Ladda ner hela numret som pdf - Till Liv

evangelisk-luthersk missionstidning nummer 9 2008 

Evangeliet på väg 

Jubileum i Kenya ElMs Mission Ungdomar på uppdrag nYa UngDoMslEDarE 

Från död till liv anDakt En kristens inre strider psalM 77 

Den kristna gemenskapens möjlighet Ett aktUEllt äMnE 

45 kr

OMSLaGSBILD: HEnRIK HJaLMaRSSOn 

Septembernumrets 

innehåll 

3 Kenyajubileum 

ROLanD GUSTaFSSOn, 

RUnE IMBERG, KERSTIn nILSSOn 

6 På tråden 

SaMWEL KIPROnO LanGaT 

7 I fokus 

PER HEnRIKSSOn 

8 Den kristna 

gemenskapens möjlighet 

PETER HEnRySSOn 

11 ELUs ungdomsledare & PULS 

12 Ord till liv – Från död till liv 

JOHannES LyCHE 

14 Själavårdsfråga 

GUSTaV BÖRJESSOn 

16 En kristens inre strider – Ps 77 

InGEMaR RÅDBERG 

18 Saxat & utblickar 

19 Själavård – Fader vår 

GUSTaV BÖRJESSOn 

20 I mötet med Martin Luther King 

BEnGT BERGMan 

22 Åhus Missionsgård 

ELIn PERSSOn 

26 ELMs styrelse presenterar sig 

28 Kort & gott från sommaren 

30 ELM-info & Bibelläsningsplan 

31 Annonser 

32 Obotligt sjuk? 

LInnEa ÅSTRÖM 

MånaDEns citat 

Jesus sade: Jag har fått all makt 

i himlen och på jorden. 

Gå därför ut och gör alla folk till mina lärjungar! MaTT. 28:18F 

rEDaktörEn har orDEt 

Nära Jesus 

välkoMMEn till En nY till liv efter sommaruppehållet! Sommarens händelser 

kunde ha fyllt ett helt nummer, och visst hade det varit spännande att också få 

kika in på konfi rmationsläger, sommarbibelskolor, bibelcamping, körläger med 

mera, från norr till söder. (Du som deltar i ett läger är alltid välkommen att 

höra av dig med en notis.) Men du bjuds bland annat in till ett jubileum i Kenya 

– missionsarbetet där har burit rik frukt – och till att be om att ELMs nya styrelse, 

nyanställda, ELUs ungdomsledare och frivilliga alla med frimodighet bär 

ut evangeliet om Jesus. 

i gUDs rikE är gEMEnskap något viktigt – men hur ser vi på den? Den har sin början 

i skapelsen: mellan Gud och människan och människorna emellan. Grunden 

för vår gemenskap fi nns i Gud själv – den kristna gemenskapen är en gudomlig 

verklighet. Vi är förenade med varandra genom och i Kristus. När jag ser på min 

syster eller broder står liksom Jesus där emellan. Också i styrelsearbete, föreningsliv 

och mission. 

Hos Jesus, nära honom, får vi hämta nåd och förlåtelse – och kärlek till varandra. 

Vi får också be att de frestelser som drabbar inte blir oss övermäktiga, 

och att Jesus och hans förlåtelse får förändra våra liv. 

nära JEsUs kan vi också dela våra bekymmer med honom, ja, även lidanden vi 

kanske bär på. Psaltaren visar oss att det är tillåtet att klaga – och att vi får göra 

det inför Herren. Han ser oss, och vet om hur vi har det. Varför han ibland verkar 

vara långt borta eller inte tycks svara på vår bön är livets stora frågetecken. Ändå 

är han Gud, och vi får klamra oss fast vid honom och hans löften. ”Det enda som 

bär, när allting annat vacklar, det är Guds nåd och Guds barmhärtighet.” 

Eva anDErsson 

till.liv.red@telia.com 

här vill vi åtErgE Ett tänkvärt citat – och tar gärna emot ord som du nyligen stannat till inför eller som gett dig livsmod. Det kan vara från 

en bok, en predikan, en tidning, en sång eller en vän… Mejla till till.liv.red@telia.com eller skicka till Till Liv, Sandgatan 14B, 223 50 Lund. 

I bönen har den ensamme någon att tala med, 

den lidande någon som förstår, den lycklige någon att tacka, 

och syndaren någon att bekänna inför. J. nilsson 

2 9 • 2008 TILL LIV

mIssIon I utlanDet • 60-ÅRsjubIleum I KenYa 

FOTO: RUnE IMBERG 

Den evangelisk-lutherska kyrkan i Kenya har fi rat 60-årsjubileum på Matongo. Eftersom kyrkans 

arbete inleddes på Itierio präglades även gudstjänstfi randet där av jubileet. Roland Gustafsson 

och Rune Imberg deltog i fi randet och de fi ck även möjlighet att besöka Central Riftdistriktet 

tillsammans med missionären Kerstin nilsson. 

Jubileum på Matongo 

festligheterna 24–25 juli på Matongo 

missionsstation innehöll både predikan, 

sång, tal, hälsningar, festmåltid 

och överlämnande av jubileumsbok. 

DEt var Ett MinnEsvärt jubileum på Matongo! 

Vid den inledande högmässan 

på torsdagskvällen den 24 juli, då biskop 

Walter Obare celebrerade, predikade 

den fi nske f.d. Kenya-missionären 

Reijo Arkkila över Petrus bekännelse 

och om Kristi kyrkas grundval 

(Matt. 16:13–20). 

Själva jubileumsdagen, den 

25 juli, inleddes med procession. 

Representanter från 

kyrkans fyra stift vandrade 

genom Matongostationen 

och för enades vid det teologiska 

seminariet (MLTC), där festligheterna 

pågick under ca sex timmar. Under 

generalsekreterare John Halakhes ledning 

genomfördes ett varierat program 

med sång, hälsningar och tal. 

Ett antal understödjande organisationer 

framförde sina gratulationer: Mis- 

Jubileum 

60 år 

sourisynoden från USA, Norsk Luthersk 

Misjonssamband, Lutherska Evangeliföreningen 

i Finland, World Mission 

Prayer League, Svenska Lutherska 

Evangeliföreningen i Finland, ELM-BV 

och Missionsprovinsen i Sverige. 

Rune Imberg, som på ELCKs uppdrag 

skrivit en jubileumsbok, presenterade 

på ett övergripande sätt sin omfattande 

forskning. Boken över lämnades 

därefter av ELM–BV som gåva till 

ELCK. 

Ytterligare två böcker lan- 

serades vid högtiden: MLTCrektor 

Joseph Ochola Omolos 

bok Reconciliation in An 

African Con text och Reijo 

Arkkilas bok Walter Obare – 

Confessional Lutheran Bi shop in 

Africa. 

Biskop Walter Obare framförde 

ELCKs tack till Her ren, samarbetande 

organisationer och ELCKs medarbetare 

och medlemmar. Han höll sedan 

ett gripande tal om Guds förunderliga 

ingripande – hur evangeliet sedan 1948 

fått ingång och framgång i Kenya. 

Dessutom presenterades med utgångspunkt 

från 2 Petr. 1:19 vad som utgör 

ELCKs profi l och uppdrag, betoningen 

av reformationens grundläggande moment: 

Skriften allena, nåden allena, 

tron allena – och Kristus allena (föredraget 

kommer att publiceras på ELMs 

hemsida). 

Ca 600 jubileumsgäster samlades avslutningsvis 

vid en gigantisk jubileumstårta 

och till gemytlig måltidsgemenskap. 

rolanD gUstafsson, missionsföreståndare 

FOTO: RUnE IMBERG 

procession på jubileumsdagen. 

TILL LIV 9 • 2008 3

mIssIon I utlanDet • 60-ÅRsjubIleum I KenYa 

rune imberg, Walter obare och roland gustafsson. 

bröder och systrar i Kristus! 

Detta är den dag som Herren har gjort, låt oss på 

den jubla och vara glada (Ps. 118:24). 

Å ELM-BVs vägnar framför jag hälsningar och 

tack med anledning av arbetet för evangeliet 

från första dagen ända till nu, i förvissning 

om att han som har börjat ett gott 

verk också skall fullborda det intill Jesu 

Kristi dag. 

Vi tackar Gud som genom sin kärlek 

och barmhärtighet har fört oss samman 

i detta uppdrag. Vårt arbete har 

inte varit förgäves i Herren! Det är inte 

baserat på mänsklig styrka och mänskliga 

Välsignade gudstjänster 

på Itierio 

nästan exakt 60 år efter att elms missionsarbete 

inletts i kenya och på den 

plats som senare blev Itierio missionsstation 

fi ras gudstjänster som pågår i 

timmar och dit människor i tusental 

strömmar in. 

DEt är Morgon på itiErio, strax utanför 

staden Kisii i sydvästra Kenya. Klockan 

närmar sig åtta och jag ser en mängd 

skolelever klädda i grönt och vitt på 

väg till kyrkan. Hälften av dem bär på 

stolar – annars får de inga sittplatser! 

Kolonnen av elever fortsätter och fortsätter. 

Fler och fl er personer samlas i 

parken runt Itierio kyrka. Snart börjar 

skolgudstjänsten som kommer att pågå 

i mer än en och en halv timme. Roland 

Gustafsson, Kerstin Nils son och jag 

deltar ungefär halva tiden. Klockan 

elva börjar den vanliga församlingsgudstjänsten 

som, när den är över, visar 

sig ha pågått i tre och en halv timme. 

resurser. Inte åt oss, Herre, inte åt oss utan åt ditt 

namn ge äran, för din nåds och din sannings skull 

(Ps. 115:1). 

Bröder och systrar: jag förmedlar hälsningar 

från ELMs styrelse, från missionssekreterare 

Karin G. Ekström, 

f.d. ELM-missionärer samt från 

Jubileum 

60 år 

missionsvänner i Sverige, med tillönskan 

om Guds fortsatta ledning 

och välsignelse. 

Fridens Gud, som i kraft av ett 

evigt förbunds blod har fört fårens 

store herde, vår Herre Jesus Kristus, 

DEnna sönDagsMorgon, den 27 juli 2008, 

fi rar vi alltså gudstjänst på Itierio tillsammans 

med ca 3 000 personer. I tankarna 

går jag tillbaka till en annan söndag 

i slutet av juli, 60 år tidigare, då 

Missionssällskapet Bibeltrogna Vänner 

inledde sitt arbete i Kenya: 

Söndagen den 25 juli [1948] inledde 

vi med predikoverksamhet. Vi har ju 

ännu inte någon lokal, men vi går ned 

till infödingarnas torgplats, där det 

varje söndag samlas hundratals människor 

för att köpa och sälja. På någon 

liten upphöjning eller under ett skuggrikt 

träd ställer vi oss och söker undervisa 

om frälsningens väg. Åhörare 

saknas inte. Senaste söndag var nog ett 

par hundra omkring oss och lyssnade 

till Ordet. Särskilt verkar mycken ungdom 

ha stort intresse. 1 

Under en tid pågick missionsarbetet på 

detta sätt, men ganska snart byggdes 

den första skolan på Itierio, och man 

a door opened by the lord 

A History of the Evangelical Lutheran Church in Kenya 

Boken är en skildring av Kenyas evangelisk-lutherska 

kyrkas (ELCK) historia. Författaren, som själv arbetat 

som missionär i Kenya, har i det forskningsuppdrag som 

beställts av kyrkan främst velat svara på tre frågor: 

Varför beslöt ELM-BV att påbörja ett missionsuppdrag i 

Kenya? Hur har kyrkan utvecklats från ett enkelt missionärsbesök 

till en stor, oberoende kyrka? Vilka överväganden 

och beslut har påverkat denna utveckling mest? 

bv-förlag, 159 kr 

upp från de döda, han må fullkomna er i allt gott, 

så att ni gör hans vilja. Och må han verka i oss 

det som behagar honom, genom Jesus Kristus. 

Honom tillhör äran i evigheternas evigheter, amen 

(Hebr. 13:20–21). 

Det är en glädje att å ELMs vägnar till ELCK få 

överlämna 2 000 exemplar av jubileumsboken 

A door opened by the Lord – the history of the 

Evangelical Lutheran Church in Kenya. 

Ur rolanD gUstafssons tal på Matongo 

började fi ra gudstjänst där. I december 

1951 skedde det första dopet, och 

snart var församlingen så stor att man 

behövde en permanent kyrka på stationen. 

Det första spadtaget togs i september 

1959, och K.G. Ohlsson läste då 

från 1 Mos.: Hur helig är inte denna 

plats! Det måste vara Guds boning, ja, 

här är himlens port. 2 Ett år senare stod 

kyrkan färdig och den 18 september 

1960 invigdes den. 

nU satt vi Där, tre representanter för 

ELM-BV, alla med många års tjänst i 

Kenya, och fi rade gudstjänst – men inte 

inne i kyrkan utan utanför. En bit bort 

kunde vi se att en av kyrkans kortväggar, 

den med ingången, nyligen rivits. 

Varför? Ja, inte på grund av bristande 

byggnadsskicklighet och underhåll utan 

för att kyrkan blivit för liten. 

Ända sedan sin tillkomst har kyrkan 

rymt ca 400 personer. Nu håller 

4 9 • 2008 TILL LIV

Eleverna bär stolar så att alla får en sittplats – de flesta utomhus. 

den på att förlängas med ca tio meter 

för att kunna rymma 700 personer för 

”vanliga” gudstjänster. Men det räcker 

ändå inte. En bit bort planerar man att 

på sikt bygga en katedral med sittplats 

för ett par tusen personer. Och visst 

behövs något sådant! Under terminstid 

har man oftast två skolgudstjänster 

med sammantaget mer än 2 000 elever 

(från fem internatskolor), och efter detta 

följer sedan församlingens huvudgudstjänst 

med 500–1 000 deltagare. 

Det blev en lång gudstjänst för församlingen: 

ett antal körer medverkade 

(körsången tog en timme!), Kerstin och 

jag framförde hälsningar, Roland höll en 

inträngande predikan över Upp. 22:7, 

10–15, och vid nattvardsgången stod 

Ett TACK från Kenya 

nattvardsgästerna i långa rader trots att 

vi var fyra tjänstgörande präster. 

DEt var rika och välsignaDE gudstjänster 

vi fick vara med om, och Ordet räcktes 

ut till både unga och gamla. I mina tankar 

blev jag gång på gång påmind om 

detta stora och underbara, att vi människor 

må så och vattna, men att Gud 

är den som ger växten (1 Kor. 3:7). 

Vi tre svenskar som satt där, vi fick 

glädjas över skörden, och över att Guds 

ord haft framgång i Kenya. Jag tänkte 

också med tacksamhet på alla dem 

som sått ut Ordet på Itierio: familjerna 

Lundström och Salomonsson, Kers tin 

Andersson, K.G. Ohlsson med familj, 

följda av många andra. Och – dessa 

båda gudstjänster firades bara ett tiotal 

meter från den grav där Anna-Brita Albertson 

har sitt sista vilorum efter 55 

års tjänst i Kenya. 

Ett av huvudintrycken från gudstjänsten 

blev detta: vi svenska kristna 

har mycket att glädja oss över tillsammans 

med våra kenyanska trossyskon! 

Rune ImbeRg, rektor FFG och f.d. missionär 

1. Martin Lundströms beskrivning av denna händelse 

återfinns i Bibeltrogna Vänners Missionstidning, 

1948:130. Den är också citerad i Gustafsson 

– Imberg – Wiberg, Som en brusande flod, s. 7. 

2. Se Rune Imberg A door opened by the Lord, s. 

101, not 1. Uppgifterna är tagna från Iréne Ohlssons 

bok Från Karelen till Afrika, s. 66. 

MED anlEDning av Roland Gustafssons och Rune Imbergs deltagande vid jubileumsfirandet kom 

den 6 augusti följande meddelande till ELM-BV från kyrkans generalsekreterare: 

”Tack så mycket för er närvaro vid högtiden. Vi är skyldiga er alla, våra vänner, ett tack för att ni kom 

med evangelium till oss. Tack för alla dessa gångna år och för vårt fortsatta partnerskap i missionsarbetet. 

Vi är också stolta över det arbete som pastor Rune gjort och att ni gav honom möjligheten till det. Vänliga hälsningar, 

John Halakhe.” 

Jubileum 

60 år 

TILL LIV 9 • 2008 5

På tråden Samwel Langat 

Samwel Kiprono Langat är 

präst och distriktsledare i 

Central Rift-distriktet i Kenyas 

evangelisk-lutherska kyrka, 

ELCK. 

Vem är du och varför blev du präst? 

I min familj var jag den äldste av sex barn, började 

grundskolan 1979, gick gymnasiet och senare en 

teologisk kurs och prästvigdes den 6 maj 2001. 

Prästens jobb är fi nt och eftersom jag själv genom 

kyrkan fått hjälp med mina skolavgifter på 

gymnasiet såg jag prästens arbete som en möjlighet 

att hjälpa andra som har det svårt. Jag är glad att 

Gud hjälper mig att hjälpa andra trots att det många 

gånger är svårt ekonomiskt. 

Vad gör du när du vill koppla av? 

Jag söker upp en tyst plats, lyssnar på instrumentalmusik, 

läser något bildande eller en bibelberättelse. 

Ibland kanske jag besöker vänner och pratar 

lite med dem. 

Vad gör dig glad när du tänker på arbetet i Central 

Rift-distriktet? 

Två saker: relationen mellan distriktet och vår missionspartner 

ELM samt harmonin och enheten som 

vi har i ledningen och i gruppen av anställda i församlingstjänst. 

Berätta om något som hänt de senaste åren! 

Med stöd från ELM har vi sedan 2006 kunnat undervisa 

i ledarskap och förvaltarskap. Vi har också 

nyligen köpt två motorcyklar som ska användas vid 

besök i pastoraten. 

Vilken är er största utmaning? 

Det är hur vi ska kunna sköta administrationen i 

detta stora område som motsvaras av 18 kommuner. 

En annan stor utmaning är att sprida evangeliet 

överallt. Ytterligare en är hur vi ska kunna hjälpa 

våra ungdomar, särskilt ekonomiskt, att utvecklas 

och skaffa sig en yrkesutbildning. 

Vad önskar du för arbetet om du ser framåt fem år? 

Jag hoppas att evangeliet spritts till ännu fl er platser 

både på landsbygden och i samhällena. Jag hoppas 

också att vi ska ha löst transportfrågan på ett bra 

sätt. Svårigheten att ta sig mellan olika platser är 

ofta ett stort hinder för arbetet. Och jag hoppas att 

distriktet ska vara ekonomiskt självförsörjande. Till 

Livs läsare får gärna be för oss så att detta blir verklighet. 

kErstin nilsson 

Rundtur 

i evangeliets spår 

Jubileum 

60 år 

I samband med elCKs jubileum fi ck Kerstin nilsson möjlighet att tillsammans 

med rune imberg och roland gustafsson under två dagar 

göra en resa i Central Rift-distriktet, ett område dit evangeliet nått. 

vI böRjaDe I elDoRet pastorat. I stadsdelen Race Course träffade vi några 

av de kristna som själva lyckats bygga en kyrka av takplåt. Byggnaden 

har också anslutits till det kommunala vattensystemet och man 

är på god väg att koppla in elektricitet. Församlingen önskar förstås 

få till stånd en mer permanent byggnad. Det är ingen stor församling 

där. Eldoret drabbades svårt av våldsamheterna efter valet, och fortfarande 

har en del av de kristna inte återkommit till kyrkan. 

Efter lunch fortsatte vi till Eldoret West, en församling som startades 

2005 som ett led i att utvidga arbetet i den staden. Några församlingsmedlemmar 

hade samlats hemma hos en av ledarna och vi fi ck 

ytterligare en bild av önskemål, visioner och problem i arbetet. 

Kaptich ligger en knapp timmas bilresa från Eldoret, i ett område 

med stora jordbruksmarker. Till skillnad från stadsförsamlingarna, 

som ofta domineras av kisii, är Kaptich en församling med mest kalenjin. 

En bidragande orsak till att ELCK kom till Kaptich var att en 

av fl ickorna där gifte sig med en man från kyrkan i Atemo. Mötet 

med lutherska kristna gjorde att man välkomnade ELCK till Kaptich. 

Kontakter knöts med Chesinende och bland andra var Stefan Ekström 

med och öppnade församlingen 1994. 

Dag två var Saino-pastoratets tur. Roland, som besökt området i början 

av 1980-talet när han arbetade med TEE (teologisk distansundervisning), 

berättade att bebyggelsen och det uppodlade området då tog 

slut där Saino kyrka ligger. Nu for vi till en knappt sex år gammal församling 

i Kipkoris, 10–15 km längre bort, där det förut bara fanns skog 

men nu är bebyggt. Evangeliet har nått dit, de kristna vi mötte önskar 

att arbetet ska fortsätta. 

Morgonen därpå nåd- 

Utanför kongoi secondary school. 

des vi av ett tråkigt besked: 

på Kongoi ELCK 

Secondary School hade 

ett av skolans träklassrum 

satts i brand under 

natten – när vi kom dit 

hade polisen just avslutat 

sin första undersökning. 

Troligen är några 

av skolans elever ansvariga. 

Varför gör man detta? Hopplöshet? Oro inför examen som börjar 

i oktober? En våg av sådana händelser har gått över Kenya den senaste 

tiden. Det är så oerhört viktigt att låta dessa ungdomar få höra 

mer om Jesus, att de får lära känna honom personligen. Bara Han kan 

ge frid och hopp! Och lite om det fi ck vi vara med om att förmedla till 

eleverna vid en samling strax innan vårt besök i Saino avslutades. 

kErstin nilsson, missionär i Kenya 

6 9 • 2008 TILL LIV 

FOTO: RUnE IMBERG

i fokUs 

Rädd för åskan? 

är DU räDD för åskan? Nä, jag tänkte väl det. Jag 

har länge inte heller varit rädd för åskan. När man 

får leva under beskydd av Honom som har allt, inklusive 

vädrets makter, i sin hand behöver man ju 

inte vara det. Ändå har jag kommit på mig själv på 

sistone med att vara just rädd för åskan. Fast det 

är ändå inte åskan i sig jag känner bävan inför, det 

handlar nog mer om det som åskan kommit att 

symbolisera för mig. 

Jag låg en åsknatt i sommar och lyssnade till hur 

åskknallarnas dova muller fi ck husets väggar att 

vibrera och fönsterrutorna att skallra. Jag låg och 

räknade sekunderna mellan blixten och åskknallen 

och förstod att åskvädret omväxlande kom närmare 

och omväxlande drog längre bort. När jag låg där i 

mörkret kom jag ihåg att jag hört någon som beskrev 

åskan som att det var Guds sätt att tala – och 

jag kände mig med ens näst intill outhärdligt liten. 

Att det fi nns anledning att känna sig liten inför 

åskan i sig förstår man när en enda blixt, under den 

10 000-dels sekund den varar, utvecklar lika stor 

effekt som mer än 500 moderna kärnkraftverk tillsammans. 

Men för mig handlade det denna gång 

mer om något av den upplevelse som Bibeln beskriver 

på fl era ställen där vanliga, syndiga människor 

möter det heliga och Den Helige. Genom åskans 

kraft kunde jag åtminstone i någon mån förstå vad 

det kan innebära att som en oren och liten människa 

stå öga mot öga mot den Helige och Allsmäktige. 

I Bibeln möts de som får en ”direktkontakt med 

himlen” oftast först av budskapet ”frukta inte”, 

”var inte rädd”! Vi kanske inte refl ekterar så mycket 

över detta, och om vi gör det kanske vi snarast 

tycker det är lite märkligt. Är det inte en fantastisk 

FOTO: JaMES STRaTTOn 

upplevelse att få möta en ängel, eller kanske till och 

med Herren själv? Jo, det är fantastiskt, och mer än 

fantastiskt. Det är fruktans-värt! Ett sådant möte 

förvandlar oss på ett genomgripande sätt. Det ger 

oss en ny bild av oss själva där vår orenhet och småaktighet 

uppenbaras på ett obarmhärtigt och avslöjande 

sätt, in i vrår som vi lyckats dölja till och 

med för oss själva. Det är en omtumlande och djupt 

smärtsam upplevelse. Men ett möte med Honom 

som säger ”Frukta inte” – och som själv, med sitt liv 

och sitt blod, undanröjt den verkliga grunden för 

all fruktan, nämligen fruktan för döden – ett sådant 

möte uppenbarar också nödvändigheten av och 

härligheten i Hans verk för oss. 

Ett möte med Herren ger oss fruktan, men det tar 

faktiskt också ifrån oss fruktan. Det tar ifrån oss 

den fruktan som vi inte ska ha och ger oss en sådan 

som vi borde ha mer av. Var inte rädda för dem som 

dödar kroppen men inte kan döda själen. Frukta 

i stället honom som kan fördärva både själ och 

kropp i Gehenna (Matt. 10:28). Ett sådant perspektivskifte 

förändrar mycket i mitt liv. Det förändrar 

min tillbedjan från att ha handlat om min lovsång, 

mitt upphöjande, mitt ”äregivande” – där Gud reduceras 

till en mer eller mindre passiv andrahandsfi 

gur – till att handla om Honom som verkar och 

om Hans underbara verk. Det tar också ifrån mig 

den tystnad i evangelisationssammanhang som beror 

av min fruktan för att tappa ansiktet och för att 

bli berövad min bekvämlighet. 

Vågar vi be om mer fruktan? Det vill säga mer 

Guds-fruktan? 

pEr hEnriksson, ledamot i styrelsen för ELM 

PER HEnRIKSSOn 

per.henriksson@home.se 

TILL LIV 9 • 2008 7

UnDErvisning 

Den kristna 

gemenskapens 

verklighet 

8 9 • 2008 TILL LIV

De flesta kristna ingår i en kristen gemenskap – och ofta har vi väl 

synpunkter på den och idéer om hur den skulle kunna förändras? 

Vi behöver därför påminnas om grunden för gemenskapen, om 

den gudomliga verklighet som vi är en del av men också om den 

attityd som bör prägla oss i relationen till varandra. 

vi sökEr alla gEMEnskap med andra människor. 

Det är ett djupt och grundläggande behov hos 

oss. Gemenskap förutsätter att det finns något 

att dela människor emellan. Det kan vara ett 

intresse som opera eller det italienska köket 

eller en hobby som drejning eller fotboll. Eller 

så enkelt som att en gemenskap växer fram 

på grund av en gemensam mänsklig erfarenhet 

som arbete eller att vi har barn i samma ålder. 

Å andra sidan finns också sådant som utgör 

hinder för gemenskap. Det kan vara meningsskiljaktigheter 

i politiska, moraliska eller religiösa 

frågor eller ”dålig kemi”. Därför är det 

inte alltid så lätt att finna den gemenskap som 

vi människor söker. Mot denna bakgrund vill 

jag ställa frågan om och hur den kristna gemenskapen 

skiljer sig från annan mänsklig gemenskap. 

gemenskapens grund och kallelse 

Den kristna gemenskapen är en gemenskap 

människor emellan och bär alla dess kännetecken 

– både möjligheter och svårigheter. 

Den är emellertid inte endast en horisontell 

gemenskap utan innehåller även en vertikal 

dimen sion, Gud själv. Den specifikt kristna gemenskapen 

är en gemenskap ”i Herren”. Den 

har sin grund i vad Kristus har gjort i form av 

försoning mellan Gud och människor. Gemenskapen 

har uppkommit på grund av något som 

skett utan människors initiativ eller ansträngning. 

Än i dag lever den och hämtar sin näring 

ur en historisk händelse som kommer till oss 

genom Herrens ord. Det ger den kristna gemenskapen 

en tredje dimension och ett djup 

som visserligen kan komplicera gemenskapen 

något men framför allt förmår berika. 

Det är en gemenskap som uppkommer mellan 

människor som sätter tro till det objektiva 

som Kristus uträttat genom sin död och uppståndelse, 

en gemenskap mellan ”de heliga”, 

som de på Kristus troende ofta kallas i NT. Den 

som blir Guds barn får så omedelbart en stor 

mängd syskon, nämligen alla andra som tror 

på Kristus. Den apostoliska trosbekännelsen 

talar om ”de heligas samfund”. (En uppdatering 

av begreppet skulle kunna vara ”de heligas 

gemenskap”.) Denna gemenskap kallas även 

Kristi kyrka eller kropp. Det senare begreppet 

antyder att Herren efter sin uppståndelse och 

himmelsfärd vill vara närvarande genom de 

människor som kommit till tro på honom. Det 

är med andra ord en verkligt fin och hög kallelse 

kristna har fått! 

En gränsöverskridande gemenskap 

De heligas samfund är mer än en lokal eller 

provinsiell gemenskap. Den sträcker sig utanför 

både Lund och Skåne. Det är en universell 

gemenskap. Det är en verklighet och en glädje 

att en kristen utanför sitt hemlands gränser får 

träffa andra lärjungar till Kristus och uppleva 

en smula av den verkliga samhörigheten i Kristus 

som sträcker sig över alla nationella och 

kulturella gränser. Det bör också vara så att det 

finns en beredskap hos oss att se och kännas 

vid en medbroder i Kristus även om vi träffar 

honom i Singapore eller Santiago. Kanske bör 

vi alltid ha ett uppmuntrande ord i bakfickan? 

Jag tror inte att det gläder vår Herre om vi inte 

vill känna igen en broder eller syster i Kristus. 

En utgivande och tacksam attityd 

Denna gemenskap är egentligen inte självvald. 

Den kommer med i paketet när jag tar emot 

Kristus. Det är en förpliktande gemenskap. 

Lärjungaskapet innebär en obligatorisk kallelse 

till kärlek och omtanke gentemot ”bröderna”. 

Faktum är att lärjungen i första hand skall 

lära av sin mästares undervisning och exempel. 

Tron på Kristus skall därför visa sig i kärlek – 

inte minst i förhållande till de andra lärjungarna. 

Den kristna gemenskapen blir därför en 

utgivande och inte en krävande gemenskap. 

En för vår tid typisk svårighet är att mer se 

på vad kristen gemenskap kan ge mig än vad 

jag själv kan bidra med till gemenskapen. Vi är 

kallade att leva utgivande som Jesus och inte 

krävande eller dömande som fariséerna. Det är 

lätt för oss att analysera och kritisera en kristen 

Kanske 

bör vi alltid 

ha ett uppmuntrande 

ord i bakfickan? 

TILL LIV 9 • 2008 9

Vi bör inte 

gå in i det 

gemensamma 

livet 

med andra 

kristna för 

att kräva, 

utan för att 

tacka och ta 

emot. 

liv i gemenskap 

– därför behöver 

kristna varandra 

Dietrich Bonhoeffer (1906– 

1945) var en tysk präst, 

teolog och motståndsman, 

och han avrättades några 

få veckor före krigsslutet. 

Hans skrifter lever vidare och 

inspirerar människor än i 

dag. I boken ”Liv i gemenskap” 

(1939) lyfter han fram 

den kristna gemenskapen, 

inte som ett ideal utan som 

en gudomlig och andlig 

verklighet, och han belyser 

förhållandet mellan enskild 

och gemensam andakt 

liksom vikten av bikt och 

nattvard. Libris Förlag. 

bv-förlag, 149 kr 

broder eller gemenskap och tala om vad som 

borde vara annorlunda. Men är det riktigt att 

ställa högre krav än vad Kristus gör på dem han 

vill välkomna in i sitt rikes gemenskap? Han 

dog för oss medan vi ännu var syndare (Rom. 

5:8). Skall då inte vi vara accepterande i förhållande 

till andras och gemenskapens svagheter 

och liksom vår Herre söka ge vad vi kan till gemenskapen 

– även om det bara är fem bröd och 

två fi skar? 

Den tyske teologen Dietrich Bonhoeffer utmanar 

oss i sin bok Liv i gemenskap (1939): 

Vi bör inte gå ”in i det gemensamma livet med 

andra kristna för att kräva, utan för att tacka 

och ta emot. Vi tackar Gud för vad han har 

gjort med oss. Vi tackar Gud för att han gett 

oss bröder som lever under hans kallelse, hans 

förlåtelse och hans löfte. Vi beklagar oss inte 

över vad Gud nekar oss, utan vi tackar honom 

för allt som han dagligen ger oss.” Även när 

den kristna gemenskapen innebär verkliga motgångar 

och besvikelser är kallelsen klar: ”Och 

när synd och missförstånd belastar vårt liv i gemenskap, 

är inte då den felande brodern alltjämt 

den broder som jag är förenad med under 

Kristi Ord, och ger oss inte hans synd stän digt 

ny anledning att tacka för att vi båda får leva 

under Guds förlåtande kärlek i Jesus Kristus?” 

(Bonhoeffer, s. 28) 

gemenskapens gudomliga verklighet 

Den kristna gemenskapen kan för oss te sig 

som så obetydlig, gammaldags, stel eller ytlig. 

Är det lönt att satsa på den? Har den någon 

framtid? Svaret är kanske inte så svårt att ge: 

Den som har Sonen, han har livet (1 Joh. 5:12). 

Livet i gemenskap med Sonen och med alla dem 

som tillhör honom är evigt. Det är utan slut. 

Det fi nns med andra ord få saker som det är 

mer långsiktigt att satsa på och ta på allvar än 

just den kristna gemenskapen. 

Men är då inte den kristna gemenskapen bara 

en dröm, ett ideal som är omöjligt att uppnå? 

Här har Bonhoeffer en mycket intressant och 

viktig kommentar. Frågan ger, menar han, uttryck 

för ett grundläggande attitydfel. Det ger 

honom anledning att peka på risken för ”en 

förgiftning inifrån genom att man förväxlar det 

kristna broderskapet med önskedrömmar om 

from gemenskap. Man förväxlar det fromma 

hjärtats mänskliga gemen skapsbehov med det 

kristna broderskapets andliga verklighet. Allt 

hänger på att detta står klart från första början: 

att kristet broderskap inte är ett ideal, utan en 

gudomlig verklighet” (s. 25). 

Det är då den kristna gemenskapen verkligen 

blir möjlig. Varför? Därför att den kommer utifrån 

– genom Kristus. Den serveras oss av Kristus, 

i Kristus. Den blir ett erbjudande om nåd 

precis som evangeliet i övrigt. 

Den kristna gemenskapen – en gåva 

Det visar sig alltså att den kristna gemenskapen 

är både unik och hoppingivande. Det beror 

djupast sett på att den bygger på något utanför 

mig själv – på något objektivt. Den kommer till 

mig utifrån. Den är inte ett ideal eller en dröm 

utan en gudomlig verklighet. Den kristna gemenskapen 

börjar för mig som en gåva – och 

det är också så det får fortsätta. 

pEtEr hEnrYsson, advokat och redaktör för Begrunda, Lund 

10 9 • 2008 TILL LIV

ElUs ElUs UngDoMslEDarE 

nYa UngDoMslEDarE 

Här är vi. Be för oss! 

I ELMs ungdomsorganisation ELU drar ofta en del nytt arbete igång varje höst. Då ställer ett gäng ungdomar sina liv till förfogande för att gå 

ut med evangeliet – på skolor, i ungdomsgrupper och på läger. Följ dem och be för dem, och för alla ungdomar de möter. 

anna arvidsson, 19 år, Kristianstad 

Ska arbeta i Lund 

vEM är Jag? Jag tog studenten i juni 2007 

och efter jobb så gick jag en lärjungaskola 

med Ungdom Med Uppgift i Australien. 

Tycker om att ta ett kvällsdopp i en fi n sjö, 

leva äventyrligt och ha roligt med människor. 

nI fÅR gäRna be för glädje, kraft och att jag 

ska få lära känna Gud ännu mer under det 

kommande året! 

Jenny Johansson, 21 år, Eket 

Ska arbeta i nordvästra Skåne 

vEM är Jag? Jag blir glad av promenader, 

glass, människor, en bra låt på radion, 

spon tanbesök och sommarkvällar. Har en 

viss förkärlek till kossor och grisar, är velig, 

sjunger gärna och ofta och är för övrigt 

ganska lättroad. 

nI fÅR gäRna be om frimodighet, att Gud 

ska använda mig i sitt rike. Att jag ska bli 

påmind om att Gud alltid är med. 

jesus, var vår Herre! 

på fEl siDa av vägEn mellan Strandhem och 

Solängsskolan går en rad av ungdomar på 

väg till kvällsmöte, där det kommer att 

bli undervisning, lovsång, förbön, bikt, 

samtal och smörjelse med olja. Några av 

ungdomarna är nykonfi rmerade, några är 

äldre. Den allra största delen av dem har 

ett ljusblått band runt sin handled. Det 

är lördag den 2 augusti och slutet på den 

tredje lägerdagen börjar närma sig. Vad är 

det som är på gång? Det är förstås PULS 

2008! 

henrik nilsson, 21 år, Åsljunga 

Ska arbeta i Lund 

vEM är Jag? Förra läsåret gick jag på Johanneskyrkans 

bibelskola i Halmstad och 

då föddes en längtan inom mig att sprida 

Guds kärlek, särskilt bland ungdomar. 

Annars gillar jag sport, både att utöva och 

följa, och att umgås med vänner. 

nI fÅR gäRna be att jag ska få bra relationer 

till alla ungdomar jag möter och att samarbetet 

ska fungera bra med andra ledare. 

Att den helige Ande ska vara med och leda 

mig och att han ska visa mig nya vägar 

och att nå ungdomar. 

Be också gärna att Gud ger mig kraft och 

glädje i jobbet att inspirera ungdomarna. 

Jana nilsson, 24 år, Åsljunga 

Ska arbeta i Kristianstad 

vEM är Jag? Jag är en glad, positiv tjej som 

har lätt för att prata och skratta. Jag gillar 

att träffa nytt folk och är social. 

nI fÅR gäRna be att Gud ska vara med mig. 

Att jag ska få vara Guds redskap. 

Under fyra dagar samlades nästan 250 

ungdomar på Strandhems Missionsgård 

i Örkelljunga. Några bodde i logement, 

andra tältade. Dagarna fylldes av undervisning, 

möten och seminarier med bland 

andra Hans Weichbrodt och Johannes 

Börjesson. På de ljusblåa banden som deltagarna 

fi ck runt handleden lyser lägrets 

tema: JESUS ÄR HERRE. 

Jag hoppas att PULS i år fått betyda 

lika mycket för alla de andra deltagarna 

som det gjorde för mig. Det är fantastiskt 

olof ringdahl, 21 år, Ängelholm 

Ska arbeta i Kristianstad 

vEM är Jag? Jag är pratglad av mig, tar gärna 

kontakt med nya människor. Gillar att 

sjunga och spela piano, jag reserverar mig 

för min taktkänsla. Jag gillar konfaläger. 

Ni får gärna be om kraft och styrka inför 

min uppgift. Ni får gärna be att fl er ungdomar 

ska komma till tro och att jag får vara 

ett redskap för Gud. 

lovisa sturesson, 20 år (Vittsjö) 

Ska arbeta i nordvästra Skåne 

vEM är Jag? Som person är jag väldigt sprallig. 

Jag har en tendens att prata, ibland 

för mycket. Jag tycker att det är roligt att 

lära känna nya människor och har lätt till 

skratt. Musik är ett av mina stora intressen, 

man hittar mig ofta sittandes bakom 

ett piano. 

nI fÅR gäRna be att boendet ska lösa sig 

och att jag ska kunna vara en förebild för 

andra. Att jag ska kunna få visa en del av 

vad det är att leva tillsammans med Gud. 

sent blev Det oCKsÅ KlaRt att Maria sturesson, 21 år från Vittsjö, kommer fortsätta som ungdomsledare. Hon gör alltså sitt andra år bland 

ungdomarna och på skolorna i Kristianstad. Tacka Gud för att Maria satsar ännu ett år och bär även henne i era förböner! 

att få komma tillsammans och lyssna på 

undervisning, lovsjunga och tillbe Jesus 

som HERREN. Årets PULS var fyllt av 

mycket och bra undervisning, gemenskap, 

bön och lovsång. Jag hoppas och ber att vi 

ungdomar ska få åka på fl er bra läger, och 

att vi ska åka dit framför allt för att lära 

känna Jesus bättre. Vi behöver verkligen 

Honom. Be för oss ungdomar att vi ska ta 

emot Jesus och låta Honom vara Herre i 

våra liv. Gud välsigne er alla! 

Elin nilsson, Snärshult 

TILL LIV 9 • 2008 11

FOTO: Déz MaGnéR 

12 TILL LIV

Från död till liv! 

Och han tog barnets hand och sade till henne: ”Talita koum!”. ur mark. 5:35–43. 

i WORLD OF WARCRAFT, Ett DataspEl som spelas av många 

människor i dag, kan man dö av olika orsaker. Den 

vanligaste orsaken är att spelaren möter en varelse 

som har en sådan hög stridsnivå att han inte har en 

chans utan dör. Vad händer då? Är det klippt? Nej, 

det fi nns en andra chans, nämligen att spelaren i något 

slags kroppslöst tillstånd letar upp platsen där 

han dog och blir levande igen. Spelaren har nu en ny 

chans att återuppta striden eller undvika den. Så tokigt 

kan det gå till i spelens värld. 

I berättelsen om Jairus dotter är det Jesus som för 

den lilla tolvåriga fl ickan från döden till livet, med 

orden ”Talita koum!”. Det betyder: ”Lilla fl icka, jag 

säger dig, stå upp!” Flickan blev uppväckt av Jesus. 

Hon fi ck nytt liv. Det var ingenting hon kunde ha 

fi xat på egen hand, utan Jesus grep in och gjorde ett 

under. 

Ett lika stort under är det år 2008, när en människa 

som är andligt död väcks upp till liv och börjar leva 

sitt liv i nådens rike. Det är nämligen inte, som man 

kan tro, en viljeakt av en människa. ”Jag måste ta tag 

i mitt liv och satsa på de andliga värdena.” I World 

of Warcraft är det möjligt att med egen ansträngning 

hitta livet igen. Men det spelet är bara fantasi. På 

samma sätt är det bara i fantasin som en människa 

kan väcka andligt liv hos sig själv. Det behövs ett 

Guds ingripande. Den Gud som sade Talita koum är 

verksam också i dag. Han vill väcka och han väcker 

upp andligt döda människor och ger dem av sitt eget 

liv. I Guds rike på jorden i dag fi nns de som Gud nyss 

oRD tIll lIv • 16:e sön e tRefalDIgHet 

fått väcka till liv efter ett långt liv i världen, och där 

fi nns de som fått växa upp i kristna sammanhang och 

som tappade livet på vägen, men som Gud fi ck möta 

på nytt. 

Men precis som det i spelens imaginära värld fi nns 

läskiga monster som vill ta livet av spelaren, så fi nns 

det mäktiga sataniska krafter som vill ta ditt liv ifrån 

dig. Inte ditt fysiska liv, men ditt andliga. Djävulen 

har en idé om hur just du ska bli berövad livet i Gud. 

Han vill binda dig med just de band som passar dig. 

Det kan handla om girigheten, din lust att samla på 

hög, eller kanske om porrsurfningen bakom den 

stängda dörren. När sådana eller andra synder göms 

undan för Gud leder det så småningom till att vi dör 

bort från livet i Gud. Skyddet för att det ska hända 

ligger i att leva varje dag i Guds ljus och där få bli 

avslöjad och upprättad i förlåtelsen. Där fi nns också 

vägledning framåt. 

Kanske har du bara ”namnet om dig att du lever” 

men i verkligheten är du död. Kanske vistas du bara 

i kristna sammanhang för att du brukar det. Inte för 

att du har livet med Gud. Då är det stort och underbart 

att den Gud som gjorde undret med den tolvåriga 

fl ickan också kan och vill göra det undret med 

dig i dag! Ger du honom lov till det? 

Hans ”Talita koum” kan väcka också i dag! 

JohannEs lYchE, skolledare och ELM-predikant, Hisings Backa 

TILL LIV 9 • 2008 13

vårD 

FÖR SJÄLEn 

Skicka gärna in frågor – om bibelord 

eller bekymmer – Gustav Börjesson 

svarar, och detta publiceras i Till Liv när 

så är möjligt. Skicka din fråga till Till Liv, 

”Själavård”, Sandgatan 14B, 223 50 

Lund. Var gärna anonym! 

Varför får vissa bönhörelse...? 

fUnDErar på och UnDrar angående det här med bönhörelse 

– säger med David: ”Jag är trött på allt ropande.” 

– varför är det så olika med detta? Läste 

t.ex. i Till Liv nr 5/08 i artikeln ”Vi ber till Far” om 

omedelbar bönhörelse i timliga saker. Den slutar 

med: ”Så hör Gud våra böner.” 

Men det är inte vår erfarenhet. Min familj har 

under i stort sett hela vårt gemensamma liv (över 

40 år) varit drabbad av svår sjukdom med för den 

drabbade svåra smärtor dag och natt, återkommande 

djupa depressioner och en förlamande isolering. 

Vi har mycket ropat om hjälp och lindring och även 

varit föremål för förböner – det är vi säkra på. Det 

fi nns så många löften om bönhörelse som vi har fått 

åberopa: 

– Bed och ni skall få ... ty var och en som ber, han 

får (Matt. 7:7f.), 

– vad ni än ber om i mitt namn, skall jag göra, 

för att Fadern skall bli förhärligad i Sonen. Om ni 

ber om något i mitt namn, skall jag göra det (Joh. 

14:13f.; se även Joh. 15:7 och Joh. 16:23f.), 

– och vad vi än ber om, det får vi av honom 

(1 Joh. 3:22), osv. 

Det är ju härliga löften, men efter att under decennier 

ha suckat och åberopat dem – med det enda 

resultatet att nöden bara blivit värre – känns de inte 

så härliga längre. Och vad innebär det ”att få vad 

vi behöver för den dag som är inne”, är det bara att 

man överlever oavsett hur fruktansvärt livet är på 

grund av kroppsligt och psykiskt lidande? 

Varför får vissa bönhörelse i små och stora saker 

medan andra inte får det? Har det med tro att göra 

och i så fall hur? Vi har så många gånger inför de 

otaliga behandlingar och medicinändringar som har 

förekommit trott och bett om att det skulle ge något 

positivt, men så har mycket sällan skett, och har det 

gjort det så har det bara varit tillfälligt. Och talesättet 

att om Gud inte ger det vi ber om så ger han 

något bättre, har vi verkligen svårt att känna någon 

tröst av. 

Tacksam om dessa problem kunde tas upp, de är 

brännande för oss och möjligen även för andra av 

Till Livs läsare … en tIll lIv-PRenumeRant 

14 9 • 2008 TILL LIV

Den verkliga trösten 

KäRe vän! Du unDRaR öveR detta med bönhörelse. Du 

är hemma i Guds Ord och vet vilka löften Gud har 

gett oss. Du och Din familj har under decennier 

åberopat dessa löften i Era böner. Men nöden har 

fortsatt. Det har blivit mycket svårt för Er. Nu undrar 

Du varför vissa människor får bönhörelse i små 

och stora saker medan andra inte får det som de så 

ivrigt ber om. Här finns inget enkelt svar. Men ett är 

säkert – det beror inte på hur mycket tro vi har. 

näR vI läseR bIbeln märker vi att somliga får bära en 

tung del av den förstörelse som drabbat oss människor 

genom fallet. Bördorna fördelas inte lika. Här 

står vi inför något som vi inte förstår. Vissa tider 

blir också särskilt svåra, det ser vi tydligt i Gamla 

testamentet. Hela generationer kan få uppleva mörker. 

Under lång tid kan svårigheter hopa sig och 

ingen ljusning skönjas. Det är för sådana tider Jes. 

40–66 är skrivna – den så kallade Trösteboken. 

I ett sådant läge får vi se på det vi vet och ta fasta 

på detta. Vi får hålla fast vid Jesu löfte, att han är 

med oss alla dagar. 

Det kan hjälpa oss att läsa om dem som under 

långa tider fått ha det svårt. Den unge Josef blev 

såld av sina egna bröder. När han bad dem om förbarmande 

ville de inte lyssna på honom. Säkert bad 

han då Gud göra honom fri. Men det skedde inte. 

Han blev förd ner till Egypten. Han blev såld som 

slav och fördes in i Potifars hus. Mitt i detta var 

Herren med honom. Så står det. Han fick fortsätta 

som slav. Men Herren var med honom, både i slaveriet 

och sedan i fängelset (1 Mos. 39:2, 21). 

På ett liknande sätt var det för Sakarias och Elisabet 

(Luk.1). Elisabet var ofruktsam. De fick inga 

barn. De gick till Herren med sin nöd. De bad honom 

ge dem barn. Men åren gick utan att de såg någon 

bönhörelse. Båda blev gamla. De var hårt prövade. 

Ändå står det om dem att de var rättfärdiga 

inför Gud och levde efter alla Herrens bud (v. 6). De 

levde i Guds ord. De bad med Psaltaren. På den vägen 

hade de kommit fram till detsamma som Asaf, 

som varit nära att stappla med sina fötter. Han hade 

känt sig bitter, men till slut sade han till Herren: 

”Dock förblir jag alltid hos dig, du håller mig vid 

din högra hand … Vem har jag i himlen utom dig? 

Och när jag har dig, då frågar jag efter intet på jorden 

… jag har min glädje i att hålla mig intill Gud” 

(Ps. 73:23–28 enl. 1917). Det var så Sakarias och 

Elisabet levde. De levde med smärtan av sin barnlöshet, 

men de hade Gud. 

Sedan kan vi läsa om Paulus. I 2 Kor. 12:7–10 berättar 

han om det onda som plågade honom. Han 

kallar det för ”en törntagg i köttet”. Han hade bett 

Herren ta bort denna plåga, inte bara en gång utan 

i tre omgångar. Men Gud hade inte befriat honom 

från hans plåga. Herren hade svarat honom: ”Min 

nåd är nog för dig, ty kraften fullkomnas i svaghet.” 

Han levde med sin plåga. Men det som bar honom 

var detta: Kristus var hos honom med sin nåd. 

DEtta är skrivEt för oss. Och nu får Du ta det till 

Dig: Herren är hos Er! Visserligen är det svåra kvar. 

Men Herren är hos Er med sin kärlek och sin nåd. 

När en prövning är långvarig blir det svårt för oss 

att hålla fast vid Herren. Och vi kan aldrig ta oss 

tron själva. Men när vi ber Herren föröka vår tro, 

då gör han det. Därför, käre vän, vill jag uppmana 

Dig att dag för dag be: Käre Herre Jesus, det står i 

ditt Ord att du alltid är med oss, alla dagar. Hjälp 

mig nu att tro detta. Föröka min tro. 

DEt kan hänDa att vi får leva utan att få veta varför 

Gud inte svarar eller helar. Men vi vet att Kristus 

har segrat över det onda. Vi vet att något bättre 

väntar. Gud kommer att vända även det svåraste 

till hälsa och härlighet. Detta vårt himmelska hopp 

är den verkliga trösten. Där framme får vi leva helt 

utan smärta, helt fria från allt ont. Och i detta perspektiv 

är – säger aposteln – våra nuvarande lidanden 

korta (2 Kor. 4:17). 

Med varma hälsningar 

Läk mitt öga att jag ser hur du är i det som sker. 

Där jag bäst behöver dig är du allra närmast mig. 

Och om jag ej mer förmår gå i tro den väg du går, 

led mig vid din fasta hand steg för steg mot livets land. 

sv Ps 217:2–3 

gustav böRjesson 

TILL LIV 9 • 2008 15

psaltarEn DEl 8 

Psalm 77 

1 För körledaren. av asaf, en psalm. 

2 Jag ropar till Gud med hög röst, 

jag ropar till Gud, må han höra mig. 

3 I nödens stund söker jag Herren, 

hela natten sträcker jag ut mina händer 

utan att tröttna. 

Ingenting ger mig tröst. 

4 Jag tänker på Gud och suckar. 

Jag grubblar och krafterna sviker. 

5 Du låter mig inte sluta ögonen, 

jag är utan ro, fi nner inga ord. 

6 Jag tänker på forna dagar, 

minns längesedan gångna år. 

7 Tankarna mal om natten, 

jag grubblar och söker förstå. 

8 Förkastar Herren för alltid, 

skall han aldrig mer visa nåd? 

9 Är hans trofasthet slut för all framtid, 

är hans löfte upphävt för evigt? 

10 Är Gud inte längre god mot oss, 

står vreden i vägen för hans 

barmhärtighet? 

11 Jag tänker: Det är detta som plågar mig, 

att den Högste inte handlar som förr. 

12 Men jag minns Herrens gärningar, 

jag minns dina forna under. 

13 Jag tänker på allt vad du gjort 

och begrundar dina stora verk. 

14 I helighet, Gud, går du fram. 

Vilken gud är så stor som du, o Gud? 

15 Du är den Gud som gör under, 

du visade folken din kraft. 

16 Med stark arm befriade du ditt folk, 

Jakobs och Josefs ättlingar. 

17 Vattnen såg dig, o Gud, 

vattnen såg dig och skälvde, 

djupen bävade. 

18 Från skyarna strömmade vatten, 

åskmolnen mullrade 

och dina pilar fl ög. 

19 Din åskas vagnshjul dånade, 

blixtarna lyste upp världen, 

jorden darrade och skälvde. 

20 Genom havet gick din väg, 

din stig gick genom stora vatten 

– du lämnade inga spår. 

21 Du ledde ditt folk som en hjord, 

dess herdar var Mose och aron. 

En kristens 

inre strider 

I denna psalm av asaf får vi följa en troende människas kamp i tider då 

Gud tycks vara avlägsen. Varje kristen, som själv har brottats med svårigheter 

och som har anfäktats av ’Guds tystnad’, vet vad asaf talar om. 

16 9 • 2008 TILL LIV

Även om lidandet bärs i tystnad så känner Gud det 

och verkar, fastän vi tycker att Han är tyst. 

när livet är svårt … (v. 1–11) 

Asaf ger uttryck för en sorg som går på djupet. 

Han talar om nödens stund (v. 3), och i 

sin nöd vänder sig Asaf till Gud. Asaf vänder 

sig alltså inte i första hand till människor utan 

till Herren. Det var säkert inga välformulerade 

och högtidliga böner som kom ur Asafs mun, 

ty det står att han i sin nöd ropar med hög röst 

till Gud (v. 2). Många kan säkert känna igen 

sig i denna nöd där det inte tycks fi nns någon 

tröst: Ingenting ger mig tröst (v. 3). Och inte 

bara det: Tankarna mal om natten, jag grubblar 

och söker förstå (v. 7). Sömnlöshet är vad 

natten ger Asaf (v. 5). 

Den djupaste smärtan för Asaf är att han 

känner sig förkastad av Gud och detta uttrycker 

han på olika sätt (v. 8–11). Så djup är hans 

förtvivlan att han inte kan beskriva den med 

ord: jag är utan ro, fi nner inga ord (v. 5). De 

tunga sorgerna blir ofta ’stumma sorger’ på så 

vis att vi har svårt att tala om dem. Därför kan 

denna nöd liknas vid en djup fl od, och djupa 

fl oder sorlar inte så mot småstenarna såsom de 

grunda bäckarna gör. Men även om lidandet 

bärs i tystnad så känner Gud det och verkar, 

fastän vi tycker att Han är tyst. 

… vad gör vi då? (v. 12–21) 

Den väg som Asaf går i sina svårigheter och 

anfäktelser får vi också gå. Den vägen innebär 

inte att alla problem får sin ögonblickliga lösning, 

men det fi nns en grund att stå på. Vad är 

det då Asaf gör? Svaret är att han söker tröst 

i det förfl utna då Herrens trofasthet blev prövad 

och bevittnad av Guds folk: Men jag minns 

Herrens gärningar, jag minns dina forna under. 

Jag tänker på allt vad du gjort och begrundar 

dina stora verk (v. 12–13, 15). Det ligger en 

stor sanning och vishet i detta. Gud är nämligen 

densamme i alla tider 1 även om vi inte upplever 

det så. Att det inte sker någon förändring 

hos Gud är tydligt uttryckt i Skriften. Om Gud 

heter det: … hos vilken ingen förändring sker 

och ingen växling mellan ljus och mörker. 2 

Och det är just detta som är poängen i Asafs 

sätt att tänka: alla Guds vägar är goda och rätta 

– även i våra tider av mörker, förtvivlan och 

’tystnad’ från Guds sida. Det är denna insikt 

Asaf uttrycker med orden: I helighet, Gud, går 

du fram (v. 14). 

Den händelse som Asaf (och så ofta även 

Guds folk i Gamla testamentet) i tanken återvänder 

till är Israels befrielse ur Egypten under 

Moses och Arons ledning (v. 21). Denna 

befrielse är ett historiskt faktum för alla tider, 

och den Gud som den gången ledde Israel är i 

dag densamme. Det är denna sanning Asaf tar 

fasta på: Med stark arm befriade du ditt folk, 

Jakobs och Josefs ättlingar (v. 16). För oss i dag 

tillkommer dessutom allt vad Gud har gjort i 

Jesus Kristus. Gud har sannerligen med stark 

arm handlat i historien för att vi i djupaste mening 

skall bli befriade. 

De fem sista verserna i denna psalm målar 

befrielsens under för våra ögon, då Guds folk 

gick torrskodda genom Röda havet (v. 17–21). 

Inför denna Guds makt måste varje människa 

bäva. Men dessa ord: Genom havet gick din 

väg, din stig gick genom stora vatten – du lämnade 

inga spår (v. 20) gäller även i ditt liv i dag 

om du är en kristen. Detta betyder att Guds 

vägar med oss ofta är fördolda. Gud genomför 

sina syften, men vägen dit förstår vi oftast inte: 

du lämnade inga spår. Att vårt liv med Gud här 

på jorden är dolt framgår också av Paulus ord: 

ni lever ett osynligt liv tillsammans med Kristus 

hos Gud. 3 Så, den väg Asafs psalm vill visa 

oss, är att vi under alla livets skiften får stå på 

det gudomliga Ordets grund, som är Bibeln. 

Liksom Asaf får vi också mitt i alla svårigheter 

säga till Gud: Jag tänker på allt vad du gjort (v. 

13). Det räcker långt. 

IngemaR RÅDbeRg, universitetslektor, Lödöse 

Psalm 77 

Denna psaltarpsalm 

är en s.k. individuell 

klagopsalm, en psalm 

som vädjar om Guds 

ingripande för diktaren 

personligen. Det fi nns 

drygt fyrtio sådana 

psalmer, där den som 

skriver, ofta i djupaste 

förtvivlan men med 

uppriktigt hjärta, utgjuter 

sin klagan inför Herren 

– och även fi nner 

trösten hos Honom. 

1. Hebr. 13:8 

2. Jak. 1:17 

3. Kol. 3:3 

TILL LIV www.bv-forlag.se 

9 • 2008 17

saXat 

&UTBLICKaR 

Tipsa gärna om 

läsvärda artiklar. 

Mejla till.liv.red@ 

telia.com 

eller skicka till 

Till Liv, Sandg. 14B, 

223 50 Lund. 

en uppförsbacke-rörelse 

”Om man enkelt vill karaktärisera 

vad som just nu händer i Norden 

kan man säga: ’Antingen förändrar 

Bibeln människor eller så förändrar 

människor Bibeln.’” Så inleder Johan 

Candelin i Martyrkyrkans vänners 

rundbrev (3/08), och fortsätter: 

”Om Gud är Gud och om hans vishet 

och kärlek och omsorg om oss överstiger 

vårt förstånd lika mycket som 

himmelen överstiger jorden, kommer 

Guds Ord alltid att utmana vårt sätt 

att tänka och leva – på ett sätt som 

med nödvändighet måste möta motstånd 

hos varje människa som anser 

människors tankar vara högsta norm 

och riktlinje för lära och liv. 

Antingen har Gud rätt eller så har 

’folket’ rätt. Argumentet ’så trodde 

man då, men nu vet vi mera’ innebär 

att vi nu har blivit visare än Jesus 

själv! Det kan nog vara skäl att 

komma ihåg att den enda gången 

Nya testamentet berättar om ett 

folkligt majoritetsbeslut är då ’allt 

folket ropade: korsfäst!’ 

Låt oss slå fast en sak: kristendomens 

uppgift är inte att vända kappan 

efter vinden utan att vända vinden 

efter kappan. Över hela världen 

pågår samma trend nu: ett ökande 

hat mot dem som menar att Gud i 

alla frågor vet bättre än människan. 

Under 26 år har jag följt med det 

som händer i olika delar av världen 

och ser samma mönster överallt: det 

börjar med desinformation i media 

mot dem som med Guds Ord viker av 

från den allmänna opinionen och säger 

’så säger Guds Ord’, sedan följer 

diskriminering och sedan förföljelse. 

Allt detta kan i själva verket vara bra. 

Det börjar plötsligt kosta någonting 

att bekänna Jesus. Det märkligaste 

är kanske att det är just i de situationerna 

som Gud ger väckelse! 

Detta sker i över sextio länder i 

dag. I den situationen behöver vi 

allt fl era ’uppförsbacke-kristna’. Jag 

Låt oss slå fast en sak: kristendomens uppgift är inte att vända 

kappan efter vinden utan att vända vinden efter kappan. Över 

hela världen pågår samma trend nu: ett ökande hat mot dem 

som menar att Gud i alla frågor vet bättre än människan. 

tänker på berättelsen om Emmauslärjungarna 

som, efter att de känt igen 

Jesus, genast i mörkret bröt upp och 

började gå uppförsbacke för att trösta 

bröderna i Jerusalem med uppståndelsebudskapet. 

De väntade inte tills det 

blev ljust, de sände inte sina fruar och 

de grundade inte heller en ’Vi-har-sett- 

Jesus-församling’. De gjorde sig besvär. 

De ville mera vara till välsignelse 

för andra än tänka på sig själva. 

Nu är det vår tur att gå uppförsbacke 

och trösta bröderna och systrarna 

i olika delar av världen där 

de förföljs, men också bröder och 

systrar i din egen nejd och ditt eget 

land. Nu byggs en ny andlig gemenskap 

mellan alla Jesus-troende. Man 

ser det överallt. Själafi endens frestelse 

för alla troende är ju att göra oss så 

självupptagna att vi inte bryr oss om 

andra. Vårt samhälle överöser oss 

samtidigt med en ideologi som går ut 

på att bara tänka på sig själv, njuta 

och ’förverkliga sig själv’. 

Som kristna är vi kallade att leva för 

andra. Och den kallelsen blir starkare 

ju mera hatet och hånet mot Guds 

folk tilltar. Vi är nu kallade att vara 

hoppets och uppmuntrans budbärare 

i världens många uppförsbackar. 

Martyrkyrkans Vänner vill vara 

en uppförsbacke-rörelse, som bryter 

upp från vår egen bekvämlighet och 

välsignar andra. ... Vi går frimodigt 

vidare för vi går ju ingalunda ensamma, 

ty ’före går Herren med segerns 

baner’.” 

svaret är j-e-s-u-s 

lEnnart hEnricsson, sångare och barnledare 

i den inomkyrkliga Oasrörelsen 

menar (Världen idag, 28/7) att 

”’det fi nns ett jättehopp för Sveriges 

ungdomar, och det stavas J-E-S-U-S. 

Den kristna kyrkan har historiskt 

spelat en viktig roll som social reformator 

när samhället barkat åt fel 

håll. Superi, fattigdom och kriminalitet 

har fått vika för kristna värde- 

Johan canDElin 

ringar och nya lagar som satt människovärdet 

i fokus.’ 

Lennart H. är övertygad om att historien 

kan upprepa sig i vår tid. Men 

det är inte opinionsbildning och politisk 

lobbying som är kyrkans främsta 

reformkraft, menar han. I stället framhåller 

han envist behovet av det enkla 

evangeliet om Jesus. … ’Om svenska 

barn och ungdomar får tag på Jesus 

så kommer de att vilja göra det som är 

rätt av bara farten. Det är detta som 

kan förvandla nationen.’ 

Men en sak bekymrar honom: tillståndet 

i många kyrkor som tycks 

leva ljusår från den förvandlande 

kraft som Bibeln talar om. … ’Vi i 

kyrkorna värnar ofta vår egen gemenskap; 

allt ska vara fi nt och gulligt 

och vi är väldigt rädda för att tala 

om vad Bibeln säger. Problemet är att 

ingen gemenskap i världen kan frälsa 

– bara Jesus kan frälsa.’ 

Den idylliska Oas-tillvaron och den 

framtidstro som frodas här kan verka 

fjärran från den verklighet som är 

många barns och ungdomars vardag. 

Där är man utlämnad till vad som 

allt oftare blivit samhällets och vuxenvärldens 

råd till de unga: allt som 

känns bra är okej och värt att pröva. 

’Det där är en kärlekslös inställning 

… Jag tror att Jesus gråter när han ser 

ungdomars situation i Sverige’, säger 

Lennart H. och tycks mena varje ord. 

Han är övertygad om att kristen 

tro och livsstil vore högintressant för 

ungdomar om bara kyrkan kunde 

paketera den på rätt sätt. Och han 

vädjar till Sveriges ungdomar att ge 

det kristna livet en ärlig chans. 

’Jag är så fånig att jag tror att det 

fi nns kraft i det som står i Bibeln och 

att det kristna livet funkar på riktigt. 

Tyvärr har vi kristna varit dåliga på 

att visa på Jesus, vi har gjort honom 

till religiös, tråkig mes. Men bara Jesus 

kan frälsa dig, han är Guds kraft. 

Och det slår allt.’” 

rED. 

18 9 • 2008 TILL LIV

faDEr vår • Del 7 av 9 

Vi ber till Far 

Och inled oss inte i frestelse matt. 6:13 

I den femte bönen har vi bett Gud om 

förlåtelse. Och salig är den som fått sin 

överträdelse förlåten, sin synd övertäckt. 

Salig är den människa som Herren 

ej tillräknar synd (Ps. 32:1f.). 

Men det betyder inte att vi kan slå 

oss till ro. De onda makterna som vill 

dra oss bort från Gud vilar inte. Sedan 

vi har bett om förlåtelse behöver vi be 

Gud hjälpa oss mot frestelserna. 

oM DU går till Dig själv kan du se detta. 

Kanske hade du släppt in avund i ditt 

hjärta. När andra fi ck uppmärksamhet 

och du själv blev bortglömd, då blev du 

avundsjuk. Men nu har du gått till Gud 

med detta. Du har bett om förlåtelse. 

Och ”salig är den som fått sin överträdelse 

förlåten”. Men efter detta vet du 

vad som kan hända i ditt hjärta. Och 

nu får du göra den här bönen till din 

bön, så att du inte faller på nytt. 

Eller det var ett orent begär som kom 

in i ditt hjärta. Kanske började det med 

en scen i teverutan. När du såg den 

blev du fångad av den. Den satte sig i 

ditt sinne. Men du kom till besinning. 

Nu har du gått till Gud med din synd. 

Du har bett om förlåtelse. Och ”salig 

är den som fått sin överträdelse förlåten”. 

Efter detta vet du hur lätt du kan 

bli frestad. Och nu får du göra den här 

bönen till din bön, så att du inte faller 

på nytt. 

Eller du har gått med bekymmer för 

din ekonomi. Läget blev kärvt med den 

ena oväntade utgiften efter den andra. 

Du kunde inte släppa dessa bekymmer. 

De ockuperade ditt hjärta. Men så kom 

Jesu ord till dig. Han visade dig att du 

har en god Fader som ger dig vad du 

behöver (Matt. 6:24ff.). Du såg att du 

bekymrat dig och inte litat på hans löften. 

Nu har du gått till Gud och bett 

om förlåtelse. Och ”salig är den som 

fått sin överträdelse förlåten”. Men du 

inser att sådana frestelser kan komma 

tillbaka. Och nu får du göra den här 

bönen till din bön, så att du inte faller 

på nytt. 

Eller denna världen höll på att ta 

överhand i ditt liv. Ditt tempo hade 

ökat och ökat. I arbetet, i hemmet, i 

umgänget. Du ville hänga med. Det 

blev ingen plats för Guds Ord. Bönen 

höll på att torka ut. Men så kallade 

Gud på dig. Och du kom du till besinning. 

Du har bett Gud förlåta dig. Och 

”salig är den som fått sin överträdelse 

förlåten”. Nu har du sett vilken makt 

denna världen har. Och nu får du göra 

den här bönen till din bön, så att du 

inte blir övermannad på nytt. 

Det kan förvåna oss att det står: ”Inled 

oss inte i frestelse.” Men nu ser vi 

hur det hänger ihop. Vi måste be Gud 

om hjälp. Då tillåter han inte att vi 

blir frestade över vår förmåga (1 Kor. 

10:13). Gud räcker oss sin hand. När vi 

i bönen tar hans hand, då hjälper han 

oss. Men Gud tvingar ingen. De som 

inte vill lyssna på Gud, de som inte ber 

Gud om hjälp utan envisas med att gå 

in i frestelserna dem låter Gud gå. Han 

utlämnar dem åt synden. De får gå sin 

onda väg (Rom. 1:24ff.). 

Det äR Detta vI beR guD bevaRa oss fRÅn. 

Därför har vi fått den här bönen. Dag 

för dag ska vi gripa tag i Guds hand 

och be honom hjälpa oss mot frestelserna. 

gustav böRjesson, prost, Sätila 

TILL LIV 9 • 2008 19

pErsonporträtt • Del 17 

Martin Luther King 

Han tilldelades nobels fredspris 1964 och fi ck en nationell helgdag uppkallad efter sig. 

Han kämpade för de svartas frihet i det segregerade USa – men också för alla människors 

sanna frihet och värde i Kristus Jesus. I år är det fyrtio år sedan Martin Luther King mördades 

i Memphis, 39 år gammal. 

Martin lUthEr king Jr föddes den 15 

januari 1929 i Atlanta, Georgia, USA. 

Han växte upp i en medelklassfamilj 

med en far som var pastor. Samhället 

var starkt segregerat, vilket innebar 

uppdelning på grund av hudfärg, nästan 

överallt. King blev tidigt medveten 

om detta – vid sju års ålder fi ck han inte 

längre leka med sin bäste kamrat efter- 

som denne var vit. Hans far sa: ”Vi lever 

i ett samhälle med regler och lagar 

som måste följas.” Martin godtog aldrig 

förklaringen och var djupt bedrövad. 

Händelsen bidrog starkt till valet 

att bli pastor. ”Jag har en inre längtan 

att tjäna mänskligheten, och att söka 

en orädd konfrontation med ondskan 

i kärlekens kraft.” 

studier och giftermål 

Som nittonåring påbörjade M. L. King 

sina teologiska studier och blev senare 

pastor i en baptistförsamling. Han ville 

förverkliga ”det sociala evangeliet”. En 

föreläsning om Indiens stora frihetsledare 

Mahatma Ghandi blev en vändpunkt. 

Hans icke-våldsmetod, vilken 

återupprättat människovärdet för mil- 

20 9 • 2008 TILL LIV

Jag har varit på bergets topp. Det gör mig detsamma vad som händer. Jag skulle precis 

som alla andra vilja få ett långt liv – ett långt liv har sitt värde, men jag bekymrar 

mig inte om det just nu. Jag vill bara göra Guds vilja och han har låtit mig stiga upp 

på berget. Jag har blickat över till andra sidan och jag har sett det utlovade landet. 

Jag kommer kanske inte dit tillsammans med er, men jag vill att ni skall veta i 

kväll, att vi som folk kommer att komma in i det utlovade landet. Och jag är lycklig i 

kväll. Jag oroar mig inte för någonting. Jag fruktar inga människor. Jag har sett Herren 

komma i härlighet. Ur kings tal, DagEn innan han Dog 

”joner indier och givit dem frihet, var 

verktyget han sökte. 

1953 gifte sig King med Coretta 

Scott. Endast tjugosex år gammal doktorerade 

han i teologi. ”Jag vill ge mitt 

liv till något evigt och absolut, inte till 

små gudar som är här i dag och borta i 

morgon. Utan till Gud som är densamme 

i går, i dag och i morgon”. 

första aktionen och 

medborgarrättsrörelsen 

1955 satte sig en kvinna, Rosa Parks, 

medvetet på en plats i bussen reserverad 

för vita och blev arresterad. Detta blev 

startskottet för en 381 dagar lång bussbojkott. 

King blev dess ledare och fick 

snabbt landets och världens blickar på 

sig. Bojkotten var välorganiserad och 

präglades av ”en orädd kraftmätning 

mot ondskan med kärlekens kraft”. 

Bussbolagen gav efter och rörelsen fick 

nationens erkännande. ”Det var Jesus 

från Nasaret som fick svarta att resa 

sig i protest med kärlekens kreativa vapen”, 

sa King. 

Nu ville flera svarta organisationer 

ha Kings medverkan och stöd. Det 

gällde mänskliga rättigheter, frihet och 

jämlikhet mellan svarta och vita. Möten, 

kampanjer, demonstrationer. ”Det 

sociala evangeliet” betydde för dem att 

översätta Guds ord i handling. Ghandis 

icke-våldstaktik var framgångsrik. 

Medborgarrättsrörelsen hade blivit en 

maktfaktor i USA. 

Men King var ständigt förföljd och 

ofta mordhotad, hemmet bombades 

och långa tider var livet outhärdligt. 

Samtidigt blev han mer och mer upptagen 

med alla åtaganden. 1956 förklarade 

dock Högsta Domstolen segregationslagarna 

författningsstridiga och 

framgången gav genklang i hela USA. 

En stor talare och predikant 

M. L. King var en enastående talare och 

retoriker. Hans mest kända tal ”I have 

a dream” hölls i Washington 1963. 

Det mest profetiska talet var, enligt 

hans medarbetare, ”I have been on the 

mountain top” och det hölls i Memphis 

1968, dagen innan han mördades. 

I Sverige predikade King bland annat 

i Storkyrkan och i Norrmalmskyrkan i 

Stockholm. 

kampens konsekvenser 

M. L. Kings påverkan på samhället var 

mycket stor och resulterade i flera viktiga 

medborgarrättslagar för USAs ca 36 

miljoner svarta, lagar som i dag påver- 

kar miljontals människor. King är den 

störste svarte ledaren sedan slaveriets 

dagar och jämförbar med Abraham 

Lincoln och George Washington. 

I och med Kings död försvagades 

rörelsen och ingen kunde riktigt axla 

hans mantel – Jesse Jackson har gjort 

flera försök men misslyckats. Med 

splittringar och inre strider har den 

varit svår att hålla samman, men ändå 

omöjlig att stoppa. Förändringen började 

dock 1955 och har aldrig upphört. 

I dag kan man se uttryck för Kings visioner 

på många olika områden i samhället, 

till exempel inom politiken där 

viktiga framsteg gjorts: 1968 fanns tre 

svarta guvernörer och 1990 så många 

som 316 (i städer med fler än 50 000 

inv.). Kända toppolitiker som nått Vita 

huset är Colin Powell och Condoleezza 

Rice. 

Demokraternas nuvarande presidentkandidat 

Barack Obamas framgång 

är sensationell. Hans bok heter 

My Dad Had A Dream. Kopplingen till 

”I have a dream” är ingen slump. Väljs 

han till USAs näste president skrivs historia 

och det blir ett starkt bevis på att 

drömmen lever. 

bengt beRgman, tapetserarmästare, Stockholm 

TILL LIV 9 • 2008 21

FOTO: BETTy SVEnSSOn 

rEportagE 

Åhus missionsgårds 20-årsjubileum fi rades den 1 juni 2008. 

En missionsstation 

vid havet, mellan tallarna 

En av ELMs fem missionsgårdar ligger i Åhus i Skåne. 

Vi får nu göra ett besök på gården och ta del av både historia och visioner. 

Kanske kan det locka fl er till ett besök ’på riktigt’ ... 

DEn första JUni i år fi rade Åhus Missionsgård 

tjugoårsjubileum. Dagen 

sam lade gamla och unga som ville delta 

i förmiddagens gudstjänst och på eftermiddagen 

få glimtar om det som varit 

och nu pågår på missionsgården. 

åhus Missionsgård i går 

Arthur Einarsson berättade om starten. 

Det fanns hos en grupp människor, 

under början av 1980-talet, en längtan 

om att en missionsgård som Strand- 

hem i Örkelljunga skulle byggas i östra 

Skåne eller Blekinge, som en samlingsplats 

för familjer, ungdomar och barn. 

Olika förslag på platser diskuterades. 

Den fastighet som i dag är Breanäs 

Missionsgård blev till salu och köptes 

av den förening som i dag äger denna 

gård. Trots detta önskade många arbeta 

vidare för en missionsgård i organisationernas 

regi. 1981 sammanträffade 

en arbetsgrupp med representanter från 

Kristianstads kommun och diskuterade 

22 9 • 2008 TILL LIV 

FOTO: BETTy SVEnSSOn

FOTO: aRKIVBILD 

Detta betyder åhus Missionsgård för mig 

1997 KonfIRmeRaDes jag på Åhus Missionsgård. 

Det var på den tiden det var två veckors 

”förberedande kurs” året före konfirmationen. 

Det var en otroligt härlig tid som jag faktiskt 

fortfarande ofta ser tillbaka på med glädje. 

Där fick jag vara med om många roliga saker, 

bus, skratt och att få vänner för livet. Där fick 

jag också höra mer om Jesus. I dag ska jag 

väl erkänna att jag inte direkt kommer ihåg 

så mycket av själva undervisningen, förutom 

Luthers trosförklaringar … 

Det var framför allt vid den här tiden som Åhus Missionsgård började 

betyda något för mig. Sedan dess har jag varit en del på läger där och 

deltagit i andra typer av aktiviteter. Sedan jag flyttade till Kristianstad och 

där blev aktiv i ELF, har gården fått betyda mer och mer, och genom 

inblick i styrelsearbetet genom andreas, min man, har jag också fått se 

vilket arbete som ligger bakom all verksamhet. Det är många människor 

som sliter för att gården ska vara det den är i dag. Det är också nu jag 

känner att det är dags för oss i min ålder att visa att vi prioriterar de olika 

gårdarna. Det är viktigt att vi ställer upp och hjälper till på olika sätt, oavsett 

om det gäller att anordna läger eller måla stugor. Och det gäller inte 

bara missionsgården i Åhus. 

när jag ser tillbaka på min uppväxt ser jag hur mycket gårdarna med 

dess läger har betytt och jag vill också i framtiden att de ska få betyda 

lika mycket för nya barn, ungdomar, vuxna och äldre. Jag vill i många år 

till få komma till platsen på Glansabovägen i Åhus och känna havsdoften 

i näsan och tallbarren mellan tårna! Vi får alla be om Guds ledning när 

det gäller arbetet på Åhus Missionsgård och de andra missionsgårdarna. 

Fundera också på om du tycker det är viktigt med en missionsgård i din 

närhet och vad du skulle kunna göra för att hjälpa till. Elin pErsson 

olika förslag. Området vid Glansabovägen 

i södra Åhus var ett av dessa. 

Mellan tallarna, nära till havet, fann 

man en bra mark som man 1986 – efter 

många turer med Kristianstad kommun 

– blev delägare till 1 och det tillsattes en 

byggnadskommitté. Arthur nämnde 

på jubileumsdagen särskilt två män 

ur denna kommitté: Åke Nilsson och 

FOTO: anna SaLOMOnSSOn 

Allan Roos. Eva Andersson anlitades 

som arkitekt och Birger Svensson som 

ansvarig för konstruktionen av husen. 

Den 5 juni 1988 kom åttahundra 

personer till invigningsfesten för Åhus 

Missionsgård. Då samlades nästan 

80 000 kronor in i kollekten. Och gåvor 

och frivilligt arbete är det som 

gjort byggnationen av missionsgården 

Engagemanget 

var stort när 

missionsgården 

byggdes. Många 

hjälptes åt. 

I juni 1988 stod 

gården klar. 

sofie lindqvist 

Sofie anställdes som husmor 2001 

och arbetar i köket tillsammans med 

Birgitta Olsson – samt med alla de 

frivilliga eller sommaranställda som 

alla gör en så stor insats. 

vad är din uppgift som husmor? 

– att arbetsleda de andra som arbetar 

i köket, ta hand om köket, städa, 

beställa mat, göra matsedlar, sköta 

bokföring och ge bokningsbekräftelser 

till gäster. 

hur är det att arbeta på åhus Missionsgård? 

– I stort är det bra. Det är mycket trevligt med en kristen arbetsplats. 

Det betyder mer än bara ett vanligt arbete. Ibland kan 

det vara jobbigt när man känner så mycket för gården och man 

behöver vara ledig, speciellt när man har små barn. Mycket av 

arbetet är på helger och det kan också vara jobbigt ibland. 

möjlig – och naturligtvis bön och förtröstan 

på Jesus. 

Från början tänkte man koncentrera 

verksamheten till sommarhalvåret och 

endast då ha anställd personal. Under 

första sommaren var Bodil Persson 

husmor. Konfirmationsläger och andra 

läger för familjer, barn och ungdomar 

samt bibeldagar för äldre prioritera- 

1. nSM och KUS (nuv. ELU) köpte marken av Kristianstad kommun. Hösten 1987 valde även HLM att delta i projektet och blev delägare tillsammans med de 

andra två ägarna. (nSM och HLM har senare övergått i nuv. ELM Syd.) 

TILL LIV 9 • 2008 23

Per-anders einarsson 

Per-anders an ställdes våren 

2008 som föreståndare, 

men har ock så genom sina 

föräldrars föreståndararbete 

haft lång inblick i vad som 

händer på gården. 

vad är din uppgift som 

föreståndare? 

– Jag är verksamhetsansvarig, 

det vill säga ser till 

att alla grupper som håller i 

olika delar av verksamheten 

fungerar. Jag har också 

hand om fastigheterna och 

vaktmästeriet. 

har du sett någon förändring 

när det gäller verksamheten 

på gården? 

– Jag ser att fler och fler 

upptäcker gården som en 

skön plats att vara på. Bland 

annat är det fler församlingar 

som hyr gården regelbundet, 

fler återkommer till campingen. 

Jag tror det är viktigt att 

hålla den på en lagom nivå, 

att det får vara en lite mindre 

familjecamping med lugn 

och ro. när det gäller konfirmationslägren 

ser jag att 

man som ledare satsar mer. 

Det är tydligare att ansvaret 

som ledare inte endast gäller 

fyra veckor, utan att man 

följer upp varje konfirmand. 

Det gör mig glad! 

SVEnSSOn 

BETTy 

triplakören sjöng 

vid 20-årsjubileet. FOTO: 

des alltså först. Men mycket snart utökades 

verksamheten och Arthur och Ingrid Einarsson 

anställdes som föreståndare/vaktmästare 

respektive husmor. De arbetade sedan på missionsgården 

i ca tio år. 

Öppen kristen förskola, mer lägerverksamhet 

– både egen och med grupper utifrån – konferenser, 

uthyrning av rum samt julfirande kom 

att bli en del av verksamheten. Åhus Missionsgård 

har fått bära god frukt i många år och på 

många olika sätt. 

åhus Missionsgård i dag 

I dag är missionsgården på alla sätt en gård som 

sjuder av aktivitet. Föreståndare och verksamhetsansvarig 

är nu Per-Anders Einarsson, och i 

våras valdes Niclas Jämstorp till ordförande i 

gårdens styrelse. 

sommarens barnläger är en av höjdpunkterna – mellan tallarna finns plats för lek och spel. 

Första prioritet i verksamheten har konfirmationsläger, 

med fyra veckor i början av sommaren, 

återträffsvecka och ett antal förträffs- 

och återträffshelger. Sommaren är den tid som 

samlar flest människor till gården. Förutom 

konfirmationsläger är det kristen semestervecka, 

barnläger, Plus-läger, missionsgårdens 

dag – och många utnyttjar gårdens camping. 

Resten av året fylls upp av barnlägerdagar, 

ungdomsläger, bibel- och gästveckor, bibeldagar, 

handarbetsdagar, adventsfirande, julbord, 

festkvällar samt predikan en gång i månaden. 

Dessutom ordnas det auktioner och arbetsdagar. 

Gården är fortfarande, precis som tanken 

var för tjugo år sedan, en plats där människor i 

alla åldrar får ha gemenskap med varandra och 

med Jesus. 

24 9 • 2008 TILL LIV

stina serholt från horred, 

en av sommarens konfirmander. 

varför valde du just åhus Missionsgård? 

– Jag kommer faktiskt inte ihåg … Först ville jag konfirmeras hemma i Horreds kyrka, 

men sen så berättade en vän till mig om Åhus Missionsgård där han skulle gå. Jag hade 

ingen aning om gården men blev intresserad och ’hänkade på’ helt enkelt. att ha blivit 

konfirmerad här har varit helt underbart! Jag tror, utan större tvekan, att det har varit den 

bästa tiden i mitt liv! 

vad har varit det bästa …? 

– Det har varit själva gemenskapen med alla människor, att få komma Gud närmare och så 

självklart alla lekar vi gjorde! Jag hade en kristen tro innan jag åkte på konfirmationslägret, 

men den har fördjupats ännu mer och så har jag fått vänner för livet! 

vad skulle du säga till dem som funderar på att konfirmera sig här? 

– ”Bra val! Det är jättefint på Åhus Missionsgård och bra mat! Havet är härligt och jag hoppas du kommer få det lika 

bra som jag fick, och bättre om det går! Det finns också en rolig klocka som man kan klinga i om man vill busa ...” 

åhus Missionsgård i morgon 

Trots mycket aktivitet på Åhus Missionsgård 

är det många dagar under året som gården står 

tom, framför allt vanliga veckodagar. I höstas 

samlades några för att visionera kring hur man 

skulle kunna utnyttja missionsgården ännu 

mer. Enligt Per-Anders finns det en del idéer att 

arbeta vidare med – det är viktigt att tänka vidare 

och inte bara vara nöjd med den verksamhet 

som finns i dag. Vi vill ju alla att den fina 

gården ska utnyttjas, att den får bli ett stopp i 

livet, en naturlig samlingspunkt kring Jesus och 

en plats för fler människor att få möta honom. 

Man har i styrelsen diskuterat att satsa ytterligare 

på ungdomsverksamheten, genom att 

försöka anställa någon som kan ta hand om 

den. 

att leva med Jesus i går, i dag och i evighet 

Tillbaka till jubileumsdagen där Daniel Ringdahl 

i avslutningen talade om ämnet ”Att leva 

med Jesus i går, i dag och i evighet”. Han kom 

fram till att det handlar om trofasthet, nåd 

och hopp – tre ord som jag tycker också visar 

hur Jesus har varit och fortfarande är närvarande 

på gården. Ja, många vittnade under jubileumsdagen 

om hur trofast Gud varit genom 

åren och att han fortfarande står bakom arbetet 

– gården är från början hans vilja! Guds 

nåd är grunden för vår tro och vår frälsning. 

En trofast och nådig Gud som har lett arbetet 

framåt i många år ger också hopp inför framtiden. 

Oavsett vilken typ av verksamhet det blir, 

kommer det att ske enligt Guds vilja om vi väljer 

att lägga allt i hans händer. Jesus Kristus är 

densamme i går, i dag och i evighet. 

närheten till havet och en av sveriges vackraste stränder ger missionsgården ett unikt läge. 

Elin pErsson, Kristianstad 

niclas Jämstorp, ordförande 

vill du dela med dig av dina 

tankar inför framtiden? 

– Så klart vill jag att den 

verksamhet som i dag finns 

på gården ska få fortsätta 

och att de som brinner för 

gården ska få inspirera andra 

människor. Jag hoppas att 

vi så småningom ska ha en 

större anknytning till det som 

finns här runtomkring. Till 

exempel har vi ju beslutat 

att försöka anställa en ungdomsverksamhetsansvarig 

på gården. Jag vill att den 

personen också ska arbeta 

utåt och knyta kontakter med 

andra ungdomsverksamheter 

i närområdet, så att fler 

ungdomar hittar till gården. 

Genom att vi arbetar mer 

utåtriktat hoppas jag att fler 

människor i alla åldrar kan 

upptäcka gården. 

har du något att säga till 

Till Livs läsare? 

– Jag vill uppmana alla att be 

för gården och de anställda, 

att gården ska få fortsätta 

vara en samlingsplats där 

man får hämta ny kraft. 

TILL LIV 9 • 2008 25

ElMs nYa stYrElsE 

ELM-styrelsen 

presenterar sig 

Under tiden efter ELMs årsmöte har den nödvändiga ledningsfunktionen i ELM upprätthållits av ett tillförordnat 

aU, bestående av Per Henriksson, Gunnar Davidsson, Linus Sjödahl och sammankallande Sven 

Hammarberg. Under nästa styrelsesammanträde 12–13 september kommer detta aU att presentera ett 

förslag till konstitution av ELM-styrelsen. Här följer styrelseledamöternas svar på frågan: 

vad ser Du som den viktigaste frågan för elm-styrelsen 

att arbeta med det närmaste året? 

gunnar Davidsson (64), Lund. arbetar med 

trafi kplanering och är gift med Gunilla sedan 

snart 35 år; har sex barn och fem barnbarn. 

Ordinarie ledamot sedan 2007. 

Jag vill lyfta fram två uppgifter: 

• att vi samlas i förnyad bön om Herrens 

nåd, välsignelse och ledning över ELM och 

• att vi i stor öppenhet får igång en bred och 

förtroendeskapande dialog om vad ELM är 

och inte är, om vår vision och de vägar vi ska 

går för att visionen ska bli verklighet. 

Eskil Engström (41), Hässleholm. arbetar 

som programmerare och är även revisor i 

Hässleholms församling och i Hässleholms Kommun; 

jag skötte som ELMs missionär i Kenya 1994– 

1997 missionens ekonomi och administration och 

är sedan tio år också med i ELMs yttremissionsråd. 

ny ordinarie ledamot. 

ELMs identitet (Vilka är vi? Vad är viktigt 

för oss?), ELMs vision (Vad vill vi?) och 

ELMs strategi (Hur når vi vår vision?). 

per henriksson (41), alby i södra 

Stockholm. arbetar med IT-support. 

Gift med nilla och har tre barn. 


Hur vi ska kunna öka missionsengagemanget 

hos oss alla i ELM-BV så 

att vi får så många medmänniskor 

som möjligt med oss på vägen 

till himlen. 

Per-anders einarsson (42), 

Skepparslöv utanför Kristianstad. 

Politisk tjänste man för Kd 50% och vik. 

missionsgårds föreståndare 50%; är gift 

med Charlotte och har fyra barn. 


Nya missionsområden och fl er 

missionärer. Evangelium till fl er! 

arne Engström (62), Åstorp. arbetar som ung - 

doms sekreterare inom ELU och då under skolåret 

särskilt som skolpastor vid Klippans gymnasieskola; är 

gift med Lisbeth och vi har fem barn och ett barnbarn. 

Ersättare 2003 och ordinarie ledamot sedan 2005. 

Det är hur vi ska kunna utöka och intensifi era evangelisationsarbetet 

inte minst i Sverige. Många människor 

går förlorade p.g.a. okunnighet, under tiden 

som vi gräver ner oss i oss själva. 

sven hammarberg (38), Torsebro utanför Kristianstad. 

Gift med Cecilia och pappa till tre härliga pojkar. Min arbetstid 

som offi cer tillbringar jag dels på Militära Flyginspektionen 

i Stockholm och dels på fl ottiljen F17 i Kallinge. Ledamot 

2002–2006 och nu vald för ett år. 

Styrelsen har många viktiga frågor framför sig, men de kan sammanfattas med 

att vi måste komma tillbaka till kärnfrågan för vårt missionssällskap: att göra 

Jesus Kristus känd! För att kunna göra detta måste vi snarast få ordning på 

styrelsens och ledningens arbetsupplägg, ha en tydlig strategi för missionsarbetet 

och även delegera uppgifter och budgetansvar till t.ex. råd och 

kommittéer. 

Nästa år, när vi fyller 100 år, ska vi vara en Kristus-centrerad 

och framåtblickande missionsrörelse! Helst med ny 

verksamhet i minst ett missionsland till ... 

26 9 • 2008 TILL LIV

lasse Johansson (62). Bondson 

från Örkelljungatrakten; återvände för 

20 år sedan med Kerstin och våra fyra 

barn som nu är utflugna. arbetar som läkare 

i Hässleholm med rehabilitering och äldrevård. 


Som ny ordinarie ledamot har jag sista tiden funderat mer över 

hur olika vi är och tänker. Detta är en stor utmaning för oss 

alla och särskilt för oss i styrelsen. Vi behöver klarare se 

vad som binder oss samman och är vår identitet. – 

I Kristus är vi ett! TÄNK om det fick prägla 

oss. För det vill jag be och arbeta. 

tobias persson (37), Tyringe. 

Är ingen jör inom järnvägssignalteknik. 

Gift med Carina och har två döttrar. 


ELMs identitet. För vem finns ELM? Och 

hur får vi en levande dialog med missionsfolket 

i föreningarna? Jag har känslan 

av att styrelsen lever i en värld, missionsfolket 

i en annan. Den klyftan vill jag 

hjälpa till att överbrygga. 

alve svensson (57), Skånes Viby. 

arbetar som församlingspräst i asarum 

och Ringamåla; är gift med Eva och 

sjubarnsfar samt morfar och farfar. 

Ersättare 2006 och ordinarie ledamot sedan 

2007. 

Att försöka ena rörelsen kring Herren 

Kristus så att den därigenom blir ett 

vittne för evangeliet om honom. Enighet i det väsentliga 

borgar för ett bra missionsarbete både 

utomlands och i Sverige. 

Mats giselsson (63), Eket. Är komminister 

i Örkelljunga och Rya församlingar 

med huvudansvar för Rya. Min hustru Gunnel 

och jag har fått tio barn och tio barnbarn. 

Ersättare sedan 2007. 

Det viktigaste för styrelsen är att förbli vid den av Kristi kyrka 

tiderna igenom orubbligt fasthållna sanningen att hela Bibeln är alltigenom 

Guds ofelbara ord med oinskränkt auktoritet, och att under 

full anslutning till den evangelisk-lutherska bekännelsen, med tyngdpunkt 

på rättfärdiggörelsen genom tron på Jesus Kristus, verka 

för Kristi rikes tillväxt och bekämpande av allt slags otro och 

förnekelse, så att människor i Sverige och andra länder 

kommer till en personlig och levande tro på Jesus 

Kristus. 

Jens lunnergård 

(54), Sollentuna. Gift med 

Sonia och har fyra barn. Är 

familjeläkare (f.n. sjukskriven 

efter en benmärgstransplantation) 

och sekreterare i styrelsen. 


Nytt missionsfält och 

kamp för bibeltro. 

lennart olofsson (56), Vännäsby, 

universitetslärare i strålningsfysik i Umeå, 

gift med Elisabeth och har en son. 


Att skapa förtroende och engagemang så att 

missionsvännerna vill satsa både tid och pengar 

för att nå ut med evangeliet, både i vårt eget 

land och i missionsländerna. Samtidigt är det 

också mycket viktigt att vi stärker vår identitet som 

ett bibeltroget missionssällskap. 

linus sjödahl (32). Bor i Åkarp utanför 

Eket tillsammans med min fru anna-Karin och 

vår dotter som föddes i april. Till vardags driver jag 

ett konsultföretag inom ekonomi och utbildning. 

Ledamot 2003–2007 och nu nyvald. 

Den fråga eller det kluster av frågor som jag 

ser som viktigast det närmaste året är att få en 

effektiv organisation som frigör mer tid för 

det viktigaste: att spridda evangeliet till människor 

som inte känner JESUS. 

gösta Eklund (64), Vännäsby. 

Är pensionär sedan 7,5 år, tidigare 

civ.ing. elektroteknik. 

Gift med Lissie i 40 år; vi har en gift dotter 

och två barnbarn. Ordinarie ledamot 

2004–2007 och är därefter ersättare. 

ELMs identitet och då särskilt den 

teologiska identiteten. 

harald Waldemarson (66), 

Vikbolandet Är predikant och 

byggnadsingenjör; är gift med Gunnel 

och har fyra utflugna barn och 

sex barnbarn. 

Ordinarie ledamot 1987–1988 

(1 år), ersättare 1994–96, ordinarie 

1996–2008 och nu ersättare igen. 

Viktig fråga: en verksamhet i enhet 

på Ordets grund. 

TILL LIV 9 • 2008 27

kort 

&GOTT 

barnens sommar 

Skicka gärna en kort notis om vad som 

hänt i ELM/ELU – till allas kännedom och 

uppmuntran eller kanske som efterföljansvärt 

exempel. Skriv ditt namn under och 

skicka till: Till Liv, ”Kort & gott”, Sandgatan 

14B, 223 50 Lund, eller mejla direkt till till. 

liv.red@telia.com. 

läger – det är sång, bad, sol, bibel, mat, lek, glass, bus och skratt. 

90 baRn sjunganDe ”I mitt hjärta bor Jesus ...” i stora salen på Strandhem, 

30 barn i en stor ring på golvet inne på Breanäs, 36 ungdomar på väg ner 

till havet i Åhus, 25 hajkare framför en lägereld, 36 barn i Åhus som målar 

lägermuggar. Det har både varit barnläger och Plus-läger i sommar på de 

tre missionsgårdarna i Skåne. Lägren har tillsammans samlat ca 175 barn, 

drygt 80 ’plus-ungdomar’ (åk 6–7) och engagerat över 50 ledare. Tacka Gud 

för alla barn, fritidsledare och andra ledare! 

Det är verkligen en höjdpunkt att möta barnen när de kommer till ett 

läger; förväntan och glädje lyser ur ögonen, nya kontakter knyts och gamla 

återupptas. Föräldrar möter andra föräldrar, några känner igen sina lägerkamrater 

från barndomens sommarläger. Stämningen är på topp! Det går 

inte att ta miste på att det är mycket värdefullt för barn och föräldrar att 

möjligheten fi nns att åka på kristna läger. 

Det är också en stor glädje att få vara med som ledare och följa barnen i 

lek, sång och undervisning. Barnens humor är så kul! Det största är att se 

och känna hur Jesus får bli synlig och komma nära oss alla på ett läger. 

Många barn har sedan träffats igen på ELM Syds Sommarmöte, där de 

gärna delat fi lt att sitta på – kanske en början på en lång gemenskap … 

Utöver Plus- och barnläger har Breanäs bibelcamping och familjeläger i 

Eket erbjudit undervisning och gemenskap för barnen. Efter bibelcampingen 

förstår vi att det fi nns en stor grupp med barn som är under fem år, och det 

ger oss förhoppningar inför framtiden. kristina rUnEson, Lund 

”jag ska köpa en egen bibel så 

att jag kan vara med i bibelmaraton.” 

12-ÅRIg KIlle PÅ baRnlägeR 

En uggleunge i en av tallarna. 

semestervecka i åhus 

vilka härliga Dagar vi fi ck – ett sextiotal deltagare i alla 

åldrar från Skåne, Västkusten och Småland! Flera var här 

för första gången, några hade funnit vägen via Internet. 

Veckan bjöd på inspirerande undervisning, sol, bad, grillfest 

och lekar vid stranden, fågelskådning (gården har 

egna hornugglor) och tid till många fi na bordssamtal. 

På förmiddagarna höll Curt Westman bibelstudier 

över Nehemjas bok, om vad som händer när man tar 

sin tro och Gudsrelation på allvar. Nehemja ser bara 

Gud och hans möjligheter, därför ger han inte upp i en 

omöjlig situation och får så leda återuppbyggnaden av 

Jerusalems nerrivna murar. Men det börjar med syndabekännelse 

och uthållig bön. Genom att leva i ljuset 

kan han genomskåda fi enden. Och han får vara med om 

väckelse. 

Med belysande exempel visade Curt hur viktigt det är 

att också vi talar med Gud, tar hans Ord på allvar och 

har gemenskap med kristna syskon – att vi lever med 

evigheten för ögonen och i förväntan på honom. Gud är 

god och vill något med varje människas liv. 

Ett fi nt minne är också en deltagares gospelsång och 

lägerchefen Per-Anders Einarssons trumpetspel vid morgonbönerna 

i det fria. 

För mig blev detta årets bästa semestervecka! 

gUnilla DaviDsson, Lund 

en småbarnsförälder uttryckte sin glädje över veckan: ”upplägget 

passade fi nt med lugnt, skönt tempo. och vi kunde vara 

med och lyssna … för barnpassningen fungerade jättebra!” 

28 9 • 2008 TILL LIV 

FOTO: TOBIaS PERSSOn 

FOTO: TOBIaS PERSSOn

FOTO: PER RUnESOn 

Evangelisk mångfald i Eket 

”lägeR föR alla!” Underrubriken för lägret 

i Eket i början av juli ville inte utesluta någon 

åldersgrupp. Men är då inte risken att 

det blir kompromisser som inte passar någon? 

Jo, kanske i allmänhet, men så var det 

inte vid lägret i Eket. Det präglades i stället 

av en fantastisk mångfald, som visar på hur 

rikt varierat Guds rike är – en evangelisk 

mångfald. 

Mångfalden kom till uttryck i talarlistan 

där Ingemar Rådberg, Hans-Erik Nissen 

Måltidsgemenskap i det gröna. 

ElM syds sommarmöte 

DEn trEDJE hElgEn i JUli var det, som traditionen 

bjuder, inbjudet till fest inför Herren: 

det var dags för ELM Syds årliga sommarmöte, 

denna gång anordnat på Breanäs missionsgård 

med temat ”På stadig grund”. 

I en tid då den kristna tron är starkt ifrågasatt 

och ses som en livsåskådning bland 

många är det värdefullt för oss att veta att 

den kristna tron är fast grundad i historien. 

Fredrik Hector inledde sommarmötet med 

att utifrån Jesus liknelse i slutet av bergspredikan 

tala om goda skäl för kristendomen 

och vilken betydelse det har för vår personliga 

gudsrelation att tron är byggd på stadig 

grund. 

Leif Nummela från Finland undervisade 

både lördag och söndag eftermiddag om 

Kristus som hörnsten och som klippa. Lördagen 

fortsatte sedan med kortföredrag om 

aktivitet och vila i det kristna livet – och om 

äktenskapet som en växtplats, varvade med 

och Johannes Lyche representerade olika 

språk, åldrar och andliga traditioner, men 

förkunnade samma evangelium. Mångfalden 

fanns också bland deltagarna, både i 

ålder och härkomst: unga och äldre från 

Eket med omnejd, från övriga Skåne, en 

stor grupp från Norrland och en mindre 

från Småland. De flesta var ”genuina” 

ELM-are, men ganska många kom från 

andra sammanhang, inbjudna av vänner, 

eller lockade via lägrets hemsida. I sångens 

mångfald fäste jag mig särskilt vid Jonne 

Svenssons sång med ord och sångstil som 

kändes så äkta: ”Himmelriket, det är dit 

jag ska … Jesus gjort det möjligt för mig / 

att festa loss en evighet med dig …” 

Förmiddagarnas bibelstudier över Galaterbrevet 

var oerhört givande. Tack vare 

parallella barnsamlingar kunde även en 

småbarnsförälder lyssna koncentrerat. Brevets 

kärnbudskap – att det bara finns ett 

evangelium – lyftes fram, befriande och 

klart. Här är det inte fråga om mångfald! 

På eftermiddagarna ordnades bland annat 

”Kristen verkstad” – olika sätt att omsätta 

tron i praktisk handling. Det kunde ske genom 

att skriva brev till någon, snickra på 

en lekställning, sjunga på ett äldreboende, 

baka kakor, vandra under bibelmeditation 

(tankegång!) eller delta i seminarier. En varierad 

mångfald, där var och en kunde välja 

även barnens intåg hade temat ”Ingen klippa är som vår gud”. 

härlig gospelsång av Zion Gospel. Kvällen 

avslutades med en underbar mässa som 

leddes av Fredrik Carlsson och en kör sammansatt 

av Hanna Norman som framförde 

Gloriamässan av Tore W. Aas. 

Söndagen började med gemensam mässa, 

ledd av Berth Löndahl. Sedan följde information 

från ELU och ELM Syd och föredrag 

av Martin Gustavsson. Men då stod 

undertecknad i ELUs tält och bryggde kaffe 

efter intresse och sinnesstämning. En eftermiddag 

arrangerades ”missionsloppet” där 

motionärer fick ragga sponsorer för sina 

tävlingsinsatser. Missionsloppet och lägrets 

kollekter inbringade över 60 000 kr till 

missionen. 

De praktiska arrangemangen var utomordentliga. 

ELM-föreningen i Eket ordnade 

helpension för oss alla i fyra dagar! 

Och framför allt är det de unga krafterna i 

Eket med omnejd som dragit det stora lasset. 

Vi tackar Gud för dessa entusiastiska 

och frimodiga ungdomar som ställer sin tid 

och sina krafter i Guds och sina medmänniskors 

tjänst. pEr rUnEson, Lund 

lillemor larsson, keramiker 

från hässleholm, visade 

stora och små hur det är att 

arbeta med lera. 

som gick åt som vatten i ökenhetta. Men vi 

som missade något av föredragen (eller vill 

höra dem igen) kan lyssna på dem via ELM 

Syds hemsida, www.elmsyd.se. 

Helgen avslutades med att organisationens 

ordförande, Anders Månsson, gav oss 

hälsningen ”Ingen klippa är som vår Gud”. 

Och vi återvände glada och tacksamma, var 

och en till sitt hem. 

DaniEl ringDahl, Kristianstad 

TILL LIV 9 • 2008 29

ElM 

nyTT&InFO 

kEnYanytt 

information 

och nyheter 

från organisationerna 

ELM-BV, ELM 

Syd och 

ELU samt från 

missionsgårdarna. 

volontärEr till kEnYa. Kusinerna Markus 

och Thomas Imberg reser till 

Kenya den 7 september. Under höstterminen 

kommer de att knytas till 

gatubarnsarbetet på Bethesda, och 

den vistelsen fi nansieras med SIDAbidrag. 

De har önskat att därefter, 

januari–mars 2009, få vara på Chesinende 

hos Kerstin Nilsson för att bl.a. 

delta i evangelisationsarbetet. De står 

Markus imberg. thomas imberg. 

själva för kostnaderna för den tiden. Markus och Thomas, båda 21 år gamla, 

har efter avslutat gymnasium gått ettårig bibelskola på Fjellhaug. Inför utresan 

har de varit en månad i Härnösand för swahilistudier och introduktionskurs i 

SIDAs regi. Thomas kommer från Örkelljunga och Markus från Horred. 

lina JäMstorp och sofia nilsson har vistats i Sverige några månader under sommaren. 

De har varit inbokade för återresa till Kenya den 18 augusti, men 

Lina måste uppskjuta sin utresa av hälsoskäl. Hon har för fortsatt utredning 

sjukskrivits fyra veckor fram till den 8 september. Hon är helt inställd på 

fortsatt tjänst i Kenya och på utresa så snart det blir grönt ljus ur hälsosynpunkt. 

Sofi a reser som planerat den 18 augusti. 

Låt oss komma ihåg att riket och verket är Herrens, att vi får komma till 

honom med stora och små bekymmer. Inneslut Lina, hennes familj och Sofi a i 

förbön, liksom personalen och pojkarna på Bethesda i Nakuru och Gilgil. 

Undertecknad besöker Kenya 15 september–3 oktober. 

benedicte artman. Maria rubenson. 

bibelskolenytt 

karin g. EkströM, missionssekreterare 

volontärer till Etiopien 

Den 10 sePtembeR reser Benedicte Artman, 

Örkelljunga, och Maria Rubenson, 

Lund, till Etiopien som praktikanter. De 

kommer att vara i Nakamte i Wollega 

under sex månader. Benedicte ska arbeta 

som barnfl icka medan Maria kommer att 

göra praktik på olika skolor. Benedicte 

och Maria gick bibelskola på Strandhem förra läsåret och fi ck då tillfälle att 

besöka Nakamte. frEDrik hEctor, ungdomsmissionssekreterare 

stRanDHems bIbel- oCH läRjungasKola har startat sitt läsår. En månad före kursstart 

hade vi bara åtta elever och var nedläggningshotade. Det blev till slut 

en klass på 16 elever. Vi upplever det som ett fantastiskt bönesvar och ett 

stort förtroende från Gud att nu få börja med en så stor klass. 

Eleverna, nio fl ickor och sju pojkar i åldrarna 19–23 år, kommer från 

Kungälv, Vikbolandet, norra Småland, Gotland samt norra Skåne. Vi planerar 

att göra en fyraveckors missionsresa till Peru i början på 2009. Vi är 

tacksamma för att få bli burna i förbön. 

laRs-ÅKe nIlsson. bibelskollärare 

elm syd-tjänsten 

Den 1 sePtembeR började Lars-Åke 

Nilsson från Åsljunga sin tjänst som 

kaplan för ELM Syd. Under hösten 

är tjänsten på 25% för att utökas 

till halvtid från 1 januari 2009. 

Lars-Åke fortsätter också att vara 

bibelskollärare på Strandhem. 

Tanken att inrätta kaplantjänst har växt fram efterhand, 

och i första hand inte tillkommit av teologiska 

skäl utan på grund av en sociologisk förändring – många 

medlemmar vill i dag nämligen fi ra endast en gudstjänst 

på söndagen då nattvardsfi rande är möjligt. 

Styrelsen ser tjänsten som en möjlighet att i en svår 

kyrkosituation ge utrymme till kontinuerligt nattvardsfi - 

rande i de missionsföreningar som önskar det och ge en 

riktad satsning på bibelundervisning. 

Nu kan alltså lokala föreningar kalla Lars-Åke till 

att leda bibelstudier och nattvardsfi rande. Styrelsen tror 

också att det fi nns ett stort behov av undervisning om 

sakramenten och då särskilt om nattvarden. 

christEr Unosson, sekr. i ELM Syd 

bön i september 

Herre, du som en gång vandrade på jorden och lämnade efter 

dig fotspår som vi skulle följa. Du som ser varje vandrare, 

stryker den trötte, uppmuntrar den försagde, för den vilsegångne 

tillbaka, hugsvalar den stridande. Du som vid tidens 

slut skall komma åter för att döma var och en. Vår Herre och 

Frälsare, låt din förebild stå tydlig och klar för oss, så att den 

skingrar dimmorna. Och hjälp oss att i din efterföljd fi nna vägen 

till domen, men också till saligheten hemma hos dig. 

S. KIRKEGaaRD (BEaRB.) 

hiMMElskE faDEr, vi ber till Dig: Tack för att du skapat oss till 

gemenskap med Dig – välsigna den gemenskap vi har med 

varandra. 

JEsUs, vår hErrE och frälsarE, vi ber till Dig: Tack för att vi 

på ditt uppdrag får gå ut med evangeliet om Dig. 

hEligE anDE, vår hJälparE och livgivarE, vi ber till Dig: Led 

oss i Jesus fotspår och gör oss frimodiga och trogna i vår 

tjänst. 

låt oss särskilt tacka och be för 

• KYRKan I KenYa: för ELCK, ELMs missionärer och nya volontärer, 

för arbetet på Bethesda, för missionsadministrationen 

och Roland Gustafsson och Karin G. Ekström. 

• elm-bvs stYRelse: för Gunnar Davidsson, Per-anders Einarsson, 

arne Engström, Eskil Engström, Sven Hammarberg, 

Per Henriksson, Lasse Johansson, Jens Lunnergård, Lennart 

Olofsson, Tobias Persson, Linus Sjödahl, alve Svensson samt 

för ersättarna Gösta Eklund, Mats Giselsson och Harald Waldemarson. 

• elus aRbete oCH De nYa ungDomsleDaRna: anna arvidsson, 

Jenny Johansson, Henrik nilsson, Jana nilsson, Olof Ringdahl 

och Lovisa Sturesson samt för ungdomssekreterarna 

som leder deras arbete. 

• ÅHus mIssIonsgÅRD: för Per-anders Einarsson, Sofi e Lindqvist, 

Birgitta Olsson och alla frivilligarbetare samt för niclas 

Jämstorp och styrelsen för gården. 

Jesus sade: Och se, jag är med er 

alla dagar intill tidens slut. MaTT. 28:20 

30 9 • 2008 TILL LIV

ELUs vintermöte 

Bibelläsning 

Info om bibelläsningsplanen: se Till Liv nr 1 2008 

sePtembeR 

bIbelmaRaton (vIta fält) se www.elmbv.se/droppen 

Mån 8 Luk.7:1–23 tIs 9 Luk.7:36–50 

ons 10 Luk. 8:4–25 

InföR 17:e sön e tRefalDIgHet 

toRs 11 Pred. 12:1–7 fRe 12 1 Joh. 4:16–21 

löR 13 Luk. 16:19–31 sön 14 Ps. 49:6–12 

mÅn 15 Luk. 8:40–56 tIs 16 Luk. 9:10–36 

ons 17 Luk.10:23–42 


toRs 18 Ords. 8:32–36 fRe 19 apg. 5:27–29 

löR 20 Matt. 13:44–46 sön 21 Ps. 19:8–15 

9 februari 2oo8 Hässleholm 

Mån 22 Luk. 11:1–4 tis 23 Luk. 12:22–40 

ons 24 Luk. 15:1–32 


tors 25 Jos. 2:1–15 fRe 26 Hebr. 11:29–33 

lör 27 Mark. 2:1–12 sön 28 Ps. 73:23–26 

mÅn 29 Luk. 16:19–31 tIs 30 Luk. 17:11–19 

ons 1 oKtobeR Luk. 18:9–43 

inför DEn hEligE MikaEls Dag 

tors 2 1 Mos. 28:10–17 frE 3 Upp. 12:7–12 

lör 4 Joh. 1:47–51 sön 5 Ps. 103:19–22 

boka in elus vintermöte lördag 7 februari 2009 Kristianstad 

gospel på breanäs 18 oktober 

Till Liv nr 12 

2008 års jultidning 

höstmöte 

Tema: Att växa i Guds rike 

Söndagen 19 oktober 

Vi börjar med högmässa i 

Markaryds kyrka 10.00 

Bo Johanneryd 

Sång 

Möjlighet att äta medhavd 

matsäck i missionshuset. 

Mötet fortsätter i 

Markaryds missionshus 

13.30. Inledning/välkomsthälsning 

Barnsamling ordnas. 

Ett fl öde som ger evigt liv 

(Joh. 4:14) 

Hjalmar Unosson 

Kollekt ELM Syd 

Uppehåll, kaffeservering 

Sångprogram med vittnesbörd 

Canticum 

för anDra årEt i raD blir Till Livs decembernummer årets jultidning som du kan 

dela ut till grannar och vänner. Den innehåller 48 sidor med andakter, berättelser, 

reportage och intervjuer, fördjupningsartiklar m.m. 

Du som är prenumerant på Till Liv får som vanligt tidningen i din brevlåda runt 

Första advent – men den trycks redan i oktober för att BV-Förlag ska kunna sälja 

den i god tid. (Du kan även beställa/köpa tidningen genom BV-Förlag.) 

Du som vill beställa fl er nummer av årets jultidning – använd talongen i annonsbilagan 

och beställ senast 5 oktober. pris 45 kr/st. 

För mer info, kontakta Till Livs expedition, 046-39 93 60, till.liv.design@telia.com. 

elm-bv 

Smala Gränd 5, 111 39 Stockholm 

Tel 08-559 23 104, fax 08-22 59 22 

www.elmbv.se pg 5 58 43-7, bg 476-1144 

Kontaktperson: Sven E Hammarberg 

Tel 044-24 13 26, sven.hammarberg@ekhaga.se 

Missionsföreståndare Roland Gustafsson 

Tel 08-559 23 142, 076-165 15 59 

Fax 0435-522 05 

E-post roland.gustafsson@elmbv.se 

Administrativ chef Jakob Birgersson 

Tel 08-559 23 164, 076-161 65 59 

E-post jakob.birgersson@elmbv.se 

Kassör Ingegerd Johansson 

Tel 08-559 23 109 

E-post ingegerd.johansson@elmbv.se 

Missionssekreterare 

Jens aage nielsen (Etiopien) 

Tel 08-559 23 156 

E-post jens-aage.nielsen@elmbv.se 

Karin G. Ekström (Kenya) 

Tel 08-559 23 157, 070-241 82 30 

E-post karin.g.ekstrom@elmbv.se 

Henrik Birgersson (Peru) (f.n. sjukskriven) 

E-post henrik.birgersson@elmbv.se 

Ungdomsmissionssekreterare 

Fredrik Hector Tel 08-559 23 24, 070-740 81 24 

E-post fredrik.hector@elmbv.se 

ElM syd 

www.elmsyd.se pg 38 16 87-3, bg 917-4418 

Ordförande anders Månsson Tel 0431-290 56 

E-post bodil.mansson@mbox301.swipnet.se 

Expedition: ELM Syd c/o Erling Hansson, 

Gärdsgatan 12, 29159 Kristianstad 

Tel 044-21 37 57 

E-post erling.hansson@lm.lrf.se 

ElM – Ungdom, ElU 

www.elungdom.se pg 3 16 86-9, bg 305-0960 

Ordförande Simon nilsson. Tel 042-12 90 22 

E-post simon.nilsson@elungdom.se 

bv-förlag 

www.bv-forlag.se pg 87 81 74-2, bg 503-3147 

Smålandsvägen 48, 286 35 Örkelljunga 

Tel 0435-521 77, fax 0435-522 05 

E-post info@bv-forlag.se 

Kristen bokhandel i Helsingborg 

Tel 042-14 57 22. Bollbrogatan 8 

till liv 

www.tillliv.se pg 607 98 93-1, bg 5316-4000 

Ägare och utgivare ELM-BV 

Ansvarig utgivare nils-Göran nilsson 

Redaktör för Till Liv 

Eva andersson, tel 046-39 93 65 

Till Liv, Sandgatan 14B, 223 50 Lund 

E-post till.liv.red@telia.com 

Redaktionsråd för Till Liv 

Lars Göran Brandt, Rebecka Engström, 

Roland Gustafsson, Lars-Åke nilsson, 

Daniel Ringdahl 

Redaktör för Begrunda 

Peter Henrysson, tel. 046-211 84 61 

E-post begrunda.red@telia.com 

Grafi sk form Cia Björk 

Expedition & annonser 

Till Liv, Sandgatan 14B, 223 50 Lund 

Tel 046-39 93 60, fax 046-39 93 61 

E-post till.liv.design@telia.com 

Annonser insändes senast: 

10:e jan, mars, maj, aug, okt, nov. 

Kostnad för privata/kommersiella annonser: 

10:50 kronor/spaltmillimeter, min pris 125 kr 

(ELM/ELU-föreningar: 5:50 kr/mm) 

Prenumeration Till Liv, 11 nr/år 

ny pren. 350 kr; ord. 430 kr; student 230 kr 

Prenumeration Begrunda, 2 nr/år 

Bilaga i Till Liv 70 kr/år för Till Liv-pren. 

Endast Begrunda 90 kr, lösnummer 45 kr 

Prenumeration pg 607 98 94-9 

Ingrid Holmqvist, tel 0910-960 31 

Storkågeträsk 11, 934 94 Kåge 

E-post prenumeration.tillliv@hotmail.com 

Taltidning Ingrid Holmqvist, tel 0910-960 31 

Tryck norra Skåne Offset Hässleholm 

12:e årgången ISSn 1402-1838 

TILL LIV 9 • 2008 31

posttiDning 

bvid obeställbarhet återsänds tidningen till 

Ingrid Holmqvist, Storkågeträsk 11, 934 94 Kåge 

Obotligt sjuk? 

Jag troDDE på förhanD att läkarbesöket skulle vara 

snabbt överstökat eftersom jag alltid känt mig så frisk. 

Egentligen förstod jag inte alls varför jag hade kallats 

till denna undersökning av hjärtat, men nu får läkarens 

frågor mig att skruva på mig lite där jag sitter. 

– Har dina tankar varit goda? Har du älskat din nästa 

som dig själv? Är du fri från bitterhet? 

Jag erkänner att det kanske blivit lite sämre med orken 

på sistone, men skyndar mig att 

tillägga att jag i varje fall är friskare 

än många andra. Läkaren går vidare 

med en kroppsundersökning och jag 

blir oroad när jag ser hans bekymrade 

blick. 

– Säg bara vad jag ska göra för att 

bli frisk igen! utbrister jag innan han 

hunnit säga något. 

Herren, min läkare (2 Mos. 15:26), 

ger mig tio restriktioner att följa och 

när jag går hem känner jag mig motiverad 

att kämpa för att få ett friskt 

hjärta. 

DagaRna gÅR oCH jag blIR i stället tröttare 

och tröttare. De stunder jag försöker 

följa restriktionerna noga mår 

jag bara sämre och jag får sådan lust 

att handla tvärtemot vad min läkare 

har sagt (Rom. 7:7–10). Till slut är 

jag så svårt sjuk att det till och med 

Att leva med smärta rEportagE och rEflEktion 

Förbönens möjlighet En väglEDning 

Fräls oss från ondo faDEr vår 

Psalm 73 förDJUpning i psaltarEn 

UR GUD ÄR… , LIBRIS FÖRLaG 1992 

är jobbigt att ligga ner i sängen. Herren, min läkare, 

söker nu upp mig och behöver bara se på mig för att 

ställa diagnosen: 

– Ditt hjärta är bedrägligare än allt annat, det är 

obotligt sjukt (Jer. 17:9). 

Jag gråter av smärta och rädsla för döden när det 

plötsligt blir tumult inne i rummet. Jag uppfattar som i 

en dimma att man hittat en hjärtdonator och hör läkaren 

säga: 

– Jag ska ta bort stenhjärtat ur 

din kropp och ge dig ett hjärta av 

kött (Hes 36:26). 

Hur det hela egentligen går till 

kan jag inte förklara, men när jag 

vaknar upp säger läkaren att hans 

egen Son tagit mina smärtor och 

mina sjukdomar och att jag nu är 

friskförklarad (Jes. 53:4). Han säger 

att hans Son har dött för mig, 

men att Han nu lever igen. Jag kan 

inte tro att det är sant förrän jag 

ser läkarens Son stå framför mig, 

livs levande. Sonen visar mig sina 

operationsärr och jag tror läkarens 

ord. Jag har fått livet tillbaka, 

jag är frisk igen! Jag faller ner för 

Sonens fötter och utbrister: 

– Min Herre och min Gud! (Joh. 

20:28.) 

bilaga medföljer. 

linnEa åströM 

nästa nUMMEr UtkoMMEr ca 5 JUli 

nästa nummeR utKommeR Ca 4 oKtobeR

Ladda ner hela numret som pdf - Till Liv

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?