Arkeologisk utredning Snäckgärdet, Visby med förslag ... - ArkeoDok

arkeodok.com

Arkeologisk utredning Snäckgärdet, Visby med förslag ... - ArkeoDok

Arkeologisk utredning Snäckgärdet, Visby

med förslag till antikvarisk hantering

Februari 2006

ArkeoDok Rapport 2006-1

Lst. dnr: 431-5727-05

Foto: Gotlands kommun


Innehåll

Inledning 1

Vikingatida hamnar och handelsplatser på Gotland 1

Snäckgärdets vikingatida hamn 1

Tidigare arkeologiska undersökningar 2

Hästnäsgårdarnas hamnplats 4

Bebyggelsen 6

Det förhistoriska landskapet 7

Det nutida landskapet 7

Förslag till hantering 10


Inledning

Länsstyrelsen i Gotlands län har gett

undertecknad i uppdrag att göra en kunskapssammanställning

avseende den förhistoriska

hamnmiljön vid Snäckgärdet och samtidigt

ge förslag till hur framtida markingrepp bör

hanteras ur kulturmiljövårdens synvinkel.

Snäckgärdets camping sammanfaller i

hög grad med lämningarna av en hamnplats

med tillhörande gravfält från den yngre

järnåldern och i samband med ett stort antal

ledningsdragningar, schaktningar eller andra

typer av markingrepp under de senaste 25

åren har såväl gravar som boplatslämningar

påträffats.

Föreliggande utredning syftar till att skapa

en detaljerad bild av området, vad avser å

ena sidan förekommande, ovan jord osynliga,

förhistoriska lämningar, och å anda sidan, en

bild av var dessa sentida markingrepp i form

av ledningsdragningar, byggnationer etc. har

skett och hur dessa två kartbilder sammanfallet

i rummet.

Målet är att erhålla en bild av vilka delar

av fornlämningsmiljön som är mest påverkade

och vilka som kan betraktas som förhållandevis

ostörda. Ur dessa sammanställningar är syftet

att ge förslag, sett ur antikvarisk synvinkel,

hur framtida exploatering kan styras eller vilka

villkor som bör ställas på framtida markingrepp

inom Snäckgärdet och hur fornlämningsmiljön

skall hanteras.

Inledningsvis görs en genomgång rörande

kunskapsläget om den förhistoriska

hamnplatsen och förekommande gravfält,

uppdaterad med de senaste undersökningarna.

Därefter görs ett försök att ur tillgängliga källor

bedöma var markingrepp under sen tid kan ha

påverkat underliggande fornlämningar.

Den tredje delen avser en sammanvägning

av de två kartbilderna och denna leder fram

till en bedömning av hur den kulturhistoriska

miljön skall hanteras i samband med framtida

ingrepp och exploateringar. Tanken är också

att se på möjligheten till preventiva åtgärder,

med avsikt att i förväg undersöka vissa delar

för att undvika att ständigt komma i konflikt

med mer eller mindre okända fornlämningar

inom området, vilket ur antikvarisk synvinkel,

likväl som ur exploatörens sida, måste ses som

besvärande.

Vikingatida hamnar och handelsplatser

på Gotland

De senaste årens forskning om Gotlands äldre

historia har visat på förekomsten av ett stort

antal hamnplatser runt Gotlands kuster, med

en datering till perioden ca 600-tal till 00tal.

Totalt känner vi idag till ca 60 sannolika

platser. Ett 20-tal av dessa har varit föremål för

mindre arkeologiska undersökningar och några

av större omfattning, såsom Fröjel vikingatida

hamn- och handelsplats .

Några av hamnarna har varit av större

omfattning och servat en hel bygd, såsom Fröjel

och Visby, men huvuddelen av hamnplatserna

är dock att se som gårdshamnar, i betydelsen

att hamnen har tillhört en eller ett par gårdar,

och skall därmed betraktas som gårdsanknutna

fiskelägen.

Intressant i sammanhanget är att dessa

vikingatida fiskelägen i många fall har en

fortsättning i de fiskelägen som kan beläggas

på 600-talet via de äldsta kartorna och också

i många fall kontinuerligt brukade till idag.

De förändringar som inträffat över tiden

är att hamnen, i takt med landhöjning och

uppgrundning, har förflyttats ut mot kusten.

De vikingatida fiskelägena återfinns idag i

anslutning till 4-5 meters nivån över havet.

Ett konstaterande som kan göras är att

många av dessa hamnplatser, både de större

bygdehamnarna och de små gårdsanknutna

hamnarna, omges av gravfält från förhistorisk

tid. Man har således begravt sina döda intill

hamnen, även om den enbart fungerat som en

tillfällig fiskehamn för en eller ett par gårdar.

Snäckgärdets vikingatida hamn

En av dessa gårdsanknutna fiskehamnar från

förhistorisk tid och tidig medeltid finns vid

nuvarande Snäckgärdet (Snäcks camping).

Ett sedan lång tid känt gravfält vid kusten

indikerar förekomsten av en hamn, liksom att

det enligt äldre kartor varit en tydlig vik på

platsen. Gravfältet (fornlämning nummer 30)

består av ca 4 synliga anläggningar. Det ligger

inklämt mellan olika delar av campingplatsen

och omges av ett staket för att skydda det mot

skador.

De synliga gravarna utgörs av mer eller

Carlsson, D. 2000. Gård, hamn och kyrka. En

vikingatida kyrkogård i Fröjel. Carlsson, D. 999. ”Ridanäs”.

Vikingars hamn i Fröjel


Östersjön

0

Kvarn

Gravfält

Åker

Korpklintsvik

200 m

Figur 1. Kartan är en sammanläggning av informationen från skattläggningskartan från år 1700 och fornminnesregistret.

Området utgjordes vid denna tid av mindre åkermarker. Vid åns utlopp i havet fanns en kvarn, vars grund ännu

idag kan spåras i terrängen. Viken gick under namnet Korpklintsvik, vilket till våra dagar har blivit Snäckgärdet eller

Snäckviken. Ett gravfält om ca 14 synliga gravar finns på det smala näset mellan havet och innanför liggande damm.

mindre förstörda (plundrade) stensättningar, 3-

9 meter i diameter och 0, - 0,5 meter höga. De

flesta gravarna är även påverkade genom den

odling som skedde här under äldre tid.

Tidigare kallades viken för Korpklintssvik,

syftande på den markanta klint ovanför viken

som heter just Korpklint. Namnet Snäckgärdet

kallades under äldre tid området vid Gustafsvik,

innan detta döptes om under slutet av 800talet.

Benämningen Snäck har således kommit

att överföras till Korpklintsvik i samband med

campingplatsens etablering.

Kartan från 600-talets slut visar att området

vid viken till en del användes som åkermark

och att vattnet från åarna som rinner genom

2

området nyttjades som kraft för en kvarn.

Den nuvarande badviken gick vid denna tid

längre in i land och man kan förmoda att den

under vikingatid bildade en säker och skyddad

hamnmöjlighet (figur 1).

Tidigare arkeologiska undersökningar

För att något sånär hålla camparna och gravarna

åtskilda i området har man från kommunens

sida för ett antal år sedan satt upp ett staket

runt gravfältet. Detta inhägnar av naturliga

skäl enbart de synliga gravarna, vilket man

blev direkt påmind om när man 984 skulle

komplettera befintliga turistanläggningar i


området med lekställningar för barn 2 .

För att förankra lekställningen i marken

grävdes med maskin tre större gropar, upp

mot en meter djupa. I en av dessa framkom

skelettrester och diverse föremål, vilket fick

de ansvariga för grävningen att avsluta

arbetet och kalla på antikvarisk personal.

Vid den undersökning som utfördes av

RAGU (riksantikvarieämbetets Gotlandsundersökningar)

visade det sig att en av

groparna hade anlagts direkt i en skelettgrav.

Av den gravlagde återstod endast fragment.

De föremål den avlidne hade fått med sig

i graven påträffades i dumphögen. Tomas

Jacobsson, som undersökte graven, beskriver

situationen enligt följande (rapport RAGU):

”Den /5 och 22/5 984 utförde RAGU

en efterundersökning av en skelettgrav

som skadats vid schaktningsarbeten.

Schaktningarna hade utförts av

fritidsförvaltningen vid Gotlands kommun

den /5 för grundläggning av lekredskap.

Vid schaktningen, som utfördes utan

länsstyrelsens tillstånd, framkom en armring

och en nyckel av brons samt obrända ben.

Fyndet anmäldes därefter till RAGU.

Vid schaktningarna grävdes 3 stycken

gropar, x ,5 meter stor, x2 meter stor

och 2x3 meter stor. Samtliga var ca meter

djupa. Vid undersökningen visade det sig

att den största gropen var belägen i stort

sett centralt i en skelettgrav. Endast inom ett

mindre område nordöst om gropen fanns

lämningar kvar av graven.

Ett ca 2m 2 stort område nordöst om gropen

torvades av och undersöktes. Här påträffades

ca 0,3 liter obrända djurben från ett flertal arter.

Dessa ben hörde sannolikt till skelettgraven.

Benen låg endast ca 0,3 meter under

markytan. I den norra delen av det avtorvade

området framkom tre stenar som sannolikt

utgjorde yttre begränsningen i en annan grav.

Undersökningen utvidgades dock inte vidare

åt norr. Vid sållning av dumpmassorna från

schaktningen påträffades ett fragment av ett

eneggat svärd och ca 4 liter obrända ben” 3 .

Fynden daterar graven till mellersta delen

2 Stg 602. Badviken vid Snäckgärdsbaden, raä

30, Visby, Gotland. Hamnplats och gravfält från yngre

järnåldern. UV Visby Rapport 998:4

3 Jacobsson, T. 984. Se; Jacobsson, T, Manneke,

P., Wennersten, M., Zerpe, L. 998. Stg 602. Badviken

vid Snäckgärdsbaden. Hamnplats och gravfält från yngre

järnåldern. Rapport UV Visby 998:4.

Figur 2. I samband med schaktning för en lekställning för barn

år 1984, strax väster om minigolfbanan, påträffades ett skelett.

De arkeologiska undersökningarna indikerade att det fanns fler

gravar i området. Dessa kom dock inte att undersökas.

3

av vendeltiden, ca AD 600 - 650. Graven är

dock uppenbarligen inte ensam i området,

vilket framgår av Jacobssons grävningsrapport.

I den norra schaktkanten kunde han identifiera

ytterkanten till ytterligare en grav. År 200 , i

samband med att man skulle EU-anpassa sagda

lekställning, påträffades ytterligare delar av

gravar, vilket klart indikerar att det finns fler

gravar i denna del a campingplatsen 4 .

Situationen är med andra ord likadan här

som i Norra Gnisvärd och i Gustavsvik, med

synliga gravar vilka kompletteras av ovan jord

osynliga begravningar. Vid exempelvis Norra

Gnisvärd framkom tre gravar som tidigare var

okända i direkt anslutning till ett mindre gravfält

med ovan jord väl synliga stensättningar. Även

4 Widerström, P. Kjellberg, J. 200 . Arkeologisk

efterundersökning, Snäck, Visby, Gotland. Rapport Länsmuseet

på Gotland.


dessa gravar kunde dateras till

vendeltid 5 .

Men de ovan relaterade gravarna

vid lekställningen är inte de enda

gravar, eller det enda fynden från

förhistorisk tid som framkommit inom

campingområdet vid Snäckgärdet.

Redan på 960-talet lär enligt uppgift

en grav från vikingatid ha påträffats

och undersökts i området. Någon

närmare lokalisering av denna har

dock inte gått att få, annat än att den

låg en bit från stranden, vilket gör

det möjligt att den hör samman med

de ovan relaterade gravarna 6 .

Ett annat intressant fynd i

området är ett tyskt silvermynt

från vikingatiden, funnet vid

”Snäckvikens badstrand” under

hösten 978. Myntet hade

förmodligen blivit framspolat vid

en kraftig storm. Frågan är om

myntet är ett lösfynd eller om det

kommer från en silverskatt. Det är

tämligen vanligt med silvermynt på

vikingatida hamnplatser, både i form

av enskilda mynt, såsom i Paviken 7

eller som silverdepåer som i Bandlundeviken 8 .

Under loppet av 980- och 990-talen har vid

ett flertal tillfällen arkeologiska undersökningar

skett i området, framför allt i samband med

schaktningar för ledningsdragningar. Vid dessa

ytmässigt begränsade grävningar har flera

gravar påträffats. Gravarna har genomgående

utgjorts av skelett lagda i marken utan synligt

märke ovan jord 9 .

De är alla funna inom ett relativt begränsat

område sydöst om minigolfbanan (se figur 3)

och markerar i sig sannolikt förekomsten av

ett ovan jord osynligt gravfält. Genomförda

arkeologiska undersökningar har helt styrts

5 Carlsson, D. 988. Vikingahamnar – ett hotat

kulturarv. ArkeoDok 988.

6 Jacobsson, T, Manneke, P., Wennersten, M.,

Zerpe, L. 998. Stg 602. Badviken vid Snäckgärdsbaden.

Hamnplats och gravfält från yngre järnåldern. Rapport

UV Visby 998:4

7 Lundström, P. 98 . De kommo vida…Vikingars

hamn vid Paviken på Gotland. Stockholm.

Brandt, B. 986. Bandlundeviken – en vikingatida

handelsplats på Gotland. Stockholms universitet

9 Jacobsson, T, Manneke, P., Wennersten, M.,

Zerpe, L. 998. Stg 602. Badviken vid Snäckgärdsbaden.

Hamnplats och gravfält från yngre järnåldern. Rapport

UV Visby 998:4

Figur 3. Vid sidan av de gravar som påträffats vid lekställningen nordväst

om minigolfbanan, har vid olika tillfällen gravar och skelettdelar

påträffats i den östra delen av området. Det rör sig här om grunt liggande

skelett utan tydliga markeringar av sten. Dessa gravar har alla påträffats

i samband med schaktgrävnignar. Utsträckningen av gravfältet är med

andra ord okänd.

4

av ledningsschaktens utsträckning, vilket

medfört att det endast är begränsade områden

som dokumenterats. De påträffade gravarnas

rumsliga utbredning indikerar att här finns ett

gravfält i form av flatmarksgravar. Gravfältets

exakta utsträckning kan dock inte utifrån

nuvarande kunskap avgöras.

En väsentlig fråga i sammanhanget är

om dessa gravar skall sammankopplas med

de ovan relaterade vendeltida gravarna som

framkom vid anläggandet av lekställningen

strax väster om minigolfbanan. Jag håller det

dock för troligt, med tanke på den topografiska

situationen, att det är frågan om två separata

gravfält.

Hästnäsgårdarnas hamnplats

Kartan från år 700 ger vid handen att det vid

Snäckgärdet under äldre tid fanns en markerad

bukt i söder, vilken bör ha varit relativt väl

skyddad för hårda vindar. Man kan anta att

denna bukt under vikingatid mer hade formen

av en tydlig vik, som sträckt sig längre in i

landet. Som är fallet på många andra platser

längs kusterna som har spår av en hamn från

den yngre järnåldern, finns här ett område med


Öster-

sjön

Kvarn

30

26

Hästnäsgårdarna år 1700

Skattläggningskartan över

Visby landsförsamling

27

åker och äng i direkt anslutning till den forna

hamnen.

Det förefaller som dessa kustanknutna

aktivitetsområden regelmässigt har en koppling

till åker- och ängsmark under 600-talet. I

många fall redovisas på kartan vägsystem som

sammanstrålar vid dessa områden, trots att

det vid kartans upprättande inte fanns någon

bebyggelse (registrerad) vid kusten. Man kan

förmoda att området även efter att hamnen

förlorat sin roll har haft betydelse för den

bakomliggande gården (gårdarna).

29

31

89

8

101

100

L. Hästnäs

102

Åker

Äng

Myr

Väg

Fornlämning. Nr. enligt raä.

34

11

22 23

35

9

St. Hästnäs

18

5

13

Kalkugn

16

15

167

0 1 km

Figur 4. Området vid Snäckgärdet ligger under äldre tid inom ägorna till Lilla och Stora Hästnäs. Hamnen, fiskeläget,

vid Snäckgärdet utgör Hästnäsbornas egna hamn och de som ligger begravda vid Snäckgärdet är med andra ord Hästnäsbor

från vendel- och vikingatid (ca 600-1100 e. Kr)

Vidare ger skattläggningskartan en tydlig

indikation om vem som ligger bakom hamnen

vid Snäckgärdsbaden. Under 600-talet tillhörde

nämligen området vid Snäckgärdet gårdarna

Lilla och Stora Hästnäs. Dessa gårdar, med rötter

i den äldre järnåldern, hör till de största gårdarna

på Gotland enligt jordeboken från 653. Vid

Stora Hästnäs finns ett välbevarat stenhus från

medeltiden, tolkat som en farmannabondes

residens. Det är utan tvekan så att hamnen

vid Snäckgärdet har utgjort Hästnäsgårdarnas

hamnplats och fiskeläge.


Åkerkant (sten)

Huruvida hamnen även har haft en funktion

som handelsplats låter sig inte utläsas av det

begränsade materialet. Storleken på området

med höga fosfatvärden (se nedan) indikerar

dock att verksamheten inte har haft speciellt

stor rumslig omfattning, vilket måhända talar

för att man skall se platsen som Hästnäsbornas

”privata” fiskehamn under loppet av

vendeltiden och vikingatid. De som begravts

i gravarna vid Snäckgärdet är med andra ord

Hästnäsbor (se kartan figur 4 föregående sida).

Bebyggelsen

En fosfatkartering har tidigare utförts i området

med syftet att belägga eller förkasta hypotesen

om att här har funnits en hamnplats under

vikingatid - tidig medeltid. Proverna togs,

som brukligt, i ett rutnät om 20 meter mellan

provtagningspunkterna och analyserades med

spottestmetoden. Resultaten är redovisade i

fem klasser.

Som framgår av kartan, figur 6, finns ett

mycket välavgränsat område mellan gravfältet

och kusten, i direkt anslutning till den bukt

eller vik som kan identifieras via de äldre

kartorna och på en nivå av 4 meter över havet,

vilket rimmar med en vendeltida - vikingatida

situation. Området med höga fosfatvärden

utbreder sig på ett ca 6 500 m 2 stort område,

vilket är av ungefär samma storleksordning

som det vid Norra Gnisvärd. Situationen liknar

60

59

54

70

51 48

52

50 49

45

43

42

41

39

32 30 28 24-26 22

19 15

36 33 18 14

37 29 27 23

13

16

35

21 20

Detta schakt ej grävt till botten,

här fanns dock stora mängder

sten längs hela schaktet

Gravar påträffade här år

1984 och 2001. Spår

av ytterligare gravar

6

12 11

10

Minigolfbanan

8

9

7

67 68

65

66

69 3 2

4-6

Schakt 2005

Figur 5. Vid den arkeologiska undersökningen som genomfördes i samband med ledningsdragning norr om vägen förbi

minigolfbanan påträffades omfattande spår av en bebyggelse från perioden vendeltid - tidig medeltid. Huvuddelen utgjordes

av stolphål, men här förekom också ett par härdar och ett par gravar. De senare påträffades i schaktets västra del

i förlängningen av de synliga gravarna på fornlämning nummer 30. Man kan notera att de påträffade gravarna bildar en

förenande länk mellan det registrerade gravfältet och de påträffade gravarna vid lekställningen

Stolphål

Härd

Figur 6. Fosfatkarteringen indikerar ett samlat bebyggelseområde

söder om det registrerade gravfältet och intill

den vik som under vikingatid fanns här.

Grav

1


i övrigt mycket vad man där har funnit 0 .

Noterbart är att de undersökta flatmarksgravarna

i anslutning till lekställningen återfinns

i kanten av området med höga fosfatvärden.

Det förefaller därför inte orimligt att de obrända

djurben som påträffades vid undersökningen

av den skadade graven i själva verket utgör

ett boplatsmaterial och inte har något med

begravningen att göra. Det är ju tämligen

vanligt att gravar förekommer överlagrade av

yngre boplatsmaterial vid hamnplatser. Så var

fallet i såväl Paviken som Norra Gnisvärd och

Fröjel.

I samband med att ledningar skulle dras

längs vägen förbi minigolfbanan under 2005

påträffades ett mycket stort antal lämningar av

såväl bebyggelse som gravar . Inledningsvis kan

det vara värt att notera att dessa bebyggelsespår

helt ligger inom området med höga fosfatvärden

och på ett tydligt sätt markerar att de tidigare

konstaterade höga fosfatvärdena verkligen står

för en bebyggelseplats. Lämningarna utgörs

huvudsakligen av stolphål till mindre bodar,

torkställningar för nät etc. Därtill framkom ett

par härdar.

En av dessa har genom C 4 kunnat

dateras till vendeltid (AD 670-780 kalibrerat).

Trärester från ett av stolphålen har daterats till

sen vikingatid - tidig medeltid och markerar

sannolikt slutperioden för fiskeläget (AD 1030-

270 kalibrerat).

Det förhistoriska landskapet

Förekomsten av höga fosfatvärden och gravar,

parat med resultaten av de många arkeologiska

undersökningarna och antikvariska kontrollerna,

visar tydligt på förekomsten av en

hamnplats från perioden vendeltid till tidig

medeltid (se kartan, figur 7, påföljande sida).

Den rumsliga spridningen av de påträffade

gravarna indikerar att det troligen handlar om två

skilda gravfält, vilka omger området med höga

fosfatvärden, dvs., själva bebyggelseområdet.

Det ovan jord synliga gravfältet (fornlämning

nummer 30) har uppenbarligen en utsträckning

mot söder i form av nedgrävda gravar och är

med andra ord betydligt större än vad som är

0 Carlsson, D., 988. Vikingahamnar – ett hotat

kulturarv. Arkeodok 988. Visby.

Uppgifter från Ann-Marie Pettersson, Länsmuseet.

Rapport från undersökningen är för närvarande

under utarbetande.

7

markerat i äldre kartor.

Resultaten antyder att de äldsta gravarna

står att finna i söder (vendeltid) och de yngre i

norr (vikingatid). Det senare är mer ett antagande

än ett faktum eftersom inga undersökningar

har företagits av de synliga gravarna.

Det nutida landskapet

För att få en bild av vilka områden av

kulturmiljön som är påverkade respektive inte

påverkade av sentida verksamhet har försök

gjorts att i plankartan markera alla ingrepp

som är gjorda i form av schaktgrävningar,

bebyggelseetableringar etc (figur 8).

Det skall dock beaktas att det säkerligen

förekommer ett antal schaktningar och

ledningsdragningar under äldre tid som inte är

markerade på några kartor eller kända i övrigt.

Vid den förra året genomförda arkeologiska

dokumentationen av bebyggelsespåren påträffades

som ett exempel två, tidigare okända

ledningsschakt, markerade i kartan figur 6 med

streckade linjer.

Vidare bör noteras i kartan att jag konsekvent

har markerat alla byggnader som ingrepp i

marken, med undantag av minigolfbanan. Det

är dock att tänka på att i de fall dessa står på

plintar kan de handla om ganska begränsade

markingrepp, vilket i sin tur innebär att

eventuella underliggande kulturlämningar

mycket väl kan finnas intakta under dessa

anläggningar. Detta bör således noteras i

samband med rivningar eller flyttningar av hus

eller andra anläggningar.

Huruvida samma sak gäller för

minigolfbanan har jag inte kunnat utröna. Jag

förmodar att ingreppen i marken generellt är av

begränsad omfattning, vilket skulle innebära att

underliggande eventuella kulturlämningar kan

finnas kvar mer eller mindre opåverkade.

Det är i sammanhanget värt att påminna

om att större delen av området där den forna

hamnbebyggelsen, liksom flatmarksgravarna

under jord finns, utgjorde åkermark under äldre

tid, vilket innebär att de översta 20 cm av jorden

är omrörda. En stor del av bebyggelsespåren

(framför allt stolphål och andra nedgrävningar)

och huvuddelen av gravarna förekommer dock

under detta djup och är förmodligen i ringa

grad påverkade av odlingen.

Kartan med förekommande ingrepp

visar tämligen tydligt vilka delar av


Figur 7. Utbredningen av gravar och bebyggelse.

8


Figur 8. Kända schaktningar och ledningsdragningar inlagda med rött. Det bör noteras att det sannolikt förekommer ytterligare,

äldre, schaktningar som inte är registrerade, sannolikt framför allt i den sydöstra delen av området.

9


fornlämningsmiljön som är påverkade och vilka

delar som sannolikt i ringa grad är påverkade.

De mest frekventa ingreppen har uppenbarligen

skett i den östra delen av fornlämningsmiljön,

i anslutning till den nya kiosken och den väg

med tillhörande ledningsdragningar som finns

här. Tidigare undersökningar har visat på att

här finns, som jag bedömer det, ett mindre

flatmarksgravfält (gravar under jord).

De av campingplatsen synbarligen orörda

delarna av fornlämningsmiljön utgörs av det

synliga gravfältet, fornlämning nummer 30.

Detta gravfält sträcker sig betydligt längre

mot söder, vilket inte minst framkom vid

de under 2005 genomförda arkeologiska

undersökningarna.

Det är nu tämligen klart att gravfältet i

alla fall sträcker sig i höjd med minigolfbanans

västra del. Förutom de ingrepp som förorsakats

av lekställningen förefaller området så långt som

har kunnat bedömas, vara tämligen opåverkat.

Det östra gravfältet, beläget i direkt

anslutning till den väg som leder ner genom

området, är däremot i hög grad påverkat av

såväl ledningsschakt som byggnation och vägar.

Utsträckningen av detta gravfält är mycket

osäker.

Ser man till bebyggelseområdet är det till

stora delar ännu i ringa del påverkade, om vi

förutsätter att minigolfbanan inte har penetrerat

undre lagret, utan enbart ligger på markytan.

De undersökningar som företogs år 2005 norr

om den öst-västgående vägen gav ett tydligt

belägg för att här finns omfattande spår av en

hamnbebyggelse med rötter i vendeltid och

med en fortsättning upp i tidig medeltid.

Förslag till hantering

Inledningsvis kan det finnas skäl att ta upp

att det är rimligt att räkna med att det till och

från kommer att bli nödvändigt att gör nya

markingrepp i området, på samma sätt som

kontinuerligt har skett sedan 950-talet. Därtill

är det viktigt att också fastslå fornlämningens

utbredning och det lagskydd som åvilar

platsen.

Det bör idag inte råda minsta tveksamhet

om fornlämningens omfattning, innehåll och

utbredning och dess lagskydd. De ovan jord

osynliga delarna har samma lagskydd som

de synliga gravarna. I kartan, figur 9, har jag

0

markerat fornlämningens 2 utbredning så som

vi kan bedöma den idag. Detta område är

således att betrakta som fast fornlämning, med

vad det innebär av lagskydd.

Det är också viktigt att notera att till

fast fornlämning ”hör så stort område på

marken eller sjöbotten som behövs för

att skydda fornlämningen och ge den ett

tillräckligt utrymme med hänsyn till dess art

och betydelse” (2 kap. 2§ i Lag ( 988:950) om

kulturminnen m.m.), vilket innebär att ett visst

område utanför den avgränsade fornlämningen

räknas till fornlämningen och åtnjuter samma

lagskydd som fornlämningen i sig

Mot bakgrund av det ovan sagda innebär

det att fornlämningens utbredning på ett tydligt

sätt bör markeras på förekommande detaljplan

och att det där framgår att varje markingrepp,

eller annan form av ändrad markanvändning

kräver tillstånd enligt kulturminneslagen,

vilket kan innebära en arkeologisk utredning

och eller undersökning. Som det är idag är delar

av fornlämningen i detaljplanen inte upptagna

som fornlämning, vilket är ytterst olyckligt och

ger ett intryck av att området kan exploateras

utan problem, även om man i plantexten talar

om behovet av kontakt med antikvariska

myndigheter.

Det har tidigare i olika sammanhang

noterats att det synliga gravfältet har en

betydligt större utsträckning än vad som är

registrerat på plankartan, något som bl. a

fördes fram av Per Widerström i rapporten över

undersökningen 200 3 , och som i stora drag

erinrar om här redovisade avgränsning, vilket

gör det anmärkningsvärt att denna kunskap inte

fått genomslag i detaljplanen över området.

För att hantera fornlämningen i den fortsatta

utvecklingen av området kan man tänka sig tre

huvudlinjer.

Den första skulle innebära att man avgränsar

fornlämningen i enlighet med den kunskap vi

har idag och gör hela området som berörs av

fornlämningen till parkmark i detaljplanen. Det

skulle betyda att hela området söder om den

östvästgående vägen och väster om den väg

som leder ner till affären och delar av området

2 Det vill säga, både förekommande gravar och

boplatslämningar, då dessa till en del överlagrar varandra

och därmed bör ses som ett sammanhängande fornlämningsområde.

3 Widerström, P., Kjellberg, J. 200 . Arkeologisk

efterundersökning, Snäck, Visby, Gotland. Rapport från

länsmuseet 200 .


Figur 9. Fornlämning nummer 30, så som vi känner den idag, har den utsträckning som kartan ovan visar. Den består

av såväl ovan jord synliga som osynliga gravaroch därtill ett bebyggelseområde. Företagna arkeologiska undersökningar

har visat på en verksamhet som sträcker sig från 600-tal in i tidig medeltid. Fornlämningen har ett lagstadgat skydd och

till fornlämningen hör också så stort markområde som tarvas för dess skydd etc.


Figur 10. Förslag till arkeologisk undersökning och borttagande av fornlämningen vid Snäckgärdet. Undersökningen

innebär att de mest centrala och minst störda delarna av fornlämningen undersöks, medan man lämnar de partier som

är starkt påverkade av markingrepp. Den fjärde etappen är helt avhängig en eventuell förändring eller flyttning av

minigolfbanan.

norr om den östvästgående vägen, i linje med

utbredningen av den förhistoriska bebyggelsen

så som den kommer till uttryck i företagna

arkeologiska undersökningar och fosfatkartan,

skulle avsättas till parkmark och undantas från

markingrepp.

Det betyder att området t ex inkluderar hela

minigolfbanan, som då borde omlokaliseras.

Förslaget innebär sannolikt en betydande

2

hämsko och begränsning av utvecklingen av

campingplatsen framöver.

Det andra förslaget innebär att fornlämningens

utbredning tydligt markeras på

plankartan och att varje form av ingrepp i

fornlämningsområdet måste föregås av en

arkeologisk dokumentation. Detta sätt är

sannolikt besvärande för planeringsprocessen,

då ingrepp i området kan leda till undersökningar


som fördyrar och många gånger försenar tänkta

insatser.

Ur vetenskaplig synvinkel är ett sådant

arbetssätt, med mindre schaktkontroller

och begränsade undersökningar då och då,

förkastligt. Arbetssättet visar sig genomgående

ge mycket ringa vetenskapligt djuplodande

kunskap.

Det tredje alternativet, och det som jag vill

förorda, innebär att arkeologiskt undersöka

delar av fornlämningen i förväg, och då de

ur vetenskaplig mening viktigaste delarna.

Jag har i kartan, figur 10, lagt in de delar som

är mest angelägna att undersökas. Fördelen

med ett sådant förfaringssätt skulle vara att

de undersökta områdena efter arkeologisk

dokumentation är, ur kulturminnessynpunkt,

fria för exploatering. Man kan här tänka

sig att man utelämnar gravfältet innanför

staketet och låta det var orört. Det skulle

minska omfattningen av de arkeologiska

undersökningarna, men kunna bli ett hinder i

framtiden.

Det vetenskapliga resultatet av ett sådant

förfarande skulle därtill vara mångdubbelt större

än att förlita sig på mindre schaktgrävningar

enligt dagens modell, utspridda över en lång

tid och utan möjlighet till överblick. Sett till

den ekonomiska sidan är det troligt att det

även, totalt sett, skulle bli en mindre kostnad,

än om det sker en ständig ström av mindre

arkeologiska undersökningar, med tillhörande

avbrott i exploateringen.

Det här är ju i hög grad en ekonomisk fråga,

men det skulle utan tvekan vara mest gynnsamt

ur en rad aspekter att lägga upp ett arkeologiskt

program för att undersöka hamnplatsen under ett

antal år. Det pedagogiska värdet för besökarna

skall i detta sammanhang inte underskattas, då

en pågående undersökning, som erfarenheterna

inte minst från Fröjel visar, ger ett betydande

mervärde för besökarna till campingplatsen.

De framtagna resultaten, inklusive föremål

etc., skulle därtill under hand kunna ligga till

grund för en utställning om platsens vikingatida

historia, som ett led i marknadsföringen av

begreppet Gotland Vikingaön och Snäcks

camping.

Jag skulle, såväl av ekonomiska och

vetenskapliga som pedagogiska skäl, föreslå

att länsstyrelsen tar initiativ till att i samråd

med kommunen och arrendatorn utarbeta

ett flerårigt forskningsprojekt med syftet att

3

undersöka och borttaga fornlämningen. Vidare

vill jag föreslå att länsstyrelsen tar kontakt

med Högskolan på Gotland för att ta upp en

diskussion om att förlägga sommarkurser

i arkeologi på temat vikingar till Snäck.

Kostnaden för ett sådant projekt, om det drivs

i kursform i samarbete mellan Högskolan på

Gotland och även exempelvis studieförbunden

med avseende på amatörarkeologer, skulle bli

tämligen ringa. Resultaten av projektet skulle

komma hela Gotland till del och på ett påtagligt

sätt förstärka profilen Gotland Vikingaön.

Doc. Dan Carlsson

ArkeoDok

More magazines by this user
Similar magazines