Här - Axelsson & Jansson Media AB

JON FÄLT
plats till en kostnad av 37,50 kronor för biljetten. Han är
framme strax efter 7, lagom för att checka in. Ibland kan
han inte resrouten, bara på ett ungefär. Men när flyget
lyfter klockan 8 på väg mot Bergen eller andra spelningar
ute i Europa, USA, Sydamerika och Kina, vet han.
– Har jag varit hemma länge känns det stimulerande
och kul att åka, efter några dagar är jag ju tillbaka igen.
Då kan han fälla en tall på tomten eller äntligen komma
igång med golvet i det gamla husets hall, ett prioriterat
projekt som måste vara klart till vintern för att ge dräglig
temperatur i det angränsande köket. Det är en tillvaro
som passar Jon Fält.
– Jag lever ett bra liv. Det är dynamiskt. Jag växlar mellan
spelningar och att vara med familjen och arbeta med
olika projekt hemma, som att bygga, avverka träd på
tomten eller brygga mitt eget öl i källaren.
Vid 30 års ålder är trumslagaren Jon Fälts mål i livet
att förena rollen som pappa med den som professionell
musiker, ständigt på resande fot.
– Är man som jag hängiven denna konstart är det lätt
att förlora sig i den. Då måste man vara medveten om
risken att man lätt blir en enkelspårig kuf, en person som
inte tycker någonting annat är viktigt. Men jag vill inte
offra något av det jag älskar. Jag vill finnas till både för
min familj och för min musik.
NÄR JON FÄLT VAR LIKA GAMMAL som sin dotter Linnea
spelade han på sin första egna trumma. Han fick den
på sin 2-årsdag, en vit golvpuka av märket Levin, med en
pukstock därtill. Presenten överlämnades av föräldrarna
Annika, pianist, och Bertil Fält, saxofonist, båda musiklärare
vid Sandvikens musikskola. De visste vad ett så litet
barn kunde gilla.
Lille Jon bankade på trummorna och fortsatte med
det när han växte sig större även om han testade både
piano, gitarr och trombon under tidiga år. En dag hittade
Bertil Fält en annons i tidningen Arbetarbladet. Den gällde
ett komplett trumset av märket Tama Swing Star som
utbjöds till försäljning för ett överkomligt pris. Han be-
4
”Jag lever ett bra liv. Det
är dynamiskt. Jag växlar
mellan spelningar och
att vara med familjen
och arbeta med olika
projekt hemma.”
stämde sig för att köpa det trots att det var smutsigt och
överspillt med läsk. Far och son skruvade isär och gjorde
rent alla delar och plockade ihop det igen. Skinande rent
såg nyförvärvet nytt ut och den nu 8-årige sonen var nöjd
med sitt alldeles egna kompletta trumset som blev det
självklara instrumentvalet när det var dags att börja musikskolan
i tredje klass.
FÖRUTSÄTTNINGARNA FÖR JON FÄLTS musikaliska
framtid var de allra bästa. Musikbegåvad, förstås, född
med öra för rytm och tonhöjd och med ett intresse för
att lära sig, fick han dessutom en gedigen inskolning i
musicerandet.
Ett aktivt musikliv i hemstaden Sandviken och i regionen
myllade för uppväxten av en ny generation jazzmusiker.
En viktig händelse var att några pådrivande jazzpersonligheter,
med trumpetaren Arne Eriksson i spetsen,
hade grundat amatörstorbandet Sandviken Big Band
1968. Här var Bertil Fält högst aktiv som saxofonist,
arrangör och även kapellmästare. Och för att sörja för
återväxten i storbandets olika instrumentsektioner startade
han, tillsammans med musiklärarkollegan och trumpetaren
Åke Björänge, Sandviken Small Band 1976. I
1990 års upplaga av bandet hade 21 ungdomar i åldrarna
10–14 år anmält sig, bland andra Bertils och Åkes söner,
Jon på trummor och Jon-Erik på trumpet.
– Den goda storbandskulturen i Sandviken påverkade