Jerusalemsfararna - Läs en bok

han bor ensam. Hans hustru, som följt honom hela livet
ända sedan barn domsåre i Jerusalem, har lämnat honom
på ett mycket tragiskt sätt efter flera år på ett vårdhem.
Och i juli 1981 avled hans dotter Erika hastigt,
bara 49 år gammal. Mellan far och dotter fanns en varsam
förtrolighet, som kom av att de var offer för samma
öde. Jag har bett honom visa mig en olivlund — en av
de få som ännu finns kvar i Manteca-distriktet, där olivodlingens
tid är förbi. Vi har kört ett gott stycke på de
raka asfaltvägarna — han kan vägen, han brukar åka hit
ibland. .. och när han nu står där i den silvergrå skuggan
tar jag en bild av honom: den bilden kunde lika gärna
ha tagits på en kulle i Jerusalem. Lind berättar om sitt
arbete med att skriva ner sina minnen. Två gånger har
han förlorat alla sina anteckningar och dagböcker och
det har naturligtvis försvårat arbetet, men han ger inte
upp:
— Det är individernas hängivenhet, trots de nästan
oövervinneliga svårigheterna och förödmjukelserna,
som borde skildras — den religiösa fanatismen dog med
den första generationen, säger han. Hur dessa goda enkla
människor levde och arbetade i Den heliga staden är en
saga jag har försökt levandegöra.
Lind skriver och talar engelska — svenska lärde han
sig egentligen aldrig som barn: han har lärt sig litet som
vuxen. Men engelska talade man alltid, också i Jerusalem.
Och Lind talar också arabiska flytande.
Linds berättelse handlar om hur 37 människor — män,
4
kvinnor och barn — för över 80 år sedan huvudstupa
gav sig av från en okänd liten by i Sverige — lämnade
allt de hade och reste till Jerusalem för att invänta Herrens
återkomst där. Om hur de hamnade i djup misär,
fångade i en fanatisk religiös diktatur, utbiottade i ett
främmande land, vars språk de inte förstod och vars klimat
de inte tålde. . . många av dem dog efter bara några
år. Men det är samtidigt berättelsen om Den heliga staden
under nära 50 år. Om muslimer, kristna och judar.
På ett förunderligt sätt har Lars Lind behållit sin livskraft
helt obruten genom alla åren, alla strapatserna, alla
missräkningarna. . . kanske är han den ende av
‘‘Jerusalemsfararna” som gjorde det. När han ser tillbaka
minns han nästan varje detalj, kan placera in allt i
ett sammanhang.
Manteca är en liten stad med räta gator och låg villabebyggelse,
ett farmarcentrum som ännu har en viss
nybyggarprågel. Linds villa ligger på en hörntomt. Han
har en avskild liten swimmingpool, som han badar i varje
morgon året om, även på vintern då det kan vara ganska
kallt här i norra Californien. Han håller ofta till där på
bakgården — sitter i en trädgårdsstol ensam med sina
tankar.
Lind fyllde fem år månaden efter ankomsten till Jerusalem.
Minns han över huvud taget någonting av sina
första år i Sverige?
— Ja, säger han. Jag minns faktiskt skogen längs älvstranden.
Och jag minns några andra saker, men jag är
5