Läs mer (pdf) - Situation Sthlm
Läs mer (pdf) - Situation Sthlm
Läs mer (pdf) - Situation Sthlm
Transform your PDFs into Flipbooks and boost your revenue!
Leverage SEO-optimized Flipbooks, powerful backlinks, and multimedia content to professionally showcase your products and significantly increase your reach.
JENS LAPIDUS<br />
KREATIVA<br />
KONTOR<br />
HISTORIERNA<br />
BAKOM LAPPARNA<br />
#166<br />
JUNI 2011<br />
ÅRGÅNG 16<br />
PRIS: 40 kronor<br />
SÄLJAREN ERHÅLLER HÄLFTEN<br />
SAHARA<br />
HOTNIGHTS<br />
VILDMARK<br />
I STAN<br />
VICTORIA<br />
Tre dagar vid Kronprinsessan Victorias sida<br />
FOO FIGHTERS NINA HEMMINGSSON JOEY TEMPEST MARY ELLEN MARK CHRISTOFFER CARLSSON<br />
1 Omslag.indd 1 11-05-18 17.41.47
Av oss som lever i<br />
hemlöshet och socialt<br />
utanförskap.<br />
Vi som annars inte kom<strong>mer</strong><br />
till tals i media göra våra<br />
röster hörda här.<br />
Varje onsdag kl 13 på<br />
101,1 MHz.
UTESERVERING<br />
MED PLATS FÖR<br />
HELA SOMMAREN.<br />
STOCKHOLM UR EN ANNAN VINKEL<br />
Hotel Skeppsholmen<br />
Gröna gången 1, P.O. Box 1616<br />
SE- 111 86 Stockholm<br />
Sweden<br />
Hotel Reservations: +46 8 407 23 50<br />
reservations@hotelskeppsholmen.se<br />
Restaurant Reservations: +46 8 407 23 05<br />
restaurant@hotelskeppsholmen.se<br />
Telephone: +46 8 407 23 00<br />
info@hotelskeppsholmen.se<br />
facebook.com/hotelskeppsholmen<br />
58-68 Svepet.indd 67 11-05-18 18.15.37
Känner du någon<br />
med komplicerade<br />
vårdbehov?<br />
INOM är en vårdkoncern som verkar i Sverige<br />
och övriga Norden. Vi driver verksamheter<br />
med kvalificerad specialistvård inom psykiatri<br />
och psykosocialt förändringsarbete samt<br />
arbetar för en ny standard med fler vårdmetoder<br />
och behandlingar som bygger på<br />
vetenskaplig grund.<br />
Bland våra verksamheter finns hög<br />
kompetens för att utreda och behandla<br />
psykiatrisk problematik och neuropsykiatriska<br />
tillstånd, ofta i kombination med<br />
någon form av missbruk.<br />
Vill du veta <strong>mer</strong> om INOM och våra<br />
verksamheter, gå in på www.inom.com<br />
58-68 Svepet.indd 68 11-05-18 18.15.38
MEDARBETARE<br />
<strong>Situation</strong>ister ”Sprickan i själen är viktigare”<br />
Kalle Wiklund<br />
GÖR: Skrivit om frilanslokaler i<br />
stan<br />
”JAG JOBBAR SOM journalist och<br />
är nybliven Årstadalspatriot. I<br />
detta num<strong>mer</strong> har jag besökt en<br />
källarlokal i Vasastan och slitna<br />
kontorsbyggnader i Liljeholmen och Slakthusområdet<br />
för att skriva om Stockholms nya konstscener<br />
som håller på att växa fram. Det var länge<br />
sedan jag kände mig så peppad och inspirerad<br />
efter att varit ute på jobb. Jag hittade ett gäng helt<br />
nya smultronställen i stan.”<br />
ALLA MÄNNISKOR ÄR OLIKA. Så enkelt är<br />
det. Vi har lärt oss det under de 16 år <strong>Situation</strong><br />
<strong>Sthlm</strong> sålts på gatorna i Stockholm. Vissa har<br />
säljet i sig, andra lär sig snabbt, några måste<br />
jobba lite hårdare. När vissa väljer att skrika ut<br />
sin frustration och ilska väljer andra att skriva<br />
av sig i tidningen. Några gör både och.<br />
<strong>Situation</strong> <strong>Sthlm</strong> erbjuder hjälp till självhjälp<br />
<strong>Situation</strong> <strong>Sthlm</strong> ges ut av<br />
<strong>Situation</strong> <strong>Sthlm</strong> AB. Tidningen är<br />
fackligt, partipolitiskt och religiöst<br />
obunden och kom<strong>mer</strong> ut sista onsdagen<br />
i månaden 12 gånger om året.<br />
<strong>Situation</strong> <strong>Sthlm</strong> AB ägs i lika delar<br />
av chefredaktör Ulf Stolt, Rainbow<br />
Sweden samt Ideella föreningen<br />
<strong>Situation</strong> <strong>Sthlm</strong>.<br />
Aktiebolaget delar inte ut vinst till<br />
aktieägarna, allt eventuellt överskott<br />
återinvesteras i verksamheten.<br />
STYRELSEN<br />
SITUATION STHLM:<br />
Ulf Stolt<br />
ulf@situationsthlm.se<br />
Annika Bäckman<br />
annika.backman@rainbowsweden.se<br />
Alec Carlberg<br />
alecalec@bredband.net<br />
Den sociala verksamheten<br />
är en ideell förening. Försäljarna är<br />
hemlösa eller före detta hemlösa.<br />
Alla försäljare skriver under ett avtal,<br />
får en ID-bricka med foto och en<br />
försäljningsplats.<br />
Den sociala verksamheten består<br />
bland annat av distribution av tidningen,<br />
försäljarcafé, skrivarverkstad, försäljarblogg,<br />
datarum och juridisk rådgivning.<br />
4<br />
Värdegrund <strong>Situation</strong> <strong>Sthlm</strong>:<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
Målgrupp:<br />
<strong>Situation</strong> <strong>Sthlm</strong> är en lågtröskelverksamhet<br />
som riktar sig till hemlösa,<br />
fd hemlösa och socialt utsatta människor.<br />
Många ur målgruppen har<br />
missbruksproblem och/eller är<br />
drabbade av psykisk ohälsa.<br />
Syftet med tidningsförsäljningen,<br />
utöver den inkomst den genererar, är<br />
att skapa en struktur i tillvaron, stimulera<br />
till minskat missbruk och genom<br />
verksamheten få hjälp och stöd.<br />
Verksamheten erbjuder också<br />
timanställning, arbetsträning, OSAplacering,<br />
skrivarverkstad, datorstöd,<br />
motiverande samtal, juridisk rådgivning<br />
och diverse aktiviteter.<br />
Personer som inte omfattas av det<br />
sociala stöd som samhället erbjuder<br />
eller inte har några etablerade<br />
kontakter inom t.ex. socialtjänst,<br />
kriminalvård eller psykiatri skrivs inte<br />
in som försäljare av <strong>Situation</strong> <strong>Sthlm</strong>.<br />
Syftet med <strong>Situation</strong> <strong>Sthlm</strong>s<br />
verksamhet är rehabilitering med<br />
arbete som metod. Vår målgrupp<br />
Hannah Modigh<br />
GÖR: Fotograferar Sahara<br />
Hotnights<br />
”FÖR MIG ÄR det viktigt att en<br />
bild skall väcka nyfikenhet och<br />
innehålla en stämning. Jag<br />
strävar mot att ha en kontrast,<br />
något som stör i lugnet. I fjol släppte jag fotoboken<br />
Hillbilly Heroin, Honey med bilder från en<br />
utdöende kolstad i Virginia, USA. OxyContin är ett<br />
en smärtstillande preparat som är vanligare där än<br />
i någon annan del av USA. Drogen kallas hillbilly<br />
heroin för tar man den i stora mängder påminner<br />
den om heroin till ett billigare pris. Jag fotograferade<br />
mestadels unga män. Jag vill med mina bilder<br />
lämna den känsla av vakuum och tidlöshet som<br />
träffade mig under min tid där. Det är inte fokus på<br />
fattigdomen, drogerna eller samhällsproblemen.<br />
Sprickan i själen är viktigare än den på väggen.”<br />
består av de personer vars stöd från<br />
<strong>Situation</strong> <strong>Sthlm</strong> kompletteras av<br />
samhällets insatser.<br />
REDAKTION<br />
<br />
<br />
Ulf Stolt<br />
ulf@situationsthlm.se<br />
08-54595390<br />
<br />
Cyril Hellman<br />
cyril@situationsthlm.se<br />
08-54595380<br />
<br />
Jan Lindström<br />
<br />
Jesper Weithz<br />
<br />
Jenny Lindroth<br />
jenny@situationsthlm.se<br />
<br />
Maria Hagström<br />
maria@situationsthlm.se<br />
<br />
Anders Sundin, David Bogerius,<br />
Henrik Emilson, Ditte Lundberg,<br />
Arvid Jurjaks, Yvonne Ihmels, Kalle<br />
Wiklund, Lina Rosengren, Julian<br />
Marti, Gerd Eriksson<br />
<br />
<br />
Hannah Modigh, Aaron Landahl,<br />
Frank Aschberg, Tania Marti, Magnus<br />
Sandberg, Patricia Reyes, Jesper<br />
Waldersten, Lina Neidestam, Joel<br />
Nilsson<br />
För osignerat material svarar<br />
redaktionen.<br />
Redaktionen ansvarar ej för insänt<br />
icke beställt material.<br />
<br />
www.situationsthlm.se<br />
<br />
red@situationsthlm.se<br />
<br />
Forssa Print 2011<br />
<br />
141000 läsare<br />
(Orvesto konsument 2010:1)<br />
<br />
35800 ex/mån (TS helår)<br />
ISSN: 1400-4437<br />
LEDNING & ADMINISTRATION<br />
<br />
Pia Stolt<br />
pia@situationsthlm.se<br />
08-54595387<br />
<br />
Lilian Dahlqvist<br />
lilian@situationsthlm.se<br />
08-54595386<br />
Aron Landahl<br />
GÖR: Illustratör. Har illustrerat<br />
reportaget om ansvar i samhället.<br />
”JAG KOMMER FRÅN Gotland och<br />
är verksam lite här och där i fältet<br />
mellan illustration och biologi.<br />
Jag tycker det är intressant<br />
att tänka på djur som om de vore människor, men<br />
också på människor som om de vore djur. Men då<br />
hamnar man lätt i den fällan som beskrivs i artikeln<br />
jag illustrerat här, att man undviker att tänka sig in i<br />
en persons verkliga förutsättningar. Det blir ju bara<br />
fel om man exempelvis försöker kräva av en fisk<br />
att den skall kunna klättra i träd. Väldigt fel.”<br />
genom meningsfull sysselsättning med tidningsförsäljningen<br />
utifrån varje individs villkor.<br />
Utöver möjligheten att tjäna egna pengar erbjuder<br />
vi också juridisk hjälp och stöd i kontakten<br />
med bland annat myndigheter.<br />
När du köper <strong>Situation</strong> <strong>Sthlm</strong> ger du säljaren<br />
inte bara reda pengar utan mycket, mycket<br />
<strong>mer</strong>a. Tack.<br />
<br />
Krukmakargatan 34A<br />
118 51 Stockholm<br />
<br />
08-54595391<br />
<br />
08-6687909<br />
<br />
556649-1071<br />
<br />
pg. 255989-6<br />
bg. 5774-9327<br />
SOCIAL VERKSAMHET<br />
<br />
Jenny Lindroth<br />
jenny@situationsthlm.se<br />
08-54595388<br />
<br />
Ingmari Olofsson<br />
ingmari@situationsthlm.se<br />
08-54595391<br />
Camilo Pardo<br />
camilo@situationsthlm.se<br />
08-54595391<br />
Tomas Anemar<br />
tomas@situationsthlm.se<br />
08-54595391<br />
<br />
08-54595381<br />
<br />
Måndag till fredag kl 8–15<br />
Lördag kl 10–14<br />
<br />
pg. 281918-3<br />
bg. 5357-3259<br />
<br />
901919-1<br />
<br />
802411-1497<br />
ANNONSERING<br />
& PRENUMERATION<br />
Herman Sundgren<br />
herman@situationsthlm.se<br />
08-54595394<br />
Peter Laursen<br />
peter@situationsthlm.se<br />
08-54595396<br />
<br />
12 num<strong>mer</strong> kostar 550 kronor<br />
<br />
situationsthlm@pressdata.se<br />
4-5 Medarb + brev.indd 4 11-05-18 17.10.13
I huvudet på läsarna ”Årsta är ingen kranskommun”<br />
Byt till <strong>Situation</strong> Sverige<br />
I Eskilstuna köper jag <strong>Situation</strong> <strong>Sthlm</strong><br />
av en trevlig kille. ”Så du åker ända<br />
hit för att sälja din tidning”, säger jag.<br />
Han berättar då att han bor i Eskilstuna,<br />
på härbärget, och säger att<br />
han föreslagit redaktionen att ändra<br />
namnet på tidningen till ”<strong>Situation</strong><br />
Sverige”.<br />
Tryck gärna ”<strong>Situation</strong> <strong>Sthlm</strong>/<br />
Sverige” nedtill på varje sida. Rev just<br />
ur den utmärkt välskrivna och roliga<br />
artikeln ”Att tala med djur” av Ulrika<br />
G-son. Den ska en väninna få, men<br />
hon kan inte se ur vilken tidning den<br />
kom.<br />
MONICA DAHLSTRÖM-LANNES<br />
Förtydliga om Årsta<br />
Alexandra Sundqvist har i <strong>Situation</strong><br />
<strong>Sthlm</strong> nr 164 skrivit en trevlig och<br />
intressant artikel om stadsdelen<br />
Årsta. Att jag nu skriver beror på att<br />
jag vill klarlägga några saker som<br />
rör Årstas status i kommunalrättsligt<br />
avseende.<br />
Årsta är ingen kranskommun<br />
som till exempel Solna, Sundbyberg,<br />
Nacka, Huddinge och Haninge, utan<br />
en av många stadsdelar i söderort<br />
som ingår i Stockholms stad/<br />
kommun. Årsta styrs således av kommunfullmäktige<br />
i Stockholm.<br />
Under nittonhundratalet skedde<br />
omfattande förändringar av den<br />
kommunala indelningen och<br />
förvaltningen i Stockholmsområdet.<br />
Huvudstaden växte så det knakade<br />
och inkorporeringarna och mark-<br />
köpen var många. Då uppstod<br />
begreppen Söderort och Västerort.<br />
De gamla kommuner och socknar<br />
söder respektive väster om den<br />
gamla gränsen till Stockholms stad,<br />
som införlivats med huvudstaden,<br />
fick en beteckning som skilde dem<br />
från angränsande kranskommuner<br />
med egen kommunal förvaltning.<br />
Med vänlig hälsning,<br />
INGEGERD ÅBERG<br />
Bryter staten<br />
mot grundlagen?<br />
Svensk missbruksvård är en vårdform<br />
som baserar sig på AA:s tolv steg<br />
helt dominerande. På några av<br />
dessa hem sker arbete i de första<br />
tre stegen under en tolv veckor lång<br />
primärbehandling. I steg två: ”Vi kom<br />
till tro att en kraft större än vår egen<br />
kunde ge oss vårt förstånd tillbaka”<br />
förväntas vårdtagaren redovisa sin<br />
högre makt, hur denne ser ut, inför<br />
en grupp av sina medintagna. Om<br />
stegarbetet inte sköts och redovisas<br />
enligt vårdgivarens regler riskerar<br />
den intagne att skrivas ut eller att<br />
primärbehandlingen förlängs.<br />
Detta torde stå i strid med<br />
regeringsformen(1974:152) som<br />
säger 2kap 2§: ”Varje medborgare är<br />
gentemot det allmänna skyddad mot<br />
tvång att giva till känna sin åskådning<br />
i politisk, religiöst, kulturellt eller<br />
annat sådant hänseende.”<br />
Många av de vårdtagare som finns<br />
ute på landets vårdinrättningar har<br />
vid Tingsrätten dömts till så kallad<br />
kontraktsvård, vilket innebär att de<br />
Skriv till I huvudet på läsarna<br />
<strong>Situation</strong> <strong>Sthlm</strong>, Krukmakargatan 34A, 11851 Stockholm. Fax: 08-6687909.<br />
E-post: red@situationsthlm.se. Skriv namn och postadress (om du har någon).<br />
Redaktionen förbehåller sig rätten att redigera insänt material.<br />
frivilligt avtjänar sitt straff i vård istället<br />
för fängelse. Dessa individer är<br />
därmed i praktiken dömda av staten<br />
till ett straff där de inför andra måste<br />
bekänna sig till en gud (så som dom<br />
själva uppfattar denne) eller riskera<br />
att domen omvandlas till fängelse vid<br />
en utskrivning.<br />
Behandlingshemmen i sig är<br />
inte bundna till någon särskild<br />
trosuppfattning eller religion och<br />
har mycket bra att ge, men det<br />
BREV<br />
faktum att vårdtagaren inför grupp<br />
avtvingas en uppfattning om Gud<br />
bör anses strida mot lagstadgade<br />
fri- och rättigheter.<br />
PER-ÅKE HÖGLUND<br />
Språkfel<br />
På svenska ”tillbringar” man tid men<br />
”spenderar” pengar. Att höfta till ”den<br />
spenderade tiden” är svengelskt och<br />
fel. Annars en bra tidning. Tack.<br />
AA<br />
Vi stödjer <strong>Situation</strong> STHLM<br />
i arbetet med att hjälpa<br />
stadens hemlösa till en<br />
bättre livssituation.<br />
Kungsträdgården Företag<br />
Telefon 0752-48 36 58<br />
www.danskebank.se<br />
4-5 Medarb + brev.indd 5 11-05-18 17.10.14<br />
5
HUVUDSTAN<br />
En bänks<br />
berättelser<br />
TIDNING En dag klockan 14.30 satte<br />
sig tvåbarnsmamman Turkan Baran<br />
– på väg hem från en föreläsning på<br />
Södertörns högskola – på bänken på<br />
perrongen i Masmo för att vänta på<br />
tåget hem till Bredäng.<br />
Vad hon inte visste var att kvinnan<br />
som redan satt på bänken var journalist.<br />
Och att hon, genom att bara sätta<br />
sig på bänken bredvid henne, skulle<br />
komma att bli huvudperson i num<strong>mer</strong><br />
två av väggtidningen Bänken.<br />
För det är just det som är Bänkens<br />
idé, enligt den bekanta tesen att<br />
alla människor bär på en historia.<br />
Det, och slumpen – att vänta på att<br />
någon, vem som helst, sätter sig på<br />
bänken man valt ut. Och vill berätta<br />
om sitt liv.<br />
Iden kom<strong>mer</strong> från Pasadena<br />
Studio, som bekostar tryck och<br />
produktion av Bänken. De trycker<br />
800 exemplar.<br />
– Första numret valde vi en neutral<br />
plats mitt i stan, Sergels torg. Men<br />
oavsett vilken bänk man sätter sig<br />
på där så blir det en viss typ av människor<br />
som kom<strong>mer</strong> att sätta sig. Det<br />
finns ingen neutral plats i stan, säger<br />
6<br />
Maria Loohuvud, en av initiativtagarna<br />
till Bänken.<br />
Det är redaktionen som väljer var<br />
bänken ska stå. I nya numret är de<br />
i förorten. Var de ska vara i nästa<br />
num<strong>mer</strong> är redan bestämt.<br />
– På Östermalm. Men skribenten<br />
får själv välja vilken bänk och var.<br />
ULF STOLT<br />
Fotnot: Väggtidningen Bänken är<br />
gratis. Gå in på www.bnkn.se för att se<br />
var du kan hämta ett exemplar.<br />
”Jag förbjuder nog hellre mina barn att läsa Expressen<br />
än att se Wild Kids.” Metros Johan Norberg apropå programledare Ola Lindholms gatlopp<br />
Bröllop i parken<br />
SCENSOMMAR I juni har Parkteatern<br />
premiär med Bröllopet, en musikalisk<br />
komedi av Bertolt Brecht om hur<br />
bröllop är: lite för<br />
mycket vin, lite för<br />
långa tal och många<br />
hemligheter som ska<br />
gömmas. En kamp för<br />
att hålla skenet uppe<br />
och ytan intakt i mötet Eva Rexed.<br />
mellan vänner och generationer. Vad<br />
gör man inte för att hålla fasaden<br />
uppe? Huvudrollen som bruden görs<br />
av Eva Rexed – känd från fil<strong>mer</strong>na om<br />
Van Veetereen – och premiär blir det<br />
3 juni i Vitabergsparken klockan 19.<br />
CYRIL HELLMAN<br />
SCANPIX<br />
Boys Noize.<br />
Allt om Derkert<br />
KONST Siri Derkert (1888–1973)<br />
hör till det svenska 1900-talets<br />
förgrundsgestalter inom den<br />
moderna konsten. Hennes tidiga<br />
kubistiska målningar kan räknas<br />
till den<br />
internationellamodernismen.<br />
Sent i<br />
livet gjorde<br />
hon de fina<br />
väggarna på<br />
Östermalmstorgs tunnelbanestation<br />
(1965) vilket innebar en<br />
brytpunkt för gestaltningen av<br />
det offentliga rummet.<br />
För första gången sedan<br />
1960 presenterar Moderna<br />
Museet Siri Derkerts unika,<br />
mångfacetterade konstnärskap<br />
i en stor retrospektiv. Utställningen<br />
öppnar 28 maj och<br />
pågår fram till 4 september.<br />
Ungdomsarbeten, det kubistiska<br />
måleriet, modeteckningar från<br />
1910-talet, barnskildringar och<br />
människostudier i ett inträngande<br />
måleri, teckningar liksom<br />
de sena materialexperimenten i<br />
betong, järnband och lera. Det är<br />
en stor presentation där också<br />
personen Siri Derkert lyfts fram. I<br />
de offentliga arbetena framträder<br />
den även i dag aktuella<br />
fredskampen och feminismen.<br />
CYRIL HELLMAN<br />
Stockholms<br />
första stora<br />
dansmusiksfestival<br />
SVERIGE HAR SAKNAT en renodlad<br />
dansmusiksfestival. Därför ser<br />
nu Humanistiska föreningen och<br />
Monstera till att Stockholm<br />
får dansmusikfestivalen Dans Dakar.<br />
Det blir en tolv timmar lång oavbruten<br />
dansmusikfest lördagen den 4<br />
juni på universitetsområdet.<br />
Några av de största och bästa<br />
DJ:s och elektroakter delar de två<br />
scenerna, bland annat Boys Noize,<br />
Skudge, Kornél Kovács, Trentemøller<br />
och Maskinen, som gör sin enda<br />
Stockholmsspelning på Dans Dakar.<br />
MARIA HAGSTRÖM
FILM KOLLEKTIVET TJOCKISHJÄRTA<br />
HAR INTE GJORT EN BÖGPORRFILM<br />
”De Niro<br />
dök upp<br />
här och där”<br />
I MAJ HADE filmkollektivet Tjockishjärta<br />
Film med fyra kortfil<strong>mer</strong> i<br />
Cannesfestivalen. Nyligen medverkade<br />
de vid bland annat Robert De<br />
Niros Tribeca Film Festival i USA med<br />
kortfilmen Komma ut, som gjorts för<br />
RFSL Stockholm.<br />
Jerry Carlsson, regissör, hur var<br />
responsen?<br />
– Den mottogs väldigt bra, responsen<br />
var fantastisk. Det bästa var att<br />
en stor blandning av människor tilltalades<br />
av filmen, föräldrar, psykologer<br />
och personer som själva gått igenom<br />
situationen med någon som kom<strong>mer</strong><br />
ut, och kom fram och ville prata om<br />
filmen. Jag märkte att många hittade<br />
en personlig koppling trots att man<br />
inte själv tillhör HBTQ-gruppen vilket<br />
jag var väldigt glad över.<br />
Träffade du Robert De Niro?<br />
– Robert De Niro dök upp här och<br />
där på festivalens evenemang och<br />
höll tal, men försvann tyvärr ganska<br />
snabbt igen.<br />
Ni hade svårigheter under produktionen<br />
av din och Annette Gunnarssons<br />
film Längs vägen, vad hände?<br />
– Filmen handlar om två lastbilschaufförer<br />
som har en kärleksrelation.<br />
Vi följer deras kamp för att hålla<br />
ihop relationen, men samtidigt hålla<br />
den hemlig. Under produktionen stötte<br />
vi på samma problem som filmen<br />
handlar om. När vi ringde runt för att<br />
låna lastbilar ville många företag inte<br />
ställa upp på grund av handlingen.<br />
Dagen innan inspelning hoppade<br />
en av lastbilschaufförerna av. Det<br />
hade spridits ett rykte att det inte<br />
var en vanlig kortfilm, utan en ”Jävla<br />
bögporrfilm”, vilket är väldigt långt<br />
ifrån sanningen. Men det bevisade för<br />
oss exakt hur viktig det är att den här<br />
filmen görs. Även i ett land som Sverige<br />
som anses väldigt framstående i<br />
just dessa sammanhang så finns det<br />
fortfarande områden och platser som<br />
än idag inte är särskilt toleranta.<br />
HENRIK EMILSON<br />
<br />
GERALD JENKINS<br />
7
GATA FRAM OCH TILLBAKA<br />
Svartågatan, Bagarmossen,<br />
11.10–13.05<br />
Bagarmossen byggdes på 50-talet och var länge en<br />
barnrik förort. På Svartågatan ligger bland annat en<br />
världsberömd tvättstuga framför vilken barnen spelar<br />
fotboll och landbandy. TEXT CYRIL HELLMAN FOTO TANIA MARTI<br />
8<br />
SÖDERFÖRORTEN BAGARMOSSEN<br />
tillhör Skarpnäcks stadsdelsnämnd.<br />
Där bor cirka 10000 invånare.<br />
Förutom Byälvsvägen, som byggdes<br />
runt 1970, är i stort sett hela<br />
Bagarmossen en välbevarad 1950tals<br />
förort. Bagarmossen hade ett<br />
visst internationellt erkännande då<br />
stadsdelen byggdes, på grund av en<br />
konsekvent realisering av separering<br />
av gång- och vägtrafik med många<br />
gångvägar och att husen väl följer<br />
naturen.<br />
De gamla områdena från<br />
1950-talet har välplanerade innergårdar<br />
med tallar, granar och gräsmattor.<br />
Bagarmossen var på 1950- och<br />
1960-talen en barnrik förort, där
parklekarna var en viktig samlingspunkt<br />
för barnen. Parkerna var <strong>mer</strong><br />
levande då än nu.<br />
STADSDELEN GRÄNSAR TILL Nackareservatet<br />
och kanske därför<br />
har området varit populärt bland<br />
friluftsmänniskor. I och med<br />
byggandet av nya tunnelbanan i<br />
början av 90-talet utvidgades torget<br />
i Centrum. Där finns nu polisstation<br />
och bibliotek medan gamla skrädderiet<br />
och skomakaren fortfarande<br />
finns kvar.<br />
Man har smällt upp ett äggskalsliknande<br />
konstverk på torget där<br />
det denna dag sitter tre kvinnor i<br />
burkor. Konstverket är gjort av Dan<br />
Wolgers och heter Marsipanrosen på<br />
prinsesstårtan.<br />
Från centrum går Svartågatan.<br />
Jag går här med min vän Geir som<br />
växte upp i Bagarmossen på 80- och<br />
90-talet. Det röda tegelhusen på<br />
vänstra sidan är relativt nybyggda<br />
från 1992, på andra sidan är det<br />
trevånings i funkis från 50-talet.<br />
Några kvarter om höger finns<br />
villaområdet där bland andra Peter<br />
LeMarc huserar.<br />
Vi går förbi en gammal affär, TV-<br />
och Datorserice, som innehas av en<br />
eritrean. Förr när man använde tjocktv<br />
fixade killen här till en trasig sådan<br />
eller en radioapparat för en betydligt<br />
billigare penning än inne i stan.<br />
Vi korsar Stångåvägen, på den låg<br />
tidigare två kiosker som tjänade som<br />
riktmärken för ungarna i området<br />
”ses vid gula eller röda kiosken”. Idag<br />
finns bara den gula som blivit vit.<br />
I området finns fyra skolor bland<br />
annat Brotorp och Bagarmossens<br />
skola, enligt Geir var det mest hela<br />
tiden ganska mycket bråk mellan<br />
tonårsligister på grund av rivalitet<br />
mellan skolorna. Men mot slutet på<br />
90-talet, när det dök upp kickersgäng<br />
slutade de bråka inbördes och<br />
slog sig samman. Det blev istället<br />
Bagis mot Kärrtorp och andra<br />
förorter.<br />
Polisen försökte stävja genom att<br />
erbjuda killarna kurs i dreja.<br />
XXXXXXXXXXX<br />
VI GÅR UPP för backen där Stångvägen<br />
slingrar sig och slutar på<br />
höjden. På höger sida ligger en<br />
internationell känd tvättstuga. Den är<br />
nämligen ritad av flerfaldigt prisbelönade<br />
arkitekten Carl Nyrén (grundare<br />
av Nyréns arkitekter). Öppet 07–22<br />
står det på skylten, här finns inga<br />
andra tecken på att tvättstugan<br />
skulle vara världsberömd. Geir<br />
berättar att på den lilla parkeringen<br />
framför tvättstugan brukar ungarna<br />
spela fotboll och landbandy.<br />
Vi står i slutet av gatan och går<br />
man mellan husen in i parken ser<br />
man Nacka-reservatet. Fortsätter<br />
man promenera är man snart i<br />
Skarpnäck.<br />
<br />
9
KRÖNIKA<br />
En fånig liten ramsa<br />
som jag hittat på<br />
som handlar om det bästa<br />
vi vet<br />
Sommar, sommar och sol<br />
snaps till midsommarmaten<br />
nynnar på sommarplågan<br />
från radioapparaten<br />
Sjunger på studentens lyckliga dag<br />
ölblöt spyr från ett flak<br />
bredvid reklamplanschen med<br />
bikinitjejens cellulitfria bak<br />
I’m a Barbie girl, in a Barbie world.<br />
Life in plastic, it’s fantastic.<br />
Sommar och sol, vi har kort tajt kjol<br />
Och då står pojkarna på rad,<br />
trugar och ber i vår fina sommarstad<br />
10<br />
MARIA HAGSTRÖM MEN SÅ KOMMER ALLA KÄNSLORNA<br />
PÅ EN OCH SAMMA GÅNG / NÄR DU DANSAR KRING VÅR<br />
STÅTLIGA STÅNG<br />
<br />
<br />
MÄNNEN GRILLAR,<br />
för det är vid grillen män ska va<br />
Kvinnorna har solstekt sitt rumpfläsk,<br />
enligt experten inte alls lika bra<br />
Men så kom<strong>mer</strong> alla känslorna<br />
på en och samma gång<br />
när du dansar kring vår ståtliga stång<br />
Du hoppar som en groda<br />
runt en jättesnopp,<br />
(Kou-ack-ack-ack, kou-ack-ack-ack)<br />
Flörtar med bruden som satte<br />
blomster på ena pungkulans topp<br />
(Kou-ack-ack-ack, kou-ack-ack-ack)<br />
Du säger; om du vill bli min fru<br />
ska jag ta dig här och nu<br />
Touch me, touch me<br />
I want to feel your body<br />
Come on Barbie, lets go party<br />
<br />
<br />
<br />
JULIVECKA PÅ GOTLAND<br />
Anländer klonade hand i hand<br />
Det är glassiiigt, att bete sig som<br />
svin<br />
För här ska inte vaskas vanligt vin<br />
Plötsligt blir en Anna ledsen,<br />
slåss och förstör sin manikyr<br />
För ingen ville veta var hon köpt sin<br />
tröja<br />
trots att den var dyr<br />
Men Anna, hon är en bot,<br />
och hon kan banna, banna dig så hårt<br />
DAGEN EFTER, THE botten is nådd.<br />
Hur kasst kan man må?<br />
Men går det att klaga<br />
när vandraren har ingenstans att<br />
gå?<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
SOMMAREN ÄR KORT<br />
Och det mesta regnar bort<br />
Fly till ett sunkigt hotell på Kos<br />
här släpper våra söta svenska brudar<br />
loss<br />
Älskade hatade sommarrim<br />
Varje sommar mycket pengar till stim<br />
Lära sig texten på en gång<br />
sjunga Hej hej Monika<br />
66 gånger i samma sång<br />
Nostalgi, fest<br />
och dunka mig gul och blå.<br />
I år; ”Om sanningen ska fram,<br />
vill du ligga med mig då?”<br />
Här kom<strong>mer</strong> sommaren, den är kort<br />
Men nu är den här, så tar för dig<br />
snart har den supits och knullats<br />
bort.
<strong>Situation</strong>Waldersten
Jens Lapidus är aktuell med nya romanen Livet deluxe. Avslutande delen i hans tre och en halv Stockholm<br />
Noir. TEXT CYRIL HELLMAN FOTO PATRICIA REYES<br />
SNABBA ALDRIG DELUXE<br />
Jens Lapidus är aktuell med nya<br />
romanen Livet deluxe. Avslutande<br />
delen i hans tre och en halv Stockholm<br />
Noir.<br />
Vi träffas på Café Sturekatten. Här i närheten<br />
brukar Jens Lapidus sitta och skriva.<br />
Den här dagen trodde han att han inte<br />
skulle vara på ”byrån” men han har redan<br />
fått göra ett ärende som advokat och vi får<br />
stänga av bandaren när de ringer från tingsrätten<br />
eller polisen om klienter. När han<br />
debuterade arbetade han som affärsjurist<br />
men sedan fem år tillbaka är hans yrke försvarsadvokat.<br />
Gick du över till brottsmål för att det kan<br />
hjälpa ditt skrivande?<br />
– Nej, det hela är lite märkligt. Om du<br />
frågar dem som börjar juristlinjen i åldern<br />
20-25 år vad en advokat gör så har de inte<br />
så bra koll. Bilden man har är humanjuristen,<br />
advokaten som jobbar med människor.<br />
Hjälper folk och arbetar i domstolen. Men<br />
under de fyra årens utbildning händer<br />
något så att när man går ut söker nästan<br />
alla till feta affärsbyrårer eller domstolsväsendet.<br />
Få vill fortfarande det som de en<br />
gång ville. Handlar det om att man tjänar<br />
<strong>mer</strong> som affärsjurist? Att det är coolare och<br />
flashigt? Eller blir man skrämd av att jobba<br />
med människor för att det kan vara beklämmande<br />
psykiskt? Jag vet inte. Det var samma<br />
med mig. Under de här åren slutade det<br />
med att jag också ville bli affärsjurist och<br />
jobba med stora pengar. Så jag gjorde det.<br />
Efter några år kände jag att det var kul och<br />
intellektuellt stimulerande men det rörde<br />
inte mitt hjärta. När jag beslutade att börja<br />
arbeta som försvarsadvokat och humanjurist<br />
hade inte Snabba cash kommit ut. Men<br />
det finns en connection i och med att jag är<br />
intresserad av människor. Det är därför jag<br />
12<br />
skriver och jobbar med människor. Jag gick<br />
ner i lön 50 procent så det var en dålig affär<br />
men jag brinner för det.<br />
När jag intervjuade Norman Mailer berättade<br />
han att efter genombrottet med De nakna<br />
och de döda blev inget sig likt. Alla förändrades<br />
när de såg den berömde författaren<br />
gå in i ett rum, sättet de talade och agerade<br />
inför honom. Efter genombrottet med Snabba<br />
cash, känner du igen dig i det här?<br />
– Faran finns ju. Men dels har jag inte<br />
haft samma break som Norman ”fucking”<br />
Mailer, ha ha. Men absolut, du kan aldrig<br />
veta om någon kom<strong>mer</strong> fram och säger<br />
”hej, hej” för att du är du eller författaren<br />
Jens Lapidus. Samtidigt är svenskar artiga.<br />
Bara när folk är lite packade på krogen kan<br />
de komma fram och tala om att man är författare.<br />
Kan dina klienter bli försiktigare gentemot dig<br />
eller det omvända, att de vill inspirera dig?<br />
– Det där är olika. Vad jag har märkt är<br />
att klienterna uppskattar litteraturen som<br />
sådan. De tycker det är kul att någon skriver<br />
om deras värld. Men om jag skulle ta<br />
uppgifter jag fått i förtroende och skriva om<br />
skulle jag dels bryta mot advokatiska regler<br />
och dels ganska snart tappa alla klienter.<br />
Ingen skulle vilja komma till mig. Det där<br />
är för mig noggrant. Jag är väldigt försiktig<br />
med mina manus och låter folk läsa igenom<br />
så att jag inte är jävig någonstans. Om jag<br />
gjorde något sådant skulle det förstöra min<br />
möjlighet att verka som advokat och dessutom<br />
skulle det vara ett oetiskt beteende. Jag<br />
håller isär de här världarna. Men det sagt<br />
är många av detaljerna i böckerna hämtade<br />
från verkligheten men inga direkta case.<br />
Vad ska du skriva härnäst?<br />
– Jag lämnade in Livet deluxe till tryck för<br />
tio dagar sedan. Jag har inte riktigt kommit<br />
dit än. Jag har haft massor av tankar men<br />
har inte hunnit sortera ut dom än. Jag kan<br />
fortsätta skriva i den här genren. Eller jag<br />
kan skriva någonting helt annat: vanlig<br />
sköntlitteratur, lyrik, populärvetenskap,<br />
filmmanus. Jag vill göra så mycket men har<br />
inte satt mig ner och reflekterat.<br />
En advokat jobbar kvällar och helger. Du har<br />
under våren även blivit expertkommentator i<br />
Efterlyst. Hur hinner du med allt?<br />
– Det blir ju längre och längre mellan<br />
varje bok. Samtidigt har jag kanske någon<br />
bokstavskombination. Du vet, jag har mycket<br />
energi. Jag gillar inte att vara sysslolös.<br />
Jag botar den rastlösheten genom att skriva.<br />
Men vissa saker vill jag inte kompromissa<br />
med, som tid med barnen. Det är lätt att ta<br />
av den. Det är också väldigt farligt eftersom<br />
den tiden är livsviktig. Jag försöker ha några<br />
heliga kor.<br />
När jag läste Snabba cash tänkte jag att det<br />
här är vad alla har väntat på. Man var trött på<br />
att läsa om rödvinsalkoholiserade medelålders<br />
snutar som lyssnar på opera. Förstod du<br />
att du hade något stort på gång?<br />
– Det var precis så jag tänkte. Jag skriver<br />
det jag själv skulle vilja läsa för jag är så<br />
erbarmligt trött på den traditionella svenska<br />
kriminalromanen. Jag kände att jag tar konceptet<br />
från den och gör tvärtom. De har alltid<br />
en polis som huvudperson, då ska jag ha en<br />
kriminell. De har alltid en story om ett mord<br />
med lösning i slutet. Då har jag en story om<br />
bara droger och de verkliga brotten. Medan<br />
de hade lösning på slutet är man <strong>mer</strong> förvirrad<br />
vid slutet av mina böcker än i början.<br />
De vet sällan något om verkligt polisarbete<br />
eller hur det ser ut på gatan. Jag tänkte att<br />
jag ska ligga så nära realistisk feeling som<br />
möjligt. Det här var lika mycket en reaktion<br />
mot något som det var något faktiskt.<br />
JENS LAPIDUS FÖDD: 24 maj 1974, Stockholm. BOR: Stockholm. YRKE: Författare, brottsmålsadvokat. BÖCKER: Snabba cash (2006), Aldrig fucka upp<br />
(2008), Gängkrig 145 (2009, serieroman tillsammans med Per Bergting). AKTUELL: Nya boken Livet deluxe, expertkommentator i Efterlyst.<br />
12-13 Jens Lapidus.indd 12 11-05-18 17.52.35
12-13 Jens Lapidus.indd 13 11-05-18 17.52.42
I en gammal källarlokal i Vasastan och i nergångna kontorsbyggnader i Liljeholmen och Slakthusområdet<br />
håller nya konstscener på att växa fram. <strong>Situation</strong> Stockholm har besökt Detroit Stockholm, Platform och<br />
Slakthusateljéerna – kreativa kluster där konstnärer och andra kreatörer samlats. Lockade av låga hyror och<br />
möjligheten att utbyta idéer med varandra vill man berika Stockholms konstliv. TEXT KALLE WIKLUND FOTO JOEL NILSSON<br />
14KREATIV STHLM<br />
14-17 Frilanslokal.indd 14 11-05-18 17.45.15
DETROIT<br />
DETROIT STOCKHOLM ÄR KONSTKOLLEKTIVET SOM HÅLLER TILL I EN GAMMAL SALSAKLUBB – MITT I<br />
STAN. I APRIL ÖPPNADE DETROIT SITT GALLERI IGEN, TILL GRANNSKAPETS STORA FÖRTJUSNING.<br />
VÅREN HAR ÄNTLIGT nått Vasastan och Roslagsgatan<br />
badar i aprilsolen. Men nere i källaren<br />
hos den konstnärsdriva ateljéföreningen<br />
Detroit Stockholm är det kallt och svalt.<br />
Här – i en labyrintisk lokal i ett helt vanligt<br />
bostadshus – finns arbetsplatser för 25 kreativa<br />
unga människor. Fotografer, konstnärer,<br />
webbdesigners och modeskapare delar<br />
på den begränsade golvytan i lokalen.<br />
Det råder ett organiserat kaos hos Detroit:<br />
de många skrivborden bågnar av arbetsmaterial,<br />
på vägarna sitter diverse affischer<br />
och planscher, olika konstprojekt står utplacerade<br />
i lokalen.<br />
– Detroit är lite som en fabrik. Verksamheten<br />
är igång dygnet runt och folk jobbar i<br />
skift, berättar illustratören Marie O’Connor,<br />
en av de som har sin arbetsplats här.<br />
Detroit föddes 2006 när en grupp unga<br />
konstnärer gick samman för att hyra ateljéer.<br />
I början höll man till ett kontorshus i<br />
Örnsberg, men flyttade sedan in till stan i<br />
lokaler som tidigare hyrts av en salsaklubb.<br />
I dag – nästan fem år senare – har ett nytt<br />
gäng precis tagit över ansvaret för verksamheten<br />
på Roslagsgatan.<br />
– Det är egentligen bara några veckor<br />
sedan vi tog över. Men vår idé är att nystarta<br />
verksamheten lite. Vi hade vår första<br />
vernissage i april och förhoppningsvis<br />
kom<strong>mer</strong> det återuppliva Detroit, berättar<br />
textildesignern Pernilla Rozenberg, som<br />
Fakta Detroit<br />
Detroit har funnits sedan 2006. Man<br />
har haft lokalerna på Roslagsgatan<br />
sedan 2008. I ”huset” finns tjugofem<br />
arbetsplatser. Medlemmarna arbetar<br />
med fotografi, illustration, textildesign,<br />
webbdesign, mode och konst.<br />
Man har även ett galleri som är öppet<br />
för allmänheten. Mer info på:<br />
www.detroitstockholm.com.<br />
tillsammans med Marie O’Connor och fotografen<br />
Martin Hultén ansvarar för Detroits<br />
verksamhet.<br />
Syftet med Detroit är att samla många olika<br />
konstfor<strong>mer</strong> under samma tak, så att unga<br />
konstnärer kan få chansen att inspireras av<br />
varandra – och arbeta tillsammans. Man har<br />
redan arrangerat flera grupputställningar<br />
under åren och flera samarbeten planeras.<br />
– Vi har det här stället med ett galleri mitt<br />
i stan och vill att folk ska kontakta oss om<br />
de har förslag på något som verkar spännande.<br />
Det är essensen av Detroits verksamhet,<br />
säger Martin.<br />
Hur har ni blivit mottagna i grannskapet?<br />
– När vi jobbar i galleriet brukar det alltid<br />
vara folk som knackar på fönstret och är<br />
nyfikna, och det är allt från barn till gamla<br />
herrar. Folk är nyfikna och verkar gilla tanken<br />
på att ha ett galleri här, säger Pernilla<br />
Rozenberg.<br />
14-17 Frilanslokal.indd 15 11-05-18 17.45.42<br />
15
KREATIV STHLM<br />
FÄRGKONTORET<br />
& PLATFORM<br />
PÅ KORT TID HAR LÖVHOLMEN, KLASSISK<br />
INDUSTRIMARK NÄRA LILJEHOLMEN, BLIVIT<br />
TILL EN KREATIV SMÄLTDEGEL.<br />
I FLERA HUNDRA år har människor tänjt på<br />
fantasins gränser i Liljeholmens industriområden.<br />
Här har tekniska innovationer<br />
som stearinljus, sprängmedel och automobiler<br />
producerats. När många industrier<br />
nu lämnat området har istället klubben<br />
Pluto och konsthallen Färgfabriken sedan<br />
några år tillbaka istället sprängt kulturella<br />
gränser.<br />
16<br />
Senaste tillskottet i området är konstorganisationen<br />
Platform Stockholm, som finns<br />
i Beckers tegelpalats Färgkontoret tillsammans<br />
med fyra andra konstföreningar.<br />
<strong>Situation</strong> <strong>Sthlm</strong> möter konstnären Jens<br />
Evaldsson vid husets storslagna stenentré.<br />
Tillsammans med kollegan Ca<strong>mer</strong>on<br />
MacLeod – även han konstnär – letade Jens<br />
efter en byggnad att starta ateljéverksamhet<br />
i. Till slut hittade man Färgkontoret, som<br />
ligger vid Trekantens tvärbanehållplats.<br />
I dag, ett år senare, sitter över två hundra personer<br />
i huset. Här finns modeskapare, yrkesverksamma<br />
konstnärer, grafiska designers<br />
och musiker. I ett av rummen – ett före detta<br />
kök med fantastiska vita kakelväggar – håller<br />
tatueringsstudion Robot Ink på att starta upp.<br />
På bottenvåningen finns en gammal<br />
matsal. Just nu arbetar man med att öppna<br />
galleri här. Första utställningen ska gå av<br />
stapeln under sommaren och ska då visa<br />
utomstående konstnärer i ett urval som röstats<br />
fram av kollektivets medlemmar.<br />
– Det ska bli utställningar minst tre gånger<br />
per år. Vi funderar också på att starta ett<br />
litet kafé, säger Jens Evaldsson.<br />
Etablerade Färgfabriken ligger i samma<br />
område. Har ni någon kontakt?<br />
– Vi har en bra relation med varandra.<br />
Färgfabriken visar ofta utställningar med<br />
stor budget, vi är mindre och helt konstnärsdrivna.<br />
Tanken är att vi inte ska visa<br />
14-17 Frilanslokal.indd 16 11-05-18 17.45.56
Fakta Färgkontoret<br />
I Beckers gamla kontorsbyggnad vid Lövholmen<br />
sitter två hundra personer. Här finns<br />
konstnärer, webdesigner, modeskapare,<br />
illustratörer och snart en tatuerare. Platform<br />
brukar arrangera fester och utställningar. Till<br />
sommaren planerar man öppna ett galleri<br />
i huset och har fått bidrag av Stockholms<br />
stad för att bedriva verksamhet där. Mer<br />
information: platformstockholm.com.<br />
samma sorts konst utan istället komplettera<br />
varandra, säger Jens Evaldsson.<br />
Att gå runt på Färgkontoret känns lite som<br />
att ha ramlat ner samma kaninhål som Alice<br />
i underlandet. Jag och tidningens fotograf<br />
Joel kikar in i små arbetsrum och blir visade<br />
avancerade maskiner, vackra klockkonstruktioner,<br />
teckningar och träskulpturer.<br />
Kontraktet som Platform har med husägarna<br />
Skanska löper över fem år. Sedan<br />
ska området utrymmas för att ge plats åt<br />
bostäder. Men Platform tänker satsa fullt ut<br />
så länge man kan.<br />
– Vi vill hinna bli en mötesplats för konstnärer<br />
och designers i Stockholm innan vi<br />
måste flytta, säger Jens.<br />
SLAKTHUSATELJÉERNA<br />
I ETT GAMMALT FEMTIOTALSHUS I GAMLA SLAKTHUSOMRÅDET HAR ETT GÄNG KONSTNÄRER HITTAT<br />
SITT EGET SMULTRONSTÄLLE.<br />
BYGGKRANARNA INTILL ERICSSON Globe reser sig<br />
mot den knallblå vårhimlen. Här bygger<br />
man den nya Stockholmsarenan. Men det<br />
är inte därför jag är här. Ett stenkast bort<br />
från den enorma byggplatsen ligger Möller<br />
& Co:s gamla hus från femtiotalet. Där finns<br />
Slakthusateljéerna och arbetsplatser för 24<br />
konstnärer i de gamla kontorslokalerna.<br />
– Många har svårt att se charmen i området<br />
på samma sätt som vi gör. Vi störs inte av<br />
de slitna ytorna, berättar konstnären Maria<br />
Andersson över en kopp kaffé. Vi sitter på<br />
femte våningen i en gammal matsal som<br />
gjorts om till projektrum. Ljuset strömmar<br />
in från stora fönster. Härifrån ser man stora<br />
delar av den gamla industristaden.<br />
Slakthusateljéerna har funnits i huset<br />
i drygt ett år. Föreningens medlemmar<br />
består av 24 yrkesverksamma konstnärer<br />
som bland annat arbetar med videokonst,<br />
performance och fotografi. Vissa av medlemmarna<br />
har haft andra ateljéer, medan<br />
andra har arbetat hemifrån tidigare.<br />
– Flytten hit har inneburit en möjlighet<br />
för oss som konstnärer att genomföra våra<br />
och andras idéer på egna premisser, berättar<br />
Maria och fotografen Jonas Isfält. Båda<br />
sitter med konstföreningen Slakthusateljéernas<br />
styrelse.<br />
Fakta Slakthusateljéerna<br />
I Slakthusateljéerna finns arbetsplatser<br />
för tjugofyra yrkesverksamma<br />
konstnärer. I maj kom<strong>mer</strong> man att<br />
arrangera en utställning med alla<br />
som sitter i huset. Mer information<br />
finns på www.slakthusateljeerna.se.<br />
När man rör sig i huset ser man fortfarande<br />
spår av kontorslivet som fördes här. I<br />
Marias ateljé hittar vi ett tjugotal telefonjack<br />
och de slitna korridorerna har den sortens<br />
charm som kan få vilken industriromantiker<br />
som helst att gå i taket.<br />
Slakthusområdet byggdes år 1912, men<br />
drygt 100 år efter invigningen är platsen i<br />
förändring. Nya Stockholmsarenan väntas<br />
stå klar 2012, och sedan ska man börja bygga<br />
den så kallade evenemangstaden – ett<br />
område med fokus på nöje och upplevelser<br />
i “världsklass”. Det finns även planer på att<br />
bygga 7 000 nya bostäder. En slags stockholmsk<br />
motsvarighet till New Yorks meatpacking<br />
district.<br />
Den här förändringen – och att befinna<br />
sig mitt i den – har inspirerat konstnärer i<br />
Slakthusateljéerna att starta projektet “Ett<br />
rum med utsikt”. Under våren bjuder man in<br />
till en serie föreläsningar,performanceakter<br />
och samtal om vad som sker i området.<br />
Snart flyttar evenemangstaden in. Hur länge<br />
kom<strong>mer</strong> ni kunna vara kvar?<br />
–Konsten är ofta del av en gentrifikationsprocess.<br />
Det är oundvikligt att vi till<br />
slut inte kom<strong>mer</strong> att ha råd att vara kvar,<br />
men vi hoppas kunna stanna ett par år i alla<br />
fall, säger Maria.<br />
14-17 Frilanslokal.indd 17 11-05-18 17.46.20<br />
17
18<br />
Den 19 juni har det gått trehundrasextiofem dagar sedan Victoria Ingrid<br />
Alice Désirée Bernadotte gifte sig med herr Daniel Westling. Under tre<br />
av de dagarna har <strong>Situation</strong> <strong>Sthlm</strong> – med den uttalade restriktionen att<br />
inte besvära med några frågor då vi inte har någon avtalad intervju –<br />
följt Kronprinsessan Victoria under några officiella uppdrag. Det hände<br />
sig ungefär så här. TEXT ULF STOLT FOTO MAGNUS SANDBERG<br />
VID SIDAN AV<br />
Det är tydligen hans son som ska<br />
lämna blommor till Kronprinsessan<br />
Victoria när hon och Prins<br />
Daniel kom<strong>mer</strong> ut genom dörren<br />
från mottagningen för speciellt inbjudna,<br />
passerar den sjungande barnkören i vita<br />
skjortor som står i trappan upp mot övervåningen<br />
och går de få stegen in till aulan där<br />
seminariet och prisutdelningen ska hållas.<br />
Det är omöjligt att avgöra vem av far och<br />
son som är mest nervös.<br />
I väntan på att buketten ska tas i bruk<br />
går pappan runt och presenterar sig och<br />
sonen för den handfull pressfotografer som<br />
på grund av kungligheternas stundande<br />
närvaro står och hänger i foajén till Rolf<br />
Luft Aula på Karolinska sjukhuset den<br />
här fredagsförmiddagen. Seminariet är en<br />
bröllopsgåva till Kronprinsessan Victoria<br />
från Barndiabetesfonden, för vilken hon är<br />
beskyddare. Hon ska även dela ut priser till<br />
två forskare.<br />
Pappan har visserligen en egen ka<strong>mer</strong>a –<br />
”jävligt bra, en kompis som är fotograf köpte<br />
den i Bangkok” – och tänker naturligtvis<br />
fotografera detta själv, men om någon av<br />
fotograferna ”råkar få” en bra bild av hans<br />
son och Victoria när han lämnar över blommorna<br />
vill han gärna köpa den.<br />
Han lämnar sitt sista visitkort just när<br />
18-25 Victoria.indd 18 11-05-18 17.48.24
18-25 Victoria.indd 19 11-05-18 17.48.35<br />
19
VID SIDAN OM<br />
H.K.H VICTORIA NAMN: Victoria Ingrid Alice Désirée Bernadotte. FÖDD: 14 juli 1977.<br />
GÖR: Kronprinsessa, Sveriges första kvinnliga regent inom ätten Bernadotte, Hertiginna av Västergötland,<br />
beskyddare av bland annat Hjärnfonden, Musikaliska akademien och Svenska Artprojekt.<br />
AKTUELL: Kronprinsessan Victoria inträder som regent, när Kungen är förhindrad att fullgöra sina<br />
uppgifter som statschef, till exempel på grund av utlandsresa. Utför också egna representationsuppdrag<br />
inom allt från näringsliv till kultur och idrott.<br />
20<br />
barnkören tar plats i trappan och börjar<br />
sjunga ”Vårvindar friska”, dörren som<br />
kungligheterna väntas komma ut igenom<br />
öppnas och några av de speciellt inbjudna<br />
går förbi och in i aulan.<br />
Sonen gör sig redo på nedersta trappsteget,<br />
torkar handflatorna mot låren. Buketten<br />
väntar i vasen. Pappan kollar batterinivån i<br />
ka<strong>mer</strong>an ännu en gång.<br />
Kronprinsessan Victoria och Prins<br />
Daniel blir just synliga genom glasväggen,<br />
de samtalar med en äldre dam i ljusblå<br />
kjol och en herre i grå kostym medan<br />
de sakta närmar sig dörren som leder ut<br />
i foajén. Körledaren – han tycks inte helt<br />
opåverkad av stunden allvar – knäpper<br />
sin stämgaffel, ger ton och kören stäm<strong>mer</strong><br />
upp i ”Nu grönskar det”.<br />
Precis då kom<strong>mer</strong> någon form av arrangörsperson<br />
eller pressansvarig för Barndiabetesfonden<br />
och beordrar all press att<br />
lämna foajén, enligt den enkla devisen att<br />
”Kungligheterna anländer av tradition alltid<br />
sist”.<br />
För oss spelar det ingen större roll, vi<br />
ska bara dokumentera det som sker, hur<br />
det sker, när det sker. Men för frilansfotograferna<br />
som lever på att sälja bilder försvinner<br />
möjligheten att få med barnkören,<br />
blomöverlämningen och Kronprinsessan<br />
Victoria och Prins Daniel.<br />
Och därmed kanske möjligheten till en<br />
bild som går att sälja.<br />
Det blir lite upprört, någon hotar att bojkotta<br />
det hela ”om vi inte får möjlighet att<br />
göra vårt jobb”. Han lyckas dock inte piska<br />
igång någon större protestaktion bland sina<br />
kamrater i fackföreningen. Det blir som det<br />
blir – inga fotografer får stå kvar i i foajén<br />
medan kören hyllar kungligheterna med sin<br />
sång. I stället går alla fotografer in i aulan<br />
och ställer sig så de kan ta bilder genom<br />
den öppna dörren ut i foajén.<br />
Där Kronprinsessan Victoria och Prins<br />
Daniel nu stannat upp och står och lyssnar<br />
till barnkören. De ler, applåderar och tackar<br />
för den fina sången, blommorna överlämnas<br />
– tyvärr kan jag inte se pappan genom<br />
dörren, men jag litar på att han låter motorn<br />
gå – och stegar mot auladörren.<br />
Då händer det.<br />
Precis när de nått tröskeln sliter kören<br />
esset ur skjortärmen – de stäm<strong>mer</strong> upp i<br />
Carl Michael Bellmans ”Om Haga”. Kronprinsessan<br />
Victoria stannar till, lägger<br />
huvudet på sned, höger hand mot hjärtat,<br />
18-25 Victoria.indd 20 11-05-18 17.48.46
ler ömt och säger suckande ”Åh, vad fint…”.<br />
Sedan vänder hon sig med huvudet på sned<br />
mot Prins Daniel och de går tillbaka ut mot<br />
kören och står kvar framför dem och lyssnar<br />
tills sången är slut.<br />
Sedan intar de – nickande och hälsande<br />
på dem som har platserna närmast – sina<br />
stolar på andra bänkraden, alltmedan fotograferna<br />
håller knappen inne.<br />
Vi hänvisas till våra reserverade pressplatser<br />
längst ut på den övre raden. Jag blir<br />
lite besviken att ingen av de hovreportrar,<br />
vars bylines man brukar skymta så fort<br />
Kronprinsessan Victoria klivit ut genom en<br />
dörr, är med i följet.<br />
I min plan ingick nämligen – då jag ju inte<br />
får tala med Kronprinsessan Victoria – att<br />
lyssna lite med dem, dra mina funderingar<br />
och frågeställningar för dem för att se om<br />
de, i egenskap av experter och väl insatta i<br />
ämnet Kronprinsessan, tror att det skulle gå<br />
att tala med henne om det jag skulle vilja<br />
fråga.<br />
FÖRSTA GÅNGEN JAG hörde av mig till hovet<br />
med en intervjuförfrågan till Kronprinsessan<br />
Victoria var för några år sedan. Efter<br />
någon månad kom ett svar att hon för tillfället<br />
inte hade tid men att hon gärna ville<br />
göra en intervju i <strong>Situation</strong> <strong>Sthlm</strong> och att<br />
de skulle behålla min förfrågan till en <strong>mer</strong><br />
gynnsam tidpunkt.<br />
Jag var på idén ytterligare något år senare<br />
till ett decembernum<strong>mer</strong>, men fick i princip<br />
samma svar.<br />
På hösten 2009 gifte sig två av våra tidningsförsäljare,<br />
någonting vi skrev om i tidningen<br />
och som filmades av dokumentärfilmaren<br />
Tora Mårthens. Hon hörde av sig<br />
och undrade om vi ville distribuera filmen<br />
tillsammans med tidningen. En plan växte<br />
fram att vi skulle skicka med filmen som<br />
gåva till läsarna i juninumret 2010 – för att<br />
i den allmänna bröllopshysterin i samband<br />
med Kronprinsessan Victorias bröllop<br />
berätta om ett annat bröllop från en annan<br />
del av Stockholm.<br />
Tyvärr blev inte filmen klar i tid så vi fick<br />
skjuta på gåvan, den kom i stället med i<br />
novembernumret förra året .<br />
Jag hörde av mig igen till hovet med en ny<br />
intervjuförfrågan förra året, på våren med<br />
tanken att publicera den inför bröllopet.<br />
Men inte heller den gången fanns det tid.<br />
Och inte heller nu – jag lyssnade med hovet<br />
igen i början av april i år – gick det att göra<br />
plats för en intervju i Kronprinsessan Victorias<br />
kalender.<br />
Inte ens om jag följde med på några officiella<br />
uppdrag gick det att hitta någon tid<br />
– tio minuter här, en kvart där – för frågor<br />
i samband med dem. Och att få åka med<br />
i bilen till och från, för att göra intervjun<br />
under bilfärden om inte annan tid fanns att<br />
uppbringa, var av säkerhetsskäl omöjligt.<br />
Därför står nu jag och fotograf Sandberg<br />
längst upp utmed väggen i en halvfull aula<br />
på Karolinska sjukhuset, den första av tre<br />
dagar vi ska följa Kronprinsessan Victoria<br />
under de officiella uppdrag hon har.<br />
Uppdraget känns aningen oklart. Men<br />
någon form av berättelse om en Kronprinsessa<br />
är det vi planerar att återvända till<br />
redaktionen med.<br />
Jag är tillsagd av hovet att absolut inte<br />
störa Kronprinsessan Victoria med några<br />
frågor i samband med dessa uppdrag då jag<br />
inte har någon avtalad intervjutid. Men att<br />
följa med henne på respektabelt avstånd<br />
går bra, så länge jag följer de anvisningar<br />
som ges pressen vid varje enskilt tillfälle,<br />
av antingen Säpovakterna i följet eller de<br />
lokala arrangörerna.<br />
Plötsligt dammar en ensam trumpetare<br />
– han satt dold på en stol med trumpeten<br />
i knäet, vid väggen till vänster om kungligheterna<br />
– upp en fanfar och det är dags för<br />
Kronprinsessan Victoria att förrätta prisutdelningen,<br />
en i sammanhanget tämligen<br />
enkel diplomöverräckning.<br />
Kronprinsessan Victoria skakar hand<br />
med pristagarna, säger några meningar vi<br />
inte kan höra då mikrofon saknas och ler<br />
hela tiden medan hon talar. Och gör en<br />
rörelse med huvudet som ska återkomma<br />
flera gånger under de dagar vi följer henne,<br />
alltid i samband med att hon talar med<br />
någon.<br />
Jag noterar att Kronprinsessan Victoria i<br />
stort sett alltid ler eller skrattar när hon pratar.<br />
Plus att hon – som nu – ofta sträcker på<br />
halsen och liksom skjuter fram huvudet lite<br />
på sned mot den hon talar med. Och så ler<br />
hon. Eller skrattar.<br />
EN DJUPBLÅ VOLVO står framkörd precis vid<br />
trappan. Chauffören bakom ratten läser<br />
dagens Metro.<br />
Klockan 12.15 ska kungligheterna enligt<br />
programmet avresa. Några minuter efter<br />
tolv lägger han undan sin tidning och sätter<br />
på sig vita handskar och en mössa med<br />
skärm, tittar sedan i backspegeln att den sitter<br />
enligt reglementet innan han vrider om<br />
tändningsnyckeln.<br />
FÖR KRONPRINSESSAN VICTORIA<br />
HÄLSAR, NICKAR OCH LER MOT ALLA<br />
MÄNNISKOR SOM BEFINNER SIG INOM<br />
EN VISS RADIE FRÅN HENNES SJÄLV.<br />
Kronprinsessan Victoria och Prins<br />
Daniel blir kvar någon minut i foajén och<br />
talar med representanter för Barndiabetesfonden.<br />
Människor på väg till lunchrestaurangen<br />
i samma hus blir stående och tittar<br />
på dem, några tar upp sina telefoner för att<br />
ta bilder.<br />
En Säpovakt har ställt sig mellan dubbeldörrarna<br />
för att hålla upp dem.<br />
Människor stannar till på gatan utanför,<br />
pekar, flertalet tar upp sina telefoner och<br />
tar en bild. En ung tjej i sjuksköterskeuniform<br />
ringer sin kompis och berättar att hon<br />
precis tagit en bild på ”Vickan och Daniel”<br />
som hon kan mms:a ”om du lägger på nån<br />
gång”.<br />
Jag står för mig själv precis vid sidan av<br />
dörren och Kronprinsessan Victoria nickar<br />
och hälsar på mig när hon kom<strong>mer</strong> ut och<br />
går nedför de tre trappstegen på väg mot<br />
bilen.<br />
Detta är den första gången av sammanlagt<br />
fyra som Kronprinsessan Victoria under de<br />
här tre dagarna vi följer henne kom<strong>mer</strong> att<br />
hälsa på mig. Utan att för den skull ha en<br />
aning om vem jag är eller varför jag är där.<br />
För Kronprinsessan Victoria – kom<strong>mer</strong><br />
jag att inse – hälsar, nickar och ler mot alla<br />
människor som befinner sig inom en viss<br />
radie från hennes själv.<br />
Som en självklar del av uppdraget Kronprinsessa.<br />
TVÅ DAGAR SENARE.<br />
Utanför Trångsund 1 i Gamla Stan är det<br />
ingen större överraskning rörande varken<br />
medelålder eller social tillhörighet på de<br />
människor som väntar på att den stängda<br />
18-25 Victoria.indd 21 11-05-18 17.48.46<br />
21
VID SIDAN OM<br />
repetitionen ska vara slut och dörrarna<br />
öppnas.<br />
Det är konsert i Storkyrkan för Childhood<br />
Foundation – namnen Mikael Wiehe, Ann-<br />
Sofie von Otter, Loa Falkman och Jeanette<br />
Köhn har mest framträdande typsnitt på<br />
affischen – och både Kronprinsessan Victoria,<br />
Drottning Silvia och Kung Carl Gustaf<br />
ska närvara.<br />
HON SER SVÅR-<br />
DEFINIERAT<br />
ENSAM UT. LIKSOM<br />
LITEN. SKÖR OCH<br />
SÅRBAR PÅ NÅGOT<br />
SÄTT.<br />
Jag har, av hänsyn till mitt redaktionella<br />
uppdrag, bett Storkyrkans pressansvarige<br />
om en plats så nära kungligheterna som<br />
möjligt.<br />
Det är som brukligt lite uppskruvat och<br />
nervöst bland arrangörerna – noga att alla<br />
sitter ner innan kungligheterna anländer<br />
och det blir bara ”kanske några sekunders”<br />
möjlighet att ta bilder just när kungligheterna<br />
intar sina platser. Sedan ska fotograferna<br />
omedelbart upp till sina platser på orgelläktaren,<br />
varifrån det råder strikt fotoförbud.<br />
Det står tre ensamma stolar mellan de<br />
båda Kungsstolarna i kyrkans altargång. På<br />
en av stolarna, den mittersta, är en mörkblå<br />
kudde lutad mot ryggstödet.<br />
Jag sitter fyra meter vid sidan av, precis i<br />
linje med de tre stolarna.<br />
Kungligheterna anländer genom den<br />
norra porten, till tonerna av Mattias Wagers<br />
orgelimprovisation. Det blir högtidligt tyst<br />
i kyrkan när de går fram och sätter sig på<br />
sina stolar. Somliga människor med platser<br />
långt bort från kungligheterna ställer<br />
sig upp för att få en skymt av dem, men i<br />
kyrkan tycks ingen vilja ta upp sin telefon<br />
för att ta en bild. Kronprinsessan Victoria<br />
tittar sig omkring, hälsar på dem som sitter<br />
närmast – inklusive mig igen – sätter sig ner<br />
och lägger programbladet i knäet.<br />
Drottning Silvia får stolen i mitten med<br />
den blå kudden.<br />
Konserten börjar.<br />
Jag sitter och tittar på Kronprinsessan<br />
Victoria och noterar att hon emellanåt ser<br />
drömmande ut, blicken blir ibland avlägsen<br />
22<br />
och liksom flyter iväg. Jag vet inte om hon<br />
lyssnar till musiken, men det ser inte ut som<br />
om det är den typen av eskapism hon ägnar<br />
sig åt.<br />
Vad dagdröm<strong>mer</strong> en Kronprinsessa om?<br />
Under ett tillfälle mitt i konserten tittar<br />
Kronprinsessan Victoria åt mitt håll. Våra<br />
blickar möts. Hon tittar bort men tittar<br />
sedan tillbaka på mig snabbt igen.<br />
Hon ser svårdefinierat ensam ut. Liksom<br />
liten. Skör och sårbar på något sätt.<br />
Konserten rullar på. Artisterna gör sina<br />
num<strong>mer</strong>, bockar mot kungligheterna när<br />
de går av scenen och efter en paus, <strong>mer</strong><br />
musik och avtackning av Domkyrkoorganist<br />
Gustaf Sjökvist lämnar kungligheterna<br />
Storkyrkan samma väg de kom.<br />
Nu tvekar inte de som vill att ta bilder<br />
med sina telefoner.<br />
DAGEN EFTER KONSERTEN i Storkyrkan följer vi<br />
Kronprinsessan Victoria till Linköping. Hon<br />
ska vara med vid öppningen av World Renewable<br />
Energy Congress.<br />
09.10 ska hon, enligt programmet, per bil<br />
anlända till Konsert & Kongress i Linköping.<br />
På väg upp dit från stationen i Linköping<br />
går vi förbi tre-fyra olika affärer och kiosker.<br />
Kronprinsessan Victoria figurerar på<br />
flera av löpsedlarna.<br />
Vid pelarna till entrén till Konsert & Kongress<br />
sitter ett rött avspärrningsband med<br />
texten ”Press” på, det är där bakom fotograferna<br />
får stå.<br />
En grupp lokala ordningspoliser söker<br />
skugga under träden framför äldreboendet<br />
intill. Jag frågar dem om det är en stor kommendering.<br />
Det är det inte.<br />
På angivet klockslag rullar två likadana<br />
mörkblå bilar fram och mottagningskommittén<br />
med Landshövdingen i spetsen tar<br />
emot. Jag står lutad mot pelaren precis<br />
intill och följer obehindrat med entouraget<br />
in genom dörrarna och bort genom foajén<br />
mot den avspärrade loge som väntar på<br />
Kronprinsessan Victoria.<br />
De övriga väntar utanför medan hon gör<br />
sig av med vägdammet från E4:an.<br />
Kvinnan i uniform som jag noterat alltid<br />
befinner sig ett steg eller två bakom Kronprinsessan<br />
Victoria kom<strong>mer</strong> först nedför<br />
trappan och ut genom dörren. Jag står<br />
bland människorna där och ingen undrar<br />
vem jag är eller vad jag gör – inte hon, inte<br />
Säpovakten eller någon av de övriga fyra i<br />
mottagningskommittén.<br />
18-25 Victoria.indd 22 11-05-18 17.48.51
18-25 Victoria.indd 23 11-05-18 17.48.57<br />
23
VID SIDAN OM<br />
Kronprinsessan Victoria kom<strong>mer</strong> efter<br />
några minuter nedför trappan och ansluter.<br />
Hon tittar på mig och hälsar. Entouraget<br />
fortsätter genom konserthusfoajén och in i<br />
ett anslutande rum från vilket hon ska gå<br />
direkt till sin plats i mitten på första bänk.<br />
Säpovakten tittar på mig, ber mig ta ett<br />
steg tillbaka och stänger dörren.<br />
Det blir änne en gång lite jidder mellan<br />
de lokala arrangörerna och fotograferna,<br />
vilket slutar med att de får stå på sidan och<br />
fotografera, men inga bilder framifrån.<br />
En ensam och icke särskilt lyssnad till<br />
nyckelharpspelare sitter på en stol mitt på<br />
scenen, Kronprinsessan Victoria gör entré<br />
och kongressen inleds.<br />
Det är både svenska och internationella<br />
talare som öppnar och inleder kongressen.<br />
Jag noterar att de internationella talarna<br />
tycks <strong>mer</strong> hövliga, <strong>mer</strong> underdåniga i sitt<br />
tilltal till Kronprinsessan Victoria – ger hennes<br />
närvaro en större betydelse, uttrycker<br />
en större vördnad och aktning under sina<br />
ceremoniella hälsningsfraser riktade till<br />
auditoriet.<br />
Kronprinsessan Victoria har ett block i<br />
knäet och antecknar flitigt under de anföranden<br />
som hålls.<br />
Precis bakom där jag sitter håller en av<br />
Säpovakterna post. Jag hör henne tala lågt<br />
med en representant från den lokala arrangören<br />
och när orden ”sträcka på benen lite i<br />
solen” läcker åt mitt håll är jag inte dummare<br />
än att jag begriper att de i stället för att ta<br />
bilarna kom<strong>mer</strong> ett gå de drygt två hundra<br />
meterna till lunchen på Linköpings Slott.<br />
Planen blir att hänga på entouraget och<br />
se om det fungerar lika lätt som vid morgonens<br />
entré att bara gå med i närheten av<br />
Kronprinsessan Victoria, se och lyssna och<br />
hoppas att det blir något att få med hem till<br />
redaktionen.<br />
MORGONTÅGET BÖRJAR TA ut sin rätt. Jag har<br />
svårt att hålla mig vaken under ett av föredragen<br />
och blir lite abrupt medveten om att<br />
det är lunch när alla fotografer samtidigt<br />
reser sig upp för att få en bild när Kronprinsessan<br />
Victoria passerar.<br />
Vi går ut i foajén. Väntar vid dörren där<br />
de gick in tidigare.<br />
Då ser vi dem komma gående på andra<br />
sidan glasväggen, redan på väg att snedda<br />
genom parken och upp promenadvägen<br />
mot Slottet. Vi går runt och genskjuter dem<br />
genom en sidodörr och jag smiter in i ledet<br />
24<br />
och hamnar intill prefekten på Universitetet.<br />
Hon nickar. Säpovakten vänder sig om<br />
och tittar på mig.<br />
Kronprinsessan Victoria går två meter<br />
snett framför mig och samtalar – och ler<br />
eller avslutar meningarna med ett skratt<br />
hela tiden – med ordföranden för kongressen.<br />
I solen på bänkarna mittemot Konsert &<br />
Kongress entré sitter en grupp pensionärer<br />
från äldreboendet i närheten. Entouraget<br />
stannar upp och Kronprinsessan Victoria<br />
frågar da<strong>mer</strong>na hur de har det i solen, tar<br />
en av dem i hand och frågar hur hon mår,<br />
om hon har det skönt i vårvärmen.<br />
En av da<strong>mer</strong>na i gruppen – rösten nästan<br />
bryter, rörd av högtidlighet – föreslår ”en<br />
applåd för vår kära Kronprinsessa” och<br />
tanterna applåderar så mycket de orkar.<br />
Kronprinsessan Victoria lägger ner rösten<br />
ett tonläge, som om hon talade till barn, och<br />
tackar dem.<br />
Vi fortsätter gångvägen upp mellan<br />
husen. Jag hör hur en journalist från lokaltidningen<br />
frågar damen vad hon tyckte om<br />
att bli tilltalad av Kronprinsessan.<br />
Jag hör dock inte vad hon svarar.<br />
De lokala ordningspoliserna springer i<br />
förväg för att se till att det inte kom<strong>mer</strong> några<br />
cyklister på den korsande cykelbanan en<br />
bit längre fram.<br />
När vi passerar förbi Domkyrkan sitter<br />
en grupp barn – ett dagis skulle jag tro – i<br />
skuggan på gräset vid porten. När de får se<br />
Kronprinsessan Victoria komma gående<br />
avstannar leken och de pekar och tittar,<br />
vinkar.<br />
Kronprinsessan Victoria vinkar tillbaka.<br />
Och ler.<br />
Ungefär vid grinden till slottet har lokalreportern<br />
hunnit ikapp och ber Kronprinsessan<br />
om ett citat om Linköping. Damen<br />
i uniform förklarar att det inte svaras på<br />
några frågor i dag.<br />
– Men Kronprinsessan kan väl bara säga<br />
nåt om Linköping?<br />
Kronprinsessan Victoria ser lite villrådig<br />
ut, stannar till, skrattar, ser på damen i uniform<br />
och säger:<br />
– Hon gör sig bra i vårsolen. Och det är<br />
trevligt att kongressen hålls just här. Tack<br />
så mycket.<br />
EFTER LUNCHEN KOMMER de tillbaka samma<br />
väg. Jag möter dem vid cykelvägen och kliver<br />
in i ledet precis bakom Kronprinsessan Victoria.<br />
Hon småpratar med landshövdingen<br />
som går bredvid henne – och ler hela tiden<br />
och avslutar varje mening med ett skratt.<br />
Jag funderar kort på om jag ska blanda<br />
mig i deras samtal – om blomsorter, åldern<br />
på husen vi passerar – för att se vad som<br />
kanske kom<strong>mer</strong> av det, men jag beslutar<br />
mig för att avstå.<br />
18-25 Victoria.indd 24 11-05-18 17.49.10
Det jag skulle vilja fråga henne – och<br />
det är just de sakerna jag går snett bakom<br />
henne och tänker på – är ingenting jag vill<br />
ta så här.<br />
När de kom<strong>mer</strong> tillbaka till kongressen<br />
är det samma procedur som när de kom –<br />
Kronprinsessan Victoria får några minuter<br />
i egen kupé innan hon forslas in i rummet<br />
intill kongressalen och vidare in till sin<br />
plats, på exakt klockslag.<br />
Vi bestäm<strong>mer</strong> oss för att vänta ute i solen,<br />
göra den sista observationen kring avresan<br />
tillbaka mot Stockholm.<br />
Bilen körs fram och ställs i ordning vid<br />
sidodörren som leder direkt ut från kongressalen.<br />
Chauffören och den kvinnliga<br />
Säpovakten står bakom bilen och pratar.<br />
Jag går fram till dem och frågar vem kvinnan<br />
i uniform, som hela tiden är steget<br />
bakom Konprinsessan Victoria är, vad hon<br />
har för uppgift.<br />
De tittar på varandra, ser obekväma ut –<br />
den unge chauffören tycks inte helt säker<br />
på om det är en fråga han enligt reglementet<br />
bör besvara. Men tillslut berättar han att<br />
hon är Kronprinsessans adjunktant.<br />
MedicinskVetenskapNr 2 2011<br />
vid Karolinska Institutet Nr 2 2011 Pris 50 kronor<br />
Rätt tarmflora | Sällsynta sjukdomar | Få inte panik<br />
kan göra sjuk frisk Forskarna om det ovanliga Konsten att tolka en risk<br />
TEMA<br />
Det gör ont<br />
Om hjärnans roll vid smärta<br />
Jag frågar vad hennes uppgift i sammanhanget<br />
är. Chauffören ser ännu <strong>mer</strong><br />
tveksam ut. Men den kvinnliga Säpovakten<br />
undsätter honom. Och berättar att tidningen<br />
Expressen för bara några veckor sedan<br />
haft ett reportage om hovets adjunktanter<br />
och hänvisar mig till den.<br />
Jag tackar för upplysningen.<br />
Några minuter senare kom<strong>mer</strong> den lokala<br />
ordningspolisen släntrande över stenläggning<br />
bort mot där vi står – på andra sidan<br />
gatan från den framkörda bilen. Jag tittar på<br />
klockan. Om två minuter ska de åka.<br />
Kronprinsessan Victoria ser sig sin vana<br />
trogen omkring när hon kom<strong>mer</strong> ut genom<br />
dörren och nickar och hälsar på dem som<br />
befinner sig inom radien för det.<br />
Jag är tydligen en av dem.<br />
En äldre invandrarkvinna bakom mig blir<br />
lite exalterad över att bara råka få syn på en<br />
kunglighet. Hon kan inte tro sina ögon och<br />
frågar: ”Är det verkligen du, prinsessan?”<br />
När hon får bekräftat att det är så önskar<br />
hon lycka till.<br />
Jag står alldeles intill bilen. När Kronprinsessan<br />
Victoria just ska stiga in frågar jag<br />
om hon längtar tillbaka till Stockholm nu.<br />
Jag ångrar att jag öppnat munnen så snart<br />
EN ÄLDRE INVANDRARKVINNA BAKOM<br />
MIG BLIR LITE EXALTERAD ÖVER ATT<br />
BARA RÅKA FÅ SYN PÅ EN KUNGLIGHET.<br />
jag hör min egen röst. Kronprinsessan Victoria<br />
stannar till, ser på mig, skrattar.<br />
– Om jag längtar hem till Stockholm?<br />
Stockholm… det är väl kontoret det.<br />
Sedan skrattar hon igen. Och kliver in i<br />
bilen, dörren slås igen och den rullar iväg,<br />
tar höger på Östgötagatan, sedan höger igen<br />
på Vasavägen och ut mot E4:an norrut.<br />
Om femtio minuter går vårt tåg.<br />
För precis som Kronprinsessan Victoria<br />
är vi också, efter utfört uppdrag, på väg tillbaka<br />
till Stockholm. Och kontoret.<br />
18-25 Victoria.indd 25 11-05-18 17.49.12<br />
25
Runt om i Stockholm sitter lappar om borttappat, upphittat, sökes eller erbjudes. Vi läser gärna de där<br />
lapparna som sticker ut ur bruset med sitt anspråkslösa fladdrande på en lyktstolpe, elskåp eller någon<br />
överhopad anslagstavla. <strong>Situation</strong> <strong>Sthlm</strong> talade med tre lappskrivare om vad deras uppsatta lappar givit<br />
för resultat. TEXT GERD ERIKSSON<br />
LAPPAT OCH OKLART<br />
26<br />
26-29 Lapparna.indd 26 11-05-18 17.58.42
När Daniel Carlsson kom till sin<br />
arbetsplats på Svenska Elektrikerförbundet<br />
på Upplandsgatan en<br />
måndagsmorgon i mars stod det<br />
en blomma och en kasse med presenter<br />
utanför på gatan.<br />
– Först tittade jag mig omkring för att se<br />
om det var någon som höll på att lasta in en<br />
bil. Men jag såg inte en kotte. Det första jag<br />
tänkte på var nog blomman, att den skulle<br />
frysa ihjäl när det var så kallt.<br />
Han tog in grejerna till kontoret och öppnade<br />
blomman som var en vacker orkidé. I<br />
den låg också ett kort där det stod: ”Välkommen<br />
till världen”. Han vattnade blomman<br />
och satte upp två stora lappar på kontorets<br />
fönster ut mot gatan.<br />
– Jag funderade på vad som kunde ha<br />
hänt. Grejerna var lite tillknycklade så jag<br />
tänkte att någon kanske glömt dem på ett<br />
biltak och åkt iväg. Eller att de hade ramlat<br />
ur en baklucka.<br />
Dagen gick utan att någon hörde av sig.<br />
Och Daniel bestämde sig för att öppna det<br />
stora paketet för att kanske få en ledtråd<br />
för att kunna spåra ägaren. I paketet låg ett<br />
barntäcke och två kuddar. Arbetskamra-<br />
terna tyckte att det var gulligt att han hade<br />
barnsaker på sitt rum.<br />
När arbetsveckan var slut hade ingen hört<br />
av sig. Men efter helgen när han kom till<br />
jobbet låg en av hans lappar inpetad under<br />
dörren till Svenska Elektrikerförbundets<br />
entré. På den stod det:<br />
”Hej SEF, det är jag som har glömt min<br />
sons presenter. Ni hade stängt i dag fredags<br />
då jag såg lappen. Jag kom<strong>mer</strong> åter på<br />
måndag. Tack för att ni tagit hand om mina<br />
gåvor. Vi ses på måndag. Elaine”<br />
Och senare samma dag kom Elaine och<br />
förklarade att hon hade kommit hem efter<br />
DET VAR SÅ SKÖNT ATT FÅ LÄMNA ÖVER<br />
GREJERNA, MAN BLIR BLÖDIG NÄR DET<br />
GÄLLER BARN. HAN VAR SÅ LITEN.<br />
att ha gjort kejsarsnitt och att allt varit<br />
lite rörigt och att grejerna blivit kvar på<br />
gatan. Med på armen var den nyfödda lilla<br />
sonen.<br />
– Det var så skönt att få lämna över grejerna,<br />
man blir blödig när det gäller barn.<br />
Han var så liten.<br />
26-29 Lapparna.indd 27 11-05-18 17.58.48<br />
27
LAPPAT OCH OKLART<br />
Fick du hittelön?<br />
– Hon sa att hon borde ha köpt något till<br />
mig som tack, men jag sa att bästa tacken<br />
var att sakerna kom till rätta. Det kändes<br />
skönt.<br />
Tanken slog dig aldrig att du skulle behålla<br />
grejerna?<br />
– Nej, det ger dålig karma att sno saker,<br />
säger Daniel Carlsson.<br />
HUSDJUR KAN SPRINGA bort och man kan<br />
glömma eller tappa nycklar, plånböcker,<br />
mobiltelefoner, älskade gosedjur eller en fin<br />
klocka. Då sätter man upp en lapp.<br />
Som kvinnan som tog en promenad från<br />
Gullmarsplan till Skanstull. När hon var<br />
framme och skulle se efter hur mycket<br />
28<br />
klockan var satt den inte längre på armen.<br />
Det var en Cartierklocka i guld som hon<br />
hade fått för trettio år sedan i bröllopspresent<br />
av sin man.<br />
Förtvivlad ringde hon till sin dotter och<br />
bad om hjälp. Dottern skrev lappar och satte<br />
upp längs vägen där mamman hade gått. Det<br />
stod att klockan betydde mycket för hennes<br />
mamma. Fyra timmar senare ringde en ung<br />
kille och sa att han hade hittat klockan på<br />
Skanstullsbron. Han fick hittelön.<br />
Den personliga lappen har genomslagskraft<br />
och ett värde som alternativ informationskanal.<br />
Ett företag som sysslar med<br />
vardagssäkerhet har dragit nytta av det i en<br />
nyligen avslutad kampanj. Via hundratals<br />
upptejpade lappar som liknar handskrivna<br />
har de med rubriken ”borttappat” och slutklämmen<br />
”värsta hittelönen” marknadsfört<br />
sig och spridit sin webbadress. Antalet besök<br />
på deras webb ökade med flera hundra träffar<br />
så fort kampanjen drog igång.<br />
Sämre resultat har det varit i sökandet<br />
efter kaninen Lolly Pop från Enskededalen<br />
som försvann ur sin bur en söndagsnatt i<br />
maj.<br />
När åttaåriga Sonja skulle mata sina två<br />
kaniner på morgonen innan hon gick till<br />
skolan var det bara Chocolate kvar. Lolly<br />
Pop var puts väck.<br />
– Sonja var helt förtvivlad. De båda kaninerna<br />
var systrar och månaden innan hade<br />
hon haft ettårskalas för dem, säger Sonjas<br />
mamma My.<br />
26-29 Lapparna.indd 28 11-05-18 17.58.52
Det var Sonjas idé att sätta upp lappar<br />
och hennes mamma tänkte att det var ett<br />
bra sätt för dottern att bearbeta förlusten<br />
och sorgen. De gick runt i närområdet och<br />
satte upp lappar med telefonnum<strong>mer</strong> och<br />
bild. Och naturligtvis har de letat och letat<br />
sen dess, inte minst i det närbelägna kolonistugeområdet.<br />
I skrivande stund har det gått en vecka<br />
sedan Lolly Pop försvann. Ingen har ringt<br />
– ännu.<br />
– Det är klart att Sonja hoppas att någon<br />
ska höra av sig. Men jag säger att Lolly Pop<br />
säkert har det jättebra var hon än är och<br />
kan äta hur mycket maskrosblad som helst.<br />
VISSA LAPPAR SOM sitter uppe är konkreta<br />
erbjudanden om tjänster. Det kan vara målning,<br />
flytthjälp, städhjälp, hundpassning<br />
eller språklektioner. Vid en fotbollsplan i<br />
närheten av Östberga sitter lappen som vänder<br />
sig till den som behöver hjälp med sitt<br />
piano.<br />
Det är musikern Robert Westlund som<br />
skrivit den. Han gick en stämmarkurs för<br />
några år sedan och knäcker extra med att<br />
stämma pianon. Ett arbete som tar mellan<br />
två och fyra timmar. Han säger att de flesta<br />
uppdragen kom<strong>mer</strong> genom att en kund tipsar<br />
en annan. Alltså ryktesvägen.<br />
– Men jag brukar passa på att sätta upp<br />
en lapp när jag varit och stämt i ett område<br />
jag inte varit tidigare. Folk läser dem och<br />
hör av sig.<br />
Robert säger att han inte kan sätta upp för<br />
många lappar, då blir han överhopad med<br />
jobb. För honom är det nämligen viktigt<br />
att kunderna inte ska behöva vänta i flera<br />
veckor på att han ska komma.<br />
På sina lappar skriver han både sitt<br />
hemnum<strong>mer</strong> och sitt mobilnum<strong>mer</strong>.<br />
Vågat kan tyckas, men han säger att han<br />
aldrig haft problem med att konstiga typer<br />
ringer.<br />
– Däremot kan barn busringa ibland.<br />
Antingen lägger de bara på luren eller så<br />
säger de nåt skämtsamt om pianon. Det är<br />
rätt oförargligt.<br />
Pianostämmaren Robert Westlund har<br />
gjort sin lapp i datorn och när han har<br />
kopierat den och beskurit har inte prickarna<br />
över ä:et riktigt kommit med.<br />
DET ÄR KLART ATT SONJA HOPPAS<br />
ATT NÅGON SKA HÖRA AV SIG. MEN JAG<br />
SÄGER ATT LOLLY POP SÄKERT HAR<br />
DET JÄTTEBRA VAR HON ÄN ÄR<br />
united stage artist presenterar<br />
– Det har blivit lite tokigt, men fungerar<br />
ändå.<br />
Avslutningsvis säger Södermalmspolisen<br />
att vi stockholmare är hjälpsamma och<br />
snälla med att lämna in och ta hand om<br />
grejer som vi hittar.<br />
Antingen kan man lämna in det på närmsta<br />
polisstation eller så kan man ta hem det<br />
och direkt göra en anmälan via telefon.<br />
Och så kan man sätta upp en lapp.<br />
27.8 STOCKHOLM<br />
SKEPPSHOLMEN<br />
biljetter: www.unitedstage.se,<br />
www.ticnet.se 077-170 70 70<br />
www.timbuk.nu / www.hoffmaestro.se / www.unitedstage.se<br />
26-29 Lapparna.indd 29 11-05-18 17.58.53<br />
29
Vi föds med olika utgångspunkt och förutsättningar. Men om alla människor är lika värda vem bär ansvar när<br />
individer faller? Och hur ser egentligen ansvarets förutsättningar ut. TEXT LINA ROSENGREN ILLUSTRATION ARON LANDAHL<br />
FÖRUTSATT ANSVAR<br />
30<br />
30-33 Ansvar.indd 30 11-05-18 17.55.43
Under det senaste året har förändringarna<br />
i sjukförsäkringen debatterats<br />
flitigt. På ena sidan står<br />
reformens kritiker som anklagat<br />
regeringen för att ta ifrån sjuka människor<br />
sin möjlighet till försörjning. På den andra<br />
står det nya systemets förespråkare som<br />
menar att det var nödvändigt att refor<strong>mer</strong>a<br />
en modell där människor alltför lättvindigt<br />
blev långtidssjukskrivna eller förtidspensionerade,<br />
utan att egentligen få en chans<br />
att komma tillbaka till arbetsmarknaden.<br />
Men debatten speglar också en djupare<br />
meningsskillnad, den sätter fokus på en frågeställning<br />
som alltid är lika aktuell: vem<br />
bär egentligen ansvaret för en människas<br />
hälsa och välmående – samhället eller den<br />
egna individen?<br />
Skillnaden i synen på hur ansvaret bör<br />
fördelas mellan individ och stat är vanligtvis<br />
kopplad till olika politiska ideologier och<br />
därför är det föga förvånande att höger- och<br />
vänsterpartier hanterar frågan på olika sätt.<br />
Medan högern talar om bidragsfusk och<br />
en snyltarkultur talar vänstern om offer<br />
och utsatta grupper.<br />
Men i båda fallen syftar retoriken till att<br />
skilja ut de som inte passar in i den prydliga<br />
samhällsstruktur vi byggt upp, de människor<br />
som anses sakna något som vi andra<br />
har, antingen karaktär eller förmåga.<br />
Thomas Anderberg är professor i moralfilosofi.<br />
Han tycker att ideologiseringen av<br />
frågan är olycklig eftersom den överskuggar<br />
det verkliga problemet.<br />
– Inom högern vill man individualisera<br />
så långt som möjligt, där vill man inte ha<br />
några kollektiva stödåtgärder. Det är upp<br />
till var och en att hantera sitt liv och varje<br />
människas olycka är individuell. På den<br />
andra sidan har vi vänstertraditionen. Här<br />
är det tvärtom, här använder man sig av<br />
generella regler som en ursäkt för att inte<br />
se människors individuella behov. Man vill<br />
inte skärskåda systemets brister så istället<br />
har man varit rundhänt med sjukskrivningarna.<br />
Det är dumsnällt, eller egentligen är<br />
det inte snällt utan det är snarare ett tecken<br />
på att man inte orkar ta i det.<br />
Thomas Anderberg menar att det bästa<br />
vore om alla människor, utifrån den nivå<br />
där de befinner sig, kunde pushas i rätt takt<br />
med hjälp av samhället.<br />
– Alla bör inte behandlas lika, utan som<br />
individer med olika utgångspunkt och olika<br />
förutsättningar. Man bör ha en kollektiv<br />
överenskommelse om att alla ska behandlas<br />
individuellt. En sådan apparat har vi delvis<br />
utvecklat i Sverige. Men den har tagit stryk<br />
av alla sparkrav.<br />
UNDER UPPLYSNINGEN, i mitten av 1700-talet,<br />
väcktes idén om alla människors lika värde.<br />
30-33 Ansvar.indd 31 11-05-18 17.56.01<br />
31
FÖRUTSATT ANSVAR<br />
Då uppstod också begreppet ”mänskliga rättigheter”<br />
som innebar att varje enskild person,<br />
i egenskap av att vara människa, hade<br />
en uppsättning okränkbara rättigheter som<br />
”rätten till liv” och ”rätten till frihet”.<br />
Under samma period lanserades idén<br />
om medborgarskap. Medborgarskapet var<br />
inte bara knutet till rättigheter utan också<br />
till skyldigheter, som att alla medborgare<br />
skulle betala skatt och leva i enlighet med<br />
de lagar och regler som rådde i det land<br />
där man var medborgare. När FN bildades<br />
efter andra världskriget skapade man konventionen<br />
om de mänskliga rättigheterna.<br />
Konventionen har undertecknats av majoriteten<br />
av världens länder och de mänskliga<br />
rättigheterna anses därför ofta stå över de<br />
medborgerliga rättigheter och skyldigheter<br />
som finns i varje enskilt land.<br />
Människor har dem oavsett om de är<br />
medborgare eller inte och till skillnad från<br />
de medborgerliga rättigheterna kräver de<br />
ingen motprestation. Du behöver inte lyda<br />
lagen eller betala skatt för att ha mänskliga<br />
rättigheter, åtminstone inte i teorin.<br />
Men i praktiken har synen på såväl<br />
mänskliga som sociala rättigheter förändrats<br />
genom åren. Karl Persson är doktorand<br />
i filosofi vid Göteborgs Universitet. Han<br />
arbetar med en avhandling om etik och<br />
ansvarsfrågor inom hälso- och sjukvården.<br />
– Förr talade man mycket om behovsperspektivet,<br />
att den som har störst behov ska<br />
prioriteras. Men nu har man tröttnat lite på<br />
det perspektivet och då har ansvarsperspektivet<br />
kommit in som ett attraktivt alternativ.<br />
Inom vården har det blivit allt vanligare<br />
att man tänker sig att någon typ av motprestation<br />
ska till för att de sociala rättigheterna<br />
ska infrias, säger Karl Persson.<br />
– Om man tar organdonation som ett<br />
exempel så kan man kräva att patienten är<br />
villig att ändra vissa beteenden, annars får<br />
de inga nya organ. Det finns många fall där<br />
exempelvis missbrukare eller alkoholister<br />
har avlidit för att de inte varit villiga att<br />
förändra sin livsstil. Men det finns också<br />
fall där läkare prioriterat ner missbrukare<br />
i väntan på nya organ, just för att de har<br />
missbrukat och därmed själva bidragit till<br />
32<br />
att förstöra sina organ. Läkarna har förstås<br />
ingen laglig rätt att fatta de här besluten<br />
men rent tekniskt får man prioritera ner<br />
människor som kan tänkas ha ett beteende<br />
som gör behandlingen effektlös i framtiden,<br />
och även om det gäller en person som slutat<br />
missbruka kan läkaren säga att det finns<br />
tecken som tyder på att den här personen<br />
kom<strong>mer</strong> att återfalla i missbruk om den<br />
exempelvis får ett nytt hjärta.<br />
Thomas Anderberg menar att rättigheter<br />
är ett väldigt diffust sätt att tala om människors<br />
grundläggande behov eftersom man<br />
kan tänja på rättigheter hur långt som helst.<br />
– Är det exempelvis rimligt att tänka sig<br />
att ”alla människor har rätt till arbete” som<br />
det står i FN-konventionen?<br />
Men det största problemet med rättighetsbegreppet<br />
är kanske att det kan utnyttjas<br />
mot de svaga i samhället. Abortmotståndare<br />
kan använda det för att hävda rätten<br />
till liv och marknadsliberaler kan använda<br />
det för att argumentera för rätten till sin<br />
inkomst, det vill säga, rätten att inte betala<br />
skatt. Dessutom finns många människor<br />
som valt att tolka tanken om ”människors<br />
lika värde” som att alla människor har<br />
samma förutsättningar i livet, och så är det<br />
förstås inte.<br />
EN AV DE STARKAST bidragande faktorerna för<br />
ett lyckligt liv är att födas på rätt plats vid rätt<br />
tillfälle, och för det krävs tur. Lika lite som<br />
du kan bestämma vilken historisk epok och<br />
FOLK TENDERAR ATT SE SIG SJÄLVA<br />
OCH SINA GELIKAR SOM NORMEN OCH<br />
UPPFATTA ANDRA SOM KONSTIGA.<br />
vilken familj du föds i, lika lite inflytande<br />
har du över de nedärvda egenskaper du har<br />
med dig och hur de värderas i det samhälle<br />
där du hamnar.<br />
– Det finns en tendens bland människor<br />
att tänka ”Gud gillar de som är bra”, inom<br />
filosofin kallas det ”moral luck”. De människor<br />
som har gynnsamma förutsättningarna<br />
i livet vill inte gärna se den betydelse<br />
som turen har, de vill ofta tillskriva sig äran<br />
själva, säger Thomas Anderberg som menar<br />
att det är en förklaring till att de som ”lyckats”<br />
kan ha svårt att förstå varför andra inte<br />
gör det.<br />
– Om man utgår ifrån att alla har samma<br />
möjligheter är det naturligt att man säger:<br />
”Ryck upp dig! Om jag klarat det här så kan<br />
du. Det finns ingen anledning att du ska leva<br />
på mig.” Om man däremot inser att alla inte<br />
har samma möjligheter måste man börja<br />
tänka på vilket ansvar olika grupper har.<br />
Med stor makt följer stort ansvar. Problemet<br />
är bara att de som har makt också<br />
tenderar att tillhöra den grupp som har<br />
gynnsamma förutsättningar.<br />
– Jag tror absolut att det är ett problem<br />
att makthavare inte tillhör de grupper som<br />
har den här typen av problem. Styrkan med<br />
demokrati är att alla människor är med och<br />
påverkar, men så länge långtidssjukskrivna<br />
och arbetslösa är underrepresenterade<br />
kom<strong>mer</strong> de ha svårt att föra fram sina frågor,<br />
säger Karl Persson.<br />
Ju större klyftorna i samhället är, desto<br />
<strong>mer</strong> separerade blir människor med makt<br />
från andra människor, menar Thomas<br />
Anderberg.<br />
– För att vi ska känna empati krävs att vi<br />
känner igen oss i, och kan relatera till, andra<br />
människor. Folk tenderar att se sig själva<br />
och sina gelikar som normen och uppfatta<br />
andra som konstiga. Om samhället är för<br />
skiktat minskar empatin och benägenheten<br />
att underlätta för andra som har det sämre.<br />
ETT DILEMMA FÖR de flesta samhällen är att de<br />
resurser som finns tillgängliga för att hjälpa<br />
människor är begränsade. Det kom<strong>mer</strong> hela<br />
tiden en strid ström av nya mediciner och<br />
tekniker inom hälso- och sjukvården men<br />
problemet är att de kostar fruktansvärt<br />
mycket pengar, säger Karl Persson.<br />
– Vi skulle kunna lägga hela vår BNP på<br />
det här området och det skulle fortfarande<br />
inte räcka till för att ge människor den bästa<br />
vård som finns att tillgå.<br />
Därför måste man prioritera. Och frågan<br />
är förstås hur man bäst gör det. Alla människor<br />
kan drabbas av otur, man kan bli<br />
sjuk, utbränd eller råka ut för en olycka,<br />
men vissa problem för också med sig en<br />
moralisk stigmatisering.<br />
– Tittar man exempelvis på dem som skadats<br />
i trafikolyckor så lägger man fruktansvärt<br />
stora resurser för att hjälpa dem, trots<br />
att de kanske inte har möjlighet att komma<br />
tillbaka till arbetslivet. Men för många känns<br />
det inte lika självklart att lägga resurser på<br />
missbrukarvård, även om missbrukare är<br />
en av de grupper som har det allra sämst,<br />
och som man kan göra väldigt mycket för<br />
att hjälpa tillbaka till samhället. Här är det<br />
30-33 Ansvar.indd 32 11-05-18 17.56.01
värt att sätta in stora insatser, om inte annat<br />
av kostnadsskäl, säger Karl Persson.<br />
Man kan också ha upplevt saker i barndomen<br />
som gjort att man haft svårt att klara<br />
av skolan och löper högre risk att drabbas<br />
av psykisk ohälsa eller utveckla missbruk.<br />
Då det kom<strong>mer</strong> till barn, bär samhället<br />
det yttersta ansvaret för deras hälsa och välmående.<br />
Om en person som far illa under<br />
barndomen får svårigheter senare i livet,<br />
borde det då inte ligga på samhällets ansvar<br />
att kompensera den personen?<br />
– Det är något som bland annat vänsterliberaler<br />
i USA hävdar, säger Thomas Anderberg.<br />
– Om man baserar politik på tanken att<br />
alla har samma grundförutsättningar måste<br />
man också se till att de har det i verkligheten,<br />
och då måste man kanske sänka kravnivåerna<br />
för vissa grupper eller hjälpa dem<br />
med utbildning och liknande.<br />
DET FINNS MÅNGA olika skäl till att människor<br />
faller ur systemet, vissa är <strong>mer</strong> uppenbara<br />
än andra. Men inget av dem innebär att individen<br />
går helt fri från ansvar.<br />
I den mån det går, har samhället rätt<br />
att kräva anpassning. Men då måste man<br />
också från samhällets sida vara beredd att<br />
erbjuda de verktyg som varje enskild person<br />
behöver för att nå dit, menar Thomas<br />
Anderberg.<br />
– Ett olyckligt liv kan se ut på tusen olika<br />
sätt och vilka behov varje individ har är inget<br />
man generellt kan bestämma uppifrån.<br />
Det är något som de som arbetar med de här<br />
grupperna på basplanet måste besluta om.<br />
Att ställa krav utan att se till individens<br />
förutsättningar är meningslöst. Med hjälp<br />
av tvång och ”hårdare tag” kan man kanske<br />
sätta dit ett fåtal bidragsfuskare, men på det<br />
stora hela riskerar man att stjälpa fler än<br />
man hjälper, tror både Thomas Anderberg<br />
och Karl Persson.<br />
– Att samhället stimulerar människor till<br />
att skaffa sig jobb eller utbildning är bra.<br />
Men att exempelvis låta människor som<br />
inte har råd att betala hyran bo på gatan för<br />
att de ska lära sig värdet av att ha en stabil<br />
inkomst är bara fånigt, särskilt om det gäller<br />
personer som man vet inte bemästrar<br />
den här typen av situationer, säger Karl<br />
Persson.<br />
De allra flesta människor är sociala varelser<br />
som vill leva ett normalt liv och dra med<br />
sitt strå till stacken. Social status är viktigt<br />
för identiteten och den som inte känner sig<br />
behövd i samhället får lätt en negativ självbild.<br />
Att alltför lättvindigt räkna ut människor<br />
som får problem är därför ett dåligt<br />
alternativ menar Karl Persson.<br />
– Om man vill att människor ska fungera<br />
normalt, eftersom det är det som gör dem<br />
lyckliga på lång sikt, måste man ställa krav<br />
på dem. Men samtidigt finns det en populistisk<br />
tendens att säga att om man bara<br />
låter människor sköta sig själva och vara i<br />
fred, utan att sätta in insatser eller anpassa<br />
dem till människors behov så kom<strong>mer</strong> allt<br />
gå jättebra. Så är det inte. Det slår jättehårt<br />
mot de som exempelvis kom<strong>mer</strong> från hem<br />
med lågutbildade föräldrar eller från fattiga<br />
stadsdelar. Man måste ge stöd åt människor,<br />
samtidigt som man också ger dem<br />
frihet att känna att de faktiskt klarar av att<br />
göra saker. Det är en svår balansgång.<br />
MEN VAD SKA man då göra med så kallade<br />
”hopplösa fall”. Personer som man lagt ner<br />
oändliga resurser på men som trots detta<br />
inte kan eller vill återanpassas till samhället?<br />
Thomas Anderberg och Karl Persson<br />
menar att det finns mycket som tyder på att<br />
samhället, på lång sikt, ändå tjänar på att<br />
ta hand om dessa människor. Det har dels<br />
att göra med den så kallade tillitstanken –<br />
genom att skapa ett jämlikt samhälle där<br />
empatin är hög ökar man tilliten mellan<br />
medborgare. Hög tillit bidrar bland annat<br />
till att hålla nere korruptionen och underlätta<br />
ekonomiska transaktioner, något som<br />
bidrar till att stärka ekonomin.<br />
I samhällen som tillåter att människor<br />
slås ut eroderas tilliten och det tenderar<br />
också att leda till minskad trygghet och frihet,<br />
även för de som har det bättre ställt.<br />
– Om man inte kan relatera till människor<br />
som har det sämre tenderar man att se dem<br />
som ett hot. Om man tittar på exempelvis<br />
USA så har detta lett till att många valt att<br />
leva i gated communities för att skydda sig<br />
mot andra människor som man upplever<br />
som hotfulla, säger Karl Persson.<br />
När det kom<strong>mer</strong> till så kallade ”hopplösa<br />
fall” är gruppen dessutom relativt liten och<br />
att ta hand om dessa människor, och se<br />
till att det lever ett så bra liv som möjligt,<br />
innebär inga stora kostnader för samhället,<br />
säger Karl Persson.<br />
– Ofta handlar det ju <strong>mer</strong> om en moraliserande<br />
inställning än om fakta. Om man<br />
exempelvis tar gruppen missbrukare, och<br />
ger dem en lägenhet och sjukvård, så kostar<br />
det inte så mycket att ha ett antal sådana<br />
individer i ett land som Sverige. När man<br />
väljer att inte underlätta för den här gruppen<br />
handlar det snarare om att man tänker<br />
att det kan göra att fler hamnar i missbruk.<br />
Men det finns ingenting som tyder på att det<br />
är så. Människor vill i allmänhet vara goda<br />
samhällsmedborgare, de vill gå till arbetet<br />
på morgonen och ha en regelbunden kontakt<br />
med familj och vänner.<br />
– Om man nu tycker att det känns som<br />
att vissa personer är snyltare som lever på<br />
systemet räcker det ju egentligen med att<br />
ställa sig frågan: Skulle jag vilja leva den<br />
här personens liv? Om inte, finns det ju inte<br />
så mycket att vara avundsjuk på, säger Thomas<br />
Anderberg.<br />
30-33 Ansvar.indd 33 11-05-18 17.56.14<br />
33
34<br />
34-37 Sahara Hotnights.indd 34 11-05-18 17.56.55
Efter fyra år gamla platinasäljande albumet What If Leaving Is A Loving Thing är nu Sahara Hotnights tillbaka<br />
med sin första skiva med eget material. En skiva där text och omslag talar sitt eget språk och titel därför inte<br />
behövs. <strong>Situation</strong> <strong>Sthlm</strong> har träffat bandet. TEXT CYRIL HELLMAN FOTO HANNAH MODIGH<br />
TILL FÖRFOGANDE<br />
Sahara Hotnights är aktuella med<br />
ett nytt självbetitlat album. En<br />
varierad skiva som innehåller både<br />
gitarriffande rock och traditionell<br />
pop med tjejkörer. Låtar som när man tror<br />
att man greppat dom byter skepnad.<br />
JOSEPHINE FORSMAN: Vi har varit noga med<br />
detaljer, att det ska röra på sig så att det blir<br />
intressant.<br />
MARIA ANDERSSON: För mig känns den bra<br />
för att den är distanserad samtidigt som den<br />
är extremt personlig. Den är nära och uppriktig<br />
fastän ljudbilden är stökig och långt<br />
borta. Samtidigt är text och uttryck intimt.<br />
Varför tog det fyra år med en ny studioskiva?<br />
JOSEPHINE: Vi har turnerat väldigt mycket<br />
och eftersom vi emellan gjorde coverskivan<br />
är det som om tiden bara har sprungit iväg.<br />
MARIA: Vi har gjort konstiga experiment<br />
som att vara ute med stråkorkester, turnerat<br />
i Kina, lite alternativspelningar.<br />
JOSEPHINE: Vi betade av många av de<br />
märkliga saker vi ville göra.<br />
Varför är nya skivan självbetitlad?<br />
MARIA: Ibland har jag en titel redan från<br />
start som sammanfattar skivan. Nu hade jag<br />
inte det. Sen har vi ett så fint omslag som vi<br />
inte ville befläcka. Jag tycker också texterna<br />
kan tala sitt eget språk utan att behöva sammanfattas<br />
av en övergripande titel.<br />
JENNIE ASPLUND: Ser man omslaget vet<br />
man att det behövs ingen titel. Det behövs<br />
inte kladdas ned.<br />
JOHANNA ASPLUND: Jag tycker alla band<br />
ska göra en självbetitlad skiva någon gång.<br />
Om det sedan är den viktiga jätteskivan vet<br />
jag inte.<br />
Men det brukar vara lite Spinal Tap över<br />
självbetitlade album, vitt eller svart som<br />
Metallicas. Det här med en snygg 50-talsserieteckning<br />
av er som flygvärdinnor skär sig<br />
mot det.<br />
MARIA: Omslaget refererar till flygvärdinnors<br />
”at your service”. Att ha kontroll över<br />
hur det sociala spelet fungerar. Att kunna<br />
bibehålla en distans. Är det inställsamhet?<br />
Eller har man servicemasken på sig för att<br />
det helt enkelt handlar om integritet. Ett<br />
skydd. Såna här tankar finns även i texterna.<br />
JOSEPHINE: På den här skivan har vi varit<br />
duktiga på att inte ha referenser, det gäller<br />
allt från låtar till skivomslag. Vi gick på<br />
magkänsla och omslaget kändes som att<br />
det passade till att vara självbetitlat. Idén<br />
till motivet tog vi fram med fotografen Jens<br />
Assur. Vi älskar den här estetiken och det<br />
kändes kul att det inte var ett standard<br />
Sahara Hotnights-omslag för jag tror folk<br />
har en bild av hur det ser ut.<br />
Foo Fighters Dave Grohl var ett av namnen de<br />
tittat på som producent.<br />
JENNIE: Han lät intresserad men hade så<br />
många projekt och vi orkade inte vänta.<br />
Han var peppad men tiden fungerade inte<br />
för oss. Det hade blivit ett 2012-projekt och<br />
vi ville komma igång med en gång. Vi har<br />
spelat ihop några gånger och ska i sommar<br />
vara förband åt Foo Fighters i Oslo.<br />
JOHANNA: Vi gjorde också deras första<br />
singel ”Big Me” på vår coverskiva och det<br />
var tänkt att han skulle ha sjungit duett på<br />
den. De är gamla hjältar som alltid figurerat<br />
hos oss.<br />
Valet av producent föll på Jari Haapalainen.<br />
Han och er förra producent Björn Yttling<br />
producerar nästan all bra svensk musik<br />
som släpps nu. Finns inte risken att det blir<br />
likformat?<br />
JOSEPHINE: Det är alltid risken med producenter.<br />
MARIA: Om man ska vara krass och tänka<br />
svenska producenter. Hur många finns<br />
det då? Vi tänkte i andra banor tills vi upptäckte<br />
att den mest självklara fanns framför<br />
näsan.<br />
JOHANNA: Jag såg det som intressant för<br />
Jari kändes inte som någon som vi borde<br />
välja eller å andra sidan den musik han<br />
skulle välja att jobba med. Det kändes på<br />
något sätt spännande. Björn Yttling är grym<br />
och vi talade om att jobba ihop men då<br />
skulle det ha blivit den tredje skivan med<br />
honom. Det som är kul är att experimentera<br />
både med människor och musik.<br />
JOSEPHINE: Det är så mycket annat än det<br />
rent ljudmässiga som spelar in. Vad han är<br />
för person och hur vi ville att den producent<br />
vi letade efter skulle vara. Vi ville att<br />
han skulle finnas tillgänglig hela tiden och<br />
bara ägna sig åt oss – <strong>mer</strong> eller mindre livegen.<br />
Han var beredd att vara det. Beroende<br />
34-37 Sahara Hotnights.indd 35 11-05-18 17.57.00<br />
35
TILL FÖRFOGANDE<br />
på var man står i sin karriär tänker man på<br />
sånt här. En annan kompis vi frågade sa ”jag<br />
orkar inte producera längre, för jag orkar<br />
inte vara psykolog åt banden”. Det handlar<br />
nästan mest om sånt.<br />
Vad är det man bråkar om?<br />
JOSEPHINE: I och med att musik är pur<br />
anarki känner man på olika sätt och vill få<br />
igenom sin vilja. Man känner på olika sätt<br />
inför sångtagningar och trumtagningar.<br />
Man har en känsla för det. När den känslan<br />
diffar med någon annan blir det råsvårt att<br />
veta hur man ska göra. Dels vill man vara<br />
öppen för att gå nya vägar och sen måste<br />
man lita på magkänslan. Det är helt omöjligt<br />
att det vore friktionsfritt och det hade ju<br />
också varit ointressant.<br />
Är det Josephine som gör musik och Maria<br />
texter?<br />
JOSEPHINE: Nej. Genom åren har alltid<br />
Maria skrivit alla texter, sen gör vi låtar var<br />
för sig.<br />
MARIA: Det är fair game. För vi skriver låtar<br />
parallellt men kan inte bråka med varandra<br />
om vems idéer som är bäst så vi lämnar<br />
åt producenten att avgöra vems låtar som<br />
duger.<br />
Varför skriver inte ni systrar låtar?<br />
JENNIE: Det har aldrig varit min grej.<br />
Känns som om jag har ett annat kall. Jag har<br />
aldrig tyckt det varit kul att ens spela själv.<br />
JOHANNA: Jag tycker att de har gjort ett så<br />
fantastiskt jobb i alla år. För många kockar<br />
brukar inte bli en bra soppa. Det är på<br />
något sätt tur att vi inte är låtskrivare. Då<br />
skulle det kunnat ha blivit för spretigt. Folk<br />
brinner mest för sina egna låtar och jag vet<br />
band som har svårt att få ihop något för att<br />
alla värnar om sina hjärtelåtar. Ekonomiskt<br />
gör ju alla band som de vill med uppdelning<br />
av intäkter och vi har en specialdeal.<br />
Vilka är era influenser?<br />
MARIA: Det är varierat jag lyssnar mycket<br />
på John Cale, Warren Zevon, Joan Baez.<br />
Det kan komma en singersongwriter-skiva?<br />
MARIA: Ja, det kan komma vad som helst.<br />
36<br />
Det spelar ingen roll vilken intensitet, styrka,<br />
om det är rock eller mjukt. Någonstans<br />
är det ändå alltid melodierna jag tar till mig<br />
när jag lyssnar på annan musik.<br />
JOSEPHINE: Det visar sig ofta i demoversionerna<br />
av våra låtar, att det inte handlar<br />
om att det ska vara hårt. Essensen av det<br />
är någonting annat. Sen så har vi ett sound<br />
och det har vi väl fattat nu. Som gör att det<br />
låter som Sahara Hotnights när vi kom<strong>mer</strong><br />
ihop oss.<br />
ÄVEN OM DU KOMMER TILL EN MINDRE<br />
STAD I TYSKLAND FINNS DET ETT<br />
RENODLAT ROCKSTÄLLE DÄR DET<br />
SPELAR BAND FRÅN MORGON TILL<br />
KVÄLL, DET KAN JAG UPPSKATTA.<br />
Little Steven har sagt att Josephine är<br />
en trummis i världsklass. Du har ett hårt<br />
trumsound i stil med hårdrocktrummisar som<br />
Tommy Lee och John Bonham. Vilka är dina<br />
förebilder?<br />
JOSEPHINE: De jag tycker är roligast att<br />
titta på är just Tommy Lee och Dave Grohl.<br />
De spelar absolut stenhårt. De spelar kanske<br />
lite mindre tekniskt men desto <strong>mer</strong> på<br />
styrka. Så har det alltid varit. Det är det som<br />
jag går igång på.<br />
Ni skaffade era musikaliska grunder i kommunala<br />
musikskolan i Robertsfors. Ni är<br />
födda 1981 och bildade bandet redan 1993.<br />
JOSEPHINE: Vi höll på med mycket annat<br />
men vi fick ganska tidigt uppmärksamhet<br />
via musiken. Det gjorde väl att vi fortsatte.<br />
MARIA: Fast vi tyckte ju det här var<br />
roligt…<br />
JOSEPHINE: Men vi hade lika bra kunnat<br />
sätta upp teater om vi varit talanger inom<br />
det.<br />
Namnet tog ni efter en travhäst…<br />
JOSEPHINE: Jag var i Australien och satsade<br />
på en häst utan att veta någonting och<br />
vann en struntsumma.<br />
JOHANNA: Vi hette Daltons men hann precis<br />
byta innan talangjakten. Daltons smällde<br />
inte så högt. Vi hade tio femton andra förslag<br />
på namn och bytte namn varje vecka.<br />
Namnet var ingen big deal men vi kände att<br />
det vore smart att behålla ett.<br />
MARIA: Alla band man älskade hade två<br />
ord i namnet. Vi hade många förslag från<br />
låtar vi tyckte lät alternativt på ett a<strong>mer</strong>i-<br />
kanskt sätt. Så det blev Sahara Hotnights<br />
vilket egentligen är tre ord men vi gjorde<br />
det till två, som med Soundgarden.<br />
Jag visar en utskrift av Sahara Hotnights<br />
första intervju för Västerbottens-Kuriren i<br />
september 1996. Bandet sitter på en motorcykel<br />
och är fortfarande barn.<br />
JOHANNA: Bilden är tagen hemma i pappas<br />
garage. Det är strax före vi vann talangjaktstävlingen<br />
i Skellefteå. Priset var att spela<br />
in en EP.<br />
JENNIE: Pappa är mycket stolt över att<br />
hans hoj, en 70-tals Kawasaki, är med i vår<br />
första intervju.<br />
Vad hade ni för idoler på den tiden?<br />
JOHANNA: Jag minns inte vad vår första låt<br />
inspirerades av <strong>mer</strong> än att den var instrumental<br />
och jag spelade synth. Men det var<br />
väl Michael Jackson och sånt.<br />
JENNIE: Det var tvära kast i den åldern.<br />
Sen när vi snöade in på Seattle-scenen<br />
hade vi svårt att slita oss ifrån det. I Västerbotten<br />
var det mycket grunge och hardcore<br />
som gällde. Vi drog till Umeå och lyssnade<br />
på hardcore och köpte grungeplattor. Vi<br />
försökte efterlikna grunge så mycket vi<br />
kunde.<br />
JOHANNA: Vi trodde att vi var med i Umeås<br />
straight edge-scen (punk/hardcore med<br />
avhållsamhet från tobak, alkohol, narkotika<br />
och promiskuös sex – i Umeå var det<br />
Refused som tog täten inom straight edge)<br />
utan att vara det. Skillnaden var ju också<br />
att vi var så unga att vi inte ens hade börjat<br />
dricka och behövde inte ens ta ställning.<br />
Men vi repade varje fredag på samma ställe<br />
där det hölls konserter. Vi tog bussen in för<br />
att repa och målade sen X på handen och<br />
smet in på konserten med de andra.<br />
Det på 90-talet heta indiebolaget West<br />
Side Fabrication gav dom första skivkontraktet.<br />
En inte helt smärtfri upplevelse.<br />
Sahara Hotnights fick höra att de borde<br />
skriva texter som deras andra band Bear<br />
Quartets sångare tillika hyllade poet Mattias<br />
Alkberg. Nu har de tagit en av deras medlemmar<br />
Jari Haapalainen som producent.<br />
MARIA: Jari har precis slutat i Bear Quartet.<br />
Men det känns ändå som att man tar lite<br />
revansch. Nästlar sig in bland de stora grabbarna.<br />
Det var lite svårt att mäta sig med<br />
Mattis socialrealism och förmåga att skriva<br />
texter när man själv var 16 år och gick i ettan<br />
på gymnasiet. Men, men – jag tar igen…<br />
Genom åren har de ibland stämplats som<br />
tjejband. Något de inte verkar gilla.<br />
34-37 Sahara Hotnights.indd 36 11-05-18 17.57.00
SAHARA HOTNIGHTS MEDLEMMAR: Maria Andersson (gitarr, sång), Jennie Asplund (gitarr), Johanna Asplund (bas), Josephine Forsman (trummor).<br />
SKIVOR: Sparks (2009), What If Leaving Is A Loving Thing (2007), Kiss & Tell (2004), Jennie Bomb (2001), C’mon Let’s Pretend (1999), Suits Anyone Fine (EP)<br />
(1997). AKTUELLA: Nya skivan Sahara Hotnights och turné.<br />
JOHANNA: När vi gjorde den där första<br />
intervjun fattade vi inte ens den frågan. Vi<br />
hade aldrig tänkt tanken att det skulle vara<br />
annorlunda vilket nu i efterhand känns<br />
som en skön inställning, att man redan då<br />
inte var färgad av någonting. Idag är man<br />
<strong>mer</strong> trött på frågan.<br />
Fick ni kämpa hårdare eller lättare än om ni<br />
varit ett killband?<br />
JENNIE: Det där handlar om olika situationer.<br />
Ibland passar man i någons idé kring<br />
något. Eller på någons festival för att man är<br />
det ena eller det andra, en viss genre. Det är<br />
alltid saker som spelar in. Ibland har man<br />
nog känt att ”vi borde ha fått det där”. Vi<br />
har aldrig gjort det här till en fråga. Det har<br />
aldrig varit ett problem för oss. Jag ser det<br />
som att vi är ett av Sveriges stora band på<br />
samma villkor som de andra banden.<br />
Med andra skivan Jennie Bomb började<br />
de turnera i Europa och USA.<br />
JOHANNA: Det enda som ekade i huvudet<br />
var Pelle Gunnerfeldts (Fireside) kommentar<br />
att ”alla band som turnerar i USA splittras för<br />
att det är så jobbiga turnéer”. Vi gjorde listor<br />
där vi bockade av problemen som uppstått.<br />
Det här var precis när man börjat fatta att det<br />
inte var kul att åka ut och resa. Lite av det<br />
tråkiga med det här är att man reser till alla<br />
fantastiska platser utan att kunna se allt som<br />
man skulle välja om man reste privat. Man<br />
blev förblindad över hur långt det var kvar<br />
och bara satt och bockade av allt jobbigt.<br />
Var är bäst att turnera?<br />
JOHANNA: Tyskland är grymt.<br />
JENNIE: Där är så mycket bra klubbar att<br />
det inte ens går att jämföra med Sverige.<br />
Var man än åker ut i landet här hemma får<br />
man trängas på svennediscon. Även om<br />
du kom<strong>mer</strong> till en mindre stad i Tyskland<br />
finns det ett renodlat rockställe där det spelar<br />
band från morgon till kväll, det kan jag<br />
uppskatta. Australien är bra för att man får<br />
flyga mellan gigen.<br />
Sahara Hotnights har funnits i nästan<br />
20 år men medlemmarna är så unga att<br />
när de talar om att ta MC-kort säger de<br />
att det beror på annalkande 30-årskris.<br />
Ni har inte arbetat med något annat än det<br />
här, ska ni fortsätta att spela så länge som<br />
ni kan?<br />
JOHANNA: Jag fortsätter att spela så länge<br />
Sahara finns. Man ska aldrig säga aldrig,<br />
jag tycker även det är kul att spela<br />
med kompisar. Men att karriärsmässigt<br />
satsa 100 procent, det kom<strong>mer</strong> jag aldrig<br />
att göra med något annat band. Däremot<br />
kom<strong>mer</strong> jag på ett eller annat sätt fortsätta<br />
att pyssla med musik. Jag ser en ände vid<br />
varenda platta. För man tänker att ”nu gör<br />
vi den här plattan och sen så kanske det<br />
inte blir något <strong>mer</strong>”. Så har jag tänkte med<br />
de senaste tre, fyra plattorna. På något sätt<br />
är det skönt för då känns det som att man<br />
brinner för det här just nu. Och man får<br />
göra det nu.<br />
34-37 Sahara Hotnights.indd 37 11-05-18 17.57.04<br />
37
Om man tänker forspaddling, orientering och bergsklättring går<br />
tankarna till storslagen natur, djupa skogar och orörda älvar. Men<br />
faktum är att det går att ägna sig åt vildmarksliv mitt i Stockholm.<br />
TEXT GERD ERIKSSON FOTO FRANK ASCHBERG<br />
VILDMARK<br />
MITT I STAN<br />
Vattnet är tio grader varmt när Zindy<br />
Johansson och Mattias Strömberg<br />
hoppar i som små ankor med sina<br />
färgglada forskajaker från en brygga<br />
strax bakom af Chapman. Några paddeltag<br />
senare är de framme vid Norrström och den<br />
gamla stenvalvsbron där det forsar rejält. En<br />
efter en paddlar medlemmarna i Kanotklubben<br />
Strömstararna fram för att surfa på det<br />
forsande vattnet. Det dånar om vattenmassorna<br />
och paddlarna i deras händer går som<br />
vispar för att de ska hålla sig kvar på vågen.<br />
Just den här kvällen passerar vattnet i en hastighet<br />
av 175 kubikmeter per sekund.<br />
– Det gäller att jobba hela tiden för att surfa<br />
på vågen. Vissa dagar är vattentrycket så<br />
hårt att man rollar hela tiden, andra dagar<br />
går man nästan inte runt en enda gång,<br />
säger Zindy Johansson.<br />
Kanotklubben Strömstararna tränar<br />
varje tisdag. Antingen är de i Stallkanalen<br />
vid Slottet där det är snällare paddling eller<br />
vid Norrbro som bjuder på tuffare fors. Och<br />
att det är möjligt att forspaddla mitt i stan<br />
beror på att vattnet i Mälaren blir för högt<br />
och måste släppas ut i Östersjön med jämna<br />
mellanrum. Det regleras med dammluckor<br />
under Riksbron.<br />
– De är Stockholms hamn som sköter det<br />
och vi har full koll på när dammluckorna är<br />
öppna, vilken vattennivå det är i Mälaren<br />
och vilket tryck det är på vattnet, säger Mattias<br />
Strömberg.<br />
ALLA SINNEN ÄR med när du paddlar. Zindy<br />
säger att hon blir mest trött i ryggen och<br />
38<br />
höftböjen medan Mattias säger att man kan<br />
bli rätt trött i benen också. Blåmärken hör<br />
till, annars är det en sport utan några större<br />
skador. Det råder dock hjälmtvång.<br />
Trots att man sitter en och en i sin kajak<br />
säger båda att det är socialt att paddla forskajak.<br />
När man inte ligger på vågen och surfar<br />
kan man ligga i bakvattnet och snacka<br />
med varandra om paddling eller om vad<br />
som helst.<br />
– Vi har som policy att man inte ska paddla<br />
i forsen ensam då det finns risker med att<br />
sitta fast i en kajak i strömmande vatten. I<br />
Strömmen är det egentligen inga större problem<br />
eftersom det inte finns några naturliga<br />
faror som stenar och träd. Men man får<br />
akta sig för fiskelinor.<br />
Sedan kan det tyckas en smula farligt att<br />
sitta i en liten forskajak och passera framför<br />
alla skärgårdsbåtar som går i skytteltrafik<br />
från och till Strömkajen sommartid. Men<br />
Mattias Strömberg menar att det aldrig varit<br />
några problem, de samsas på vattnet.<br />
ATT PADDLA FORSKAJAK är en året-runt-sport.<br />
Visst är det kallare på vintern, men Zindy<br />
menar att isblocken som man brottas med<br />
bara är lite som kusinerna från landet – de<br />
dyker upp när man minst anar det.<br />
Och efter en paddling i iskallt vatten är<br />
det skönt att komma tillbaka till klubbhuset<br />
på Skeppsholmen och den obligatoriska<br />
bastun.<br />
– Stockholm är en av de få städer där det<br />
går att forspaddla mitt i stan. Det tror jag är<br />
rätt unikt, säger Mattias Strömberg.<br />
KAJAK ANTAL UTÖVARE I STOCKHOLM: finns<br />
ingen uppgift på detta. Enligt Svenska Kanotförbundet<br />
paddlar en halv miljon människor i Sverige<br />
varje år. SÄSONG: Året runt. FORSKAJAK – OLIKA<br />
GRENAR: 1. Slalom (OS-gren) där man tar olika<br />
38-41 Vildmark STHLM.indd 38 11-05-18 18.00.01
portar i forsen på snabbast tid. 2. Kajakkross, mycket publikfriande gren där fyra paddlare försöker hinna ner för en bana snabbast. Knuffar är tillåtet.<br />
3. Freestyle, olika trick när man surfar på en våg eller vals. TRE TERMER: 1. Eskimåsväng – tricket för att komma upp igen när du har gått runt. 2. Bakvatten<br />
– lugnt vatten bakom en sten eller en bropelare. 3. Kungligt plattvatten – vattnet utanför Slottet då dammluckorna i Mälaren är stängda. TESTA PADDLA<br />
KAJAK: Kanotklubben Strömstararna – enda klubben för forskajak i Stockholm. De har både prova-på-paddlingar och grundkurser på helger. Utrustning får<br />
man låna av klubben.<br />
38-41 Vildmark STHLM.indd 39 11-05-18 18.00.15<br />
39
VILDMARK MITT I STAN<br />
ORIENTERING ANTAL UTÖVARE I STOCKHOLM: 5000. SÄSONG: Vår, sommar och höst. FORMER AV ORIENTERING: Sprintlopp, medel- och långdistanslopp.<br />
Hur långt varje lopp är beror på ålder. TRE TERMER: 1. Definitionshållare –plastficka med beskrivning av kontrollernas positioner. 2. TC – tävlingscentrum.<br />
3. Vägval – efter ett lopp är det just det man alltid vill diskutera. TESTA ORIENTERING: Svenska Orienteringsförbundet har prova-på-orientering på flera platser i<br />
Stockholm. Du kan välja längd och svårighetsgrad på banan själv. Kostar 40 kronor och då får du behålla kartan när du är klar. Gå in på www.motionsorientering.se<br />
IDA KALLUR STÅR i startfållan för ett orienteringslopp.<br />
Men hon står inte i storskogen<br />
utan på Stortorget i Gamla Stan. Över 900<br />
löpare ska strömma genom gränder och<br />
prång i jakt på kontroller. Det är etapp 1 i<br />
Stockholm City Cup som är Nordens största<br />
sprintlopp för orienterare.<br />
Var femtonde sekund skickas en deltagare<br />
i väg från startfållan. Ida startar 19.13 och är<br />
klädd i OK Ravinens blåröda dräkt. På ena<br />
handens pekfinger har hon SI- stickan som<br />
hon ska sätta i kontrollerna längs vägen. På<br />
andra handens tumme kompassen. Kartan<br />
med den 2,7 kilometer långa banan får hon<br />
precis när hon startar. Tävlingsledarna ber<br />
orienterarna att tänka på turister och andra<br />
som rör sig i Gamla Stan, att ta ett extra steg<br />
åt sidan om det behövs.<br />
– Pappa har sagt åt mig att inte vara för<br />
snäll, säger 15-åriga Ida Kallur som är en<br />
av det bästa i sin åldersklass och tävlar för<br />
Stockholmsklubben OK Ravinen.<br />
Tävlingen i Gamla Stan är ett sprintlopp.<br />
Att springa fort är således viktigare denna<br />
40<br />
kväll än att vara specialist på kartan. Sverigeeliten<br />
i orientering är på plats liksom många<br />
glada motionärer. Stortorget är som en färgglad<br />
myrstack och caféet framför Bullkyrkan<br />
är fullsatt. Även om alla åldersklasser<br />
verkar vara representerade så<br />
säger en av funktionärerna att<br />
sprintloppen i city attraherar de<br />
unga inom sporten mest.<br />
– Jag gillar att springa fort.<br />
Och så är det kul med vägval,<br />
att tänka ut bästa vägen till kontrollerna.<br />
ORIENTERARNA KOMMER I ett rasande<br />
tempo på Tysta Stallplan, Svartmangatan,<br />
Själagårdsgatan och<br />
den endast 90 centimeter breda Mårten<br />
Trotzigs gränd. Förvånade turister ler och<br />
flyttar sig så gott de kan. Mitt i allt kom<strong>mer</strong><br />
ett sällskap på spökvandring. Ida är på väg<br />
till kontroll 4 nere vid Slottet. Men hon<br />
missbedö<strong>mer</strong> kontrollens läge och det blir<br />
en omväg som kostar henne en minut.<br />
På upploppet på Köpmangatan ligger<br />
Ida Kallur bra till, enligt speakern. Han ber<br />
publiken att lyfta händerna och hjälpa tjejerna<br />
sista biten. Ida tar i lite till och går i<br />
mål när klockan på Storkyrkan visar 19:31.<br />
Hennes tid blir 18:29 och det<br />
ska senare visa sig bli den tredje<br />
bästa tiden. Segraren hade<br />
18:06.<br />
– Det är hårdare att springa<br />
på kullersten än i skogen, så jag<br />
fick lite kramp i vaderna. Men<br />
löpningen kändes ändå bra och<br />
det var skitroligt. Jag gjorde<br />
missen vid Slottet och så några<br />
andra småmissar.<br />
Det är femtonde året för<br />
Stockholm City Cup som arrangeras av OK<br />
Södertörn tillsammans med Sundbybergs<br />
IK. Tre etapper ingår, i år är det Gamla Stan,<br />
Rissne och Vinterviken.<br />
– Självklart ska jag springa alla tre. Det<br />
gäller att placera sig bra i de två första etapperna<br />
eftersom den sista är jaktstart.<br />
38-41 Vildmark STHLM.indd 40 11-05-18 18.00.36
KLÄTTRING ANTAL UTÖVARE I STOCKHOLM: Runt 2000 (föreningsanslutna). TVÅ REGLER I KLÄTTRING:1. Aldrig trampa på repen. 2. Ropa ”sten” oavsett vad<br />
som ramlar nedför berget – de nedanför ska då ”krama” berget för att vara säkra. SÄSONG: April–oktober. FORMER AV KLÄTTRING: Sportklättring, bouldering,<br />
isklättring, traditionell klättring (med kilar) och aidklättring. TRE TERMER: 1. Gaston – ett speciellt grepp. 2. Arete – en klipphörna. 3. Dieder – ett innerhörn på en<br />
klippa. TESTA ATT KLÄTTRA: Sickla Klättring & Sportsällskap anordnar ”Klättring på klippa” med prova-på för både vuxna och barn.<br />
DANVIKSKLIPPAN RESER SIG 25 meter rakt upp.<br />
För ett otränat öga verkar den helt ointaglig.<br />
Klättersäsongen har just börjat och när<br />
solen når klippan vid tretiden på eftermiddagen<br />
kom<strong>mer</strong> fler och fler för att ta sig<br />
upp för den vertikala väggen.<br />
Den vita kritan virvlar från Johannes<br />
Grönlund händer. Han klättrar en led som<br />
heter ”Apan i buren” med svårighetsgrad 5.<br />
I berget sitter borrbultar som han kan säkra<br />
sig i vartefter. Det är fullt fokus – han och<br />
klippan.<br />
– Det är längesen jag klättrade på den<br />
här leden senast. Jag minns vissa passager<br />
och grepp. Men det är alltid lite läskigt när<br />
man varit här på ett tag eftersom det är en<br />
sprängklippa med vassa hörn och kanter.<br />
Det finns 15 olika leder med olika svårighetsgrader<br />
upp till toppen. Och på Danviksklippan<br />
är det klättring med rep som gäller.<br />
Vill man klättra utan rep, sker det på lägre<br />
klippor och kallas bouldering. Det är en<br />
klättring som kräver <strong>mer</strong> styrka och teknik<br />
än uthållighet.<br />
– Man kan säga att bouldering är som att<br />
springa ett sprintlopp medan klättring med<br />
rep är som ett medeldistans- eller långlopp<br />
beroende på hur långt man klättrar. Men<br />
tvärtemot vad många tror så är klättring en<br />
väldigt mental sport, säger Camilla Berglund.<br />
KLÄTTERSPORTEN HAR FÅTT ett enormt uppsving<br />
de senaste tio åren, inte minst bland storstadsborna.<br />
Johannes tror att det beror på<br />
att friluftsliv över huvud taget blivit <strong>mer</strong><br />
populärt.<br />
– Men för stadsborna kanske det <strong>mer</strong><br />
handlar om drömmen om ett friluftsliv när<br />
de klättrar i stan.<br />
Förutom Danviksklippan finns det klippor<br />
både på Långholmen och bakom Münchenbryggeriet.<br />
Och tar man sig en bit<br />
utanför stan finns det 150 olika klippor att<br />
klättra på.<br />
Camilla gillar klättring för att det är<br />
ett sätt att komma ut. Dessutom tycker hon<br />
att sporten bjuder en bra kombination av<br />
social gemenskap och individuell prestation.<br />
– Det passar mig bra som aldrig har varit<br />
någon bra lagsportare.<br />
Hon ger sig upp på leden ”Pick Pocket” på<br />
Danviksklippan med svårighetsgrad 6. En<br />
bit upp får hon problem, hon tappar greppet<br />
och faller ut från berget. Klätterkompisen<br />
Ted står nedanför och säkrar henne.<br />
Efter tre försök sliter hon av t-shirten och<br />
klättrar i linnet. Väggen blir varm när solen<br />
ligger på. På fjärde försöket har hon lurat<br />
ut hur hon ska ta sig förbi den svåra passagen<br />
och klättrar vidare upp. Och precis<br />
när hon når toppen är det broöppning på<br />
Danvikstullsbron.<br />
Johannes och Camilla är med i Sickla<br />
Klättring och Sportsällskap. Föreningen<br />
har ett samarbete med Fryshuset och i sommar<br />
erbjuder de för tredje året i rad provapå-klättring<br />
för ungdomar.<br />
– De två senaste åren har det varit mellan<br />
10 och 30 ungdomar, det är riktigt roligt,<br />
säger Johannes Grönlund.<br />
38-41 Vildmark STHLM.indd 41 11-05-18 18.00.47<br />
41
STOLT BARN<br />
TAR SIN TID<br />
Varje måndag angör M/S Frånskild på sin veckovisa trad.<br />
Och rätt vad det är står där en massa skor i hallen man<br />
känner igen men nästan glömt bort, och en knapp tonåring<br />
– sist man såg henne var hon kladdig runt munnen i<br />
allvädersoverall och hade handkompis – som med bartröjad mage<br />
frågar, inte så lite uppnäst, om det är ok att hon piercar naveln till<br />
midsommar ”för alla andra ska det”.<br />
Man tittar efter skepparen. Vill skjuta den jäveln, i alla fall som<br />
minst låta honom gå plankan. Tills man kom<strong>mer</strong> på att det ju är<br />
man själv som mönstrat på här.<br />
Jag minns inte riktigt exakt när det sker, men någonstans<br />
efter tioårsåldern avtar successivt det här att ha barn och vara<br />
förälder att vara enbart någonting gulligt. Det övergår i stället,<br />
och omställningen går snabbare än man önskar, till någon sorts<br />
svårdefinierad gruvdrift där man själv lätt blir både kanariefågeln,<br />
den som hackar och förmannen som den där svettiga<br />
strebern från fackföreningen tjatar på och hela tiden söker via<br />
interntelefonen.<br />
För något intyg rörande arbetsmiljön han vill få påskrivet.<br />
Men en sak är orörd – det finns ingenting på jorden det går att<br />
älska lika obarmhärtigt mycket som sina barn. Det finns heller<br />
inga andra människor på jorden som kan göra en lika löddrande<br />
vansinnig och få en att fullständigt evaporera av bländvit vrede.<br />
I MITT FALL tycks den här veckovisa traden med M/S Frånskild –<br />
innan passagerarna stigit i land och jag fått på mig den osynliga<br />
pannlampshjälmen – följa samma inrutade mönster. Det börjar<br />
alltid med att jag och min yngsta dotter liksom måste ställa om<br />
oss, sortera magnetpoolerna rätt och hitta tillbaka till där vi var, i<br />
varandra, för en vecka sedan då hon åkte.<br />
Det silas lika grovkornigt i oss varje gång.<br />
42<br />
Nu senast trasslade vi kring en påse godis och en klassresa. En<br />
egentligen perfekt bagatell. Men det tog <strong>mer</strong>parten av en kväll att<br />
sakta, sakta, sakta mala ner det där Nej-et – som var det som fått<br />
allting att implodera – till en situation vi ens kunde börja bringa<br />
reda i.<br />
Matsäck skulle handlas, saker packas.<br />
Men på sängen satt en rödgråten liten tjej i en gul OnePiece<br />
och fipplade med telefonen och hatade och tänkte ”fan inte åka<br />
på nån jävla klassresa”. I bilen till affären lyckades jag få ner<br />
amplituden på vreden en aning, men den rusade i höjden igen i<br />
affären.<br />
Jag satte mig i sängen. Hon ställde sig efter ett tag och rev bland<br />
sakerna i garderoben och slängde då och då någonting i den<br />
lånade resväskan som låg uppslagen på golvet. Hon var fortfarande<br />
i tonårslandet, fortfarande arg och ledsen och förbannad och<br />
såg då och då på mig med en blick sotad av vrede.<br />
Men också med gråskalor av längtan. Längtan efter assistans<br />
att bringa reda i det vi befann oss i hon och jag. För i hennes<br />
ögon skymtade också ett par varma skuldror som försynt tiggde<br />
DET FINNS INGENTING PÅ<br />
JORDEN DET GÅR ATT ÄLSKA<br />
LIKA MYCKET SOM SINA BARN.<br />
DET FINNS HELLER INGA<br />
ANDRA MÄNNISKOR PÅ JORDEN<br />
SOM KAN GÖRA EN LIKA<br />
LÖDDRANDE VANSINNIG.<br />
42-43 Stolt.indd 42 11-05-18 17.59.18
ILLUSTRATION: LOTTA SJÖBERG<br />
om att få bli visade in mot det som skulle göra landstigningen lite<br />
mjukare.<br />
Jag försökte styra samtalet bort från själva godispåsen, få det att<br />
bli större. Hon tittade på mig, sa att hon inte riktigt förstod vad jag<br />
menade.<br />
Jag fortsatte, försökte och trådade. Hon försökte, förklarade<br />
och reflekterade och ansträngde sig verkligen för att bredda sin<br />
horisont. Det blev <strong>mer</strong> och <strong>mer</strong> ett samtal, jag såg hur den där<br />
sotade blicken allt<strong>mer</strong> ljusnade och hon verkade kunna förstå vad<br />
jag försökte förklara.<br />
Och jag började kunna förstå allt<strong>mer</strong> av vad hon försökte visa<br />
mig med hur hon upplevde det hela och varför.<br />
Vi tog oss så sakteliga fram. Och när vi efter ett tag packade<br />
den där väskan <strong>mer</strong> och <strong>mer</strong> tillsammans såg jag det jag brukar se<br />
efter den här första avmönstringens skarpa kanter – den där lilla<br />
tjejen som jag vet finns kvar bakom allt det där som kommit nu.<br />
Hon som jag givit hälften av allt det bra och dåliga med mig, hon<br />
som också måste lära sig att leva med sina sidor.<br />
Och som också lär mig att leva med mina, även de jag helst<br />
skulle slippa men så tydligt gett henne i arv.<br />
När jag smörjade salva på irritationen bakom hennes högra<br />
öra innan hon skulle sova lutade hon sin späda kropp in i min<br />
på ett sätt som bara ett barn kan, på ett vis som bara en förälder<br />
begriper.<br />
JAG VAKNADE MITT i natten. Gick upp. På väg från badrummet gläntade<br />
jag på hennes dörr. Hon sov. Jag gick in och släckte lampan<br />
hon glömt, men innan jag gjorde det lyfte jag bort en lock ur hennes<br />
ögon och drog täcket tätare om hennes smala axlar.<br />
Om en vecka lägger M/S Frånskild ut igen.<br />
Det finns inte längre all tid i världen.<br />
42-43 Stolt.indd 43 11-05-18 17.59.19<br />
43
GATUPLANET<br />
44
På Kungsängsgatan i Uppsala spenderar <strong>Situation</strong> <strong>Sthlm</strong>s Marie<br />
Johansson sina dagar, ofta med hundarna. Här träffar hon rara<br />
människor och ibland berättar hon om det som gick snett, att det inte<br />
är missbruk som många tror. BERÄTTAT FÖR MARIA HAGSTRÖM FOTO MARTINA HOLMBERG<br />
MIN PLATS<br />
Spenderar nästan hela mitt liv här.<br />
Jag säljer tidningen här om dagarna,<br />
ofta har jag med mig mina hundar.<br />
Den lilla hunden, Ronja, har jag haft<br />
i sex år och henne kan jag inte leva utan. Jag<br />
fick henne av min son. På den tiden gick jag<br />
inte ut, satt alltid hemma och han tyckte att<br />
det skulle vara nyttigt för mig med en hund.<br />
Den stora hunden heter Nikita. Henne hittade<br />
jag lerig i ett stall i Gnesta tillsammans<br />
med andra valpar. Kvinnan som hade dem<br />
blev anmäld.<br />
Jag får lite olika bemötande när jag står här.<br />
Många frågar vilket typ av missbruksproblem<br />
jag har. Jag brukar förklara att människor kan<br />
hamna fel i samhället på många olika sätt.<br />
Jag har inget missbruk, min värld rasade<br />
när jag flyttade till Uppsala och träffade en<br />
man som misshandlade mig mycket svårt.<br />
Jag blev kidnappad och han tog mig till Jugo-<br />
slavien och höll mig inlåst i sex månader.<br />
Det var stora rubriker i alla tidningar om<br />
misshandeln och rättegången.<br />
Men jag blir glad när folk kom<strong>mer</strong> fram<br />
till mig och pratar när jag säljer tidningen,<br />
när de frågar hur jag mår och frågar om hundarna.<br />
Jag träffar många rara människor som<br />
köper tidningen, oftast äldre kvinnor och<br />
ungdomar. Studenterna är väldigt upplysta.<br />
En kvinna gick och köpte filtar till hundarna<br />
så att de skulle ha något att sitta på. Det var<br />
rörande tycker jag. Då började jag faktiskt<br />
gråta. Hundarna betyder allt för mig, hundarna<br />
och min bror. Han är bostadslös och<br />
jag gör allt jag kan för att hjälpa honom. Soc<br />
säger att det enda sättet att hjälpa missbrukare<br />
är att stänga dörren och sluta dalta med<br />
dem så tar de sig i kragen. Det är kanske lätt<br />
att säga, men det är smärtsamt att se sin egen<br />
bror ligga på en parkbänk på vintern.<br />
<br />
45
GATUPLANET<br />
<strong>Situation</strong> <strong>Sthlm</strong>s försäljare gör radio<br />
SITUATION STHLM HAR startat ett<br />
radioprogram. En gång i vecka sänds<br />
RadioSkugga på frekvens 101,1<br />
MHz.<br />
– Det är ett program där vi får fram<br />
våra röster, vi som är utsatta och<br />
hemlösa. Våra röster blir starkare och<br />
starkare, säger John Arthur Ekebert<br />
som deltar i programmet.<br />
RadioSkugga sänds live en timme<br />
på onsdagar. Här får människor<br />
som lever i hemlöshet och i socialt<br />
utanförskap uttrycka sig om vad de<br />
vill och hur de vill, ocensurerat. Det<br />
är deltagarna som bestäm<strong>mer</strong> över<br />
innehållet.<br />
Den 11 maj sändes det första<br />
programmet. Framför en liten publik<br />
av tidningsförsäljare framfördes<br />
olika inslag. Bland annat pratade<br />
John, som kallar sig ”rösten från<br />
bottenplattan”, om Bostad först, om<br />
att projektet med femton lägenheter<br />
är alldeles för litet. Luigi berättar om<br />
vad <strong>Situation</strong> <strong>Sthlm</strong> betytt för honom.<br />
Calle spelar en låt på gitarr och<br />
sjunger, likaså gör Markku. Robert<br />
har gjort ett förinspelat reportage<br />
från det lågtröskelboende han bor på<br />
och Lotta läser en fin dikt hon skrivit.<br />
ALLAN LÄSER INLEDNINGEN på sin<br />
självbiografi. Den handlar om hur han<br />
vaknade upp på sjukhuset efter ännu<br />
en överdos och läkaren höll just på<br />
att skriva ut hans dödsattest. Han<br />
hade ”dött” den här gången, men på<br />
något sätt kom livet tillbaka.<br />
– Det är en tung text. Det var<br />
nervöst att läsa den i direktsändning<br />
och inför folk som lyssnar, säger<br />
Allan Johansson efteråt.<br />
46<br />
Robert Pettersson och<br />
John Arthur Ekebert live.<br />
Men när han hade läst klart fick<br />
han applåder och jubel och någon<br />
blev berörd till gråt.<br />
John Arthur Ekebert deltog på<br />
många sätt i programmet, bland<br />
annat med musik.<br />
– Det är första gången jag har<br />
spelat in min musik professionellt.<br />
Wow, det var helhäftigt, jag bara njöt.<br />
Radio är ett jättekul komplement till<br />
mina uttryckssätt som multikonstnär,<br />
säger John och berättar att han ska<br />
prova på programledarrollen nästa<br />
vecka.<br />
Varje program har en programledare<br />
som utses från vecka till vecka.<br />
På premiärsändningen var det Robert<br />
Pettersson.<br />
– Det funkade utmärkt, säger han.<br />
Jag har alltid lyssnat mycket på radio,<br />
jag diggar radio helt enkelt, så det<br />
12202830<br />
rena sprutor delas ut under ett år<br />
i Indien. Det är förstås mycket <strong>mer</strong><br />
än Sverige. Vi hamnar näst längst<br />
ner i listan i Europa – mindre än tio<br />
sprutor per missbrukare och år. Bara<br />
Cypern delar ut färre. Längst upp<br />
hamnar Norge med 330 sprutor per<br />
människa som injicerar droger.<br />
här var skitskoj att göra. Självklart är<br />
jag med i nästa program, det här ska<br />
jag börja engagera mig i. Ser också<br />
fram emot att göra fler reportage.<br />
PROGRAMMET SÄNDS FYRA onsdagar<br />
som ett pilotprojekt. Förhoppningen<br />
är att det därefter ska kunna fortsätta<br />
att sändas en gång i veckan.<br />
Pilotprojektet drivs av <strong>Situation</strong><br />
<strong>Sthlm</strong> och projektledare är Hanna<br />
Samlin. Hon har tidigare bland annat<br />
startat ett radioprogram för hemlösa<br />
människor i Buenos Aires och är<br />
producent för Radio Totalnormal, ett<br />
program som görs av människor med<br />
egen erfarenhet av psykisk ohälsa,<br />
som sänds från Fountain House varje<br />
torsdag klockan 14-15.30.<br />
– Jag tycker att premiärsändningen<br />
av RadioSkugga gick bra, jag är<br />
Sverige var först i Europa med att starta<br />
en substitutionsbehandling. Ändå<br />
hamnar vi idag på botten av listan över<br />
antal missbrukare i behandling. De<br />
drogrelaterade dödsfallen i Europa har<br />
minskat sedan 90-talet, men i Sverige<br />
har de ökat. Vi ligger också efter när<br />
det gäller rena sprutor.<br />
– Jag hade förväntat mig <strong>mer</strong> av<br />
narkotikapolitiken i Sverige, särskilt i<br />
och med att det var över 40 år sedan<br />
metadonbehandlingen startades här.<br />
Det är mycket pinsamt. Sverige måste<br />
hinna i fatt, säger Mariam Claeson<br />
programkoordinator på Världsbanken<br />
för HIV/AIDS i Sydasien, på Svenska<br />
Brukarföreningens årliga seminarium.<br />
Mariam Claeson tycker att Sverige<br />
inte bara ligger långt efter andra<br />
Europeiska länder, utan också många<br />
helnöjd, säger Hanna Samlin. Det är<br />
bra att olika perspektiv blir uttryckta,<br />
att människor kom<strong>mer</strong> till tals och<br />
inte bara blir skrivna om.<br />
För när människor som lever i<br />
någon form av socialt utanförskap<br />
syns i media är det oftast i nyhetsinslag<br />
eller reportage med fokus på<br />
problemen. I RadioSkugga är det<br />
inget som vinklas eller klipps bort.<br />
Personer får prata om sina problem<br />
om de vill, men de kan också välja<br />
att berätta om något roligt som hänt.<br />
På det sättet ska RadioSkugga vidga<br />
bilden av människor som lever i<br />
hemlöshet.<br />
Programmet sänds klockan 13–14<br />
på onsdagar. Det går också att lyssna<br />
på programmen i efterhand på www.<br />
radioskugga.org.<br />
MARIA HAGSTRÖM<br />
Världsbanken: ”Pinsamt Sverige”<br />
länder i Sydasien när det gäller skademini<strong>mer</strong>ing.<br />
I Afghanistan är tiden<br />
mellan forskning och policy kort. I<br />
Iran leder substitutionsbehandling i<br />
fängelse till mindre våld, självmord,<br />
missbruk och smuggling. I Indien har<br />
över 70 procent av de 186 000 personerna<br />
som injicerar droger nåtts av<br />
skademini<strong>mer</strong>ingsprogram.<br />
– I Indien, där det finns så många<br />
andra hälsoproblem, genomför man<br />
skademini<strong>mer</strong>ing, men i Sverige är<br />
harm reduction låg och här handlar<br />
det inte om miljontals sprutor, säger<br />
Mariam Claeson. Varför denna efterblivenhet?<br />
Beror det på att det inte<br />
ses som ett stort problem, att det inte<br />
känns som allas angelägenhet eller är<br />
det så att folk inte bryr sig?<br />
MARIA HAGSTRÖM<br />
<br />
MARIA HAGSTRÖM
”<br />
JOBBET NILS-OTTO Han ogillar besprutning av växter, har en särskild kärlek<br />
till äppelträd och har kallats ”Ringaren av Nils”. Nils-Otto Nygren tar med oss till Djurgården för att berätta<br />
om sina jobb på kyrkogård och som trädgårdsmästare. TEXT & FOTO MARIA HAGSTRÖM<br />
Där har vi en sådan där klockstapel,<br />
säger Nils-Otto Nygren när vi kliver<br />
in på Galärvarvskyrkogården.<br />
När jag jobbade på en kyrkogård i<br />
Frödinge hade de en sådan kyrkklocka, fast<br />
högre. Den råkade jag ringa i.<br />
Kyrkan skulle göras fin inför julottan och<br />
Nils-Otto städade långt in på natten när han<br />
vid predikstolen upptäckte en knapp.<br />
– Har prällen en fallucka där nere, tänkte<br />
jag och tryckte på knappen. Shit! Du vet, det<br />
började ringa högt i klockorna mitt i natten.<br />
Det gör det bara om det är krig och dödgrävaren<br />
kom springande. Sedan kallade han<br />
mig ”Ringaren av Nils”.<br />
Det var 1978. Nils-Otto som var 24 år var<br />
utbildad byggnadsarbetare, men det fanns<br />
inga jobb. Istället fick han jobb på en kyrkogård<br />
där han rensade rabatter, skötte om<br />
gravarna, skottade snö och grävde gravar.<br />
Han minns att det efter att en människa<br />
begravts och graven fyllt igenfylld bildades<br />
en liten kulle som man vill få platt. Då fylldes<br />
graven med vatten.<br />
– Jag protesterade mot det, för man stod<br />
och hackade med ett stort spett, ibland åkte<br />
det rakt ner i kistan. Sen tar man en slang och<br />
spolar ner vatten så att jorden sjunker ner.<br />
Idag är det uppdagat och man gör inte längre<br />
så. Det är ju inte schysst mot de anhöriga.<br />
Ibland var Nils-Otto den som fick gå in i<br />
det kalla rummet där den döda låg för att<br />
öppna kistan så att anhöriga skulle kunna<br />
komma in och se den som dött.<br />
– Det var jobbigt när det var unga människor.<br />
I ett år jobbade Nils-Otto på kyrkogården.<br />
– Det var jättebra att jobba där. Jag lärde<br />
mig mycket. Jag tyckte mest om att sköta om<br />
blommorna och växterna. Växter är fantastiska,<br />
än hur dålig en växt är går det få den<br />
att växa, det finns fortfarande liv.<br />
Nils-Otto gick sedan en trädgårdsutbildning.<br />
Han är särskilt intresserad av äppelträd.<br />
– Det började nog när jag var liten och<br />
brukade palla äpplen. Hemma hade vi inga<br />
fruktträd, bara buskar med bär. Jag tänkte<br />
att en dag ska jag ha egna äppelträd. Nu ska<br />
jag visa dig några fantastiska äppelträd, de<br />
är så fint skötta, säger han och lämnar kyr-<br />
kogården och går mot Rosendals trädgård<br />
samtidigt som han berättar om hur frukträd<br />
ska beskäras och hur man kan ympa dem<br />
och få en ny äppelsort.<br />
Han lärde sig mycket under utbildningen.<br />
– Men vi elever hade lite egna odlingar<br />
också, vi odlade lite sånt som man inte skulle<br />
odla.<br />
Men det var inte de odlingarna som gjorde<br />
att han inte fick något betyg när han gick<br />
ut, det berodde på att han vägrade bespruta<br />
växterna.<br />
– Jag är rädd om miljön. Det är inte bra<br />
att hålla på att bespruta hit och dit, det är<br />
starka grejer man använder.<br />
Men till sist fick han ändå ett intyg på att<br />
han gjort utbildningen och har sedan jobbat<br />
inom bland annat lantbruk, potatisodling, i<br />
skogen, med oliver i en bergsby på Kreta<br />
och beskärning av äppelträd.<br />
– Du ser vad fint det är här, säger Nils-<br />
Otto när Rosendals blommande äppelträd<br />
breder ut sig. Du ser vilken äppelgård det<br />
här är. Det finns många fina oaser, men det<br />
här är guld.<br />
<br />
47
MED EGNA ORD<br />
POESI<br />
Kunde ha gått<br />
Jag kunde ha gått<br />
Hur långt som helst<br />
Men kom bara en meter…<br />
Kunde ha väntat<br />
Jag kunde ha väntat<br />
Väntat hur länge som helst<br />
Men du kom aldrig…<br />
Jag väntar<br />
Jag väntar och<br />
väntar,<br />
men ingenting<br />
händer.<br />
Okej, jag väntar<br />
väl en minut till då,<br />
tänker jag.<br />
Och minuterna blir<br />
till timmar och<br />
timmarna till år.<br />
Långa svåra år,<br />
vill inte dit igen.<br />
Saker som hänt och<br />
blivit verkliga,<br />
ska jag förlora dem?<br />
Det är väl dags<br />
att åka igen…<br />
48<br />
MARINA<br />
Och så får jag väl<br />
säga,<br />
varsågoda.<br />
Till dem som inte<br />
fattat att allt jag sagt<br />
är sant.<br />
Ni kom<strong>mer</strong> att tacka mig sen.<br />
ÅSA T<br />
Trött lilla duva, trött<br />
Har ingen mat lilla duva<br />
Ingen mat att ge er<br />
Nästa gång kanske lilla duva<br />
har jag mat att ge er<br />
Puss på er, lilla duvor på er<br />
MARINA<br />
LÄS MER<br />
hemlos.situationsthlm.se<br />
Tillbaka från landet ingenstans<br />
En decembernatt vaknade jag i<br />
en säng med hjul på. En bit ifrån<br />
mig stod en man och skrev på ett<br />
papper. Det var bara han och jag i<br />
detta stora rum och sängen stod<br />
mitt i det. Då jag satte mig upp<br />
tittade jag honom i ögonen. Han såg<br />
helt tagen ut.<br />
Han frågade: Vet du vem jag är?<br />
Nej, sa jag.<br />
Vet du var du är?<br />
Nej.<br />
Vet du vad det är för papper jag<br />
skriver ut?<br />
Nej, sa jag igen.<br />
Så började han att berätta för mig.<br />
Jag är läkare och vi befinner oss<br />
på Sabbatsbergs sjukhus.<br />
Det papper jag skriver ut är din<br />
dödsattest.<br />
Jag har precis skickat iväg de fyra<br />
personer som var här med mig. Vi höll<br />
på i ca: 20 minuter för att försöka<br />
få liv i dig. Du var vid liv när du kom,<br />
men du sjönk djupare och djupare in<br />
i din överdos heroin och hjärtat stannade<br />
på dig. Du slutade andas. Vi höll<br />
på att förlora dig, det visste vi.<br />
Du fick fyra sprutor narcante, men<br />
ingenting hände. Vad vi än gjorde så<br />
hjälpte det inte. Du var död. Beslutet<br />
var det jag som fick ta i och med att<br />
det är jag som är läkaren. De andra<br />
var sköterskor och vårdare. Vid en<br />
tidpunkt fanns det bara det att göra,<br />
att dödförklara dig. Då lämnade de<br />
andra rummet och du och jag blev<br />
kvar. Jag tog fram ett papper och<br />
började skriva din dödsattest.<br />
Förstår du vad jag talar om för dig?<br />
Ja, sa jag.<br />
Då förstår du min förvåning då du<br />
satte dig upp och såg mig i ögonen.<br />
Ja det tror jag att jag gör. Absolut.<br />
Det enda ord jag kom<strong>mer</strong> på att<br />
säga är mirakel. Att du har vaknat,<br />
det är ett mirakel.<br />
EN DÖRR ÖPPNADES och in kom två<br />
personer som jag kände igen. De<br />
arbetade på avdelning 11. Dit kom<br />
de som var i behov av akut avgiftning<br />
eller som jag, hade tagit en överdos<br />
narkotika. De frågade hur jag mådde<br />
och erbjöd mig att lägga in mig för att<br />
avgifta mig från heroinet.<br />
Den ena av dem sa till mig: Allan,<br />
du är i ett risigt skick. Du skulle<br />
verkligen behöva tända av, få vila<br />
och äta upp dig och kanske ordna<br />
ett boende eller planera för att åka<br />
till ett behandlingshem.<br />
Det första jag tänkte på var om<br />
de hade gått igenom mina fickor för<br />
att se om jag hade narkotika, sprutor<br />
eller något annat som jag inte borde<br />
ha i mina fickor. Jag hade nämligen<br />
en kapsel heroin i den lilla fickan på<br />
högra sidan av mina byxor. Jag kände<br />
efter utan att någon såg det och till<br />
min förvåning låg kapseln kvar där.<br />
Nej, sa jag. Jag kan inte just nu<br />
och det är ganska bra med mig. Det<br />
här var bara ett olycksfall i arbetet<br />
att jag råkade ta en överdos. Men jag<br />
lovar att ta det lugnt i fortsättningen.<br />
AXEL ÖBERG/SCANPIX<br />
Hur de än försökte att övertala<br />
mig, försökte få mig att förstå hur<br />
viktigt och hur gott det skulle<br />
göra mig att läggas in i ungefär<br />
två veckor, så var det ett näst intill<br />
omöjligt uppdrag de hade gett sig<br />
ut på. Jag hade ju en kapsel heroin<br />
i min ficka och den ville jag ta. Jag<br />
tackade dem för deras omtanke och<br />
de önskade mig lycka till.<br />
Du vet var vi finns, om du ångrar<br />
dig Allan.<br />
Det gör jag. Tack ska ni ha, tack.<br />
De gick och kvar stod läkaren. Jag<br />
tackade honom för det han gjort för<br />
mig. Vi tog varann i hand och han sa,<br />
Allan, fortsätt inte spela roulette med<br />
ditt liv. Snälla, gör inte det.<br />
Jag lovar, sa jag och reste mig ur<br />
sängen.<br />
VÄL UTE UR sjukhusbyggnaden sökte<br />
jag upp första bästa toalett och tog<br />
en ny fix.<br />
Detta var 9:nionde gången<br />
jag vaknade upp på ett sjukhus<br />
någonstans i Stockholm på grund<br />
av en heroinöverdos de senaste<br />
16 månaderna, men det var första<br />
gången som jag dog.<br />
Det enda jag minns då jag var död<br />
är ögonblicken innan jag vaknade<br />
och öppnade mina ögon. Det var som<br />
en kraft, livet självt, kom från ingenstans,<br />
men samtidigt fanns överallt<br />
och bara for rätt in i mina näsborrar.<br />
Det kändes som en stöt, en elektrisk<br />
puls och den satte igång min andning<br />
igen. I andetaget bor livet självt. Det<br />
är den kraft som gör att vi lever och<br />
”boy” tar vi den för givet. Vi tar det så<br />
för givet, att vi andas.<br />
Detta var året 1988. Denna<br />
händelse har kommit att betyda<br />
oerhört mycket för mig. Jag förstod<br />
att jag vill leva. Jag såg också vad jag<br />
hade gjort av mitt liv. Det var tungt att<br />
se mig själv i livets spegel. Hur fel allt<br />
hade blivit för mig. Jag såg tillbaka<br />
till barndomen, de ljusa stunderna<br />
och händelserna i mitt liv. För att<br />
komma i fas med livet igen skulle det<br />
krävas en hel del. Det skulle krävas<br />
allt av mig, precis allt. Hoppet fanns<br />
fortfarande inom mig om en ljusare<br />
dag igen, det kände jag.<br />
ALLAN JOHANSSON<br />
48-53 Med egna ord.indd 48 11-05-18 18.08.47
Några dagar i LA<br />
Just nu sitter jag och funderar på<br />
vad jag har för målsättning att göra<br />
med morgondagen – övningsköra<br />
på motorcykeln, eller sälja tidningar?<br />
Medan jag lurar på det så kan jag<br />
berätta om vad jag gjorde 1986, på<br />
den tiden då jag var arbetsför.<br />
Jag fick åka till USA på tjänsteresa.<br />
Jag skulle åka till L.A. Efter<br />
en jävla massa timmar i luften så<br />
landade jag på LAX i Kalifornien<br />
med massa jetlag i benen och<br />
huvudet, ändå så höll jag mig vaken<br />
till klockan 8.00 på kvällen.<br />
Innan jag åkte så var jag så smart<br />
att jag frågade några polare vad man<br />
borde titta på i Los Angeles efter att<br />
arbetsdagen var slut. Jag fick tipset<br />
att kolla Venice Beach på söndagarna,<br />
Universal Studios, Spruce Goose<br />
– Howard Hughes stora flygplan i trä<br />
som bara orkade lyfta nio meter över<br />
vattnet en enda gång – San Diego<br />
SÅ SA EN SPRÄTT: ”DU FÅR INTE GÅ PÅ MIN GÅRD ELLER GENOM DEN”. NÄHÄ, DÅ GÅR JAG VIDARE HÄR<br />
PÅ DIN GÅRD. JAG TÄNKTE VIDARE: ”JA SPELAR GURA Å SJUNGER IBLAND MEN ÖNSKAR ODLA NÅN<br />
KLÄTTERVÄXT SOM FÅNGAR VINDEN. JOHN ARTHUR EKEBERT PÅ BLOGGEN, 12 MAJ<br />
och Hollywood boulevard och några<br />
andra tips.<br />
På söndagen när jag vaknade<br />
utvilad så var det bara att hyra en bil,<br />
kolla på listan och dra ner till Venice<br />
Beach. Jag skulle ju inte vara på<br />
jobbet förrän på måndagen.<br />
LEDIG ALLTSÅ. NATURLIGTVIS så<br />
parkerade jag på ”red line”, vilket<br />
resulterade i en P-bot.<br />
Jag gick ner till beachen och såg<br />
en stor folksamling som står runt<br />
något som låter som en modellmotor.<br />
Det visade sig vara en kille med<br />
en motorsåg som kapade några<br />
plankor för att visa att det var på<br />
riktigt.<br />
Sedan började dåren att jonglera<br />
med sågen tillsammans med ett bowlingklot.<br />
Detta var alltså min första<br />
vakna dag i USA.<br />
Undrade vad det var för dårar som<br />
bodde i landet. På nåt konstigt sätt<br />
så kände jag mig rätt hemma ändå.<br />
Sedan utförde jag mina arbetsuppgifter<br />
att infor<strong>mer</strong>a och instruera hur<br />
våra svenska pacemaker fungerade,<br />
det gjorde jag på arbetstid.<br />
På min lediga så hade jag jävligt<br />
kul, drack några öl tillsammans med<br />
Telly ”Kojak” Savalas, blev domare på<br />
en nattklubb i en bikini-contest, spelade<br />
in en kort skojfim på Universal<br />
Studios, kollade på Spruce Goose<br />
plus en hel del annat skoj.<br />
Men glöm inte bort att jag jobbade<br />
varje dag som jag var där, att jag<br />
sedan hade kul på min fritid betyder<br />
inte att det var någon nöjesresa.<br />
Man har ju rätt att ha kul även i<br />
byråkratins Sverige på sin fritid. Det<br />
är bara lite svårare. Observera att jag<br />
betalade p-böterna innan jag åkte<br />
hem till Sverige.<br />
DAG REJVING<br />
ROBERT HENRIKSSON/SCANPIX<br />
POESI<br />
Vad ska man tro?<br />
För 2-3 månader sen skrev jag<br />
här att jag tycker att många barnprogramledare<br />
uppför sig som de<br />
går på crack med sitt hysteriska,<br />
hetsiga sett att leda programmen.<br />
Och vad händer? Ola Lindholm!<br />
Förvisso tycker jag media uppför<br />
sig jävligt illa och den som infor<strong>mer</strong>ade<br />
tidningar om vad som hänt,<br />
ännu värre. Urinprov kan visa fel,<br />
det vet jag av egen erfarenhet och<br />
att SVT säger som de gör är ruttet<br />
– de och KP borde direkt säga att<br />
om det skulle visa sig stämma så<br />
ska vi hjälpa och stötta honom.<br />
Så att barnprogramledarna<br />
uppför sig som de går på crack<br />
ligger nåt i ändå? Kanske?<br />
BENGT<br />
Liv eller sanning<br />
Livet består av ibland<br />
oförstående händelser likaså<br />
av besynnerliga skeenden<br />
Livet kan vara för många allt<br />
För andra ingenting<br />
Med många krokiga stigar<br />
och skeva vägar med allt<br />
För många skador man inte hinner<br />
väja för innan det är försent<br />
Eller kanske det bara är<br />
svagheten själv som gör att<br />
man ständigt förlorar, om och<br />
om igen<br />
För en del kan det<br />
Vara ren apati eller total<br />
trötthet efter allt för<br />
många besvikelser och sår<br />
Livet kan vara livsbejakande<br />
Men även det motsatta<br />
Livet kan få en del att orka<br />
och fortsätta med sina drömmar<br />
och hopp<br />
För andra försvinner allt och<br />
livet blir en enda plåga av oro<br />
ångest och stress…<br />
Livet, vad är egentligen livet?<br />
Är det en sanning<br />
byggd på en lögn eller är det<br />
bara en lögn som en del<br />
lyckas förklä till sanning…<br />
Och vem är jag<br />
MARINA<br />
48-53 Med egna ord.indd 49 11-05-18 18.08.56<br />
49
MED EGNA ORD<br />
Lika inför lagen? Misshandeln av Fredrik Federley var hemsk och oförsvarbar, men jag mötte en kille i fängelse som<br />
misshandlat en kamrat så illa att han fick hjärnskador som gör honom rullstolsbunden. Är tvungen att ha assistans<br />
dygnet runt resten av sitt liv och fick även operera in sju stycken titanplattor i ansiktet för det var krossat. Jag läste<br />
POESI<br />
Bankproblem,<br />
mitt eller deras?<br />
När jag kommit tillbaka till<br />
Stockholm efter en tids boende<br />
i Australien traskade jag in på<br />
en bank för att öppna konto för<br />
insättning av pengar. Hör och<br />
häpna när banken sade att de<br />
först måste ta kreditupplysning<br />
på mig! Ett konto för att enbart<br />
SÄTTA IN pengar!<br />
Nu råkade sig vara vid tiden för<br />
bankernas egna svårigheter, där<br />
de själva hade blivit tvungna att<br />
få hjälp av staten, så jag svarade<br />
att det egentligen var jag som<br />
borde ta kreditupplysning på<br />
dem. Nåväl, jag fick mitt konto<br />
utan att behöva betala för en<br />
kreditupplysning. Kanske damen<br />
på banken kände sig något<br />
skamsen och tyckte att något var<br />
galet i deras policy eller kanske<br />
hon helt enkelt förstod humorn i<br />
mitt påstående.<br />
Det verkar som om det blir <strong>mer</strong><br />
och <strong>mer</strong> kontroll av den vanliga<br />
människan men mindre och<br />
mindre kontroll över vad ”storebror”<br />
har för sig, precis som om<br />
”storebror” alltid förväntas ha rätt.<br />
Tyvärr är det inte så, men vad kan<br />
man göra? Knega vidare med ett<br />
glatt påklistrat leende på läpparna,<br />
eller slösa energi med att påpeka<br />
alla eventuella fel, påpekanden<br />
som ändå försvinner in i EU:s<br />
stora papperskvarn.<br />
Har visst nämnt detta förut; gör<br />
livet så behagligt som möjligt för<br />
dina närmaste och de omkring<br />
dig, ett litet leende går en lång<br />
väg och litet humor likaså. Ditt<br />
glada humör kan betyda mycket<br />
för din omgivning. Ibland kanske<br />
det är skillnaden mellan liv och<br />
död, för vi växer upp i en svår tid<br />
med många problem, fast om vi<br />
vänder på myntet kanske där är<br />
lika många ljusa sidor.<br />
Lev gott!<br />
JUANITO<br />
50<br />
LÄS MER<br />
hemlos.situationsthlm.se<br />
Stoppa våldet mot kvinnor och barn<br />
Jag tänker mycket på vad jag<br />
läser om våldet mot kvinnor.<br />
Det är inte roligt att slå upp en<br />
tidning och läsa om våldet mot<br />
kvinnor, men tyvärr är det nog bara<br />
toppen av ett isberg vi läser om.<br />
Bakom lykta dörrar sker det<br />
mesta våldet mot kvinnor. Jag tänker<br />
på de grannar som hör en kvinna<br />
misshandlas i lägenheten bredvid<br />
exempelvis, men som inte ingriper.<br />
Trots att kvinnan hörs ropa på hjälp,<br />
skriker ”sluta slå mig” och det hörs<br />
dunsar från möblerna. Om man hör<br />
det och inte ringer polisen är man<br />
lika skyldig som gärningsmannen.<br />
Och kvinnan som ropat på hjälp vet<br />
att grannarna hört henne men inte<br />
hjälpt. Maktlösheten inför det våld de<br />
utsatts för är enormt djup. Ensamheten.<br />
Gärningsmannen kanske hotar<br />
att ta barnen eller hotar henne till<br />
livet om hon anmäler honom.<br />
Tillsammans med våldet hon<br />
utsätts för fordras det ett enormt<br />
mod av kvinnan att övervinna den<br />
skräck gärningsmannen planterat i<br />
henne.<br />
Att jag vill skriva om detta är för<br />
att jag vet att många kvinnor blir<br />
misshandlade i många år innan det<br />
uppdagas – ibland uppdagas det<br />
aldrig – eftersom skammen, rädslan<br />
och skräcken är för stor.<br />
Ord som ”hjälp, han slår ihjäl<br />
mig”, ”aj, aj, aj” eller ”gå här ifrån<br />
ungar” är ord som min mor använde<br />
i många år under min uppväxt. Vid<br />
sextiotre år dog hon, efter många<br />
års misshandel.<br />
VID FEMTON ÅRS ålder misshandlade<br />
jag min far, som jag förskjutit<br />
och aldrig tänkte på. Jag sparkade<br />
honom genom lägenheten. Han<br />
skrek: ”Du har begått en dödssynd,<br />
jävla pojk”. Jag skrek tillbaka: ”Ut och<br />
kom aldrig med tillbaka din jävel”.<br />
Ursäkta svordomarna, men det finns<br />
inga ord för den skräck min far stod<br />
för i vår familj.<br />
Jag berättade ju om min far i<br />
texten om när jag höll på att drunkna<br />
i num<strong>mer</strong> 164 av <strong>Situation</strong> <strong>Sthlm</strong>.<br />
Man ska aldrig stå och se på då<br />
någon behöver en medmänniskas<br />
hjälp. Tänk att veta att ens grannar<br />
hör en då man ropar på hjälp. Det<br />
är därför, då jag hamnat i dödliga<br />
situationer, det stockat sig i halsen<br />
på mig och jag inte kunnat ropa på<br />
hjälp.<br />
Det känns hemskt.<br />
Att som barn stå och se på då<br />
mor blir misshandlad är också djupt<br />
tragiskt. Barn är maktlösa i sådana<br />
situationer. Jag är snart sextio år,<br />
men dessa minnen ser jag fortfarande<br />
som på en film, det rullas upp<br />
från minnet. Så stark har upplevelsen<br />
varit att det är som lyktstolpar<br />
som lyser upp dessa inetsade<br />
minnen.<br />
Hjälp till att stoppa våldet mot<br />
kvinnor och barn. En kvinna ska,<br />
med eller utan barnen, kunna känna<br />
sig trygg från våld.<br />
En del kvinnomisshandlare begår<br />
brott mot sin kvinna en gång i<br />
veckan, alltså femtiotvå brott per år<br />
mot samma kvinna. Tänk då att det<br />
sker i flera år.<br />
Så gör något åt saken.<br />
MEN EN VARNING – gör inget<br />
ingripande själv om det inte är<br />
dödligt akut. Ni kan själva åka fast<br />
för misshandel om du använder<br />
<strong>mer</strong> våld än vad nöden kräver. Och<br />
kvinnan kan i sin skräck ställa sig<br />
på mannens sida och göra honom<br />
oskyldig genom jag-har-snubblatpå-trösklen-lögner.<br />
Så djup är hennes skräck.<br />
Då åker man själv dit och jag har<br />
själv åkt fast så.<br />
Ring snuten. Då åker gärningsmannen<br />
dit. Och när det gäller<br />
kvinnor och barn finns inte ordet<br />
gola. Så är det.<br />
TOMMY ERLHOLT<br />
48-53 Med egna ord.indd 50 11-05-18 18.09.02<br />
NATACHA PISARENKO
domen så det är ingen lögn. Killen (förövaren) var 23 år, straffad flera gånger tidigare för bl.a. misshandel, rån och<br />
dopningsbrott. Han fick två år. Federleys fick tre år och var 18 år och han kan både gå på toaletten själv och prata<br />
efter misshandeln. Jag försvarar absolut inte 18-åringen men, luktar domen inte lite illa?? ELLER?!! B.F<br />
Sjuka saker<br />
i samhället<br />
Från första maj så vill EU ha reda<br />
på när du använder SMS-biljett när<br />
du ska resa med SL.<br />
Då kan man ju undra vad EU har<br />
för anledning med det? Jag mejlade<br />
SL o frågade vad i helvete de sysslade<br />
med. Dom svarade så här.<br />
EU regler kräver registrerade<br />
kontantkort för SMS biljettköp. Det<br />
måste tydligen mobiloperatören<br />
rätta sig efter. Varför ska dom ha<br />
reda på när jag åker buss eller tåg<br />
för? En annan sak som myndigheterna<br />
vill ha reda på är vad du har<br />
för lägenhetsnum<strong>mer</strong>. Jag hajar inte<br />
varför! Dom vet ju redan var du bor<br />
o vad du heter om du är skriven på<br />
en adress då kan dom väl för fan ta<br />
reda på vad du har för lägenhets-<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
POESI<br />
Fågel där<br />
Vi finner en fågel i sanden<br />
den vill nog gärna ligga där<br />
Som i en grop av värme<br />
ligger den<br />
Den blundar, kikar då och då<br />
vi smyger runt<br />
Du undrar vad den heter<br />
Som ungar gör<br />
Jag ler och säger, jag vet inte,<br />
tror du att den hör?<br />
Ja, viskar du, men mamma jag<br />
tror inte att den dör<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
HASSE HOLMBERG/SCANPIX<br />
num<strong>mer</strong> också. Dom kan dra dit<br />
pepparn växer.<br />
Jävla förmyndar-Sverige, är det<br />
verkligen nödvändigt med detta,<br />
kan man fråga sig eller är dom<br />
utan jobb på skattemyndigheten?<br />
Kanske det. Vill dom ha reda på<br />
något så jävla dumt så kan dom ta<br />
reda på det själva.<br />
EN SAK TILL är att oppositionen i riksdagen<br />
vill ta bort Fas 3-jobben. Det<br />
är ju tur att någon är tillräckligt vaken<br />
för att se hur att folk som placerats<br />
där blir utnyttjade av arbetsgivaren<br />
som till och med får betalt av staten<br />
för att ta emot Fas 3-personer. Dels<br />
får han en gratis arbetare som inte<br />
får en krona för det han gör. Staten<br />
kunde väl gett arbetaren pengarna<br />
istället för att arbetsgivaren ska få<br />
dom. Slavarbete kallas det. Det finns<br />
inget annat namn när man tvingas<br />
arbeta utan lön.<br />
LASSE SONNEBERG<br />
48-53 Med egna ord.indd 51 11-05-18 18.09.10<br />
AU<br />
51
MED EGNA ORD<br />
POESI<br />
Spektaklet<br />
Du sitter där du sitter<br />
På en säng på boendet<br />
Du ansökt om att vara kvar<br />
Att flytta in för gott<br />
Du tapper är min lilla vackra dam<br />
Du förstår ditt väl min vän<br />
Du kom<strong>mer</strong> kanske ha en lång och<br />
Bra tid kvar<br />
Trots att sinnet ditt förändras,<br />
Inga minnen kom<strong>mer</strong> att bli kvar<br />
Så ska jag finnas där och stödja<br />
Dig så gott jag kan<br />
Jag hoppas sista tiden blir okey för<br />
Dig , trots allt så finns det hopp<br />
Om en trevlig morgondag,<br />
sällskap<br />
Runt ett bord med mat<br />
Ni är flera som behöver hjälp med<br />
Ditt och datt så det ska nog bli bra<br />
Det är min innersta förhoppning<br />
och<br />
Min tro, jag litar på dig damen, ge<br />
nu inte upp<br />
AU<br />
52<br />
LÄS MER<br />
hemlos.situationsthlm.se<br />
LÄS MER<br />
hemlos.situationsthlm.se<br />
JAG ÖNSKAR ATT HEROIN FUNGERADE PÅ SAMMA SÄTT. FÖR MIG ÄR DET ANTINGEN ELLER, NÅGOT<br />
MELLANTING FINNS INTE TYVÄRR. ENDA VALEN ÄR METADON, DROGFRI ELLER HEROIN. SÅ I VÄNTAN PÅ<br />
METADONET HANDLAR DET MEST OM ATT FÖRSÖKA HÅLLA MEJ VID LIV. ANDERS BERG PÅ BLOGGEN, 18 MAJ<br />
Nu hotas ytterligare ett av Stockholm<br />
daghärbärgen för hemlösa av<br />
stängning. Det gäller Ny Gemenskap<br />
. Det är ett av få ställen, där de<br />
hemlösa kan få lunch för en billig<br />
penning, de kan ta en dusch och få<br />
rena kläder. De har också ett större<br />
antal sovplatser. De tar dessutom<br />
emot både kvinnor och män. Vilket<br />
betyder mycket för de hemlösa, då<br />
de gärna vill vara tillsammans med<br />
sina familjemedlemmar. Precis som<br />
vi alla vill.<br />
Anledningen till att de hotas av<br />
stängning är den, att det kontrakt<br />
de haft med Stockholms Studentbostäder<br />
under en väldig massa år.<br />
Det har sagts upp fr.o.m. februari<br />
nästa år dvs. år 2012.<br />
De firade 40-års Jubileum för<br />
ett tag sedan. Hur länge det haft<br />
lokalerna på Kammakargatan vet<br />
jag inte exakt, men det är minst 25<br />
Vi bygger för framtiden varje år!<br />
Ny gemenskap behövs!<br />
år sedan, jag besökte dem på den<br />
adressen för första gången.<br />
Vad som krävs för att Ny Gemenskap<br />
ska kunna fortsätta att finnas,<br />
är en ny lokal.<br />
Finns det någon som har en<br />
större lokal att hyra ut?<br />
Eller kanske rent utav någon som<br />
har en lokal att donera till dem?<br />
Det finns fler organisationer som<br />
jobbar för samma sak som gemenskapen.<br />
Kanske någon av dem kan<br />
hjälpa till?<br />
NY GEMENSKAP HAR även ett antal<br />
platser, där bostadslösa bor under<br />
tiden de får hjälp att återgå till ett<br />
värdigt liv.<br />
Jag känner inte till någon<br />
statistik på området, men jag har<br />
flera bekanta som idag lever ett s.k.<br />
vanligt normalt liv, efter den hjälp de<br />
fått där.<br />
Årliga investeringar och underhållsåtgärder på 1,7 miljarder kronor.<br />
Anpassning till framtidens sjukvård och framsteg inom teknisk och<br />
medicinsk forskning genom utveckling av sjukvårdslokaler i hela Stockholms<br />
län. Ett tydligt samhällsansvar med fokus på miljö och etik.<br />
Det är några aspekter på vår verksamhet – att förvalta sjukvårdens<br />
fastigheter varje dag.<br />
Vill du veta <strong>mer</strong>? Gå in på www.locum.se.<br />
Kanske för att de endast har<br />
ett fåtal nattgäster, de är begränsat<br />
till under tio stycken, men det är<br />
också en förutsättning för att<br />
hjälpa.<br />
DET SOM ÄR så unikt för gemenskapen<br />
är att de förstått, att man<br />
inte kan masstillverka s.k. normala<br />
människor, utav trasiga individer. De<br />
flesta har farit så illa, både fysiskt och<br />
psykiskt att de för länge sedan har<br />
glömt bort att de har samma värde<br />
som alla andra. De har levt utan<br />
bostad, arbete, och socialt nätverk allt<br />
för länge.<br />
Det i sin tur gör att det krävs<br />
engagemang utav fler än en person<br />
för att hjälpa en individ tillrätta och<br />
vad jag vet kan den hjälpen bara<br />
fås där.<br />
Ny Gemenskap behövs!<br />
ULRIKA G-SON<br />
48-53 Med egna ord.indd 52 11-05-18 18.09.17<br />
BERTIL ERICSON/SCANPIX
Vart är beroende- och<br />
missbrukarvården på väg?<br />
Du som vill vara med och påverka missbrukar- och beroendevårdens<br />
framtida färdriktning – anmäl dig till Quo Vadis konferens ”Vart är<br />
beroende- och missbrukarvården på väg!”<br />
NÄR: Torsdag den 25 och fredag den 26 augusti 2011<br />
VAR: ABF-huset, Sveavägen 41, Stockholm<br />
Under tre år har regeringens Missbruksutredning utrett frågor som rör den framtida svenska<br />
missbrukar- och beroendevårdens innehåll och organisation, SOU 2011:35.<br />
Med konferensen ”Vart är beroende- och missbrukarvården på väg?” inbjuder Rainbow<br />
Sweden till diskussion om framtidens missbrukarvård i Stockholm.<br />
Medverkar gör bland andra: Tom Alandh (SVT), Cipriana de Arteaga (Dianova),<br />
Annika Bäckman (Rainbow), Alec Carlberg (Prima Gruppen), Björn Fries (Karlskrona<br />
socialnämnd), Gilberto Gerra (UNODC), Björn Johnson (Malmö Högskola), Maria Larsson<br />
(Socialdepartementet), Torbjörn Tännsjö (Stockholms universitet), Annika Östberg (Basta)<br />
samt ytterligare ett tjugotal föreläsare och seminarieinledare.<br />
Konferensprogram och praktisk information om anmälan och deltagande finns på<br />
www.rainbowsweden.se/quovadis. Informationen kom<strong>mer</strong> kontinuerligt att uppdateras.<br />
ARRANGÖRER<br />
RAINBOW – KLIENTRÖRELSENS PARAPLYORGANISATION<br />
FÖRENINGEN BRUKSVÄRDE<br />
SITUATION STOCKHOLM<br />
I SAMARBETE MED<br />
CENTRALFÖRBUNDET FÖR SOCIALT ARBETE, CSA<br />
LUNDS UNIVERSITET, SOCIALHÖGSKOLAN<br />
MALMÖ HÖGSKOLA, FAKULTETEN FÖR HÄLSA OCH SAMHÄLLE<br />
STOCKHOLMS UNIVERSITET, SORAD<br />
Boka redan nu<br />
in den 25 och<br />
26 augusti!<br />
48-53 Med egna ord.indd 53 11-05-18 18.09.17
FÖRETAGSPRENUMERATION<br />
Med en företagsprenu<strong>mer</strong>ation hjälper du och ditt företag till att göra<br />
Stockholm till en bättre stad för oss alla att bo i. Vill ni också företagsprenu<strong>mer</strong>era<br />
på <strong>Situation</strong> <strong>Sthlm</strong> och synas med er logotyp på denna sida?<br />
Kontakta oss:<br />
Herman Sundgren (herman@situationsthlm.se), tel: 08-54595394<br />
Peter Laursen (peter@situationsthlm.se), tel: 08-54595396<br />
advokatfirman Althin<br />
54-56 Loggor nr 166.indd 54 11-05-18 18.12.36<br />
systems
HAMMARBY IF<br />
K.E.BergsÅkeri<br />
(K.E.B. Åkeri AB)<br />
BRANSCHANPASSADE LÖSNINGAR FÖR<br />
SAMHÄLLSNYTTIGA FÖRETAG<br />
Sov hos Tandläkaren!<br />
NARKOSKLINIKEN<br />
54-56 Loggor nr 166.indd 55 11-05-18 18.13.03
www.reflexark.se<br />
STOCKHOLMS STADS<br />
BOSTADSFÖRMEDLING<br />
www.bostad.stockholm.se<br />
WENANDERS<br />
www.zondera.com<br />
54-56 Loggor nr 166.indd 56 11-05-18 18.13.35
STOCKHOLMSKRYSSET<br />
Vinn en<br />
dokumentär<br />
och femtonårsnumret!<br />
Den först öppnade rätta<br />
lösningen vinner första<br />
pris: <strong>Situation</strong> <strong>Sthlm</strong>s<br />
femtonårs-num<strong>mer</strong> och<br />
dvd-dokumentären Till<br />
Maria. Andra och tredjepris<br />
är <strong>Situation</strong> <strong>Sthlm</strong>s<br />
femtonårsnum<strong>mer</strong>.<br />
Förra månadens vinnare:<br />
Tidning+ dvd-film:<br />
Marianne Deu, Segeltorp<br />
Tidning: Gunilla Nesti,<br />
Stockholm, Birger Andersson,<br />
Bandhagen<br />
Se förra månadens<br />
lösning på sidan 66.<br />
Stockholmskrysset är<br />
ett samarbete mellan<br />
<strong>Situation</strong> Stockholm<br />
och tidningen Krysset,<br />
en månadstidning för<br />
alla kryssintresserade.<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
Namn: …………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………<br />
Adress: ………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
Postadress: ………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
Skicka in ifyllt kryss<br />
senast 20 juni till:<br />
<strong>Situation</strong> <strong>Sthlm</strong><br />
Krukmakargatan 34a<br />
118 51 Stockholm<br />
57 Korsord.indd 57 11-05-18 18.02.39<br />
57<br />
Konstruktör: Marie Petersson-Engnell Foto: Sjöberg Bild © Bonnier Korsord
SVEPET<br />
Hårdrock som samhällskraft<br />
MUSIK ALL STARS-BANDET DOCTOR MIDNIGHT & THE MERCY CULT ÄNTRAR MUSIKSCENEN<br />
DOCTOR MIDNIGHT & The Mercy Cult skriver år noll för<br />
rock n’ rollen igen. Den 3 juni släpps albumet I Declare:<br />
Treason.<br />
– Rocken har blivit västvärldens mest konservativa<br />
konstform. Vi vill sätta en ny standard och göra den till en<br />
kraft i samhället igen, säger Hans Erik Dyvik Husby.<br />
Musiken beskrivs som ”mörk rock med groove” och<br />
Doctor Midnight & The Mercy Cult har fått epitetet supergrupp<br />
i hårdrockskretsar.<br />
Under namnet Hank von Helvete var Dyvik Husby<br />
sångare i Norges största och nu<strong>mer</strong>a nedlagda rockband<br />
Tubonegro och basisten Tim Skold, ende svensken<br />
bland fyra gutter, har producerat och spelat med Marilyn<br />
Manson.<br />
– Det här bandet tar vi med oss i graven. Det är ”for<br />
life” säger gitarristen Anders Odden som gör Dyvik Husby<br />
sällskap under promotionbesöket i Gamla Stan.<br />
Oddens black- och thrash metal-förflutna i Satyricon<br />
och Celtic Frost lär även få fans av brutalare hårdrock att<br />
intressera sig.<br />
– Vi kom<strong>mer</strong> alla från genres där det är väldigt täta<br />
skott och tydliga definitionslinjer, men vi vill skapa musik<br />
utan att behöva ha en punk- eller black metal-hatt på<br />
huvudet. De band som varit viktigast för en själv är band<br />
som bröt mot alla regler och var fria. Det var inte dem som<br />
såg ut och lät som alla andra.<br />
58<br />
Hans Erik Duvby Husvik tror att en del gamla fans<br />
kom<strong>mer</strong> att hänga med och andra inte:<br />
– Vi har lärt oss att inte lyssna för mycket på dem. De<br />
får lyssna på oss i stället och sen kan de göra ett medvetet<br />
val. De som har stagnerat och inte tål en ändring har<br />
man egentligen aldrig behövt. Det är de som gapar högst<br />
och vill att allt ska vara som det alltid har varit, men de är<br />
inte så många.<br />
Insikten kom när Turbonegro splittrades. Hans Erik<br />
Dyvik Husby slutade lyssna på vad alla andra tyckte.<br />
– Det handlar om frihet. Att vakna upp och inse att det<br />
ROCKEN HAR BLIVIT VÄST-<br />
VÄRLDENS MEST KONSERVATIVA<br />
KONSTFORM<br />
är du själv och ingen annan som bestäm<strong>mer</strong>. Det är rock<br />
n’ roll.<br />
Frihetstemat går igen i låttexterna på I Declare:<br />
Treason:<br />
– Människorna behöver vakna upp och sluta gå som<br />
zombies. Det gäller att hitta sin egen styrka och våga<br />
konfrontera ondskan och adressera var den finns. Det är<br />
vad rocken handlade om när den kom och det är det vi vill<br />
tillbaka till. Att våga segra.<br />
DAVID BOGERIUS<br />
DAVID BOGERIUS<br />
ULF STOLT<br />
The Band<br />
”Out Of The Blue”<br />
LÅT Enligt ryktet hade Robbie<br />
Robertson bara en ackordföljd i<br />
minnet någonstans, en skärva av<br />
en melodi. Texten rafsade han ner<br />
på baksidan av ett kuvert i en taxi<br />
på väg till studion för att spela in<br />
låten.<br />
”Out of the Blue” är en av de<br />
vackraste kärlekssånger som<br />
någonsin skrivits och spelats in<br />
– allting magiskt med The Band<br />
finns destillerat i de där dryga fyra<br />
minuterna: de ruffiga trummorna,<br />
stämsången, basen som vinglar<br />
omkring, underliga och glittrande<br />
keyboardharmonier och Robbie<br />
Robertsons vackra gitarrspel och<br />
pressade, längtande röst.<br />
Och texten. Om att längta. Och<br />
vägen den längtan tar en ut på.<br />
CYRIL HELLMAN<br />
Matthew Collin<br />
This is Serbia Calling<br />
REDAKTIONENS<br />
BOK Medan 90-talets svenska och<br />
brittiska musikjournalister var upptagna<br />
att diskutera Blur vs Oasis<br />
pågick krig och etnisk utrensning<br />
på Balkan. Musikjournalisterna<br />
på studentradion<br />
B92 störtade<br />
med hjälp av<br />
musik som reggae<br />
och punk<br />
diktator Slobodan<br />
Miloseviec.<br />
Om detta har<br />
det skrivits<br />
två böcker.<br />
Den första och kändaste är This Is<br />
Serbia Calling av Matthew Collin.<br />
En bok om motstånd genom populärmusik<br />
och den unga generation<br />
som kallade sig ”lost generation”<br />
för att den växte upp under Slobodan<br />
Miloseviec och drömde om<br />
sanning och rättvisa.<br />
TIPS<br />
58-68 Svepet.indd 58 11-05-18 18.04.14<br />
SCANPIX
En nivå som<br />
gör en glad<br />
Timbuktu<br />
Sagolandet<br />
Allt är som förr fast<br />
ändå annorlunda. Jason Diakité,<br />
alias Timbuktu släpper sitt åttonde<br />
album med nysignade EMI. Denna<br />
gång med hjälp av skandinaviska<br />
hip-hop-producenter som norske<br />
Tommy Tee och Nasty Kutt. Jason<br />
har prickat rätt igen, med klassisk<br />
”Timbuktu-hiphop” i kombination<br />
med nytt sound. Skivan svänger på<br />
ett melodiöst sätt. Det påminner<br />
om Dirty South och G-funk och för<br />
tankarna till Outkast.<br />
Timbuktu har lyckats nå en nivå<br />
som får oss att bli glad och dansa till<br />
”Dödsdansen”, ”Resten av ditt liv” och<br />
"Livets samba".<br />
I låten ”Sagoland” kan man höra<br />
den yngre generationens elektroniska<br />
beats och hårda trummor till<br />
hans klingande skånska punchlines<br />
som ”Den lille killen ville så mycket<br />
att han har fått till det”. Skivan strävar<br />
efter förändring, rädslan och längtan<br />
efter förändring. Sagolandet, som ska<br />
föreställa Lund, är ett uppmuntrande<br />
sommarsväng som man känner<br />
igen hos Timbuktu, med en nypa<br />
"hardcore truth”.<br />
Bästa spår: ”Ord & Flera Visor”.<br />
JULIAN MARTI<br />
MUSIK<br />
In Flames<br />
Sounds Of A Playground Fading<br />
Lagom till tionde studioplattan<br />
har bandets grundare och<br />
gitarrist Jesper Strömblad tackat för<br />
sig. Kanske har det fått In Flames att<br />
tagga till lite extra, för inledningen<br />
med titelspåret och singelsläppet<br />
”Deliver Us” är riktigt stark. Den höga<br />
kvalitetsstämpeln sitter kvar även om<br />
det följer några spår av <strong>mer</strong> pliktskyldigt<br />
mangel. Formen återtoppas med<br />
suggestiva ”Attic” och refrängstarka<br />
”Darker Times”. Avslutningen med<br />
”Liberation” handlar <strong>mer</strong> om melodisk<br />
hårdrock än melodisk death metal<br />
och lär få de konservativare fansen<br />
att gnälla.<br />
DAVID BOGERIUS<br />
Tonbruket<br />
Dig It To The End<br />
Kanske är det jazz, kanske<br />
är det proggrock. Men det är vackert<br />
så det förslår och bara ett år efter<br />
Grammybelönade debutplattan<br />
kom<strong>mer</strong> nu uppföljaren. Även den här<br />
gången jobbar Dan Berglund tillsammans<br />
med Johan Lindström, Per<br />
Texas Johansson, Martin Hederos<br />
och Andreas Werliin. Det hörs oväntade<br />
referenser till Mark Knopfler<br />
och Pink Floyds David Gilmour. Dan<br />
Berglund har strukit sitt namn före<br />
Tonbruket, för det här en grupp och<br />
inte längre ett soloprojekt. Men det<br />
är Berglunds distinkta kontrabas som<br />
för allt framåt.<br />
ANDERS SUNDIN<br />
Sahara Hotnights<br />
Sahara Hotnights<br />
Något magiskt har hänt.<br />
Sahara Hotnights har växlat ned tempot,<br />
men ökat intensiteten. Det snart<br />
20-åriga rockbandet från Robertsfors<br />
är i full kontroll. Istället för att hamra<br />
på vilar de i musiken och utformar<br />
varje låt med precision, säkra på<br />
att melodierna bär. Produktionen är<br />
avskalad. Maria Anderssons röst får<br />
leda vägen och låter <strong>mer</strong> majestätisk<br />
än någonsin. Här finns knivskarpa<br />
riff som i ”Oh’s” och storslagna<br />
rockballader som ”Lookalike”. Sahara<br />
Hotnights har gjort ett album där<br />
varje spår är redo att sändas ut över<br />
arenorna.<br />
AMANDA SÄFSTRÖM<br />
JESSICA GOW/SCANPIX<br />
UPPFÖLJARE<br />
Glesbygd noir<br />
MUSIK<br />
FJOLÅRETS PLÖTSLIGA OCH<br />
otippade deckarframgång, unge<br />
Christoffer Carlsson följer nu upp<br />
debuten Fallet Vincent Franke<br />
med Den enögda kaninen som<br />
beskrivs som beskrivs som noir på<br />
svenska landsbygden.<br />
Ett udda koncept, varför?<br />
– Jag fortsätter att utforska den<br />
sortens teman jag börjat på i ”Vincent”<br />
– att växa<br />
upp, våldshandlingar,beroenden,<br />
vänskap,<br />
kärlek – men den<br />
här gången är<br />
det placerat på<br />
landsbygden. Jag<br />
ville skildra mitt förhållande till den<br />
här typen av platser där alla känner<br />
varandra och där det finns personer<br />
som gjort dig till den du tror att<br />
du är. ”Country noir” finns redan,<br />
med Daniel Woodrells böcker,<br />
men är inte riktigt rätt för mig, så<br />
därför fick det bli glesbygd noir,<br />
ett koncept som förhoppningsvis<br />
ramar in boken på ett bra sätt.<br />
Du är 25 år, hur länge har du<br />
skrivit?<br />
– Jag började när jag var 8-9 år<br />
med att skriva små noveller, och<br />
sedan fortsatte det bara. Det var<br />
en av många saker jag provade på<br />
när jag var barn. Skrivandet råkade<br />
fastna, jag insåg snart att om jag<br />
höll på tillräckligt länge så skulle<br />
jag kunna bli bra på det. Så jag har<br />
egentligen haft en ganska lång<br />
övningsperiod.<br />
CYRIL HELLMAN<br />
Twinflower Band<br />
Turn my blame to gold<br />
Första lyssningsvarvet funkar<br />
det mesta på plattan – det är hantverksa<strong>mer</strong>icana<br />
och Linnea Dixgårds<br />
ljusa stämma mitt i ljudbilden, snygga<br />
melodier, arrangerat som man kan<br />
förvänta sig.<br />
Men efter ett tag känns det väl<br />
slickat, för insmickrande, den gråskala<br />
av skitighet som den här typen av<br />
musik behöver för att skaffa sig<br />
livslängd saknas i alltför stora delar.<br />
Musiken passerar <strong>mer</strong> elegant än<br />
stannar kvar och griper tag.<br />
Även om det som passerar – som<br />
”Rosie”, ”Ride Along” och pärlan ”Rivers”<br />
– är synnerligen kompetent musik.<br />
ULF STOLT<br />
58-68 Svepet.indd 59 11-05-18 18.04.23<br />
59<br />
PETER KNUTSON
BÖCKER<br />
BÖCKER<br />
Jens Lapidus<br />
Livet Deluxe<br />
2006 skapade Lapidus<br />
en romangenre av Stockholms<br />
undre värld. Fem år och ett antal<br />
efterföljare (Jiddra inte, Jag är<br />
wanted) senare avslutas trilogin<br />
som Snabba cash inledde och två<br />
av huvudpersonerna känns igen.<br />
”Rymmaren” Jorge lämnar livet<br />
som caféägare för ett värdetransportrån<br />
och brat-wannaben JW<br />
har smidit storslagna planer i<br />
fängelset. Natalie, dotter till juggemaffiabossen<br />
Radovan, är den<br />
nya bekantskapen som piggar<br />
upp en historia där jargongen<br />
börjar bli duktigt utsliten. Trots<br />
alla stereotyper vet Lapidus hur<br />
man väver ihop och driver på<br />
berättelsen. Till slut sitter läsaren<br />
fastnaglad i nya jakter på snabba<br />
cash.<br />
DAVID BOGERIUS<br />
Amos Oz<br />
Lantliga scener<br />
½ En roman. Åtta olika<br />
noveller, åtta invånare i en by.<br />
Var och en bär på en personlig<br />
historia präglad av förnekelse.<br />
I byn växer vackra trädgårdar<br />
igen, hus rivs och byggs om till<br />
moderna rikemansvillor, endast<br />
bebodda på helger då samhället<br />
lever upp. I vardagens tillslutenhet<br />
finns invånarnas förhoppningar<br />
om att deras sökande har enkla<br />
svar. Samtidigt är vanmakten<br />
påträngande. Amos Oz metaforiska<br />
gestaltningar framkallar en<br />
känsla av obehag som övergår i<br />
tankar om förljugenhetens kraft.<br />
Om disharmonin mellan en inre<br />
sinnesro och den yttre världens<br />
framfart.<br />
DITTE LUNDBERG<br />
60<br />
Slussen<br />
Skam, arv<br />
och miljö<br />
Christina Kellberg<br />
Kupongtjuven – min<br />
mormors förlorade heder<br />
Journalisten Christina Kellbergs<br />
familjehemlighet handlade om<br />
mormors fängelsestraff för stöld av<br />
ransoneringskuponger under andra<br />
världskriget och självmordet några år<br />
senare.<br />
Boken rör sig kring vad tystnaden<br />
och den ärvda skammen gjorde<br />
med hennes mamma och sedan<br />
henne själv – hur livsval och dess<br />
konsekvenser kom att påverka tre<br />
generationer kvinnor.<br />
Fattigdom, alkohol, mindervärde,<br />
illusioner, halvsyskon, klassförakt,<br />
våld och hämmade förutsättningar<br />
sipprar ur tapetskarvarna, från tjugotalet<br />
fram till i dag.<br />
Arv och miljö tar sin tull.<br />
ULF STOLT<br />
BÖCKER<br />
Kristina Abelli-Elander<br />
Staden, flickorna, tiden…Tiden<br />
Konstnären Kristina Abelli-<br />
Elander har skapat en grafisk roman<br />
av livet bland ”stockholmsfreaksen”<br />
från åren 1967 til 1979. Det är en<br />
tecknad berättelse, ett seriealbum,<br />
om tre systrar och deras vänner<br />
25/5 YANN TIERSEN (FRA) SOLD OUT!<br />
25/5 JASON COLLET (CAN) LIVE UTOMHUS<br />
26/5 CORNERSHOP (UK)<br />
27/5 COM TRUISE (US)<br />
28/5 MEN (US)<br />
3/6 PALPITATION<br />
4/6 THE CAVE SINGERS (US)<br />
11/6 ANTON KRISTIANSSON<br />
17/6 DISCOTEKA YUGOSTYLE<br />
18/6 LAS ROBERTAS (CR)<br />
22/6 VETIVER (US)<br />
29/7 VIVIAN GIRLS (US)<br />
bland vänsterfolket på legendariska<br />
bokcaféet Morianen på Drottninggatan,<br />
men här finns också slaget om<br />
kvarteret Mullvaden, Almstriden och<br />
rapporter från PLATTAN, Sveriges<br />
farligaste plats!<br />
Albumet börjar med en snart<br />
gammal Kristina Abelli-Elander som<br />
konstaterar att allt vad hon hittills<br />
Medis<br />
gjort inte längre räknas, för att strax<br />
bestämma sig för att hon inte kan dö<br />
nu, när världen bokstavligen håller<br />
på att rämna. Utan nostalgi, rör hon<br />
sig hemtamt mellan konstnärer som<br />
sålde tidningen PUSS på gatan, feministiska<br />
flickor och politiska flyktingar.<br />
Rakt på sak och utan pekpinnar!<br />
YVONNE IHMELS<br />
27-28/5 LOADED THE BIG ONE!<br />
BRODINSKI (FRA) + HASTPOJKEN +<br />
BRITTA PERSSON m fl.<br />
10/6 THE CHARLATANS (UK)<br />
4/7 JOHN MAYALL (UK)<br />
8/9 JOHNNY WINTER (US)<br />
MEDIS KLUBBAR I SOMMAR: ATLANTIS, CLUB KG, LOADED, SCREAMADELICA VS. STHLM INDIE,<br />
OSS+VÄNNER<br />
SLUSSEN KLUBBAR SOMMAR: MAGIC BUS, BRING THE NOISE!, LOADED, SCREAMADELICA, THE<br />
EX CLUB, SVENSKA MUSIKKLUBBEN, MODERN LOVERS, LIFE´S A BEACH, SEND IN THE CLOWNS,<br />
RUBBLE N'BUBBLE, FREDAGSBITEN, STHLM INDIE<br />
RESTAURANG DEBASER HUMLEGÅRDEN<br />
ÖPPET HELA SOMMAREN FRÅN KL 11.30-01. DJS FRE-LÖR.<br />
58-68 Svepet.indd 60 11-05-18 18.04.29<br />
ARNE JÖNSSON
Pikant syskonbädd<br />
Kyss mig<br />
Det är lätt att tro att Kyss mig<br />
kommit till under mycket rökande,<br />
rödvinsdrickande och lyssnande på<br />
Robyns ”With Every Heartbeat”. För<br />
från första början röks det och dricks<br />
rödvin i mängder och allting knyts<br />
ihop i det fina slutet med just Robyns<br />
FILM<br />
Barney’s Version<br />
½ Filmen är baserad på<br />
Mordecai Richlers bestsäljare med<br />
samma namn om en kvinnojägare i<br />
Montreal, spelad av Paul Giammati.<br />
Dustin Hoffman spelar hans far somger<br />
honom en pistol i bröllopspresent<br />
vilket får ödesdigra konsekvenser.<br />
Filmen växlar mellan olika<br />
dräpande episoder som återger de<br />
bästa och värsta stunderna i kvinnojägarens<br />
liv, som ung i 70-talets<br />
Italien och som blasé tv-producent i<br />
Montreal.<br />
Mest lyckas filmen för att Giammati<br />
med sin buttra uppsyn är en så<br />
fantastisk komiker.<br />
CYRIL HELLMAN<br />
låt. Det är som manusförfattaren har<br />
utgått från låten, bestämt att den<br />
ska vara slutet och sedan hittat på<br />
en berättelse som leder fram dit.<br />
Intrigen har de lyckats bra med, den<br />
är verkligen raffinerad, och stundtals<br />
pikant. Två plastsystrar blir nämligen<br />
blixtförälskade i varandra när de träf-<br />
Framtidens melodi<br />
½ En åldrad loppishandlare<br />
med ett sårigt förflutet och en inte<br />
helt begåvad trubadurslacker i övre<br />
medelåldern har en firma ihop. Oklart<br />
hur de får den att gå runt. Men ytterst<br />
handlar det om att loppishandlaren<br />
Stig Manner ser en begåvning i<br />
trubaduren Janos, en begåvning som,<br />
tyvärr, ingen annan – av förklarliga<br />
skäl – ser. Men det hindrar inte<br />
honom från att slita allt vad han<br />
förmår för att ”få upp honom på en<br />
scen”. När Stig Manners förlorade<br />
dotter dyker upp, och en stroke<br />
mattar hans tempo, förvandlas och<br />
förtydligas deras vänskap.<br />
ULF STOLT<br />
fas för första gången. Att den ena är<br />
förlovad och snart ska gifta sig bidrar<br />
till den komplicerade situationen.<br />
Upplägget går alltså inte att klaga<br />
på, lite sämre är det med själva<br />
berättandet. För det tappar i tempo<br />
ibland och det blir lite klichéartat att<br />
slänga in en jaga-den-man-älskar-<br />
Potiche<br />
– en fransk troféfru<br />
Vi som gillar Catherine<br />
Deneuve får vårt lystmäte i denna<br />
franska komedi som utspelas anno<br />
1977. Här vävs klasskamp, politik,<br />
feminism och kärlek över klassgränserna<br />
ihop med lättsam komik.<br />
Suzanne är arvtagerska till en<br />
paraplyfabrik, där hennes girige<br />
man är vd. När maken tvingas till<br />
sjukskrivning, tar hon över och löser<br />
alla fackliga tvister på bästa sätt<br />
samtidigt som affärerna blomstrar.<br />
Det är rapp underhållning med<br />
snärtigt skådespeleri av Deneuve och<br />
ensemblen.<br />
HENRIK EMILSON<br />
FILM<br />
till-flygplatsen-scen. Det som dock<br />
lyfter hela filmen till en godkänd nivå<br />
är dess huvudrollsinnehaverska. Ruth<br />
Vega Fernandez är fantastisk och bär<br />
Kyss mig på stadiga axlar med ett<br />
nyanserat och mångfacetterat spel.<br />
Bara hon är värd biobiljetten.<br />
HENRIK EMILSON<br />
Hooked for Life<br />
Staffan Hildebrands tycks<br />
ha en direkt länk till hur tonåringar<br />
tänker och kan gestalta det på ett<br />
sätt ungdomar gillar. Det blir därför<br />
högintressant när han återkopplar<br />
till sin egen dokumentär Fjortonårslandet<br />
från 1979 som bland annat<br />
handlade om den första vågen<br />
skateboardåkare i Sverige. 30 år<br />
senare möts de igen för att se vart<br />
livet tagit dem, som klädföretaget<br />
WE:s vd Greger Hagelin.<br />
Hildebrand kryssklipper hela tiden<br />
till den första dokumentären och<br />
håller därmed den ungdomliga andan<br />
vid liv. Utmärkt!<br />
HENRIK EMILSON<br />
58-68 Svepet.indd 61 11-05-18 18.04.38<br />
61
KROG & SVEPET<br />
Öppet på grund av väder<br />
MAT<br />
PÅ SKINNARVIKSBERGET BAKOM Zinkensdamm mitt<br />
framför Lundagatan ligger Skinnarvikskiosken naturskönt.<br />
Ett fik som öppnade i juli i fjol av Farezad Farzahnem och<br />
hans fru Lisa Eriksdotter. Kiosken är av trä och byggd av<br />
Farezads pappa.<br />
Öppettider är lite beroende av vädret. Lisa Dutina<br />
berättar att spöregnar det eller som två veckor tidigare,<br />
snöar, har de inte öppet. I övrigt är det öppet, denna dag<br />
när vädret är mulet är jag ensam här, veckan före var det<br />
soligt och fullt. Folk låg i hängmattan mellan två björkar.<br />
Björkar som vid soligt väder bjuder på lagom mycket<br />
skugga.<br />
De tre borden och två solstolarna var fullsatta så folk<br />
satt även i gräset och på ”apberget” och åt vad kiosken<br />
har att erbjuda, det vill säga mest kaffe från Johan &<br />
Nyström och vanlig Cia-glass.<br />
Men här finns <strong>mer</strong> genuina varor.<br />
Tanken är att tillfredsställa ett lunchbehov. Som lunch<br />
kan man äta sallad med hemmagjord dressing av dijonsenap<br />
och citron som smakar så gott att de nog skulle<br />
kunna sälja den på flaska. Till sallad får man rostade frön<br />
och levainbröd (surdeg), man kan välja mellan kyckling,<br />
manchegoost och tvärnöskinka – ett alternativ är utsökta<br />
grillade smörgåsar i samma varianter med västerbottenost<br />
och en liten sallad bredvid. 70 kronor för detta är helt<br />
överkomligt, inte minst med tanke på att det är en kiosk<br />
med koll och ambitioner.<br />
62<br />
SKINNARVIKSKIOSKEN<br />
VAR: SKINNARVIKSBERGET<br />
ÖPPETTIDER: BEROR PÅ VÄDRET<br />
PRISVÄRT: JA<br />
BORDSBESTÄLLNING: NEJ<br />
KLIENTEL: SÖDERBOR OCH UNGA SOLBADARE<br />
Till fika finns mycket att välja på, som våffla med sylt<br />
och glass, bullar på kanel eller kardemumma, biskvi, rulltårta<br />
och morotskaka med rostade nötter. Glasstrutarna<br />
görs i tre storlekar för 20, 30 och 35. Till min kycklingsmörgås<br />
dricker jag grapefruktjuice för 28 kronor.<br />
Lisa berättar att de flesta kunder är bosatta i området<br />
samtidigt är hon och många av de andra ungdomarna<br />
EN HEMMAGJORD DRESSING AV<br />
DIJONSENAP OCH CITRON SMAKAR<br />
SÅ GOTT ATT DE NOG SKULLE<br />
KUNNA SÄLJA DEN PÅ FLASKA<br />
som jobbar här från olika områden över hela Stockholm<br />
och de lockar hit sina vänner.<br />
Hon säger att det här är det perfekta sommarjobbet för<br />
en student.<br />
Jag sätter mig vid ett av borden och äter. I högtalarna<br />
spelas romantisk musik som Mott The Hooples ”All The<br />
Young Dudes”, Veronica Maggio och fransk schlager.<br />
Mellan molnen börjar solen titta fram. En äldre dam<br />
kom<strong>mer</strong> och gör vad jag ser dagens första beställningen<br />
efter min egen.<br />
Lisa tar fram hängmattan och knyter fast den mellan<br />
björkarna. Klarnar det upp nu dröjer det inte länge innan<br />
någon lägger sig just där.<br />
CYRIL HELLMAN<br />
CYRIL HELLMAN<br />
SVITER AV SVITEN<br />
Om Taube och bacon<br />
FÖRSTA GÅNGEN DAVE Grohl var<br />
i Stockholm var på en punkturné<br />
med bandet Scream 1987.<br />
– Då såg man <strong>mer</strong> av städerna<br />
för ingen visste hur man bokade<br />
en turné. Det var tre dagar ledigt<br />
efter gigen, man fick gå eller<br />
åka buss, satt i bilköer, sov på<br />
lägenhetsgolv och spenderade en<br />
jävla massa tid med att leta efter<br />
en telefonkiosk.<br />
I dag är det annat läge – av<br />
ett plan, skaka hand och sedan<br />
transport till hotellet. När jag<br />
frågar hur mycket de hunnit se<br />
av stan säger bassisten Nate<br />
Mendel ”ungefär så här mycket”<br />
och pekar ut genom hotellsvitens<br />
fönster.<br />
Dave Grohl gillar Stockholm,<br />
de vackra gamla husen och<br />
vattnet. Klimatet påminner om<br />
där han växte upp i Warren i<br />
Washington. Men nu är det, som<br />
gitarristen Pat Smear uttrycker<br />
det, inte så annorlunda i storstäderna<br />
i världen.<br />
– Det ligger en Seven-Eleven<br />
på hörnet överallt i dag.<br />
Även om gitarristen Chris<br />
Shiflett hittat en detalj som skiljer<br />
städerna åt – bacon.<br />
– Varje stad steker sitt bacon<br />
annorlunda. Bäst bacon hittills fick<br />
vi i Berlin. Men baconet i morse<br />
var helt ok.<br />
På en av Foo Fighters tidiga<br />
turnéer – fotografiet flimrar förbi<br />
i dokumentären Back and Forth<br />
– står bandet runt Evert Taubestatyn<br />
på Järntorget i Gamla<br />
Stan. Jag frågar om de visste vem<br />
han var, om det var därför de tog<br />
bilden där.<br />
– Tyvärr, vi kunde inte läsa<br />
skylten, svarar trummisen Taylor<br />
Hawkins lite syrligt.<br />
Jag berättar vem Evert Taube<br />
är.<br />
– Coolt. Nu kan vi hävda i<br />
varje intervju att han varit en stor<br />
influens för oss.<br />
ULF STOLT<br />
Fotnot: Foo Fighters spelar på<br />
Stockholms Stadion 22 juni.<br />
58-68 Svepet.indd 62 11-05-18 18.04.53<br />
VICTOR LUNDBERG/SCANPIX
”Jag dras till<br />
underdogs”<br />
HON HAR FOTOGRAFERAT Hollywoods<br />
största kändisar och gjort konstnärliga<br />
porträttserier av tvillingar och<br />
ungdomar på skolbal. Men det är<br />
hennes arbete med att synliggöra<br />
social utsatthet som har gjort Mary<br />
Ellen Mark till en av världens mest<br />
betydelsefulla fotografer. Under<br />
Stockholm Photography Week mellan<br />
den 23 och 29 maj gästar hon<br />
Stockholm.<br />
Mary Ellen Mark snurrar runt på<br />
stolen. Har svårt att sitta still. Hon<br />
har arbetat som fotograf sedan<br />
1960-talet och tycks inte ha några<br />
planer på att gå i pension.<br />
Hennes bilder har bidragit till att<br />
synliggöra människor som samhället<br />
tycks ha missat.<br />
Men det finns tillfällen då även<br />
Mary Ellen Mark valt att ta ner<br />
ka<strong>mer</strong>an.<br />
– Jag fotograferade i ett mentalsjukhus<br />
tidigt i min karriär. Det fanns<br />
bilder där som jag inte tog, och som<br />
jag ångrar att jag inte tog. Jag borde<br />
ha varit <strong>mer</strong> aggressiv.<br />
Känner du ett ansvar gentemot dem<br />
som du fotograferar?<br />
– Jag tycker inte att det är oansvarigt<br />
att fotografera det man ser.<br />
Några av hennes mest ikoniska<br />
fotografier är dem av Erin Blackwell,<br />
även kallad Tiny. Mary Ellen Mark<br />
träffade henne första gången 1983<br />
när hon dokumenterade hemlöshet<br />
och barnprostitution i Seattle.<br />
– Så fort hon klev ur den där taxin,<br />
hon var 13 år gammal, tänkte jag<br />
ZELDA AV LINA NEIDESTAM<br />
att den här flickan är fantastisk, jag<br />
måste fotografera henne.<br />
Hon övertygade sin make, filmaren<br />
Martin Bell, att göra en dokumentär<br />
om flickan som tvingats till prostitution<br />
av sin mor. Efter det har de flera<br />
gånger återvänt till Erin Blackwells liv<br />
i både film och bild.<br />
– Det är intressant att följa henne,<br />
speciellt nu när hon har sina tio<br />
barn. Jag kom<strong>mer</strong> nog alltid att hålla<br />
kontakten med henne.<br />
Mary Ellen Mark berättar hur hennes<br />
egen barndom präglat hennes<br />
val av motiv.<br />
– Jag hade ett hemskt hem. Och<br />
jag tror mina vänner blev väldigt<br />
överraskade över att jag verkligen<br />
kunde ta mig ur det. Men jag tror<br />
att det gjorde mig stark. Jag visste<br />
tidigt att jag ville vara självständig och<br />
tänkte på att fly från det att jag var<br />
sex år gammal. Kanske ska jag vara<br />
tacksam. Om jag hade haft ett enkelt<br />
liv hade jag kanske inte gett mig av<br />
för att ta bilder. Det har gjort mig till<br />
den jag är.<br />
Hur speglas dina rötter i dina bilder?<br />
– De speglas i vad jag väljer att<br />
fotografera. Hur jag dras till underdogs.<br />
Min humanistiska vinkel. Men<br />
det är också min bakgrund som har<br />
gjort det möjligt för mig att inte vara så<br />
känslomässigt engagerad i objekten.<br />
Som fotograf är du är en betraktare.<br />
Du kan inte förändra världen. Du kan<br />
inte ta med dig alla hem.<br />
ARVID JURJAKS<br />
MARC FEMENIA/SCANPIX<br />
LIKA NYFIKET NU<br />
SVEPET<br />
Klassisk svensk synd<br />
DVD Vilgot Sjömans filmatisering<br />
av Lars Görlings roman 491<br />
är som en uppvärmning inför<br />
Jag är nyfiken – Gul som kom<br />
tre år senare 1967. 491 andas<br />
dokumentär och handlar om sex<br />
ungdomsbrottslingar – Nisse,<br />
sängvätaren Jingis,<br />
Egon, Pyret,<br />
Fisken och<br />
Slaktarn – som<br />
ingår i ett socialt<br />
experiment. De<br />
bor i de gamla<br />
Klarakvarteren<br />
och givetvis<br />
havererar experimentet medan<br />
ka<strong>mer</strong>an rullar. In i bilden kom<strong>mer</strong><br />
senare Steva, spelad av Lena<br />
Nyman, vilket skruvar upp stämningen.<br />
Så pass att filmen totalförbjöds<br />
till en början på grund av<br />
en tidelagsscen mellan just Steva<br />
och en schäfer (skildrat i ljud, ej i<br />
bild, men ändå) och en våldtäktsscen<br />
som ansågs ”förråande och<br />
skadligt upphetsande” och var en i<br />
”tukt och sedlighet sårande framställning”.<br />
491 hamnade till slut på<br />
ecklesiastikministerns bord och<br />
fick först efter klipp distribution,<br />
med efterföljande moraldebatt.<br />
Detta var dock ingenting jämfört<br />
med Jag är nyfiken – Gul, som<br />
uppmärksammades enormt för<br />
sexscenerna med Lena Nyman<br />
och Börje Ahlstedt. Det är synd<br />
att sexscenerna i de bägge fil<strong>mer</strong>na<br />
överskuggar den samhällskritik<br />
Vilgot Sjöman hade och den<br />
berättarteknik han använde som<br />
blandade reportage och fiktion på<br />
ett spännande sätt.<br />
HENRIK EMILSON<br />
58-68 Svepet.indd 63 11-05-18 18.05.03<br />
63
SVEPET<br />
64<br />
”Prinsessan<br />
& gemålen”<br />
Seriestrippar av Nina Hemmingsson<br />
ur boken Mina vackra ögon, tidigare<br />
publicerade i Aftonbladet.<br />
BRILJANT – JAG HAR ALDRIG gjort<br />
serier på uppdrag tidigare.<br />
Men Aftonbladet<br />
hade ju bestämt sig för<br />
att vara kritiska till monarkin<br />
och bad mig göra en serie om<br />
Victoria och Daniel. Jag tyckte<br />
det var en rolig idé, kändes<br />
enkel.<br />
– Jag förhöll mig lättsammare<br />
till det i början, men ju fler<br />
stripar jag gjorde, desto <strong>mer</strong> tid<br />
hade jag att tänka på monarkin<br />
i dag och vad den står för. Min<br />
anledning till att vara kritisk<br />
mot den är att den är en<br />
gammal symbol för förtryck av<br />
folket. Men ju <strong>mer</strong> jag följde<br />
dem, desto <strong>mer</strong> insåg jag att<br />
det inte handlade om dåtid.<br />
De är toppen av en societet i<br />
Sverige. De är på riktigt, det<br />
finaste man kan vara.<br />
– Idén först var att serien<br />
skulle heta Victoria och Daniel.<br />
Men Aftonbladet bytte namn<br />
på den. För att jag skulle kunna<br />
få friare ram. Det blev diskussioner<br />
redaktionellt om vad jag<br />
kunde säga och inte när de<br />
hette Victoria och Daniel, vissa<br />
stripar tyckte de inte funkade.<br />
Och jag kunde inte tänka<br />
mig att bara publicera en del<br />
av striparna. Efter att vi bytte<br />
namn på dem gick det bra.<br />
– Det gick ganska snabbt<br />
att hitta figuren. Jag ritade<br />
kanske två-tre olika innan jag<br />
hittade någon som jag tyckte<br />
om att teckna. Jag gick inte<br />
efter att göra dem lika Victoria<br />
och Daniel – alla visste ju<br />
ändå att det handlade om dem<br />
– utan jag ville hitta figurer<br />
jag gillade och tyckte om att<br />
teckna.<br />
– Jag jobbade med texterna<br />
först innan jag ritade. Men det<br />
blir alltid att jag ändrar texten<br />
till jag tycker den sitter. Jag jobbade<br />
med både penselpenna<br />
för lite bredare, okontrollerade<br />
linjer och en smalare 0,3 för<br />
detaljer och tunna linjer och för<br />
att förstärka vissa grövre linjer.<br />
– Jag tycker striparna<br />
funkar bättre nu efter varandra<br />
i boken än i tidningen, de<br />
publicerade ju typ två per<br />
vecka. Humorn går fram bättre,<br />
blir inte lika plump, nu när man<br />
kan läsa dem efter varandra.<br />
TEXT: ULF STOLT<br />
FOTO: MAGNUS SANDBERG<br />
58-68 Svepet.indd 64 11-05-18 18.05.17
Som en Taube-låt<br />
GATA I VÄRLDEN Ett blommande Boganvillaträd<br />
som en droppe billigt nagellack bland pal<strong>mer</strong>na<br />
utanför argentinska restaurangen Carlotta i<br />
Aguilas.<br />
Paseo de la Constitution är som en Taube-låt.<br />
Står man med ryggen mot trädet ligger Medelhavet<br />
till vänster, stranden böjer sig i en svag kurva mot<br />
sydväst. Följer man längs stenmuren som delar<br />
av gatan mot sanden och vattnet fortsätter den<br />
som gågata med en typisk spansk stenläggning<br />
– mosaik i olika mönster och färger. Skönt är att<br />
EN MÅNAD BORT<br />
”Med mamma till Nordiska”<br />
DVD OCH TURNÉ: EUROPE FRÅN SHEPHERDS BUSH TILL GÄRDET<br />
JOEY TEMPEST FRÅN Upplands Väsby,<br />
sångare och låtskrivare i Europe,<br />
som släpper live-dvd:n ”Europe live<br />
at Shepherds Bush, London” från<br />
fjolårets världsturné. 3 augusti spelar<br />
de i Stockholm.<br />
Varför ska man gå och se Europe på<br />
den här turnén?<br />
– Alla behöver vi ibland en riktig<br />
dos av härlig klassisk rock för att<br />
överleva.<br />
Vad är det mest positiva med<br />
Stockholm?<br />
– Tillräckligt liten för att man skall<br />
känna sig hemma. Tillräckligt stor för<br />
att man skall känna sig borta.<br />
Vad försöker du undvika när du är i<br />
Stockholm?<br />
– Att inte åka utanför tullarna och<br />
spendera tid i någon annan svensk<br />
stad förstås.<br />
Vad i Stockholm skulle du visa<br />
någon som aldrig varit här?<br />
– Gamla stan, Djurgården och<br />
Skansen samt vilken korvkiosk<br />
som helst för en äkta Stockholmstunnbrödrulle.<br />
gatan inte är kantad med så mycket tingel-tangel.<br />
Aguilas är överhuvudtaget ganska befriad från<br />
dylikt. Restaurangerna som ligger utmed gatan<br />
serverar det vanliga – Paella, fisk, kyckling: rustik<br />
andalusisk mat.<br />
De flesta lägenheter utmed gatan har balkonger<br />
mot havet. Det hänger handdukar på flera räcken,<br />
en spansk flagga på en pinne. Ur ett fönster<br />
hänger en banderoll med någon religiös ikon.<br />
Gula, vita och terracottafärgade fasader.<br />
På berget ovanför staden den gamla borgen<br />
San Juan de Aguilas, byggd 1579. Aguilas är en<br />
gammal ro<strong>mer</strong>sk fiskeby. På sjuttonhundratalet var<br />
I Stockholm finns cirka sjuttio<br />
museer. Vilket gillar du mest och<br />
vilket ska du gå på nästa gång?<br />
– Jag tar nog med mamma till<br />
Nordiska.<br />
Vad ser du fram emot att göra i<br />
Stockholm nästa månad?<br />
– Träffa mina föräldrar i samband<br />
med de intervjuer som vi gör i Sverige<br />
ALLA BEHÖVER VI<br />
IBLAND EN RIKTIG<br />
DOS AV HÄRLIG<br />
KLASSISK ROCK<br />
FÖR ATT ÖVERLEVA.<br />
inför släppet av vår live-DVD.<br />
Berätta om en oförglömlig<br />
Stockholmsupplevelse.<br />
– Millenniumkvällen. Tjugo<br />
minusgrader. Vi i Europe spelar<br />
”Final Countdown” utomhus,<br />
utöver fjärden mot Slottet just<br />
innan tolvslaget, inför 500000<br />
åskådare. Vilken fest efteråt.<br />
Kom<strong>mer</strong> inte ihåg ett dyft.<br />
SVEPET<br />
staden en viktig hamn, mycket av de odlade grödor<br />
som den bördiga Murcia-trakten gav skickades<br />
därifrån. I dag är det som drar hit människor –<br />
mestadels turistande spanjorer – den trettiofyra<br />
kilometer långa kusten, till stora delar orörd, en av<br />
få platser kring Medelhavet som är det.<br />
Och väljer man att fortsätta åt andra hållet, mot<br />
Mazzaron, får man ytterligare några kilometer orörd<br />
kust.<br />
ULF STOLT<br />
FAKTA AGUILAS Flyg billigt till Alicante med antingen<br />
Ryan Air eller Norweigan. Hyr sedan bil och kör A7<br />
söderut. Följ skyltarna. Eller om du har tid – följ de<br />
lite sämre vägarna och snigla längs kusten.<br />
58-68 Svepet.indd 65 11-05-18 18.05.33<br />
65<br />
PIA STOLT<br />
DENIS O'REGAN
KRÖNIKA<br />
Jag brukar inte bara använda min<br />
sons a<strong>mer</strong>ikanska medborgskap till<br />
att skaffa uppehållstillstånd. ”Min<br />
son kan bli a<strong>mer</strong>ikansk president,<br />
det kan inte din”, har det hänt att jag runt<br />
sena middagsbord sagt till vänner. Det roliga<br />
är att man aldrig vet riktigt hur man retar<br />
upp dom, är det för yrket i sig eller är det för<br />
att det representerar något som kulturvänster<br />
hatar: USA. Jag har full förståelse för<br />
tredje världens förakt för USA, jag menar<br />
hela Latina<strong>mer</strong>ika fick vara experiment för<br />
en ekonomisk formel av Friedman. Men<br />
grejen var att det inte bara var USA. Europa<br />
hade genom århundraden redan sugit<br />
ut och plundrat Latina<strong>mer</strong>ika och andra<br />
kontinenter. Visst är det osexigt med en<br />
världspolis. Men kanske behövs det? Under<br />
90-talet visade EU att de var oförmögna att<br />
hantera folkmordet på Balkan. Det tioåriga<br />
kriget tog slut först 1999 när USA bara la in<br />
Lösning kryss #165<br />
Se förra numrets vinnare på sidan 59.<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
66<br />
CYRIL HELLMAN Och så säger han:<br />
”Förresten vet vi inte om Bin Laden<br />
är död.”<br />
Konstruktör: Marie Petersson Engnell Foto: Anders Wiklund/Scanpix © Bonnier Korsord<br />
några bombmattor över Serbien. Och kanske<br />
är det bättre att världspolisen är USA än<br />
Ryssland eller Kina?<br />
MEN DEN HÄR KVÄLLEN har vi tidigare fått<br />
nyheten att Bin Laden blivit ihjälskjuten<br />
i en smidig operation. Han dog som han<br />
förtjänade, som en skjuten rabiessmittad<br />
gatuhund. Ända sedan jag som liten och såg<br />
nyhetsrapporten om Israels operation när<br />
de befriade gisslan i Idi Amins Uganda har<br />
jag tyckt att såna här operationer är coola.<br />
En annan var när fransmännen tog Schakalen<br />
i Sudan. Bästa intervjun jag har gjort<br />
var med palestinskjudiske agenten Peter<br />
Malkin som plockade Eichmann på öppen<br />
gata i Buenos Aires. Låt gå för att det ofta är<br />
dryga nationer som struntar i internationell<br />
rätt som gör så här. Om jag inte visste bättre<br />
skulle jag säga att Israels aktion mot den där<br />
båten med Henning Mankell och Mattias<br />
Gardell var cool. Den var rock and roll. Den<br />
var Eminem. Den var Mötley Crüe. Den var<br />
FTW – Fuck The World – vi pissar på världen<br />
för ni har genom århundraden pissat<br />
på oss. Jag skriver ”visste bättre” för finns<br />
det något som är värre än USA i svenskars<br />
ögon är det Israel. (En gång förlorade jag en<br />
svensk vän enkom för att jag infor<strong>mer</strong>ade<br />
henne om vilket folkslag som haft flest<br />
nobelpristagare). Aktionen skulle givetvis<br />
inte ha varit det minsta cool om båten varit<br />
full av säg, palestinier. Men just det faktum<br />
att i båten befann sig självmedvetna, dryga<br />
världssamveten ger aktionen ett smått<br />
humoristiskt skim<strong>mer</strong>. Så med min förkärlek<br />
för krigsfil<strong>mer</strong> och olagliga aktioner är<br />
det kanske inte så konstigt när jag denna<br />
kväll säger till en vän som jag varken ser<br />
som höger eller vänster: ”Min son kan bli<br />
navy seal, det kan inte din!” Han svarar:<br />
”Du har tydligen inte förstått att bortsett<br />
från countrymusik så hatar jag USA!” Och<br />
sedan utbryter en diskussion om vem som<br />
egentligen bäst tjänar som den hegemoni<br />
som världen behöver. Och så säger han:<br />
”Förresten vet vi inte om Bin Laden är död.”<br />
HOS OUTBILDADE INVANDRARE i Västvärldens<br />
förorter, i Mellanöstern och ibland på<br />
kultursidor lever tron på den ”a<strong>mer</strong>ikanska<br />
och judiska konspirationen”. Några<br />
vänner i New Yorks projects trodde att det<br />
var judarna och CIA som låg bakom 11<br />
september. För judarna äger ju Wall Street…<br />
Varför man skulle spränga skyskrapor i<br />
sitt eget område hade de dock inte svar på.<br />
Ibland predikas de här a<strong>mer</strong>ikanskjudiska<br />
konspirationsteorierna av unga vänsteridealister<br />
som han som på Plattan som vill<br />
sälja konspirationernas ögonsten, filmen<br />
Zeitgeist åt mig för 20 kronor och säger att<br />
jag måste förstå att ”Obama är mycket värre<br />
än George W Bush”. När jag frågar honom<br />
om han vet något annat land i Västvärlden<br />
där man har en svart man med Hussein i<br />
mellannamn har han inget svar. Det slutar<br />
med han ger mig filmen gratis.<br />
Men ibland kan de här som menar att<br />
judarna ligger bakom 11 september vara<br />
medlemmar från Nation of Islam som talar<br />
om för ungdomar i a<strong>mer</strong>ikanska förorten<br />
vad de ska tro. Eller så kan det vara av bildad<br />
vänster som när Mattias Gardell någon<br />
dag efter Bin Ladens död skriver i Aftonbladet:<br />
”hur skall man kunna bevisa att det var<br />
bin Ladin när bevisen är begravda till havs?”<br />
Så bara en sak vet vi, så länge antisemitism<br />
lever, så länge tron på den a<strong>mer</strong>ikanska<br />
och judiska konspirationen lever. Då lever<br />
Usama Bin Laden. Länge leve han!<br />
Tyck till cyril@situationsthlm.se<br />
58-68 Svepet.indd 66 11-05-18 18.05.58
Change language