Hannah_Widell_sex_and_the_mammaliv_provlas - Printz Publishing

printzpublishing.se

Hannah_Widell_sex_and_the_mammaliv_provlas - Printz Publishing

Jag svarade ärligt att det är klart att vi måste ge det här ett

försök. För vem kan tacka nej till att testa den stora kärleken?

Inte jag.

Ett år senare stod jag brud höggravid, precis som du önskade.

Allt gick så snabbt och inget fel med det – men jag hann

inte med. Jag tappade bort mig själv på vägen mot att bli vuxen.

När jag plötsligt stod i en bostadsrätt i Vasastan med en

nyfödd bebis, katt och bonusbarn, och när mannen jag hade

gett upp allt för fullständigt ballade ur såg jag ingen annan utväg

än att försöka överleva. Rädda det som var vi och försöka

se till att allt var så bra som möjligt, åtminstone utåt.

Efter första svängen av fullständig katastrof och i mitt beslut

att inte lämna min man gjorde jag som jag tror att de

flesta gör: jag isolerade vår lilla familj. Ingen skulle kunna ställa

frågor eller komma nära, för jag visste att en endaste liten

fråga skulle rasera allt. Jag klarade inte av att berätta om hur

du hade bedragit mig, dragit i väg utomlands för att tillbringa

tid med din nya tjej och lämna mig och vår lilla bebis kvar

helt ensamma. Jag byggde upp en verklighet som inte fanns.

För den som var på riktigt var så skitig.

Jag hade varit den tuffa tjejen som sa ifrån och visste hur

man skulle bli behandlad. Men i allt det här var jag tjejen

som tydligen accepterade otrohet, hårda ord och ett liv där jag

aldrig hade någon aning om hur kvällen skulle sluta. För det

mesta gick du ut på krogen och jag och mitt lilla bebisknytt

somnade nära intill varandra. För där i mörkret under det

varma täcket kunde inget ont hända oss.

Det går att bygga upp vilken fasad som helst – under en

tid. Jag insåg det inte själv, men jag rustade mig och mitt

barn för den stora flykten. Jag visste att separationen skulle bli

outhärdlig och jag visste att jag var tvungen att förbereda mig

på det allra värsta. Jag sörjde. Varje måndag gjorde jag planer

för hur det skulle gå till. Stannade vid tanken på att jag inte

skulle få ha mitt barn hos mig alltid. Lappade ihop mig själv

i allt och fortsatte. Undrade om man någonsin visste när det

var nog.

9

More magazines by this user
Similar magazines