jöRgen “Klaatu” KaRlssOn - Riotminds

tjugOsjunDe mötet:
tålamODets pRövning
Det är nu en halvtimme sedan ni stötte på den senaste förgreningen. Gången ni vandrar i är rak och slarvigt
uthuggen. Det känns underligt då de flesta gångar ni vandrat i varit fint brutna med stor omsorg och putsade till
perfektion. Plötsligt öppnar gången upp sig i en naturlig grotta och ni kan ej se hur högt det är till taket. Grottan
är helt tyst och mörk… nej, inte helt mörkt. Ni ser ett svagt ljus som verkar ligga tio meter in i grottan.
Rollpersonerna har kommit in i en naturlig grotta. I grottan ligger det ett 20-tal lik, de äldsta är så
sköra att minsta beröring får dem att falla sönder och de yngsta tillräckligt gamla för att kroppen skall
ha torkat ihop. Det svaga ljus som rollpersonerna ser när de kommer in i grottan kommer ifrån ett av
liken. Liket från ett litet människobarn, inte äldre än tio somrar, som ligger ihopkrupet i fosterställning
kramandes en skinande sten. Hur barnet hamnat här är det ingen som vet, det intressanta är dock den
sten som barnet kramar om.
I grottan finns det också en piedestal av vanlig sten ståendes i mitten. På toppen av piedestalen finns en
liten urgröpning som den skinande stenen passar perfekt i. Har man sett stenen så inser man med ett
väldigt lätt situationsslag Intelligens (svårighetsgrad 15) att det är den stenen som skall eller har legat
där någon gång.
De övriga liken i grottan har alla varierande utrustning och utseende. Det finns kroppar från dvärgar,
troll och människor. All utrustning är tärd av ålder och kommer knappast vara av mycket nytta för
rollpersonerna. Om rollpersonerna letar bland liken kommer de dock att hitta ett fynd (slå på fyndtabellen).
Det finns ingen utgång från grottan förutom den öppning som rollpersonerna kom in genom.
Rummets bakgrund
För länge sedan kände en mäktig thul av existensen av ett gammalt och förunderligt väsen djupt inne i
berget. Han beordrade dvärgarna att snabbt gräva sig in till detta väsen och därav uppkom den slarvigt
grävda gången in till grottan. När dvärgarna slutligen bröt igenom väggen så uppenbarade sig ett vackert
och vitt ljus för dem och thulen steg fram och rörde vid den vita sten som låg på piedestalen. Thulen fick
genast kontakt med det väsen som hade levt i grottan och tiden verkade stå stilla för honom. Efter en
lång stund orolig väntan för de dvärgar som hade följt med in i grottan vände sig thulen om och meddelade
att han skulle lämnas ensam. De övriga dvärgarna löd sin thul och han syntes aldrig av igen.
stenen
Stenen är ett uråldrig artefakt. Hur gammalt vet ingen ty den skapades före de äldsta minnena världen har.
Den är helt rund med en diameter på tre centimeter. Till utseendet ser den ut som en ädelsten med ett
sällsamt mönster. Tänk er en diamant med vita mjölkiga ljusstrimmor i sig, ungefär som om man häller ner
mjölk i ett glas med vatten. Stenen strålar med ett milt ljus som gör att man känner sig lugn.
egenskaper
i - Så länge man vägleds av ljuset från stenen känner man ingen oro av att vara under jord.
ii - Den som bär stenen kommer inte att känna sig hungrig eller törstig.
iii - Bär någon av rollpersonerna med sig stenen kan man inte återvända till Fradkov. Istället kommer
gången efter en stunds vandrade ta formen av en spikrak tunnel, slätslipad och välgjord. Tunneln har inga
förgreningar utan fortsätter monotont rakt framåt. Efter 12 timmars vandrande (en dag) i tunneln skall
spelledaren dolt slå 1T20. Om resultatet blir en 1:a så kommer rollpersonerna fram till slutet på Tålamodets
prövning. Om resultatet blir något annat (2-20) så kommer rollpersonerna fram till grottan med
liken där allt startade. Detta mönster kommer att upprepa sig så länge rollpersonerna har kvar stenen och
vandrar in i tunneln. Tänk på att varje vandring tar ungefär en dag.
iv - Den rollperson som bär stenen kommer att känna sig lycklig så länge denne håller stenen i sin hand.
Tanken att släppa stenen gör personen orolig och får magen att rycka till av oro.
78