sl%201929%2020%20opt.pdf

eom.nu

sl%201929%2020%20opt.pdf

26 deeember 1929 SIN IMS LAcN D. 26i

STOR GLÄDJE, SOM SKALL VARA FÖR ALLT · FOLK.

Julhälsning från en av Guds budbärare i Kina.·

Det v.ar . i slutet av november, som

jag plötsligt ·angreps aven svår sjukdoin,

vilken bragte mig till själva randen

av dödens flod, ·så nära, att jag

väntade min Konungs kallelse att stiga

ned i floden för att gå över till den

andra. stranden. Men till svar på

många kfu-a vänners bc::er, däribland

många kinesers, vek sjukdomen, och

på juldagen fann jag mig.alldeles befriad

ifrån den, ehuru ännu så svag,

att jag varken kunde läsa, sjunga eller

taga någon del i vår gemensamma

gudstjänst. Det enda, jag kunde göra,

var att ligga där så gott som hjälplös

på min bädd.

Medan jag låg där, gingo mina tankar

tillbaka till de två kyrkor, där jag

under några år genom Herrens nåd

haft att utföra en evangelisk förkunnares

ämbete, och sedan till den kyrka

i mitt hemland, England, av vilken

jag de två första åren efter min omvändelse

varit medlem. Huru livligt

kommo icke julgudstjänsterna för mig!

De festligt upplysta templen och de

glada, lyckliga ansiktena överallt i

bänkarna syntes för mig så verkliga

och så levande, att jag tyckte mig

själv åter inStämma i de gamla kära

julpsalmerna om frid på jorden till

människorna ett gott behag. När jag

sedan tänkte på både den andliga och

* Denna artikel, som varit införd i Missionstidningen

Sinims Land för dec. 1903, har säkerligen

ännu något att säga oss vid juletid

och införes därför ånyo. Möjligen äro några

av detaljuppgifterna, t. ex. om missionärsantalet

i Kwangyuen, ej överensstämmande med

förhållandena nu, men i stort behöva även vi

samma påminnelser.

timliga glädje, som julen bringar Guds

folk, förstod jag som aldrig förr, att

änglarnas budskap verkligen var ett

budskap om · e n s t o r g 1 ä d j e ­

glädje i hem och hjärta, glädje i sjukdom

och hälsa, glädje i liv och död,·

glädje för tid och evighet! Ja, Gud

ville verkligen bereda sina skapade

varelser stor glädje, då han icke shonade

sin ende Son utan utgav hor:om

för oss alla.

Under det jag låg där och tänkte

på den första delen av änglarnas julhälsning,

slog mig som en blixt den

senare delen:

"s o m s k a Il v a r a f ö r a 11 t

folk».

Huru jag än försökte, kunde jag

icke komma ifrån de orden. Det var,

som om den strålande tavla, jag Sett

framför mig av julglädje i mitt hemland,

med ens förlorat sin glans, ty

över de vänliga julhälsningarna, jag

hört utbytas omkring mig, över brusandet

av julpsalmerna, över predikantens

röst, där han förkunnade fridsbudskapet,

tonade de orden: "som

skall vara för allt folk». Mina tankar

gingo tillbaka till Kina, det fattiga,

sorguppfyllda Kina. Ty Kina är verkligen

ett sorgernas land i en betydelse,

som knappt någon fattar, som

icke varit där. Jag vet, att det finns

sorg och fattigdom i hemlanden, men

en närmare bekantskap med kineserna

har för n;tig avslöjat, att till och

med mitt under deras glädje döljer sig

den djupaste hopplöshet, för att nu

icke tala om deras uppenbara sorger.


268 S I N I M S L A N D. 25 december 1929

Ja, man kan icke annat än känna, att

det är n å g o t, som gör en stor skillnad

mellan hemlanden och Kina. Vad

är detta något? Det är 'G u d s e v a ng

e l i u m, som »S k a l l v a r a f ö r

allt folk».

Varför är det då icke för allt folk?

Gud give, att varje evangelii förkunnare

på juldagen från sin predikstol

sökte besvara den frågan, eller

ännu hellre att varje enskild kristen

icke gåve sig någon ro, förrän han

kunde se upp i sin Mästares ansikte

och säga: »Herre, i detta har din tjänare

ingen skuld! »

»Som skall vara för allt

fo l k. »

Och dock, om vi den dag, som är,

kunde dela världens befolkning i två

grupper, den ena bestående av sådana,

som hava hört det glada budskapet,

låt vara blott en enda gång, den

andra av sådana, som aldrig hava hört

det, skulle de senares antal vida överstiga

de förras. Denna motsats blir så

mycket mer sorglig, när man tänker

på, att några få särskilt lyckligt lottade

millioner i den förra gruppen

hava hört det glada' budskapet så ofta,

att de hava tröttnat därpå. Är detta,

kan detta vara enligt Guds vilja?

Och om icke, är församlingen verkligen

sann mot sin Herre, när hon säger:

»Ske din vilja såsom i himmelen

så ock på jorden»? Förvisso måste

det vara något stort misstag, när omkring

nittionio hundradelar av församlingens

krafter och medel användas

uteslutande för e n hundradel av jordens

befolkning.

Jag vet, att man i hemlanden har

svårt att fatta, vad hedendomen egent­

ligen är. Jag trodde, innan jag kom

hit ut, att jag genom att hava läst åtskilligt

om förhållandena i Kina skulle

hava satt mig in däri, men min vistelse

här har lärt mig fatta den förskräckliga

verkligheten, såsom jag annars

aldrig hade lärt känna den. Och

huru djupt kände jag den icke denna

juldag, då jag på mitt sjukläger icke

kunde låta bli att jämföra hemlanden

och Kina! I denna stad, Kwang-Yuen

- illa beryktad för sin ondska till och

med i Kina - finnas fyra arbetare,

min hustru, två andra systrar och jag.

Men runt omkring ligga stora, befästa

städer liksom mindre städer och byar

med en befolkning, som kan räknas i

millioner, utan e n e n d a p r o t e st

a n t i s k m i s s i o n ä r. Jag vet

icke, huru långt vi skulle behöva resa

t. ex. rakt västerut för att påträffa någon

förkunnare av det budskap, som

skall vara f ö r a l l t f o l k, jag tror

nästan tvärt igenom hela Tibet och in

i Brittiska Indien.

Vad innebär detta? Jo, att med

varje år hundra tusen och åter hundra

tusen gå in i evigheten, vilka icke ens

ana, att det ·finnes ett evangelium.

Och dock, icke så långt ifrån dem ­

blott några veckors resa - kan Herrens

folk i Europa, Australien och

Amerika räknas i hundra tusental!

Har Guds församling i våra dagar

icke ögon för syner liknande den,

aposteln Paulus fick, då han såg den ·

macedoniske mannen? Har hon icke

öron för det ropet: · »Kom hit över

och hjälp oss»? Kan det vara möjligt,

att allt det sköna och härliga, som

finnes i de kristna länderna, har bländat

våra unge män och unga kvinnor,


25 december 1929 S[NIMS

berg, Anna Eriksson, Ester Johnsson och

Estrid Sjöström nämnas. Vidare tillbringade

Nathanael Högman även en del

av sin arbetsdag här. Om vi skulle nämna

några namn på kinesiska medarbetare, så

framstår väl i allra främsta rumrnet den

sedan flera år tillbaka avlidne läraren

. Chi, han, som alltsedan arbetets begynnelse,

gjort en så stor insats i detsamma.

Andra med samma namn och tillhörande

»Hela hushålle/» samlal u/anför

samma släkt, ha ock kraftigt deltagit i

arbetet.

En dagsresa söderut från Hancheng ligger

staden Hoyang. Den öppnades för

evangelisk verksamhet år 1904. Under en

följd av år bedrevs arbetet frän Hancheng,

tills tiden var inne att förlägga »högkvarteye!»

därstädes och låta arbetet i Han·

cheng så mycket sOm möjligt utföres av

den infödda församlingen. Uppbrottet från

Ham;heng skedde icke . utan smärta, men

LA·N D. 27;\

det visade sig snart, att detta steg ledde till

det helas bästa. I Hoyang ha även flera

av våTa missionäfer- nedla.gt· ett gott· arbete.

Så t. ex. vistades Jakob och Inez

Bölling här tills den förre kallades hädaII.

Vidare ha Ida Riijgberg, . , som ogift, Mary

Ramsten, Sigrid Bengtsson, Ester Berg,

Nathanael Högman, Josef och Johanna

Olsson, Martin Lind.en, Martin Bergling

och möjligtvis an?ra, här haft sin verk­

missionsstationen i Hoyang.

samhe!. En av »Daggryningens» skolor

har under flera år här existerat. Gamle

läraren Suen's namn bör ej förglömmas

i samband med denna skola.

Under de sista' åren ha nöd och trångmål

med anledning av inbördeskriget

ofta vållat besvärligheter. Flera gånger

ha båda städerna varit belägrade och beskjutna.

Flyktingar i mängd ha tagit sin

tilflykt tilt missionsstationerna. Liv ha

kräfts bland de kristnas leder. Rövare hll


26 december 19:j9 SINIMS

stega vi på Afrikas jord. Livet 'där i Portsaid

trotsar all beskrivning. Vi omringades

aven brokig människomassa av vilken

den ena önskade sälja någonting, en annan

ville visa främlingarna vägen, _en

tredje utföra trollkonster, en fjärde tigga

pengar, och en femte önskade taga oss ut

på en åktur i sin droska o. s. v. Vi stega

emellertid upp i en spårvagn, dragen av

två åsnor och fora med den till svenska

skolan.

Hastigheten var naturligtvis inte större

än att vi hade rika tillfällen

att se livet på gatorna:

De beslöjade kvinnorna,

barnen, som lekte

utanför de öppna butikerna,

under det att

affärsmannen ropade ut

sina varor, och mannen,

som låg och sov på trottoaren

i solgasset. Pojken,

som sålde biljetterna

ämnade passa på

tillfället att förtjäna en

. extra slant på oss, men

Martin Bergling, vår papasslige

färdledare, lä t

honom inte behålla bytet.

I svenska skolan hälsade

vi pa i de olika

klasserna, och barnen

sjöngo små engelska

sånger för oss. Särskilt minns jag de

större flickornas sång: »Kärlek lyfte mig»

- - - Ja, vad kan lyfta dessa myllrande

människomassor utom kärlek, Jesu egen

kärlek? - Men den förmår. På återresan

sågo vi mubammedaner, som under bugningar

och ceremonier läste sina böner till

Allah.

Under färden genom Röda havet sände

Gud oss en skön bris. Hettan skulle annars

ha .blivit nära nog outhärdlig. Värst var

det på nätterna, då vi skulle sova nere i

våra hytter. Vi försökte da att tillägna oss

den sparsamma luft, som kom. in, genom

de små fönstergluggarna och som genom

en elektrisk fläkt råkade i en väldig vir­

, veldans. Många passagerare funno det outhärdligt

i hytterna och sovo därför pa däck.

LAND.

277

Den 30 'oktoeer'landstego ,. vi på Asiens .

jord, närmare bestämt i Colombo. Där lät

folket oss flera gånger förstå, att de sågo,

att vi voro missionärer. Jag minns t. ex.

en liten svart halvnaken man, som med

ett glatt leende nickade'mot mig' och sade:

»Missionärl» - »Hur lian ni se; att vi äro

missionärer?» frågade Wille Bergllng en

stund senare en annan man, och svaret

blev: »Det syns i edra ansikten.» - Ack,

alt det verkligen vore så, att något av den

fördolrla härligheten strålade fram i allas

Samlade/iU bibelstudium.

Foto: Ingrid Israelsson.

v:ira ansikten - och liv! Vi gjorde där

en liten färd med rickschaws till ett

buddhatempel. Där mötte jag avgudadyrkan

för första gången i mitt liv. Aldrig

ska jag väl glömma den gamla kvinnan,

som kom med blommor i en korg, vilka

hon offrade på ett avgudaaltare, och som

med djup vördnad böjde knä och bugade

sig ända till jorden för den stumme avguden

för att därpå fortsätta sin tillbedjan

vid ett annat altare. - »Det är inte rätt»,

sade en av kamraterna till en man, som

stod bredvid. »Ni skulle bedja till den levan.de

Gudenl» »Ja», sade mannen och

nickade, men inte 'vet jag om han förstod

vad det innebar. På hemvägen sågo vi en

indisk fakir, som satt med händerna på

marken och benen uppväxta över huvu­


II

' .

· I

More magazines by this user
Similar magazines