DEN SVENSKA MODELLEN - TCO

tco.se

DEN SVENSKA MODELLEN - TCO

Den SvenSka MoDellen


Förord

Det finns ett växande intresse, både nationellt och internationellt, för den

svenska modellen. Vi möter allt fler människor och organisationer från andra

länder som vill lära sig mer om vår samhällsmodell. Det är förståeligt. Sverige

raknas högt på de flesta av de numera så populära rankinglistor, som jämför

länder i olika avseenden. Några hävdar till och med att Sverige har löst de

flesta av de många samhällsproblem som olika länder brottas med. Så är

självklart inte fallet.

Jag är övertygad om att den svenska modellen måste utvecklas framöver.

Den lämnar efter sig ett ökat antal problem som den inte förmått lösa. Att

identifiera dessa problem samt finna lösningar på dessa är huvuduppgiften

framöver.

Dessutom är det inte möjligt att kopiera en samhällsmodell. Många av de

faktorer som utgör grund för den svenska modellen ges av vår speciella

historia och förhållanden som ligger långt tillbaka i tiden. Andra länder har

andra erfarenheter och därmed ett annat utgångsläge.

Detta till trots hoppas jag att skriften kan tjäna som ett gott underlag för

debatten om hur samhället skall utvecklas i vårt land och i andra länder.

Den svenska modellen ges av olika aktörer olika definitioner. Vi tror att vi i

denna skrift berör dess olika aspekter. Eftersom TCO är en facklig

organisation är dock, av naturliga skäl, ges de delar som berör partssystemet

störst utrymme.

Sture Nordh

TCOs ordförande

1


Inledning

Den svenska modellen var inget snabbygge

Den växte långsamt fram, från det tidigare 1900-talets fackliga strider, över

många år av socialt reformarbete fram till våra dagars jämställdhets- och

familjepolitik. I dag är alla politiska partier i Sverige överens om att den

svenska modellen fungerar.

Modellen kombinerar flexibilitet för företagen med trygghet och inflytande

för de yrkesverksamma. Den ger tydliga spelregler och förutsägbarhet och

har gjort svensk ekonomi konkurrenskraftig. Inget annat system har visat sig

vara bättre för stabilitet och tillväxt.

Modellen vilar på fyra ben: starka fackföreningar, flexibel arbetsrätt, aktiv

arbetsmarknads- och familjepolitik och generell välfärd.

Sverige har hög utbildningsnivå, ett utbrett samarbetsklimat, hög

teknikmognad, god jämställdhet, effektiv offentlig sektor med unik öppenhet,

bra infrastruktur, hög välfärd och relativt små sociala klyftor. Öppenhet mot

omvärlden, i frihandelsavtal och på andra sätt, har varit en genomgående

politik.

Självständigheten hos arbetsmarknadens parter är själva grundbulten i

modellen. Kollektivavtalet är det viktigaste instrumentet. I centrala och lokala

avtal förhandlar arbetsgivare och fackförbund tillsammans om villkoren på

den svenska arbetsmarknaden och i enskilda företag. De anställda är med och

tar ansvar också för företaget. Staten lägger sig inte i. Den kan sätta upp

ramar genom arbetsrättslagar, men parterna har ansvaret. Staten omvandlar

inte parternas avtal till lagstiftning – vilket är praxis i många andra länder –

utan de svenska kollektivavtalen är civilrättsliga och står på egna ben. Det

finns ingen statlig arbetsmarknadsinspektion som övervakar att avtalen följs.

Att avtalen följs är parternas ansvar. Det svenska kollektivavtalssystemet ger

utrymme för flexibilitet genom att man slipper den byråkrati och de politiska

låsningar som ofta finns i lagstiftningsprocesser.

Trygghetssystemen ger förutsättningar för nödvändig omställning och

förändring. Deras system i form av omställningsavtal, arbetslöshetsförsäkring,

med mera innebär att arbetstagarna ofta kan acceptera strukturella

omvandlingar, och ofta själva är med och beslutar om dem genom sina

fackliga organisationer.

Jämställdhet mellan kvinnor och män ska genomsyra all verksamhet. Det är

en rättvisefråga, men är också viktigt för en positiv utveckling av samhället.

Det föds fler barn i ett jämställt samhälle visar en analys TCO har gjort.

Jämställdheten ger därmed långsiktigt bättre möjligheter att öka arbets-

2


utbudet. Sverige tillhör de länder där befolkningsutvecklingen ter sig relativt

gynnsam och därmed förutsättningarna för den långsiktiga tillväxten.

Det finns hot mot den svenska avtalsmodellen. Trygghetssystemen urholkas

när arbetslöshetsersättningen har sänkts. Arbetsgivarnas intresse av att träffa

avtal försvagas om medlemsantalet sjunker. Om staten eller EU intervenerar

och reglerar villkor med lagar och direktiv så försvagas den fria förhandlings-

och avtalsrätten.

Andelen fackligt organiserade har minskat de senaste åren. För att kunna

rekrytera nya medlemmar, och behålla de man har, måste facken göra värdet

av det fackliga medlemskapet tydligare för fler. Det innebär att facken måste

vara mera närvarande på arbetsplatsen och stötta individerna, delta i

diskussionerna om yrkenas och verksamheternas utveckling, ställa krav på

arbetsgivaren och se till att lagar och avtal följs. Det är avgörande att det

finns utrymme och möjlighet för de förtroendevalda att fullfölja detta

uppdrag.

3


Ingrediens 1:

Starka och fria fackföreningar, som levererar hyggliga

reallöner, men också lönsamma företag

Frivilliga avtal mellan fackliga organisationer och arbetsgivare,

kollektivavtal, skapar stabilitet på arbetsmarknaden. De ger tydliga

spelregler och förutsägbarhet. Arbetsgivaren garanteras arbetsfred,

arbetstagaren får inflytande genom förhandlingar. Omställningsavtalen

borgar för trygghet vid strukturomvandlingar och driver på

nödvändig utveckling.

Modellen kombinerar flexibilitet för företagen med trygghet och inflytande

för de yrkesverksamma. Systemet har visat sig bidra till stabilitet och tillväxt.

Avtalen har gjort att svensk ekonomi är konkurrenskraftig.

Modellen bygger på samförstånd mellan arbetsgivare och arbetstagare. I

stället för att ta till konfliktvapnet sätter sig parterna ned och förhandlar.

Arbetstagarparten har rätt att begära förhandling om vilken fråga som helst

på arbetsplatsen.

Grunden för fackföreningarnas legitimitet är att anslutningsgraden är hög.

Cirka 75 procent av alla löntagare – även tjänstemän – är anslutna till en

fackförening. Arbetsgivarna är i sin tur anslutna till arbetsgivarorganisationer.

Detta partsystem har skapat en samförståndsanda, där parterna förhandlar sig

fram till lösningar, som är godtagbara för alla.

Fackförbunden växte fram under häftig kamp i början av 1900-talet.

Företagens organisation bildades 1902. Redan 1906 gjordes den första stora

kompromissen mellan arbetsgivare och arbetstagare. Då beslöts att

föreningsrätten skulle skyddas – alltså rätten att bilda fackföreningar -

samtidigt som regler infördes i kollektivavtalet om att arbetsgivaren hade rätt

att ensam leda och fördela arbetet och att anställa och avskeda.

En lagstiftning om kollektivavtal kom till 1928 och år 1938 slöts ett avtal

mellan arbetsgivare och arbetstagare, kallat Saltsjöbadsavtalet, där man beslöt

att själva reglera villkoren på arbetsmarknaden, för att undvika lagstiftning.

Staten har inte mandat att lägga sig i förhandlingarna, utan villkoren

förhandlas fram genom frivilliga överenskommelser mellan parterna. Även

strejk- och lockouträtten tillhör parterna. Grundbulten i den svenska

modellen var född. Idag, år 2008, förhandlas om ett nytt Saltsjöbadsavtal.

De olika fackföreningarna i Sverige är anslutna till organisationerna LO,

TCO eller Saco. LO organiserar förbund där arbetare är anslutna, TCO och

Saco tjänstemän och akademiker. För närvarande har TCO och Saco

4


tillsammans 1,8 miljoner medlemmar, medan LO har något färre. Närmare

90 procent av arbetstagarna omfattas av kollektivavtal.

TCO och Saco är partipolitiskt obundna, medan LO:s förbund står nära det

socialdemokratiska partiet.

Den fackliga rörelsens mål var och är att förbättra arbetsförhållanden och se

till att arbetstagarna fick en skälig andel av de värden som skapades i

företagen. Detta har man också lyckats med.

Kollektivavtalen innebär att de grundläggande villkoren för individernas

anställning, inflytande, med mera är reglerade under avtalsperioden. En

arbetsgivare är förhindrad att anställa någon till lägre lön eller sämre villkor

än vad avtalet anger. Någon lagstiftning om minimilöner behövs alltså inte.

Dock kan det finnas kollektivavtal som har bestämmelser om minimilön. När

kollektivavtalet är i kraft, är strejker och konflikter inte tillåtna förutom

sympatiåtgärder. Arbetsgivarna garanteras arbetsfred genom kollektivavtalen.

Den fackliga styrkan bygger på medlemmarnas förtroende och engagemang.

Försvinner förtroendet tappar fackföreningen sin legitimitet. Därför måste

kollektivavtalen hela tiden utvecklas och individernas möjlighet att påverka

sin konkreta situation utökas. Kollektivavtalen är de viktigaste instrumenten

för gemensam påverkan av anställningsvillkoren för löntagare.

Båda parter vinner på fasta spelregler på arbetsmarknaden och på

förutsägbarhet i tillvaron. Fackets roll som värnare av kollektivavtalsmodellen

uppfattas som positiv.

Kollektivavtal sluts idag på branschnivå, men med stora skillnader mellan

centralorganisationerna. Bland LO:s medlemsförbund eftersträvas en

samordning vad gäller lönekraven. De flesta förbund inom tjänstemannafacken

tillämpar centrala branschavtal, men där många avtal för akademikerorganisationerna

saknar fastställda lönenivåer och således bygger på

individuella överenskommelser. En väsentlig del av lönerna fastställs mellan

arbetsgivare och den lokala fackliga organisationen.

Kollektivavtalen ger, förutom löner, den enskilde ett grundläggande skydd i

arbetslivet. Fackföreningarna arbetar med trygghet vid sjukdom och

arbetslöshet, pensioner och anställningsskydd, med inflytande över arbetsorganisation

och arbetsmiljö, med arbetstidens förläggning, och med möjligheter

till professionell utveckling och kompetensutveckling.

I Sverige kan nästan alla arbetsrättsliga lagar ersättas med kollektivavtal. Fack

och arbetsgivare kan alltså anpassa lagreglerna till de villkor och

förutsättningar som olika branscher har. Arbetsrätten blir därför mycket

5


flexibel. När ett kollektivavtal har slutits på ett företag, gäller det alla

anställda, oavsett om de är medlemmar i fackföreningen eller inte. Alla

arbetstagare får nytta av de förbättringar fackförbunden förhandlat fram.

Lagen om medbestämmande i arbetslivet, MBL, kom år 1977. Då fick

arbetstagarna utökade möjligheter till insyn och inflytande i företagens

verksamhet genom förhandlingar med arbetsgivaren. Den fackliga organisationen

kan driva sina krav, men beslutsrätten ligger hos arbetsgivaren.

Avtal kan träffas på olika nivåer, lokalt eller centralt. En tvistelösningsmodell

finns för de frågor avtalen reglerar. Om en part bryter mot avtalet kan

motparten begära tvisteförhandlingar, som kan föras både lokalt och centralt.

I sista hand kan tvisten föras till Arbetsdomstolen, där båda parter är

representerade.

I löneförhandlingarna har fackföreningarna gått med på att ställa krav som

ligger inom inflationsmålets ramar. De har också accepterat höga vinster,

som använts till investeringar och utveckling av företagen. Ett hot mot detta

är om företagens ökade krav på lönsamhet bara leder till ökad avkastning för

ägarna och inte till investeringar för framtida produktion.

Arbetstagarparten är en aktiv part i strukturomvandling och utveckling. Ofta

har löntagarna och deras organisationer varit pådrivande i strukturomvandlingsprocessen,

där de utbyggda trygghetssystemen fungerar som

stöd för den enskilde som måste finna ett nytt arbete.

Omställningsavtalen i kollektivavtalen gör det också lättare, för både

arbetsgivare och arbetstagare, att genomföra omstruktureringar, rationaliseringar

eller nedskärningar vid olönsamhet. Ett trygghetsråd, som ofta är en

stiftelse ägd av båda parter, träder in och lämnar stöd till arbetstagare som

blir av med jobbet. Företagen avsätter löpande medel i procent av

lönesumman. Den uppsagde får ekonomisk kompensation och kvalificerad

hjälp att hitta nytt arbete. Trygghetsråd eller motsvarande finns på alla

sektorer av arbetsmarknaden, utom den kommunala.

Facken i Sverige har med andra ord investerat en del av löneutrymmet i andra

saker än högre löner. Det har facken gjort därför att man har bedömt att det

har varit viktigt för arbetstagarna och en fördel för samhället.

Sverige har alltid legat öppet mot omvärlden och verkat för frihandel och

mot skyddstullar och stängda gränser. Denna inställning har påskyndat en

nödvändig omstrukturering, från jordbruksland till industriland, från

industriland till ett land där tjänstesektorn får allt större betydelse.

6


Diagram 1

Förändring av antal sysselsatta vid arbetsställen som bildats och lagts ned

samt förändrats storleksmässigt under 2003

Källa: TCO: TCO granskar, nr 10 2006, s. 34

Arbetsställen läggs ner och nya kommer till i en ständig strukturomvandling.

Diagram 1 visar att närmare en halv miljon anställda bytte arbete under 2003

i Sverige. Det är en hög siffra jämfört med andra länder.

7


Ingrediens 2:

En stark, men flexibel arbetsrätt

Det finns ingen motsättning mellan konkurrenskraftiga företag och

trygghet för arbetstagarna. Det visar den svenska modellen. Arbetsrätten

bidrar till hög produktivitet och hög sysselsättning, när den kan

anpassas i centrala och lokala kollektivavtal till arbetsgivares och

arbetstagares behov i olika branscher. Det är inte möjligt med en

lagstiftning.

Redan 1906 hade ett avtal slutits mellan arbetsgivare och arbetstagare, som

gav arbetsgivaren rätt att ”fritt antaga och avskeda” arbetstagare, mot att

arbetstagarna fick organisera sig i fackföreningar. Under årens lopp har

avtalet förhandlats om och lagar tillkommit, som inskränkt arbetsgivarens rätt

att avskeda. År 1964 infördes krav på en saklig grund för uppsägning.

År 1974 kom Lagen om anställningsskydd, LAS, efter många års målmedvetet

arbete från tjänstemannarörelsen. I och med denna lag var arbetsgivarens

fria uppsägningsrätt upphävd.

Lagen gäller hela arbetsmarknaden och bygger på två huvudprinciper. Den

ena är att en anställning normalt ska gälla tills vidare, och den andra att

uppsägning av ett anställningsavtal bara får ske om saklig grund finns.

Dessutom finns regler om uppsägningstider, turordningsregler och återanställningsrätt.

Syftet med lagen var att ge rättssäkerhet och trygghet åt anställda. Delar av

lagen är semi-dispositiv. Det betyder att parterna får träffa kollektivavtal som

kompletterar eller till och med ersätter lagen. Lagen kan alltså tvinga fram

förhandlingar vid uppsägningar.

Det finns bara två uppsägningsformer; uppsägning eller avskedande. Vid

uppsägning får den anställda normal lön i minst en månad, vid avsked får

man gå direkt och utan lön. Orsak kan vara att den anställde stulit eller varit

våldsam på arbetsplatsen.

Uppsägningar måste ha saklig grund, det vill säga arbetsbrist eller personliga

skäl. Uppsägningstiden är minst en månad, men varierar efter anställningstid.

Om företaget går i konkurs träder en statlig lönegaranti in och betalar lönen.

Turordningsreglerna avgör vem som ska gå vid uppsägningar. Huvudregeln

är att den som börjat sist tvingas sluta först. Arbetsgivare med 10 anställda

eller färre får undanta två personer från turordningsreglerna. Även kvalifikationer

kan avgöra. Reglerna är dispositiva. Det betyder att parterna i

kollektivavtal kan förhandla fram andra turordningsregler än vad lagen anger.

8


Lokalt kan man alltså komma överens om en annan tågordning. Det gör

lagen flexibel – här kan parterna ge och ta för att få till så bra villkor som

möjligt. Den som har blivit uppsagd har rätt till återanställning inom en

viss tid.

MBL, Lagen om medbestämmande i arbetslivet, gäller sedan januari 1977.

Den ger fackföreningen medinflytande och medbestämmande i viktiga

frågor. Arbetsgivaren måste ge löpande information om verksamhetens

utveckling och om riktlinjerna i personalpolitiken och är skyldig att förhandla

med arbetstagarparten före beslut som rör viktiga förändringar i

verksamheten eller av arbets- och anställningsförhållanden för arbetstagarna.

Den fackliga organisationen har förhandlingsrätten och kan också begära

förhandlingar i andra frågor. Det finns möjlighet att göra avsteg från lagen

genom kollektivavtal.

I Arbetstidslagen finns regler om hur mycket man får arbeta per dygn, vecka

eller år. Den tar upp jourtid och beredskap, vilka raster och pauser man har

rätt till och vad som gäller för nattvila. Delar av lagen kan ersättas

medkollektivavtal. Nivåerna i de regler som följer av EU:s arbetstidsdirektiv

får dock inte underskridas.

Lagar mot diskriminering i arbetslivet motverkar diskriminering på grund av

kön, etnisk tillhörighet, religion, sexuell läggning eller funktionshinder. Nu

införs även ålder som grund, i enlighet med ett EU-direktiv.

Arbetsgivarna har ansvaret för att arbetsmiljön är godtagbar. I arbetsmiljölagen

finns regler om skyldigheter för arbetsgivaren och andra skyddsansvariga

om att förebygga ohälsa och olycksfall i arbetet. Det finns också

regler om samverkan mellan arbetsgivare och arbetstagare, till exempel för

skyddsombudens verksamhet.

För en anställd som blivit vald till förtroendeman på en arbetsplats med

kollektivavtal gäller Förtroendemannalagen. Arbetsgivaren måste betala lön

för den som arbetar fackligt på arbetsplatsen i en omfattning som är ”skälig

och rimlig”. Om personen i fråga arbetar fackligt utanför den egna

arbetsplatsen, deltar i en konferens eller går en utbildning, betalar fackföreningen

ersättning för förlorad arbetsförtjänst. Lagen ger den förtroendevalda

rätt att förhandla och driva fackliga frågor på arbetsplatsen och skydd

mot diskriminering.

De flesta människor vill ha en fast och säker anställning. Det ger ekonomisk

och social trygghet. Det motverkar dåligt arbetsklimat, diskriminering och

ohälsa. Anställningstryggheten är centralt för att ett hållbart arbetsliv. Ändå

har allt fler fasta anställningar ersatts med kortare förbindelser, där antalet

inhyrda har ökat, under de senaste åren.

9


Diagram 2

Arbetsproduktivitet i Sverige och OECD, ekonomin totalt,

procentuell förändring per år

Den jämförelsevis höga svenska arbetsproduktiviteten har flera orsaker.

Förmågan att ha en ständigt pågående strukturomvandling av produktion och

arbetsmarknad, som inte störs av upprepade konflikter är allmänt omvittnad.

Den har i sin tur sin grund i att förhållandena mellan arbetsmarknadens

parter bygger på kollektivavtal och att arbetsrätten står till parternas

förfogande och därför kan anpassas till branschers och företags olika villkor.

10


Ingrediens 3:

En aktiv arbetsmarknadspolitik som ställer krav och en

jämställd familjepolitik

En bra arbetslöshetsförsäkring och en aktiv arbetsmarknadspolitik gör

att den som mister jobbet snabbare kommer tillbaka i arbete. Omställningsavtal

ger ekonomiskt stöd och hjälp vid uppsägningar. Det leder

till att rädslan för omstruktureringar minskar.

Arbetsmarknadspolitiken ska se till att arbetsmarknaden fungerar. Den som

söker jobb ska lätt hitta arbetsgivare som behöver arbetskraft, och tvärt om.

Den som är arbetslös ska få kompetensutveckling och stöd för att kunna ta

de jobb som finns. Det kallas arbetslinjen.

Arbetsförmedlingen har hand om förmedlingen av arbeten via kontor runt

om i Sverige och på internet. Myndigheten har också hand om arbetsmarknadspolitiska

program, särskilda insatser för arbetshandikappade och

lönegarantiersättning. Lönegarantin betalas ut när ett företag går i konkurs.

Arbetsförmedlingen styrs av regering och riksdag.

Uppdraget är att effektivisera och skynda på inträdet på arbetsmarknaden,

även för utsatta grupper som nyanlända invandrare och funktionshindrade.

Diskriminering i arbetslivet på grund av kön, etnicitet, religion, funktionshinder

och sexuell läggning ska motarbetas, så att alla arbetssökande får

samma möjlighet att få ett arbete.

Arbetslöshetsförsäkringen administreras av arbetslöshetskassor som är

privaträttsliga föreningar, i många fall med koppling till olika fackförbund.

Riksdagen har kraftigt höjt avgiften till kassan och kommer förmodligen att

göra den obligatorisk. Försäkringen kompenserar för en del av inkomstbortfallet

upp till ett inkomsttak. Den som tjänar över detta, får inte högre

ersättning och kan då via en del fackförbund, teckna en frivillig inkomstbortfallsförsäkring.

Arbetslöshetsförsäkringen skall vara en omställningsförsäkring. Den arbetssökande

får stöd och hjälp att hitta ett nytt jobb, som inte måste vara inom

det område man nyss lämnat, utan kan vara ett annat arbete, till exempel i en

bransch där det är arbetskraftsbrist. Det är ett krav som arbetsförmedlingen

ställer, liksom att man måste vara aktiv i sitt arbetssökande. Bara arbeten som

garanterar de förmåner som finns i kollektivavtal, får anvisas av arbetsförmedlingen.

Nästan lika många kvinnor som män förvärvsarbetar. Statistiska centralbyrån

anger för 2008 att 76,2 procent av kvinnorna i åldern 16-64 år finns i

11


arbetskraften, att jämföras med 80,6 procent av männen i motsvarande ålder.

Fler kvinnor än män går vidare till högskola och universitet.

Men den svenska arbetsmarknaden är könsuppdelad. I vissa yrken finns

nästan bara män, i vissa bara kvinnor. Arbetsmarknadsverket ska arbeta för

att öka jämställdheten i arbetslivet genom att jämställdhetsperspektivet ska

integreras i alla beslut, i planering och utförande. I ”brytprojekt” arbetar

förmedlingen aktivt med att bryta könsuppdelningen.

En viktig grundbult i jämställdhetsarbetet är familjepolitiken. TCO drev på

lagstiftningen om särbeskattning redan på 1970-talet, det vill säga att även

gifta män och kvinnor beskattades enskilt. Det gjorde att det blev mer

lönsamt för kvinnor att lönearbeta. Utbyggnaden av barnomsorgen för alla

barn från ett års ålder har varit en annan hjärtefråga. Bra förskolor med låga

avgifter var parollen. År 2007 betalade en förälder i Stockholm maximalt 1

260 kr i månaden för att ha ett barn i förskola på heltid. Alla barn har rätt till

en plats på förskolan och det finns en lag om hur hög avgiften får vara.

Föräldraförsäkringen ger föräldrarna rätt att vara hemma med sitt nyfödda

barn tillsammans i tio dagar. Ersättningen kommer från försäkringskassan

och är lika stor som vi sjukdom. Efter tio dagar kan en förälder vara hemma i

sammanlagt 480 dagar med ersättning. 60 av dessa dagar måste tas ut av

pappan, om det är mamman som tar ut den andra delen. Man har rätt att vara

ledig från arbetet.

En förälder har också rätt att stanna hemma från jobbet med sitt sjuka barn

och få ersättning med tillfällig föräldraförsäkring tills barnet är 12 år. Man har

också rätt att gå ned i arbetstid.

I dagsläget tar de svenska papporna ut 20 procent av hela föräldraledigheten

och 30 procent av ledigheten när barnet är sjukt. Facken, särskilt TCO,

arbetar aktivt för att papporna ska en större del av föräldraledigheten.

12


Diagram 3

%

100%

75%

50%

25%

0%

Uttag av föräldrapenning 1995-2005, procentuell

fördelning mellan kvinnor och män

1995

1996

1997

1998

1999

2000

2001

2002

2003

2004

2005

Män

Kvinnor

Källa: Riksförsäkringsverket

Det är förbjudet för arbetsgivare att missgynna anställda av skäl som har med

föräldraledigheten att göra, men ungefär en av tre arbetsgivare motverkar

föräldralediga.

TCO har i en analys visat att barnafödandet i utvecklade industriländer skiljer

sig åt. Länder med hög grad av jämställdhet har högre barnafödande.

Jämställdheten ger därför långsiktigt bättre möjligheter att öka arbetsutbudet.

Befolkningsutvecklingen i de utvecklade industriländerna kommer att spela

en avgörande roll för den långsiktiga tillväxtens förutsättningar. Sverige

tillhör de länder där den befolkningsutvecklingen ter sig relativt gynnsam.

Länder där det inte är möjligt att på ett positivt sätt förena barnafödande och

yrkeskarriär för både män och kvinnor kommer inte att klara av att

upprätthålla den långsiktiga ekonomiska tillväxten. Det kan leda till

försämrade möjligheter för välfärdssystemen som är nödvändiga för ett

jämställt arbetsliv.

13


Ingrediens nr 4:

En generös, skattefinansierad välfärd, som är generell,

men villkorad

Välfärden är statens ansvar, men fackföreningarna har varit pådrivande

i arbetet med att utveckla välfärden. I kollektivavtal har fackföreningarna

kunnat förbättra pensions- och semestervillkor, och också ersättningarna

i sjukförsäkringen. Det är rent av så att de sociala försäkringarna

har föregåtts av avtal mellan parterna på arbetsmarknaden.

Den generella välfärden gäller utbildning och hälsovård, vård och omsorg om

barn och gamla, och social trygghet. Den bygger på ett högt skattetryck, som

finansierar den generella välfärden. Skattetrycket accepteras så länge som

välfärden är generell och fungerar väl. Att också rika människor får del av

välfärden om de behöver samt att välfärden baseras på socialförsäkringar och

inte på bidrag är nyckeln till det generella välfärdssystemet.

Transfereringen av tillgångar görs mellan samhällsklasserna, men också

mellan rika och fattiga kommuner. Rika kommuner betalar till kommuner,

som har lägre inkomsterna, men höga utgifter. Detta gör att klyftorna i

samhället kan minska. Alla barn har rätt till samma vård och förskola, unga

har rätt till samma möjligheter, till skolor med likvärdig standard, de sjuka

och gamla har rätt till samma vård och omsorg, oavsett klass och var i

Sverige man bor.

Ersättningen vid sjukdom är tryggad i lag, men parterna har i kollektivavtal

förhandlat fram högre ersättning vid upp till ett års sjukskrivning. Den

allmänna försäkringen betalar 80 procent av lönen, arbetsgivaren betalar

ytterligare 10 procent. Även ersättning vid arbetsskada, invaliditet och

dödsfall ingår i det kollektivavtalade trygghetspaketet.

Den lagstadgade pensionen består sedan ett antal år av den allmänna

pensionen och av en premiepension, som man själv kan förvalta via aktie-

eller räntefonder. Den beräknas på inkomsten man haft under årens lopp,

men den följer också inkomstutvecklingen i Sverige. Ju bättre det går för

Sverige, desto högre pension. Från arbetsgivaren kommer tjänstepensionen,

ett komplement framförhandlat i kollektivavtalen. Avgifterna till den betalas

in av arbetsgivaren och storleken på pensionen räknas ut i procent av

slutlönen. Delar av tjänstepensionen kan arbetstagaren själv bestämma över

när det gäller förvaltningen.

Pensionsåldern är 65 år, men det är möjligt att gå i pension redan vid 61 eller

att fortsätta arbeta till 67 års ålder. Pensioneras man tidigare eller arbetar

längre så påverkas pensionen.

14


Det generella välfärdsystemet har fungerat under lång tid i Sverige och är en

huvudförklaring till att landet rankas högt i de olika mätningar som görs

beträffande människors levnadsvillkor.

Diagram 4

Human Development Index, 2007

15


Slutord

Den svenska modellen var inget snabbygge utan det krävdes lång tid för att

få samtliga ingredienser på plats. Grunden är den roll som de självständiga

parterna efterhand har fått. Att i samförstånd och utan inblandning från det

politiska systemet kunna sluta avtal om villkoren på arbetsmarknaden, ger bra

arbetsvillkor för de som arbetar, stärker deras fackliga organisationer och

skapar arbetsfred och förutsägbarhet för företag och näringsliv. Den

arbetsrätt som finns förfogar parterna i väsentlig utsträckning över.

Statsmaktens roll i modellen är att svara för tryggheten. Genom den starka

betoningen på en generell och gemensamt finansierad välfärd, har de flesta

människor fått ett gott skydd vid livets skiften och andra förändringar.

Legitimiteten för denna välfärdsmodell är stark.

Den svenska modellen har dödförklarats många gånger, främst – och

symptomatiskt nog – av svenska debattörer. I omvärlden åtnjuter den

starkare intresse än någonsin. Det beror ytterst på modellens förmåga att

leverera önskvärda resultat. Med modellen som grund, har det varit möjligt

att förena ökad levnadsstandard och förbättrade livschanser för den alldeles

övervägande delen av befolkningen, med ständigt ökad effektivitet och hög

lönsamhet i näringslivet.

16


TCO

TCO är en facklig centralorganisation som har 16 medlemsförbund

med tillsammans 1,2 miljoner medlemmar.

Därav är 60 000 studerandemedlemmar i något av

fackförbunden inom TCO.

Bland TCO-förbundens medlemmar finns många olika

yrkesgrupper, allt från civilekonomer, jurister, civilingenjörer

och statsvetare till socionomer, lärare, sjuksköterskor, poliser

och skådespelare. TCO är den fackliga centralorganisation

vars förbund organiserar flest akademiker.

TCO-förbunden finns inom alla områden på arbetsmarknaden,

inom såväl privat och offentlig sektor som inom

tjänste- och tillverkningsindustrin. Fackförbunden har stora

kunskaper och lång erfarenhet av de spelregler som gäller

mellan anställda och arbetsgivare.

Vill du veta mer? Gå in på www.tco.se.


Visiting address: Linnégatan 14 Postal address: 114 94 Stockholm

Telephone: 08-782 91 00 www.tco.se

More magazines by this user
Similar magazines