1924-24-01 Några blad ur polskans historia T. Norlind

Ndgra
'Knappt mera an i 80 ar (bar man
intresserat sig 'for att sa,mla polshor
i Sveri'ge. Visserligen nitgav Alilstrom
redan 1814 ,sina "Traditioncr
av svenska folkdanser", men de.ssa
fortsattes ej av nya samlingar,. och
Ahlstrom synes sjiilv ha safknat lust
for att fullfolja sina viil pabegynta
uppteckningar av barndomsminnen
fran 1760-talet. I sin stora tidning
Musikali'jkt Tidsfordrif, som alltsedan
1789 utkoni regelbundet varjc
ar intill 1834, Kar han ej ej mindre iiu
15,000 folkmelo'dier, av viika miust
10,000 voro av polskakarakiiir.
Dot 'kan efter en sa oversvallar.de
rikedom vara svai't at! gt>, vidare,
och givetvis miaste tl'niyersalsamlandet
nuni'era anses ha sett sina biista
dagar. Dot atcrstar cincllcrti'l sa
myc'ket mera specialarbelo. Eit .sad'ant
liar redan paborjats och fiillfoljts
med «allspord konscikvens:
uTpplandssainlingen i LanclsmAlsarkivet
i Uppsala pa over 1,400 iue-
. diirav de allra flesla polslen polnisk dans sig betjiina". I
ett danskt brbllopskvade fran Holbcrgs
tid hc\er det om polskan s
springtur: "da hejes og jaiktes der,
da .sitS'C'S og dnses der o rabes rab
i rab: Vivat! Vivat!". -Slutligon
finnes en beskrivning fran 1717 av
Taubert rorande polskan i staden
Danzig: dansen var sa vild, att flickorna
iinnu atta dagar efter pliigade
beklaga sig over, att gossarna hadei*
sliipat dem s& omanskligt omkring,
att de ej kunde rora en arm. Do
hade fatt springa "sdm odjur" i
krets omkring sina kavaljerer.
Mathcson .skiimtar i sin Grosse
Gcneralbasshule 1718: "Ku bringar
on polsk sfing he! a viirldcn att hopi
pa. Utan moda kan diirav >dragas
den slutsatsen, att den polska musiken
icke 'kan .vara av trii". Overi
allt dar livlig polsk dans omtalas,
fiker det med tlirekt hiin syf tning pi\,
att den pass a r biist for bonder:
Courant simpe"!, momictter,
Passa ej for bondefottcr,
Dock en polsker dans ibland
Kan viil brukas i vart land,
RJunger Rosenfcldt i en visa fran
I 1680-talet.
Tyska forfattare, vilka vid 1700fcalets
mitt beskriva polsk dans, kal-
, la den giirna for satyrisik, .d. v. s.
: plump och "boncisk". iScheibe gor
fj 1745 en jiimforelse mcllan olika 1 tinders
musik, oc'h kallar den italicn-
» ska "smekande, flytonde och omstiin/dig",
den franska "livlig, "naturlig
och kort", den tyska "allvarlig,
! arbotsam och konstimassig";, den
.riolska "lustig, satyrisk och hoppan-
, och till'iigger sedan: "Man skulkunna
siiga, att kalienarna iiro i
sin musik viillustiga, fransiniinnen
tsimiiga, tyskarna djupsinniga
Ih polackerna spotska''. "Polac-
;;i dans a med en kraft och vildhet,
som ibga skullc ansta

f Dot syncs emellertid .som om donna
livliga och tb'Ipaktiga dans oj varit
don -enua i Pol en. vSa.vh'1 pa,
1600- som pa 1700-talet orntalas
a von en hovisk gra.vitetisk polska.,
"Jag kanner in gen dans, som :sig
forenar iilskligb(;t, viirdighet, och 1
behag somi don polska", ntbristor on
rcsarido, som uppohallit sig i Galij
zion 1045. En fransnum (Gallois),
/' siiger 1.081, ait polae'kornu iilska on]
inanlig och krafiig dans -- don var)
"niisian som on rnarsch". Fled ton- 1
j stoin kaliar i sin dan,sliirobok .av
1770 do.n polska danson "bogtra-:
vandc, blandad mod vanlig stolthot''.;
Aret efter karaktariserar Itoiohardt
polsik dans som hogtidlig och gravi-j
totisk (M.us. 'Knnstmagazin). .A'von
fran svonskt hall finnos on dylik.
karaktiiristik av polsk dans av J. G.:
Oxonstiorna i .bans dikt Jriin 1700-!
talot Sko'rdarna :
Den allvarsauima dans, «om lodd i
jiirnna takior,
Till oss mod sogern foljt if ran !matcns
trakior,
I rorelser och stcg tilli'ka stolt och,
kar,
Forenar viirdighet mied retande begiir.
Dot r bor mahiinda tillitggag, att
dot bar ar tal om en bonded'ans,* utford
av skordefolket p& landet.
Job. Kr. Fabricius beriittar ctt
Linneminne fran 1764 pa. I»inrmarby.
Fortiiljaren var da for shulier
bos den store botanisten och bodde 1
pa sommaren i narheten av Linnes,
gard tillsammans med de andra liir-i
jungarna: "Sandagarna var ihela famil
jon nils tan hela tiden hos oss, och
d.aMiito vi stundom on bonde komina,
till oss med 1 ett instrnment, som hade
utseende av en violin v (= nyckelharpa),
efter vilken vi .
blott nyttig vid allehanda tiiifiillon
utan ocksii niistan oiiimbarlig^.^-
Polskan var under andra hiilften
av 1700-talet rent av allmanna samot
i Tyskland, Frankrike och
England och alia for musik introssorado
doltogo i diskns.sionon. Ett
samt^il mollan Goethe och Zelior av
1808 iir riitt introssant. 8k aid en ;
T; "Varifran kommor viil. don
a.ilniiinna tondcnsen efter rrmlltonoiv
sotti inisn t. o. in. kan spara^i polo-
Zoltor svarar undvikando: 1
h;;r gjort saniima iakttagelse,
dock 1 lii'inna do
siallarira diirfor
fcirkfe'vingar".
mnsikaliska skrii'i-cj
tillfrodsstallande
En annan gang
(1815) liimnar Goethe sjiilv eit f,6rkhu'iiig
civer fenbmenet: "Mollto-
(•ko bloit iignad at sm iir tan
noli, .s'orgon 111 an iiven at varje slag
av konconti-ation. Poloniisefjia bora
skrivas i moll oj blott diirfor att dess;i
dansor ursprnngligen oftor sarniatisk
art iiro forfattade i moll, utan
emedan do dansande diiri koncontrera,
sig, gitrna sluta sig niira intill
ii droja hos varandra".
Do bada nioisiigando orndoteena
'on polska dan sons karaktiir be-
) rj ])ii 'iriissforstand av inneh&llet
i danso : n nlan pa att man tin fas tat
vid fordanson tin vid efterdan-
-;(•]>. ; P;i. J600-talet dolades varje
dans i-i tva" delar, den forra var
"gun-giCn" i jiimn takt, den sonare
"sprungcn" i Irotakt. Bada bade
srvmma molodi. Sa boskaffado voro
alia danserna, saviil de italienska,
franska och tyajcu som do polska.
Ibland avslntadLs danson mod en
tredje tur i kortarc tidsviirde ocll
iinnu snab-bare tempo — sa t. ex. redan
under 1500-talets fora "biilvt i
Frankrike och. Italien. Att iiven
polskan foljt denna utveckling mot
treindclning, framgar bland annat
av nyss citerade beskrivning av
dans'k polska pa Ifolborgs ti'd. Miin-
niskans livjiknas vid en polske
dans. Forst kommor "simpeltakten", !
diir man Bar -akta sig for att gora
stogen for hastiga, sedan "spring-,
dansen", da iman "slar haelene i j
rumpon" ooh ropar vivat och st\ till]
sist "tilgiiten", som pa tyska kal-;
lades "ka's und brot" och p& danska
"ost og brod". -Med denna av-slutningstur
"gar dc som tiro trotta ut
av dansen".
Avon i Sverige finnas exempel p&
liknande florindelning. Alia vara
polskor fran tidon fore 1730 ha
gang-en fordans och sprungen efterdans,
men diirjamte forekommcr
ofta en 'slutmelodi. Don tyska och
danska beniimningen forekommcl
iiven i 'Sverige. Ett konsertprograrri
fran tiden omkring 1080 i
Uppsala bibliotek (vok. mus. 18: 10)
bar ctt nummcr mod beteckningcn
"Kiis und Brot". I folkdansnppteckningar
niimncs dessutom "Ost
och brod" .som betockning for cri
dans (sa t. ex. hos N. Anderson
Tockningar och toner ur sktinska
allm:s liv ,s. 41). Avon en annan boniimning
pa tredje dansen forekommcr
dock saviil i Tyskland som i.:
Danmark: zerra (sera, sera). Detta
"ar iiven dot vanligaste namnot i
Sverige under tiden 1680—1730.
Fb'rdansorna och efterdan-scrna
gingo emellertid k'ort oftor 1730 sina.
egna viigar och blovo sjiilvsiiiraliga
individer ffir sig. De forniima utbildade
vidare den lugna, folkot diiromot
den livliga. Att don allvarliga
— t. o. m. i jiimn takt oj forblev
friimmande for folket framgar
av nyss gjorda citat ur Oxenstiornas
Skordarna.
Dot drojdo dock oj liingo, forrtin
f5rdanson fick tretakt riven don, och
man soldo da liva dot sliipigu tompot
gonom rorliga 16-delsfig^t'ror.
Nagon skillnad mellan den gaiula
fordanson och o'ftordansen kiTTulosedan
en das t toga iniirkas, och riitt
ofta sammanfolio tie i en -r- ocli d-i,
under 1700-taiois sonare hiilvt mosi.
"16-delspolskan". Det kan dock
forekomma on skillnad i boniiniTiIng
mollan "poloniis" och "polska*', var"
vid dot forra namnot botocknar don
gamla fordansen. I Polen knllado
man ,vjd 1700-talets slut den livliga
polskan anasiirku, ocli iiven doUa
namn forekommer tidigt i Sverige.
_ Niir man direkt borjat skilja p}i do
fin arc klassornas polska och allmogeklassens
kan ej faststiillas, men i
Bpelmansbockor fran 1700-talots slut
t och 1800-taIets borjan finnos
| on sarskild avdelning for "bojidpolskor".
I form av poloniis .bar don
, tugna polskan levat kvar t'liL.var;;,
dagar hos do hogro klassorn^,"rno!i x
don livliga tordc ha forsvnnnil
; 1800-talets borjan och da ersati
valson. Folkets breda lagor tortlo
'tidigt iiven ha foljt de nya .strori]-
' mug-am a och upptagit .saviil in on net- _

n, kontradansen och valsen. I- 1 !;;
I'or mi" 1 linger en spelmanslmk av-'
1803 fran Liila Efragj&o i Niirkc. \
Den kan nt»'ora eH prov pa, vacl som
spelades pS, landet till dans vid arnnndvadeis
borjan. Don inn oilfiller :
•W poloniisov (d'arav on hetocknad '
'•Garborgpolska,"):, 1 "masynka", 7
valuer, 3 koiitratJanser, 1 rnonneii,
1. inarsch nch en batalimalnin^'
("Sjbbataljen").
I spelmansbockerna frfvn do forsta
artioiidena av 1800-talet 'dominera
-sedan vals OCR anp'liis, eftcr 1830.
UHkcupma. kadrilj oe'h. galopp; met!
40-talet polka ocli kor't diircftcr iivon
ha mho.
DC nya dannerna undantranp;do
lill si si licit oc'li luil lei den p;amla
polskan. Endast pa allmo