldioxid? Jo,<br />

bensin.<br />

”<br />

därför att det inte finns några pengar att tjäna på det<br />

för de stora agrokemiska företagen, livsmedelsindustrin och<br />

export- och importbolagen som inte tvekar att frysa ner fisken<br />

och skicka den till Kina för att tinas och filéas och frysas igen<br />

för att förpackas i Spanien och levereras tillbaks till ursprungslandet<br />

Norge. Som inte tvekar att nästan koka mjölken så att allt<br />

nyttigt i den dör och tillsätta konstgjorda vitaminer bara för att<br />

den ska hålla sig i en månad så att den kan skickas från Ungern<br />

till Sverige och säljas som lågprismjölk på Lidl.<br />

Sådan hantering av en nyttig och god färskvara är omoralisk<br />

och energislukande. Men det är du själv som<br />

.<br />

bestämmer om du<br />

vill ha sådana produkter.<br />

Ingen kan göra allt – alla kan göra något. Tillsammans är vi<br />

konsumenter starka om vi gör medvetna val.<br />

BOKTiPS VARiFRåN EN DEL AV uPPGiFTERNA i TExTEN ÄR HÄMTADE<br />

BöN FöR TjERNOBYL AV SVETLANA ALEKSiJE<strong>Vi</strong>TJ<br />

EN STRåLANDE FRAMTID AV uLLA KLöTzER


serie<br />

11


vi mänskor<br />

12<br />

Att shoppa i en con<br />

text & foto HANNA WEBER VERNÉT<br />

Konsumismen firar nya triumfer, stora bolag går med miljardvinster och vi i väst shoppar mer än<br />

någonsin. Men det finns förstås personer som kämpar emot, som vägrar springa med i det ekorrhjul till<br />

ekonomiskt system som försätter miljontals människor i fattigdom, och i förlängningen hotar hela vårt<br />

ekosystem. Annie Hellquist i Stockholm är en av dem.<br />

Genom att ta vara<br />

på användbara<br />

saker som andra<br />

kastat bort försöker<br />

Annie Hellquist<br />

minska sin<br />

konsumtion och<br />

bidra till ett mer<br />

hållbart samälle.<br />

Med hettan på behagligt avstånd sitter vi<br />

och sörplar kaffe ur beigefärgade kantstötta<br />

koppar. Café String på Södermalm<br />

i Stockholm är ovanligt tomt på besökare<br />

denna fredagseftermiddag. Här inne är de<br />

begagnade möblerna till salu och du kan<br />

få en termos kaffe för strax över tjugolappen.<br />

Annie Hellquist har slagit sig ner i en<br />

svart sliten lädersoffa intill ett stort vidöppet<br />

fönster.<br />

– På ett personligt plan handlar det om<br />

att kunna ta sig lite större friheter, leva lite<br />

mer som man vill, säger hon.<br />

Genom att planka på tunnelbanan, ränna<br />

runt i stadens olika grovsoprum och helt<br />

enkelt låta bli att shoppa så håller hon<br />

nere sina utgifter. Hon köper saker endast<br />

någon gång ibland. Det idealiska, menar<br />

hon, skulle vara att även slippa köpa mat,<br />

att kunna använda några av de tvåhundrafemtiotusen<br />

ton mat som butiker och restauranger<br />

dumpar varje år.<br />

– Det handlar om att det är ett sådant<br />

enormt överflöd. Det slängs för att få plats<br />

med nya grejer, fräscha varor kastas bort.<br />

TiLLSAMMANS MED NåGRA vänner har<br />

Annie också försökt sig på så kallad dumpster<br />

diving (containerdykning) för att ta<br />

tillvara något av denna mat. De upptäckte<br />

dock snabbt att det är omöjligt i Stockholm<br />

eftersom man här använder presscontainrar,<br />

som gör att det som slängs<br />

pressas ihop och förstörs direkt. Däremot<br />

har hon flera vänner i Malmö som genom<br />

att de tar tillvara bortslängd mat lyckas<br />

hålla kostnaden för förnödenheter nere på<br />

150 kronor vissa månader.<br />

– De turas om att dumpsterdiva och delar<br />

sedan upp maten. Men det är ju inte sär


tainer<br />

skilt socialt accepterat. Maten förvandlas<br />

till sopor så fort den bärs ut.<br />

VÄRLDEN öVER FiNNS det människor som,<br />

liksom Annie, tillämpar ett alternativt sätt<br />

att leva. <strong>Vi</strong>ssa försöker leva helt självförsörjande<br />

för att inte medverka i det ekonomiska<br />

system som de menar exploaterar<br />

både miljö och människor på olika<br />

håll i världen. Målet är att motverka konsumismen<br />

i allmänhet och att minimera<br />

konsumtionen av jordens ändliga resurser.<br />

– Konsumtionen och resursslöseriet är<br />

bärande pelare i kapitalismen som också<br />

bär upp klassamhället. Något av det första<br />

Bush sa efter World Trade Center-grejen<br />

var väl ”Ni måste fortsätta köpa”, säger<br />

Annie och flinar.<br />

GENOM ATT KONSuMERA minimalt slipper<br />

hon jobba heltid och får därigenom<br />

mer tid, och framförallt energi, till annat.<br />

Det ger henne möjlighet att leva sitt liv<br />

lite mer som hon skulle vilja. Hon ser<br />

också tydliga kopplingar mellan överkonsumtion<br />

och det kritiska tillståndet för vår<br />

miljö.<br />

– Just tanken med dumpster diving är<br />

ju att ta tillvara på resursslöseriet. Att<br />

plocka smulorna från överflödssamhället,<br />

säger Annie som hittat möblemanget till<br />

sin egen lägenhet bland grovsoporna.<br />

Hon bor just nu i en hyresrätt på två<br />

rum och kök tillsammans med två vänner.<br />

Hon berättar att gamla och trasiga möbler<br />

fyller bostaden, som är belägen i en närförort<br />

till Stockholm.<br />

– Det är omodernt, men kanske lite<br />

charmigt, säger hon.<br />

Möjligtvis är inredningen något lik hopkoket<br />

av secondhand-möbler här inne på<br />

kaféet.<br />

ANNiES MOBiL RiNGER, hon ursäktar sig<br />

och svarar. När hon pratat färdigt säger<br />

hon att hon vill poängtera att hon inte<br />

anser att det är politik i sig att leva<br />

konsumtionssnålt, det är ett individuellt<br />

beslut.<br />

– Politik måste man bedriva tillsammans.<br />

Verkligt motstånd kan bara göras<br />

tillsammans med andra människor. Men<br />

detta ger mig tid att hålla på med sådant,<br />

säger hon med eftertryck.<br />

Ett av Annies sätt att bidra till debatten<br />

är bland annat att skriva för den frihetliga<br />

socialistiska nättidningen Yelah, där hon<br />

nyligen publicerat ett inlägg om just konsumism.<br />

uTANFöR OSS På GATAN brummar en<br />

motorcykel förbi, vi fyller på våra kaffekoppar<br />

och kommer in på en diskussion<br />

om mediernas roll i upprätthållandet<br />

av den rådande samhällsordningen. Annie<br />

säger att hon tror att de flesta människor<br />

reagerar på orättvisor, men menar att det<br />

samhälle vi lever i är bra på att maskera<br />

de orättvisor som finns. Hon funderar ett<br />

tag och fortsätter:<br />

– Det är väldigt likriktat. Det finns<br />

inget ifrågasättande av att vi kanske skulle<br />

kunna ha det på något annat vis. Medierna<br />

återger oftast maktens perspektiv.<br />

Hon ger ett exempel som handlar om<br />

de kravaller som ägde rum i Malmöstadsdelen<br />

Rosengård. I samband med dessa<br />

intervjuades nästan enbart representanter<br />

för polisen och socialtjänsten. Ungdo-<br />

Freeganism<br />

Freeganrörelsen utgörs av människor<br />

som genom att undvika konsumtion vill<br />

bojkotta det nuvarande ekonomiska systemet.<br />

De menar att det inte räcker med<br />

att bojkotta enskilda företag eftersom<br />

exploatering av miljö och människor är<br />

inbyggt i själva systemet.<br />

Ordet freegan är en sammansättning av<br />

’free’och ’vegan’ som är grundläggande<br />

värderingar i ideologin. Freeganrörelsen<br />

grundades i USA där det idag också finns<br />

flest utövare.<br />

vi mänskor<br />

marna, som var de som egentligen borde<br />

få komma till tals, var det inte många<br />

medier som intresserade sig för.<br />

På FRåGAN OM hur hennes idealsamhälle<br />

ser ut funderar hon ett tag och säger:<br />

– Idealet är väl ett samhälle där vi människor<br />

producerar vad vi behöver med<br />

hänsyn till naturen. Ett väldigt decentraliserat<br />

och självstyrande samhälle, där människor<br />

själva har makt över sina liv.<br />

Annie menar att människor måste börja<br />

politisera sin vardag och organisera sig<br />

för att förändra det rådande tillståndet.<br />

Hon anser att vi nu lever i en passiviserad<br />

och individualiserad kultur, där det finns<br />

lite tid för folk att sluta sig samman.<br />

Hennes hopp står kanske lite oväntat till<br />

klimathotet…<br />

– Nu är det så uppenbart, ingen kan<br />

blunda för det längre. Klimathotet drabbar<br />

alla, även om det självklart drabbar<br />

de fattiga hårdast. Klimatförändringarna<br />

ställer krav på ett annat sätt att organisera<br />

produktionen och en annan konsumtionskultur,<br />

säger hon.<br />

– Det krävs en systemförändring för att<br />

möta det här hotet. Det skulle kunna vara<br />

en grej som får folk att också ifrågasätta<br />

sin egen situation. .<br />

Freeganska aktiviteter<br />

DuMPSTER Di<strong>Vi</strong>NG (containerdykning) -<br />

hämta mat, möbler och annat som slängts<br />

i containrar.<br />

KOMPOSTERiNG<br />

MiLJöVÄNLiG TRANSPORTERiNG - gå,<br />

cykla och lifta.<br />

HuSOCKuPATiON - bo i hus eller lägenheter<br />

som står tomma för att fastighetsägaren<br />

eller staten inte gör någon vinst på<br />

att hyra ut dem som bostäder.<br />

13


14<br />

Bo snyggt och le<br />

I ekobyn Utsikten finns plats för drömmar, får och potatisland. I väntan på att det egna huset ska bli verklighet bor Sivert Stiernebro i en husvagn.


va<br />

grönt<br />

text TINDA LUND-TENGBY foto CARL TERNSTEDT<br />

I en södersluttning med makalös utsikt<br />

över Grindsbyvattnet växer en liten brokig<br />

by i kapp med vårknoppande träd. Här<br />

ska snart matas höns och eldas i vedspisar.<br />

Vattnet ska tas från sjön, elen från<br />

solceller och i skuggan av det nyplanterade<br />

taniga körsbärsträdet ska byborna<br />

sitta och vila sig när de har jobbat med<br />

sina ekologiska grönsaker.<br />

<strong>Vi</strong> är i ekobyn Utsikten på Orust. Och<br />

det är fasligt idylliskt.<br />

– FALuKORV LiKSOM, det måste ju innehålla<br />

vissa grejer, annars måste det kallas<br />

någonting annat. Men det finns inget sånt<br />

recept för konceptet ekoby. Man får väl<br />

fylla den med vad man vill.<br />

Sven Myrehed, som är en av byborna,<br />

kliver över några brädor och in i sitt hus.<br />

En charmig liten grå fyrkant som han själv<br />

har ritat och byggt.<br />

– Ekobyprojektet handlar ju om att vara<br />

självförsörjande, då ska man ju egentligen<br />

bygga själv också. Så självbyggeriet har<br />

väl varit en självklar ingrediens i projektet.<br />

Hans hus har nästan manshöga fönster,<br />

matkällare under jord och väggar av lecablock<br />

som sägs hålla värmen lika bra som<br />

stockhusväggar. Istället för plastfärg målar<br />

han självklart med linoljefärg. Maten ska<br />

han laga på gasspis och huset ska värmas<br />

med ved. Men jämfört med andra är<br />

han inte särskilt strikt med det där med<br />

ekoby.<br />

– Magnus däruppe, säger sven och<br />

pekar Mot en trästoMMe uppe i skogs-<br />

kanten soM långsaMt håller på att<br />

fyllas Med halM till ett halMbalshus.<br />

– Han bygger ju som man ska bygga i<br />

en ekoby. Han har sågat virket själv av<br />

träd som stod i backen. Det är halmbalar<br />

och återvunna fönster. Och han bygger<br />

det på egen hand. Jag hade tänkt bygga ett<br />

halmbalshus jag med, med det blev inte<br />

så…<br />

Än så länge är inga hus helt färdiga och<br />

de som har flyttat in bor lite halvtemporärt<br />

i baracker, friggebodar och husvagnar.<br />

Men till sommaren blir bland annat<br />

stockhuset inflyttningsbart och så småningom<br />

kommer de att vara sjutton familjer<br />

vid Grindsbyvattnets by, både gamla<br />

och unga, barnfamiljer och singlar.<br />

DEN HÄR DAGEN är det arbetsdag. I solen<br />

utanför den gemensamma baracken har<br />

mark- och trädgårdsgruppen möte på små<br />

fällstolar. Runt hörnet monterar Magnus<br />

en ventil och i ett buskage står Marianne<br />

och klipper sly.<br />

Att göra så lite ingrepp som möjligt i<br />

den naturliga miljön och bevara landskapets<br />

kulturhistoria är en stor del i ekobytanken.<br />

Bland annat har man behållit en<br />

gräsbeväxt häradsväg och den lilla stigen<br />

som går genom byn har fått ge efter för<br />

naturen och slingrar sig lynnigt ner mot<br />

ängen och åkern.<br />

I en liten stuga nere vid grusvägen renas<br />

sjövattnet, bland annat med hjälp av UVljus,<br />

och leds sedan upp i baracker och<br />

halvfärdiga hus. Lite gult är det, men fullt<br />

drickbart.<br />

Innan det använda bad-, disk- och tvättvattnet<br />

sedan skickas tillbaka ut i sjön får<br />

det rinna genom rotzonen. Den är en grå<br />

lerfläck mitt på ängen, stor som en halv<br />

vi mänskor<br />

Nej, man måste inte sticka sina egna strumpor, äta hemodlade kålrötter och sluta åka bil. Det är helt<br />

okej om man inte gillar att odla naturläkemedel eller koka deodorant på örter. Att bo i en ekoby handlar<br />

om att leva lite bättre. Tillsammans.<br />

tennisbana, där vass och torv gör vattnet<br />

rent och fint igen.<br />

– Vatten upp och vatten ner, säger Sven<br />

glatt. Det är ju det viktiga egentligen!<br />

GRöNSAKER HöR också till ekobyar. Och<br />

här har man haft extra tur eftersom den<br />

tidigare markägaren såg till att Kravmärka<br />

jorden. Marie Hedberg, som är<br />

en av initiativtagarna till byn, hade från<br />

början önskat sig en handelsträdgård och<br />

hon är extra nöjd med Kravjorden.<br />

– De flesta av oss som bor här har ju<br />

ett trädgårdsintresse och alla drömmer om<br />

att vi ska kunna försörja oss här. Grönsaker<br />

kommer vi säkert att odla, men helt<br />

självförsörjande kommer vi nog aldrig<br />

bli, säger hon. Det skulle ta alldeles för<br />

mycket tid. Men om man vill skulle man<br />

ju kunna sälja Krav-grönsaker!<br />

SKuLLE MAN iNTE TyCKA om att odla,<br />

går det bra att bo här i alla fall. Både<br />

Marie och Sven är tydliga när de förklarar<br />

att byn inte bestämmer över sina<br />

invånare. <strong>Vi</strong>sst får man ha bil (kollektivtrafiken<br />

på Orust är ganska bristfällig)<br />

och man måste inte sätta sin egen potatis.<br />

– Det är egentligen nästan lika mycket<br />

ett socialt projekt som en ekoby. <strong>Vi</strong> som<br />

bor här har väl alla någon liknande social<br />

och ekologisk grundsyn, alla är mer eller<br />

mindre grönavågare, säger Marie. Men<br />

för mig handlar det om att skaffa<br />

.<br />

mig<br />

något på ålderdomen. Det känns skönt att<br />

slippa sitta i någon lägenhet i stan och<br />

vänta på att ungarna ska ringa.<br />

14 15


vi mänskor<br />

attLEV<br />

och<br />

attÖVERLEVA<br />

16<br />

text & foto ELSA LETH<br />

Angelica Ebestam har bott på behandlingshemmet i Skåne sedan<br />

februari förra året och snart ska hon ut i verkligheten. Det ser hon<br />

fram emot, men samtidigt är hon rädd att lämna.<br />

På heltäckningsmattan i det rymliga egenrummet<br />

bjuder Angelica mig på yogi-te.<br />

Hon har på sig jeans och grå munkjacka<br />

med avklippta ärmar. Bland halsbanden<br />

glimmar en lila sten. Hon visar mig bilder<br />

som hon har gjort. Kvinnor och älvor i<br />

lila och svart som blandas med text och<br />

piller.<br />

”…De säger att jag är tablettmissbrukare…<br />

DET är inte problemet...” står det på<br />

en av tavlorna.<br />

Texten är klistrad ovanpå ett papper<br />

som är färgat av blod.<br />

– Texten skrev jag för flera år sedan.<br />

Det där gjorde jag när jag nyss kommit<br />

hit, säger hon och pekar på det bruna<br />

blodet. Men nu var det länge sedan jag<br />

skar mig. I början hjälpte det, jag kunde<br />

bedöva den psykiska smärtan med fysisk<br />

smärta, men jag känner inte att det hjälper<br />

längre.<br />

ALLA SOM BOR På Angelicas behandlingshem<br />

har en dubbeldiagnos. Missbruk<br />

kombinerat med någon typ av psykisk<br />

ohälsa. En del av dem har kriminell bakgrund<br />

och är tvångsintagna. Andra har<br />

kommit hit frivilligt. Angelica är en av<br />

dem.<br />

– Jag kämpade i flera år för att få<br />

komma till ett behandlingshem. Innan jag<br />

kom hit åkte jag in och ut på psyk och tog<br />

överdoser fram och tillbaks. Jag orkade<br />

inte leva så.<br />

ANGELiCAS RuM LiGGER i det blå tjejhuset.<br />

Konstverk, foton och tyger pryder<br />

väggarna och i fönstret står krukor med<br />

klängväxter som klättrar ner framför elementet.<br />

– Jag har slutat med en massa självdestruktiva<br />

saker. Nu tar jag tag i tankarna<br />

och känslorna istället. De får komma och<br />

vara. Det är nästan ännu jobbigare. Nu<br />

måste jag handskas med mina känslor.<br />

En kvinna bland personalen som själv<br />

haft missbruksproblem tidigare i livet har<br />

hjälpt Angelica att börja fundera över sin<br />

självbild och se sig själv som något annat<br />

än ett offer.<br />

– Vaddå offer? Jag vill inte vara något<br />

jävla offer, utbrister Angelica.<br />

HON <strong>Vi</strong>SAR MiG tv-rummet där dvdspelaren<br />

brukar gå varm, det kladdkaksdoftande<br />

köket och det ljusa rymliga<br />

kroppsterapirummet där det hålls morgonsamlingar<br />

och tränas yoga, tai-chi och chigong.<br />

Sedan tar hon med mig till det stora<br />

grå huset där killarna bor, där kocken har<br />

sitt kök och där det finns fler terapirum.<br />

Varje torsdag har Angelica bildterapi. Det<br />

innebär att hon målar och sedan pratar om<br />

målningarna tillsammans med en bildterapeut.<br />

– På senaste bildterapin målade jag en<br />

kvinna som stod såhär, säger Angelica<br />

och sträcker armarna utåt och uppåt i en<br />

tydlig styrkegest.<br />

– Jag anser att alla tjejer och kvinnor är<br />

överlevare, med tanke på hur deras situation<br />

ser ut i det här samhället. Jag ser på<br />

de andra som är här och tänker att: fan vad<br />

de kämpar, alltså.<br />

Angelica ser allvarligt på mig.<br />

– Nu ska jag inte bara överleva. Nu ska<br />

jag leva. Men hur lever man? Jag kommer<br />

inte ihåg hur man gör, jag har bara överlevt<br />

under så många år. Jag har blivit van<br />

vid det. Jag blir skiträdd nu när jag ska<br />

leva också.<br />

PERMiSSiONERNA HAR Angelica tillbringat<br />

i Göteborg, där hon bodde innan<br />

hon kom till behandlingshemmet, eller i<br />

övernattningslägenheten inne i närmaste<br />

staden, där hon kan träna på att vara<br />

ensam.<br />

Det finns en gemensam telefon i det blå<br />

huset och nyinstallerat internet, men Angelica<br />

har kontakt med vänner och familj<br />

främst via brev och sms.<br />

– Jag saknar verkligen människor som


A<br />

jag har valt och vill leva med. Nu när jag<br />

är här för min egen skull är det väl bra att<br />

jag inte har massa relationer att ta hand<br />

om, men jag känner mig ofta ensam och<br />

utlämnad.<br />

ANGELiCA HAR FORTFARANDE problem<br />

med ångest och overklighetskänslor, men<br />

det är mycket som har blivit bättre under<br />

de 14 månader hon hittills tillbringat på<br />

behandlingshemmet.<br />

– Jag försöker vara aktiv och göra saker.<br />

Jag målar, skriver och pratar med personalen<br />

när jag behöver stöd.<br />

Det viktigaste för Angelica är att det<br />

finns människor som hon kan kontakta<br />

när hon inte mår bra. Där har personalen<br />

en viktig roll.<br />

– Jag är jävligt rädd att förlora mina<br />

vänner. Det har blivit för mycket för dem<br />

när jag har mått dåligt, säger Angelica.<br />

Snart kommer Angelica att påbörja sin<br />

utslussning från behandlingshemmet. En<br />

plats i ett kollektivboende med personal<br />

vi mänskor<br />

En vanlig onsdag:<br />

9.00 väckning<br />

9.30 morgonsamling<br />

10.00 gruppterapi<br />

11.00 skriva brev<br />

12.00 lunch<br />

12.30 film<br />

14.00 ridning<br />

16.30 middag<br />

17.00 promenad<br />

18.00 tv<br />

20.00 medicin<br />

20.30 tv<br />

22.30 somna<br />

väntar på henne i Göteborg.<br />

– Jag känner krav på mig att jag ska<br />

klara av en massa grejer nu när jag ska<br />

härifrån. Jag hoppas och önskar att jag<br />

kommer att göra det. Jag vill leva för<br />

kärlek, jag vill leva med och för dem jag<br />

älskar och tycker om. Ibland tänker jag att<br />

jag bara vill ha ett normalt liv, jobba nio<br />

till fem och bo i radhus tillsammans med<br />

en pojkvän, men jag tror inte att jag skulle<br />

nöja mig med det..<br />

17


maria Wetterstr<br />

Miljöpartiets språkrör<br />

Maria Wetterstrand vill<br />

att det ska kosta pengar<br />

att förstöra miljön. På<br />

det sättet tror hon att<br />

enskilda och företag kan<br />

påverkas att göra miljövänliga<br />

val.


and<br />

text HANNA WEBER VERNÉT bild HANNAH HöGSTEDT<br />

Miljöpartiets språkrör Maria Wetterstrand har som alltid mycket att göra. Men nu när partiet<br />

nyss lagt fram sin vårbudget har hon några minuter för en intervju. På en skrapig telefonlinje<br />

med brus och prat i bakgrunden pratar hon om miljön, klimatet och människorna.<br />

vilka är de viktigaste miljöpolitiska<br />

frågorna enligt dig just nu?<br />

– Ja, det är ju naturligtvis klimatfrågan,<br />

med energi och transporter i fokus. Mycket<br />

av miljöproblemen grundar sig i behovet<br />

av just energi och transporter. Det kretsar<br />

kring det i väldigt stor utsträckning. Det<br />

har det gjort hela tiden, men tidigare har<br />

det varit till exempel luftföroreningar som<br />

varit i fokus. Men problemen är och har<br />

ju alltid varit desamma. <strong>Vi</strong> måste börja<br />

använda förnybart bränsle och sluta slösa<br />

på resurser.<br />

hur ska detta uppnås?<br />

– En väldigt viktig sak är att det ska<br />

kosta att förstöra miljön. Man måste lära<br />

sig att välja det som är bra för miljön, både<br />

företag och enskilda. Det måste synas på<br />

priset att det är miljövidrigt. Men det ska<br />

inte heller gå att köpa sig fri från ansvar.<br />

Man borde också förbjuda produktion<br />

och inköp av bensindrivna bilar. Inga bensinbilar<br />

borde få köra på vägarna.<br />

tror du att det här kommer att gå<br />

att uppnå inom en snar framtid?<br />

– Att få bort beroendet av fossila bränslen?<br />

Jag tror inte att politikerna är beredda<br />

att göra det, även om det är fullt möjligt.<br />

<strong>Vi</strong> vet ju vad problemen är, men jag tror<br />

inte att världens politiker är beredda att<br />

köpa en del av den politiken.<br />

vilket ansvar bär västvärldens<br />

länder för klimatkrisen?<br />

– Nästan allt ansvar! Det är vi som har<br />

stått för de historiska utsläppen. Det är vi<br />

som är värst.<br />

vad kan man som privatperson<br />

göra för att påverka i rätt riktning,<br />

förutom att köra miljöbil?<br />

– Jag tycker att man ska tänka på det<br />

när man handlar livsmedel. Kött orsakar<br />

mer koldioxid än grönsaker, och olika kött<br />

släpper ut olika mycket.<br />

vad anser du om den märkning<br />

som en butikskedja i storbritannien<br />

kommer införa på alla sina<br />

varor, där det koldioxidutsläpp<br />

som orsakats under produktion<br />

och transport anges?<br />

– Jag tror att det kan vara en bra idé.<br />

Men jag tror kanske att vi borde börja<br />

med positiv märkning, att märka de bästa<br />

produkterna, de bästa i sitt slag. Det skulle<br />

få företagen att vilja betala för bra mat i<br />

större utsträckning.<br />

hur ser du på framtiden för<br />

miljön?<br />

– Hoppet är att människor, organisationer<br />

och företag väljer att ta sitt ansvar. Att<br />

enskilda länder vågar gå före och inspi-<br />

vi mänskor<br />

rera andra, istället för att vänta på att alla<br />

ska bli överens.<br />

finns det några föregångsländer<br />

anser du?<br />

– Det finns ju föredömen inom olika<br />

områden. Sverige har varit ett och<br />

Tyskland och Storbritannien. Kalifornien<br />

också.<br />

på vilket sätt?<br />

– Kalifornien med att ställa krav på till<br />

exempel bilar, de är tillåtna att göra det i<br />

USA. Enskilda länder inom EU har ju inte<br />

haft möjlighet att fatta egna beslut.<br />

I Sverige har det varit ett väldigt stort<br />

intresse för miljöbilar, och trängselskatterna<br />

fick ju stor uppmärksamhet. <strong>Vi</strong> har<br />

också varit bra på att få bort oljeuppvärmingen,<br />

avslutar Maria Wetterstrand.<br />

Några av de förslag som miljöpartiet la i<br />

sin vårbudget handlar just om att underlätta<br />

för människor att leva klimatvänligt<br />

i sin vardag. Till exempel förespråkar de<br />

.<br />

en miljon fler sittplatser i kollektivtrafiken<br />

och en biogasmack i varje kommun.<br />

19


vi mänskor<br />

20<br />

mat<br />

text & foto MARIE-LOUISE CARLBERG<br />

Det var för svårt att hitta ekologisk, närproducerad<br />

mat så Leif Strand startade sin egen affär. Nu sprider<br />

sig Ekobeställarnas koncept.<br />

Solen skiner utanför Kompostbutiken<br />

i stadsdelen Majorna i Göteborg. Leif<br />

Strand sitter mitt emot mig med sin kaffekopp<br />

i handen. <strong>Vi</strong> vill inte missa den<br />

första vårsolen, även om det blåser lite<br />

kallt.<br />

Leif har just berättat om vad som händer<br />

inne i Kompostbutiken. Nej, det är ingen<br />

lokal att lämna sin kompost i, tvärt om<br />

hämtar man sin frukt, sina grönsaker, sitt<br />

bröd och en hel del annat där som man<br />

kan äta. Att lokalen heter Kompostbutiken<br />

beror på att Leif Strand också tillverkar<br />

komposter i olika storlekar i ett rum<br />

innanför butiken. Just nu har han fullt upp<br />

med alla beställningar han får.<br />

– SVARET ÄR ENKELT men långt, säger<br />

Leif Strand om varför han sysslar med att<br />

beställa varor från ett antal producenter<br />

som bor i en snäv cirkel runt om Göteborg<br />

som bland mycket annat producerar<br />

ekologiskt odlade grönsaker, säljer ägg<br />

från frigående höns, bakar bröd som man<br />

svårligen hittar i de vanliga affärerna.<br />

– Jag vill göra något meningsfullt, säger<br />

han, och det är att kunna tillhandahålla<br />

bra svensktillverkad mat till ett billigare<br />

pris genom att sälja större kvantiteter<br />

till våra medlemmar. Också att göra det<br />

möjligt för de små producenterna<br />

att kunna bo kvar<br />

på landet och leva på sitt<br />

arbete. Alla vill ju inte vara<br />

storproducenter och gillar<br />

inte heller tanken på de<br />

långa transporterna. Det vi<br />

gör här gynnar därför också<br />

miljön. Detta ger många<br />

positiva bieffekter.<br />

– Men det var först då<br />

jag blev pappa som det här<br />

med bra mat till ett bra pris<br />

blev viktigt för mig. En kompis och jag<br />

träffades en dag för snart tre år sedan vid<br />

gungorna på lekplatsen där vi bor. Ungarna<br />

gungade och vi pratade om att det vi<br />

ville ge dem var svårt att hitta i vanliga<br />

butiker.<br />

DE BESLöT ATT FRåGA runt bland sina<br />

vänner i Majorna om de gillade idén att<br />

kunna beställa och hämta bra mat i närheten<br />

av sina hem. Tjugosju familjer anammade<br />

tanken och 2004 bildades Ekobeställarnas<br />

ekonomiska förening. Den<br />

första butiken var just Kompostbutiken i<br />

Majorna. Nu kan medlemmarna i föreningen<br />

hämta de varor de beställt via internet<br />

på nio ställen, sju ligger i Göteborg<br />

i lådan<br />

Leif Strand i Kompostbutiken i Majorna, Göteborg<br />

och de andra två i Lindome och Kungälv.<br />

– Efter några artiklar om oss har medlemsantalet<br />

ökat kraftigt, och fler utlämningsställen<br />

är på gång. <strong>Vi</strong> ska inom kort<br />

öppna en butik i Uddevalla. Örebro, Västerås,<br />

Norrköping och Linköping är också<br />

intresserade.<br />

FöR EKOBESTÄLLARNA ÄR verksamheten<br />

än så länge ingen lukrativ affär, men för<br />

både miljön, för producenterna och för<br />

deras kunder är det positivt. De pengar<br />

de får in går till omkostnader och investeringar.<br />

Alla som jobbar med Ekobeställarna<br />

gör det ideellt.<br />

– <strong>Vi</strong> vet att detta ligger i tiden, många<br />

är intresserade och vi har just i dagarna


skickat in en ansökan om ekonomiskt stöd<br />

till länsstyrelsen. De är intresserade av vår<br />

verksamhet, säger Leif Strand.<br />

i KOMPOSTBuTiKEN JOBBAR Leif tillsammans<br />

med Lasse Odén. Bland annat tar<br />

de hand om de beställningar som kommer<br />

in, har kontakt med producenterna – vilka<br />

är tretton för närvarande. Där finns också<br />

tre medhjälpare de dagar varorna finns att<br />

hämta. <strong>Vi</strong>a nätet påminns man om utlämningsdagarna.<br />

Två gånger i månaden kan<br />

man hämta sina varor i Kompostbutiken<br />

och i de andra åtta utlämningsställena runt<br />

om i Göteborg.<br />

– Jag önskar att det så småningom finns<br />

ett utlämningsställe i varje stadsdel i varje<br />

stad, säger Leif Strand. Till dess önskar<br />

jag fler beställningar från till exempel<br />

bostadsrättsföreningar, som den beställning<br />

vi har från bostadsrättsföreningen<br />

i Guldheden i Göteborg med 1000 medlemmar.<br />

Med sådana beställningar har vi<br />

råd att köra dit varorna. Fast, naturligtvis,<br />

vi kör även ut till dem som inte är<br />

.<br />

fullt<br />

så många. Tio till femton personer kan<br />

beställa gemensamt, sen kommer vi och<br />

lämnar. Det har vi också råd med.<br />

Hallå...<br />

ålder: 14 år<br />

bor: huddinge<br />

aktuell: miljöengagerad<br />

vi mänskor<br />

...Matilda Söder<br />

vad tycker du vi kan göra för att<br />

vara aktsamma om vår jord?<br />

<strong>Vi</strong> kan tänka på att stänga av tv:n helt i<br />

stället för att bara trycka på standby. <strong>Vi</strong><br />

kan köpa miljöbilar, cykla, åka kommunalt,<br />

äta närproducerat och ekologiskt.<br />

Dra ner på kött och onödiga förpackningar.<br />

gör du någon insats för miljön?<br />

Jag försöker vara försiktig med elen,<br />

sorterar skräp och äter ett vegetariskt<br />

mål om dagen. Och så är jag med i<br />

scouterna där jag lär mig mycket om<br />

naturen och miljön. När det är skolval<br />

röstar jag alltid på Miljöpartiet.<br />

tycker du att ungdomar i dag är<br />

miljömedvetna?<br />

Många bryr sig om miljön, men majoriteten<br />

gör det inte. De slänger saker på<br />

marken och tror att någon annan ska<br />

plocka upp det.<br />

diskuterar ni miljöfrågor i<br />

skolan?<br />

Inte så mycket, faktiskt. Ibland på samhällsorienteringen.<br />

På mellanstadiet var<br />

det mer, då hade vi miljöråd i skolan<br />

och jag var ordförande.<br />

om du fick bestämma en enda<br />

sak för miljön – vad skulle det<br />

vara?<br />

Jag skulle bestämma att man endast<br />

skulle äta närproducerad mat.<br />

ELLY ENGSTEDT<br />

21


vi mänskor<br />

22<br />

Möte med Hugo Chávez<br />

text ELLY ENGSTEDT foto MARGARETA NORDH<br />

Vet ni vem som är president i Venezuela?<br />

Han heter Hugo Chávez och jag sitter tillsammans med tusen andra<br />

kvinnor i en stor kongresshall och väntar på att han ska framträda.<br />

<strong>Vi</strong> är i huvudstaden Caracas och det är en<br />

sjudande atmosfär, full av prat, skratt och<br />

sång. <strong>Vi</strong> har köat i timtal och genomgått<br />

stränga säkerhetskontroller för att komma<br />

till våra platser. Kvinnorna är högljudda,<br />

ropar paroller om kvinnor och frihet och<br />

att man måste förbättra kvinnors villkor i<br />

världen. ”Mujeres unida…” Enade kvinnor<br />

kan aldrig besegras, skanderar de.<br />

<strong>Vi</strong> ska snart vara i direktsändning i<br />

tv. Ett två timmar långt program som<br />

går varje vecka och som heter Hallå<br />

Presidenten! Chávez har bestämt att<br />

förlägga programmet till den här<br />

KDV-kongressen (Kvinnors Demokratiska<br />

Världsförbund).<br />

STÄMNiNGEN ÄR MiNST sagt hög. En studiotekniker<br />

försöker instruera oss om vad<br />

vi ska göra och ABSOLUT inte göra. <strong>Vi</strong><br />

ska INTE avbryta presidenten och vi ska<br />

tänka på att allt ljud går igenom. <strong>Vi</strong> ska<br />

med andra ord uppföra oss – men det visar<br />

sig så småningom att det kommer vi inte<br />

alls att göra.<br />

Så går ridån upp och där sitter han, en<br />

man som i vår europeiska press beskrivs<br />

som kontroversiell, ett rött skynke för<br />

USA. Det är en storväxt, reslig man i<br />

50-årsåldern. Han ler stort i sin röda<br />

skjorta. Jublet emot honom växer. Chávez<br />

är kvinnornas man – inte tu tal om annat.<br />

Själv tillhör jag de tveksammas skara,<br />

men faller snart för hans ödmjuka och<br />

mänskliga framtoning.<br />

Han visar sig vara dialogens mästare,<br />

som blandar stort med smått. Han pratar<br />

om stora politiska skeenden, snappar upp<br />

repliker från oss i publiken och väver in<br />

allt i en brokig matta.<br />

HAN BERÄTTAR OM statskuppen mot<br />

honom i april 2002 då han hölls fången i<br />

ett par dagar. Han berättar om sin ensamhet<br />

och förvirring och vad mötet med en<br />

kvinnlig sjuksköterska betydde.<br />

– ”Vem ska nu göra vårt samhället rättvist<br />

för min son, om du inte längre är president”<br />

frågade hon. Jag gick på toaletten<br />

och grät, berättar Chávez. Men så sköljde<br />

jag av ansiktet med vatten och lyckades<br />

hämta lite kraft. Jag tänkte att jag måste<br />

orka. För barnens skull.<br />

Man skulle kunna höra en knappnål<br />

falla i publiken. De nyss så högljudda<br />

kvinnorna lyssnar andäktigt. Han lyfter<br />

fram kvinnornas roll i kampen för ett rättvisare<br />

samhälle. Han är i sanning populär<br />

hos Venezuelas kvinnor.<br />

Under påsken har han förbjudit all alkoholförtäring<br />

på restauranger för att minska<br />

bilolyckorna.<br />

KONGRESSHALLEN ÄR SOM en jublande<br />

sportarena och Chávez gör mål efter mål.<br />

Inte genom att fördöma eller hota de rika,<br />

som inte vill dela med sig, som inte vill<br />

göra samhället mänskligare. Nej, det speciella<br />

med honom är att han berättar vart<br />

landet strävar, hur regeringen vill göra för<br />

att göra samhället mer humant. Han pratar<br />

bland annat om alla sociala kooperativ<br />

som växer i landet, en hjälp till självhjälp<br />

för arbetslösa och fattiga människor.<br />

GöR HAN iNGA självmål? Stolpskott? Jag<br />

lyssnar kritiskt.<br />

Och det kommer. I långa berömmande<br />

ordalag talar han om Irans och Syriens<br />

ledare. Jag studsar i min bänk när jag hör<br />

det. Det finns ett ordspråk som lyder ”min<br />

fiendes fiende är min vän.” <strong>Vi</strong> vet alla att<br />

USA och speciellt Iran är fiender sedan<br />

länge. Är det därför som Chávez vill stå<br />

på vänskaplig fot med dem? Ingenting<br />

kan i mina ögon rättfärdiga det kvinnoförtryck<br />

som finns i både Iran och Syrien.<br />

Där har varken män eller kvinnor demokratiska<br />

rättigheter.<br />

Men samtalet löper på. De palestinska<br />

kvinnorna ropar om den orättfärdighet de<br />

är utsatta för, som land och som kvinnor.<br />

”Inte bara ni är utsatta!” ropas det från ett<br />

hörn. ”<strong>Vi</strong> i Västsahara,<br />

.<br />

vi är också ockuperade<br />

och vi har ett helvete. Glöm inte<br />

oss!” En annan grupp kvinnor tar vid och<br />

dialogen fortsätter.<br />

Den chilenska<br />

delegaten överbringar<br />

en present till Hugo<br />

Chávez under KDVkongressen<br />

i Caracas.


När jag kommer dit sitter barn och föräldrar<br />

på låga bänkar i skuggan av lummig<br />

grönska och lyssnar med alla sinnen<br />

öppna. Där framme står en ung kvinna och<br />

läser ur en av Astrid Lindgrens böcker.<br />

Hon läser på spanska. Jag befinner mig på<br />

Banco del Libros huvudkontor i Caracas,<br />

Venezuela.<br />

LANDETS PRESiDENT Hugo Chávez har<br />

stora idéer om hur landets rikedomar, i<br />

form av olja, ska kunna vara till gagn<br />

för alla människor i landet och inte bara<br />

för oljemagnaterna. Det förskaffar honom<br />

många fiender. Det vanliga folket står<br />

dock bakom sin president.<br />

Åttio procent av befolkningen räknas<br />

fortfarande som fattig. På vägen från flygplatsen<br />

in till den moderna staden Caracas<br />

syns deras boningar hängande på de<br />

Astrid Lindgrensagor<br />

på spanska i Caracas.<br />

Barnens bibliotek<br />

text ERNI FRIHOLT foto MARGARETA NORDH<br />

Banco del libro kämpar för att sprida läsandet bland barn i Venezuela.<br />

I maj fick de Litteraturpriset till Astrid Lindgrens minne på fem<br />

miljoner kronor.<br />

branta sluttningarna.<br />

I den omgivningen och med dessa förutsättningar<br />

startades Banco del Libro.<br />

Från början en bokbank där man kunde<br />

byta begagnade läroböcker med varandra.<br />

Det var på 1960-talet då analfabetismen<br />

ännu rådde. Efter en enastående alfabetiseringskampanj<br />

år 2004 kunde Unesco<br />

redan året därpå förklara Venezuela fritt<br />

från analfabetism.<br />

MARiA BEATRiz MEDiNA som arbetar på<br />

kontoret i Caracas visar oss runt i den fina<br />

utställningen. Hon berättar om de många<br />

projekt som startats runtom i landet. I alla<br />

24 län finns nu bibliotek enkom för barn.<br />

– Här på huvudkontoret utarbetar vi<br />

ett pilotprojet, som sedan överlämnas till<br />

länet i fråga. Sedan är det deras sak att<br />

anpassa det till sin verklighet och fylla<br />

vi mänskor<br />

det med innehåll, berättar Maria Beatriz<br />

Medina. Det fungerar utmärkt. <strong>Vi</strong> eftersträvar<br />

att det överallt i hela landet ska<br />

finnas bra böcker för barn. Att de inte ska<br />

vara hänvisade till billiga strunttidningar.<br />

Vad du läst som barn fastnar i minnet hela<br />

livet. Vad du läst i tidningen i går är glömt<br />

nästa dag.<br />

I december 1999 sköljde en flodvåg in<br />

över Vargas State och förändrade kusten<br />

för alltid. Tusentals liv och hem förlorades<br />

och många av de överlevande barnen<br />

traumatiserades. Banco del Libro startade<br />

då ett projekt: Leer para <strong>Vi</strong>vir - Läsa<br />

för att leva. Litteraturen användes där för<br />

att hjälpa både barnen och hela samhället.<br />

Senare har det konceptet övertagits av<br />

Colombia, El Salvador och Thailand efter<br />

tsunamin.<br />

NÄR <strong>Vi</strong> KOMMER in på gården anländer<br />

just två av de små bokbussarna. På vänster<br />

framskärm en liten men tydlig logo: Coca<br />

Cola. Längre bak dock ännu ett stort antal<br />

namn och märken över företag, banker<br />

och enskilda som sponsrar. Utan att jag<br />

ens hunnit fråga berättar Maria hur de<br />

finansierar sina verksamheter. Samarbete<br />

med regeringen först och främst, med<br />

oljebolag och andra stora företag.<br />

Världsbanken har bidragit till något projekt<br />

liksom enskilda personer, inhemska<br />

och utländska. Hon försäkrar att det är<br />

Banco del Libro som bestämmer villkoren<br />

när de skriver kontrakt. Och aldrig i<br />

livet att barnen skulle få dricka Coca Cola<br />

hos oss! försäkrar hon också.<br />

OM CHáVEz ALLA idéer om byggandet av<br />

den humana socialismen kan förverkligas<br />

kommer ingen kapitalistisk sponsring av<br />

Banco del Libro behövas. Men dit är det<br />

långt. Och vi gör nog klokt i att ge dem<br />

så mycket stöd vi någonsin kan, och på<br />

.<br />

så sätt eliminera behovet av stöd från den<br />

glupska grannen i norr. Priset på fem miljoner<br />

kronor är ett steg i den riktningen.<br />

En av Banco del Libros<br />

bokbussar.<br />

23


vi mänskor<br />

24<br />

Under året <strong>2007</strong> kommer vi att publicera favoriter ur <strong>Vi</strong> <strong>Mänskor</strong>s<br />

60-åriga historia. I detta nummer handlar det om Berit Eriksson som<br />

var en av grundarna i arbetarkooperativet Norrkläder. Agneta Norberg<br />

träffade henne 1981.<br />

Kärlek och jobb<br />

borde alla ha<br />

Berit växte upp invid ett vajande, blått linfält. idag kämpar hon, tillsammans med de andra<br />

på arbetarkooperativet Norrkläder, för rätten till ett meningsfullt, betalt arbete. Agneta Norberg<br />

har intervjuat Berit Eriksson om hennes liv och arbete i Västerbotten.<br />

Kinderna glöder, ögonen lyser, händerna<br />

far i vida bågar – Berit Eriksson<br />

berättar om arbetskooperativet Norrkläder.<br />

<strong>Vi</strong> sitter båda i hennes soffa hemma<br />

hos henne och det är meningen att hon<br />

ska berätta om betydelsen av att ha ett<br />

arbete, hur det har påverkat henne person-<br />

ligen, något om hennes bakgrund och om<br />

hur hon förändrats till den hon är idag.<br />

Men det är nästan omöjligt att få henne<br />

att prata om sig själv. Kärleken till arbetskamraterna<br />

och kooperativet, lidelsen för<br />

kampen för internationell solidaritet och<br />

vreden och föraktet för våra beslutsfattare<br />

gör att hon omöjligt kan prata om Berit<br />

Eriksson innan hon fått säga allt hon brinner<br />

för.<br />

– MAN KÄNNER Ju som ett ansvar, man<br />

har ju varit med och rott igång det hela. <strong>Vi</strong><br />

har ju ansvar allihopa men vi är ju ändå


några som varit med lite längre. Tänk om<br />

det blir så att vi som under ett år fått<br />

känna på hur det är att själv rå om sin<br />

fabrik, få känna värdighet och stolthet,<br />

tänk om dessa yngre flickor då hamnar<br />

ute på AMU bara för att vi inte får något<br />

stöd ekonomiskt. Hur ska dom någonsin<br />

kunna tro på någonting igen? Och hur ska<br />

politikerna lära sig att förstå vad dom gör<br />

med människor egentligen? Jag tror inte<br />

att folk som styr har nån aning om hur<br />

en grå vardag är för en som arbetar på<br />

Rönnskärsverken, i gruvan eller som renhållningsarbetare.<br />

Själv visste jag ingenting<br />

heller. Innan vi bestämde att vi ville<br />

tillverka sådant som det fanns behov för.<br />

Då gick vi ut till arbetarna och pratade<br />

med dom.<br />

– Vet du någonting om hur renhållningsarbetarna<br />

har det Agneta? Vet du att<br />

det finns tjugoåttatusen renhållningsarbetare<br />

här i landet som bär ut våra sopor som<br />

vi har slagit in slarvigt utan att tänka på<br />

vem som ska bära ut dom. Dom bär 300<br />

sopsäckar per dag på ackord och varje<br />

sopsäck innebär en risk. När vi hälsade på<br />

hos renhållningsarbetarna sa dom:<br />

”O, vad bra att ni kom.<br />

Kan ni inte sy en over-<br />

Det var först<br />

när jag började<br />

arbeta på Algots som<br />

jag verkligen fick upp<br />

ögonen för hur kvinnor<br />

verkligen kan ha det.<br />

all åt oss med stickskydd<br />

ungefär som<br />

slaktarna har.” Och<br />

så visade dom hur<br />

dom var sönderskurna<br />

av glasskärvor.<br />

<strong>Vi</strong> hade ju först<br />

gått till facket och<br />

frågat. Men dom<br />

visste lika litet som vi.<br />

Dom går ju aldrig ut. På<br />

det sättet har vi utvecklat behovsproduktionen.<br />

Just nu syr vi en overall till vägarbetare<br />

och kraftverksarbetare, men det jag<br />

är mest glad över är den arbetsrock som<br />

hemsamariterna hjälpt oss att ta fram.<br />

arbetskollektivet består till<br />

största delen av kvinnor. har det<br />

någon betydelse tror du?<br />

– Omsorg om andra, det är något som<br />

kvinnor lär sig i hemmet. Det tror jag har<br />

gjort att vi har valt att arbeta på det sätt<br />

som vi gör och att tillverka det vi gör. Men<br />

den omsorg vi har om varandra är kanske<br />

det finaste av alltihop. Det kan nog ingen<br />

tidning beskriva så att den bilden blir<br />

rättvis. Jag läser om olika kollektiv som<br />

ska återanpassa människor som spårat ur.<br />

Men jag tror att den bästa terapin det är<br />

en arbetsgemenskap där man råder över<br />

arbetet och ekonomin. Men då krävs det<br />

ju ganska mycket och var och en<br />

måste göra det hon orkar. Jag<br />

tänker ofta på vad mamma<br />

brukade sjunga: ”Gör det lilla<br />

du kan - gör det villigt och<br />

glatt”.<br />

– EN ANNAN SAK SOM kanske skiljer sig<br />

från en manlig arbetsplats är att vi är<br />

öppna mot varandra. På tisdagskvällarna<br />

har vi arbetat här på fabriken och då har vi<br />

haft styrelsemöte. Då har alla pratat – ofta<br />

i munnen på varandra. Det är rörigt ibland<br />

men alla ska ju komma till tals. Då pratar<br />

vi om ekonomin, vad vi ska tillverka, om<br />

framtiden och vilka problem vi har. Tillsammans<br />

kan vi också diskutera hur vi<br />

ska kunna få en rättvisare fördelning av<br />

arbetet hemma. Om vi stödjer varandra<br />

kanske vi börjar ställa krav.<br />

Sådana gånger skäms jag egent-<br />

ligen. För jag har ju skämt<br />

bort mina karlar. Jag var ju<br />

hemma i sexton år innan<br />

jag började på Algots. Jag<br />

har två vuxna pojkar och<br />

så gubben min. Den ena<br />

jobbar treskift på Scarins<br />

papper och den andre<br />

som byggnadsarbetare i<br />

”<br />

Jörn. Jag är ju så himla<br />

morgonpigg så jag brukar ge<br />

dom frukost på sängen på lördagsmorgonen.<br />

Men visst måste man väl<br />

få skämma bort lite grann. Det får man ju<br />

igen på något sätt.<br />

– Själv har jag ju inte upplevt vad kvinnoförtryck<br />

innebär. Ja, jag levde på sätt<br />

och vis genom min man under många år<br />

och ibland kände jag ett stick i bröstet<br />

när jag såg andra kvinnor ge sig iväg till<br />

sitt arbete. Det var först när jag började<br />

arbeta på Algots som jag verkligen fick<br />

upp ögonen för hur kvinnor verkligen kan<br />

ha det. Då fick jag veta vilket helvete en<br />

del kvinnor levat i under många år. Först<br />

vi mänskor<br />

genom att dom fick ett arbete kunde dom<br />

skilja sig. Jag lärde mig om kvinnoliv som<br />

jag aldrig trodde fanns. Aldrig. För jag<br />

och Harry har ju alltid haft det bra tillsammans.<br />

– Så nog finns det kvinnoförtryck. Det<br />

finns mycket att göra på det området.<br />

Jag tror att sex timmars<br />

arbetsdag är vad<br />

som behövs för att<br />

vi ska komma<br />

ifrån den här<br />

”<br />

orättvisa arbetsfördelningen<br />

och<br />

så måste vi lära<br />

våra pojkar hushållsarbete. ”Lär mig<br />

mamma” säger mina pojkar. Ja dom har<br />

ju haft hemkunskap i skolan, men där<br />

lärde dom sig ju bara att baka scones och<br />

andra konstiga bullar. Men dom städar<br />

och bäddar sängen själva. Det är ju bra.<br />

Men köttbullarna vill jag rulla själv.<br />

jag vill inte<br />

ha ord. jag vill se<br />

handling!<br />

du berättar mycket om stöd och<br />

uppmuntran du fått. har du mött<br />

motstånd?<br />

– Ja, tyvärr. Och det motståndet har jag<br />

fått från andra kvinnor – i min släkt till<br />

exempel. ” Ska du inte ta halvtid Berit?<br />

Det blir så drygt för Harry. Och han som<br />

har varit sjuk. Du är ju borta jämt.” Sånt<br />

har känts tungt att höra. Det gjorde ont<br />

med alla dessa antydningar och jag har<br />

tänkt ibland att jag kanske gör fel som<br />

jobbar. Kanske Harry beklagat sig för<br />

dom att han inte orkar att jag jobbar så<br />

mycket.<br />

– Och sedan när det blev dessa skriverier<br />

om pengarna från stödkommittén.<br />

Jag blev ju beskriven som nästan ohederlig.<br />

När jag kom hem till byn kändes<br />

det hemskt jobbigt. Ingen sade någonting<br />

öppet – det var bara små antydningar. Det<br />

är någonting som kvinnorörelsen måste<br />

arbeta med och det är att lära kvinnor att<br />

vara solidariska med varandra, att stötta<br />

varandra så att vi orkar ta problemen. Men<br />

jag tror ju att man är ett hot mot dessa<br />

kvinnor och det liv de lever.<br />

– NÄR JAG Nu KOMMER in på det här med<br />

pengarna från stödkommittén måste jag få<br />

berätta en sak. Alla höjdare inom soci<br />

25


vi mänskor<br />

26<br />

aldemokratin och fackpampar<br />

hade samlats<br />

på Medlefors folkhögskola<br />

för en tid sedan.<br />

Jag bestämde mig för<br />

att åka dit och träffa<br />

dom. En av höjdarna tog<br />

mig för en lärarinna på<br />

skolan. Då sa jag: ”jag jobbar<br />

inte här. Jag heter Berit Eriksson och jag<br />

arbetar på Norrkläder och jag har blivit<br />

frikänd idag.” Då såg han ut som om han<br />

hade svalt ett helt äpple och tittade ner<br />

i golvet. Han tittade mig inte i ögonen.<br />

Och sedan kom hela raddan av överhet<br />

och klappade om mig och sa gratulerar,<br />

gratulerar, vi ska stödja er, vi ska stödja<br />

er. Men då sa jag: ”Jag vill inte ha ord. Jag<br />

vill se handling.”<br />

du är besviken på socialdemokraterna?<br />

– Jag är ju själv en del av socialdemokratin.<br />

Jag är kritisk mot mig själv att<br />

jag inte deltog aktivt i diskussionerna om<br />

arbetets innehåll och samhällets innehåll.<br />

<strong>Vi</strong> satt och sov i 20 år och gick med på<br />

kapitalets villkor. <strong>Vi</strong> flöt bara med. Solidariteten<br />

med u-länderna fick dom ta på<br />

våra skattsedlar. Men det är ju inte så det<br />

går till. Det är genom en solidarisk handelspolitik<br />

dom får stöd, genom en vettig<br />

användning av råvarorna. Men då krävs<br />

en planhushållning för att detta ska gå.<br />

när jag hör dig prata blir jag nyfi-<br />

ken på din bakgrund. berätta om<br />

din uppväxt.<br />

– Min farfar hade en affär i en liten<br />

by som heter Bysjön sex kilometer utanför<br />

Lövånger. Dessutom hade han småbruk.<br />

Min pappa övertog småbruket och<br />

arbetade dessutom som målare på dagsverken.<br />

Jag är näst yngst av åtta syskon.<br />

Min mamma hon var folkpartist och en<br />

enormt fantastisk kvinna. Det finns inte<br />

ord att beskriva min mamma. Alla älskar<br />

henne och ser upp till henne. Men det är<br />

ganska märkligt – ingen av oss barn fick<br />

hennes politiska uppfattning trots att vi<br />

tycker så mycket om henne.<br />

– Min pappa som var auktoritär och<br />

ganska så sträng fick oss med i socialde-<br />

Tänk, hur vi<br />

slösar med resurserna<br />

och låter fina traditioner<br />

bara försvinna. Och hur vi<br />

låter våra systrar plocka<br />

bomull i brännande sol.<br />

mokratin. Han blev<br />

som frälst när han<br />

varit i Burträsk och<br />

hört på Per-Albin.<br />

Han var rent revolutionär<br />

då han kom<br />

”<br />

hem. Han var helt<br />

exalterad jag glömmer<br />

det aldrig. Så disk<br />

u s - sionerna gick höga hemma.<br />

Om mamma berättade om kungahuset –<br />

jag kan hela kungahuset utantill – så<br />

kunde det hända när hon var som mitt<br />

inne i kungafamiljen att pappa kom med<br />

ett inlägg: ”Jenna Berit ha jag en bok<br />

som är beslagtagen. Den ska du läsa. Den<br />

heter Därför är jag republikan av <strong>Vi</strong>lhelm<br />

Moberg.” På det viset fick jag myror<br />

i huvudet och började tänka. Där började<br />

också min inställning till överheten. Och<br />

den har hållit i sig. Flera av dom som arbetar<br />

på Norrkläder kommer förresten från<br />

åttabarnsfamiljer. Det är människor som<br />

tidigt lärt sig att arbeta och att ära arbetet.<br />

Barndomsminnena kommer ju mer man<br />

lever och håller på med det här arbetet.<br />

– JAG TÄNKER På all den kunskap som<br />

kvinnorna hade förr som håller på att gå<br />

förlorad. Jag tänker på linet och linberedningen<br />

som var en hantverkstradition som<br />

kvinnorna hade. Från mitt flickrumsfönster<br />

såg jag varje vår ett blått vajande linfält.<br />

Ett blommande blått linfält. Vem för<br />

kunskapen om linet vidare? Dom håller<br />

på att dö ut alla som hade den kunskapen.<br />

Jag minns två gamla tanter från byn dom<br />

kunde allt från att tillverka bakpulver till<br />

att bereda linet till de finaste linnedukar.<br />

När dom hade skördat linet la dom det i<br />

blöt vid en viss tid i en tjärn som hette<br />

Midnattstjärn. Jag minns alla dessa vackra<br />

mönster på linnedukarna. Skulle vi inte<br />

kunna ta upp dessa mönster igen industriellt?<br />

Skulle vi inte kunna bevara textiltraditionerna?<br />

– Tänk, hur vi slösar med resurserna och<br />

låter fina traditioner bara försvinna. Och<br />

hur vi låter våra systrar plocka bomull i<br />

brännande sol på åkrar som borde användas<br />

till att odla matnyttiga saker. Bomullskläder<br />

som blir modevaror som strax<br />

hängs undan i en garderob. Men här på<br />

fabriken tror jag alla har insett att det<br />

är viktigt att handla solidariskt, att inte<br />

handla plagg som är jättebilliga bara för<br />

att dom tillverkas av underbetald arbetskraft<br />

i tredje världen. Det brukar vi ta upp<br />

på studiecirklarna.<br />

i dag när jag hälsade på i fabriken<br />

tänkte jag: undrar vad berit sitter<br />

och funderar på medan hon syr.<br />

kommer du ihåg vad du satt och<br />

tänkte på?<br />

– Jo det kommer jag visst ihåg. Jag satt<br />

och tänkte på att jag ska göra en skrivelse<br />

till riksdagsman Arne Nygren i Umeå och<br />

verkligen tala om vad som har hänt med<br />

kvinnorna och arbetet här i Västerbotten.<br />

Jag ska fråga dom ifall dom tänker ta sitt<br />

ansvar eller om dom bara är i riksdagen<br />

för att trycka på knappar. Jag ska tala om<br />

hur statsföretag agerar med skattebetalarnas<br />

pengar. Och så satt jag och tänkte<br />

på att jag ska åka ner till Stockholm den<br />

fjortonde och femtonde och då tänkte jag<br />

beställa tid hos Åsling. Här i Västerbotten<br />

pumpas det in pengar i ersättningsindustrier<br />

för dom fabriker som upphört och<br />

dom industrierna går i sin tur i konkurs<br />

efter ett tag. Men vi som behöver pengar<br />

och har visat att vi kan göra något - vi<br />

får inga pengar. Bara för att det är vanliga<br />

arbeterskor som styr.<br />

AGNETA NORBERG, 1981


Margana<br />

Jag behöver ingen telefonkiosk. Jag behöver ingen medhjälpare. Jag är spindelkvinnan,<br />

ormkvinnan, mammuttkvinnan. Jag är Margana. Jag är den enda du behöver. Jag har<br />

ingen walkie-talkie. Jag har inget högkvarter. Jag är delfinkvinnan, späckhuggarkvinnan,<br />

skorpionkvinnan. Jag behöver ingen sömn. Jag behöver inga kontakter. Jag är örnkvinnan,<br />

falkkvinnan, krokodilkvinnan. Jag är den enda du behöver. Jag bär allt med mig. Jag bär<br />

på ingenting. Jag är din sköld. Jag är gorillakvinnan, lemurkvinnan, vargkvinnan. Jag<br />

är den enda du behöver. Jag behöver ingen vila. Jag behöver ingen medvind. Jag är ditt<br />

vapen. Jag är en vässad stilett. Jag är hyenakvinnan, lejonkvinnan, hästkvinnan. Jag är<br />

en kaststjärna. Jag är ett svärd. Jag är din AK-4. Jag har inga underordnade. Jag har<br />

inga invigda. Jag är den enda du behöver. Jag är överallt. Jag är ingenstans. Jag är din<br />

hämnd. Jag är rävkvinnan, drontkvinnan, pumakvinnan. Jag är ett virus. Jag är den enda<br />

du behöver. Jag syns inte. Jag tar plats överallt. Jag är ditt försvar. Jag har tusen<br />

armar. Jag har inga armar. Jag är bläckfiskkvinnan, sjöborrekvinnan, elefantkvinnan.<br />

Jag är den enda du behöver. Jag är obeveklig. Jag är oresonlig. Jag behöver inga<br />

nödutgångar. Jag är getingkvinnan, fladdermuskvinnan, pitbullkvinnan. Jag är din enda<br />

utväg.<br />

Jag behöver inget orsakssamband. Jag sysselsätter mig inte med känsloyttringar.<br />

Jag är mjölbaggekvinnan, kvalsterkvinnan, bladluskvinnan. Jag befattar mig inte<br />

med terapisessioner. Jag är inuti. Jag är utanpå. Jag är allomfattande. Jag är<br />

lodjurskvinnan, kamelkvinnan, isbjörnskvinnan. Jag är radikaliserad av livet. Jag älskar<br />

de sorger du tiger om. Jag täpper igen din mun vid minsta tillstymmelse till felsägning.<br />

Jag är ett fjärran diktaturdöme. Jag tiger tills utandningsluften består av kompakta<br />

ekon av bittra erfarenheter; Jag förbereder mig. Jag tvagar armarna och benen. Jag är<br />

utan synd. Jag ska kasta första stenen. Jag barrikaderar mig innanför ditt medvetande.<br />

Jag skjuter skarpt och kliar mig i könshåret. Jag är inte diskussionsbenägen. Jag gömmer<br />

mig i utkanten av avloppen. Jag täpper igen tills skiten svämmar över. Skiten är min<br />

vittnesbörd. Jag är däggdjurskvinnan, kräldjurskvinnan, amöbakvinnan. Jag behöver ingen<br />

respirator. Jag har lungor och gälar och tarmkanaler. Jag behöver ingen vinstkalkyl. Jag<br />

är ett stopp i maskineriet. Jag förser mig själv med allt jag behöver. Jag behöver yxor,<br />

ishackor, handgranater; tystnader. Jag är den du fruktar utav bara helvete. Jag är<br />

storstadskvinnan, landsbygdskvinnan, förortskvinnan. Jag är Margana. Jag är ditt enda<br />

botemedel.<br />

ATHENA FARROKHZAD och LINN HANSÉN utgör tillsammans<br />

litteraturkollektivet G=T=B=R=G. De arrangerar också Queerlitteraturdagen<br />

som äger rum på Pustervik i Göteborg den 1 juni.<br />

vi mänskor<br />

27


fotoreportage<br />

28<br />

Att välja islam<br />

ett fotoreportage av Anja Lyckhage<br />

När svenska Nathalie var 15 år blev hon intresserad av islam. Något år senare<br />

konverterade hon till religionen. idag är hon 23 år, heter Ranya och bor med<br />

sin muslimske man och deras snart fyra barn i lägenheten bredvid den hon själv<br />

växte upp i.<br />

<strong>Vi</strong> träffas hemma hos Ranya i en för ovanlighetens skull tyst<br />

och stilla lägenhet. Maken Al-Shafì’ är på arbetet, de två äldsta<br />

barnen Aisha och Yusuf passas av mormor och den yngsta dottern<br />

Amina sover middag. Över en fika berättar Ranya om<br />

varför hon tog beslutet att konvertera.<br />

– När jag var 15 år åkte jag på en charterresa till Turkiet och<br />

strax efteråt började jag umgås med turkar hemma i Sverige. De<br />

var inte själva praktiserande muslimer, men jag blev intresserad<br />

av islam och började själv läsa koranen för att lära mig mer.<br />

iNTRESSET FöR iSLAM VÄCKTES under en period när Ranya var<br />

ute och festade mycket.<br />

– Jag var trött på utelivet och började längta efter en djupare<br />

mening med tillvaron. Västerländsk kultur kan vara så självförnedrande<br />

för kvinnor med krav på att man ska se ut på ett visst<br />

sätt och vara på ett visst sätt. Inom islam är utseendet inte av<br />

intresse utan man blir tagen för den man är.<br />

– Att bära slöja upplever jag som något väldigt positivt<br />

Slöjan började Ranya använda strax före det att hon slutade högstadiet.<br />

Då hade hon redan bytt namn från Nathalie. I samband<br />

med att hon deltog i ett muslimskt kvinnobad blev hon inbjuden<br />

till en studiegrupp för att lära sig mer om islam. Strax efteråt<br />

valde hon att göra trosbekännelsen formellt.<br />

– Genom religionen fick jag svar på många frågor. Naturen till<br />

exempel, den kan inte ha kommit till bara av en slump. Människan<br />

kan inte själv påverka det som händer på jorden och då<br />

är det lättare att acceptera och se att allt har en mening. Jag mår<br />

mycket bättre psykiskt idag än vad jag gjorde tidigare.<br />

– Det enda svåra med att konvertera har varit de fördomar<br />

jag möter från omgivningen. Det är inte ovanligt att folk skriker<br />

efter mig att jag ska åka hem eller suckar högt och kommenterar<br />

att jag har många barn när jag är ute på stan.<br />

SOM 17- åRiNG GiFTE SiG Ranya med sin man Al-Shafi’. Många<br />

tycker hon gifte sig väl tidigt, men Ranya håller inte med. Hon<br />

tycker att hon var redo både för att konvertera och gifta sig.<br />

– Alla människor är olika och det här var rätt för mig. Så<br />

känner jag fortfarande. Dessutom finns det ett talesätt inom<br />

islam som säger att giftermålet är halva religionen, och lite så är<br />

det nog, rätt partner gör en till en bättre människa.<br />

Efter någon timme kommer mormor tillbaka med barnen.<br />

Hon bor dörr i dörr med familjen och hjälper ofta till med barnpassning.<br />

Ranya berättar att hennes mamma i början var orolig.<br />

.<br />

– Hon hade vissa fördomar och förknippade islam med kvinnomisshandel,<br />

hedersmord och så. Men idag när hon vet att jag<br />

har det bra har hon inga problem alls med att jag är muslim.


fotoreportage<br />

29


fotoreportage<br />

30


fotoreportage<br />

31


ecensioner<br />

32<br />

100 sätt att rädda världen...<br />

JOHAN TELL<br />

Bokförlaget Max Ström<br />

”Du kan aldrig själv rädda världen. En<br />

politiker kan å andra sidan inte rädda<br />

världen utan dig”.<br />

Minns du <strong>Vi</strong>lle, Valle och <strong>Vi</strong>ktor? När<br />

de kom i svårigheter, hittade de alltid den<br />

rätta lösningen i Farfars Praktiska Råd.<br />

Av någon anledning kom jag osökt att<br />

tänka på detta då jag bläddrade i Johan<br />

Tells nya bok. Låt mig med en gång fastslå<br />

att boken är mycket bra och bör finnas<br />

i varje bokhylla!<br />

NÄR JOHAN TELL plockade kantareller i<br />

december, insåg han att han måste göra<br />

något åt klimathotet. Det har blivit denna<br />

bok, som är en praktisk vägledning med<br />

ett par numrerade fakta på uppslagets<br />

vänstra sida och väldigt vackra foton på<br />

högersidan. Bara bilderna är värda det<br />

facila priset. Hundra humoristiska rubriker<br />

lockar till läsande: Ät en älg, Fyll<br />

holken, Var manuell. Varje avsnitt inne-<br />

Fred med jorden<br />

ELiN WÄGNER OCH<br />

ELiSABETH TAMM<br />

En favorit från 1940<br />

FRED MED JORDEN – inte fred PÅ jorden.<br />

Om det senare står det inte så mycket –<br />

det ligger underförstått som en röd tråd<br />

genom hela boken. Det finns ingen separat<br />

lösning på ”fredsfrågan, jordfrågan, hälsofrågan,<br />

befolkningsfrågan eller uppfostringsfrågan”<br />

skriver författarna. De betonar<br />

gång på gång att fred på jorden och ett<br />

fredligt förhållande till jorden hör ihop.<br />

Ovillkorligt! Behandla jorden som en god<br />

vän, säjer de. Behandla den med varsamhet<br />

och respekt – så är jorden en vän tillbaka.<br />

Behandla den ovarsamt, slösaktigt, sug<br />

ut den – och jorden kommer att svara med<br />

håller fakta om saker som du själv kan<br />

påverka, och de följs upp med ett kommentaravsnitt,<br />

med telefonnummer och<br />

hemsidor där du hittar ekologiska tips<br />

och lösningar. Det kan gälla mat, kläder,<br />

semesterresor eller bilpooler. Det finns<br />

ett mycket gediget redaktionsråd av tunga<br />

experter som garanterar att tipsen är vetenskapligt<br />

underbyggda.<br />

FöR DEN SOM länge har köpt Krav-mat,<br />

sorterat sopor och tvättat miljövänligt, är<br />

det egentligen inte så mycket nytt i boken,<br />

men den ger i alla fall en kick i rätt<br />

riktning. Boken är både rolig och faktaspäckad,<br />

men texten är satt med skrivmaskinskrift<br />

och kan tyvärr vara lite svårläst.<br />

AASE BANG<br />

att göra revolt!<br />

Boken skrevs alltså för mer än 65 år<br />

sedan – men dess tankar och idéer är inte<br />

alls föråldrade. Tvärtom! Mer än någonsin<br />

i dessa ”klimattider” känns tankarna ,<br />

och farhågorna, mycket aktuella.<br />

FöRFATTARNA SKRiVER att det är lätt att<br />

känna igen när naturen gör uppror i andra<br />

länder – men det är svårare att erkänna<br />

problemen på nära håll. Jag tycker att det<br />

resonemanget känns igen också idag. <strong>Vi</strong><br />

har lätt för att förlägga problemen långt<br />

ifrån oss. Där borta, någon annanstans,<br />

bör olika saker åtgärdas, regnskogen till<br />

exempel. Men vad vi, här och nu, måste<br />

göra, är svårare att ta till sig. Även om<br />

insikten nu sakta växer hos oss i västvärlden<br />

att vi måste ändra vårt levnadssätt!<br />

Men ekvationen hur, var och när verkar<br />

vara svår att lösa.<br />

Böcker om miljö<br />

En obekväm sanning<br />

Al Gore<br />

Tyst vår<br />

Rachel Carson<br />

Vädermakarna -<br />

människan och klimatet<br />

Tim Flannery<br />

Väckarklocka<br />

Elin Wägner<br />

Olja<br />

Gunnar Lindstedt<br />

Oväder.<br />

Nyheter från en allt<br />

varmare värld<br />

Mark Lynas<br />

Oår - Aftonlandet<br />

Knut Faldbakken<br />

Problemen med transporter av livsmedel,<br />

ni vet när man bakar brödet i Luleå<br />

och forslar det till Tomelilla, är inte alls<br />

ett nytt fenomen. Det gjorde man redan<br />

då – och författarna tar upp och dömer ut<br />

transportsystemet. Dessutom angriper de<br />

djurhållningen och pekar på experimenten<br />

med kor som gör att de inte kan få kalvar<br />

på ett naturligt sätt. ”Dessa fina kor kan<br />

i sina inhägnade koncentrationsläger inte<br />

längre regelbundet ge livet åt en kalv”.<br />

Då, 1940, när omflyttningen från landsbygden<br />

till tätorterna just hade påbörjats,<br />

när industrialiseringen växte, mekaniseringen<br />

av jordbruket kom med stormsteg<br />

höjde de ett varnande finger. Tänk på<br />

konsekvenserna! Ta det försiktigt, vill de<br />

säga.<br />

ELLY ENGSTEDT


Går det åt helvete<br />

är jag ändå född<br />

AGNETA KLiNGSPOR<br />

Bokförlaget Mormor<br />

Detta är en rasande bra bok – rasande<br />

är ordet! Den första delen, Dagordning,<br />

beskriver de utslagna, tiggarna, uteliggarna<br />

och psykiskt sjuka i dagens Sverige,<br />

skildrat med en otrolig skärpa. Klingspor<br />

ser, när de flesta av oss vänder bort<br />

blicken. Hur har det blivit såhär?<br />

”Sen mordet på Palme blev jag en del<br />

av Sverige vare sig jag ville eller inte,<br />

jag insåg att vad som hände i varje liten<br />

del påverkade mig, varje lögn och undlåtenhet,<br />

varje miljonbonus i toppen och<br />

indragen social angelägenhet drabbade<br />

mig...”<br />

Hennes klarsynthet beror kanske på att<br />

hon själv känner sig hotad. Har man<br />

osäkra inkomster kan skillnaden mellan<br />

”dom” och ”vi” vara nästan obefintlig.<br />

Hon känner att hon balanserar nära gränsen<br />

till hemlöshet – vad händer om hon<br />

inte kan betala hyran en månad? Hur är<br />

livet för alla ensamma och fattiga när<br />

priset för en biobiljett eller ett cafébesök<br />

är utom räckhåll? När det inte finns annat<br />

än tv att fly till?<br />

”Teve är de fattigas nöje speciellt om<br />

Blott ett annat<br />

namn för ljus<br />

FRiDA STéENHOFF<br />

Rosenlarv förlag<br />

I boken Blott ett annat namn för ljus har<br />

det feministiska förlaget Rosenlarv gett<br />

ut tre texter av författaren och dramatikern<br />

Frida Stéenhoff. Rosenlarv koncentrerar<br />

sig på återutgivning av äldre svensk<br />

litteratur, och har tidigare publicerat bland<br />

annat Stina Aronsons Feberboken.<br />

FRiDA STéENHOFF var en kontroversiell<br />

samhällsdebattör, och den som introducerade<br />

begreppet feminism i en svensk<br />

kontext. De tre texterna är dels manifestet<br />

Feminismens moral, novellen Ett sällsamt<br />

öde, och dramat Lejonets unge. Alla tre<br />

man undkommer<br />

licensen. Den<br />

tid jag skulle ha<br />

använt på att lägga<br />

mig i, inhämta<br />

kunskap, gå på möten, skriva protester,<br />

kort sagt ägna mig åt praktisk demokrati,<br />

den tiden använder jag till teve”.<br />

Mycket annat är på dagordningen; Tjernobyl,<br />

hemvården, barn som mördar andra<br />

barn – det är inget slut på eländet och<br />

äcklet. Det ena slaget efter det andra drabbar<br />

läsaren i mellangärdet och får den<br />

kanske att vakna upp.<br />

BOKENS ANDRA DEL, Övriga frågor handlar<br />

om döden, om vänner som inte orkar<br />

leva, om en mamma med psykiska problem<br />

som dör.<br />

Detta är ingen må-bra bok att drömma<br />

sig bort från vardagen med. Men den är<br />

bra.<br />

AASE BANG<br />

kretsar kring frågor som rör<br />

äktenskap, fri kärlek, religiositet<br />

och sexualitet.<br />

I Lejonets unge får vi<br />

möta den excentriska<br />

bildhuggarinnan Saga,<br />

som vägrar att inordna<br />

sig i normen och väljer<br />

både sin älskade Adil<br />

och ett fritt konstnärsliv<br />

i Paris.<br />

i Ett säLLsAMt öDE avslöjar Mikael<br />

efter bröllopsnatten för Ethel att han i<br />

själva verket är en kvinna, och i Feminismens<br />

moral går Frida Stéenhoff till<br />

angrepp mot alla som söker begränsa<br />

kvinnans frihet.<br />

Att Frida Stéenhoffs feminism ingår i<br />

ett vetenskapligt paradigm framgår redan<br />

av baksidestexten: ”Feminismen vill<br />

recensioner<br />

Från det jordiska museet<br />

ELiN WÄGNER<br />

Förord av Elsie Johansson<br />

Kommentar av Boel Hackman<br />

Nytryck <strong>2007</strong><br />

För hundra år sedan debuterade Elin<br />

Wägner, 25 år, med denna lilla samling<br />

historier, som nu har getts ut i faksimil<br />

av Elin Wägner-sällskapet. Ärligt talat är<br />

det svårt att läsa ut något om hennes kommande<br />

engagemang för fred och kvinnosak<br />

i dessa texter, även om de är välskrivna<br />

och ibland bränner till med<br />

samma ironiska bett som vi känner från<br />

Norrtullsligan.<br />

EN TyPiSK HiSTORiA är den om pappa<br />

professorn som förlöjligar sin dotter. Han<br />

tycker hon är värdelös eftersom hon<br />

varken kan laga mat eller har lyckats hitta<br />

en make. Dottern svarar att hon arbetar<br />

på att skaffa sig en egen livsåskådning,<br />

men pappan tror hon är för dum för det.<br />

Man väntar då att den unga kvinnan ska<br />

visa att hon är klok och kan stå på egna<br />

ben – men istället förlovar hon sig med en<br />

finnig nolla. Det viktigaste för henne är att<br />

bli gift. Det är tonen i flera av dessa korta<br />

berättelser. Elin har inte mycket över för<br />

trånande hemmadöttrar.<br />

AASE BANG<br />

verka rationellt, i enlighet med förnuftet.<br />

Den älskar upplysning.” Men hon vill gå<br />

längre än de flesta, och verkligen göra<br />

rent hus med alla spår av kristen moral,<br />

vilket framgår när hon skriver att feminismen<br />

inte har någon mani att åtskilja kropp<br />

och själ, och att den anser själsyttringar<br />

vara egenskaper hos materien.<br />

FRiDA STéENHOFFS TExTER aktualiserar<br />

några av de frågor som mycket av den<br />

politiska debatten än idag kretsar kring,<br />

och jag ser paralleller både med den<br />

ryska revolutionären Alexandra Kollontajs<br />

noveller på samma teman, och en<br />

aktuell diskussion om fri kärlek som förs<br />

i till exempel queerrörelsen.<br />

ATHENA FARROKHZAD<br />

33


debqtt<br />

34<br />

Bilar, bussar och luft<br />

text ANNA SVENSSON illustration SARA ELGEHOLM<br />

i DEBATTEN OM KLiMATHOT och växthuseffekt är det lätt att<br />

stirra sig blind på vad vi ska göra för att minska koldioxidutsläppen.<br />

Debatten om en hållbar utveckling av samhället, som<br />

inkluderar mer än bara växthuseffekten, kommer lite i skymundan.<br />

Sveriges andel av de totala koldioxidutsläppen är ca 0,3<br />

procent.<br />

DELAR MAN uPP SVERiGES fjuttiga andel står transportsektorn<br />

för ca 30 procent av koldioxidutsläppen. Det blir nästan inget<br />

alls, alltså är det ingen idé att vi gör några åtgärder på trafiksidan,<br />

resonerar en del. Men trafikproblemen är mer än bara koldioxid.<br />

DåLiG LuFT GER EFFEKTER på hälsan. Små partiklar i luften,<br />

som kommer från trafikavgaser och annan förbränning, påverkar<br />

hälsan. Fler personer läggs in på sjukhus med hjärt- och<br />

kärlsjukdomar under perioder med dålig luft. Tidigare svenska<br />

beräkningar visar att i Göteborg orsakar enbart trafikavgasernas<br />

partiklar 100 för tidiga dödsfall per år. Jämfört med Vägverkets<br />

nollvision beträffande olyckor i vägtrafiken är det inte helt försumbart.<br />

MAN FåR MiNDRE vardagsmotion vid bilåkning. Personer som<br />

åker kollektivt rör sig ca fyra gånger mer än personer som åker<br />

bil. Ett intressant faktum i en tid där vi har problem med fetmarelaterade<br />

sjukdomar och där varje uns av vardagsmotionen<br />

spelar roll.<br />

uTRyMMET. Bilismen kräver ett stort utrymme i staden. Inte nog<br />

med själva vägområdet, det ska även till slänter, ramper, rondeller,<br />

bullervallar eller till och med bullerzoner om man är i närheten<br />

av bostäder, bensinstationer och så vidare. Detta kräver<br />

utrymme och om det handlar om centrala delar av staden är det<br />

högklassig mark. Vem vågar räkna ut vad den är värd, en svindlande<br />

summa skulle jag tro.<br />

EN MER DEMOKRATiSK och filosofisk aspekt är hur mycket<br />

utrymme en människa kan kräva. Är det<br />

försvarbart att ett vägnät som är till<br />

för allmänheten, tar så stort utrymme<br />

när bilen i högsta grad är ett enskilt<br />

intresse?<br />

SLuTSATS – bilismen måste minska rejält och kollektivtrafiken<br />

öka, lika rejält.<br />

Av antalet resor som sker dagligen i Göteborgsområdet med<br />

bil eller kollektivtrafik, är kollektivtrafikens andel ca 25 procent,<br />

inklusive ut och inpendling. En ganska låg siffra om vi jämför<br />

med andra nordiska städer, kollektivtrafikresandet i Stockholm<br />

och Helsingfors utgör ca 40 procent. Alltså finns stor potential<br />

för utveckling och förbättring.<br />

Nu KRÄVS HANDLiNGSKRAFTiGA politiker som vågar säga ja till<br />

hållbar utveckling och två åtgärder som har stor betydelse för<br />

ökat resande med kollektivtrafik.<br />

Försöket med trängselavgifter i Stockholm visade sig vara<br />

mycket lyckosamt, biltrafiken till innerstan minskade med 25<br />

procent samtidigt som kollektivtrafikresandet ökade med 15 procent.<br />

Och bussarna kunde plötsligt hålla tidtabellen.<br />

uTöVER DETTA FiNNS en rad olika ekonomiska styrmedel som<br />

leder resandet från bil till buss, spårvagn eller tåg, till exempel<br />

dyrare parkeringsavgifter i centrala stan, ta bort möjligheten för<br />

arbetsgivare att subventionerna gratis parkering, se över reseavdragen<br />

- så att de gynnar kollektivtrafiken.<br />

SAMTiDiGT MåSTE kollektivtrafiken rustas upp: öka turtätheten,<br />

fler buss- och spårvagnslinjer, separata bussfält, snabbare resor,<br />

enklare byten.<br />

<strong>Vi</strong>dare måste nya utbyggnadsområden, både bostäder och<br />

verksamheter, koncentreras till stråk med<br />

.<br />

bra kollektivtrafik,<br />

samt mer pendelparkeringar i anslutning till knutpunkter och<br />

hållplatser.<br />

Till sist måste var och en göra ett val.


BOSTADSFRåGAN<br />

är för många ett stort problem. Man<br />

tycker inte att det behöver vara så<br />

med det snabba framåtskridandet på alla<br />

områden. På 20- och 30-talet kunde en<br />

vanlig arbetare få förmånliga statliga lån<br />

för att bygga sig ett eget hem, trots att<br />

det inte var någon stark ekonomi i landet.<br />

Landet sköttes tydligen bra då.<br />

/ Britt och Evert Anderson, Alingsås<br />

MEDELKLASSENS TiDEVARV<br />

Jag såg Amelia Adamo i tv-programmet<br />

Söndagsmorgon för en tid sedan.<br />

En kvinna som jag gillat på något sätt. En<br />

kvinna med framgång.<br />

Ja, det började redan på 1980-talet när<br />

hon arbetade som journalist på en kvällstidning<br />

och när jag genom lite struliga<br />

omständigheter fick ett telefonsamtal från<br />

henne och en biobiljett till filmen Purpurfärgen<br />

som jag såg med min väninna. Ja,<br />

sedan har jag på något sätt följt hennes<br />

framgång inom medievärlden. En tuff<br />

kvinna som genom hårt arbete både startat<br />

egen tidning och kan nu kallas sig<br />

chefredaktör.<br />

I dag undrar jag om vi talar samma<br />

språk…<br />

Kanske vi aldrig har gjort det.<br />

Själv har jag djupt i mitt hjärta i många<br />

år engagerat mig i jämställdhets- och<br />

kvinnofrågor och på något sätt har jag<br />

också uppfattat Amelia som journalist<br />

med hjärta för kvinnofrågor. Det har hon<br />

säkert också men på något sätt fick jag<br />

mig en funderare när jag såg henne i söndagsprogrammet.<br />

Då handlade det inte<br />

om arbetslöshet, a-kassa, bostadsbidrag<br />

och ensamstående morsor. Nej, nu handlade<br />

det om hur man i dagens trendiga<br />

värld såg på mäns och kvinnors sätt att<br />

handla. Det hela gick ut på att det på<br />

något sätt skulle vara lite ”fjantigare”,<br />

lite löjets skimmer, över kvinnors sätt att<br />

spendera på trendiga skor och kläder och<br />

det där lilla lyxiga som man ville unna<br />

sig. Männen däremot handlade naturligt-<br />

vis på ett helt annat sätt. Säkert lite rejälare<br />

prylar som golfklubbor och trendiga<br />

sportbilar.<br />

Ja, det var så männen såg på kvinnors<br />

sätt att handla.<br />

Det är klart man blir upprörd som kvinna<br />

när man alltid ska förlöjligas. Till och<br />

med när vi lyxhandlar dyra skor, kläder<br />

och andra prylar. Man häpnar över problemen<br />

och börjar verkligen fundera över<br />

vad det är för värld vi lever i dag när<br />

upprördheten hos kvinnor består av den<br />

här typen av problem samtidigt som vi<br />

vet att hälften av jordens befolkning<br />

i princip svälter. <strong>Vi</strong> vet att de rika i<br />

vårt land bara blir rikare och rikare,<br />

medan den ensamma morsan inte har<br />

råd att sjukskriva sig, inte råd att gå till<br />

tandläkaren. Problemet för den ensamma<br />

morsan är att hon inte har råd med kostnaden<br />

av en karensdag och inte vad<br />

männen har för åsikt över kvinnors handlande.<br />

Nu är det medelklassens och överklassens<br />

problem som tas upp som stora<br />

frågor i jämställdhetsarbetet.<br />

Man bävar!<br />

/ Maj-Britt Björlund<br />

MER OM ARBETANDE K<strong>Vi</strong>NNOR<br />

Jag har inte betalat prenumerationen<br />

för <strong>2007</strong> på tidningen <strong>Vi</strong> <strong>Mänskor</strong> och<br />

kommer inte heller att göra det. Anledningen<br />

är tyvärr att jag inte vill ha den.<br />

I flera år har jag väntat på att någon<br />

av artiklarna i varje nummer ska handla<br />

om hur kvinnorna i arbetsför ålder här i<br />

Sverige har det nuförtiden när dom i arla<br />

morgonstund stretar iväg till dagis med<br />

sina barn och hur slitsamt det kan vara att<br />

hinna med allting.<br />

Det är så olika levnadsvillkor för kvinnorna<br />

i Piteå-Stockholm-Göteborg och<br />

Kiruna-Pajala, ute på öarna i skärgården<br />

runt alla våra kuster, inom jordbruket och<br />

gruvnäringen. Men kvinnor arbetar också<br />

där. Och villkoren är olika beroende på<br />

ålder. Nog är det ett fattigdomsbevis att<br />

den nutida arbetande kvinnan i Sverige<br />

nära nog aldrig syns i <strong>Vi</strong> <strong>Mänskor</strong>. Jag<br />

tycker att det finns material till en lång<br />

serie om viljan finns.<br />

Själv har jag arbetat deltid tills yngre<br />

barnet var fem år, sedan heltid i 35 år.<br />

Våra föräldrar hade jordbruk och min<br />

syster och jag och våra äkta hälfter var<br />

alltid de som ryckte in som extra arbetskraft<br />

i skördearbetet och vid sjukdomsfall<br />

bland någon av föräldrarna. Det var<br />

Lilian och jag som mockade skit (våra<br />

karlar vägrade!) vi mjölkade kor och<br />

skötte ungdjuren, allt som hörde till jordbruket<br />

+ att vi jobbade heltid! Att rycka<br />

in vid sjukdomsfall gällde ju bara ett par<br />

veckor som längst, men det var viktigt<br />

att jordbruket fungerade även om mor<br />

och/eller far blev sjuka. Det var ju deras<br />

och småsyskonens levebröd.<br />

Den arbetsbörda vi hade gjorde att vi inte<br />

kunde tänka oss att bli jordbrukare, vi<br />

utbildade oss och har arbetat inom den<br />

offentliga sektorns administration. <strong>Vi</strong> har<br />

haft inställningen att våra döttrar inte<br />

skulle ha den situation vi hade när våra<br />

barn var små. Men, men…<br />

Nu är vi snart där igen! Nu drar kommunerna<br />

in på äldrevårdsplatserna och<br />

även på hemtjänst till åldringar som har<br />

eget boende. Mer eller mindre uttalat så<br />

kräver kommunerna att närstående, läs<br />

döttrarna, oavsett om de orkar eller ej,<br />

ska ta ansvar för att hjälpa gamla sjuka<br />

föräldrar.<br />

Nog kunde väl ”vår tidning” ha en lång<br />

serie med kritisk granskning av hur kvinnorna<br />

i Sverige har det idag?<br />

Tack för åren som gått,<br />

vänliga hälsningar<br />

Linnéa <strong>Vi</strong>klund<br />

vimanskor@gmail.com<br />

linnégatan 21B<br />

413 04 göteborg<br />

insändare<br />

35


36<br />

Svenska<br />

Kvinnors<br />

Vänsterförbund<br />

Svenska Kvinnors Vänsterförbund<br />

SKV är partipolitiskt obundet och verkar för ett demokratiskt samhälle<br />

med en ekonomi som inte bygger på profit utan på människors behov,<br />

ett samhälle fritt från alla former av förtryck.<br />

Förbundets målsättning är:<br />

att verka för jämställdhet mellan kvinnor och män och för ett<br />

rättvist samhälle där alla har ett meningsfullt arbete.<br />

att verka för ett samhälle där alla barn är trygga och har lika<br />

värde, oavsett föräldrarnas ekonomiska situation, etniska tillhörighet<br />

eller nationalitet.<br />

att verka för fred, allt framtidsarbetes grundval.<br />

att verka för skydd av vårt eget och framtida generationers samhälle.<br />

att verka för solidaritet mellan folken, särskilt solidaritet med<br />

kvinnor, som i regel är hårdast drabbade av förtryck och exploatering.<br />

VälKommen som medlem i sKV!<br />

Tegelviksgatan 40<br />

116 41 Stockholm<br />

telefon: 08-640 92 05<br />

skvstockholm@telia.com<br />

Linnégatan 21 B<br />

413 04 Göteborg<br />

031-14 40 28<br />

skvgoteborg@telia.com<br />

postgiro 50 50 95-0<br />

info@svenskakvinnor.nu<br />

hemsida: www.svenskakvinnor.nu<br />

sKV har i Korthet Följande historia:<br />

År 1914 bildades Föreningen Frisinnade Kvinnor under parollen<br />

”mot krigspsykos, för demokrati och kvinnans likställighet”.<br />

År 1932 utvidgades förbundet så att samarbete blev möjligt med<br />

alla kvinnor som önskade en samhällsutveckling i vänsterriktning.<br />

Då fick förbundet sitt nuvarande namn.<br />

År 1946 anslöt sig Svenska Kvinnors Vänsterförbund till Kvinnornas<br />

Demokratiska Världsförbund, KDV (Women’s International<br />

Democratic Federation). KDV har konsultativ status hos<br />

FN:s ekonomiska och sociala råd hos UNESCO. Denna status<br />

innebär rätt att yttra sig vid sammanträden och framlägga egna<br />

förslag.


Kongress i Venezuela<br />

Nära 1000 kvinnor var vi som hade kommit från 93 länder<br />

och 146 organisationer för att delta i KDVs 16:e kongress i<br />

Caracas, Venezuela.<br />

KDV (Kvinnornas Demokratiska Världsförbund)<br />

startade sin mission året efter<br />

andra världskrigets slut, 1946, i Paris, med<br />

den stolta föresatsen att krig aldrig mera<br />

skulle föras mellan länder och folk.<br />

Länge dominerades kongresserna av<br />

dåvarande Sovjetunionen och av västländerna.<br />

Företrädare från den så kallade<br />

Tredje Världen fick sina resor mestadels<br />

betalda av Sovjetunionen, eller utgjordes<br />

av ambassadörer, rättare sagt deras fruar.<br />

När Sovjet blev Ryssland övergick ordförandeskapet<br />

så småningom till Paris, där<br />

ju allt en gång startade.<br />

<strong>Vi</strong>d förra kongressen i Libanon valdes<br />

Marcia Campos från Brasilien till ordförande<br />

och i ett slag överfördes tyngdpunkten<br />

till Latinamerika. Det är inte mycket<br />

att säga om det. Den världsdelen var länge<br />

försummad i våra internationella sammanhang.<br />

Jag vill därför gärna beteckna denna<br />

16:e kongress soM ett solidaritetsMöte<br />

Med latinaMerikas folk och venezuelas<br />

i synnerhet.<br />

Då kommer jag också smidigt undan<br />

alla grava invändningar och anmärkningar<br />

jag annars kunde ställa mot kongressen<br />

som sådan. Bortsett från alla tidsförskjutningar,<br />

som vi så småningom lärde oss<br />

hantera, blev det en återgång till gammaldags<br />

kongressordning. Det vill säga<br />

pompösa tal, uppräkning av alla imperialistiska<br />

förbrytelser, kapitalism kontra<br />

socialism, mycket kamp, mycket slagord<br />

och väldigt lite av konkreta idéer om hur<br />

vi tillsammans ska kunna agera i denna<br />

komplexa värld. Som förvisso är skriande<br />

orättvis, behärskas av en aggressiv<br />

stormakt, hotas av miljöförstöring och så<br />

vidare, och så vidare. <strong>Vi</strong> var ju en samling<br />

kvinnor som var ganska politiskt medvetna<br />

och ville komma vidare.<br />

De mera inofficiella träffarna med kvinnorna<br />

blev behållningen. Utbytet av erfarenheter,<br />

av e-mail adresser som vi kan<br />

använda i framtiden och så festerna förstås.<br />

Mötet med Chávez blev oförglömligt,<br />

avslutningsfesten, danserna, sångerna.<br />

För de tio arbetsgruppmötena innehöll<br />

bara en av rubrikerna orden feminism och<br />

gender. Där föreläste en kvinna från Kuba<br />

som berättade, nästan rörande, hur hon<br />

hade grävt djupt i Marx skrifter för att till<br />

slut komma fram till att han egentligen<br />

var en av de första feministerna. Fastän<br />

det kallades något annat då. Hon bekänner<br />

sig nu stolt till både feminismen och<br />

socialismen.<br />

I det sammanfattande ”Caracas Statement”<br />

tolkas det som att KDV nu i sitt<br />

arbete är kapabelt att införliva de mest<br />

avancerade såväl revolutionära som feministiska<br />

idéerna.<br />

Andra ord som användes sparsamt var<br />

fattigdom, miljö och miljöförstöring, trots<br />

det vi så tydligt kunde iaktta det runt om i<br />

Caracas.<br />

Ändå kändes det hoppfullt att kongressen<br />

hölls just här, i det land som utgör<br />

”hoppet för hela kontinenten och världen”,<br />

som Caracas Statement uttrycker<br />

det.<br />

erni Friholt<br />

SKV:s delegat i Caracas<br />

37


38<br />

Svenska<br />

Kvinnors<br />

Vänsterförbund<br />

hyr en VecKa i gesunda nära siljan i dalarna<br />

KontaKta sKV! info@svenskakvinnor.nu<br />

STOCKHOLM<br />

Tegelviksgatan 40,<br />

116 41 Stockholm<br />

Tel: 08-640 92 05<br />

skvstockholm@telia.com<br />

GÖTEBORG<br />

Linnégatan 21 B,<br />

413 01 Göteborg<br />

Tel: 031-14 40 28<br />

skvgoteborg@telia.com<br />

ORUST<br />

Erni Friholt (ordf.)<br />

Torget 1, Stocken,<br />

440 80 Ellös<br />

Tel: 0304-512 15<br />

LUND<br />

Bodil Nilsson<br />

Törnsångarevägen 32,<br />

247 35 Södra Sandby<br />

Tel: 046-18 99 19<br />

Ja, jag vill gärna bli medlem i SKV<br />

PG: 50 50 95-0<br />

Ja, jag vill gärna prenumerare på vi mänskor.<br />

4 nr/år 150 kronor.<br />

PG: 90 24-1<br />

Stöd/gåvoprenumeration - frivilligt bidrag<br />

<strong>Vi</strong>d boKning:<br />

08-777 60 25, 070-728 37 88, 08-649 30 18<br />

SVeNSKa K<strong>Vi</strong>NNorS VäNSterförbuND, SKV<br />

OLOFSTRÖM<br />

Gunnil Bengtsson<br />

Övre Brogatan 43 A,<br />

293 36 Olofström<br />

Tel: 0454-42 814<br />

KARLSHAMN<br />

Maj-Lis Jönsson<br />

Holländarevägen 146,<br />

376 37 Svängsta<br />

Tel: 0454-32 80 85<br />

Namn:...................................................................................................<br />

Adress:.................................................................................................<br />

Postadress:...........................................................................................<br />

För semester och mindre konferenser.<br />

Fyra fasta bäddar plus två extra, samt<br />

lillstuga med två bäddar. Storstuga med<br />

öppen spis, kök, lättskött med kyl och<br />

frys, dusch, toalett, varm och kallt vatten.<br />

Medtag sänglinne och handdukar.<br />

Pris: 2.500 kr/vecka för<br />

icke medlemmar i SKV.<br />

Pris: 1.500 kr/vecka för<br />

medlemmar i SKV.<br />

KARLSTAD<br />

Aase Bang<br />

Herrgårdsgatan 12,<br />

652 24 Karlstad<br />

Tel: 054-18 99 61<br />

PITEÅ<br />

Mari-Anne Kristiansen<br />

Strandvägen 5,<br />

941 53 Piteå<br />

Tel: 0911-688 51<br />

SVARSPOST<br />

20501400<br />

413 85 Göteborg<br />

ÖREBRO<br />

Karna Lindén<br />

Mejramvägen 5,<br />

702 18 Örebro<br />

Tel: 019-33 24 05<br />

UMEÅ<br />

Margareta Henriksson<br />

Biologigränd 38,<br />

907 32 Umeå<br />

Tel: 090-19 35 54<br />

Frankeras ej.<br />

Mottagaten<br />

betalar<br />

portot.<br />

Svenska Kvinnors Vänsterförbund


vi mänskor<br />

nästa nummer ute 15 september<br />

Jag vill prenumerera!<br />

Ett år (4 nummer) av vi mänskor kostar 150 kr.<br />

Namn..................................................................................<br />

Adress................................................................................<br />

Postadress..........................................................................<br />

E-post................................................................................<br />

vi mänskor<br />

SVARSPOST<br />

20501400<br />

413 85 Göteborg<br />

Frankeras ej.<br />

Mottagaten<br />

betalar<br />

portot.<br />

39


Posttidning B<br />

Returadress:<br />

SKV<br />

Linnégatan 21 B<br />

413 04 GÖTEBORG<br />

BEGRÄNSAD<br />

EFTERSÄNDNING<br />

<strong>Vi</strong>d definitiv eftersändning<br />

återsänds försändelsen med<br />

nya adressen på baksidan

Hooray! Your file is uploaded and ready to be published.

Saved successfully!

Ooh no, something went wrong!