Augusti - OKG AB
Augusti - OKG AB
Augusti - OKG AB
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
INNEHÅLL<br />
Krönika ............................................2<br />
Projekt Kent .....................................3<br />
KSU ............................................. 4-5<br />
VHI ............................................... 6-7<br />
I centrum ................................... 8-11<br />
Utvecklingsresan ..................... 12-13<br />
KRO ...............................................14<br />
E.ON Generation ...........................15<br />
Säkerhetskultur på <strong>OKG</strong> ......... 16-17<br />
Mitt liv som komponent .................18<br />
Personalnytt ..................................19<br />
6-7<br />
16-17<br />
4-5<br />
Omslagsbilden:<br />
VD Johan Svenningsson hälsar de<br />
tyska kollegorna Michael Bongartz och<br />
Rolf Wedemeyer välkomna till <strong>OKG</strong>.<br />
8-11<br />
I detta nummer av Kärnpunkten<br />
Får vi veta vad det innebär att vara<br />
VHI, vad KSU gör, vad som händer<br />
i arbetet med <strong>OKG</strong>s säkerhetskultur<br />
samt hur det gick för Nils-Erik<br />
Setterstål och Torbjörn G Karlsson<br />
på WANO-konferensen i Paris.<br />
Det kan konstateras att jag är jämngammal<br />
med <strong>OKG</strong>, alltså född 1965 och<br />
att jag därmed nu har nått den yngre<br />
medelåldern. Är visserligen lite tröttare nu<br />
än förr, men kan fortfarande leverera när<br />
det gäller. Så här mitt i livet är det lätt att<br />
refl ektera över åldern. Man brukar ju säga<br />
att varje ålder har sin tjusning och i mitt<br />
fall skulle jag vilja dela in mitt vuxna liv i<br />
femårsperioder:<br />
Från 15 till 20 år var jag full av entusiasm<br />
och energi. Det var full fart framåt<br />
som gällde. Ett och annat misstag gjordes,<br />
men också ett och annat rätt. Man skulle<br />
kunna säga ”fort men fel”, men det var ju<br />
inga större problem då felen fi xades till av<br />
bara farten.<br />
Från 20 till 25 år hade jag lärt mig av<br />
mina misstag och var fortfarande full av<br />
entusiasm; utvecklingen gick riktigt bra.<br />
Det var kul att arbeta och leverera. Kände<br />
inte ens till ordet ”rutinarbete” – allt var<br />
fortfarande nytt och roligt.<br />
Från 25 till 30 år hade jag varit med<br />
ett tag och det mesta rullade på bra. Min<br />
rutin och erfarenhet började vägleda mig,<br />
men det fanns saker som dök upp som<br />
fortfarande var nytt för mig. Ibland var<br />
det stressande, men framförallt sporrade<br />
det mig.<br />
Från 30 till 35 år omvärderades föregående<br />
tidsperiod en smula. Det var nu<br />
som jag verkligen kunde saker och ting.<br />
Ordet rutinarbete började få en innebörd<br />
för mig. Jag började känna igen uppgifter<br />
från tidigare år. ”Repetition är lärandets<br />
moder” var det dock någon som sade och<br />
saker började därmed sitta långt in i ryggraden.<br />
Periodvis gick det på autopilot, det<br />
vill säga jag behövde egentligen inte tänka<br />
när jag utförde dem.<br />
Från 35 till 40 år började jag i viss mån<br />
tappa entusiasmen i vardagen. Irritationen<br />
över detaljer som blivit ”måsten” och<br />
byråkrati växte. Jag försökte hitta genvägar<br />
för att underlätta vardagen samtidigt<br />
som brandkårsutryckningarna fi ck mig<br />
Utges av<br />
<strong>OKG</strong> Aktiebolag<br />
572 83 Oskarshamn<br />
0491-78 60 00<br />
En villrådig medelålders<br />
mans funderingar…<br />
att tända till – jag levde upp varje gång de<br />
inträff ade. De gav mig energi och glädje<br />
att överleva vardagen till nästa utryckning.<br />
Från 40 till 45 år gladdes jag åt att<br />
jag fortfarande kunde leverera när det<br />
verkligen gällde, särskilt vid brandkårsutryckningarna.<br />
Jag hade dessutom erfarenheten<br />
och kompetensen att kliva in<br />
och tala om var skåpet skulle stå, särskilt<br />
som min erfarenhet aldrig hade varit<br />
större och alltså mycket större än många<br />
yngre och påfrestande kollegors … Men<br />
belastningstopparna kostade på. Efter<br />
varje utryckning behövde jag vila upp mig<br />
och få återgå till den där vanliga lunken<br />
för att återhämta mig. Jag började fokusera<br />
på detaljer och hur saker fungerade<br />
i min egna lilla ”box”. Försökte samtidigt<br />
begränsa min värld från yttre påverkan;<br />
detta så att det skulle bli lättare att vila<br />
upp sig inför nästa utryckning. På så vis<br />
behövde jag ju inte anstränga mig för att<br />
omvärdera vad jag redan kunde och visste.<br />
Inte heller behövde jag omvärdera hur<br />
saker och ting hängde samman för med<br />
min erfarenhet visste jag ju redan det.<br />
Möjligtvis kunde jag sträcka mig till att<br />
tala om för andra hur de borde göra, men<br />
varför skulle jag lägga energi på det?<br />
Från 45 till dags dato känner jag att det<br />
börjar bli dags att bestämma sig. Antingen<br />
välja minsta motståndets väg i väntan på<br />
pension eller ta tag i livet. Att ta tag i livet<br />
behöver inte innebära att börja om på nytt<br />
utan att eftersträva känslan av att fi nna<br />
behag i den tid man lever. Att motverka<br />
åldrandet är en omöjlighet, men ett sätt<br />
att försäkra sig om en god framtid kan<br />
vara att resa sig upp ur soff an och börja<br />
hålla kroppen igång genom olika former<br />
av träning. Det valet är mitt och jag gör<br />
det – så min omgivning gör säkrast i att<br />
räkna med mig för lång tid framöver!<br />
Den omedelbara frågan är därmed; vilket<br />
val gör du?<br />
Ken Stenman<br />
Ansvarig utgivare<br />
Anders Österberg<br />
0491-78 63 54<br />
anders.osterberg@okg.eon.se<br />
Redaktör<br />
Ida Skoglund<br />
0491-78 64 68<br />
ida.skoglund@okg.eon.se