Ekonomiska förutsättningar inför avtalsrörelsen ...

Ekonomiska 

förutsättningar 

Teknikindustri och tjänster inför avtalsrörelsen 2013 

En rapport från Almega, Teknikföretagen och Unionen

OM TEKNIKINDUSTRI OCH TJÄNSTER 

Teknikföretagen har 3 600 medlemsföretag med tillsammans närmare 300 000 anställda i Sverige. 

Av dessa arbetar 75 procent i ett industriföretag, medan resten, det vill säga 25 procent arbetar i 

ett tjänste- eller serviceföretag. IT & Telekomföretagen har ca 1 000 medlemsföretag med närmare 

100 000 anställda och Svenska Teknik & Designföretagen har cirka 700 medlemsföretag med 32 500 

anställda. 

Tillsammans och avräknat företag som är medlemmar på flera håll omfattar rapporten över 5 000 

företag med tillsammans mellan 410 000 och 430 000 anställda i Sverige. Detta är de i teknikindustri 

och tjänster direkt anställda. Det antal som totalt i Sverige sysselsätts av efterfrågan på produkter 

tillverkade i teknikindustri och tjänster är betydligt fler, uppskattningsvis runt en miljon.

Förord 

Unionen, Teknikföretagen och Almega och en rad andra parter kommer inom kort att inleda 

förhandlingar om nya kollektivavtal. En för alla viktig fråga är att förhandlingarna resulterar i 

en väl fungerande lönebildning. En väl fungerande lönebildning är långsiktigt avgörande för 

företagens konkurrenskraft och för medarbetarnas reallöner och sysselsättning i Sverige. 

Mot bakgrund av de omfattande förändringar som företag och anställda genomgår finns behov 

av en aktuell analys av det ekonomiska läget och en genomgång av de ekonomiska förutsättningarna 

inför den kommande avtalsrörelsen 2013. 

Internationellt konkurrensutsatta industri- och tjänsteföretag genomgår kraftiga förändringar 

i efterfrågan. Konjunkturen har vänt nedåt och mycket talar för att det kan bli en utdragen 

period av svag efterfrågan för stora delar av industrin i Sverige. Att takten nedåt i orderingång 

och produktion accelererat under hösten tillsammans med ett ökat antal varsel har ökat oron 

för konjunkturutvecklingen. 

Finanskraschen 2008–2009 påverkar fortfarande den ekonomiska utvecklingen i många 

industriländer, men nu mer som en skuldkris. Minst lika viktiga är de strukturella förändringar 

som följer av globaliseringen. Den ekonomiska tillväxten sker i fortsatt ökad omfattning 

i länder som Kina, Indien och Brasilien och de konkurrerar allt mer med kvalificerade produkter 

och tjänster. 

Globaliseringen fortsätter att i hög grad förändra förutsättningarna också för verksamheter i 

Sverige. Industrin köper mer tjänster, men blir också i sig mer och mer tjänsteintensiv. Tillverkande 

teknikföretag har exempelvis redan idag fler tjänstemän än arbetare anställda i Sverige. 

Många tjänsteföretag är nära lierade med tillverkande företag och med detta ömsesidiga 

beroende är det inte meningsfullt att skilja på produkter och tjänster i industrin. 

Unionen, Teknikföretagen och Almega har med dessa utgångspunkter tillsammans beställt 

en rapport om de ekonomiska förutsättningarna för teknikindustri och tjänster inför 

avtalsförhandlingarna 2013. Rapporten innehåller många fakta, bland annat om betydelsen av 

tillverkande teknikindustri och tjänster för Sveriges ekonomi och välstånd. 

Vår förhoppning är att rapporten ska bidra till att öka förståelsen för de villkor som gäller för 

internationellt konkurrensutsatta företag och för dessa företags anställda, även bland de som 

inte lika direkt uppfattar att Sveriges ekonomiska framgångar och välstånd måste utgå från vad 

som sker i omvärlden. Parterna inom den internationellt konkurrensutsatta sektorn kan inte 

påverka andra parter på annat sätt än att beskriva och förklara den verklighet dessa företag och 

anställda arbetar under och att det ytterst också är dessa gränser som gäller oss alla. 

Rapportens författare är chefekonomerna Lena Hagman (Almega) och Anders Rune (Teknikföretagen) 

samt t.f. chefsekonomen Gösta Karlsson (Unionen). Tobias Brännemo (Unionen) 

och Robert Tenselius (Teknikföretagen) har medverkat med underlag till kapitel 4 och 6. 

Faktainsamlingen avslutades 2012-12-06. 

Stockholm i december 2012 

Gösta Karlsson Lena Hagman Anders Rune 

3

Innehåll 

Sammanfattning 6 

Ekonomiska utsikter, konjunkturen och kostnadsläget 6 

Fakta och betydelse för Sverige av teknikindustri och tjänster 8 

Viktiga ekonomiska förutsättningar för en väl fungerande lönebildning 9 

1. En väl fungerande lönebildning 12 

2. Viktiga ekonomiska samband för företag och anställda 13 

Internationell konkurrenskraft avgörande för framgång 13 

En väl fungerande lönebildning ger låg inflation 14 

Ökade reallöner och/eller ökad sysselsättning? 15 

Arbetsmarknaden en alltmer global marknad 15 

Avkastningskraven bestäms internationellt 16 

Konjunkturen svänger – investeringar och jobb följer med viss eftersläpning 16 

3. Sveriges teknikindustri och tjänster 18 

Del 1. Teknikindustri och tjänster avgörande för svensk ekonomi 18 

Industrisysselsättningen nästan oförändrad – tack vare starkare samspel 19 

Fler än en miljon sysselsätts i teknikindustri och tjänster 19 

Teknikindustri och tjänster: företagstjänster är störst 19 

Spridningseffekterna är störst i industrin 20 

Snabb sysselsättningsökning i kunskapsintensiv tjänsteproduktion 20 

Minskad andel egenförädling i industrin 21 

Ökat importberoende 22 

Ökad import av tjänster som insatsprodukter 24 

Industrins andel av BNP har ökat – inte minskat 24 

Del 2. Fakta om Sveriges teknikindustri och tjänster 25 

Stora skillnader och mycket som förenar i teknikindustrin 25 

Svensk teknik lika mycket tjänster som industri 26 

Företagen gör en fjärdedel själva – resten köper man in 26 

Mer tjänster i inköp och även i den egna förädlingen 27 

Två av tre anställda är en tjänsteman 27 

Storföretagen: mer än fyra av fem anställda finns utanför Sverige 28 

Mest export från teknikindustri och tjänster 29 

Tjänsteexporten ökar både från tjänstesektorn och från industrin 29 

4

4. Internationell utblick 32 


Den globala produktionen saktar in och den höga arbetslösheten ligger kvar 33 

Finanskrisen blev både en industri- och skuldkris 36 

Risker och möjligheter för en annan ekonomisk utveckling 38 

Arbetskraftskostnader och produktivitet i ett internationellt perspektiv 39 

Arbetskraftskostnadsnivåer 2011 40 

Arbetskraftskostnadsökningar fram till 2011 40 

Relativa arbetskraftskostnader 42 

Industrins produktivitetstillväxt 42 

5. Konjunkturläget hösten 2012 46 

Internationellt: Cyklisk nedgång och Europamarknaden tynger 47 

Teknikindustrin i Sverige: Order, produktion och anställda minskar 49 

Konjunkturen bransch för bransch 52 

Konjunkturläget för IT- och telekomföretagen 58 

Aktuella konjunkturutsikter för IT- och telekomföretag 61 

Konjunkturläget för tekniska konsulter och arkitekter 65 

Aktuella konjunkturutsikter för tekniska konsulter och arkitekter 66 

6. Priser, valuta och produktivitet 70 


Producentpriser 70 

Valutakursen 74 

Produktivitet 76 

Teknikföretag och tillverkningsindustri 76 

Företagstjänster 77 

Revideringar, deflateringseffekter och osäkerheter i nationalräkenskaperna 78 

7. Investeringar 80 


Industrin investerar allt mindre i maskiner och anläggningar 80 

Immateriella investeringar allt viktigare för konkurrenskraften 83 

8. Utmaningar 85 

5

Sammanfattning 

Rapporten sammanfattas i följande tre avsnitt. Först följer ett antal slutsatser av det ekonomiska 

läget och utsikterna internationellt (kapitel 4). Här sammanfattas också huvuddragen i det 

aktuella konjunkturläget inom teknikindustrins olika branscher och tjänsteföretag, främst inom 

IT, telekom och tekniska konsulter (kapitel 5) samt priser, valuta och produktivitet (kapitel 6). 

Industrins arbetskraftskostnader nominellt och hur produktivitet och valutakurser påverkar 

kostnadsläget i Sverige relativt viktiga konkurrenter i andra länder tas upp i detta sammanhang 

(kapitel 4). 

Under nästa rubrik presenteras en rad viktiga fakta om teknikindustri och tjänster i Sverige. 

Fakta som visar den stora, för att inte säga avgörande, betydelsen för Sveriges ekonomi 

och välstånd som teknikindustri och tjänster har (kapitel 3). Sammanfattningen avslutas med 

vår analys av de ekonomiska förutsättningar som lönebildningen måste baseras på för att 

fungera väl (kapitel 1 och kapitel 2). Investeringar i bred bemärkelse är den faktor som är mest 

avgörande för företagens långsiktiga konkurrenskraft och för deras anställda. Här presenteras 

i rapporten fakta och en analys av investeringsaktiviteterna (kapitel 7). 

Rapporten avslutas med en redovisning av ett antal utmaningar Sverige står inför med 

avseende på möjligheterna att klara positionen som industri- och kunskapsnation med god 

intjäningsförmåga på internationella marknader (kapitel 8). 

Syftet med rapporten är att presentera fakta och analys av de ekonomiska förutsättningarna 

som ett gemensamt underlag för Unionen, Almega och Teknikföretagen inför den kommande 

avtalsrörelsen. 

Ekonomiska utsikter, konjunkturen och kostnadsläget 

Tillväxten internationellt förväntas i år och nästa år bli lägre än förra året, och det råder stor 

osäkerhet om när återhämtningen kommer och hur snabb den blir. 

Skillnaderna i tillväxttakt mellan nya tillväxtländer och gamla industriländer i västvärlden 

förblir dock stora. Även inom Europa kommer denna skillnad mellan länder att accentueras, 

särskilt för de länder som har de största statsskulderna och problem med att minska sina stora 

budgetunderskott. De åtgärder som vidtagits för att förbättra det finansiella systemets stabilitet 

börjar ge resultat. Det saknas dock en gemensam politisk uppfattning om hur mer uthålliga 

regelsystem för det finansiella systemet i Europa ska se ut. Därför är tillväxtprognoserna för 

Europa behäftade med stor osäkerhet. 

Den globala utvecklingen innehåller flera nedåtrisker, och dessa väger fortfarande tyngre än 

de ljusare utsikterna. Den största nedåtrisken är utvecklingen inom eurozonen, där tilltron till 

politikernas förmåga att hantera den ekonomiska situationen ifrågasätts i takt med att ansvariga 

politiker från olika medlemsländer manifesterar oenighet snarare än gemensam vilja. En annan 

nedåtrisk är att USA:s två partier inte kommer att komma överens i kongressen innan årsskiftet 

om hur de ska undvika ”budgetstupet”. I sådant fall kommer skattehöjningar och utgiftsminskningar 

att slå till automatiskt från årsskiftet, och dra ned USA:s ekonomi i recession. De tillväxtprognoser 

som presenteras i rapporten antar att detta inte kommer att inträffa. 

Idag är det dominerande hotet för den europeiska ekonomin de accelererande statsskulderna 

i några länder. Fordringarna på dessa länder innehas av finansiella institutioner som parallellt 

med skuldkrisen får nya och hårdare kapitaltäckningskrav att leva upp till. Detta leder i sin tur 

till svårigheter att hålla uppe en nödvändig utlåning till hushåll och företag i en del europeiska 

länder. I konsekvens med detta ökar åtstramningseffekterna på efterfrågan i dessa länder och 

inverkar följaktligen även negativt på efterfrågan på varor och tjänster från företag i andra länder. 

Utvecklingen i främst Europa tyngs även av en växande arbetslöshet, vilken riskerar att under 

lång tid hålla tillbaka tillväxten och de dystra utsikterna för sysselsättningen i Europa är bekymmersamma. 

Den globala industriproduktionen drabbades hårt av finanskrisen, men den snabba uppgången 

6

därefter, särskilt i nya tillväxtländer, innebar att den globala industriproduktionen återhämtade 

sig. Tillväxtmotorer i världsekonomin är idag främst BRIC-länderna, även om det främst är 

Kina som nått en produktionsvolym som ger effekter på den globala tillväxten. Den inhemska 

konsumtionen i Kina måste dock ta fart för att bidra till resten av världens utveckling. Hittills har 

den kinesiska ekonomin investerat i produktion som främst inriktats mot export. 

På samma sätt som eurozonens och USAs problem innebär risker för en utdragen lågkonjunktur, 

finns inom dessa områden samtidigt embryon till en uppväxling i den ekonomiska 

aktiviteten, främst mot bakgrund av en fortsatt mycket expansiv penningpolitik. 

**** 

Industrin i Sverige är återigen inne i en lågkonjunktur. Det är en vikande efterfrågan internationellt 

och främst inom Europa, som under hösten 2012 i ökad omfattning fått genomslag på 

produktion och sysselsättning i Sverige. Mycket talar för att det blir en utdragen period av svag 

efterfrågan för stora delar av industrin i Sverige framöver. Att fallet för order och produktion 

för teknikindustrin blivit djupare under hösten tillsammans med ökningen i antalet varsel har 

dock spätt på oron för att nedgången accelererar. De senaste konjunkturbarometrarna i slutet 

av 2012 indikerar därtill att året avslutas med ett kraftigare fall i orderingång och produktion 

för teknikföretagen. Samtidigt minskar behovet av arbetskraft i en omfattning jämförbar med 

sista kvartalet 2008. Nedgången i industrin påverkar svensk ekonomi på bredare front än förra 

gången samtidigt som skillnaderna i utveckling i teknikindustrins olika branscher är större nu, 

vilket kan tala för att nedgången sammantaget begränsas, i vart fall jämfört med den kraftiga 

nedgången 2008–2009. 

Europamarknaden är det som påverkar teknikindustrin mest för närvarande. Skillnaderna 

inom Europas olika delar är mycket stora, mest beroende på hur skuldkrisen slår. Oroande är 

att Europas motor Tyskland på senare tid visar alltfler tecken på att industrin även där är på väg 

ned. Även tillväxtländer som Kina har bromsat in, inte minst i bilindustrin. Teknikindustrin i 

USA har däremot klarat sig relativt bra jämfört med teknikindustrin i Europa. 

Teknikindustrin är i både en cyklisk nedgång i konjunkturen, och i en exportledd nedgång 

orsakad av statsfinansiella problem inom EU. Denna nedgång har under hösten undan för undan 

påverkat underleverantörer och andra mer hemmaorienterade företag. Ordervolymen hade till 

och med tredje kvartalet 2012 minskat med cirka 8 procent, produktionen med 4 procent och 

antalet anställda med 2 procent jämfört med motsvarande period året före. Mest omfattande 

är nedgången i bilindustrin. De senaste månaderna har nedgången också för maskinindustrin 

tagit fart medan metallvaruföretagen hittills haft en mer begränsad tillbakagång. Mot strömmen 

går tele-, elektronik- och instrumentindustrin där tillväxten i år stagnerat medan tillverkare av 

elmaskiner har ökat produktionen betydligt. Skillnaderna är således stora mellan olika delar av 

teknikindustrin. Sammantaget är dock trenden att nedgången fortsätter. Det stora antalet varsel 

under hösten visar därutöver att företagen förbereder sig för än sämre efterfrågan framöver. 

Olika barometerundersökningar samt den senaste statistiken från SCB ger en samstämmig bild 

av denna nedgång i efterfrågan. 

Från och med tredje kvartalet 2012 märks tecken på en svagare konjunktur för både datakonsulter 

och telekombranschen. Bristen på personal har minskat markant, en förändring som 

inleddes redan under 2011, och som hör samman med ökad outsourcing till utlandet. Teknikkonsult- 

och arkitektbranschen ligger också sent i konjunkturcykeln, och först under tredje 

kvartalet i år märks en försämring i efterfrågan även för denna bransch. 

För tjänsteföretag inom IT och tekniska konsulter vände andelen företag som ser bristande 

efterfrågan som främsta hindret för expansion uppåt under tredje kvartalet i år. För teknikkonsulterna 

är personalbristen ändå fortfarande det största hindret. Däremot ser IT-konsulterna 

ut att i ökad grad ha löst personalbrist i Sverige med ökad outsourcing till utlandet, en utveckling 

som pågått under en följd av år. För första gången rapporterar IT-konsulter att bristen på 

personal har minskat i betydelse för verksamheten i Sverige samtidigt som efterfrågan ökat. 

7

**** 

Arbetskraftskostnaderna i svensk industri har ökat med 0,7–0,8 procentenheter mer per år i 

genomsnitt hittills under 2000-talet. Jämfört med Västeuropa som helhet har ökningstakten i 

Sverige varit 0,2–0,3 procentenheter högre per år. Under det enskilda året 2011 ökade däremot 

arbetskraftskostnaderna något snabbare i eurozonen och Västeuropa än i Sverige – framför allt 

på grund av en uppväxling av ökningstakten i Tyskland. Den svenska arbetskraftskostnaden 

har följt den västeuropeiska relativt väl under 2000-talet, med undantag för de senaste tre åren. 

Detta i enlighet med eurokursens utveckling. Mellan 2001 och 2007 var den svenska nivån i 

snitt drygt en procent högre än den västeuropeiska. Därefter följde variationer på grund av 

finanskrisen. Under 2011 låg arbetskraftskostnaden i Sverige 10 procent högre än i Västeuropa 

beroende av den starkare svenska kronan. Under 2000-talet till och med 2010 var den svenska 

arbetskraftsnivån i snitt 6–7 procent högre än nivån i eurozonen. Därefter har kronförstärkningen 

förändrat bilden. Under 2011 låg den svenska nivån i gemensam valuta 16 procent över 

eurozonens. 

När finanskrisen blev en industrikris påverkades produktivitetstillväxten negativt i alla länder. 

Den ogynnsamma produktivitetstillväxten förklaras av att produktionen minskade snabbare än 

vad företagen kunde anpassa arbetsstyrkan. Industriproduktionen minskade mer i Sverige än i 

många andra länder. Det resulterade i att den svenska industrins produktivitetstillväxt utvecklades 

mer ogynnsamt. När konjunkturen vände 2010 kunde företagen öka produktionstakten 

med befintlig arbetsstyrka, vilket bidrog till en kraftig produktivitetsökning det året. 

De senaste åren kring och efter finanskrisen har produktiviteten i svensk industri både fallit 

och stigit kraftigt. Statistiken visar extrema siffror upp och ned mellan olika år och mellan 

olika branscher inom teknikindustrin. Sammantaget har flera års produktivitetstillväxt ”förbrukats” 

till att återhämta förlorad mark mellan 2007 0ch 2011. Produktivitetsutvecklingen för 

teknikindustrin är sannolikt återigen negativ 2012. En bransch som påverkat teknikindustrins 

produktivitetsutveckling kraftigt under 2000-talet är tele- och elektronikindustrin. Kasten i 

produktivitet har inte varit alls så drastiska för företagstjänster som för industrin. Förloppet 

med en minskad produktivitet under nedgången följt av en ökning när sedan efterfrågan tog 

fart är däremot likartad. 

Företagens egen prisutveckling är av störst intresse i lönebildningssammanhang även om 

konsumentprisutvecklingen är avgörande för löntagarnas köpkraft. I takt med att kronan stigit 

i värde har företagens priser sjunkit räknat i kronor. Minskad efterfrågan särskilt i Europa är en 

viktig förklaring till det kraftiga prisfallet för teknikindustrins priser hösten 2012. I rapporten 

visas ett starkt samband mellan valutakurser och teknikindustrins exportpriser. 

Fakta och betydelse för Sverige av teknikindustri och tjänster 

I rapporten visas att industrisysselsättningen egentligen inte har minskat i den omfattning 

som den officiella statistiken visar. Detta förklaras av att ekonomin är alltmer integrerad 

genom att fler sysselsätts i andra branscher tack vare efterfrågan på industriprodukter. En 

stor del av dessa är tjänster som levereras som insatser till produktionen i både tillverkande 

teknikindustri och andra sektorer. Tjänste- och varuproducenter är i modern industri 

starkt integrerade, och det är inte längre relevant att redovisa dem var för sig. 

I teknikindustri och tjänster finns över 5 000 företag som tillsammans har runt 

410 000–430 000 personer anställda. Antalet som sysselsätts av efterfrågan på produkter 

producerade i teknikindustri och relaterade tjänster uppgår uppskattningsvis till ungefär 

en miljon personer. Det intensifierade samspelet mellan industrin och övriga ekonomin är 

särskilt påtagligt för de kunskapsintensiva delarna av tjänstesektorn. 

I den tillverkande teknikindustrin har tjänstemännen blivit fler samtidigt som antalet 

arbetare har minskat med 150 000 sedan mitten av 1970-talet. I dagens teknikindustri 

och tjänster är i genomsnitt två av tre en tjänsteman och tjänstemännen svarar för över 

75 procent av lönesumman i företagen. 

8

Globaliseringen har förändrat strukturen i de svenska storföretagen. I de stora teknikföretagen 

är det nu mer än fyra av fem som arbetar utanför Sverige. Ser vi till försäljningen är det 

under fem procent av den totala försäljningen som säljs i Sverige. 

Exporten från teknikindustrin och den kvalificerade tjänsteexporten dominerar svensk 

export. Exporten av teknikprodukter väger tungt i Sveriges export och har haft stort genomslag 

på den totala exporttillväxten och därmed även på Sveriges BNP-tillväxt, både i hög- som 

lågkonjunkturer. Tjänsteexporten har fått en allt större betydelse för Sveriges export och utgör 

idag omkring 30 procent av den totala exporten. Den snabbast växande delen av tjänsteexporten 

har under de senaste åren varit exporten av IT-tjänster. Sammantaget uppgår exporten från 

teknikindustrin och den kvalificerade tjänsteexporten till 750 – 800 miljarder kronor. 

Företagen producerar numera ungefär en fjärdedel av det de säljer, resten köper de in av 

andra företag och dessa långa förädlingskedjor sträcker sig över i princip hela världen. 

Genom att analysera flödet av insatsprodukter går det också att få en mer verklighetsnära 

bild av hur betydelsefulla olika sektorer är för utvecklingen av svensk ekonomi. En sådan analys 

visar bland annat att antalet personer som sysselsätts av efterfrågan på produkter producerade i 

teknikindustri och tjänster i Sverige har ökat och uppgår uppskattningsvis till ungefär en miljon 

personer. Av dessa arbetar ungefär 525 000 med IT-tjänster, FoU och övriga företagstjänster. En 

stor del av dessa tjänster levereras som insatser till produktionen i både tillverkande teknikindustri 

och andra sektorer. Det intensifierade samspelet mellan industrin och övriga ekonomin 

är särskilt påtagligt för de kunskapsintensiva delarna av tjänstesektorn. Tillverkande teknikindustri 

sysselsätter ungefär 70 000 i datakonsultbranschen, FoU och övriga företagstjänster. 

Av dessa sysselsätts den absoluta merparten i övriga företagstjänster. 

Viktiga ekonomiska förutsättningar 

för en väl fungerande lönebildning 

Internationell konkurrenskraft är avgörande för framgång. För att förstå hur vår kostnadsmässiga 

konkurrenskraft utvecklas relativt konkurrenterna, bör vi följa och analysera såväl utvecklingen 

av arbetskraftskostnader som valutakurs och produktivitet. Nyckeln till framgång finns 

i begreppet en väl fungerande lönebildning, vilket inte enbart inkluderar löneutveckling utan 

även andra moment som är viktiga för att arbetskraften ska kunna skaffa sig de kunskaper som 

är nödvändiga för den framtida internationella konkurrenskraften 

I den egna verksamheten är arbetskraftskostnaderna den helt dominerande kostnaden varför 

det är särskilt viktigt att jämföra denna mot konkurrenter och mot alternativa lokaliseringar. 

Kostnaden för anställda måste för att vara jämförbar stämmas av mot motsvarande kostnad i 

gemensam valuta. 

Valutors förändrade värde påverkar produktionskostnaden i olika länder, men orsaken till 

värdeförändringarna domineras ofta av kortsiktighet och nyckfullhet. Det innebär att parterna 

på arbetsmarknaden inte bör ta hänsyn till valutakursernas svängningar i sina avtalsförhandlingar. 

En svagare valuta kan kortsiktigt gynna den kostnadsmässiga konkurrenskraften, 

men urholkar på sikt löntagarnas köpkraft och landets rikedom. En över tid försvagad svensk 

valuta är ett felaktigt sätt att stärka den internationella konkurrenskraften för teknikindustri 

och tjänster i Sverige. I det nu aktuella läget, där den svenska kronan jämfört med våren 2012 

ökat betydligt i värde mot euron finns en oro hos många företag att kronkursen innebär att 

man inte kostnadsmässigt med sin förädling i Sverige klarar att konkurrera. En kronförstärkning 

får särskilt stort genomslag på företagens lönsamhet i branscher med relativt små 

importandelar, då försäljningspriserna i svenska kronor måste sänkas för att inte överstiga 

världsmarknadspriserna. 

Produktionskostnaderna skall också ställas i förhållande till vad som presteras, dvs. till 

produktiviteten. Även produktiviteten måste jämföras relativt konkurrenterna internationellt. 

Det är betydande svårigheter att mäta och jämföra produktiviteten på aggregerad nivå. 

Arbetskraftskostnad räknad i en gemensam valuta visar om kostnadsläget är högt eller 

9

lågt i Sverige, men det är kostnaden i förhållande till produktiviteten (arbetskraftskostnad 

per producerad enhet) som visar hur kostnadsmässigt konkurrenskraftig verksamheten 

verkligen är. 

En väl fungerande lönebildning ger låg inflation 

I dagsläget kan konstateras att under den hittillsvarande nedgången i konjunkturen sedan 

mitten av 2011 har ökade löner höjt belastningen på företagen samtidigt som produktivitetstillväxten 

i industrin och även i tjänstesektorn avtagit. Låg inflation höjer reallönen 

samtidigt som de nominella ökningarna kan begränsas. Företag och anställda har ett 

gemensamt intresse av löneökningar som ger ett bra utbyte realt förutsatt att de nominella 

ökningarna begränsas. För internationellt konkurrensutsatta verksamheter är det på den 

internationella marknaden priserna bestäms. Företagen kan inte höja sina priser mer än 

vad marknaden accepterar. Vilka priser företagen kan ta ut i svenska kronor påverkas även 

av valutakurserna. Därför är det företagens egen prisutveckling som är av störst intresse i 

lönebildningssammanhang även om konsumentprisutvecklingen är avgörande för löntagarnas 

köpkraft. 

Ökade reallöner och ökad sysselsättning är möjligt, 

det behöver inte vara antingen eller 

Visserligen kan man föra ett resonemang om att löneökningar blir för höga så minskar sysselsättningen. 

Till viss del är dessa kommunicerande kärl, allt annat lika. Men ökade löner 

som försvaras av ökad produktivitet, kan medverka till en kostnadsutveckling i företagen 

som också ger fler jobb. Detta förutsatt att kopplingen till produktiviteten upprätthålls, dvs. 

att lönerna står i rimlig proportion till vars och ens prestation. Det behöver således inte 

vara ett antingen eller. Viktigt är således att löner differentieras så att de speglar skillnader i 

produktivitet och stimulerar till ökad produktivitet. 

Arbetsmarknaden en alltmer global marknad 

Lågkostnadsländer har på senare tid tagit för sig rejält med sina snabbt växande ekonomier. 

Detta har inneburit en hel del anpassning och påverkat verksamheter också i Sverige. 

Globaliseringen går nu in i en ny fas där utvecklingsländer i allmänhet och Kina i 

synnerhet alltmer konkurrerar också med hög kunskapsnivå. För lönebildningen i Sverige 

innebär detta att betydligt fler individer än tidigare är konkurrensutsatta på en global 

marknad. Allt fler anställda utsätts för hårdare konkurrens i en global ekonomi samtidigt 

som företagens potentiella avsättningsmöjligheter ökar. 

Investeringar ger konkurrenskraft i ett längre perspektiv 

Investeringarna är det som mer långsiktigt avgör konkurrenskraften. Att teknikindustrins 

investeringar i maskiner och anläggningar har varit låga under ett antal år före finanskrisen 

kan i detta sammanhang uppfattas som oroande. Investeringarna är vår viktigaste 

fråga, mot bakgrund av den omfattande strukturomvandling som sker internationellt efter 

finanskraschen 2008 och särskilt i den del av världen vi tillhör. Vår analys visar att investeringsbehoven 

kommer att vara mycket stora under lång tid framöver. 

Inom industrin har det skett en påtaglig förskjutning från investeringar i maskiner och 

anläggningar till immateriella investeringar. Inom industrin har de immateriella investeringarna 

i det närmaste fördubblats sedan 1995. Jämfört med flera konkurrentländer har 

svensk industri en större andel immateriella investeringar som andel av förädlingsvärdet. 

Ett antal stora tillverkningsföretag investerar relativt mycket i FoU i Sverige. Utflyttningen 

inom läkemedelsindustrin märks redan i statistiken. Stora immateriella investeringar är en 

konkurrensfördel eftersom dessa visar sig starkt bidra till en högre produktivitetstillväxt. 

Även beaktat dessa förklaringar kvarstår att industrin och flertalet övriga delar av ekono- 

10

min antagligen står inför en längre period där även fysiska investeringar kommer att behöva 

öka betydligt. 

Företag behöver både kapital och goda insatser av sina medarbetare för att driva verksamheten 

med framgång. Företagen måste vara konkurrenskraftiga och lönsamma för att överleva över 

tid. De som investerar i verksamheten kräver avkastning på investeringen. Avkastningskraven 

för de finansiella investeringarna sätts numera i huvudsak internationellt. Går det inte att räkna 

med att avkastningen på en investering i Sverige motsvarar vad man kan förvänta på annat håll, 

blir investeringen inte av här, förutsatt att riskbedömningen är likvärdig. 

Avslutningsvis innehåller rapporten en rad fakta om aktuella ekonomiska förutsättningar och 

betydelsen av teknikindustri och tjänster, varav de viktigaste redovisats ovan. Svensk ekonomi 

befinner sig, tillsammans med andra länder i västvärlden, i en omfattande strukturomvandling 

efter finanskrisen med de omställningar av produktion, produkter och produktionssystem 

som krävs. 

Sverige står tveklöst inför många stora utmaningar som förutsätter stora nyinvesteringar i 

många branscher, både inom industrin och i tjänstesektorn. Det kommer att krävas kraftigt 

ökade investeringar i maskiner, anläggningar och i immateriellt kapital framöver för att 

återvinna produktionskapacitet, höja tillväxtförmågan och inte minst, för att stärka teknik- och 

tjänsteproducenternas konkurrenskraft. Utmaningarna kring investeringarna kompletteras av 

utmaningen kring arbetskraftens kompetens framöver. 

För att kunna fortsätta framåt, där exporten är tillräckligt konkurrenskraftig och där jobben 

växer med ett ökat tjänsteinnehåll, behövs både ett omfattande investerings- och kunskapslyft 

i svensk ekonomi. Ett första steg är att både arbetsmarknadens alla parter och beslutsfattare i 

svensk politik kommer till insikt om vilka utmaningarna är, agerar och arbetar tillsammans för 

att vi i Sverige ska klara dessa stora utmaningar. 

Vår förhoppning är att rapporten både bidrar till en ökad insikt om de stora utmaningarna 

och därmed kan medverka till en väl fungerande lönebildning i den kommande avtalsrörelsen. 

Rapporten inleds i kapitel 1 med en redovisning av vad Unionen, Almega och Teknikföretagen 

gemensamt menar att en väl fungerande lönebildning innebär, bland annat på det mer övergripande 

planet; 

”För (..) teknikindustri och tjänster, innebär en väl fungerande lönebildning en lönebildning 

som sammantaget ger ökad konkurrenskraft för verksamheter i Sverige i relation till motsvarande 

verksamheter i andra länder. Detta till gemensam nytta för företag och anställda i Sverige. 

• En väl fungerande lönebildning är för den internationellt konkurrensutsatta sektorn en 

lönebildning som stärker konkurrenskraften för verksamheterna i Sverige. 

• En väl fungerande lönebildning för internationellt konkurrensutsatta verksamheter i Sverige 

måsta utgå från vad som sker i omvärlden. 

• Den internationellt konkurrensutsatta sektorns märke måste få bred acceptans på arbetsmarknaden 

för att vara en norm som säkerställer en för Sverige väl fungerande lönebildning. 

För att lönebildningen ska fungera väl i Sverige räcker det inte med att arbetsgivare, fackföreningar, 

företag och anställda i den internationellt konkurrensutsatta sektorn är överens om 

principerna ovan och även följer dem. För att lönebildningen i Sverige skall fungera väl måste 

även andra delar av arbetsmarknaden acceptera och respektera att det är förutsättningarna för 

de internationellt konkurrensutsatta delarna av ekonomin som sätter gränserna.” 

En väl fungerande lönebildning är långsiktigt avgörande för företagens konkurrenskraft, 

medarbetarnas reallöner och sysselsättningen i Sverige. 

11

1. En väl fungerande lönebildning 

En väl fungerande lönebildning innebär att: 

• Lönesättningen skall bestämmas med hänsyn till ansvaret och svårigheterna i arbets uppgifterna 

och den anställdes sätt att uppfylla dessa. 

• Lönen skall vara differentierad och baseras på den enskilde medarbetarens skicklighet, ansvar 

och kompetens. 

• Lönesättningen i företagen bör utformas så att den blir en drivkraft för utvecklingen av de 

anställdas kompetens och arbetsuppgifter och stimulerar till ökad produktivitet och ökad 

konkurrenskraft. 

• Lönesättningen i företaget ska företagsanpassas. På lokal nivå sätts lönen i det enskilda företaget 

utifrån dess ekonomiska och marknadsmässiga förutsättningar. 

Parterna har ett ansvar för lönebildningen och kollektivavtal är ett viktigt instrument för en väl 

fungerande lönebildning. 

Punkterna ovan visar tydligt på kopplingen mellan den anställdes ersättning och företagets krav 

på prestation. En väl fungerande lönebildning är en lönebildning som motiverar och möjliggör för 

medarbetaren att öka produktiviteten på ett sätt som ökar företagets konkurrenskraft. Företaget 

och den anställde har ett gemensamt intresse av att både den anställde och företaget fortsätter att 

utvecklas väl. Bara ett långsiktigt lönsamt företag kan ge sina medarbetare trygga jobb och samtidigt 

bra ersättning för arbetet. 

För de delar av ekonomin som är mest direkt utsatt för internationell konkurrens, det vill säga 

teknik industri & tjänster, innebär en väl fungerande lönebildning en lönebildning som sammantaget 

ger ökad konkurrenskraft för verksamheter i Sverige i relation till motsvarande verksamheter i 

andra länder. Detta är till gemensam nytta för företag och anställda i Sverige. 

• En väl fungerande lönebildning är för den internationellt konkurrensutsatta sektorn en lönebildning 

som stärker konkurrenskraften för verksamheterna i Sverige. 

• En väl fungerande lönebildning för internationellt konkurrensutsatta verksamheter i Sverige 

måsta utgå från vad som sker i omvärlden. 

• Den internationellt konkurrensutsatta sektorns märke måste få bred acceptans på arbetsmarknaden 

för att vara en norm som säkerställer en för Sverige väl fungerande lönebildning. 

För att lönebildningen ska fungera väl i Sverige räcker det inte med att arbetsgivare, fackföreningar, 

företag och anställda i den internationellt konkurrensutsatta sektorn är överens om principerna 

ovan och även följer dem. För att lönebildningen i Sverige skall fungera väl måste även andra delar 

av arbetsmarknaden acceptera och respektera att det är förutsättningarna för de internationellt 

konkurrensutsatta delarna av ekonomin som sätter gränserna. 

I Sverige har det funnits en brett förankrad uppfattning på arbetsmarknaden om att det måste 

vara den internationellt konkurrensutsatta sektorn som fastställer ramen för företagens lönekostnadsutveckling, 

en ram alla parter har att inordna sig i. En lönebildning där internationellt 

konkurrensutsatt sektor sätter ett märke utifrån sina förutsättningar, och detta sedan används 

som golv eller på annat sätt inte respekteras av andra parter kan naturligtvis inte kallas för en väl 


Parterna inom den internationellt konkurrensutsatta sektorn kan inte påverka andra parter på 

annat sätt än genom att beskriva och förklara den verklighet dessa företag och anställda arbetar 

under, och att det ytterst också är dessa gränser som gäller oss alla. Det är på dessa grunder vi 

tillsammans måste säkerställa en lönebildning som fungerar väl både på makro- och mikronivån. 

Utvecklingen med mer lokal och företagsnära lönebildning står givetvis inte i konflikt med en väl 


12

2. Viktiga ekonomiska samband 

för företag och anställda 

Syftet med följande avsnitt är att ge läsaren en samlad introduktion 

till för rapporten viktiga och grundläggande ekonomiska samband. 

Ambitionen med sammanställningen är att lyfta fram de områden som 

vi anser centrala bland de ekonomiska förutsättningarna. Avsikten är 

också att lätt kunna se vad vi själva kan påverka och sådant vi mer har 

att förhålla oss till. 

Internationell konkurrenskraft avgörande för framgång 

Konkurrenskraft är summan av en lång rad faktorer. För internationellt konkurrensutsatta 

verksamheter är den helt avgörande frågan hur dessa står sig i Sverige i förhållande till 

motsvarande verksamheter (egna eller andras) utomlands. 

På lång sikt är det variabler som investeringar i fysiska tillgångar och immateriella som 

FoU och kunskap som har störst betydelse. På kort sikt är dessa faktorer mer givna, då de 

tar tid att förändra. 

Vi kan i det korta perspektivet därför mer fokusera på den kostnadsmässiga konkurrenskraften, 

dvs. jämföra direkta kostnader för verksamheter i Sverige och utomlands. 

Maskiner, råvaror och andra insatser har här ett pris som i grunden är lika för alla – ”ett 

världsmarknadspris” – vilket kan variera en del lokalt beroende på faktisk konkurrenssituation, 

transportkostnader, tullar m.m. 

Den egna förädlingen – dvs. den del man själv utför i sin egen verksamhet – innefattar i 

princip bara kostnader för arbetskraft, kapitalkostnader (maskiner anläggningar, avskrivningar 

m.m.) och en vinst (i detta sammanhang kallad driftsöverskott). Arbetskraftskostnaderna 

är vanligen den helt dominerande kostnaden varför det är särskilt viktigt att jämföra 

denna mot konkurrenter och mot alternativa lokaliseringar. Kostnaden för anställda måste 

för att vara jämförbar stämmas av mot motsvarande kostnad i samma valuta. Vilken valuta 

man väljer spelar ingen roll bara det är samma. Med fokus på läget i Sverige är det mest 

naturligt att jämföra kostnaderna räknade i svenska kronor. 

Valutans betydelse behandlas i Kapitel 6 och i kapitel 4 där även industrins arbetskraftskostnader 

i internationell jämförelse. Valutors förändrade värde påverkar produktionskostnaden 

i olika länder, men orsaken till värdeförändringarna domineras ofta av kortsiktighet 

och nyckfullhet. Det innebär att parterna på arbetsmarknaden inte bör ta hänsyn till 

valutakursernas svängningar i sina avtalsförhandlingar. En svagare valuta kan kortsiktigt 

gynna den kostnadsmässiga konkurrenskraften, men urholkar på sikt löntagarnas köpkraft 

och landets rikedom. En över tid försvagad svensk valuta är ett felaktigt sätt att stärka den 

internationella konkurrenskraften för teknikindustri och tjänster i Sverige. I det nu aktuella 

läget, där den svenska kronan jämfört med våren 2012 ökat betydligt i värde mot Euron 

finns en oro hos många företag att kronkursen innebär att man inte kostnadsmässigt med 

sin förädling i Sverige klarar att konkurrera. En starkare kronkurs är särskilt betungande 

för mer råvarubaserade industrier, vars exportpriser bestäms av världsmarknadspriser, och 

vars import av insatsprodukter är relativt liten. En kronförstärkning får med andra ord 

särskilt stort genomslag på företagens lönsamhet i branscher med relativt små importandelar, 

då försäljningspriserna i svenska kronor måste sänkas för att inte överstiga världsmarknadspriserna. 

Försäljningsintäkterna räknat i svenska kronor blir också mindre med 

en starkare krona när priset är bestämt i den utländska valutan. Genomslaget av ändrade 

växelkurser fördröjs om företagen använder sig av valutasäkringar, vilket är särskilt vanligt 

vid långa kontrakt. Gemensamt för alla företag är att förädlingskostnaden (vilken i huvud- 

13

sak innefattar kostnader för egen arbetskraft) i Sverige ökar relativt utlandet när kronan 

stärks och vise versa. 

Produktionskostnaderna skall också ställas i förhållande till vad som presteras, dvs. till 

produktiviteten. Även produktiviteten måste jämföras relativt konkurrenterna internationellt. 

Det är betydande svårigheter att mäta och jämföra nivån på produktiviteten på 

aggregerad nivå, men är en av två komponenter när BNP-nivåer jämförs mellan länder. 

Vanligt är därför att förändringen enbart redovisas mellan år utan att ange nivån på produktiviteten. 

Även förändringar mellan år är svåra att beräkna, då olika källor ofta används 

för produktionsvolym och arbetade timmar. Mer om produktiviteten i Kapitel 4 och 6. Att 

beräkningar av arbetskraftskostnader per timme också innehåller betydande osäkerhet av 

samma slag bör poängteras i detta sammanhang. 

För att hålla koll på hur vår kostnadsmässiga konkurrenskraft utvecklas relativt konkurrenterna, 

bör vi följa och analysera såväl utvecklingen av arbetskraftskostnader som valuta 

och produktivitet. Kostnaderna och produktivitet kan företag och anställda själva direkt 

påverka. Valutakurserna är däremot en faktor, man åtminstone i det kortare perspektivet, 

mer har att acceptera och anpassa sig till. På längre sikt är det visserligen hur väl vi utvecklar 

konkurrenskraften (i bred bemärkelse) det som också sätter värdet på vår valuta, men här 

samverkar eller motverkar även eventuella skillnader i räntenivåer och inflation/inflationsförväntningar. 

Nyckeln till framgång finns i begreppet en väl fungerande lönebildning, se 

portalen i Kapitel 1. 

Arbetskraftskostnad i gemensam valuta visar om kostnadsläget är högt eller lågt i Sverige, 

men det är kostnaden i förhållande till produktiviteten (arbetskraftskostnad per producerad 

enhet) som visar hur kostnadsmässigt konkurrenskraftig verksamheten verkligen är. 

En väl fungerande lönebildning ger låg inflation 

Att ökade löner som inte motsvaras av ökad produktivitet ger inflation är ett väl känt 

faktum. Jämför vi löneökningarna i Sverige under lång tid och drar bort ökningen i 

produktivitet kan vi konstatera att ökningstakten väl överensstämmer med inflationen, 

korrigerad för effekter via importen. Att denna så kallade inhemskt genererade inflation 

väl överensstämmer med ”löneinflationen” förklaras av att huvuddelen av Sveriges samlade 

förädlingsvärde (BNP) precis som i ett enskilt företag domineras av arbetskraftskostnaden. 

I dagsläget kan konstateras att under den hittillsvarande nedgången i konjunkturen sedan 

mitten av 2011 har ökade löner ökat belastningen på företagen samtidigt som produktivitetstillväxten 

i industrin och även i tjänstesektorn avtagit. Tjänstesektorn har under 2012 följt 

efter industrin och med viss fördröjning påverkats av nedgången i industrikonjunkturen. 

Tjänstesektorns produktivitetstillväxt faller med en allt svagare produktionsökning under 

2012. Tidigare under uppgången i konjunkturen var löneökningarna lägre medan produktiviteten 

då ökade starkt, främst bland varuproducenter. 

Andra inflationskällor är import och råvarupriser. Råvarupriser kan dra iväg när en 

ökad efterfrågan internationellt inte tillräckligt snabbt kan mötas av ett ökat utbud och 

prisökningarna riskerar sedan att rulla vidare genom hela förädlingskedjan ända fram till 

slutkunden. Under senare tid har flertalet råvarupriser fallit i takt med att konjunkturen 

försämrats. Särskilt Kina påverkar alltmer de globala råvarupriserna och detta har ökat 

osäkerheten högst påtagligt. Tidigare bidrog Kina till kraftigt ökade priser på bl.a. stål, som 

följd av landets omfattande investeringar i infrastruktur och bostäder. Därefter har Kina 

genom att öka exporten av stål tvärtom bidragit till sänkta stålpriser globalt. På senare tid 

har omslagen varit både omfattande och svåra att förutse Kinas ökade påverkan på världsmarknadspriserna 

påverkar också inflationen i vår del av världen. 

Via importen får vi in mer eller mindre inflation utifrån. En stark valuta innebär att den 

importerade inflationen hålls tillbaka. En starkare valuta begränsar även inflationstrycket 

från ökade internationella råvarupriser. 

14

Sjunkande räntor kan å ena sidan bidra till en försvagning av kronkursen och därmed 

leda till högre importpriser som i sin tur bidrar till högre inflation. Å andra sidan bidrar 

sjunkande bolåneräntor till lägre inflation då dessa väger tungt i beräkningen av konsumentprisindex 

(KPI). Effekten på KPI var i september tydlig då Riksbanken sänkte styrräntan. 

Sambandet gäller naturligtvis i lika hög grad omvänt. Höjda räntor bidrar till ökade 

bolåneräntor och boendekostnader för hushållen som höjer inflationen. 

Sjunkande inflation ökar reallönen samtidigt som de nominella ökningarna kan 

begränsas. Inflationen har de senaste 10 – 15 åren med betydande variationer mellan olika 

år i genomsnitt varit 1,5 procent per år, vilket kraftigt understigit Riksbankens mål på 2 

procents inflationstakt. Låg inflation har under perioden bidragit till betydande ökningar 

av reallönerna. 

Företag och anställda har ett gemensamt intresse av löneökningar som ger ett bra utbyte 

realt, förutsatt att de nominella ökningarna begränsas så att de inte driver upp priserna. 

Den anställde har ett berättigat intresse av att lönen utvecklas realt, dvs. att den ger ökad 

köpkraft efter det att inflationen räknats av. När detta ska balanseras mot företagets lika 

berättigade intressen gäller det att komma ihåg att företaget har att beakta inte enbart 

lönen utan hela arbetskraftskostnaden och att denna ska relateras till de priser företaget 

kan ta ut på sina produkter eller tjänster och inte något mer allmänt inflationsmått. För 

internationellt konkurrensutsatta verksamheter är det på den internationella marknaden 

priserna bestäms. Företagen kan inte höja sina priser mer än vad marknaden accepterar. 

Lönen i förhållande till inflationen i Sverige är viktig för löntagarna, medan det är 

arbetskraftskostnaderna och företagens egna priser som är det viktiga för företaget. 

Ökade reallöner och/eller ökad sysselsättning? 

Visserligen kan man föra ett resonemang om att löneökningar blir för höga så minskar sysselsättningen. 

Till viss del är dessa kommunicerande kärl, allt annat lika. Men ökade löner 

som försvaras av ökad produktivitet, kan medverka till en kostnadsutveckling i företagen 

som också ger fler jobb. Detta förutsatt att kopplingen till produktiviteten upprätthålls, dvs. 

att lönerna står i rimlig proportion till vars och ens prestation. Det behöver således inte 

vara ett antingen eller. Viktigt är således att löner differentieras så att de speglar skillnader i 

produktivitet och stimulerar till ökad produktivitet. 

Arbetsmarknaden en alltmer global marknad 

Arbetsmarknaden är som andra marknader också en marknad där ena parten erbjuder 

sina tjänster (sin arbetstid) och där den andra parten köper tjänsten. Pris och prestation 

gäller även här. Arbetsmarknaden är av tradition lokal. Det är lokalt som personerna och 

arbetstillfällen finner varandra. Men över tid är såväl företag som medarbetare rörliga och 

flyttar om (tillräckligt) bättre förutsättningar finns på annat håll. Det som är nytt är dels att 

rörligheten för företagen (även för arbetskraften åtminstone inom Europa) ökat i takt med 

en ökad globalisering, dels att utbudet av arbetskraft växer kraftigt i utvecklingsländerna. 

Finansmarknaden var först med att verka mer på global basis. Finansiella tjänster har 

idag få om några geografiska gränser. Även industrin har kommit långt i en internationell 

integration med sina långa förädlingskedjor och med verksamheter/delar av verksamheter 

mer och mer spridda globalt. Fler och fler koncentrerar exempelvis expertis i särskilda 

”centres of excellence”. 

Lågkostnadsländer har på senare tid tagit för sig rejält med sina snabbt växande ekonomier. 

Detta har inneburit en hel del anpassning och i ökad omfattning påverkat verksamheter 

också i Sverige. Globaliseringen går nu in i en ny fas där utvecklingsländer i allmänhet 

och Kina i synnerhet alltmer konkurrerar också med hög kompetens. Konkurrensen om 

jobben är en konkurrens som omfattar alltfler jobb. Fortsatt framgångsrika företag i Sverige 

blir de som med sina medarbetare utvecklar en konkurrenskraftig verksamhet även i 

15

förhållande till den ökade kompetens och konkurrens som erbjuds på andra håll. 

För lönebildningen i Sverige innebär detta att betydligt fler individer än tidigare är 

konkurrensutsatta på en global marknad. Nya marknader med hög tillväxt och länder som 

snabbt blir rikare innebär många gånger också att efterfrågan på svensk produktion ökar. 

Fler anställda utsätts för hårdare konkurrens i en global ekonomi samtidigt som företagens 

potentiella avsättningsmöjligheter ökar. 

Delar av arbetskraften är mer rörlig än tidigare och inte minst är det allt lättare att sälja 

sina tjänster ute på världsmarknaden. Den anställde behöver med modern teknik inte på 

samma sätt som tidigare sitta nära sin arbetsgivare. Den geografiska närheten till kunden 

som tidigare varit mer avgörande för tjänster minskar i betydelse. Arbetsmarknaden och 

här i första hand den med mer kvalificerade tjänster, globaliseras nu i snabb takt. Mer om 

arbetsmarknaden finns i Kapitel 4 och 5. 

Avkastningskraven bestäms internationellt 

Investeringarna är det som mer långsiktigt avgör konkurrenskraften. Att teknikindustrins 

investeringar i maskiner och anläggningar varit låga under ett antal år före finanskrisen kan 

i detta sammanhang uppfattas som oroande. Investeringarna är vår viktigaste fråga, mot 

bakgrund av den omfattande strukturomvandling som sker internationellt efter finanskraschen 

2008 och särskilt i den del av världen vi tillhör. Vår analys visar att investeringsbehoven 

kommer att vara mycket stora under lång tid framöver. Detta utöver att det finns ett 

antal förklaringar till de låga nivåerna för industrins investeringar i utgångsläget, bl.a. har 

företagens investeringar i immateriella investeringar varit omfattande, vilket inte fångas 

in i den officiella statistik som mäter företagens fasta investeringar. Mer om investeringar i 

Kapitel 7. 

Företag behöver både kapital och goda insatser av sina medarbetare för att driva verksamheten 

med framgång. Företagen måste vara konkurrenskraftiga och lönsamma för att 

överleva över tid. De som investerar i verksamheten vill ha avkastning på investeringen. 

Avkastningskraven för de finansiella investeringarna sätts numera i huvudsak internationellt. 

Går det inte att räkna med att avkastningen på en investering i Sverige minst 

motsvarar vad man kan förvänta på annat håll, blir investeringen inte av här, förutsatt att 

riskbedömningen är likvärdig. 

Detsamma gäller den löpande intjäningen i företaget. Det är bara om verksamheten förväntas 

fortsätta motsvara avkastningskraven som investeraren/aktieägaren förväntas kvarstå som 

ägare. Viss utdelning krävs också och detta av samma skäl som att en långivare kräver en 

marknadsmässig ränta på lånet. Aktieägare är som regel också villiga att ta risk och denna 

riskpremie påverkar också avkastningskravet. Se vidare Kapitel 7 om investeringar. 

Konjunkturen svänger – investeringar och jobb följer med viss eftersläpning 

Konjunkturen har hittills svängt med en påfallande regelbundenhet. Den kommer att 

fortsätta svänga upp och ned. Konjunkturen följer ett relativt förutsägbart mönster där 

olika faktorer samverkar, balanserar eller motverkar varandra. Konjunkturförlopp kan 

närmast beskrivas som variationer i produktionsnivå, i efterfrågan på arbetskraft och 

maskinutrustning samt insatsvaror och tjänster. I ett riktigt kort perspektiv kan förstås den 

tillgängliga produktionskapaciteten inte ökas utan måste mer ses som given. Det blir då 

utnyttjandegraden av den tillgängliga produktionskapaciteten som förändras och den kan 

förändras påtagligt. 

När detta skrivs befinner vi oss i ett läge med svag efterfrågan. Nedgången för tillverkande 

teknikföretag, som inleddes under 2011, ser trots konjunktursvängningarnas regelbundenhet 

ut att bli utdragen, se vidare Kapitel 5. 

Nedgången innebär att antalet arbetstillfällen i företagen med viss fördröjning minskar. 

Hittills under nedgången har antalet anställda minskat betydligt mindre än produktionen. 

16

Än mer har ordervolymerna sjunkit. Det stora antalet varsel som inkommit under hösten 

2012 är oroande men inte överraskande. Det är uppenbart att många företag anpassar 

verksamheten till en förväntad lägre efterfrågan. Alla varsel verkställs normalt inte. 

Statistiken visar att cirka 7 av 10 varslad individ också blir uppsagd på grund av arbetsbrist. 

Erfarenheten är också att fler varsel som läggs tidigt i en konjunkturnedgång verkställs 

jämfört med de som läggs senare. Antalet arbetstillfällen inom den internationellt konkurrensutsatta 

varuproducerande sektorn kommer att fortsätta minska under de närmaste åren, 

vilket kan förutspås utifrån den fortsatt fallande orderingången för industrin, den minskade 

produktion och uppgången i antalet varsel. 

Utvecklingen av investeringarna följer på samma sätt som förändringen i antalet anställda 

konjunkturen. Företagen, särskilt de mindre, behöver i regel få tillräckligt stora vinster 

innan de investerar. Stora företag strävar däremot mer regelmässigt efter att investera 

motkonjunkturellt, dvs. i lågkonjunktur för att sedan ha rätt kapacitet när nästa uppgång i 

konjunkturen kommer. 

Förutsättningarna denna gång är lite annorlunda. Efter uppgången i industriproduktionen 

fram till mitten av 2011 hade flertalet tillverkande teknikföretag fortfarande betydande 

kapacitetsreserver. Behovet av kapacitetshöjande investeringar var därför begränsat redan 

i utgångsläget inför innevarande nedgång i konjunkturen. Investeringsvolymen kommer 

därför i närtid att fortsätta minska inom industrin. 

17

3. Sveriges teknikindustri 

och tjänster 

I detta kapitel presenteras en rad fakta om teknikindustri tillsammans 

med företagstjänster. I en första del visas hur stor betydelse teknikindustri 

och tjänster har för den svenska ekonomin. I en andra del 

presenteras ett stort antal fakta som belyser hur teknikindustrin alltmer 

integrerats med varandra fram till idag. 

Del 1. Teknikindustri och tjänster avgörande för svensk ekonomi 

Det går att få en mer verklighetsnära bild av hur betydelsefulla olika sektorer är för 

utvecklingen av svensk ekonomi genom att analysera flödet av insatsprodukter. 

Det här avsnittet1 visar att: 

• Antalet som sysselsätts av efterfrågan på produkter producerade i teknikindustri och 

relaterade tjänster i Sverige har ökat och uppgår 2011 uppskattningsvis till ungefär en miljon 

personer. Av dessa arbetar ungefär 525 000 med IT-tjänster, FoU och övriga företagstjänster. 

• En stor del av dessa tjänster levereras som insatser till produktionen i både tillverkande 

teknikindustri och andra sektorer. Det intensifierade samspelet mellan industrin och övriga 

ekonomin är särskilt påtagligt för de kunskapsintensiva delarna av tjänstesektorn. 

• Tillverkande teknikindustri sysselsätter ungefär 70 000 i datakonsultbranschen, FoU och 

övriga företagstjänster. Av dessa sysselsätts den absoluta merparten i övriga företagstjänster. 

• Egenförädlingens andel minskar i industrin och en ökad andel av det ökade insatsbehovet 

tillgodoses genom import. Det är framför allt importen av tjänster som har bidragit till att 

importinnehållet per produkt har ökat. 

• Exporten av teknikprodukter väger tungt i Sveriges export och har stor betydelse för den 

totala exporttillväxten och därmed även på Sveriges BNP, både i hög- som lågkonjunkturer. 

• Industrisysselsättningen har egentligen inte minskat i den omfattning som den officiella 

statistiken visar. Detta förklaras av att ekonomin är alltmer integrerad genom att fler 

sysselsätts i andra branscher tack vare efterfrågan på industriprodukter. 

Bidraget från en bransch till den ekonomiska utvecklingen i ett land kan analyseras 

utifrån ett flertal olika dimensioner. En vanlig sådan är att studera branschens andel av 

BNP och total sysselsättning, varvid endast den direkta sysselsättningen och branschens 

eget förädlingsvärde räknas in. En svaghet med detta angreppssätt är att det inte tar hänsyn 

till flöden mellan branscher. Då man på detta sätt inte tar hänsyn till den indirekta 

produktion och sysselsättning som en bransch genererar i underleverantörsleden, missar 

man hur mycket branschen i själva verket betyder för produktion och sysselsättning i ett 

land. 

Under lång tid saknades detta perspektiv i den svenska debatten och det finns all anledning 

att fortsätta med en mer verklighetsanknuten beskrivning av svensk ekonomi. Ett 

verktyg för detta är den så kallade input-output-metoden (IO). IO-analysen syftar framför 

allt till att åskådliggöra flödet av insatsprodukter mellan branscher, för att därigenom 

kunna analysera samspelet mellan branscher. Grunden för dessa analyser är Statistiska 

Centralbyråns IO-tabeller. Dessa utgår från att flöden av varor och tjänster simultant 

kan registreras i en matris som ursprung och destination. Produkter produceras och de 

används. Vissa produkter går till slutlig efterfrågan, andra används som insatsprodukter. 

Man kan via IO-systemet bland annat beräkna den totala produktions- och sysselsättningsökning 

som krävs för att möta slutlig efterfrågan i olika branscher. Dessa samband 

uttrycks ofta som multiplikatorer, dvs. vad en ökning av efterfrågan på en branschs 

18

produkter genererar för produktionstillväxt och sysselsättning i andra branscher utöver 

produktion och sysselsättning i den egna branschen. 

Industrisysselsättningen nästan oförändrad – tack vare starkare samspel 

Även om denna rapport fokuserar på Teknikföretagens och IT & Telekomföretagen samt 

Svenska Teknik & Designföretagen inom Almegas avtalsområden, inleder vi med att beskriva 

sambanden mellan industrin och dess underleverantörer som helhet. Detta för att ge 

en övergripande bild av dessa samband. Efter en nedgång under senare delen av 1970- och 

under inledningen av 1980-talet har industrins sysselsättningsmultiplikator i den inhemska 

svenska ekonomin ökat från 0,94 sedan mitten av 1980-talet till 1,14 2005. Det innebär att år 

2005 sysselsatte varje industrianställd i genomsnitt 1,14 personer ytterligare hos underleverantörer. 

Förklaringen till denna utveckling är ett ökat samspel med tjänstesektorn. Sedan 

mitten av 1970-talet har sysselsättningsmultiplikatorn till tjänstesektorn fördubblats – från 

0,34 till 0,67 2005. Detta förklaras i sin tur av att industriföretagen har fokuserat alltmer på 

sin definierade kärnverksamhet, samtidigt som en industriprodukt i allt högre utsträckning 

är en bärare av värdeskapande tjänster. Tillsammans skapar det ett fördjupat samspel med 

tjänstesektorn i allmänhet och med den kunskapsintensiva delen i synnerhet. 

Antalet anställda som antingen direkt eller indirekt arbetar med att möta slutlig efterfrågan 

på industriprodukter har minskat med endast drygt 9 000 från mitten av 1990-talet. 

I mitten av 2000-talet sysselsatte industrin direkt eller indirekt cirka en miljon personer, 

då de som sysselsätts för leveranser till industrin inräknas. De som var direkt sysselsatta i 

industrin uppgick till cirka 600 000, medan de indirekt sysselsatta i tjänstesektorn uppgick 

till cirka 300 000 tack vare industrins efterfrågan och i sin tur tack vare efterfrågan på 

industrins produkter. Av dessa 300 000 arbetade närmare 180 000 i den kunskapsintensiva 

tjänstesektorn. Av dessa tillhörde 120 000 de företagsnära tjänstebranscherna. 

Fler än en miljon sysselsätts i teknikindustri och tjänster 

Med hjälp av input-output-statistik går det att beräkna det totala antalet anställda som 

sysselsätts i och av teknikindustri och tjänster. 2 För att klargöra, avser tjänsteproduktionen 

i denna beräkning även produktion som genereras av efterfrågan på tjänster från hela 

ekonomin och inte enbart från teknikindustrin. Beräkningen av den totala sysselsättningen 

inom teknikindustri och tjänster görs genom att summera tre kategorier av sysselsatta. 3 

För det första har vi dem som är direkt sysselsatta i teknikindustri och tjänster av slutlig 

efterfrågan på produkter som produceras i dessa branscher. För det andra har vi dem som i 

samtliga underleverantörsled är indirekt sysselsatta av slutlig efterfrågan på produkter från 

teknikindustri och tjänster. För det tredje har vi dem som indirekt sysselsätts i teknikindustri 

och tjänster av slutlig efterfrågan på övriga produkter i ekonomin. 4 

När dessa tre kategorier summeras framgår det av diagram 3.1 att antalet anställda i 

teknikindustri och tjänster i Sverige ökade från 826 000 1995 till 1 060 000 5 tio år senare 

– en ökning med ungefär 235 000 personer. Drygt 40 procent av dessa sysselsätts direkt 

av slutlig efterfrågan på produkterna från teknikindustri och tjänster, en dryg tredjedel är 

indirekt sysselsatta av slutlig efterfrågan på branschens produkter 5 och en fjärdedel sysselsätts 

indirekt av slutlig efterfrågan på övriga produkter i ekonomin. 

Teknikindustri och tjänster: företagstjänster är störst 

När vi studerar fördelningen av den totala sysselsättningen i teknikindustri och tjänster 

mellan dess branscher, framgår att det var företagstjänster, med drygt 350 000 sysselsatta, 

som sysselsatte flest år 2005. Av dessa sysselsattes drygt 120 000 direkt i branschen, men 

en majoritet sysselsattes indirekt, antingen som ett resultat av egen slutlig efterfrågan i 

underleverantörsledet eller som underleverantör till andra branschers slutliga efterfrågan. 

Närmare 180 000 i branschen för företagstjänster sysselsattes av slutlig efterfrågan i andra 

19

Diagram 3.1 Antalet sysselsatta som direkt eller indirekt arbetar med produktion av produkter 

från teknikindustri och tjänster 

1200000 

1000000 

800000 

600000 

400000 

200000 

0 

1995 2000 2005 

Direkt sysselsättning av slutlig efterfrågan på produkter från teknik industri och tjänster 

Indirekt sysselsättning av slutlig efterfrågan på produkter från teknik industri och tjänster 

Indirekt sysselsättning i teknik industri och tjänster av slutlig efterfrågan i övriga branscher 

branscher. Det här visar att denna bransch är absolut störst som underleverantör till andra 

branscher i svensk ekonomi. 6 

Efter branschen företagstjänster följer branscherna maskinindustri respektive motorfordon. 

Det totala antalet sysselsatta i dessa två branscher uppgår till något över respektive något under 

150 000 sysselsatta. Datakonsultbranschen är också viktig som insatsleverantör till andra 

branscher, likaså metallvaror exklusive maskiner. 

Spridningseffekterna är störst i industrin 

Teknikindustri och tjänster växte som nämnts ovan med drygt 230 000 anställda mellan 1995 

och 2005. 185 000 av dessa var på något sätt kopplade till branscherna i tjänstesektorn. Av dessa 

kan drygt 120 000 härledas till företagstjänster. Detta innebär att industribranscherna i teknikbranschen 

ökade sin totala sysselsättning med ungefär 30 000 anställda mellan 1995 och 2005. 7 

Huvuddelen av detta förklaras av en ökad sysselsättning i motorfordon och maskinindustri, 

vilka genom en ökad integration med underleverantörsleden har ökat den indirekt genererade 

sysselsättningen. 

Det är industribranscherna som uppvisade högsta sysselsättningsmultiplikatorerna. År 2005 

genererade varje anställd i fordonsindustrin i genomsnitt 1,8 ytterligare indirekt anställda i 

underleverantörsleden. Det är en ökning från 1,3 sysselsatta tio år tidigare. Med 1,3 är teleprodukter 

den bransch som uppvisar näst högst multiplikator år 2005. 

Snabb sysselsättningsökning i kunskapsintensiv tjänsteproduktion 

I diagram 3.2 har den indirekta sysselsättningen i tjänstebranscherna (72–74), det vill säga 

företagstjänster där datakonsulter, teknikkonsulter med flera företagstjänstbranscher ingår, 

baserat på slutlig efterfrågan på produkter från teknikindustribranscherna (28–35), beräknats 

för 1995 och 2005. När uppgifterna summeras årsvis har den indirekta sysselsättningen ökat 

från 48 000 till 69 000 anställda mellan 1995 och 2005–en ökning med mer än 40 procent på 

ett decennium. Närmare 70 000 av de sysselsatta i datakonsulttjänster, FoU samt övriga företagstjänster 

går alltså till jobbet varje dag på grund av den slutliga efterfrågan på de produkter 

20

Diagram 3.2 Indirekt sysselsättning i datakonsulttjänster, FoU och övriga företagstjänster av 

slutlig efterfrågan på industriprodukter som tillhör teknikindustrin 

Kontorsmaskiner och datorer 

Annan transport 

Metallvaror exkl maskiner 

Precisionsinstrument 

Annan elektroindustri 

Teleprodukter 

Maskin 

Motorfordon 

0 5000 10000 15000 20000 25000 

som produceras i teknikindustrin. 

Samtliga industribranscher har under perioden 1995–2005 ökat den indirekta sysselsättningen 

i tjänstebranscherna inom teknikindustri och tjänster. I både absoluta och relativa termer 

var ökningen störst för motorfordon–år 2005 var det drygt 22 000 anställda i de nämnda 

tjänstebranscherna (SNI 72–74) som sysselsattes tack vare slutlig efterfrågan på motorfordon. 

Av de tre tjänstebranscherna i teknikindustri och tjänster är det ”övriga företagstjänster” 

med 53 000 sysselsatta, som är absolut störst i termer av sysselsättning som kan härledas till 

slutlig efterfrågan på de produkter som produceras i industribranscherna. Det motsvarar 

en ökning med mer än 60 procent på tio år. Noterbart är att den indirekta sysselsättningen i 

FoU-branschen minskade under samma period, om än på en avsevärt lägre nivå. 

Minskad andel egenförädling i industrin 

Handeln mellan länder har ökat under lång tid. Flödet av varor och tjänster över nationsgränserna 

har ökat snabbt under de senaste decennierna. Det globala arbetsutbudet har fördubblats 

under de senaste 10–15 åren. Företag väljer mycket nogsamt var i världen de förlägger sina 

investeringar. Produktionsprocessen styckas upp mellan länder. Konkurrensen både när det 

gäller att leverera till industrin och till slutkonsumenten tilltar. Detta påverkar inte minst 

industriföretagen inom teknikindustri och tjänster. 

Av tabell 3.1 framgår att industriföretagens arbete med att renodla verksamheterna har 

resulterat i att insatsandelen har ökat från 66 till 70 procent mellan 1995 och 2005. Detta 

innebär en lägre förädlingsgrad än för ekonomin i sin helhet och då framför allt i förhållande 

till tjänstesektorn. För industrins del har detta skett samtidigt som andelen insatser köpta från 

utlandet har ökat–från 33 till 41 procent. En viss tendens till detta kan också skönjas inom 

tjänstesektorn, om än inte i samma grad och från en avsevärt lägre nivå. 

En annan central skillnad mellan industrin och tjänstesektorn är att de insatser som köps in 

från hemmamarknaden i betydligt större utsträckning inom industrin inhandlas från andra 

branscher än den egna. Tjänstesektorn är mindre beroende av insatser från tidigare led, samtidigt 

som en större del av dessa inhandlas från den svenska hemmamarknaden och från den 

21 

2005 

1995

egna branschen. Att denna 

skillnad existerar i förhållande 

till industrin är inte konstigt, 

utan är endast ett resultat av 

de olika sektorernas lite olika 

funktion i ekonomin. Trots 

detta finns det mycket som talar 

för att skillnaderna mellan 

industrin och tjänstesektorn 

minskar och att gränssnittet 

dem emellan många gånger 

blir alltmer otydligt. 

Ökat importberoende 

Trenden mot en ökad andel 

importerade insatsvaror och 

tjänster i den svenska produktionen 

har fortgått under lång 

tid, vilket hör samman med 

en ökande specialisering av 

produktionen både i Sverige 

och utomlands. De färdigproducerade 

produkterna i 

Sverige bygger ofta på långa 

kedjor av produktion av 

både insatsvaror och tjänster. 

Sveriges ekonomi har blivit än 

Tabell 3.1 Insatsstrukturens utveckling 1995–2005 

A. Insatsernas andel av produktionen (%) 

Hela 

ekonomin 

mer beroende av utrikeshandel för både produktion, inhemsk konsumtion och investeringar. 

Specialiseringen, med det ökade importinnehållet, har höjt förädlingsvärdet i produktionen, 

och varit en förutsättning för den fortsatta utvecklingen av produkter och exportföretagens 

internationella konkurrenskraft. Under de senaste decennierna har Sveriges import och export 

som andel av BNP ökat betydligt. Räknat från år 1995 till och med 2011 har importandelen ökat 

från 33 procent till 44 procent av BNP, och exportandelen från 40 procent till 50 procent. 8 

För att beräkna det samlade importinnehållet i en bransch i Sverige bör även importinnehållet 

i branschens underleverantörers produkter inkluderas, utöver branschens direkta import av 

insatsprodukter. Det samlade importinnehållet i produktionen i olika branscher och sektorer 

visas i tabell 3.2 nedan. 9 Tabellen summerar alltså både importinnehållet i de insatsprodukter 

22 

Industrin Tjänstesektor 

Privattjänstesektor 

1995 0,49 0,66 0,41 0,43 

2000 0,50 0,68 0,42 0,45 

2005 0,50 0,70 0,42 0,46 

B. Inhemska insatsernas andel av totala insatser (%) 

Hela 

ekonomin 


Privat 

tjänstesektor 

1995 0,76 0,67 0,85 0,84 

2000 0,73 0,61 0,82 0,82 

2005 0,72 0,59 0,82 0,80 

C. Insatser från egna branschen som andel av inhemska insatser (%) 


Privattjänstesektor 

1995 0,46 0,73 0,66 

2000 0,41 0,77 0,71 

2005 0,42 0,77 0,71 

Tabell 3.2 Importinnehållet i några sektorer i svensk produktion 1995–2008 

Andel av produktionen i respektive sektor, procent 

1995 2000 2005 2008 

ICT-industri (informations- och kommunikationsteknologi) 36,5 37,6 34,8 48,2 

Högteknologisk industri 33,3 39,2 37,6 46,3 

Lågteknologisk industri 28,0 33,3 39,3 31,8 

Tillverkningsindustri totalt 32,3 36,7 39,6 43,0 

Tjänstesektorn totalt (inklusive offentlig sektor) 12,2 14,1 14,7 16,5 

Hela Sveriges ekonomi 20,0 22,9 24,0 25,5 

Källa: SCB, input-output-data, nationalräkenskaperna. Uppgifterna för åren 1995–2005 bygger på den gamla näringsgrensindelningen 

sni 2002 och OECD:s definitoner av ICT-, hög- samt lågteknologisk industri. 

Uppgifterna för 2008 bygger på nya sni 2007. Dessutom har grupperingen av branscherna år 2008 gjorts på grundval av FoUintensiteten. 

Därför är uppgifterna för 2008 inte fullt jämförbara med de tidigare åren.

som köps in från underleverantörer i Sverige samt den direkta importen av insatsprodukter 

från utlandet. Denna statistik, det vill säga input-output-data, finns hittills fram till och med 

år 2008 för Sverige. Trenden med ett ökat importinnehåll i produktionen har sannolikt fortsatt 

även efter 2008. De senaste årens finanskris kan till och med ha ytterligare skyndat på specialiseringen 

och ökat företagens outsourcing, som ett led i att effektivisera produktionen och klara 

konkurrenskraften under både innevarande och kommande lågkonjunkturer. 

I takt med att den egna förädlingen har minskat ökar samspelet med både inhemska och 

utländska underleverantörer och en allt större andel av denna växande efterfrågan möts av en 

större andel importerade insatsvaror och tjänster. Andelen egen förädling har minskat, men 

den ökade användningen av insatsprodukter från underleverantörer i utlandet och i Sverige 

bidrar till att höja förädlingsvärdet för industrin i Sverige. 

Den ökade importen till produktionen genererar ökade inkomster för företagen i både 

Sverige och i andra länder, genom att produktionen blivit alltmer effektiv och därmed höjt 

förädlingsvärdet. Det gäller för flertalet länder, men i olika grad, vilket beräknats med hjälp av 

globala input-output-data, se diagram 3.3. 

För Sveriges del gynnar de ökade inkomsterna från de globala värdekedjorna i högre grad 

kunskapsintensiv tjänsteproduktion i Sverige, jämfört med produktion som använder mindre 

kvalificerad arbetskraft. 10 Det hör samman med exportindustrins inriktning mot ett ökat 

kunskapsintensivt tjänsteinnehåll i både produktionsprocessen och i de produkter som tas 

fram. Därmed gynnas jobbtillväxten inom kunskapsintensiva tjänstebranscher i Sverige och 

även jobbtillväxten för högutbildade tjänstemän inom industrin. EU:s studier på området 

visar att den globala fragmenteringen av produktionen har gynnat efterfrågan på högutbildad 

arbetskraft. Detta spelar en allt viktigare roll i produktionen, både för produktutveckling och 

produktionsprocesser i den alltmer högteknologiska och kunskapsintensiva produktionen. 

Diagram 3.3: Tillverkningsindustrins förädlingsvärde som bygger på globala 

värdekedjor, år 1995 och 2008, miljoner US dollar (1995-års priser) 

Diagram 3.3 Tillverkningsindustrins förädlingsvärde som bygger på globala värdekedjor, år 1995 

och 2008, miljoner US dollar (1995-års priser) 

140 000 

120 000 

100 000 

80 000 

60 000 

40 000 

20 000 

0 

Källa: EU-projektet WIOD, Groningen Growth and Development Centre, 

Groningens universitet, Nederländerna. 

23 

1995 2008 

Källa: EU-projektet WIOD, Groningen Growth and Development Centre, Groningens universitet, Nederländerna.

Ökad import av tjänster som insatsprodukter 

Även importinnehållet i industribranscherna 

i teknikindustri och tjänster har 

ökat över tid. Med andra ord leder en ökad 

slutlig efterfrågan på produkterna från 

teknikindustri och tjänster till en större 

importökning än tidigare. Importberoendet 

skiljer sig åt mellan industribranscherna 

och är högst i motorfordon och elektro- och 

teleprodukter. 

Denna ökade efterfrågan på import som 

ett resultat av en ökad slutlig efterfrågan 

på teknikindustrins produkter kan också 

uppdelas utifrån vilka produkter som 

importeras. Teknikindustrins import består 

till allra största del av produkter från övrig 

industri. Det ökade importbehovet har 

tagit sig uttryck i högre multiplikatorer för 

tjänstesektorn i allmänhet och den kunskapsintensiva delen i synnerhet. 

Industrins andel av BNP har ökat – inte minskat 

Dess andel av BNP används ofta som ett mått på industrins betydelse för en ekonomi. 

Den andel som då används utgår från industrins nominella förädlingsvärde i förhållande 

till BNP i nominella termer. Dessa nominella andelar bestäms av antalet producerade 

produkter och priset för dessa. Tack vare industrins höga relativa produktivitetstillväxt i 

förhållande till andra delar av ekonomin, kan industriföretagen pressa sina priser samtidigt 

som lönsamheten upprätthålls. En högre produktivitetstillväxt innebär på fungerande 

marknader att relativpriset sjunker. I termer av nominella andelar av BNP innebär det att 

priskomponenten faller och att industrins andel av BNP därmed minskar, inte på grund av 

lägre produktion utan som en konsekvens av en produktivitetsdriven relativprisförändring. 

Detta är precis vad som har hänt under de senaste decennierna. Industrins andel av nominell 

BNP har minskat, om än mindre än vad många tror. Men samtidigt har industrins 

andel av prisjusterade BNP (d v s i fasta priser) ökat med närmare 50 procent sedan 1980. 

Det innebär i sin tur att när andelsutvecklingen rensas från skillnader i prisutveckling 

och i stället fokuseras på antalet producerade enheter, har industrins betydelse för svensk 

ekonomi ökat snabbt. Detta gäller särskilt för perioden efter 1990-talskrisen; andelen av 

BNP i fasta priser har ökat med mer än 50 procent under den period då globaliseringen 

intensifierades och det globala konkurrenstrycket ökade. 

24 

Tabell 3.3 Importinnehållet13 i teknikindustrin 

i Sverige 2008 

Andel av produktionen i respektive 

bransch, procent 

Tillverkning av metallvaror utom maski- 31,4 

ner och apparater 

Tillverkning av datorer, elektronikvaror 

48,2 

och optik 

Tillverkning av elapparatur 37,5 

Tillverkning av övriga maskiner 39,1 

Tillverkning av motorfordon, släpfordon 53,8 

och påhängsvagnar 

Tillverkning av andra transportmedel 33,2 

Källa: SCB, input-output-data för år 2008, enligt näringsgrens-indelningen 

SNI 2007. 

1 I termer av SNI 2002 ingår följande branscher i vår definition av teknikindustri och tjänster (28-35 och 72-74). Från industrin: (1) metallvaror exkl maskiner, (2) 

maskin, (3) kontorsmaskiner och datorer, (4) annan elektroindustri, (5) teleprodukter, (6) precisionsinstrument, (7) motorfordon och (8) annan transport. Från 

tjänstesektorn: (1) datakonsulttjänster, (2) FoU och (3) övriga företagstjänster. Detta inledande avsnitt om teknikindustrin och tjänster bygger delvis på den 

analys som Daniel Lind, Unionen, tog fram till vår föregående rapport inför avtalsrörelsen 2011. Avsnittet har i denna nya version uppdaterats och kompletterats 

med ny information. 

2 Statistiska Centralbyrån tar endast fram IO-tabeller vart femte år. Det gör att statistiken är några år gammal. Av den anledningen ska antalet personer inte 

tolkas alltför bokstavligt, utan mer betraktas som rimliga approximationer. 

3 T ex ökar efterfrågan på maskiner och IT-tjänster då slutlig efterfrågan på malm ökar. 

4 1 060 000 anställda motsvarar 24 procent av det totala antalet sysselsatta i svensk ekonomi år 2005. 

5 För 2005 ger detta en sysselsättningsmultiplikator för teknikbranschen om 0,83. Det innebär att varje anställd i teknikindustri och tjänster i genomsnitt sysselsätter 

0,83 ytterligare anställda i samtliga underleverantörsled av slutlig efterfrågan på branschens produkter. 

6 Av artikeln En input-output-analys av svensk ekonomi, skriven av Daniel Lind och publicerad i tidskriften Ekonomisk Debatt, framgår att ett mått på en 

bransch betydelse som underleverantör – möjliggörare av andra branschers slutliga efterfrågan – är forward linkage (FL). För företagstjänster ligger detta 

mått för 2005 nästan dubbelt så högt som för branschen med näst högsta FL (service till transport). 

7 Industribranscherna i teknikindustri och tjänster sysselsatte ungefär 507 000 personer år 1995. Tio år senare var antalet uppe i drygt 530 000 anställda. 

8 Enligt nationalräkenskaperna, SCB, 

9 Uppgifterna är hämtade från rapporten Global valuechains within a Input and Output framework – The case of Sweden, SCB, avdelningen för ekonomisk 

statistik, Andreas Poldahl, preliminär version, oktober 2012. 

10 Uppgifterna är hämtade från EU-projektet WIOD, Groningen Growth and Development Centre, universitetet i Groningen, Nederländerna.

Del 2. Fakta om Sveriges teknikindustri och tjänster 

Syftet med detta avsnitt är att ge en aktuell beskrivning av hur strukturen ser ut i svensk 

teknikindustri med tjänster och därtill hur teknikindustri idag är integrerad med tjänsteföretag 

som levererar IT- och teletjänster, samt arkitekt- och tekniska konsulttjänster. Det är idag viktigt 

att se det ömsesidiga beroendet mellan industri och tjänster både i verksamheten i Sverige och i 

exporten. 

Här finns en rad fakta, varav en del helt nya om teknikindustri och tjänster, exempelvis; 

• Att teknikindustri med tjänster omfattar över 5 000 företag med runt 410 000–430 000 

anställda i Sverige. 

• Att i dessa företag är i genomsnitt 2 av 3 anställd en tjänsteman och att tjänstemännen svarar 

för över 75 procent av lönesumman i företagen. 

• Att i den tillverkande teknikindustrin har tjänstemännen blivit fler, samtidigt som antalet 

arbetare har minskat med 150 000 sedan mitten av 1970-talet. 

• Att i de stora företagen arbetar fler än 4 av 5 utanför Sverige. Ser vi till försäljningen hos de 

globalt verksamma företagen är det under 5 procent av den totala försäljningen som säljs i 

Sverige. 

• Att exporten från teknikindustrin och den kvalificerade tjänsteexporten, som sammantaget 

uppgår till 750–800 miljarder kronor, dominerar svensk export. 

• Att tjänsteexporten har fått en allt större betydelse för Sveriges export och utgör idag omkring 

30 procent av den totala exporten. Den snabbast växande delen av tjänsteexporten har under 

det senaste decenniet varit exporten av IT-tjänster. Dessutom har exportintäkterna som har 

anknytning till forskning och utveckling av industriprodukter stort genomslag på den totala 

tjänsteexporten (så kallad merchanting). 

• Att företagen idag ingår i långa förädlingskedjor som sträcker sig över i princip hela världen. 

Skickliga tekniker och entreprenörer bidrog starkt till att Sverige från andra halvan av 1800-talet 

och framåt utvecklades till ett rikt land. Industrin var tidigt inriktad på export. Under 1900-talet 

och särskilt efter andra världskriget svarade verkstadsindustrin för de enskilt största framgångarna 

internationellt. Som en följd av stark efterfrågan på just de varor och lösningar som 

svenska industriföretag producerade har Sverige ett jämförelsevis stort antal globala företag. 

Industrin har under lång tid kännetecknats av internationalisering, frihandel och på 

världsmarknaden konkurrenskraftiga produkter. Basindustrin var tidigt en viktig förutsättning 

för den tillverkande industrin samt vice versa. På samma sätt är i dag de globalt verksamma 

tillverkande teknikföretagen ömsesidigt beroende av många tjänste- och serviceföretag. 

Industrin utvecklar förvisso egna tjänster, men köper i allt högre grad även in sådana inte minst 

för att utveckla produkter och produktionssystem. Industrins produkter har fått ett ökat både 

tjänste- och importinnehåll vilket bidragit till ökad konkurrenskraft. Detta är en trend även hos 

utländska konkurrenter. 

Företag, nya som gamla, har varit och är i ständig utveckling och förändring. Bara de som 

utvecklar sin konkurrenskraft i paritet med konkurrenterna överlever. Bara de som gjort detta 

bättre än sina konkurrenter har vunnit marknadsandelar på en alltmer global världsmarknad. 

Stora skillnader och mycket som förenar i teknikindustrin 

Teknikindustrin omfattar stora delar av tillverkningsindustrin i Sverige. Här finns tillverkare av 

person- och lastbilar med många underleverantörer. Här finns tillverkare av andra transportmedel 

som flygplan m.m. Bilindustrins underleverantörer är den i Sverige enskilt största gruppen av 

leverantörsföretag, men det finns många fler grupper av företag, inom elektronik, maskindelar 

eller leverantörer till byggindustrin, för att ta några exempel. Inom teknikindustrin finns också 

ett stort antal metallvaruföretag som säljer olika insatsprodukter till andra industriföretag, men 

också till byggindustrin. Ingår gör också en rad tillverkare av maskiner: allt från verktygsmaski- 

25

ner till dumprar, grävmaskiner m.m. 

Maskinindustrin säljer det mesta av sin produktion på export och är helt beroende av investeringstakten 

och aktiviteten inom industrin och övrig ekonomi i omvärlden. Maskinindustrin 

tillhör de branscher vars efterfrågan varierar kraftigt, eftersom kundernas investeringsaktiviteter 

svänger mer än annan konsumtion. 

Elmaskiner är närmast uteslutande beroende av investeringsaktiviteter, främst i infrastruktur, 

exempelvis kraftproduktion. Stora projekt av detta slag är projekt som pågår under flera 

år, vilket gör att konjunkturerna här pareras en del. En betydande leverantör även till sådana 

projekt är tillverkare av olika mätinstrument. Medicinska instrument är en annan stor varugrupp 

som är konjunkturkänslig i mindre omfattning. 

Tele och elektronik, inte minst produkter och tjänster kopplade till telesystem och telekommunikation, 

utgör ett av de stora tillverkningsområdena inom teknikföretagen. Det finns 

många fler exempel på företag i fler verksamheter än vad som ovan nämnts. Fler och fler av 

teknikföretagens medlemsföretag är rena tjänste- eller serviceföretag. För närvarande är det en 

fjärdedel av medlemsföretagen i Teknikföretagen och de svarar tillsammans för 16 procent av 

medlemmarnas samtliga anställda. 

Även om listan på företag är lång och verksamheterna skiljer sig starkt åt, finns det mycket 

som förenar. Det finns ett stort inbördes beroende mellan exempelvis många små och medelstora 

företag som levererar till stora globala företag med verksamhet runt om i världen. En hög andel 

export direkt eller indirekt, mycket ingenjörskunskap och hög FoU är annat som förenar. Stort 

beroende av investeringsutvecklingen internationellt och i Sverige är andra exempel. Nedan 

följer en genomgång av de fem största branscherna inom teknikindustrin tillsammans med de 

två i detta sammanhang viktigaste branscherna inom företagstjänster för teknikindustrin. 

Svensk teknik lika mycket tjänster som industri 

Industri- och tjänsteproduktion är så starkt integrerade att de inte längre behöver beskrivas och 

diskuteras var för sig. Framtagandet av den här rapporten har inneburit en hel del utmaningar 

när det gäller att använda statistik där industri och tjänster sedan länge hållits åtskilda och där 

detaljeringsgraden skiljer sig åt, men vårt upplägg är i sak inget annat än en direkt anpassning 

till dagens verklighet. Det handlar inte längre om industri eller tjänster, den uppdelningen gäller 

inte längre. Vi talar här om en industri som erbjuder produkter som innehåller en växande 

andel tjänster, tjänster som man själv tillhandahåller eller köper in från andra företag, från 

tjänsteföretag både i Sverige och i utlandet. 

Följande citat är illustrativt 1 : 

”Även det omvända gäller, tjänster är direkt eller indirekt kopplade till 

en produkt från teknikindustrin eller så använder man i sin tjänst ett 

system från industrin i sin egen ’produktion’. Teknik är idag lika mycket 

tjänster som produkter.” 

Företagen gör en fjärdedel själva – resten köper man in 

Strukturomvandling pågår ständigt. Hela branscher har mer eller mindre slagits ut och nya 

tillkommit. En ökad specialisering är det som mer än annat karaktäriserar utvecklingen. 

Vi har fått långa förädlingskedjor, både inom Sverige och vidare ut i världen. Ett stort antal 

företag i Sverige och i omvärlden medverkar alltså i produktionen av teknikprodukter. 

Den slutliga produktionen av teknik i Sverige bygger i allt högre grad på så kallade globala 

förädlingskedjor, långa kedjor som lett till ökad import av insatsvaror och tjänster. I dag 

är det vanligt att ett enskilt företag svarar för 25 procent eller mindre av försäljningsvärdet 

genom egen förädling 3 . Huvuddelen, köper företaget in från andra. Denna specialisering 

bidrar till att höja förädlingsvärdet för industrin i Sverige. 

26

Med hjälp av modern kommunikationsteknik 

går det både att 

utveckla och hålla ihop de långa 

förädlingskedjorna. Förändringar 

i produktionen av komponenter 

och tjänster långt bort i världen 

kan påverka produktionen såväl 

i Sverige som hos underleverantörer 

utmed förädlingskedjorna 

utomlands. Ett exempel på hur 

snabbt en störning i dessa globalt 

sammanflätade förädlingskedjor 

slår igenom var effekterna av 

jordbävningen/tsunamin i Japan i 

mars 2011, vilken gjorde att stora 

delar av IT-industrin fick svårt 

att få komponenter till sin egen 

produktion. Risken är att denna 

typ av störningar i sin tur leder 

till att underleverantörer tvingas 

till en överkapacitet med press på 

priser och kostnader när lokaliseringen 

sprids ut geografiskt. 

Tabell 3.4 Exempel på industrirelaterade tjänsteföretag 

Teknikföretag 1980 Tjänsteföretag 2010 

Atlas Copco AB Atlas Copco consumer Finance 

Alfa Laval AB Alfa Laval Corporate 

Alfa Laval Treasury 

Electrolux Ab Electrolux Solutions AB 

Electrolux Logistics AB 

Saab Scania AB Scania Credit AB 

Scania Finans AB 

Scania IT AB 

Scania Parts Logistics AB 

Tetra Pak AB Tetra Laval AB 

Tetra Pak Packaging Solutions AB 

Tetra Pak Processing Systems AB 

Volvo AB Volvo Financial Services AB 

Volvo Group Real Estate AB 

Volvo Information Technology AB 

Volvo Logistics AB 

Volvo Merchandise AB 

Volvo Parts AB 

Volvo Technology AB 

Volvo Technology Transfer AB 

Volvo Treasury AB 

Mer tjänster i inköp och 

även i den egna förädlingen 

Den ökade specialiseringen gör att de svenska företagen köper in mer insatsvaror och 

tjänster för sin produktion. Företagen säljer också alltmer hela system eller hela lösningar 

som även kan innefatta drift av system. Tjänsteinnehållet i industrins utbud och även i 

produkterna har ökat dramatiskt under senare år. Därför köper också industriföretagen in 

mer och mer tjänster. Även det omvända gäller i ökad omfattning, det vill säga industrins 

produkter – med ett ökat tjänsteinnehåll i sig – ingår som en del hos andra företag som 

säljer tjänster. 

Tjänste- och varuproduktion är i modern industri starkt integrerad, och det blir allt 

mindre relevant att redovisa dem var för sig. Detta oavsett om produktionen utförs inom 

samma bolag, i samma globala koncern eller i samverkan mellan bolag. 

Den ökade specialiseringen i industrin har också inneburit att många traditionella 

industriföretag knoppat av verksamheter till andra eller nya bolag. Dessa bolag har sedan 

registrerats som tjänsteföretag. Tabell 3.4 visar på några av många exempel. 4 

Källa: Uppgifterna sammanställda av Teknikföretagen 

Två av tre anställda är en tjänsteman 

Den ökade specialiseringen på global basis och nya ekonomiska förutsättningar i Europa, 

tillsammans med länder i Asien som med Kina snabbt blir allt tuffare konkurrenter på 

världsmarknaden, innebär stora förändringar också för företagen i Sverige. När marknader 

långt bort växer avsevärt mer innebär det att också tillverkningen växer fortare där än 

hemma i Sverige. I andra fall viktar företagen om sin produktion och flyttar delar till eller 

närmare tillväxtregionerna. 

De riktigt stora industriföretagen har relativt sin totala storlek en mindre andel tillverkning 

i Sverige, vilket tillsammans med ökade satsningar på utveckling och en stark tillväxt 

på nya marknader utomlands förklarar varför andelen tjänstemän i den svenska delen av 

verksamheten ökat kraftigt. Dessutom köper industrin in alltmer tjänster från tjänsteföre- 

27

Diagram 3.4 Fortsatt fler tjänstemän - 150 000 färre metallarbetare sedan mitten av 

Diagram 3.4 Fortsatt fler tjänstemän – 150 000 färre metallarbetare sedan mitten av 1970-talet 

70-talet 

350 000 

300 000 

250 000 

200 000 

150 000 

100 000 

50 000 

Antal personer 

Källa: SCB. Tom 1995 Industristatistik Inkl definitionsförändringar. 

0 

1950 1955 1960 1965 1970 1975 1980 1985 1990 1995 2005 2010 

Källa: SCB. Tom 1995 Industristatistik Inkl definitionsförändringar. 

tag, vilket gynnat jobbtillväxten inom tjänstesektorn. Det behövs helt enkelt fler specialister 

av olika slag som servar en globalt växande verksamhet, och detta har hittills visat sig vara 

positivt även för verksamheten och tjänsteproducenter i Sverige. 

Tillverkande teknikföretag har idag fler tjänstemän än arbetare anställda i Sverige. Av 

Teknikföretagens 3 600 medlemsföretag har 20 procent enbart tjänstemän anställda. 5 

Utvecklingen över längre tid framgår av Diagram 3.4. 

Mätt över samtliga av teknikföretagens medlemsföretag, tillverkande och tjänsteföretag, 

är andelen tjänstemän cirka 55 procent och arbetare cirka 45 procent. 6 

Kompletterar vi med IT & Telekomföretagens medlemmar och de som är teknikkonsulter 

inom Svenska Teknik & Designföretagen (båda förbund inom Almega) kommer vi tillsammans 

med Teknikföretagens 3 600 medlemsföretag upp i över 5 000 företag. Tillsammans 

blir då andelen tjänstemän över 66 procent, dvs. två av tre anställda i de över 5 000 företagen 

är tjänstemän. Ser vi till företagens lönesumma i Sverige svarar tjänstemän för nära 

två tredjedelar av teknikföretagens cirka 120 miljarder kronor. När företagen inom IT & 

Telekomföretagen samt inom Svenska Teknik & Designföretagen läggs till är lönesumman 

cirka 170 miljarder kronor, och tjänstemän svarar för över 75 procent. 7 Inkluderas kostnader 

för pensioner, avtalade försäkringar etc till den totala kostnaden för arbetskraften är 

tjänstemännens andel ännu högre. 

Storföretagen: mer än fyra av fem anställda finns utanför Sverige 

De globala företagen har på grund av sin internationella expansion en gradvis minskad 

andel verksamhet i Sverige. De 35 största teknikindustrierna med verksamhet i Sverige har 

totalt 860 000 anställda globalt, men av dessa är endast 130 000 (15 procent) anställda i 

Sverige. Tack vare expansionen utomlands har fler tjänstemän anställts i Sverige. 

Ser vi till den försäljning som de allra största företagen har i Sverige respektive utanför 

landet, är skillnaderna ännu större. De 35 största teknikföretagen har över 1 700 miljarder 

SEK i försäljning globalt 2011, varav drygt 95 procent utanför Sverige. 8 För den större 

gruppen med teknikföretag, IT & Telekomföretagen och inom Svenska Teknik & Designföretagen 

blir det en total försäljning på närmare 1 900 miljarder SEK. 

28 

Metallarbetare 

Tjänstemän

Trots strukturförändring och en totalt sett mer begränsad verksamhet i Sverige har 

storföretagen ändå en avgörande betydelse för Sverige. Med en andel i Sverige på 20–25 

procent av sin totala förädling, utgör storföretagen själva ungefär halva teknikindustrin i 

Sverige (mätt i antalet anställda eller förädlingsvärde). Storföretagen är därtill helt avgörande 

för sina svenska underleverantörer av tjänster och service samt, sist men inte minst, 

för Sveriges export. 

Ett exempel som illustrerar hur fort expansionen av verksamheter utomlands sker är att 

de stora teknikföretag som är etablerade i Kina redan2009 hade över 40 000 anställda, 

vilket då motsvarade hälften av antalet medarbetare i Sverige. Denna siffra har fördubblats 

under femårsperioden 2005 – 2009 och det i samma ökningstakt som under den närmast 

föregående 5-årsperioden i början av 2000-talet. Det är sannolikt att de svenska företagen 

om endast några år har fler anställda i Kina än de har i Sverige. 

Mest export från teknikindustri och tjänster 

Exporten från tillverkande teknikföretag dominerar tillsammans med den kvalificerade 

tjänsteexporten Sveriges export. 

Europa betyder fortfarande mest som avsättningsmarknad; hit går fortfarande över 60 

procent (2011) av exporten inräknat Östeuropa och Ryssland från tillverkande teknikföretag. 

Enbart EU15 med Efta svarar för drygt halva teknikexporten. Beroendet av Europa 

som andel av importen av teknik är än större, över 79 procent kommer här från ett utvidgat 

Europa. EU15 med Efta svarar för 68 procent av teknikimporten. 

En intressant notering är att det enskilt viktigaste landet för teknikexporten återigen är 

Norge följt av USA för teknikindustrin. Det är viktigt att notera att exporten av teknik till 

de så kallade BRIC-länderna, dvs. Brasilien, Ryssland, Indien och Kina växer snabbt. 

Exporten av svensk teknik är fortfarande i hög grad koncentrerad till mer traditionella 

industriländer. Eftersom marknaderna här numera inte växer alls i den takt som de nya 

snabbväxande ekonomierna är risken stor att Sveriges export tappar mark framöver. 

Maskinindustrin är, med 163 miljarder SEK år 2011 den enskilt största exportören, närmast 

följt av bilindustrins 141,5 miljarder SEK och teleproduktindustrin med 137 miljarder 

SEK. Totalt för hela teknikindustrin 574 miljarder SEK 2011. 

Tjänsteexporten ökar både från tjänstesektorn och från industrin 

Tjänsteexporten har fått en allt större betydelse för Sveriges export och utgör idag cirka 30 

procent av den totala exporten, se diagram 3.5. Den snabbast växande delen av tjänsteexporten 

har under de senaste åren varit exporten av IT-tjänster. Dessutom har exportintäkterna 

som har anknytning till forskning och utveckling av industriprodukter stort genomslag på 

den totala tjänsteexporten, både i upp- och nedgångar i konjunkturen. 

Störst andel av tjänsteexporten har olika typer av företagstjänster, varav en del är data- och 

informationstjänster. Den största delen av tjänsteexporten samlas i övriga affärstjänster, med 

en andel nära 38 procent, se tabell 3.5. Här ingår exempelvis merchanting, koncerntjänster, 

FoU, tekniska samt juridiska tjänster. Tjänsteexporten till utländska marknader går framförallt 

till Västeuropa, Central- och Östeuropa samt Nordamerika. 

Merchanting har störst andel av övriga affärstjänster (omkring 40 procent). Under 2011 

uppgick värdet på Sveriges merchanting till nära 68 miljarder kronor, motsvarande en andel 

på 13 procent av den totala tjänsteexporten och 37 procent av övriga affärstjänster. Näst störst 

andel av affärstjänsterna har koncerntjänster (cirka 20 procent). På tredje plats kommer FoU 

med en andel på drygt 10 procent. 

Teknikföretag svarar för en stor del av den tjänsteexport som utgör merchanting och som 

avser intäkter (marginalen mellan inköps- och försäljningspris) från försäljning av produkter 

från, vanligen dotterbolag utomlands. Intäkterna tas i det här fallet hem till moderbolaget i 

Sverige, även fast produkterna inte producerats i och exporterats från Sverige. Kopplingen till 

29

Diagram 3.5 

Diagram 3.5 Tjänsteexportens andel av Sveriges totala export 

Källa: SCB (nationalräkenskaperna), Macrobond. 

Sveriges tjänsteexport är att produkterna tidigare utvecklats i moderbolaget i Sverige genom 

forskning och utveckling. 

Koncerntjänster omfattar främst tjänster mellan koncernföretag och huvudkontor, dvs. 

management fees, technical fees och andra ersättningar inom en koncern för utbildning, 

datasystem, ekonomisystem m.m. 

De tekniska tjänsterna utgör cirka 10 procent av övriga affärstjänster, och består till drygt 

85 procent av arkitekt- och ingenjörstjänster. Den resterande delen av de tekniska tjänsterna 

består av miljötjänster, gruvtjänster samt produktion av ljudinspelningar. 

Eftersom merchanting utgör en så stor andel av tjänsteexporten påverkar den också 

den totala exporten relativt kraftigt. Merchanting varierar med konjunktursvängningar. 

Med andra ord har försäljningen av produkterna utomlands påverkats av svängningarna i 

efterfrågan i samband med hög- respektive lågkonjunktur. Merchanting låg bakom omkring 

en fjärdedel av tillväxten för tjänsteexporten under högkonjunkturåren 2004–2007. Under 

finanskrisen stod merchanting för större delen av nedgången för tjänsteexporten 2009, vilken 

då föll med 2,8 procent. Under återhämtningen 2010 svarade merchanting åter för större 

delen av tillväxten i tjänsteexporten, vilken ökade med 3,9 procent. 

OM TEKNIKINDUSTRI OCH TJÄNSTER 

Teknikföretagen har 3 600 medlemsföretag med tillsammans närmare 300 000 anställda i Sverige. 

Av dessa arbetar 75 procent i ett industriföretag, medan resten, det vill säga 25 procent arbetar i 

ett tjänste- eller serviceföretag. IT & Telekomföretagen har ca 1 000 medlemsföretag med närmare 

100 000 anställda och Svenska Teknik & Designföretagen har cirka 700 medlemsföretag med 32 500 

anställda2 . 

Tillsammans och avräknat företag som är medlemmar på flera håll omfattar rapporten över 5 000 

företag med tillsammans mellan 410 000 och 430 000 anställda i Sverige. Detta är de i teknikindustri 

och tjänster direkt anställda. Det antal som totalt i Sverige sysselsätts av efterfrågan på produkter 

tillverkade i teknikindustri och tjänster är betydligt fler, uppskattningsvis runt en miljon. 

30

Den del av tjänsteexporten som 

vuxit snabbast under de senaste 

åren är exporten av data- och 

informationstjänster, som mer 

än fyrdubblats sedan år 2000. 

Stora IT-företag dominerar denna 

export, och en del av exporten går 

till dotterbolag utomlands, som i 

sin tur säljer tjänsterna vidare på 

världsmarknaden. Exporten av 

systemutveckling samt konsulttjänster 

väger tyngst, men även en 

rad andra tjänster ingår i exporten 

av data- och informationstjänster, 

såsom driftstjänster, uppgraderingar 

av IT-system, underhåll, 

reparationer med mera. 

Tjänsteexporten består också av 

intäkter från utländska besökares 

konsumtion i Sverige, som utgör 

knappt en femtedel av tjänste exporten. 

Tabell 3.5 Sveriges tjänsteexport 2011 

31 

2011 Mdr 

kronor 

Andel avtjänsteexporten 

Transporter 73,2 15,1 

Resor 89,4 18,5 

Kommunikation 14,1 2,9 

Byggtjänster 5,9 1,2 

Försäkringar 5,9 1,2 

Finansiella tjänster 9,9 2,0 

Data- och informationstjänster 56,7 11,7 

Licenser/royalties 40,5 8,4 

Övriga affärstjänster 181,9 37,6 

Personliga tjänster, kultur m.m. 4,0 0,8 

Offentliga tjänster 2,6 0,5 

Tjänsteexport totalt 484,1 100,0 

Källa: SCB, betalningsbalansstatistiken. 

1 Rapporten ”Till er tjänst”, Kommerskollegium 2010 

2 Uppgifter hämtade från respektive organisation ovan 

3 Enligt Teknikföretagens beräkningar är förädlingsgraden beräknad som andel av omsättningen knappt 23 procent 2011. 

4 Uppgifterna sammanställda av Teknikföretagen 

5, 6 Källa: Teknikföretagens medlemsregister 

7 Källa: Respektive organisation 

8 Försäljning i Sverige under 80 Mdr SEK. Källa: Respektive bolags bokslut 2011. Sammanställning Teknikföretagen

4. Internationell utblick 


• Drygt 70 procent av den svenska varuexporten gick under 2011 till olika europeiska länder, och 

56 procent enbart till EU-området. Siffrorna illustrerar den svenska exportens stora beroende 

av Europa som exportmarknad. 

• Världens produktionstillväxt väntas i år och nästa år bli lägre än förra året (2011), och det råder 

stor osäkerhet om när återhämtningen kommer och hur snabb den blir. 

• Skillnaderna i tillväxttakt mellan nya tillväxtländer och gamla industriländer i västvärlden 

förblir dock stora. Även inom Europa kommer denna skillnad mellan länder att accentueras, 

särskilt för de länder som har de största statsskulderna och problem med att minska sina stora 

budgetunderskott. De åtgärder som vidtagits för att förbättra det finansiella systemets stabilitet 

börjar ge resultat. Det saknas dock en gemensam politisk uppfattning om hur mer uthålliga 

regelsystem för den finansiella marknaden i Europa ska se ut. Därför är tillväxtprognoserna för 

Europa behäftade med stor osäkerhet. 

• Den globala utvecklingen innehåller flera nedåtrisker, och dessa väger fortfarande tyngre än 

de ljusare utsikterna. Den största nedåtrisken är utvecklingen inom eurozonen, där tilltron till 

politikernas förmåga att hantera den ekonomiska situationen ifrågasätts i takt med att ansvariga 

politiker från olika medlemsländer manifesterar oenighet snarare än gemensam vilja. En 

annan nedåtrisk är att USA:s två partier inte kommer att komma överens i kongressen innan 

årsskiftet om hur de ska undvika ”budgetstupet”. I sådant fall kommer skattehöjningar och 

utgiftsminskningar att slå till automatiskt från årsskiftet, och dra ned USA:s ekonomi i recession. 

De tillväxtprognoser som presenteras i rapporten antar att detta inte kommer att inträffa. 

• Idag är det dominerande hotet för den europeiska ekonomin de accelererande statsskulderna 

i några länder. Fordringarna på dessa länder innehas av finansiella institutioner som parallellt 

med skuldkrisen får nya och hårdare kapitaltäckningskrav att leva upp till. Detta leder i sin tur 

till svårigheter att hålla uppe en nödvändig utlåning till hushåll och företag i en del europeiska 

länder. I konsekvens med detta ökar åtstramningseffekterna på efterfrågan i dessa länder och 

inverkar följaktligen även negativt på efterfrågan på varor och tjänster från företag i andra 

länder. 

• Utvecklingen i främst Europa tyngs även av en växande arbetslöshet, vilken riskerar att under 

lång tid hålla tillbaka tillväxten och de dystra utsikterna för sysselsättningen i Europa är 

bekymmersamma. 

• Den globala industriproduktionen drabbades hårt av finanskrisen, men den snabba uppgången 

därefter, särskilt i nya tillväxtländer innebar att den globala industriproduktionen återhämtade 

sig. Tillväxtmotorer i världsekonomin är idag främst BRIC-länderna , även om det främst är 

Kina som nått en volym som ger effekter på den globala tillväxten. Den inhemska konsumtionen 

i Kina måste dock ta fart för att bidra till resten av världens utveckling. Hittills har den 

kinesiska ekonomin investerat i produktion som främst inriktats mot export. 

• På samma sätt som eurozonens och USAs problem innebär risker för en utdragen lågkonjunktur, 

finns inom dessa områden samtidigt embryon till en uppväxling i den ekonomiska 

aktiviteten, främst mot bakgrund av en fortsatt mycket expansiv penningpolitik. 

Den internationella utblicken avslutas med en analys av arbetskraftskostnader och produktivitet 

inom industrin internationellt. I detta avsnitt framgår bland annat följande: 

• Att den genomsnittliga arbetskraftskostnaden i svensk industri uppgick till cirka 325 kronor 

per timme under 2011. Vid en jämförelse med övriga länder i västvärlden hamnar Sverige i det 

övre skiktet. En rangordning under ett enskilt år påverkas av då gällande växelkurser. Under 

2010 och 2011 stärktes den svenska kronan mot flertalet andra valutor vilket medför att Sverige 

hamnar högre i jämförelsen. 

• Att Sverige jämfört med eurozonen har ökat arbetskraftskostnaderna med 0,7 – 0,8 procen 

1 Brasilien, Ryssland, Indien och Kina. 

32

tenheter mer per år i genomsnitt hittills under 2000-talet. Jämfört med Västeuropa som helhet 

har ökningstakten i Sverige varit 0,2–0,3 procentenheter högre per år. Under det enskilda året 

2011 ökade däremot arbetskraftskostnaderna något snabbare i eurozonen och Västeuropa än i 

Sverige – framför allt på grund av en uppväxlad ökningstakt i Tyskland. 

• Att den svenska arbetskraftskostnaden har följt den västeuropeiska relativt väl under 2000talet, 

med undantag för de senaste tre åren. Detta i enlighet med eurokursens utveckling. Mellan 

2001 och 2007 var den svenska nivån i snitt drygt en procent högre än den västeuropeiska. 

Därefter följde variationer på grund av finanskrisen. Under 2011 låg arbetskraftskostnaden i 

Sverige 10 procent högre än i Västeuropa beroende av den stärkta svenska kronan. 

• Under 2000talet till och med 2010 var den svenska arbetskraftsnivån i snitt 6–7 procent högre 

än nivån i eurozonen. Därefter har den starkare svenska kronan förändrat bilden. Under 2011 

låg den svenska nivån i gemensam valuta 16 procent över eurozonen. 

• När finanskrisen blev en industrikris påverkades produktivitetstillväxten negativt i alla länder. 

Den ogynnsamma produktivitetstillväxten förklaras av att produktionen minskade snabbare än 

vad företagen kunde anpassa arbetsstyrkan. Industriproduktionen minskade mer i Sverige än i 

många andra länder. Det resulterade i att den svenska industrins produktivitetstillväxt utvecklades 

mer ogynnsamt. När konjunkturen vände 2010 kunde företagen öka produktionstakten 

med befintlig arbetsstyrka, vilket bidrog till en kraftig produktivitetsökning detta år. Under 

femårsperioden 2006–2010 ökade produktiviteten inom svensk industri med i genomsnitt 

2,0 procent per år enligt BLS statistik. Denna period kännetecknas av kraftiga svängningar i 

produktiviteten. 

Den globala produktionen saktar in och den höga arbetslösheten ligger kvar 

Världens totala produktion, BNP, ökade med 3,8 procent under 2011, enligt Internationella 

valutafonden (IMF). Vi har i det följande valt att ta IMF:s World Economic Outlook från oktober 

2012 som utgångspunkt för vårt resonemang kring den internationella utvecklingen, med kompletteringar 

från dels EU-kommissionens senaste prognos från i höstas samt OECD:s Economic 

Outlook från november 2o12. Vi vill samtidigt betona att samtliga prognosinstitut är i en period 

där prognoserna revideras nedåt. 

Den globala ekonomin är under överskådlig framtid i första hand beroende av den slutliga 

efterfrågan i framför allt Nordamerika 

och i Västeuropa. En del av produktionen 

har flyttats till delar av världen som 

är potentiellt stora marknader även i 

konsumentledet. Det handlar exempel- 

Tabell 4.1 Tillväxten globalt och i vissa regioner 

2011 2012 

Världen 3,8 3,3 

2013 

3,6 

vis om BRIC-länderna, trots att de idag Utvecklade ekonomier 1,6 1,3 1,5 

har störst betydelse för världsekonomin USA 1,8 2,2 2,1 

när det gäller efterfrågan på investe- Euroområdet 1,4 -0,4 0,2 

ringsprodukter. Därmed har tillväxten Japan -0,8 2,2 1,2 

i dessa och andra nya tillväxtländer en 

ökad betydelse för svensk industri, med 

sin stora andel investeringsprodukter. 

De riktigt stora svenska industriföretagen 

är verksamma globalt, men vad 

gäller produktionen i Sverige så går dess 

export till största delen till marknader 

Andra utvecklade ekonomier 

Emerging markets och 

utvecklingsekonomier 

Central- och Östeuropa 

Samväldet av oberoende stater (CIS) 

Utvecklingsländer i Asien 

2,5 

6,2 

5,3 

4,9 

7,8 

1,5 

5,3 

2 

4 

6,7 

2,4 

5,6 

2,6 

4,1 

7,2 

inom Europa. Även svensk tjänsteex- 

Latinamerika och Karibien 4,5 3,2 3,9 

port påverkas starkt av investeringsut- Mellanöstern och Nordafrika 3,3 5,3 3,6 

vecklingen i andra länder. 

Afrika söder om Sahara 5,1 5 5,7 

Efter återhämtningen i världsekono- Europeiska Unionen 1,6 -0,2 0,5 

min under 2010, då världs-BNP steg 

Källa: IMF World Economic Outlook, October 2012 

33

med drygt 5 procent, till stor del en effekt av det djupa fallet 2009 på grund av finanskrisen, har 

tillväxten globalt legat kring mellan 3 och 4 procent per år. Detta är en tillväxttakt som är lägre 

än under mitten av 2000-talet, men ungefär i samma takt som under tioårsperioden 1994–2003. 

Skillnaden idag från perioden 1994–2003 är att utvecklingsekonomierna växer fortare och att de 

samtidigt väger tyngre i världens produktion. 

IMF:s bedömning från oktober 2012 är att världsekonomin kommer att växa med omkring 3,5 

procent per år 2012–2013. En viss avmattning väntas ske i Kina, men tillväxten förväntas ändå 

bli hög, omkring 8 procent per år (andra bedömare gör andra bedömningar. Kinas ekonomi 

är särskilt svår att bedöma). I andra tillväxtländer förväntar IMF också en relativt hög tillväxt, 

cirka 5,5 procent per år jämfört med endast omkring 1,4 procent per år för gamla industriländer. 

Tillväxten i USA väntas bli drygt 2 procent, både i år och 2013. För eurozonen väntas en minskning 

i BNP 2012 med runt en halv procent, men en BNP-ökning på 0,2 procent 2013. IMFs förra 

prognos (juli 2012) var minus 0,2 procent för eurozonen 2012 och plus 0,7 procent för 2013. IMFs 

prognos (oktober 2012) för några viktiga länder/områden redovisas i diagram 4.1. 

Tabell 4.2 Tillväxt och arbetslöshet inom EU 2011-14 

Tillväxt Arbetslöshet 

2011 2012 2013 2014 2011 2012 2013 2014 

Belgien 1,8 -0,2 0,7 1,6 7,2 7,5 7,7 7,8 

Cypern 0,5 -2,3 -1,7 -0,7 7,9 12,1 13,1 13,9 

Estland 8,3 2,5 3,1 4 12,5 10,5 9,8 9 

Finland 2,7 0,1 0,8 1,3 7,8 7,9 8,1 8 

Frankrike 1,7 0,2 0,4 1,2 9,6 10,2 10,7 10,7 

Grekland -7,1 -6 -4,2 0,6 17,7 23,6 24 22,2 

Irland 1,4 0,4 1,1 2,2 14,4 14,8 14,7 14,2 

Italien 0,4 -2,3 -0,5 0,8 8,4 10,6 11,5 11,8 

Luxemburg 1,7 0,4 0,7 1,5 4,8 5,4 6,4 6,4 

Malta 1,9 1 1,6 2,1 6,5 6,3 6,3 6,2 

Nederländerna 1 0,3 0,3 1,4 4,4 5,4 6,1 6,2 

Portugal 1,7 -3 -1 0,8 12,9 15,5 16,4 15,9 

Slovakien 3,2 2,5 2 3 13,6 13,5 13,5 13,1 

Slovenien 0,6 -2,3 -1,6 0,9 8,2 8,5 9,3 9,6 

Spanien 0,4 -1,4 -1,4 0,8 21,7 25,1 26,6 26,1 

Tyskland 3 0,8 0,8 2 5,9 5,5 5,6 5,5 

Österrike 2,7 0,8 0,9 2,1 4,2 4,5 4,7 4,2 

Eurozonen 1,4 -0,4 0,1 1,4 10,1 11,3 11,8 11,7 

Bulgarien 1,7 0,8 1,4 2 11,3 12,7 12,7 12,5 

Danmark 0,8 0,6 1,6 1,3 7,6 7,7 7,7 7,6 

Lettland 5,5 4,3 3,6 3,9 16,2 15,2 14,3 12,7 

Litauen 5,9 2,9 3,1 3,6 15,4 13,5 12,4 10,9 

Polen 4,3 2,4 1,8 2,6 9,7 10,1 10,5 10,3 

Rumänien 2,5 0,8 2,2 2,7 7,4 7,4 7,3 7,3 

Storbritannien 0,9 -0,3 0,9 2 8 7,9 8 7,8 

Sverige 3,9 1,1 1,9 2,5 7,5 7,5 7,4 6,9 

Tjeckien 1,9 -1,3 0,8 2 6,7 7 7,3 7,1 

Ungern 1,6 -1,2 0,3 1,3 10,9 10,8 10,8 10,6 

EU totalt 1,5 -0,3 0,4 1,6 9,7 10,5 10,9 10,7 

Källa: EU, European Economic Forecast, Autumn 2012 

34

Diagram 4.1 IMFs prognos över världsekonomin 

procent 

Diagram 4.1 IMFs prognos över 

världsekonomin 

12 

10 

8 

6 

4 

2 

0 

-2 

2010 2011 2012 2013 

Källa: IMF World Economic Outlook, oktober 2012 

Världen USA Kina Euroområdet 

IMF bedömer också att områden som Afrika söder om Sahara och f.d. Sovjetunionen 

kommer att växa med drygt 5 respektive 4 procent under 2012 och 2013. För Latinamerika 

totalt räknar IMF med att tillväxten 2012 bromsas upp i relation till de 4,5 procenten som 

noterades 2011. Under 2013 räknar IMF med att tillväxten i Latinamerika återhämtar sig 

igen till en nivå närmare 4 procent i tillväxttakt. 

För de utvecklade ekonomierna räknar IMF med att konsumentpriserna kommer att öka 

med 1,9 procent i år och 1,6 procent 2013. Genomsnittet dras ned av en förväntad nollinflation 

i Japan, och totalt sett förväntas inte någon stigande inflationstakt i de utvecklade 

ekonomierna. De samlade BNP-deflatorerna för de utvecklade ekonomierna förväntas öka 

något långsammare än konsumentpriserna. 

För de svenska exportinriktade företagen är det framför allt utvecklingen i Europa 

som oroar. I EU-kommissionens senaste rapport från i höstas påpekas att den totala 

efterfrågan minskade inom EU under första halvåret 2012, samtidigt som konsumenter och 

företag såg allt mörkare på den närmaste framtiden. Den främsta orsaken till den svaga 

utvecklingen är de höga statsskulderna, med höga räntor som följd i framför allt de mest 

kris- och skulddrabbade länderna. Efterfrågan har varit fortsatt svag inom EU under andra 

halvåret. Kommissionen hävdar trots allt att det finns ljus i tunneln eftersom trycket från 

den finansiella sidan lättat något i takt med att beslut fattats om hur EU-länderna och ECB 

vill fortsatt hantera statsskuldsfrågan, liksom frågan om hur banker och andra finansiella 

aktörer ska stöttas och övervakas för att öka tryggheten för andra aktörer i de europeiska 

ekonomierna. 

Från tabell 4.2 framgår tydligt att det är främst i södra Europa som de ekonomiska 

problemen varit störst. Även om eurozonen i diskussionen framstått som det mest drabbade 

området så finns det inom denna zon en del länder som utvecklats bättre, exempelvis 

Estland och Slovakien, medan några länder utanför eurozonen utvecklats mycket svagt, 

som exempelvis Tjeckien och Ungern. Den ekonomiska utvecklingen i Europa framöver 

kommer i hög grad avgöras av om Tyskland kommer att ha en positiv ekonomisk tillväxt 

eller dras med ned i recessionen. EU-kommissionen bygger sin relativa optimism om de 

35 

Källa: IMF World Economic 

Outlook, oktober 2012

närmaste årens utveckling på att Tyskland inte dras med ned och att politikerna kommer 

att fatta nödvändiga beslut kring de gemensamma finansiella systemen och regelverken. Det 

råder emellertid stor osäkerhet kring om politiken kommer lyckas återställa förtroendet på 

de finansiella marknaderna och lösa krishanteringen för de skuldsatta länderna. Förhalade, 

nödvändiga beslut kommer förskjuta den ekonomiska återhämtningen framåt i tiden. 

Den långdragna lågkonjunkturen resulterar också i en fortsatt hög arbetslöshet. OECD:s 

bedömning från november 2012, se diagram 4.2 , är att arbetslösheten kommer att ligga 

kvar på samma höga nivå inom OECD-området 2012 som 2011, och öka något 2013. Efterfrågetillväxten 

bedöms inte bli tillräcklig för att antalet arbetslösa på något betydande sätt 

ska kunna minska under prognosperioden. Under 2013 bedöms arbetslösheten uppgå till 

Diagram 4.2 Arbetslösheten inom 

närmare 12 procent i eurozonen och till närmare 8 procent i USA. I Japan bedöms arbetslösheten 

minska 2012 och 2013, till 4,4 procent från 4,8 procent 2011. 

delar av OECD-området 

Diagram 4.2 Arbetslösheten inom delar av OECD-området 

procent 

14 

12 

10 

8 

6 

4 

2 

0 

Källa: OECD Economic Outlook, november 2012 

2010 2011 2012 2013 

Källa: OECD Economic Outlook, november 2012 

USA Japan Euroområdet OECD 

Finanskrisen blev både en industri- och skuldkris 

När finanskrisen drabbade världen minskade viljan att ta risk över en natt. Lagda order 

drogs tillbaka och handeln mellan länder minskade. Det var framför allt handeln med 

industriprodukter som påverkades negativt. Den svenska ekonomin, som i hög grad är 

beroende av vad som sker internationellt, kunde emellertid under uppsvinget efter finanskrisen 

dra nytta av en snabbt återkommande efterfrågan på industriprodukter, inte minst 

på teknikprodukter (se avsnittet om exporten i kapitel 3 och om konjunkturen i kapitel 5). 

Globalt sett växte handeln med industriprodukter nästan lika snabbt under 2010 som 

den minskade året innan, och nivån i slutet av 2010 var högre än före finanskrisen. IMF:s 

bedömning i oktober 2012 är att världshandeln med varor och tjänster kommer att öka med 

3,2 procent under 2012 och med 4,5 procent under 2013, efter att ha vuxit med 5,8 procent 

2011. Det kan jämföras med 12,6 procent 2010. Bedömningen från oktober 2012 innebär 

kraftiga nedrevideringar jämfört med prognosen i april 2011, vilken låg till grund för vår 

förra gemensamma rapport. Som vi påpekat tidigare finns övervägande nedåtrisker även 

för IMF:s senaste bedömning. 

Den snabbt växande världshandeln med industriprodukter 2010 var självklart ett uttryck 

för att den globala industriproduktionen åter kommit igång. Under 2011 bromsades emellertid 

ökningstakten upp, på nivåer som gällde åren för finanskrisen. Uppbromsningen i 

36

Diagram 4.3 Industriproduktionen i 

euroområdet och USA 

Diagram 4.3 Industriproduktionen i euroområdet och USA 

115 

110 

105 

100 

95 

90 

85 

80 

75 

70 

jan-07 

maj-07 

Källa: Macrobond 

Källa: Macrobond 

sep-07 

jan-08 

maj-08 

sep-08 

jan-09 

maj-09 

sep-09 

jan-10 

maj-10 

sep-10 

euroområdet USA 

exportvolymen var i stort sett lika stor för de utvecklade ekonomierna som för emerging 

markets och utvecklingsländer. När det gäller importen ser fördelningen emellertid något 

annorlunda ut, då emerging markets och utvecklingsländer hållit uppe sin import i mycket 

högre grad än de utvecklade ekonomierna 2011. Denna skillnad förväntas accentueras än 

mer under 2012. 

Världens samlade industriproduktion föll kraftigt under finanskrisen. Inom eurozonen 

föll industriproduktionen mellan sommaren 2008 till 2009 med drygt 20 procent. I USA 

var fallet i industriproduktion under samma period drygt 15 procent. Därefter återhämtade 

sig industriproduktionen och eurozonen hade återtagit drygt hälften av fallet fram till sommaren 

2011. Därefter har industriproduktionen åter fallit. För USAs del har återhämtningen 

varit något långsammare men mer uthållig, vars industriproduktion sommaren 2012 nådde 

upp till en nivå 3 procentenheter under nivån när finanskrisen slog till. Utvecklingen för 

teknikindustri inom Europa visas i diagram 5.2 och 5.3. 

Idag är det dominerande hotet för den europeiska ekonomin de accelererande statsskulderna 

i några länder. Fordringarna på dessa länder innehas av finansiella institutioner 

som parallellt med skuldkrisen får nya och hårdare kapitaltäckningskrav att leva upp till. 

Detta leder i sin tur till svårigheter att hålla uppe en nödvändig utlåning till hushåll och 

företag i en del europeiska länder. I konsekvens med detta ökar åtstramningseffekterna på 

efterfrågan i dessa länder och inverkar följaktligen även negativt på efterfrågan på varor 

och tjänster från företag i andra länder. 

Efter att finanskrisens akuta fas klingat av följde en mycket expansiv finans- och penningpolitik, 

som på ett påtagligt sätt bidrog till en kortsiktigt ökad tillväxt i världen och 

i synnerhet i västvärlden. Under den kraftiga återhämtningen fortsatte många länder öka 

sina löpande underskott i sina statsbudgetar och skulderna steg till nivåer närmar 100 

procent av BNP och i flera fall till ännu högre nivåer. En avgörande fråga för förtroendet 

är om oron över de höga budgetunderskotten och de växande statsskulderna i delar av 

eurozonen och i USA får förnyad kraft. 

Styrräntorna, särskilt i USA, har hållits kvar på extremt låg nivå, med syfte att stimulera 

ekonomin. Dessutom har USA:s centralbank stimulerat efterfrågan med hjälp av så kallade 

37 

jan-11 

maj-11 

sep-11 

jan-12 

maj-12 

sep-12

kvantitativa lättnader, det vill säga olika former av obligationsköp för att få ned utlåningsräntor. 

Farhågor för att denna extremt expansiva penningpolitik på längre sikt ska leda till 

snabbt stigande inflation har också förts fram. 

En annan farhåga var risken för överhettning i de snabbväxande tillväxtekonomierna. 

Tillväxten i de snabbast växande utvecklingsländerna har emellertid dämpats något och 

råvarupriserna har stabiliserats. De viktigaste centralbankerna har fortsatt att hålla låga 

styrräntor, även om den europeiska centralbanken ECB tillfälligt höjde sin styrränta under 

2011. ECB har dock senare åter sänkt styrräntan. 

Eurozonen tampas fortfarande med låg eller negativ tillväxt och tryck från de finansiella 

marknaderna att komma till rätta med de snabbt växande underskotten i några medlemsländers 

offentliga finanser. Den samlade skulden inom eurozonen i relation till BNP steg 

mellan 2009 och 2012 från 70 procent till drygt 90 procent. Den motsvarande amerikanska 

skulden har under samma period stigit från 80 till 110 procent av BNP, medan den japanska 

statsskulden steg från 175 procent av BNP till 225 procent under denna period. 

Medan den japanska skulden i första hand finansieras inom Japan så är finansieringen av 

den amerikanska och euroländernas skulder beroende av externa finansiärer, vilket förefaller 

påverka kraven på åtgärder för omsättning av skuldebreven. Marknadens bedömning av 

hur kreditvärdig en nation är kan förändras över natten, varför trovärdigheten i de åtgärder 

som under 2012 satts in är avgörande för att stärka förtroendet. 

I stort sett alla stora prognosinstitut, som IMF, OECD med flera, har en liknande bild av 

en svag om än positiv tillväxt för Europa under de närmaste åren. För USA ser prognosinstituten 

en mer positiv utveckling och för tillväxtekonomierna i Latinamerika, Asien och 

i före detta Sovjetunionen ser tillväxttakten ut att stabiliseras. Viktigt är dock att påpeka 

att dessa prognoser förutsätter viktiga antaganden, såsom att USA:s ekonomi undviker 

budgetstupet och att förtroendet för att krisländerna i eurozonen kommer att klara sin 

budgetsanering stärks. 

Risker och möjligheter för en annan ekonomisk utveckling 

Den ekonomiska utvecklingen i världsekonomin har tydligt visat att länder och områden 

är ömsesidigt beroende av varandra. Det betyder i sin tur att de möjligheter och risker som 

finns för den globala ekonomin bör finnas med i bedömningarna. Möjligheter och risker 

brukar på konjunkturprognosspråk betecknas som uppåt- och nedåtrisker. OECD argumenterar 

i sin senaste prognosrapport för att det viktigaste skälet till att den ekonomiska 

utvecklingen är så svag som den är för närvarande, handlar om att aktörer i ekonomin 

har ett vikande förtroende för den ekonomiska utvecklingen. Detta skulle i sin tur leda till 

att aktörernas reaktioner på ekonomisk-politiska åtgärder blir svagare än vad som annars 

kunde förväntas. 

Ett ständigt politiskt långhalande om vilka åtgärder som den europeiska ekonomin 

behöver, leder till en ökad misstro till huruvida politikerna är förmögna att ta tag i 

problemen. Förseningar i politiska beslut leder till att andra aktörer också dröjer med 

sina aktiviteter och den totala effekten är att den svaga ekonomin fortsätter med växande 

arbetslöshet som följd. 

Det finns i korthet fyra typer av aktörer som påverkar tilltron till framtiden och som 

är ömsesidigt beroende av varandra. Det handlar om staterna (1) med sina möjligheter 

att påverka förutsättningarna för ekonomiska aktiviteter, det handlar om de finansiella 

aktörerna (2) och deras krav på avkastning nominellt och realt för att finansiera nya 

projekt. Det faktum att det idag är lika möjligt att spekulera i prisfall på reala tillgångar 

kan öka de spekulativa och kortsiktiga inslagen, men kan också leda till mer balanserade 

priser. En tredje grupp vars agerande är viktigt för den ekonomiska utvecklingen är 

företagen (3) och de är synnerligen känsliga för variationer i efterfrågan och är allt snabbare 

i att anpassa sin kostnadskostym till förändringarna i den reala ekonomin. En fjärde 

38

grupp är konsumenterna (4) och deras konsumtionsvilja är också viktig för den ekonomiska 

utvecklingen framöver. 

OECD listar i sin Economic Outlook från november 2012 uppåtrisker och nedåtrisker för den 

internationella ekonomin (fritt översatt) enligt följande: 

Nedåtrisker 

• Eurozonens kris har den största nedåtrisken, då 

1. de åtgärder som vidtagits (OMT, ESM) har dämpat marknadstrycket, men risken finns att oron 

flammar upp igen. 2 

2. negativa finansiella loopar är fortfarande verksamma. 3 

3. underliggande krafter finns för att nya obalanser inträffar 

• Risk för överdrivna åtgärder för att minska den federala budgeten (”fiscal cliff”) 

• Geopolitiska risker beträffande oljepriset 

• Hög arbetslöshet kan komma att underminera framtidstron 

• Risk för att de nya marknadsekonomierna misslyckas med att etablera inhemska motorer för 

tillväxt 

Uppåtrisker 

• Att lösningen på eurozonens kris blir begriplig och därmed kan skapa förtroende hos aktörerna 

• Att politikerna hittar en lösning på budgetfrågorna på åtminstone medellång sikt för att släppa 

fram uppdämd efterfrågan 

• Att genomförda strukturella reformer ger effekter tidigare än beräknat 

Totalt sett innebär denna bild att nedåtriskerna förefaller större än uppåtriskerna, trots 

att dessa kan sägas vara olika sidor av samma mynt. Eurozonen är central, där, enligt 

OECD, långtgående kompromisser kan innebära att de åtgärder som staterna enas om blir 

otydliga och därigenom inte kommer att vinna tillräckligt förtroende hos marknadens 

olika aktörer. 

För USAs del räknar OECD (som många andra bedömare) i sitt huvudscenario med att 

presidenten och representanthuset hittar en ny ettårslösning för att undvika det så kallade 

budgetstupet. En längre lösning vore en positiv bonus och injektion för ekonomin, men ett 

misslyckande skulle dra ned USA i en recession. 

För de utvecklade länderna och därigenom för den globala ekonomin är konsekvenserna 

av en hög (och växande) arbetslöshet den mest svårbedömda risken. Detta både i form av 

minskad framtidstro, genom en negativ spiral i ekonomin, och minskad tilltro till politiken 

och dess företrädares vilja att förbättra situationen. 

Arbetskraftskostnader och produktivitet i ett internationellt perspektiv 

Följande avsnitt om arbetskraftskostnader i tillverkningsindustrin internationellt baseras 

på två rapporter publicerade i maj 2012. 4 Rapporterna behandlar både kostnadsutvecklingen 

och aktuella nivåer. Kostnadsutvecklingen i Sverige i förhållande till i konkurrentländer 

är av stor betydelse för konkurrenskraften. Utöver den relativa kostnadsutvecklingen 

påverkar också produktiviteten och valutakursförändringarna konkurrenskraften (se 

även kapitel 6 där produktivitetens och valutans betydelse behandlas mer ingående). De 

båda rapporterna, från Facken inom industrin respektive Teknikföretagen, som hänvisas 

till i detta avsnitt innehåller i allt väsentligt samma statistik och ger också en liknande 

2 ESM (European Stability Mechanism) är ett program från ECB (Europeiska Centralbanken) där banken och eurolandet i svårigheter kommer överens om hur problemen 

ska lösas. I takt med att länderna vidtar sina åtgärder kan ECB bidra finansiellt till att gå vidare. OMT (Outright Monetary Transaction) innebär att ECB kan gå in 

i andrahandsmarknaden och köpa statspapper från ett land i svårigheter för att bidra till att hålla nere räntor och förse dessa länder med likviditet. 

3 En negativ finansiell loop innebär risk för att en nedåtgående spiral skapas i och med att finansiella institutioner tyngs av innehav av säkerheter som riskerar att 

förlora sitt värde. Sker detta minskas den finansiella institutionens möjlighet att behålla sin roll på marknaden. De som lånat in till banken förlorar förtroendet och 

vill snabbt ha tillbaka sina tillgångar. Detta leder till ännu större problem för banken och andra finansiella institutioner påverkas eftersom dessa tenderar att ha 

både långa och korta fordringar på varandra. 

4 Dessa båda rapporter är Globala Arbetskraftskostnader – En internationell jämförelse av arbetskraftskostnader inom tillverkningsindustrin 1998–2011 som publicerades 

av Facken inom industrin i maj 2012 och Industrins arbetskraftskostnader internationellt – Teknikföretagens analys 2012 som publicerades av Teknikföretagen i 

maj 2012. 

39

eskrivning av hur arbetskraftskostnaderna i svensk industri utvecklats jämfört med i 

viktiga konkurrentländer. Uppgifter för 2011 är i vissa delar preliminära. De källor som 

oftast används – och även används av Facken inom Industrin och Teknikföretagen – för att 

göra internationella jämförelser av arbetskraftskostnader är Eurostat, U.S. Bureau of Labor 

Statistics och OECD. Vi vill även nämna att olika källor och olika beräkningsmetoder 

ger lite olika resultat och att uppgifterna är behäftade med osäkerhet, vilket manar till 

försiktiga tolkningar. 5 Finanskrisen har även inneburit att det är särskilt svårt att jämföra 

arbetskostnader inom industrin i olika länder och för enskilda år. 

Arbetskraftskostnadsnivåer 2011 

Internationella jämförelser av arbetskraftskostnadsnivåer är viktiga för att analysera 

konkurrensförutsättningar i olika länder. Både Facken inom Industrin och Teknikföretagen 

brukar redovisa aktuella kostnadsnivåer från olika källor, men vår bedömning är att 

amerikanska Bureau of Labor Statistics (BLS) är den mest tillförlitliga källan när det gäller 

att jämföra arbetskostnadsnivåer inom industrin mellan olika länder. Att olika statistik 

visar olika resultat framgår exempelvis om man jämför diagram 4.4 och 4.5. 

Av diagram 4.4 framgår att den genomsnittliga arbetskraftskostnaden i svensk industrin 

uppgick till 325 kronor per timme under 2011. Beräkningarna är gjorda utifrån Bureau of 

Labor Statistics (BLS) med utgångspunkt från nivåerna 2010 6 . Vid en jämförelse med övriga 

länder i västvärlden hamnar Sverige i det övre skiktet. En rangordning under ett enskilt år 

påverkas av då gällande växelkurser. Under 2010 och 2011 stärktes den svenska kronan mot 

flertalet andra valutor vilket medför att Sverige hamnar högre i jämförelsen. 

En annan källa som används vid jämförelser av arbetskostnadsnivåer inom industrin är 

Eurostats Labour Cost Survey (LCS). Av diagram 4.5 framgår att arbetskraftskostnadsnivån 

generellt här beräknats ligga klart högre än vad BLS statistik indikerar. För Sverige är 

skillnaden mellan de två källorna extra stor, arbetskostnadsnivån enligt LCS beräknas 

uppgå till 357 kronor, jämfört med 325 kronor enligt BLS statistik. Även för Norge noteras 

en stor skillnad om än åt andra hållet – LCS är lägre än BLS. Rangordningen länderna 

emellan förefaller dock inte ha förändrats. 

Vid analyser av arbetskraftskostnadsnivåer är det viktigt att ha i åtanke att växelkursförändringar 

gör att kostnadsläget internationellt förändras när växelkurserna ändras. 

Förändringar mellan olika år beror alltså i vissa fall mer på växelkursförändringar än på 

kostnadsökningen i lokal valuta. Den närmast följande redovisningen av förändringar av 

arbetskraftskostnaden i olika länder är däremot redovisade i respektive lands valuta. 

Arbetskraftskostnadsökningar fram till 2011 

Det är viktigt att förstå hur utvecklingen av arbetskraftskostnader i jämförelse med konkurrentländer 

varit över tid. Analysen görs i lokal valuta för att ökningstakten i respektive 

land/område ska kunna särskiljas från växelkursförändringarna. Vår bedömning är att 

Eurostats Labour Cost Index (LCI) tillhandahåller den, i jämförelse med andra källor, mest 

tillförlitliga statistiken över arbetskraftskostnadernas ökningstakt. Uppgifter från LCI 

presenteras i tabell 4.3. 

Som framgår av tabellen har Sverige jämfört med eurozonen ökat arbetskraftskostnaderna 

med 0,7–0,8 procentenheter mer per år i genomsnitt hittills under 2000-talet. Jämfört 

med Västeuropa som helhet har ökningstakten i Sverige varit 0,2–0,3 procentenheter högre 

per år. Under det enskilda året 2011 ökade däremot arbetskraftskostnaderna något snabbare 

i eurozonen och Västeuropa än i Sverige – framför allt på grund av uppväxlad ökningstakt i 

Tyskland. Utvecklingen år för år ger följande illustration av utvecklingen, diagram 4.6. 

5 För mer detaljerade analyser och presentationer av statistik avseende arbetskraftskostnader internationellt hänvisas till respektive rapport. 

6 De senaste uppgifterna i BLS statistik avser år 2010. Nivåerna 2010 har räknats upp till 2011 års värde med hjälp av ökningstal från Eurostat LCI för de europeiska 

länderna och OECD för övriga länder. 

40

Diagram 4.4 Arbetskraftskostnadsnivå 2011, samtliga anställda i industrin, BLS 

Diagram 4.4 Arbetskraftskostnadsnivå 2011, samtliga anställda i industrin, BLS. 

Mexiko 

Taiwan* 

Brasilien* 

Portugal 

Korea 

Singapore* 

Nya Zeeland* 

Spanien 

Storbritannien 

Japan 

USA 

Italien 

Irland 

Kanada 

Nederländerna 

Österrike 

Frankrike 

Finland 

Tyskland 

Australien 

Danmark 

Sverige 

Belgien 

Norge 

Schweiz 

0 50 100 150 200 250 300 350 400 450 

Källa: BLS, Eurostat LCI, LCI, OECD, OECD, beräkningar beräkningar av Facken av inom Facken industrin inom industrin 

*Nivåerna avser år 2010 för dessa länder 

*Nivåerna avser år 2010 för dessa länder 

Diagram 4.5 Arbetskraftskostnadsnivå 2011, samtliga 2011, samtliga anställda anställda i industrin, i industrin, LCS. LCS 

Bulgarien 

Litauen 

Lettland 

Polen 

Ungern 

Estland 

Slovakien 

Tjeckien 

Portugal 

Slovenien 

Storbritannien 

Spanien 

Italien 

Irland 

Nederländerna 

Österrike 

Finland 

Frankrike 

Tyskland 

Danmark 

Sverige 

Belgien 

Norge 

0 50 100 150 200 250 300 350 400 450 

Källa: Eurostat LCS, Eurostat LCI, beräkningar av Facken inom industrin 

Källa: Eurostat LCS, Eurostat LCI, beräkningar av Facken inom industrin 

41

Relativa arbetskraftskostnader 

Utvecklingen av den relativa arbetskraftskostnaden, dvs. Sverige relativt omvärlden, beror 

på både utvecklingen av arbetskraftskostnader och valutaförändringarna. Av diagram 

4.7 framgår att den svenska arbetskraftskostnaden har följt den västeuropeiska relativt 

väl under 2000-talet, med undantag för de senaste tre åren. Detta i enlighet med eurokursens 

utveckling. Mellan 2001 och 2007 var den svenska nivån i snitt drygt en procent högre än den 

västeuropeiska. Därefter följde variationer på grund av finanskrisen. Under 2011 låg arbetskraftskostnaden 

i Sverige 10 procent högre än genomsnittet i Västeuropa beroende av den stärkta 

svenska kronan. 

Diagram 4.8 visar att den svenska utvecklingen jämfört med euroområdet följer utvecklingen 

relativt Västeuropa förhållandevis väl, men på en annan nivå. Nivåskillnaden förklaras av att 

högkostnadsländer som Norge, Danmark och Schweiz ingår i Västeuropa men inte i eurozonen, 

medan länder med lägre kostnadsnivå ingår i euroområdet, däribland Estland och Slovakien men 

inte i Västeuropa. Under 2000-talet till och med 2010 var den svenska nivån i snitt 6–7 procent 

högre än nivån i eurozonen. Därefter har stärkt svensk krona förändrat bilden. Under 2011 låg den 

svenska nivån i gemensam valuta 16 procent över eurozonen. 

Industrins produktivitetstillväxt 

Förutsättningar för arbetskraftskostnadsökningar i ett land eller bransch skapas genom produktivitetstillväxt. 

En högre produktivitetstillväxt innebär att arbetskraftskostnaderna relativt 

konkurrentländerna kan öka mer utan att konkurrenskraften försvagas. Därför är det centralt att 

Diagram Diagram 4.6 4.6 Ökning Ökning av av arbetskraftskostnad arbetskraftskostnad enligt enligt Eurostat Eurostat Labour Labour Cost Index Cost (LCI). Index Ökning (LCI). per 

Ökning timme inom per timme tillverkningsindustri inom tillverkningsindustri (årlig procentuell (årlig förändring)* procentuell förändring)* 

Procent 

6,0 

5,0 

4,0 

3,0 

2,0 

1,0 

0,0 

Sverige Västeuropa (KIX‐viktat) 

Euroområdet (KIX‐viktat) Euroområdet (enl. Eurostat) 

2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 

Källa: Eurostat Labour Cost Index (LCI), beräkningar av Teknikföretagen 

Källa: Eurostat Labour Cost Index (LCI), beräkningar av Teknikföretagen 

* Se förklaringar i anslutning till tabellen där ökningstakter enligt LCI presenteras för att se vilka länder som ingår samt metod för 

* Se förklaringar i anslutning till tabellen där ökningstakter enligt LCI presenteras för att se vilka länder som ingår samt 

viktning. 

metod för viktning. 

ställa arbetskraftskostnadsökningarna i industrin i olika länder i relation till ländernas respektive 

produktivitetstillväxt inom industrin. 

Som med all internationell statistik, inte minst gällande arbetskraftskostnader, finns det skäl att 

hantera även produktivitetsstatistik med varsamhet och beakta att uppgifterna är behäftade med 

betydande osäkerhet. Svängningar på grund av osäkerheten försvårar jämförelser mellan länder 

enskilda år och inom länder mellan åren. Detta gäller i synnerhet i samband med finanskrisen. 

42

Tabell 4.3 Ökning av arbetskraftskostnad enligt Eurostat Labour Cost Index (LCI). Ökning per 

timme inom tillverkningsindustri (årlig procentuell förändring) 

Eurostat LCI 2001–2005 2006–2010 2006 2007 2008 2009 2010 2011 

Belgien 2,5 3,1 2,3 2,3 3,4 4,0 3,5 2,8 

Danmark 3,6 3,2 3,2 3,9 4,0 2,7 2,4 3,0 

Estland 10,2 10,0 17,0 21,7 13,3 0,3 -0,8 4,5 

Finland 4,5 3,7 3,4 8,0 2,5 6,2 -1,2 2,3 

Frankrike 3,8 3,2 4,0 4,0 3,9 0,4 3,7 3,9 

Grekland 1,5 2,8 1,7 4,1 3,5 3,3 1,7 -5,2 

Irland 5,8 2,8 1,1 4,8 6,2 3,2 -1,3 -1,3 

Italien 3,5 3,6 2,1 3,4 5,1 7,0 0,4 2,4 

Lettland 9,0 14,0 24,1 30,4 21,4 0,9 -3,1 5,5 

Litauen 3,9 10,4 20,3 22,9 20,0 -5,4 -2,0 2,9 

Nederländerna 3,8 2,8 3,0 2,9 4,3 2,3 1,6 2,3 

Norge 5,6 5,9 6,3 7,6 6,3 5,1 4,1 3,4 

Polen 6,1 6,6 6,5 10,8 10,4 4,5 1,3 4,6 

Portugal 3,2 2,9 0,1 6,3 2,5 3,4 2,3 -0,5 

Spanien 4,6 3,9 4,0 4,3 4,9 5,6 0,7 1,5 

Storbritannien 4,7 3,4 4,3 3,2 4,1 2,3 3,0 1,3 

Sverige 3,7 3,4 0,7 5,2 4,1 4,9 2,1 2,8 

Tjeckien 7,2 5,8 6,8 7,6 7,6 5,6 1,7 4,7 

Tyskland 1,9 1,8 3,6 0,6 2,5 1,7 0,4 3,9 

Ungern 9,8 5,5 7,7 10,0 6,7 3,3 0,0 6,0 

Österrike 2,2 3,0 2,1 3,4 5,6 5,2 -1,3 2,4 

Västeuropa 

(KIX-viktat)* 

Euroområdet 

(KIX-viktat)** 

Euroområdet 

(enl. Eurostat)*** 

3,5 3,1 3,6 3,4 3,8 3,2 1,6 2,9 

3,0 2,7 3,2 2,8 3,5 3,1 1,1 3,0 

2,8 2,6 3,2 2,3 3,5 2,9 1,2 3,1 

Källa: Eurostat Labour Cost Index (LCI), egna beräkningar 

* De länder som vägts samman till Västeuropa (Sverige ingår ej) är Belgien, Danmark, Finland, Frankrike, Irland, Italien, 

Nederländerna, Norge, Portugal, Spanien, Storbritannien, Tyskland och Österrike, dvs. de länder för vika det finns 

LCI-uppgifter. 

** Euroländerna exklusive Slovenien, Cypern och Malta har vägts samman till euroområdet. Estland och Slovakien ingår 

från och med det år de blev euroländer. Eftersom KIX-vikt inte finns för Estland har landet viktats med utgångspunkt 

från varuhandeln med Sverige. 

*** I serien ingår de nya euroländerna från och med det år de började använda euro. För att väga samman länderna använder 

Eurostat respektive lands andel av den totala arbetskraftskostnaden inom området som ska viktas samman. 

43

Diagram 4.7 Relativ arbetskraftskostnad inom industrin. Sverige jämfört med 

Västeuropa, samtliga anställda. Västeuropa = 100.* 

Diagram 4.7 Relativ arbetskraftskostnad inom industrin. Sverige jämfört med Västeuropa, 

samtliga anställda. Västeuropa = 100.* 

120 

115 

110 

105 

100 

95 

90 

85 

Sverige Västeuropa (KIX-viktat) 

80 

1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 

Källa: Bureau of Labor Statistics (BLS), Eurostat LCI och OECB, beräkningar av Teknikföretagen 


* De länder som vägts samman till Västeuropa (Sverige ingår ej) är Belgien, Danmark, Finland, Frankrike, Irland, Italien, Ne- 

* De derländerna, länder som vägts Norge, samman Portugal, till Spanien, Västeuropa Storbritannien, (Sverige ingår Tyskland ej) är Belgien, och Österrike, Danmark, dvs. Finland, de länder Frankrike, för vika Irland, det finns Italien, LCI-uppgifter. 

Nederländerna, Norge, Portugal, Spanien, Storbritannien, Tyskland och Österrike, dvs. de länder för vika det finns LCI-uppgifter. 

Produktivitetsutvecklingen i detta avsnitt har beräknats utifrån uppgifter från BLS. I kapitel 6 

beskrivs produktivitetsutvecklingen i Sverige med utgångspunkt från svenska nationalräkenskaper. 

Skillnaderna är relativt stora mellan vad som redovisas i detta avsnitt och i kapitel 6, vilket bl.a. 

beror på att uppgifterna enligt BLS inte är uppdaterade sedan 2011. Därmed är inte de relativt 

omfattande revideringarna som gjorts av de svenska nationalräkenskaperna under 2012 med 

i BLS-statistiken. 

Enligt BLS var den svenska industrins genomsnittliga årliga produktivitetstillväxt 

6,9 procent under perioden 2001–2005. Svensk industris produktivitetsökningstakt var 

enligt dessa uppgifter den högsta bland de länder som ingår i jämförelsen. De undersökta 

ländernas vägda genomsnitt uppgick under samma period till 3,6 procent. Förutom Sverige 

utmärkte sig Finland och USA med hög produktivitetstillväxt. Sverige, Finland och USA är 

de länder där elektronik- och teleindustrin uppvisat en mycket snabb produktivitetstillväxt 

under de senaste decennierna. Exkluderas elektronik- och teleindustrin i beräkningarna blir 

produktivitetsutvecklingen annorlunda. Detta utvecklar vi i kapitel 6 där produktivitetsutvecklingen 

i Sverige beskrivs mer ingående. 

När finanskrisen blev en industrikris påverkades produktivitetstillväxten negativt i alla 

länder i jämförelsen. Den ogynnsamma produktivitetstillväxten förklaras av att produktionen 

minskade snabbare än vad företagen kunde anpassa arbetsstyrkan. Industriproduktionen 

minskade mer i Sverige än i många andra länder. Det resulterade i att den svenska 

industrins produktivitetstillväxt utvecklades mer ogynnsamt. När konjunkturen vände 

2010 kunde företagen öka produktionstakten med befintlig arbetsstyrka, vilket bidrog till en 

kraftig produktivitetsökning detta år. 

44

Diagram 4.8 4.8 Relativ arbetskraftskostnad inom inom industrin. industrin. Sverige Sverige jämfört jämfört med Västeuropa, med 

Västeuropa, samtliga anställda. samtliga Euroområdet anställda. = Euroområdet 100.* = 100.* 

120 

115 

110 

105 

100 

95 

90 

85 

Sverige Euroområdet(KIX)* 

80 

1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 



* Euroländerna * Euroländerna exklusive exklusive Slovenien, Slovenien, Cypern Cypern och Malta och Malta har vägts har samman vägts samman till euroområdet. till euroområdet. Estland och Estland Slovakien och Slovakien ingår från ingår och med 

det år från de och blev med euroländer. det år de Eftersom blev euroländer. KIX-vikt inte Eftersom finns för KIX-vikt Estland inte har landet finns för viktats Estland med har utgångspunkt landet viktats från med varuhandeln utgångspunkt med Sverige. från 

varuhandeln med Sverige. 

Tabell 4.4 Årlig produktivitetstillväxt inom tillverkningsindustri enligt BLS, 

förädlingsvärde per arbetad timme 

2001-2005 2006 2007 2008 2009 2010 

Belgien 1,7 0,5 3,7 0,2 1,9 3,3 

Frankrike 3,4 3,8 2,5 -3,3 -2,0 7,9 

Italien 0,0 1,8 0,5 -3,1 -6,1 7,0 

Nederländerna 3,4 3,9 5,2 -2,0 -4,7 9,1 

Tyskland 3,0 8,3 2,7 -4,6 -9,2 6,9 

Danmark 2,8 5,1 2,2 2,6 -1,4 9,6 

Norge 4,7 -2,0 -0,5 0,9 0,8 4,7 

Storbritannien 4,5 3,7 3,4 0,4 -3,7 4,2 

Finland 5,6 11,8 9,4 -3,2 -14,0 16,4 

Spanien 1,8 1,9 2,2 -1,5 -0,8 4,7 

Japan 4,3 1,0 3,8 2,9 -9,0 13,9 

Kanada 0,8 1,5 0,9 -2,6 0,9 4,3 

USA 6,7 3,6 5,1 -0,9 5,0 5,8 

Sverige 6,9 8,5 2,7 -5,8 -7,3 13,4 

Viktat genomsnitt* 3,6 4,4 3,3 -1,7 -3,8 7,3 

Källa: BLS *De länder som presenteras i tabellen har viktats med hjälp av KIX-vikter. 

45

5. Konjunkturläget hösten 2012 

Industrin i Sverige är återigen inne i en lågkonjunktur. Det är en vikande efterfrågan 

internationellt och här främst inom Europa, som under hösten 2012 i ökad omfattning har 

genomslag på produktion och sysselsättning i Sverige. Med avseende på läget i Europa är 

risken för en utsträckt period av svag efterfrågan uppenbar. Mycket talar för att det blir en 

utdragen period av svag efterfrågan för stora delar av industrin i Sverige framöver. När detta 

skrivs saknas indikationer för när botten i konjunkturen kan var att vänta, och därmed är 

det också för tidigt att spekulera i hur en uppgång längre fram kan komma att karaktäriseras. 

Bedömningen i de rapporter som publicerats under hösten har dock mer karaktären av en 

lång lågkonjunktur än djup och relativt kort recession som senast 2008–2009. Att takten 

nedåt i order och produktion ökat under hösten tillsammans med ökningen i antalet varsel 

har dock ökat oron för att nedgången accelererar. De senaste konjunkturbarometrarna i 

slutet av 2012 indikerar därtill att året avslutas med ett fall i orderingång, produktion och 

med ett minskat behov av arbetskraft i en omfattning jämförbar med sista kvartalet 2008. 

Nedgången i industrin påverkar svensk ekonomi på bredare front än förra gången samtidigt 

som skillnaderna i utveckling i teknikindustrins olika branscher är större nu, vilket kan tala 

för att nedgången sammantaget begränsas, i vart fall jämfört med den kraftiga nedgången 

2008–2009. 

Teknikindustrin i Sverige påverkades extremt kraftigt av raset i efterfrågan i samband 

med finanskrisen, vilket också i hög grad förklarar det kraftiga fallet för Sveriges export 

och BNP dessa år. I sin tur förklarar det också teknikindustrins stora betydelse för Sveriges 

totala export och produktion. Uppgången för teknikindustrins export och produktion under 

2010 bidrog starkt till uppsvinget i Sveriges totala export och BNP detta år. Den nedgång 

i efterfrågan från exportmarknaderna som teknikindustrin haft sedan sommaren 2011 har 

återigen dragit ned Sveriges export, och får dessutom återverkningar på tjänsteproducenter 

med nära kopplingar till både teknikindustrin och andra branscher som visar svagare 

efterfrågan. IT- och telekomföretagen liksom arkitekter och teknikkonsulter ligger normalt 

sent i konjunkturcykeln och påverkas därför senare i konjunkturen än industrin. Först under 

hösten 2012 märktes ett omslag med allt svagare efterfrågan även för dessa branscher. 

Enligt de tillverkande företagen är det i huvudsak och i ökad omfattning bristande efterfrågan 

som uppfattas vara det som begränsar tillväxten. Brist på kapacitet eller arbetskraft 

uppfattas bara i ringa omfattning som begränsande faktorer av företagen inom teknikindustrin. 

För tjänsteföretag inom IT och tekniska konsulter vände andelen företag som ser 

bristande efterfrågan som främsta hindret för expansion uppåt under tredje kvartalet i år. 

För teknikkonsulterna är personalbristen ändå fortfarande det största hindret. Däremot 

ser IT-konsulterna ut att i ökad grad ha löst personalbrist i Sverige med ökad outsourcing 

till utlandet, en utveckling som pågått under en följd av år. För första gången rapporterar 

IT-konsulter att bristen på personal har minskat i betydelse för verksamheten i Sverige 

samtidigt som efterfrågan ökat. 

Teknikindustrin är i både en cyklisk nedgång i konjunkturen, och en exportledd nedgång 

orsakad av statsfinansiella problem inom EU. Denna nedgång har under hösten undan för 

undan påverkat underleverantörer och andra mer hemmaorienterade företag. Ordervolymen 

hade t o m tredje kvartalet 2012 minskat med cirka 8 procent, produktionen med 4 procent 

och antalet anställda med 2 procent jämfört med motsvarande period året före. Mest omfattande 

är nedgången i bilindustrin. De senaste månaderna har nedgången också för maskinindustrin 

tagit fart medan metallvaruföretagen hittills haft en mer begränsad tillbakagång. 

Mot strömmen går tele-, elektronik- och instrumentindustrin där tillväxten i år stagnerat 

medan tillverkare av elmaskiner har ökat produktionen betydligt. Skillnaderna är således 

stora mellan olika delar av teknikindustrin. Sammantaget är dock trenden att nedgången 

46

fortsätter. Det stora antalet varsel under hösten visar därutöver att företagen förbereder 

sig för än sämre efterfrågan framöver. Olika barometerundersökningar samt den senaste 

statistiken från SCB ger en samstämmig bild av denna nedgång i efterfrågan. 

Europamarknaden är det som påverkar teknikindustrin mest för närvarande. Skillnaderna 

inom Europas olika delar är mycket stora mest beroende på hur skuldkrisen slår. Oroande är 

att Europas motor Tyskland på senare tid visar alltfler tecken på att industrin även här är på 

väg ned. Även tillväxtländer som Kina har bromsat upp, inte minst i - bilindustrin. Teknikindustrin 

i USA har däremot klarat sig relativt bra jämfört med teknikindustrin i Europa. 

Från och med tredje kvartalet 2012 märks tecken på en svagare konjunktur för både datakonsulter 

och telekombranschen. Bristen på personal har minskat markant, en förändring 

som inleddes redan under 2011, och som hör samman med ökad outsourcing till utlandet. 

Teknikkonsult- och arkitektbranschen ligger också sent i konjunkturcykeln, och först 

under tredje kvartalet i år märks en försämring i efterfrågan för denna bransch. Företagens 

förväntningar om det närmaste halvårets utveckling är nedskruvade. Bristen på personal är 

ändå fortfarande det som håller tillbaka verksamheten mest. En mindre andel av företagen 

anser att efterfrågan är trängsta sektorn, men denna andel har dock ökat något under 2012. 

Internationellt: Cyklisk nedgång och Europamarknaden tynger 

Teknikindustrin har det senaste året bromsat upp globalt och produktionsnivån stagnerat, 

se diagram 5.1. Den bredare beskrivningen av utvecklingen internationellt och särskilt av 

situationen i Europa återfinns i den internationella utblicken i kapitel 4. Skillnaderna mellan 

olika länder och länderområden är stora. Mer gemensamt är att en cyklisk nedgång i konjunkturen 

påverkat de flesta länder, låt vara i olika grad. Kina har bidragit i stor omfattning 

till tillväxten under senare år, men även här är de procentuella tillväxttalen under senare tid 

klart lägre än tidigare. Bilindustrin är här ett viktigt exempel. Teknikindustrin expanderar 

mer än på andra håll i Ostasien, med undantag av Japan, i Sydamerika, men även i Indien 

och i Ryssland. Även i USA är utvecklingen positiv. Betydligt mer negativ är utvecklingen 

inom Europa. Här är produktionsnivån sammantaget fallande om än skillnaderna är stora 

mellan olika länder. För teknikindustrin i Sverige är det också utvecklingen inom Europa 

som betyder mest då Europa är vårt enskilt största marknadsområde. Nedgången i Europa 

Diagram 5.1 Produktionsvolym 

Diagram 5.1 

teknikindustri 

Produktionsvolym 

globalt och 


EU27 

globalt och EU27 

30% 

25% 

20% 

15% 

10% 

5% 

0% 

-5% 

-10% 

-15% 

Årlig procentuell förändring 

Produktionsnivå, h skala 

Årlig procentuell förändring, v skala 

-20% 

80 

-25% 

EU,US,Japan, EU,US,Japan,Kina,Taiwan,Korea,Brasilien,Mexico, Kina, Taiwan, Korea, Brasilien, Mexico, Ryssland, Turkiet,Kanada Turkiet, Kanada 

Källa:Eurostat,FED,National statistics. 

75 

sep-07 sep-08 sep-09 sep-10 sep-11 sep-12 

47 

Index 2006=100 

Produktionsnivå 

EU27, h skala 

130 

125 

120 

115 

110 

105 

100 

95 

90 

85

Diagram Diagram 5.2 Produktionsvolym 5.2 Produktionsvolym teknikindustri i EU 27i 

EU 27 

20% 

15% 

10% 

5% 

0% 

-5% 

-10% 

-15% 

-20% 

Förändring i procent 

Förändring i procent, v skala Index 2005=100 

-25% 

60 

Källa: Eurostat, 3 månader glidande medelvärde 

-30% 

50 


bidrar starkt till den pågående nedgången för teknikindustrin i Sverige. 

Bilindustrin är en viktig motor i de större ekonomierna inom eurozonen, som Tyskland, 

Frankrike, Spanien och Italien, men också i flera av de nya medlemsländerna i östra Europa. 

Bilindustrin är av tradition starkt cyklisk med personbilsindustrin i täten, se diagram 

5.3. Efterfrågan är nedåtriktad och behoven att anpassa produktionen till en vikande 

försäljning stor. Frankrike verkar med statligt inflytande försöka undvika en anpassning. 

Behoven att anpassa produktionen av personbilar måste betraktas som mycket stora inom 

EU, särskilt för de tillverkare som innan krisen visat på svag lönsamhet eller minskade 

marknadsandelar (Ford, GM, Fiat, PSA, Renault). 

Tysk personbilsindustri har länge stått stark, och har bl a med hjälp av s k ”kurtzarbeit” 

och med en stark hemmamarknad och framgångsrik export hållit uppe bilproduktionen. 

Diagram 5.3 Produktionsvolym Diagram 5.3 Produktionsvolym bil- och motorindustri bil- och motorindustri i eurozonen 

i Eurozone 

40% 

30% 

20% 

10% 

0% 

-10% 

-20% 

-30% 

-40% 

Förändring i procent 

Förändring i procent, 

v skala 

Källa: Eurostat, 3 månader glidande medelvärde 

48 

Produktionsnivå, 

h skala 

Index 2005=100 

Produktionsnivå, 

h skala 

-50% 

60 


130 

120 

110 

100 

90 

80 

70 

130 

120 

110 

100 

90 

80 

70

Under hösten har dock en vikande försäljning inom Europa också påverkat de tyska tillverkarna 

mer påtagligt negativt. VW-koncernen satsar samtidigt på ett flerårigt gigantiskt och 

offensivt investeringsprogram globalt – 50 miljarder Euro på tre år. Investeringsprogrammet 

motsvarar dubbelt så mycket som Sveriges hela industri investerar i Sverige, räknat per år! 

Marknaden för tunga lastbilar i Europa befinner sig också i en cyklisk nedgång efter att 

tidigare närmast nått historiskt mer normala nivåer. Produktionen av tunga lastbilar går regelmässigt 

i takt med förändringarna i Europas BNP och här är ju eurozonen nu i recession 

med en fallande BNP i år. 

Huvuddelen av teknikindustrin är i likhet med tillverkare av tunga lastbilar starkt 

beroende av investeringsaktiviteterna. Industrins investeringar i Europa är dessvärre på väg 

ned med en i vanlig ordning fördröjning jämfört med nedgången på konsumentmarknaden. 

Det finns också inom teknikindustrin positiva undantag som exempelvis produktion 

för eldistribution och andra områden där stora nyinvesteringar görs, som i energisystem. 

Tysklands beslut att avveckla kärnkraften har medfört sådana investeringar. Mer allmänt 

är det för teknikindustrin vikande efterfrågan och på flera områden överkapacitet som 

karaktäriserar situationen för industrin i Europa, se diagram 5.4 nedan. 

Diagram 5.4 Trång sektion. Diagram Tillverkande 5.4 Trång sektion. industri Tillverkande i EU27 

industri i EU27 

70 

60 

50 

40 

30 

20 

10 

Nettotal 

Källa: DG Ec.Fin. Barometer 

Arbetskraft 

0 

0 

okt-91 okt-94 okt-97 okt-00 okt-03 okt-06 okt-09 okt-12 

Det finns flera exempel på Kinas snabbt ökade betydelse inom teknikindustrin. Telekomindustrin 

var det första mer omfattande exemplet. Idag är Kina på väg att bli minst lika 

viktigt för snart alla typer av industrier, det må vara stålindustri, maskinindustri eller 

bilindustri. Kina har på kort tid blivit världens enskilt största tillverkare av personbilar – 

och än mer dominanta kommer de sannolikt att bli i framtiden. Kinas produktion har mer 

än fördubblats på bara 3–4 år, se diagram 5.5. 

Andra stora billänder som USA och Tyskland är kvar på samma produktionsnivå som 

före finanskrisen. Tunga lastbilar är samtidigt ett område där europeiska och amerikanska 

tillverkare fortsatt att dominera. 

Teknikindustrin i Sverige: Order, produktion och anställda minskar 

Produktionen i teknikindustrin i Sverige vände nedåt redan under senare delen av 2011. 

Nedgången har därefter fortsatt. Det är den försämrade efterfrågan inom Europa som är 

den viktigaste förklaringen till nedgången. Som framgår av diagram 5.6 uppfattar svenska 

49 

Efterfrågan 

Maskinkapacitet 

70 

60 

50 

40 

30 

20 

10

Diagram 5.5 Personbilsproduktion Diagram 5.5 Personbilsproduktion i Kina, USA och Tyskland i Kina, USA och Tyskland 

1 400 000 

1 200 000 

1 000 000 

800 000 

600 000 

400 000 

200 000 

Antal per månad 

Källa: CAAM,VDA, Federal Reserve. Säsongrensade data 

0 

okt-07 okt-08 okt-09 okt-10 okt-11 okt-12 

teknikföretag att bristande efterfrågan under hösten 2012 är den främsta förklaringen, en 

förklaring som dominerar närmast i samma omfattning som i de tidigare mer extrema 

lågkonjunkturerna, såväl 2008/2009 som i början av 1990-talet. Såväl tillgång på maskinutrustning 

som arbetskraft utgör inte några egentliga hinder, även det i likhet med de senaste 

två stora och breda lågkonjunkturerna. 

Teknikindustrin i Sverige har som tidigare nämnts i inledningen av kapitlet under de tre 

första kvartalen 2012 minskat antalet anställda med 2–2,5 procent samtidigt som produktionen 

fallit med cirka 4 procent och ordervolymerna med hela 8 procent, enligt statistik 

från SCB. 

Förklaringen till att nedgången i anställda hittills begränsats är dels att många företag 

Diagram 5.6 Trång sektion. Teknikindustri i Sverige 

100 

Nettotal 

90 

80 

70 

60 

50 

40 

30 

20 

10 

Diagram 5.6 Trång sektion. Teknikindustri i Sverige 

50 

USA 

Tyskland 

0 

Arbetskraft 

sep-91 sep-94 sep-97 sep-00 sep-03 sep-06 sep-09 sep-12 

Källa: Konjunkturinstitutet 

Kina 

Efterfrågan 

Maskinutrustning

(särskilt de större) utnyttjat den flexibilitet de byggt upp efter den förra kraftiga nedgången 

i efterfrågan. Man har nu först avvecklat inhyrning från bemanningsföretag och konsultföretag 

samt upphört med att förnya kontrakten med många anställda med visstidskontrakt. 

Det finns alltid en viss tidsmässig förskjutning mellan en nedgång i produktionen och den 

efterföljande anpassningen av personalstyrkan. Diagram 5.7 illustrerar den hittillsvarande 

nedgången i antal anställda. 

Diagram 5.7 Antal anställda i teknikindustri i Sverige 

Diagram 5.7 Antal anställda teknikindustri i Sverige 

390 000 

380 000 

370 000 

360 000 

350 000 

340 000 

330 000 

320 000 

310 000 

300 000 


290 000 

AKU säsongrensad 

280 000 

Källa. SCB, KSP och AKU (uppräknat till kvartal) 

270 000 

sep-00 sep-01 sep-02 sep-03 sep-04 sep-05 sep-06 sep-07 sep-08 sep-09 sep-10 sep-11 sep-12 

Antalet anställda med visstidskontrakt har hittills minskat med cirka 5 000 personer netto 

och som framgår av diagram 5.8 följer här nedgången produktionen utan någon särskild 

eftersläpning. 

Ett ökat antal företag har varslat personal på senare tid. Uppenbarligen anser de att den 

anpassning av arbetsstyrkan som hittills genomförts inte räcker. Många företag förbereder 

sig för en fortsatt nedgång i produktionen, en nedgång man inte bedömer vara mer tillfällig. 

Diagram 5.8 Anställda Diagram på 5.8 viss Anställda tid och på produktion viss tid och i teknikindustri 

produktion i teknikindustri 

120 

110 

100 

90 

80 

70 

Produktionsnivå 2005=100 

Källa: SCB. Siffrorna är säsongrensade 

Antal anställda på viss tid, 

h skala 

51 

Produktionsvolym nivå, 

v skala 

Företagsstatistik 

säsongrensad 


60 

5000 


25000 

20000 

15000 

10000

De många varsel som lagts under hösten 2012, sammantaget nära 10 000 enbart i teknikindustrin 

under årets första 10 månader kan inte tolkas på annat sätt. Det ska samtidigt 

understrykas att en del av de större varslen är strukturellt motiverade och inte i första hand 

beroende av en mer konjunkturellt lägre efterfrågan. 

Att företagen i ökad omfattning ställer in sig på att produktionen fortsätter minska förklaras 

i första hand av att man redan sett att ordervolymerna minskar. Nedgången i order är 

också hittills betydligt större än nedgången för produktionen, vilket innebär att produktionen 

måste fortsätta anpassas till en lägre ordernivå, se diagram 5.9. Först när ordervolymen 

är större än produktionen kan en vändning uppåt för produktionen vara i sikte. 

Diagram 5.9 Order- Diagram och 5.9 produktionsvolym Order- och produktionsvolym för teknikindustri för teknikindustri i Sverige i Sverige 

130 

120 

110 

100 

90 

80 

Index 2005=100 

Källa: SCB C 25-30 och 33, 3 månader glidande medelvärde 

70 


Hittills har nedgången i produktionen sammantaget, och så långt det finns statistik, varit 

begränsad jämfört med det dramatiska raset under finanskrisen 2008–2009, se diagram 

5.10. Det är samtidigt oroande att många företag förbereder sig på en fortsatt nedgång. 

Bedömningen är att industrin men även de industrinära tjänsteföretag sannolikt står 

inför en utdragen period med svag efterfrågan. Hur djup den innevarande nedgången i 

konjunkturen blir är inte möjligt att bedöma med mindre än att det finns tydliga tecken 

på att botten nåtts. Och sådana indikationer finns ännu inte. Produktionsnivån för årets 

tredje kvartal var 3,9 procent lägre än motsvarande kvartal 2011. Nivån på teknikindustrins 

produktion var i september 7,9 procent lägre än ett år tidigare. 1 

Konjunkturen bransch för bransch 

De branscher som ingår i teknikindustrin har som framgår i den följande storleksordningen 

300 000 direktanställda i Sverige, se tabell 5.1. I kapitel 3 finns en mer detaljerad 

beskrivning av hur industri och tjänstesektorerna tillsammans genererar många fler jobb i 

Sverige. 

Mellan 2006 0ch 2011, dvs på fem år, minskade antalet anställda i teknikindustrin med 

över 30 000 personer. Som visas i tabell 5.1 är det inom bilindustrin (motorfordon) och 

maskinindustrin som minskningarna är störst. Dessa branscher har vardera minskat 

antalet anställda med 12 000 personer vardera. 

52 

Ordervolym 

Produktion 

1 Siffran i diagram 5.10 är ett utjämnat genomsnitt, det gäller samtliga diagram av samma sort i detta kapitel. Enskilda månader är osäkra, särskilt de 

senaste som ofta sedan revideras.





totalt i Sverige 

totalt i Sverige 

30% 

20% 

10% 

0% 

-10% 

-20% 

-30% 


Årlig procentuell förändring, v skala 

Källa: SCB C 25-30 och 33 produktionsstatistik, 3 månader glidande medelvärde 

-40% 

60 


Metallvaruföretagen är till Tabell 5.1 Antal anställda i teknikföretag 2006 och 2011 

stor del de många små och 

2006 2011 

mindre företag som främst 

Metallvaror C25 73 691 71 380 

tillverkar insatsvaror till andra 

Tele- och elektronikindustri C26 39 238 35 714 

industriföretag, främst bil- och 

Elmaskiner/elapparater C27 25 781 25 145 

maskinindustri men också till 

byggindustrin. Exportandelen Maskinindustri C28 83 311 71 227 

av försäljning är jämförelsevis Motorfordon C29 76 763 65 225 

låg. I praktiken är dock 

Övriga transportmedel C30 14 701 14 084 

exportberoendet stort eftersom Reparation och service C33 20 317 19 636 

dessa insatsvaror sedan ingår Teknikföretag totalt C25-30 och 33 333 802 302 410 

i en slutlig produkt som i 

Källa: SCB, kortperiodiska sysselsättningsstatistiken 

stor omfattning i slutändan 

exporteras. Av den del som 

metallvaruföretag själva exporterar hamnar det mesta, runt två tredjedelar, i Europa. 

Som i huvudsak leverantör till andra, ofta betydligt större företag, utvecklas konjunkturen 

för metallvaruföretagen ungefär som för genomsnittet för industrin. Metallvaruföretagen 

har också hittills minskat produktionen ungefär lika mycket som teknikindustrin 

sammantaget. Även den tidigare uppgången var i samma storleksordning, se diagram 5.11. 

Underleverantörer följer också ofta med sina stora kunder när de expanderar utomlands. 

Om kunden flyttar ut, då flyttar ofta leverantören med. 

Ett både direkt och indirekt stort beroende av marknaderna i Europa och det faktum 

att underleverantörer nära följer sina kunder, indikerar att metallvaruindustrin i likhet 

med industrin antagligen kommer ha se relativt lång period av svag efterfrågan framför 

sig. Metallvaruföretagens produktion var i september på en nivå 6,7 procent lägre än ett år 

tidigare. Produktionsnivån för årets tredje kvartal var 2,4 procent lägre än motsvarande 

kvartal 2011. 

53 

Produktionsnivå, höger skala 

Index 2005=100 

130 

120 

110 

100 

90 

80 

70

Diagram 5.11 Produktionsvolym Diagram 5.11 Produktionsvolym för metallvaruföretag för metallvaruföretag i Sverige 

i Sverige 

förändring i procent 

30% 

20% 

10% 

0% 

-10% 

-20% 

-30% 

Förändring i procent, v skala 

Källa: SCB C 25 produktionsstatistik, 3 månader glidande medelvärde 

-40% 

70 


Tele-, elektronik- och instrumentindustrin domineras i Sverige av teleprodukter ingående 

i system för mobil överföring av stora mängder data. Branschen är starkt beroende av 

investeringsaktiviteten hos teleoperatörer runt om i världen. Teleproduktindustrin är också en 

industri där ny teknik införs snabbt. Denna nya teknik kräver regelmässigt allt mindre fysiska 

insatser – även personellt i tillverkningen. Antalet anställda har därför över åren minskat 

betydligt trots mycket stora ökningar av produktionsvolymerna. Branschen förändras också i 

den mening att service och underhåll säljs som hela paket där leverantören svarar för driften 

av kundens telesystem. Multimedia och olika spel är områden som växer snabbt i takt med 

tillkomsten av nya generationers mobiltelefoner, datorer och läsplattor. Allt fler maskiner av 

olika slag kommunicerar också mobilt–datatrafiken växer kraftigt. 

Teleprodukter är en av Sveriges enskilt största exportbranscher. Sammantaget har tele-, 

elektronik- och instrumentindustrin i Sverige återtagit det tidigare bortfallet av produktionsvolym 

under finanskrisen, se diagram 5.12, och nivån i år är sammantaget ungefär som under 

året före. 

Sammanfattningsvis har teleindustrin förutsättningar att framöver fortsätta växa i volym 

och här förhoppningsvis också i Sverige. De senaste produktionssiffrorna visar att nivån i 

september var 3,7 procent lägre än ett år tidigare. 2 Produktionsnivån för årets tredje kvartal var 

en procent lägre. 

Tillverkare av elmaskiner och elapparater är i likhet med maskinindustrin i stor omfattning 

beroende av investeringsaktiviteter i infrastruktur. Tillverkare av elmaskiner påverkas positivt 

när länder investerar i att förbättra sin infrastruktur, eldistribution är ett aktuellt exempel 

där det investeras mycket. Branschen är särskilt beroende av stora projekt som till exempel 

kraftverk. Stora projekt innebär också regelmässigt leveranser över flera år. När länder bygger 

infrastruktur, då är också ledtiderna långa. Branschen rör sig därför med konjunkturerna med 

en större eftersläpning och utjämning än andra branscher. 

Med många angelägna samhällsinvesteringar i infrastruktur i Sverige och runt om i världen 

och flera pågående projekt torde tillverkare av elmaskiner i många fall ha en fortsatt ökad 

efterfrågan framöver. Hög skuldsättning i många länder och stigande räntor tillhör det som kan 

ställa till problem med att få fram tillräcklig finansiering även av mer angelägna projekt. 

2 Siffran i diagram 5.12 är ett utjämnat genomsnitt och jämförs här med ett genomsnitt ett år tidigare. 

54 


Index 2005=100 

120 

110 

100 

90 

80

Diagram 5.12 Diagram Produktionsvolym 5.12 Produktionsvolym för tele-, elektronik- för tele-, och elektronik- instrumentindustri och i Sverige 

instrumentindustri i Sverige 

40% 

30% 

20% 

10% 

0% 

-10% 

-20% 



Källa: SCB C 26 produktionsstatistik, 3 månader glidande medeltal 

-30% 

60 


Sammanfattningsvis är svenska tillverkare av elmaskiner och elapparater relativt väl 

positionerade genom sin inriktning på investeringar i infrastruktur. Produktionen i 

Sverige växer i år och ökningen bör fortsätta nästa år. Även nya trender inom klimat- och 

miljöområdet bör bidra positivt meden ökad efterfrågan framöver. Produktionsnivån för 

elmaskiner var i september hela 13,6 procent högre än ett år tidigare. Produktionsnivån för 

årets tredje kvartal var 9,5 procent högre, se diagram 5.13. 

För maskinindustrin är det investeringar i andra teknikföretag och i andra industrier som 

tillsammans med byggindustri främst påverkar försäljningen. Maskinindustrin är en av 

de mest globaliserade industribranscherna där exportandelen för svensk maskinindustri 

55 

Årlig procentuell förändring , v skala 

Diagram 5.13 Produktionsvolym för elmaskiner i Sverige 

Diagram 5.13 Produktionsvolym för elmaskiner i Sverige 

20% 

15% 

10% 

5% 

0% 

-5% 

-10% 

-15% 


Årlig procentuell förändring, vskala 


Index 2005=100 

Index 2005=100 

Källa: SCB C27 produktionsstatistk, 3 månader glidande medeltal 

-20% 

80 


150 

140 

130 

120 

110 

100 

90 

80 

70 

120 

115 

110 

105 

100 

95 

90 

85

Diagram 5.14 Diagram Produktionsvolym 5.14 Produktionsvolym för maskinindustri för maskinindustri i Sverige 

i Sverige 


30% 

20% 

10% 

0% 

-10% 

-20% 

-30% 


Källa: SCB C 28 produktionsstatistik, 

3 månader glidande medelvärde 


-40% 

60 

sep-06 sep-07 sep-08 sep-09 sep-10 sep-11 sep-12 

är mycket hög. Maskinföretagen är starkt specialiserade och säljer över hela världen, men 

även i denna bransch är Europaberoende stort. Byggs det tillräckligt med nya fabriker och 

investerar industrin internationellt i ny produktionsutrustning, då är efterfrågan också 

stark på maskinindustrins produkter och tjänster. Maskinindustrin säljer som många andra 

industrier därtill mer och mer hela system eller totala lösningar för sina kunder, lösningar 

som också i ökad omfattning kan innehålla tjänster som drift och underhåll. 

Maskinindustrin är som följd av beroendet av investeringar internationellt en bransch 

som svänger med konjunkturen. Detta eftersom investeringar i sig svänger kraftigt med 

konjunkturen, låt vara med en viss fördröjning. När konjunkturen som nu försämras 

minskar behovet av expansiva investeringar och många investeringar skjuts också upp 

när utsikterna i konjunkturen tydligt försämras. Stigande eller fallande vinster i industrin 

är därför ett av de säkraste tecknen på om investeringarna kommer att öka eller minska. 

Resursstarka storföretag brukar däremot investera mer motkonjunkturellt, med syfte att ha 

rätt kapacitet på plats när efterfrågan går upp. 

I rådande nedgång i konjunkturen har maskinindustrin påverkats negativt, men som 

förväntat med fördröjning, se diagram 5.14. Sämre konjunktur för investeringar i Sverige 

och i Europa talar för en fortsatt nedgång. Investeringarna har samtidigt utvecklats mer 

positivt i USA. 

Sammanfattningsvis bedöms konjunkturen för maskinindustrin fortsätta försämras inom 

överskådlig framtid. Maskinföretagen säljer över hela världen, vilket ger viss riskspridning, 

när utvecklingen skiljer sig starkt på olika marknader. Eftersläpningen i den mer allmänna 

konjunkturcykeln och att investeringar mer regelmässigt svänger mest hör också till förutsättningarna 

för att bedöma maskinföretagens framtidsutsikter. Maskinindustrin redovisade en 

produktionsnedgång i september med 9,8 procent jämfört med ett år tidigare. Produktionsnivån 

för årets tredje kvartal var 6,4 procent lägre än motsvarande kvartal året före. 

Bilindustrin är en av de enskilt viktigaste industrierna i Sverige då spridningseffekterna 

via underleverantörer i andra branscher är stort. Det finns ett stort antal underleverantörer 

i Sverige. Här finns en stark samverkan där företag, universitet m fl. tillsammans har en 

kritisk massa och en samlad kompetens. Bilindustri är kanske världens mest konkurrens- 

56 


Index 2005=100 

130 

120 

110 

100 

90 

80 

70

och förändringsutsatta bransch. Den är därtill en av de branscher som historiskt har haft 

större konjunktursvängningar i efterfrågan och produktion än många andra branscher. Så 

var också fallet i vid finanskrisen 2008–2009, se diagram 5.15. 

Kina har på kort tid blivit störst i världen på tillverkning av personbilar. Det är också i 

Kina som framtiden för svensk personbilsindustri avgörs. 

Lastbilsindustrin är också en av Sveriges enskilt viktigaste industrier. Här finns stora 

produktionsanläggningar, FoU och många svenska underleverantörer. Företagen är därtill 

etablerade med betydande produktion i andra EU-länder, i Brasilien och i USA. De finns 

också i Ryssland med nya anläggningar, för att möta en ökad efterfrågan där. Export av 

färdiga lastbilar ersätts delvis med ett inflöde till Ryssland av komponenter och delar från 

Sverige men också från många andra håll. 

Marknaden i Västeuropa försämras och en anpassning till lägre volymer har redan 

vidtagits. Konsolideringen med ett mindre antal mer globalt inriktade tillverkare av tunga 

lastbilar har fortsatt. 

Sammanfattningsvis kan efterfrågan på tunga lastbilar inom Eurozonen förväntas förbli 

relativt svag de närmaste åren. Utbytesbehovet ökar dock samtidigt. I Öst- och Centraleuropa 

kan förutsättningarna förväntas utvecklas mer positivt. Stor potential, men kanske 

mer på lite längre sikt, har de nya stora expansiva ekonomierna Kina och Indien. Bilindustrins 

produktionsnivå var i september 2012 hela 14,9 procent lägre än ett år tidigare. 3 

Produktionsnivån för årets tredje kvartal var 14,2 procent lägre. 

Diagram 5.15 Produktionsvolym Diagram 5.15 Produktionsvolym för bil- och motorfordonsindustri för bil- och motorfordonsindustri i Sverige i Sverige 

60% 

40% 

20% 

0% 

-20% 

-40% 

-60% 



Källa: SCB C 29 produktionsstatistik, 3 månader glidande medelvärde 

-80% 

40 


3 Siffran i diagram 5.15 är ett utjämnat genomsnitt och skiljer sig därför. 

57 


Index 2005=100 

140 

120 

100 

80 

60

Konjunkturläget för IT- och telekomföretagen 

Efterfrågan för IT- och telekomföretagen vände uppåt redan i slutet av 2009, efter en ovanligt 

kort svacka i samband med finanskrisen jämfört med tidigare konjunkturnedgångar. Under 

2010 och 2011 pekade efterfrågan och produktion uppåt, men från och med tredje kvartalet 

2012 märks tecken på en svagare konjunktur för både datakonsulter och telekombranschen. 

Bristen på personal har minskat markant, en förändring som inleddes redan under 2011, och 

som hör samman med ökad outsourcing till utlandet. 

IT&Telekomföretagen, som är medlemsförbund inom Almega, räknar programvaruprodukter 

och IT-tjänster, tele- och datakommunikationstjänster, hårdvarutillverkning samt 

återförsäljning och service av hårdvara till sin bransch. Sammantaget uppgår då antalet 

anställda i branschen till omkring 195 000 anställda. Då inräknas alltså även anställda som 

arbetar inom teknikindustri. 

Tabell 5.2 Antal anställda inom IT- och telekommunikation, perioden 2000–2011 

År 2011 År 2000 Förändring Förändring 

Bransch Antal Antal Antal Procent 

IT- och telekommunikation 

varav 

101528 88632 12896 14,5 

Programvaruproducenter, 

datakonsulter o.d. 

82302 63851 18451 28,9 

Telekommunikationsbolag 19226 24781 -5555 -22,4 

Källa: SCB, Kortperiodisk sysselsättningsstatistik (KS), enligt SNI 2007. 

I tabell 5.2 redovisas två stora branscher som ingår i IT&Telekomföretagens definition 

av sitt område. Datakonsult- och telekombranschen hade under år 2011 drygt 100 000 

anställda i Sverige. Branschen har vuxit under de senaste elva åren med sammantaget nära 

13 000 anställda. Medan telekombranschen drog ned antalet anställda med cirka 5 500 

under perioden, ökade datakonsulterna med drygt 18 000 anställda. 

För att möta efterfrågan har företagen behövt öka antalet anställda, men under de senaste 

åren har de fått allt svårare att hitta tillräckligt med högkvalificerad arbetskraft med 

särskild kompetens på den svenska arbetsmarknaden. Liksom för andra kunskapsintensiva 

tjänstebranscher är andelen högutbildad arbetskraft relativt stor. För datakonsultbranschen 

har andelen anställda med minst treårig högskoleutbildning ökat kraftigt, från cirka 30 

procent i början av 1990-talet till cirka 44 procent år 2010. Genomsnittet för tjänstesektorn 

totalt uppgick till drygt 27 procent år 2010. 1 Branschens tillväxtförmåga är i hög utsträckning 

beroende av tillgång på högkvalificerade nyckelmedarbetare. 

IT-branschens ökade efterfrågan på högutbildad arbetskraft har inte matchats med tillräckligt 

utbud på arbetsmarknaden. Det har resulterat i att alltfler företag inom branschen 

rapporterade ökad brist på personal under den senaste konjunkturuppgången 2010-2011. 

Under första halvåret 2011 hade omkring 80 procent av datakonsulterna brist på 

personal. 2 Under 2011 minskade dessutom sysselsättningen inom branschen i Sverige 

(enligt SCB:s nationalräkenskaper), trots att företagen alltså hade behov av att anställa mer 

personal. Bristen i Sverige på den högkvalificerade arbetskraft branschen söker medför att 

företagen i stället söker arbetskraft utomlands för att kunna öka produktionen och möta 

ökad efterfrågan. Företagen har förutom att ha outsourcat produktion till utlandet, lockat 

utländsk arbetskraft till sin verksamhet i Sverige, för att lösa en del av flaskhalsarna. 

Outsourcingen av produktion till utlandet förklaras även av en ökad prispress, och 

särskilt under lågkonjunktur. Produktion läggs alltså ut i andra länder också av kostnads- 

1 Uppgifter från SCB (RAMS). Se Almegas konjunkturrapport, 25 april 2012. 

2 Se KI-barometern, Konjunkturinstitutet. 

58

skäl, då framför allt arbetskraftskostnaderna varit relativt lägre i de länder dit produktion 

flyttats ut. Under senare år har det blivit en tilltagande trend att lägga ut IT-tjänster, s.k. 

offshore, till Indien, Kina och Östeuropa. 

IT&Telekomföretagen har i egna enkätundersökningar bland sina medlemsföretag fått 

fram vilken typ av kompetens som företagen främst har brist på. 3 Under senare år har det 

varit brist på personal inom samtliga kompetenser. Störst har bristen varit på produkt- eller 

systemutvecklare, men också på affärsutvecklare, IT-arkitekter, projektledare samt teknikspecialister. 

För att ändå kunna möta efterfrågan har företagen alltså i allt högre grad försökt lösa 

arbetskraftsbristen i Sverige med ökad outsourcing av produktion till utlandet, vilket exempelvis 

återspeglats av att bristen på arbetskraft gradvis minskat inom datakonsultföretagen 

sedan andra halvåret 2011, trots fortsatt stigande efterfrågan på deras tjänster. Under tredje 

kvartalet i år hade endast knappt vart tredje företag brist på personal, att jämföra med 80 

Diagram procent för 5.16 drygt ett år sedan. 

Diagram 5.16 Främsta hindret för företagens verksamhet: Brist på personal respektive 

otillräcklig efterfrågan, datakonsulter o.d., andel av företagen i procent 

Källa: KI-barometern, Macrobond. 

Att företagen under det senaste decenniet arbetat med att lösa bristen på arbetskraft i 

Sverige avspeglas också i att en betydligt större andel av datakonsulterna rapporterade 

brist på arbetskraft som främsta hindret för verksamheten under högkonjunkturen i slutet 

av 1990-talet, jämfört med under de senaste högkonjunkturerna, se diagram 5.16. Under 

toppen av högkonjunkturen i slutet på 1990-talet rapporterade nära 90 procent av företagen 

att brist på arbetskraft var den främsta faktorn som höll tillbaka verksamheten, medan 

motsvarande andel andra kvartalet i år var mindre än hälften så stor, det vill säga 40 

procent, trots att efterfrågan då var stark. 

Datakonsultföretagen har fortsatt att dra ned på antalet anställda under hösten 2012. 

Nära hälften av företagen minskade personalstyrkan under tredje kvartalet i år, enligt 

KI-barometern. Under fjärde kvartalet väntas ungefär oförändrad personalstyrka enligt 

barometern, men osäkerheten är stor om utvecklingen. Senast i november räknade en tredjedel 

av företagen med att dra ned på personal under de närmaste tre månaderna. 4 Sedan 

3 Se IT- och telekomsektorns kompetensbrist, IT&Telekomföretagen, mars 2012. 

4 Enligt KI-barometern, november 2012. 

59

Diagram 5.17 

Diagram 5.17 Antal anställda inom datakonsulter o.d., nettotal 


2011 har datakonsultföretagen emellertid överskattat utvecklingen av antalet anställda, se 

diagram 5.17 nedan. 

Inom IT- och telekomföretagen ökade antalet anställda under finanskrisen, även om 

ökningstakten mattades av något under 2009. Däremot har telekombolagen minskat antalet 

anställda under större delen av det senaste decenniet, vilket hör samman med teknikutveckling 

som minskat behovet av personal och bidragit till en stark produktivitetstillväxt. 

Ungefär 20 procent av jobben inom enbart datakonsultbranschen genereras av teknikföretags 

efterfrågan på datakonsulttjänster, enligt statistik från SCB som avser år 2005. 5 De 

teknikbranscher som genererade flest jobb inom datakonsultbranschen var då maskin-, 

teleprodukt- samt motorfordonsindustrin. Om vi antar att en femtedel av jobben inom 

datakonsultbranschen också i dag genereras av efterfrågan från teknikföretagen skulle det 

motsvara drygt 16 000 jobb inom datakonsultbranschen. Resten av jobben, drygt 65 000, 

genereras av efterfrågan från andra sektorer, framför allt tjänstesektorn, samt efterfrågan 

från slutanvändare för konsumtion, investeringar och exportmarknaden. 

IT&Telekomföretagens egen enkätundersökning bland medlemsföretag ger en bild av 

fördelningen på branscher som IT- och telekomföretagen levererar tjänster till. Här framgår 

att fördelningen på branscher är ganska jämnt fördelad, se tabell 5.3. 

Utvecklingen av antalet anställda inom IT-branschen totalt sett speglar en relativt stabil 

efterfrågan. Normalt löper kontrakten med kunderna över längre perioder, och normalt har 

branschen påverkats sent av konjunkturnedgångar jämfört med många andra branscher. 

Först tredje kvartalet i år märks en avmattning för datakonsultbranschen, medan tillverkningsindustrins 

orderingång började falla redan sommaren 2011. Under konjunkturnedgången 

i samband med finanskrisen 2008–2009 blev fallet i efterfrågan på datakonsulttjänster 

emellertid ovanligt kort jämfört med tidigare nedgångar. Fallet i efterfrågan inleddes i 

början av 2009, men vändningen kom redan i slutet av samma år, se diagram 5.18. 

En möjlig förklaring till det korta efterfrågefallet för IT-branschen under finanskrisen 

är att så gott som samtliga sektorer i ekonomin numera är beroende av IT-system, som 

4 Andelen är beräknad utifrån SCB:s input-output-statistik. 

60

löpande behöver underhållas och utvecklas. Med andra ord är företag i hög grad beroende 

av IT-konsulter och inköp av IT-tjänster för att underhålla och utveckla de interna ITsystemen. 

IT-företagen har också noterat att kundföretag tenderar att i högre grad anlita 

IT-konsulter under lågkonjunktur för att effektivisera sin organisation och hantering av 

sina IT-system, vilket beräknas vara mer kostnadseffektivt. Med andra ord ökar outsourcingen 

av den s.k. IT-infrastrukturen. 

Totalt sett drog ändå industrin ned sin efterfrågan på IT-tjänster under finanskrisens första 

år, särskilt under 2009, men efterfrågan ökade i stället från offentlig sektor och finansbranschen 

samma år. Återhämtningen därefter för industrin, men även en ökad efterfrågan 

på IT-tjänster från handeln, bidrog till den snabba vändningen för IT-konsultbranschen 

från slutet av 2009. 

Aktuella konjunkturutsikter för IT- och telekomföretag 

Efterfrågan har hållits väl uppe för datakonsultbranschen under de senaste åren, men under 

2012 har utvecklingen blivit klart sämre än vad företagen i branschen förväntat, se diagram 

5.20. Efterfrågan under tredje kvartalet i år ökade, men för en betydligt mindre andel av 

företagen än förväntat. I juli räknade 37 procent av företagen med ökad efterfrågan under 

tredje kvartalet och bara fem procent med minskad efterfrågan. Utfallet blev en ökning i 

endast cirka 25 procent av företagen och minskad efterfrågan för drygt en fjärdedel, vilket 

tyder på ett kraftigt omslag mot försämrad orderingång under tredje kvartalet. Ändå var 

fortfarande en tredjedel av företagen optimistiska senast i november och räknade med ökad 

efterfrågan under de närmaste tre månaderna. 

Företagens optimism har hållits uppe förvånansvärt länge, vilket möjligen kan förklaras 

av fortsatt relativt hög efterfrågan från främst offentlig sektor samt trenden mot ökad 

outsourcing av IT-tjänster från andra delar av ekonomin i lågkonjunktur. Den utdragna 

lågkonjunkturen för industrin samt en allmänt svagare konjunktur inom näringslivet, ser 

ut att få en negativ effekt på efterfrågan för även datakonsultbranschen. 

Diagram 5.18 

Diagram 5.18 Datakonsulter, efterfrågan, nettotal 


61

Diagram 5.18 redovisar efterfrågeutvecklingen utifrån nettotal, det vill säga i det här fallet 

andelen företag som svarat ja på frågan om efterfrågan ökar minus andelen som svarat att 

den minskar. Nettotal över noll i diagrammet visar alltså att en större andel av företagen 

svarat att efterfrågan ökat under de senaste tre månaderna, respektive väntas öka under de 

närmaste tre månaderna. Nettotalen säger däremot ingenting om efterfrågeutvecklingen i 

kvantitativa termer, som exempelvis i procentuell förändring eller i kronor. 

Att efterfrågan gradvis försämrats under 2012 märks även av att en allt större andel av 

företagen inom datakonsultbranschen anser att uppdragsvolymen i nuläget är för liten. I 

oktober ansåg två tredjedelar av företagen att den var för liten, en nästan lika stor andel 

som under 2009 då datakonsulternas produktion totalt sett minskade i volym. I november 

hade andelen dock minskat något, till 44 procent av företagen. 

En period med ökad andel företag som är missnöjda med uppdragsvolymen brukar få 

effekt på produktionstillväxten med en viss fördröjning. Ända till och med augusti i år var 

tillväxten förvånansvärt stark för datakonsulterna trots den växande andelen företag som 

var missnöjda med uppdragsvolymen. Under januari-augusti 2012 ökade produktionen med 

7 procent jämfört med motsvarande period 2011, enligt SCB:s månadsstatistik. I oktober 

minskade emellertid produktionen jämfört med nivåerna motsvarande månad förra året. 

Fallet i oktober uppgick till cirka 7 procent. Tillväxten hittills i år (januari-oktober) har 

härmed krympt till 5 procent. 

Produktionstillväxten går att följa med SCB:s månadsvisa tjänsteproduktionsindex 

för både telekom- samt datakonsultbranschen, se diagram 5.19 och 5.20. Här framgår att 

tillväxten för telekombranschen varit relativt stabil under finanskrisen, och att den blev 

ännu starkare under 2011. Däremot har tillväxten mattats av under 2012, medan produktionsnivån 

ändå ligger kvar på en hög nivå. 

Efter en stark återhämtning under de senaste två åren, ser datakonsulternas produktionsnivå 

ut att ha toppat i början av sommaren 2012. Därefter inleddes en avmattning 

Diagram och senare 5.19 fallande produktion i oktober. Den svagare utvecklingen kommer sannolikt 

att fortsätta mot bakgrund av svagare orderingång under inledningen av hösten. Företa- 

Diagram 5.19 Telekommunikationsföretag, tjänsteproduktionsindex, fasta priser 


62

Diagram 5.20 

Diagram 5.20 Datakonsulter o.d., tjänsteproduktionsindex, fasta priser 

Källa: SCB, Macrobond. 

gens optimism om det närmaste halvårets utveckling av efterfrågan har också minskat. 

Senast i oktober räknade knappt hälften av företagen med ökad efterfrågan sex månader 

framåt, till skillnad från 65 procent av företagen i juli. 

Trots uppgången i efterfrågan under 2010 fortsatte försäljningspriserna att falla under 

större delen av året, se diagram 5.21. Först under 2011 och 2012 har priserna ökat i någon 

mån, men började åter falla från och med september i år, enligt KI-barometern. Företagen 

räknade senast i november med fortsatt fallande försäljningspriser under de närmaste tre 

månaderna. 

SCB:s tjänsteprisindex (TPI) visar att priserna för dataprogrammering och datakonsulttjänster 

sjönk något under tredje kvartalet, med 0,5 procent jämfört med andra kvartalet i 

år. Endast fem procent av datakonsulterna och programvaruproducenterna höjde priserna 

under tredje kvartalet, medan nära en tredjedel av företagen sänkte sina priser. 

Förutom av svagare efterfrågan, pressas prisutvecklingen av trenden mot ökad automation, 

lägre hårdvarukostnader samt ökad offshoring. Prispressen inom datakonsultbranschen 

förklaras i hög grad av ökad internationell konkurrens. 

Förutom på företagens exportmarknader har konkurrensen ökat på den svenska 

marknaden, då utländska konkurrenter bidrar till priskonkurrens. För att klara denna 

press är alltså företagens både relativa arbetskraftskostnader och relativa produktivitetstillväxt 

avgörande för konkurrenskraften. En effekt av detta har varit ökad outsourcing 

av verksamhet till dotterbolag utomlands med nominellt lägre arbetskraftskostnader. 

Producentpriserna på dataprogrammering och datakonsulttjänster pressas nu ännu mer 

i samband med den svagare konjunkturen, vilket leder till ett ännu större tryck på att 

företagen behöver sänka sina kostnader. Därmed påskyndar lågkonjunkturen den pågående 

outsourcingen till utlandet. 

63

Diagram 5.21 

Diagram 5.21 Datakonsulter, försäljningspriser, nettotal 

Källa: SCB, Macrobond. 

Prispressen har resulterat i en försämring av lönsamheten under 2012, då en ökad andel av 

företagen anser att lönsamheten är ”dålig”, enligt KI-barometern. 6 I oktober uppgick denna 

andel till cirka en tredjedel av företagen. 

6 Se KI-barometern, Konjunkturinstitutet, oktober 2012. 

64

Konjunkturläget för tekniska konsulter och arkitekter 

Efterfrågan för tekniska konsulter och arkitekter föll under en kortare period under finanskrisen 

jämfört med den föregående lågkonjunkturen efter millennieskiftet. Det var främst 

inom industri- och byggnadsprojekt som efterfrågan minskade under finanskrisen, medan 

den för infrastruktur-, energi- och kraftanläggningsprojekt samt miljöutredningar höll sig 

stadigt uppe. Under 2010 började återhämtningen inom både industrin och byggandet, vilket 

avspeglats i ökad efterfrågan och produktion, och behov av att öka antalet anställda. Bristen 

på personal inom tekniska konsulter och arkitekter har blivit ett alltmer överhängande problem 

under de senaste åren. Branschen ligger sent i konjunkturcykeln, och först under tredje 

kvartalet i år märks en försämring i efterfrågan för både arkitekter och tekniska konsulter. 

Företagens förväntningar om det närmaste halvårets utveckling är nedskruvade. 

Tekniska konsulter och arkitekter, som här redovisas som en bransch, hade under 

2011 cirka 46 000 anställda, enligt den definition av branschen som Svenska Teknik & 

Designföretagen(STD) använder. STD ingår som medlemsförbund i Almega. 

Enligt den kortperiodiska sysselsättningsstatistiken från SCB låg antalet anställda under 

2011 inom branschen ”arkitektkontor, tekniska konsultbyråer, tekniska provnings- och 

analysföretag” kring 77 000. Under den senaste tioårsperioden hade antalet anställda i 

branschen ökat med nära 25 000, alltså en ökning med nära 50 procent. 1 

De anställda inom branschen är uppdelade på tre huvudsegment. Industrikonsulterna 

har en andel på 36 procent av det totala antalet anställda i hela branschen, arkitekterna 14 

procent och övriga 50 procent arbetar inom bygg- och infrastrukturprojekt. 2 Industrikonsulterna 

utreder och projekterar industrins tillverkningsprocesser och utvecklar industrins 

produkter, medan övriga teknikkonsulter samt arkitekterna projekterar alla slags byggnader 

och anläggningar. 

61 procent av industrikonsulternas omsättning kommer från uppdrag till teknikföretag, 

varav 4 procent från el-, optik- och teleindustri, 28 procent från transportmedelsindustri 

och 29 procent från metall- och maskin- och övrig teknikindustri .3 Ungefär en femtedel av 

industrikonsulternas omsättning kommer från utlandsuppdrag och export. 

Efter lågkonjunkturen i början av 2000-talet tog ökningen av antalet anställda inom 

teknikkonsulter och arkitekter fart från och med år 2004, och fortsatte till och med 2008. 

Under 2009 föll antalet anställda med 2000 i samband med lågkonjunkturen. Inom infrastruktursektorn 

hölls emellertid efterfrågan uppe för teknikkonsulter under finanskrisen, 

medan arkitekter och industrikonsulter drog ned antalet anställda under 2009. 

För tekniska konsulter och arkitekter sammantaget, då alla typer av verksamheter inom 

branschen räknas in, föll efterfrågan under en kortare period under finanskrisen jämfört 

med lågkonjunkturen 2001–2003, då efterfrågan föll under ungefär tre år. Infrastruktur- 

och miljöprojekt hade emellertid ingen svacka alls under finanskrisen. 

För tekniska konsulter och arkitekter kom fallet i efterfrågan i samband med finanskrisen 

i slutet av 2008, och kraftigt, se diagram 6.22. Efterfrågan minskade främst inom 

byggnader medan infrastrukturprojekt höll sig stadigt uppe under hela lågkonjunkturen. 

Efterfrågan började därefter öka från början av2010 och i en allt större andel av företagen. 

Rekryteringsbehovet vände också uppåt för samtliga delar av branschen under 2010, och 

har fortsatt att vara stort sedan dess. Från andra halvan av 2011 fortsatte efterfrågan att 

öka, men i en gradvis mindre andel av företagen, se diagram 6.22. Branschen ligger sent i 

konjunkturcykeln, och först efter sommaren har en snabb försämring av efterfrågan inträffat 

för både arkitekter och tekniska konsulter. Under oktober och november har efterfrågan 

minskat i en större andel av företagen, en femtedel, än den andel som mött ökad efterfrå- 

1 Enligt SCB:s kortperiodiska sysselsättningsstatistik. Uppgifterna avser SNI 71, dvs. arkitektkontor, tekniska konsultbyråer, tekniska provnings- och analysföretag. 

Det är huvudsakligen två skillnader mellan SCB:s och STD:s sätt att mäta branschens storlek i antal anställda. STD använder en annan branschklassificering, 

Bisnode-bransch, istället för SNI-kod som SCB använder. Bisnodekoden har mer detaljerade branschindelningar och är dynamisk då den uppdateras löpande. 

SNI-koden är närmast statisk och har grövre branschindelningar. Detta leder till att fler företag hamnar inom en SNI-kod, därför att branschen definieras 

bredare vilket innebär att ”felkodade” företag hänger kvar längre. Den andra skillnaden är att STD rensar bort de företag som är felklassificerade, eller som bara 

har en del av sina anställda i branschen. 

2 Uppgifter hämtade från Svenska Teknik&Designföretagen. 

3 Enligt Investeringssignalen, Svenska Teknik&Designföretagen, november 2012. 

65

Diagram 5.22 

Diagram 5.22 Teknikkonsulter och arkitekter, efterfrågan, nettotal 


gan. Företagens förväntningar om de närmaste månadernas utveckling är kraftigt 

nedskruvade under de senaste månaderna, särskilt bland teknikkonsulterna, där vart fjärde 

i november räknade med minskad efterfrågan under de närmaste tre månaderna. 

Hur ser utvecklingen för produktionen inom branschen ut? Tyvärr går det inte att följa 

utvecklingen av produktionsvolymen för enbart teknikkonsulter och arkitekter i den 

officiella korttidsstatistiken från SCB, utan dessa företag ingår i ett större branschaggregat 

av företag inom juridik, ekonomi, vetenskap och teknik som redovisas i SCB:s månadsvisa 

tjänsteproduktionsindex. Eftersom teknikkonsulter och arkitekter har en relativt liten andel 

av detta branschaggregat väljer vi att inte redovisa detta tjänsteproduktionsindex här. 

Aktuella konjunkturutsikter för tekniska konsulter och arkitekter 

Efterfrågan för hela branschen arkitekter och tekniska konsulter har varit stark under de 

senaste åren, men under tredje kvartalet i år vände alltså efterfrågan nedåt, då andelen 

företag som rapporterat minskad efterfrågan under kvartalet började dominera, det vill 

säga de översteg andelen som rapporterat ökad efterfrågan, enligt KI-barometern. Att 

företag med negativ efterfrågeutveckling överväger sker nu för första gången sedan 2009, se 

diagram 6.22 ovan. 

Notera att företagens förväntningar normalt legat nära utfallet, men att företagen normalt 

överskattat utvecklingen då efterfrågan vänt kraftigt nedåt, som exempelvis i slutet av 2008. 

Även under den senaste tiden verkar företagen ha blivit något överraskade av en snabb 

försämring av efterfrågan, då de förväntat sig en klart bättre utveckling än vad som blev 

fallet. Företagen anpassar nu sannolikt sina förväntningar nedåt för att hamna närmare 

den faktiska utvecklingen av efterfrågan. 

Företagens förväntningar om det närmaste halvårets utveckling är också nedskruvade, 

särskilt bland arkitekter. Endast en tredjedel av företagen inom hela branschen teknikkonsulter 

och arkitekter räknade i oktober med ökad efterfrågan under det närmaste halvåret, 

men framför allt är det en större andel än tidigare, 20 procent, som räknar med minskad 

efterfrågan under det närmaste halvåret. 

66

Trots svagare efterfrågan räknar över hälften av företagen inom branschen totalt sett med 

att öka antalet anställda under fjärde kvartalet i år. Det är främst teknikkonsulterna som 

drar upp siffran, där cirka 60 procent av företagen väntar sig en personalökning. En lika 

stor andel av teknikkonsulterna anger att de har brist på personal. 4 Ett uttryck för detta är 

att antalet anställda inte har ökat i den takt som företagen förväntat under de senaste åren, 

se diagram 6.23. 

Bristen på arbetskraft inom arkitekter och teknikkonsulter har återvänt snabbt efter den 

senaste lågkonjunkturen. Hela 75 procent av företagen inom arkitekter och teknikkonsulter 

hade redan under fjärde kvartalet 2010 brist på personal, enligt KI-barometern. Då ansåg 

något över hälften av företagen att brist på personal var främsta hindret mot att öka 

produktionen. 

Liksom datakonsulterna har teknikkonsulter och arkitekter fått ökade problem att 

hitta den högutbildade arbetskraft de behöver för sin verksamhet. Andelen högutbildad 

arbetskraft med minst treårig högskoleutbildning inom branschen är också hög. År 2010 

uppgick andelen till42 procent, att jämföra med cirka 27 procent för tjänstesektorn totalt. 5 

Branschens ökade efterfrågan på högutbildad arbetskraft har inte matchats med tillräckligt 

utbud på arbetsmarknaden. 

Under 2010 var brist på arbetskraft den trängsta sektorn för verksamheten inom branschen, 

se diagram 6.24. Under tredje kvartalet i år, 2012, ansåg fortfarande över hälften av 

företagen att främst brist på arbetskraft höll tillbaka verksamheten, medan andelen som 

ansåg att det främst var brist på efterfrågan som höll tillbaka den var relativt liten, cirka en 

femtedel av företagen. Denna andel har dock ökat något under 2012, se diagram 6.24. 

En ökad brist på kvalificerade arbetskraft till branschen är den främsta förklaringen 

till den svagare ökningen av antalet anställda, jämfört med den ökning företagen väntat 

sig sedan 2010. Branschen har ett relativt stort behov av specifika nyckelkompetenser hos 

enskilda individer, för att kunna möta ökad efterfrågan på branschens tjänster. Branschens 

Diagram tillväxtförmåga 5.23 är alltså i hög utsträckning beroende av tillgång på högkvalificerade 

nyckelmedarbetare. 

Diagram 5.23 Teknikkonsulter och arkitekter, antal anställda, nettotal 


4 Enligt KI-barometern, Konjunkturinstitutet, oktober 2012. 

5 Uppgifter från SCB (RAMS). Se Almegas konjunkturrapport, 25 april 2012. 

67

Diagram 5.24 

Diagram 5.24 Brist på arbetskraft respektive efterfrågan som främsta hindret för 

företagens verksamhet 

Diagram 5.25 


Diagram 5.25 Teknikkonsulter och arkitekter, försäljningspriser, nettotal 


Arkitekt- och teknikkonsultföretagen upplever stora svårigheter att rekrytera personal 

inom flera olika yrkesområden. Det gäller framförallt personer med lång yrkeserfarenhet 

inom bland annat projekt- och uppdragsledning, elkonsulter med flera, men det gäller 

även rekrytering av nyutexaminerade. Företagen har ett ökat rekryteringsbehov av flertalet 

yrkesroller, inom vilka man idag upplever stora svårigheter att hitta personal. 6 Den här 

6 Teknik- och designföretagens enkät om kompetensförsörjning, april-maj 2011. 

68

kompetensbristen leder till utbredd konkurrens om kompetensen inom branschen. 

Trots de senaste årens positiva utveckling av efterfrågan för branschen har försäljningspriserna 

för teknikkonsulter och arkitekter inte stigit i den takt som företagen förväntat 

sig, se diagram 6.25. I början av 2010 ökade skillnaden mellan företagens förväntade 

försäljningspriser och den faktiska prisutvecklingen. Under början av 2012 ökade till slut 

försäljningspriserna i ungefär den takt som företagen förväntat. 

Det finns normalt en eftersläpning av den faktiska prisutvecklingen i en konjunkturuppgång 

som delvis har att göra med redan slutna avtal under lågkonjunktur. Företagen har 

normalt inte hunnit med i omställningen till starkare konjunktur, och valt att gå in med 

lägre priser för att upprätthålla sysselsättningen. Härmed har lönsamheten varit fortsatt 

pressad. Det tar även tid för företagen att återupprätta en normal prisnivå efter en kraftig 

konjunkturnedgång, som den under 2008–2009. Efter en kort period med prisökningar 

under 2012, inverkar nu åter en konjunkturförsvagning från tredje kvartalet i år negativt på 

prisutvecklingen för branschen, se diagram 6.25. 

Under tredje kvartalet 2012 låg priserna nära oförändrade inom hela branschen arkitekter 

och teknikkonsulter. Endast cirka en femtedel av företagen genomförde prishöjningar 

under kvartalet jämfört med förväntade en tredjedel. Denna utveckling hör sannolikt 

samman med den omsvängningen mot svagare efterfrågan under tredje kvartalet. 

69

6. Priser, valuta och produktivitet 

Följande avsnitt handlar om priser, valuta och om produktiviteten i 

svensk teknikindustri och tjänster. Produktiviteten i hela tillverkningsindustrin 

har särskilt behandlats i kapitel 4, där också vissa 

jämförelser med industrin i andra länder gjorts. 


• Företagens egen prisutveckling är av störst intresse i lönebildningssammanhang även 

om konsumentprisutvecklingen är avgörande för löntagarnas köpkraft. I takt med att 

kronan stigit i värde har företagens priser sjunkit räknat i exempelvis kronor. Minskad 

efterfrågan särskilt i Europa är en viktig förklaring till det kraftiga prisfallet för teknikindustrins 

priser hösten 2012. I rapporten visas ett starkt samband mellan valutakurser 

och teknikindustrins exportpriser. 

• De senaste åren kring och efter finanskrisen har produktiviteten både fallit och stigit 

kraftigt. Statistiken visar extrema siffror upp och ned mellan olika år och mellan olika 

branscher inom teknikindustrin. Sammantaget har flera års produktivitetstillväxt 

”förbrukats” till att återhämta förlorad mark mellan 2007 0ch 2011. Produktivitetsutvecklingen 

för teknikindustrin är sannolikt återigen negativ 2012. En bransch som 

påverkat teknikindustrins produktivitetsutveckling kraftigt under 2000-talet är tele- 

och elektronikindustrin. 

• Kasten i produktivitet har inte varit alls så drastiska för företagstjänster som för industrin. 

Förloppet med en minskad produktivitet under nedgången följt av en ökning när sedan 

efterfrågan tog fart är däremot likartad. 

Producentpriser 

Ökar lönerna mer än företagens egna priser pressas vinstmarginalerna ned, om produktiviteten 

är oförändrad. Det är således avgörande att produktiviteten utvecklas gynnsamt. 1 

Kunder i andra länder är inte beredda att betala mer för svenska företags produkter för 

att kostnaderna att producera i Sverige skulle ha ökat mer än hos konkurrenterna i andra 

länder. Vilka priser företagen kan ta ut i svenska kronor påverkas även av valutakurserna. 

Därför är det företagens egen prisutveckling som är av störst intresse i lönebildningssammanhang 

även om konsumentprisutvecklingen är avgörande för löntagarnas köpkraft. 

Statistiska Centralbyråns mått på företagens priser är producentpriserna. Dessa är en 

sammanvägning av prisutvecklingen på exportprodukter och de produkter som levereras 

till den inhemska svenska marknaden. Producentpriserna täcker in såväl prisutvecklingen 

på råvaror, andra insatsvaror liksom kostnadsutvecklingen för den egna förädlingen. 

Den senare består till största delen av arbetskraftskostnader, men även av kapitalkostnader 

och i förekommande fall även av andra kostnader som exempelvis energikostnader. 

Utgångspunkten är därmed prisutvecklingen på de produkter som produceras i Sverige, 

men förändringar i kronans värde påverkar genom att exportpriserna i kronor räknat 

förändras om kronkursen förändras; en starkare krona innebär att varje enhet utländsk 

valuta ger färre kronor, dvs. priset räknat i svenska kronor faller – och vice versa. 

Det senare var precis vad som hände i spåren av finanskrisen för produktionen i 

teknikindustribranscherna. När exporten rasade och oron var stor i finanskraschens mest 

akuta fas, då föll först kronan kraftigt mot de stora valutorna. Detta var bland annat ett 

uttryck för en flykt till placeringar i länder som uppfattades som relativt säkra. Export- 

och producentpriserna för teknikindustrin steg därmed kraftigt räknat i svenska kronor, 

se diagram 6.1 och 6.2. 

I takt med att kronan sedan stigit i värde har producentpriserna sjunkit räknat i andra 

70

valutor och alltså gett mindre intäkter omräknat i kronor. 

Under tredje kvartalet 2012 föll teknikindustrins priser kraftigt som framgår av 

diagrammen. Minskad efterfrågan på exportmarknader, särskilt i Europa, är en viktig 

förklaring. Att prisfallet är så omfattande förklaras antagligen mest av att eurons värde 

hastigt föll mot den svenska kronan och att företagen därmed fick färre svenska kronor i 

betalning. Genomslaget av ändrade valutakurser sker med fördröjning i de fall företagen 

valutasäkrat sina affärer, vilket är vanligt vid större affärer och med långa kontraktstider. 

Sambandet mellan valutakurser och teknikindustrins exportpriser är mycket starkt som 

framgår i diagram 6.1 nedan. 

Producentpriserna för teknikindustrin är enligt SCBs statistik idag nästan tillbaka på 

samma nivå som före finanskraschen, se diagram 6.2. 

Diagram 6.1 

Diagram 

Exportpriser 

6.1 Exportpriser 



jämfört med 

jämfört 

växelkursindex 

med växelkursindex 

TCW 

TCW 

15% 

10% 

5% 

0% 

-5% 

TCW index årlig procentuell 

förändring, höger skala 

Exportpriser årlig procentuell 

förändring, vänster skala 

Källa: SCB exportprisindex SNI 25-30 +33, Riksbanken 

-10% 

-20% 


Källa: SCB exportprisindex SNI 25-30 +33, Riksbanken. TCW index mäter kronans värde mot en korg av andra valutor. 

Skillnaderna är emellertid stora mellan olika branscher, vilket visas i de följande 

diagrammen. 

71 

30% 

20% 

10% 

0% 

-10%

Diagram 6.2 Producentpriser tillverkande teknikföretag 

Diagram 6.2 Producentpriser tillverkande teknikföretag 


10% 

8% 

6% 

4% 

2% 

0% 

-2% 

-4% 

Källa: SCB. SNI 25-30 + 33 

-6% 

90 


Källa: SCB. SNI 25-30 + 33 

Årlig procentuell 

förändring, v skala 

Bild 6.3 Producentpriser metallvaruföretag 

Bild 6.3 Producentpriser metallvaruföretag 

12% 

10% 

8% 

6% 

4% 

2% 

0% 

-2% 


förändring 

Prisutveckling för teleprodukter har varit fallande den senaste tjugoårsperioden. De 

senaste 2–3 åren har priserna minskat med storleksordningen 10 procent per år, se diagram 

6.4. Insatspriserna har däremot inte minskat i samma takt. De ständiga prisfallen för 

teleprodukter pressar branschens vinstmarginaler. Rörelsemarginalen har under hela 

2000-talet varierat starkt, men har i genomsnitt varit endast 1,5 procent per år under 

tioårsperioden 2 . 

72 

Index 2005=100 

h skala 

-4% 

90 


Källa: SCB SNI 25 




Index 2005=100, 

h skala 

Index 

Index 

115 

110 

105 

100 

95 

130 

125 

120 

115 

110 

105 

100 

95

Diagram 6.4 Producentpriser tele och elektonik 

Diagram 6.4 Producentpriser tele och elektonik 

2% 

0% 

-2% 

-4% 

-6% 

-8% 

-10% 


förändring 



-12% 

60 


Index 2005= 100, 

höger skala 

-14% 

55 



Diagram 6.5 Producentpriser elmaskiner 

8% 

6% 

4% 

2% 

0% 

-2% 


förändring 


Diagram 6.5 Producentpriser elmaskiner 



Metallvaruföretagen, se diagram 6.3, har i likhet med tillverkare av elmaskiner och maskinindustrin 

haft en likartad begränsad prisutveckling sammantaget över de senaste fem åren, 

samtidigt som prisnivån i samtliga fall har varit påfallande stabil de senaste fyra åren. Under 

tredje kvartalet 2012 har som tidigare noterats eurons nedgång i kombination med minskad 

efterfrågan inneburit sänkta exportpriser i svenska kronor. 

73 

Index 2005=100, 

h skala 

Index 2005=100 

-4% 

90 

okt-07 


okt-08 okt-09 okt-10 okt-11 okt-12 

105 

100 

95 

90 

85 

80 

75 

70 

65 

Index 

120 

115 

110 

105 

100 

95

Diagram 6.6 Producentpriser tillverkare av maskiner 

Diagram 6.6 Producentpriser tillverkare av maskiner 

12% 

10% 

8% 

6% 

4% 

2% 

0% 

-2% 


förändring 

-4% 

90 


Källa: SCB, SNI 28 

Källa: SCB, SNI 28 



Avslutningsvis visas i diagram 6.7 prisutvecklingen för bil- och motorföretag. Företagen 

i denna bransch har sammantaget över de senaste 3-4 åren haft en i likhet med teknikindustrins 

genomsnitt fallande prisutveckling och prisnivån är idag närmast nere på nivån före 

finanskraschen. 

Valutakursen 

Företagens avkastning av verksamheten handlar till stor del om att dels kunna vara konkurrenskraftiga 

internationellt med de produkter och tjänster som erbjuds. Det handlar också om 

att ständigt utveckla de produkter och tjänster som erbjuds för att kunna ligga långt framme 

74 

Index 2005=100, 

h skala 

Diagram 6.7 Producentpriser Diagram bil- 6.7 och Producentpriser motorföretagbil- 

och motorföretag 

10% 

8% 

6% 

4% 

2% 

0% 

-2% 

-4% 


förändring 

Index 2005=100 

-6% 

90 






Index 2005=100, 

h skala 

Index 2005=100 

130 

125 

120 

115 

110 

105 

100 

95 

115 

110 

105 

100 

95

i konkurrensavseende samt att förbättra produktionsmetoder för att vara så effektiva som 

möjligt. Företagens kostnadsmässiga konkurrenskraft internationellt påverkas såväl av de egna 

relativa kostnaderna och produktivitet, men också av växelkurser. 

Om dessa faktorer delvis ligger inom företagens möjligheter att kontrollera, så är påverkan 

från valutakursen, utifrån företagens sätt att se det, en faktor i princip utanför företagets egen 

kontroll. I det kortare perspektivet kan valutans inverkan hanteras genom att företagen valutasäkrar 

sina fordringar eller större utgifter i annan valuta. Man kan också minska exponeringen 

genom att minimera flödena netto. På längre sikt påverkar valutaförändringar ändå företagens 

ekonomiska resultat. 

Från diagram 6.8 framgår att den omfattande förstärkningen av den svenska kronan i förhållande 

till euron inträffade under perioden från mitten av 2009 till slutet av 2010, då kopplat 

till en förbättrad ekonomisk utveckling. Därefter har den svenska kronan varit relativt stabil 

gentemot euron, runt 9 SEK fram till halvårsskiftet 2012. Därefter föll euron kraftigt, med viss 

återhämtning under senare tid trots en försämrad konjunktur. Jämför vi dagens eurokurs, 8,61 

(oktober) med kursen före finanskrisen så är kronan idag betydligt starkare än under 2007, då 

den i genomsnitt låg på 9,25 kronor per euro. 

Som framgår av en jämförelse mellan växelkursen och de relativa producentpriserna är 

sambandet tydligt i förhållande till euron. En starkare krona återspeglas i relativt lägre 

producentpriser i Sverige jämfört med i eurozonen, se diagram 6.8. Diagrammet redovisar 

en starkare kronkurs som en nedåtgående kurva. Det betyder att den svenska kronan 

försvagades kraftigt mot både euron och dollarn under finanskrisen (2008). Därefter 

har kronan stärkts gentemot euron och har sedan början av 2011 varit starkare än före 

finanskrisen. Den ytterligare förstärkningen under sommaren 2012 inträffade som påpekats 

ovan i en period av försämrad ekonomisk aktivitet. Gentemot dollarn har förstärkningen 

av kronan kännetecknats av relativt stora svängningar kring en trend. Denna trend vände 

under sommaren 2011 och därefter har kronan något försvagats i relation till dollarn. 

Normalt säljer företagen i den valuta som gäller på den marknad man säljer produkter till. 

Eftersom den europeiska marknaden är mycket viktig för svenska exportföretag blir 

också kronans kurs gentemot euron allt viktigare. Den effekt som de svenska företagen idag 

känner av, främst från Europa, är påtaglig eftersom den sker under ett ekonomiskt förlopp 

då företagen har en vikande efterfrågan. Den starkare kronan motiveras av att Sverige som 

Diagram 6.8 6.8 SEK/EURO SEK/EURO jämfört jämfört med skillnader med skillnader i producentpriser i producentpriser (PPI) (PPI) 

11,5 

11,0 

10,5 

10,0 

9,5 

9,0 

8,5 

8,0 

Uppdaterat t o m oktober (SEK/EURO) 

1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 2012 

Källa: Eurostat, SCB, Riksbanken 

75 

SEK / EURO, v skala 

BASÅR 1999 = 100 

Relativa producentpriser, 

h skala 

112,5 

110,0 

107,5 

105,0 

102,5 

100,0 

97,5 

95,0 

Källa: Eurostat, SCB, Riksbank

nation utvecklas något starkare än eurozonen totalt sett gör. Effekten blir att konkurrensen 

på en minskande marknad blir allt hårdare, eftersom konkurrensen på den alltmer begränsade 

marknaden ytterligare påverkas av att kronan förstärks. 

Produktivitet 

Följande avsnitt handlar om produktiviteten i svensk teknikindustri och tjänster. Uppgifterna 

är hämtade från SCBs nationalräkenskaper och i ett avslutande avsnitt beskrivs 

revideringar, deflateringseffekter och osäkerheter med denna statistik. Produktiviteten i 

hela tillverkningsindustrin har särskilt behandlats i kapitel 4, där också vissa jämförelser 

med industrin i andra länder gjorts. 

Teknikföretag och tillverkningsindustri 

En sammanställning av utvecklingen i de branscher som ingår i teknikindustrin framgår 

av tabell 6.1 nedan. Åren som föregick finanskrisen var i produktivitetshänseende gynnsamma 

för teknikindustrin. Däremot märktes en försvagning för svensk tillverkningsindustri 

i övrigt redan året innan finanskrisen, det vill säga 2007. I teknikindustrin ökade 

produktiviteten med i genomsnitt 7,9 procent per år under treårsperioden 2005-07. När 

sedan efterfrågan föll samman i finanskrisens spår stod företagen med för många anställda 

i förhållande till den produktion som skulle levereras. Det innebar att produktiviteten 

sjönk kraftigt under 2008-09, eller med drygt 9 procent 2008 respektive drygt 18 procent 

2009. När efterfrågan sedan kom tillbaka ökade företagen produktionen utan att öka 

arbetsinsatsen (eller ökade den förhållandevis lite). Denna konjunkturella återhämtning 

innebar att produktivitetstillväxten i teknikindustrin enligt nationalräkenskaperna ökade 

med drygt 38 procent under 2010. Under 2011 ökade produktiviteten med knappt 8 procent. 

En viktig förklaring till teknikindustrins kraftiga produktivitetsutveckling är bidraget 

från tele- och elektronikindustrin. Tack vare en snabb teknikutveckling och de metoder 

som används vid fastprisberäkning har produktivitetstillväxten i denna bransch varit 

mer än 30 procent per år sedan mitten av 1990-talet. Mellan 2005-07 var genomsnittet 

Tabell 6.1 Produktivitetstillväxt inom tillverkningsindustrin och teknikindustrin, årlig 

procentuell förändring av förädlingsvärde per arbetad timme 

2005- 

2007 

2008- 

2009 

2010- 

2011 

2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 

Tillverkningsindustrin 

C10–33 

6,1 -8,1 13,5 6,8 8,6 2,9 -5,8 -10,3 24,0 3,9 

Tillverkningsindustrin 

exkl. tele C26 

4,9 -10,0 12,4 5,4 7,4 2,2 -6,7 -13,1 22,0 3,5 

Teknikindustrin 

C25-30 och 33 

7,9 -13,9 22,0 8,3 9,3 6,0 -9,1 -18,5 38,1 7,8 

Teknikindustrin 

exkl. tele C26 

5,7 -19,7 21,4 5,3 6,6 5,4 -11,8 -27,0 36,4 8,0 

Metallvaror C25 4,7 -12,4 9,1 3,2 8,4 2,6 -6,6 -17,9 20,5 -1,2 

Tele- och elektronikindustri 

C26 

18,2 9,4 26,6 21,7 21,6 11,5 3,9 15,2 46,1 9,7 

Elmaskiner/ 

elapparater C27 

6,0 -13,6 10,9 10,9 7,4 0,0 -4,2 -22,2 13,2 8,6 

Maskinindustri C28 8,3 -25,3 31,6 9,7 8,0 7,2 -4,9 -41,3 56,7 10,6 

Motorfordon C29 4,7 -32,7 51,8 1,5 4,7 7,9 -29,3 -35,9 100,1 15,2 

Övriga 

transportmedel C30 

Källa: SCB 

4,0 -10,0 -4,2 3,8 -0,9 9,3 -11,2 -8,9 -10,8 3,0 

76

18,2 procent per år. Detta har självklart påverkat hela teknikindustrins genomsnitt. Om 

elektronik- och teleindustrin exkluderas ser vi av tabellen nedan att teknikindustrins 

genomsnittliga produktivitetstillväxt mellan 2005-07 minskar med 2,2 procentenheter, ned 

till 5,7 procent per år. 

Det är dock centralt att förstå att den återhämtningsfas i termer av produktivitet som 

industrin och teknikindustrin befann sig i under främst2010 i allt väsentligt var en 

konjunkturell reaktion på den starkt negativa utvecklingen av produktiviteten under den 

senaste nedgången, se vidare om konjunkturen i kapitel 5. Detta åskådliggörs bäst utifrån 

produktivitetsnivåerna. 

Av diagram 6.9 framkommer att produktivitetsnivån i teknikindustrin år 2011 låg 40 

kronor, eller 10,2 procent, högre än 2007. Om tele- och elektroindustrin exkluderas är 

produktivitetsnivån för resten av teknikindustrin tvärtom 22 kronor lägre än 2007 års nivå, 

vilket motsvarar en nedgång med 5,1 procent. 

Att vara tillbaka på en nivå som uppnåddes redan för 4–5 år sedan är förvisso positivt 

men innebär att flera års produktivitetstillväxt har ”förbrukats” till att återhämta förlorad 

mark i stället för att bygga vidare från de nivåer som redan tidigare uppnåtts.Under 2012 

har konjunkturläget – och därmed efterfrågan – återigen försämrats vilket resulterat i att 

förädlingsvärdet de tre första kvartalen 2012 minskat jämfört med motsvarande period året 

innan. Kvartalsuppgifterna indikerar även att förädlingsvärdet minskat mer än de arbetade 

timmarna, även om uppgifterna är osäkra. Sannolikt är därmed produktivitetsutvecklingen 

återigen negativ. 

Företagstjänster 

Produktivitetstillväxten för de olika sektorer som räknas som företagstjänster redovisas 

i tabell 6.2 nedan. Produktivitetstillväxten för IT- och telekombranschen respektive arkitekter 

och teknikkonsulter går tyvärr inte att räkna fram var för sig eftersom det saknas 

officiella data på den branschnivån i nationalräkenskaperna. 

Företagstjänster totalt uppvisade ett lyft i produktivitetstillväxten under högkonjunkturåren 

2003–2006 jämfört med 1990-talet. År 2007 började produktiviteten att falla, 

Diagram 6.9 Produktivitetsnivåer – fast förädlingsvärde per arbetad timme* 

Diagram 6.9 Produktivitetsnivåer – förädlingsvärde i fasta priser per arbetad timme* 

500 

450 

400 

350 

300 

250 

200 

2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 

Teknikindustrin C25-30 och 33 Teknikindustrin exkl. tele C26 

Källa: SCB 

Källa: SCB 

* Referensår 2011 för det förädlingsvärdet i fasta priser. 

* Referensår 2011 för det fasta förädlingsvärdet. 

77

Tabell 6.2 Produktivitetstillväxt för företagstjänster, årlig procentuell förändring av förädlingsvärde 

per arbetad timme 

2005– 

2007 

2008– 

2009 

2010– 

2011 

trots att det ännu var ett högkonjunkturår för företagstjänsterna. Fallet förklaras främst av 

växande kapacitetsbrist i form av brist på högkvalificerad arbetskraft. Under lågkonjunkturen 

2008–2009 föll produktiviteten med 2,2 procent 2008 och med 0,9 procent 2009. 

Sysselsättningen fortsatte emellertid att öka inom företagstjänster under 2008 och minskade 

endast svagt under 2009. Det förklaras av att konjunkturnedgången var ovanligt kort och 

grund för flertalet företagstjänster under krisen. Flera branscher behövde öka personalstyrkan 

för att möta återhämtningen i efterfrågan, som kom ovanligt snabbt och före industrin. 

Under 2010 tog efterfrågan ytterligare fart samtidigt som sysselsättningen fortsatte att öka 

inom företagstjänster. Produktionsvolymen steg snabbare än sysselsättningen, vilket gav ett 

omslag till en produktivitetsökning på 0,8 procent 2010 och 4,6 procent 2011. 

Revideringar, deflateringseffekter och osäkerheter i nationalräkenskaperna 

I detta avsnitt beskrivs osäkerhet, revideringar och deflateringseffekter i nationalräkenskaperna. 

3 Dessutom utvecklas resonemangen om elektronik- och teleindustrin och varför 

serier redovisas både med och utan denna sektor. Produktivitetsutveckling beräknas genom 

att förädlingsvärdet i fast pris divideras med antal arbetade timmar, varefter förändringstakt 

beräknas. Om uppgifterna för både förädlingsvärde och arbetade timmar är behäftade med 

osäkerhet blir produktivitetsutvecklingen behäftad med än större osäkerhet. 

Vid beräkning av nationalräkenskaper följer Sverige internationella konventioner. Nationalräkenskaperna 

finns både som års- och kvartalsberäkningar. Årsberäkningarna bygger 

på detaljerade underlag och finns för närvarande fram till 2010. Kvartalsberäkningarna 

utkommer knappt två månader efter respektive kvartal och ger en första bild av utvecklingen 

baserat på indikatorer och mer ofullständiga data. Uppgifterna i kvartalsberäkningarna är 

därför mer osäkra och bör tolkas med försiktighet. NR-beräkningarna revideras löpande 

efter att mer fullständiga och tillförlitliga uppgifter kommit in. Ibland är revideringarna 

betydande, särskilt för de senaste preliminära uppgifterna, men kan också vara betydande 

för uppgifter långt bakåt i tiden. På branschnivå är osäkerheterna större än på aggregerad 

nivå. 

Under 2012 har flera stora revideringar gjorts, både av förädlingsvärde och arbetade 

timmar. Jämfört med de preliminära uppgifterna har de negativa produktivitetssiffrorna 

för 2008 och 2009 reviderats ner ytterligare medan den positiva produktivitetsutvecklingen 

2010 har reviderats upp. 

78 

2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 

Företagstjänster* 2,8 -1,5 2,7 4,7 6,2 -2,2 -2,2 -0,9 0,8 4,6 

Data- och informationstjänster 

J62–J63 

5,6 3,1 6,3 15,2 1,8 0,5 5,3 0,9 2,4 10,4 

Ekonomisk och teknisk konsultverksamhet 

M69–M72 

5,4 -9,3 5,4 2,4 12,7 1,5 -11,8 -6,7 6,8 4,0 

Forskning och utveckling 

M73–M75 

Reklam/marknadsföring 

0,6 4,6 6,0 0,4 5,2 -3,6 5,6 3,5 -0,3 12,6 

och annan verksamhet 

inom ekonomi och teknik 

N77-N82 

2,6 1,6 -0,5 4,3 7,1 -3,4 0,8 2,5 -4,6 3,7 

Fastighetsservice och andra 

stödtjänster P85-Q88 

-3,2 1,2 -1,6 -0,5 -0,1 -8,8 1,4 1,0 -2,6 -0,5 

Källa: SCB * SNI-koderna J62-J63, M69-M72, M73-M75, N77-N82, P85-Q88.

I nationalräkenskaperna görs fastprisberäkningar för att särskilja pris- från volymförändring, 

dvs. värden i löpande priser deflateras med prisindex som ska avspegla prisutvecklingen 

för den aktuella produkten. I Sverige deflateras produktionsvärde och förbrukning var 

för sig. Därefter dras förbrukningsvärdet i fasta priser från produktionsvärdet i fasta priser 

och resultatet blir förädlingsvärdet i fasta priser. Detta är en teoretiskt korrekt metod som 

överensstämmer med internationella riktlinjer för hur nationalräkenskaper ska beräknas, 

även om rimligheten i resultatet ibland kan diskuteras. Ett särskilt problem är hur prismätningarna 

beaktar kvalitetsförändringar. Inom tele- och elektronikindustrin har kvalitetsförändringarna 

varit stora i och med den snabba teknikutvecklingen och beräkningarna av 

volymutvecklingen för elektronik- och teleprodukter har diskuterats vid ett flertal tillfällen. 

För att illustrera deflateringseffekterna redovisas förädlingsvärdets utveckling sedan 

mitten av 1990-talet i tabell 6.3. Detta för teknikindustrin med och utan tele- och elektroindustrin 

samt för den sistnämnda sektorn separat. Av tabellen framgår att det fasta 

förädlingsvärdet för tele- och elektroindustrin har ökat från nivån 100 till nivån 11 735 

mellan 1995 och 2010, när utvecklingen beskrivs som en serie där index 1995=100. Under 

samma period har det löpande förädlingsvärdet ökat från 100 till 197. 

Tabell 6.3 Förädlingsvärde i fasta respektive löpande priser, index 100 = 1995 

Teknikindustrin C25–30 och 33 Teknikindustrin exkl. tele C26 Tele- och elektronikindustri C26 

Fast för- Löpande för- Fast för- Löpande för- Fast för- Löpande förädlingsvärdeädlingsvärdeädlingsvärdeädlingsvärdeädlingsvärdeädlingsvärde 

1995 100 100 100 100 100 100 

2000 177 133 131 133 552 135 

2005 255 149 154 144 5 139 177 

2010 

Källa: SCB 

271 154 135 147 11 735 197 

Med anledning av dessa deflateringseffekter redovisas produktivitetsutvecklingen för 

tillverkningsindustrin och teknikindustrin inklusive och exklusive denna bransch i den här 

rapporten. Vid sidan av problematiken med deflatering av elektronik- och teleprodukter 

finns även frågetecken kring hur avkastning på materiella tillgångar, merchanting och 

inkomster från tjänster hanteras i nationalräkenskaperna. 

1 Se mer om detta i nästa avsnitt om produktivitet. 

2 Källa: Teknikföretagens årliga lönsamhetsundersökningar. 

3 Avsnittet bygger till stor del på en fördjupning om osäkerhet och revideringar i nationalräkenskaperna i rapporten Inför 2013 års avtalsrörelse som presenterades 

av industrins ekonomiska råd i oktober 2012. 

79

7. Investeringar 


• Investeringarna i främst maskiner har under de senaste tio åren varit låga inom 

teknikindustrin. Maskintillverkare och metallvaruföretag har exempelvis en klart lägre 

investeringskvot än tidigare. 

• Det finns flera förklaringar till att investeringarna sammantaget fallit kraftigt. En är att 

tele- och elektronikindustrin alltmer består av tjänsteintensiv produktion. 

• Som en konsekvens av färre kollektivanställda har investeringarna per arbetare hållit sig 

mer konstant sedan mitten av 1990-talet inom teknikindustrin. 

• Inom industrin har det skett en påtaglig förskjutning från investeringar i maskiner 

och anläggningar till immateriella investeringar. De immateriella investeringarna har 

i det närmaste fördubblats sedan 1995. Jämfört med flera konkurrentländer har svensk 

industri en större andel immateriella investeringar som andel av förädlingsvärdet. 

• Ett antal stora tillverkningsföretag investerar relativt mycket i FoU i Sverige. Utflyttningen 

inom läkemedelsindustrin märks redan i statistiken. 

• Stora immateriella investeringar är en konkurrensfördel eftersom dessa visat sig bidra 

starkt till en högre produktivitetstillväxt. Även beaktat dessa förklaringar kvarstår att 

industrin och flertalet övriga delar av ekonomin antagligen står inför en period där även 

fysiska investeringar kommer att behöva öka betydligt. 

Industrin investerar allt mindre i maskiner och anläggningar 

Tillverkande teknikföretags investeringar i maskiner och anläggningar har under de 

senaste tio åren gradvis minskat. Nivån har på bara tio år fram till idag minskat från 

över 12 procent av förädlingsvärdet i början av 2000-talet ned till preliminärt knappt 8 

procent 2012. Det finns flera förklaringar till att nivåerna sjunkit. Industrin ser inte ut som 

tidigare, med alltmer tjänster i produktionen. Med en minskad andel tillverkning minskar 

också behovet av fysiska investeringar. Å andra sidan blir det mer investeringar i mjukvaror, 

FoU och andra mer immateriella investeringar. Investeringsbehoven i maskiner och 

anläggningar skiljer sig också starkt åt mellan olika branscher. Bilindustrin investerar 

exempelvis traditionellt väsentligt mer än andra tillverkande teknikföretag i maskiner 

och utrustning och särskilt i jämförelse med tele- och elektronikindustri. Högförädlade 

produkter där komponenter m.m. köps in från andra länder har i flera fall minskat 

investeringsbehoven i den egna verksamheten. Samtidigt är Sverige efter finanskraschen 

inne i en period av stor och genomgripande strukturomvandling vilket påtagligt ökar 

behoven av investeringar över lång tid framöver. I bilindustrin, men också i många andra 

branscher, sker en omställning till nya produkter, nya energisystem m.m. och detta 

förutsätter stora nyinvesteringar. Betydelsen av att investera framåt kan inte nog betonas 

sett till de stora behoven av omställning som finns. 

Att investeringsnivåerna för närvarande är särskilt låga kan kortsiktigt till viss del 

förklaras av konjunkturläget. Investeringarna följer regelmässigt konjunkturen med viss 

eftersläpning, och när produktionen som under det senaste året börjat minska, då släpar 

investeringarna initialt efter. Resultatet är att investeringskvoten (dvs. investeringarnas 

andel av produktions- eller förädlingsvärdet) med denna eftersläpning normalt minskar 

under perioder med lågt kapacitetsutnyttjande. I följande två diagram framgår tydligt hur 

investeringarna svänger med konjunkturen. 

Även om en kortsiktig rätt säker prognos är att investeringskvoterna kommer att ligga 

kvar på låga nivåer den närmaste tiden av rena konjunkturskäl, så kan de låga nivåerna 

uppfattas som oroande när vi ser framåt. 

80

Diagram 7.1 Investeringar 

Diagram 

i maskiner 

7.1 Investeringar 

och anläggningar,procent 

i maskiner och anläggningar, 

av 

förädlingsvärde för procent tillverkande av förädlingsvärde teknikföretag för tillverkande teknikföretag 

14% 

12% 

10% 

8% 

6% 

4% 

2% 

0% 

Procent räknat i löpande priser 

Källa: SCB investeringar i maskiner och anläggningar senaste prognos okt 2012, beräkningar 

Teknikföretagen. Svart linje = genomsnitt 1980- 

2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 2012p 2013p 

Källa: SCB investeringar i maskiner och anläggningar senaste prognos okt 2012, beräkningar Teknikföretagen. Svart linje = 

genomsnitt 1980- 

Nivån på maskininvesteringarna är väsentligt lägre än tidigare. Som framgår av diagram 

7.2 varierade investeringskvoten under lång tid runt ett genomsnitt på 12 procent för 

tillverkande teknikföretag, ända fram till några få år in på 2000-talet. Därefter har investeringskvoten 

legat klart under detta historiska genomsnitt. Under 2012–2013 bedöms kvoten 

ligga kring endast 8 procent. 

En genomgång av utvecklingen i olika branscher och skillnaderna dem emellan kan 

förklara en del av skiftet nedåt under senare år. 

Den bransch som regelmässigt investerar mest i maskiner och anläggningar är bil- 

Diagram 7.2 Låga Diagram investeringar 7.2 Låga i teknikindustrin investeringar i teknikindustrin under flera år under flera år 

80 

70 

60 

50 

40 

30 

20 

10 

0 

Andel företag med fullt kapacitetsutnyttjande 

procentenheter 

Investeringskvot. Årsdata 

Källa: SCB, bearbetning Teknikföretagen. Investeringar i löpande priser i förhållande 

till förädlingsvärde löpande priser 

81 

Investeringskvot 

Kapacitetsutnyttjande plus 4 kvartal 

20% 

18% 

16% 

14% 

12% 

10% 

8% 

6% 

4%

industrin. Här har investeringskvoterna under lång tid uppgått till närmare 20 procent av 

förädlingsvärdet. Investeringskvoten i bilindustrin har också varit oförändrat hög under 

många år. Under 2011 var nivån däremot mycket låg, under 4 Mdr kronor. Nivån väntas i år 

stiga till cirka 5,7 Mdr kronor. Investeringarna hamnar därmed åter i nivå med 2009/2010, 

vilket i allt väsentligt förklarar den förväntade ökningen i investeringskvoten 2012, se 

diagram 7.2. 

Elektronik- och teleindustrin investerade fram till 2000-talets början runt 15 procent av 

förädlingsvärdet per år. Nivån under senare delen av 2000-talet har sedan varit endast runt 

5 procent. Förklaringen är i huvudsak strukturell. Företagen har idag en verksamhet som 

kräver betydligt mindre fysiska investeringar än den tidigare produktionen. 

Även maskintillverkare och metallvaruföretag har numera en lägre investeringskvot än 

tidigare. Nedgången har här varit ungefär som för teknikindustrin totalt, dvs. från en nivå 

runt 12 procent ned till idag 7 respektive 8 procent. 

Nedgången totalt återspeglas således i en likartad nedgång i investeringskvoterna för 

maskin- och metallvaruindustrin, men innefattar även en bilindustri med en jämförelsevis 

hög nivå och en elektronik- och teleindustri som ändrat karaktär under 2000-talet. 

Ett alternativt sätt att beskriva investeringarna i maskiner och anläggningar är att 

relatera dem till det antal personer som mer direkt är kopplade till produktionen, se 

diagram 7.3. 

Diagram 7.3 Investeringar i fasta priser per metallarbetare Tillverkande teknikföretag Sverige 

Diagram 7.3 Investeringar i fasta priser per metallarbetare 

SEK per fasta priser 2005 Tillverkande teknikföretag Sverige 

140 000 

120 000 

100 000 

80 000 

60 000 

40 000 

20 000 

0 

Genomsnitt 

Källa: SCB. bearbetning Teknikföretagen 

1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 2012 

Källa: SCB. bearbetning Teknikföretagen 

Mätt på detta sätt är investeringsaktiviteten mer oförändrad och notera att vi här mäter 

investeringsvolymen per metallarbetare, dvs. räknat i fasta priser. Det bör samtidigt noteras 

att antalet metallarbetare också minskat, se vidare diagram 3.4 i kapitel 3. Så en hel del av 

nedgången i investeringarna i maskiner och anläggningar beror på att andelen produktion 

som kräver sådana investeringar har minskat och att tjänsteinnehållet ökat. 

Vi konstaterar sammanfattningsvis att investeringarna i maskiner och anläggningar är 

låga och att den låga nivån har tydliga förklaringar. De låga nivåerna är därför antagligen 

inte något direkt uttryck för att de signifikant skulle vara för låga sett till den verksamhet 

82

de mer kortsiktigt skall relateras till. Den låga investeringsnivån är till stora delar en 

konsekvens av de förändringar som nämnts ovan. 

När man ser framåt är det ändå lätt att föreställa sig ett kraftigt ökat investeringsbehov 

i både maskiner, anläggningar och immateriellt kapital. Detta gäller särskilt i mer mogna 

industriländer med hög andel utrikeshandel samt kunskapsintensiv tjänsteproduktion som 

Sverige. En omfattande strukturomvandling efter finanskrisen med de omställningar av 

produktion, produkter och produktionssystem som krävs, förutsätter stora nyinvesteringar 

i många branscher, både inom industrin och tjänstesektorn. Signifikant är också att 

investeringskvoterna totalt sett i mogna industriländer är låga, runt 20 procent eller lägre, 

mätt som andel av BNP. 

Att investeringskvoterna samtidigt är betydligt högre i utvecklingsländer, som är i början 

av att bygga välstånd, är inte förvånande. Frågan är dock om inte även industriländerna 

står inför en relativt lång period där investeringarna behöver öka betydligt. Hanteringen av 

nya utmaningar kring klimat, energi och på många andra områden kräver ökade investeringar. 

Under en lång period bakåt har också investeringsbehoven fått stå tillbaka. Därtill 

har man inom industrin under en längre tid haft en ovanligt bra utväxling mellan investeringar 

och ökad produktionsvolym. En hel del talar således för att det kommer att följa en 

relativt lång period där mer investeringar (summan av materiella, FoU, immateriella och 

övriga investeringar) kommer att krävas. Och detta även räknat per producerad enhet. 

Immateriella investeringar allt viktigare för konkurrenskraften 

Immateriella investeringar har fått en allt större betydelse för tillverkningsindustrins 

internationella konkurrenskraft. Från mitten av 1990-talet har industrin markant ökat 

denna typ av investeringar, som alltså rör sig om investeringar i exempelvis forskning och 

utveckling (FoU), IT-lösningar, design, marknadsföring, företagsledning och arbetsorganisation. 

1 Det brukar inom företag kallas ”strategiskt kapital” eller ”kunskapskapital”. 

Förutom att företagen investerar i egen FoU och annat immateriellt kapital som ingår i den 

egna produktionen, består de immateriella investeringarna också av investeringar i tjänster 

från tjänsteföretag vilka specialiserat sig på forskning och utveckling, design, marknadsföring, 

organisationslösningar med mera. 

Tillverkningsindustrins immateriella investeringar har nära fördubblats sedan 1995 i 

förhållande till tillverkningsindustrins materiella investeringar. År 2006 uppgick tillverkningsindustrins 

immateriella investeringar i Sverige till 129 miljarder kronor, vilket var 

nära hälften av Sveriges totala immateriella investeringar det året. Som andel av förädlingsvärdet 

uppgick de till hela 25 procent. 

Enbart för teknikindustrierna maskin-, el och optik- samt transportmedelsindustrin 

uppgick de immateriella investeringarna till hela 83,5 miljarder kronor år 2006, vilket utgör 

hela 65 procent av tillverkningsindustrins immateriella investeringar. 

Jämfört med flera konkurrentländer har svensk industri en större andel immateriella 

investeringar som andel av förädlingsvärdet. 2 En möjlig förklaring till detta kan vara att 

ett antal stora tillverkningsföretag investerar relativt mycket i FoU i Sverige. Detta kan 

betecknas som en konkurrensfördel, eftersom de immateriella investeringarna visat sig 

bidra starkt till en högre produktivitetstillväxt. 

Sverige har bland de högsta FoU-investeringarna som andel av BNP bland OECD-länderna. 

Sverige låg år 2009 på tredje plats, med FoU-utgifter motsvarande cirka 3,5 procent av 

BNP, att jämföra med OECD-snittet på 2,3 procent. 3 Det var företag inom näringslivet som 

svarade för 70 procent av Sveriges totala FoU-utgifter 2009. För denna stora andel är det ett 

fåtal stora multinationella företag i Sverige som svarar för merparten. 4 

Näringslivets FoU, som totalt uppgick till 78,6 miljarder år 2009, var i hög grad koncentrerad 

till läkemedelsindustri, industri för el-, dator-, och optikprodukter samt till transportmedelsindustri. 

FoU-utgifterna inom dessa branscher uppgick till drygt 41 miljarder, 

1 Denna typ av investeringar ligger alltså utanför investeringarna i maskiner, hårdvaror och byggnader. 

2 Se Harald Edquist, IFN, februari 2011, Intangible Investment and the Swedish Manufacturing and Service Sector Paradox. 

3 OECD Science, Technology and Industry Scoreboard 2011. 

4 Se vidare Forskning och utveckling i internationella företag 2009, Tillväxtanalys, december 2011. 

83

eller motsvarande 53 procent av de totala FoU-utgifterna år 2009. Det var också dessa 

branscher som hade högst FoU-intensitet i förhållande till nettoomsättning tillsammans 

med ”rena” FoU-företag, enligt SCB. 5 

De immateriella investeringarna, där alltså FoU-investeringarna utgör en del, har bidragit 

med nära 30 procent till produktivitetstillväxten inom tillverkningsindustrin under perioden 

2000–2006 (Edquist 2011) och ungefär lika mycket till produktivitetstillväxten i hela 

näringslivet 1995–2006. 

Sverige har haft relativt sett starkare tillväxt av den s.k. totala faktorproduktiviteten 

(TFP) än flera andra konkurrentländer, vilket talar för att Sverige har haft ett relativt större 

bidrag från immateriella investeringar till produktivitetstillväxten. 6 Ny forskning har 

kommit fram till att en stor del av den starka produktivitetstillväxten i Sverige från mitten 

av 1990-talet förklaras av immateriella investeringar, som normalt fångas in i TFP. 7 Förutom 

de immateriella faktorerna som nämnts ovan fångar TFP även in hur effektivt produktionsresurserna 

används. 

5 SCB, Appendix till: Forskning och utveckling inom företagssektorn 2009, SM UF 14 SM 1101. 

6 Se vidare Tjänstenäringarnas roll för den ekonomiska tillväxten, Fredrik Bergström, Lena Hagman, Almega/WSP, september 2010. 

7 Se Harald Edquist, IFN, september 2009, Can Investment in Intangibles Explain the Swedish Productivity Boom in the 1990s? 

84

8. Utmaningar 

Under arbetet med rapporten har det blivit allt mer uppenbart att Sverige i det kortare 

perspektivet har att brottas med en lågkonjunktur som sprids till i stort sett hela ekonomin. 

I dagens skuldsatta Europa finns också många direkt akuta mer strukturella problem 

som måste lösas. Om detta har vi skrivet en hel del. I ett längre perspektiv har vi därtill 

identifierat några viktiga frågor som måste hanteras på ett både klokt och offensivt sätt för 

att Sverige ska klara sin position som industri- och kunskapsnation med god intjäningsförmåga 

på internationella marknader. 

Historiskt svaga industriinvesteringar under flera år innan finanskrisen och det kraftiga 

raset för investeringarna inom samtliga sektorer i svensk ekonomi under krisen, väcker 

frågan om hur Sverige ska lyckas återhämta samt förnya den produktionskapacitet som 

behövs för att kunna höja landets potentiella tillväxt. De låga investeringarna under senare 

år har resulterat i att Sveriges möjliga produktionsnivå vid fullt kapacitetsutnyttjande har 

sänkts. Sveriges tillväxt kommer att hamna på lägre nivåer än vid tidigare högkonjunkturer 

och sysselsättningen utvecklas långsammare om vi inte åstadkommer en kraftig ökning av 

investeringsvolymen framöver. Utan betydande investeringar höjs inte produktionsförmågan, 

så att vi kan möta en starkare efterfrågan när konjunkturen vänder uppåt igen. 

För att Sverige ska kunna återvinna sin tidigare högre produktivitetstillväxt, behövs ett 

uppsving för investeringar under en följd av år – i förnyad produktionsteknik, i forskning 

och utveckling och i andra immateriella investeringar. Därtill behövs investeringar i 

kompetensutveckling och i utbildning, som ökar tillgången på den alltmer kvalificerade 

arbetskraft som behövs för en alltmer högteknologisk och kunskapsintensiv produktion, 

inte minst inom i teknikindustri och tjänster. 

Med den mer utdragna lågkonjunktur som förutspås både för industrin och tjänstesektorn 

och med fortsatt låga investeringsnivåer, blir produktivitetstillväxten inom 

näringslivet svag framöver. Exempelvis Konjunkturinstitutet förutspår en betydligt svagare 

produktivitetstillväxt i näringslivet än tidigare. Under den närmaste femårsperioden 2013- 

2017 beräknas produktiviteten i näringslivet öka med i genomsnitt 2 procent per år, jämfört 

med den betydligt starkare tillväxten i produktivitet under den långa perioden 1995–2006. 

Det finns flera förklaringar till varför svensk ekonomi har en lägre potentiell tillväxt 

än tidigare. De senaste årens låga investeringsnivåer för satsningar på forskning och 

utveckling, på ny teknik, tjänsteinnovationer och ersättning av föråldrade produktionssystem, 

bidrar i mindre grad till ökad produktivitet. Dessutom håller fortsatt brist på den 

kompetens som företagen söker, särskilt inom kunskapsintensiva tjänstebranscher, nere 

produktivitetstillväxten. Om tillgången på kompetens inte varit en flaskhals inom främst 

tjänsteproduktionen skulle produktiviteten varit högre. 

Nivån på maskininvesteringarna inom teknikindustrin är väsentligt lägre än tidigare, 

vilket inte enbart kan förklaras av finanskrisens och den innevarande lågkonjunkturens 

effekter på investeringarna. Teknikindustrins investeringskvot låg under lång tid runt ett 

genomsnitt på 12 procent en bit in på 2000-talet, men har därefter legat långt under detta 

historiska genomsnitt. 

Efter de låga investeringarna under åren innan finanskrisen, och det ras som sedan följde 

av finanskraschen, och nu med en utdragen lågkonjunktur, är investeringsbehoven omfattande. 

Det kommer att krävas kraftigt ökade investeringar i maskiner, anläggningar och i 

immateriellt kapital framöver för att återvinna produktionskapacitet, höja tillväxtförmågan 

och inte minst, för att stärka teknik- och tjänsteproducenternas konkurrenskraft. Detta gäller 

särskilt för mer mogna industriländer som Sverige, med hög andel utrikeshandel samt 

kunskapsintensiv tjänsteproduktion. 

Svensk ekonomi befinner sig, tillsammans med andra länder i västvärlden, i en omfat- 

85

tande strukturomvandling efter finanskrisen med de omställningar av produktion, 

produkter och produktionssystem som krävs. Det förutsätter stora nyinvesteringar i många 

branscher, både inom industrin och i tjänstesektorn. Här är det nödvändigt att miljö- och 

klimathänsyn tas i ökad omfattning, vilket samtidigt ställer stora krav på en fortsatt 

kunskapsuppbyggnad mellan klimatfrågor, tekniska lösningar och långsiktiga miljöfrågor i 

vid bemärkelse. Sverige står också inför nya utmaningar i frågor som infrastruktur, energiförsörjning 

och på många andra områden som alla förutsätter stora investeringar. Sveriges 

teknikindustri och tjänster är särskilt lämpade att anta flertalet av dessa stora utmaningar. 

Utmaningarna kring investeringarna kompletteras av utmaningen kring arbetskraftens 

kompetens framöver. Den ekonomiska politiken har under de senaste åren fokuserat på 

att öka arbetskraftsutbudet numerärt, men har i allt för liten utsträckning tagit hänsyn till 

efterfrågan på arbetskraft och vilka insatser som krävs från individer, företag och samhälle 

för att också hantera de kvalitativa aspekterna av framtidens arbetskraftsförsörjning. 

Effekten har blivit en hög arbetslöshet samtidigt som företagen har svårt att rekrytera den 

kvalificerade personal de behöver. 

Sverige står inför flera stora utmaningar på väg mot en alltmer högteknologisk och 

kunskapsintensiv produktion. För att kunna fortsätta framåt, där exporten är tillräckligt 

konkurrenskraftig och där jobben växer med ett ökat tjänsteinnehåll, behövs både ett 

omfattande investerings- och kunskapslyft i svensk ekonomi. Ett första steg är att både 

arbetsmarknadens alla parter och beslutsfattare i svensk politik kommer till insikt om vilka 

utmaningarna är, agerar och arbetar tillsammans för att vi i Sverige ska klara dessa stora 

utmaningar. 

86

Ekonomiska förutsättningar inför avtalsrörelsen ... - Teknikföretagen

Transform your PDFs into Flipbooks and boost your revenue!

Ekonomiska förutsättningar inför avtalsrörelsen ... - Teknikföretagen

Transform your PDFs into Flipbooks and boost your revenue!

Delete template?

Save as template ?