Jesus är gåvan

evangelisk-luthersk missionstidning nummer 12 2010 

evangelisk-luthersk missionstidning nummer 12 2010 

Jesus är gåvan 

Hell dig, julafton, härliga, klara! Du tänder ljus uti hjärta och tjäll. 

Lovsång, som ljöd ifrån änglarnas skara, ljudit i sekler och ljuder i kväll: 

Ära vare Gud i höjden och på jorden frid, 

människorna en god vilja, ära vare Gud! 

Hell dig, julafton, härliga, klara! Du tänder ljus uti hjärta och tjäll. 

50 KR

omsLaGsBILD: sTocKeXcnanGe 

Gud vare 

tack för hans 

obeskrivligt 

rika gåva! 

2 kOr. 9:15 

Innehåll 

23 

4 Verklighetsbaserad tro • Julevangeliet, del 1, göran landgren 

Varje gång vi skriver ett årtal, påminns vi om en historisk händelse: den första julen. 

7 Ensamhet som gnager • sJälavÅrd, gustav BörJessOn 

att vara ensam i jultid kan vara speciellt svårt. 

8 Utan händer, men inte utan hopp! • MissiOnen – intervJu, Hanna-karin stark HecHaMO 

Gud kan vända även det som ser som mest hopplöst ut till något gott och välsignat. ofta ser vi det först efteråt. 

10 Välkommen in i släkten! • Julevangeliet, del 2, Per-Magnus Möller 

någon gång kan man undra över de långa släktlistorna i Bibeln – varför fi nns de där? 

12 Bibel-Doobidoo 

utmana farfar och moster och kusinerna i rolig tävling! 

13 Kommer ni ihåg? • JulHögtid – intervJu, inga BengtssOn 

ett gott samtal med Hanna-Brita ringdahl om gamla julminnen. 

14 Bygg ditt eget pepparkakshus! 

Låt dolda arkitekt-drömmar blomma ut i ekologiskt byggmaterial! 

16 Jesus – inte som alla andra • Julevangeliet, del 3, Mikael götH 

Vi vill att Gud ska hjälpa oss just på det sätt som vi vill – men så gör han inte det … 

18 Dopp i grytan, vad är det? • JulHögtid – OM JulMatstraditiOner, inga BengtssOn 

I några artiklar får vi bakgrunden till en del av våra jultraditioner – här handlar det om julmat och ätande. 

20 Natt blir dag • Julevangeliet, del 4, andreas giselssOn 

Bara en människa är född för att dö – när vi fi nner den hemligheten, lyser julens klaraste ljus upp allt mörkt. 

23 Julgott • Blanda OcH BJud – fräscHa Julsallader, kristina nilssOn 

24 Jag vill göra mitt liv till en lovsång • Julevangeliet, del 5, david HuynH 

samtal mellan bibelskoleelever om hur vi bevarar och begrundar – och vad det kan få för effekter i våra liv. 

27 Visst ska vi ha julgran! • JulHögtid, inga BengtssOn 

28 Inget (o)vanligt namn • Julevangeliet, del 6, Jan HenrikssOn 

många kan heta Jesus, men bara en är vad namnet betyder: Herren, Frälsaren! 

30 Det stod skrivet i stjärnorna • Julevangeliet, del 7, Helge lundH 

Visst är det provocerande – Gud använde sig av stjärntydare för att bekräfta Jesu uppdrag. 

32 Älska främlingen som dig själv • Julevangeliet, del 8, karin g. ekströM 

I höst har vi fått anledning att påminnas om att Jesus själv en gång var ett invandrarbarn. 

35 Julkrubban • Julen sOM Högtid, inga BengtssOn 

36 Mission är att berätta om Jesus • MissiOnen, Peter stOrgaard 

Presentation av eLms missionsuppdrag och de olika missionsländerna. 

38 Julklapp • Julen sOM Högtid, inga BengtssOn 

39 Annonser och info 

10 

40 Eftertanke Maria gunnarssOn 

2 TILL LIV 12 • 2010 

32 

18

I farstun 

ni vet Hur det är – man kommer hem efter jobbet, närmar sig 

ytterdörren, det är kallt och mörkt, blåsigt och fuktigt, men 

där, bakom dörren, vet man att värmen väntar. Så skönt. 

Vanten av, gräva efter nyckeln i fi ckan, i mörkret sikta rätt 

mot nyckelhålet, vrida om, trycka ned handtaget, dra till sig 

dörren – och ljuset och värmen omsluter en på en gång. Man 

är inne utan att ha tagit ett steg över tröskeln. 

Där sker någonting just innan tröskeln. 

Ja, där sker Ju egentligen någonting i förhållandet mellan dig 

och hemmet ända från det du drar på dig ytterkläderna på 

jobbet, tar hissen ned på gatan, sätter dig i en buss där värmen 

ger bastukänsla – hela vägen, till dörren där hemma, ja, 

över tröskeln, in i hallen, kläderna på hängaren och skorna 

i skohyllan – för att sedan, äntligen, i stolen vid köksbordet, 

äntligen få njuta av värmen och ljuset och gemenskapen med 

de andra. Hela vägen en slags ’farstu-process’ – ett ”redan 

där, men ännu inte”. Som advent. Som livet. Som tron. 

redan där, Men ännu inte – det är advent, före jul. För många 

av oss är adventstiden en transportsträcka fram till julafton 

som inte kan gå fort nog. Ordet advent betyder visserligen 

inte ”väntan”, men tiden har den funktionen. Ordet betyder 

”ankomst”. Som att stå på perrongen och se på ankomstskärmen: 

”Tåg från Köpperberg ankommer 12.24” – och klockan 

är 12.05 och den kan inte gå fort nog, för jag vill in i värmen! 

Vad kan man använda den väntan till? Kyrkan har sedan 

mycket lång tid avsatt tider under året för eftertanke och lite 

enklare liv. Det är främst påskfastan, men även julfastan – 

vårt advent. Tid alltså till att tänka efter och varva ned … 

att låta naturens mörker och adventets texter få stämma ned 

vårt röstläge någon oktav och från forte till piano i styrka. 

Inte som någon slags självplåga, utan för att vi behöver det. 

i farstun Hänger vi av Oss våra tunga ytterkläder och tar av 

oss våra våta skor. Så kan advent få bli en tid för egen vård 

av själen, en tid att få hänga av sig det tunga. En tid till rannsakan, 

bikt, förlåtelse och upprättelse. 

För stora delar av den världsvida Kyrkan fungerar varje 

fredag som en sådan liten ’mini-advent’. Enklare vardag, 

eftertanke. Man vet att just så kan söndagen bli riktigt stor. 

Söndagens gåva med Ordet och Herrens Heliga Nattvard 

växer till något omistligt efter att jag på allvar fått konfronteras 

med mina egna brister och behov. 

Så blir också den efterlängtade julen riktigt stor först då 

vi fått tid att tänka efter och inse hur fantastisk Guds stora 

julgåva egentligen är. Det var för att fylla just mina brister 

som Jesus, Guds Son, föddes in i världen. Det var för att klä 

av mig mina smutsiga, tunga syndakläder och bära dem i mitt 

ställe, som han lades på ett utfordringsbord i en 

fuktig ladugård. 

redan där, Men ännu inte. Det är att leva i tro. 

Att tro Guds löften om att han tar allting i sin 

hand, både gott och ont, och vänder allt till 

det bästa. Vi får höra en berättelse om just 

detta, förhoppningen är att den kan stärka 

tron och hoppet hos den som ännu är mitt i 

det svåra. 

I hela detta julnummer kommer julevangeliet 

att speglas av olika skribenter med olika 

infallsvinklar. Vi får mycket till eftertanke och 

rannsakan, men även till tröst och förökad 

tro och hopp. Tänk att Herren ger så mycket 

i bara några få verser! 

anders götH, redaktör för decembernumret, 

präst och taxiförare, malmö 

TILL LIV 12 • 2010 3

Julevangeliet, del 1 

Verklighetsbaserad 

Och det hände sig vid den tiden att från kejsar Augustus utgick ett påbud att hela världen 

skulle skattskrivas. Detta var den första skattskrivningen, och den hölls när Kvirinius var 

landshövding över Syrien. Alla gav sig då iväg för att skattskriva sig, var och en till sin 

stad. luk. 2.1–3 

det är fascinerande att se hur evangelisten Lukas 

lyfter fram en till synes perifer händelse. Han beskriver 

Jesu födelse i samma andetag som han nämner 

världshärskaren Augustus. Med de inledande 

orden gör han flera kraftiga påståenden. 

gud är på riktigt, mitt i vardagen 

Jesus föddes in i ett land och ett folk som varit med 

om många krig och som invaderats av ett flertal 

stormakter. Samtidigt fanns det hos Israels folk en 

mycket stark frihetstradition. Gud hade gripit in 

vid många tillfällen och räddat dem. Sedan mitten 

av 60-talet f. Kr. var man nu under romerskt välde. 

Detta var inte utan problem. Visserligen gav romarna 

dem ett visst självstyre under Herodes den store, 

men med tanke på hur hårt han regerade var det 

knappast någon fördel. Dessutom hade romarna 

svårt att riktigt förstå den judiska religiositeten och 

mentaliteten. 

Folkets andliga traditioner var en levande verklighet. 

I hemmet lärde man sig att leva i tron på Herren. 

På sabbaten, då varje jude påminns om Herrens 

makt och godhet, samlades man i synagogan. Vid de 

stora högtiderna begav sig många till templet i Jerusalem. 

Där offrade man, deltog i gudstjänsterna och 

delade måltiden med släkt och vänner. 

Jesus föddes alltså in i en politisk situation och en 

nedärvd judisk kultur som genomsyrade vardagen. 

I denna verklighet var den stora tryggheten att Herren 

är Gud. På riktigt. 

gud styr historien 

Man har diskuterat när Jesus föddes. Den tideräkning 

vi har räknades fram av munken Dionysius 

Exiguus på 500-talet, men den har visat sig vara 

något felaktig. Egentligen föddes Jesus troligen år 7 

f. Kr. Det kan vi sluta oss till utifrån följande: 

Herodes regerade över Judeen år 37–4 f. Kr., och 

vi vet från Matt. 2:1–18 att han levde när Jesus föddes. 

Han dog år 4 f. Kr. 

Kvirinius är mer omtvistad. Så långt vi vet var 

han landshövding över Syrien från år 6 e. 

Kr. Vi vet med säkerhet att han var militär 

befälhavare, ansvarig för den civila 

förvaltningen av Syrien och Judeen under 

en period fram till år 6 f. Kr. Eftersom 

Syrien under denna tid befann sig i 

krig rådde en militär förvaltning. 

Kvirinius kallades då inte landshövding. 

Den grekiska texten 

talar om att han ”styrde över 

Syrien” (på grekiska ”hägemeneountos 

täs Syrias Kyräniou”). 

Bibelöversättaren 

Hieronymus, som levde på 

400-talet e. Kr. översatte det 

med att ”Kvirinius presiderade” 

över Egypten. Det Lukas 

berättar stämmer således 

väl med historiska uppgifter. 

Augustus hade skattskrivningar 

för romerska 

medborgare år 28 

och 8 f. Kr. samt år 14 

e. Kr. I provinserna förekom 

även skattskrivningar 

för icke-romerska 

medborgare, i Syrien 

och Judeen hölls de vart 

14:e år. År 8 f. Kr. sammanföll 

kejsarens skattskrivning 

för romerska 

medborgare med provinsens 

egen skattskrivning 

för icke-romerska 

medborgare. Att inte 

Herodes administrerade 

denna skattskrivning 

berodde bland annat 

på att han hade haft 

ett psykiskt samman- 

4 TILL LIV 12 • 2010

tro 

ILLusTraTIon: anna-Lena åsemyr 

varje gång vi skriver ett årtal, 

påminns vi om en historisk 

händelse: den första julen, som 

fortfarande ger människor över 

hela världen framtidshopp. 

brott år 9–8 f. Kr. och inte ansågs tillräknelig av 

kejsaren. 

En världshärskare, som man egentligen inte kunde 

utmana, är i alla sina beslut bara en vante i Guds 

hand. Gud styr historien mot sitt mål. Vi behöver 

inte vara rädda för de olika skeenden som drabbar 

oss. Gud är historiens Herre. Med honom har 

vi inget att frukta inför framtiden! Och Gud kan 

använda även människor som inte känner honom 

för sina syften. 

gud är sanningens försvarare 

Gud står utanför historien, men i Jesus har han 

stigit in i vår historia. Därför är det så viktigt att 

Augustus och Kvirinius nämns. De olika platserna 

är verkliga platser. Personerna är verkliga personer. 

I allt detta har universums kung trätt fram! Tron 

kan undersökas och har goda skäl för sig. 

Många har ifrågasatt trovärdigheten i Lukas 

beskrivning och om Jesus från Nasaret verkligen 

levt. Om detta kan sägas följande. 

• Det är historiskt säkerställt att Jesus från Nasaret 

är en historisk person. Om vi överhuvudtaget 

ska lita på några historiska fakta, så är det ett 

faktum att det funnits en person som heter Jesus 

från Nasaret – det måste även kritikerna erkänna. 

Jesus omnämns av de romerska författarna Suetonius, 

Tacitus och Plinius d.y. samt av den judiske 

historieskrivaren Josefus. Teologen Norman Geisler 

sammanfattar de fakta man kan få fram från de 

utombibliska källorna på följande sätt: 

1) Jesus kom från Nasaret, 

2) han levde ett vist och klanderfritt liv, 

3) han korsfästes under Pontius Pilatus under kejsar 

Tiberius regering vid påsktid, ansedd som den 

judiske kungen, 

4) hans lärjungar trodde att han uppstått från de 

döda på tredje dagen, 

5) hans fiender erkände att han gjorde ovanliga 

bedrifter som de benämnde trolldom, 

TILL LIV 12 • 2010 5

6) hans lilla grupp av lärjungar växte snabbt och 

spreds ända till Rom, 

7) hans lärjungar förnekade polyteism, levde moraliska 

liv och tillbad Kristus som gudomlig. Denna 

bild bekräftar synen i de nystestamentliga evangelierna. 

1 

• De nytestamentliga skrifterna har en hög trovärdighet. 

De skrevs ner relativt snart efter det 

att händelserna inträffat. Dessutom menar många 

forskare att Jesu undervisning i rabbinsk anda har 

traderats av Jesu lärjungar. De var vana att lära sig 

tacitus (100-talet) skriver i sina 

Annaler, 15.44, att Jesus korsfästes 

under Pontius Pilatus. Kejsar 

Hadrianus (117–138 e. Kr.) lyfter fram 

att de kristna hade sina rötter i tron 

på en viss Kristus. 

Josefus (37/38–97 e. Kr.) skriver i sin 

Judarnas Historia, 18.3.3, följande: 

”Vid den här tiden fanns en viss Jesus, 

en vis man, om det är lagligt att kalla 

honom en man. För han var en man 

som utförde överraskande bedrifter … 

Han var Kristus ... han visade sig för 

dem levande igen på den tredje dagen, 

som de gudomliga profeterna hade 

förutsagt om detta och tiotusen 

underbara saker gällande honom.” 

Historiska bevis för att Jesus levt 

Även om en kristen skribent skulle 

lagt till mer här, så kommer man inte 

ifrån att Josefus framhåller det unika 

med Jesus. På ett annat ställe säger 

han att ”Jesus är den så kallade 

messias” (Judarnas Historia, 20.9.1). 

Plinius d.y. var en romersk författare 

som i ett brev ca 112 e. Kr. skriver till 

kejsar Trajanus om de första kristnas 

gudstjänst. Där säger han att de tillber 

Kristus. 

Julianus afrikanus citerar år 221 e. Kr. 

en viss Thallus, som omkring år 

52 e. Kr. skrev om mörkret som 

följde på Jesu korsfästelse. 

Det fi nns även antydningar i rabbinska 

utantill och har fått höra Jesu ord återges. Även om 

det är lärjungar som skrivit ner texterna, så har de 

sitt ursprung hos Jesus från Nasaret. I jämförelse 

med andra antika skrifter är de handskrifter vi har 

bevarade från Nya testamentet otaliga. De äldsta 

befi nner sig också i tid väldigt nära ursprungstexterna, 

max. ca 100 år, vilket är sällsynt för en antik 

text. 

• De kunskaper vi har genom bland annat arkeologiska 

fynd bekräftar den miljö som Nya testamentet 

beskriver. Här fi nns många arkeologiska 

utgrävningar, samtida skrifter och historiska beskrivningar 

som stämmer väl med den beskrivning 

som Nya testamentet ger. 

Jesus är den verklige kejsaren 

Det framgår tydligt i Lukasevangeliet att Jesus är 

Herren själv. Visserligen är Augustus imponerande 

i all sin makt, men den verklige härskaren har nu, 

säger Lukas, fötts till jorden. Det är därför som alla 

dessa extraordinära händelser runt Jesu födelse ägt 

rum och blivit nerskrivna i evangeliet. Budskapet 

är tydligt: Jesus är den Herre och härskare som vi 

ska tillbe och som har våra liv i sin hand. 

göran landgren, komminister, Örby 

1 Baker Encyclopedia of Christian Apologetics av norman 

Geisler, Grand rapids 1998 (s. 384–385). 

skrifter såsom Babyloniska Talmus 

Sanhedrin 43a (skrivet mellan åren 70 

och 200 e. Kr.): ”Vid påskoffrets afton 

hängdes yeshu. Han anklagades för 

trolldom och för att förleda Israel.” 

andra hedniska källor är lucianos 

av samosata från 100-talet som skriver 

att de kristna tillber en man som 

korsfästes. Mara Bar-serapion skriver 

någon gång på 200- eller början av 

300-talet att Kristus levde vidare 

i sin undervisning. 

Även gnostiska källor nämner Jesus, 

men de har ett tvivelaktigt historiskt 

värde. Hit hör bl.a. Tomasevangeliet, 

Johannesapokryfen och det s.k. 

Sanningens evangelium. 

6 TILL LIV 12 • 2010

SJÄLAVÅRD • VAD ÄR DET ATT VARA MÄNNISKA? DEL 11 

Ensamhet som 

gnager 

Han sitter OcH grunnar. Han tänker på hur det ena 

efter det andra har förändrats för honom. Han 

minns den gemenskap de hade med vännerna medan 

hustrun levde. Sådana bjudningar hon ordnade, och 

så trevligt det var att gästa dem! Men efter hennes 

död ebbade det ut med umgänget. Han hade känt 

det svårt att hälsa på vännerna ensam. Och han hade 

ju inte kunnat ordna något själv. Så de hade ringt till 

varandra, han och vännerna. Och åren har gått. Nu 

är ett par av dem döda, och de andra är krassliga. Ja, 

så har det blivit. 

Och nu kan han inte besöka barnen! De är goda 

och omtänksamma, de hör ofta av sig. Men de bor 

ju långt borta båda två. I går när sonen ringde hade 

han fört på tal detta med julen. ”Nu kommer du väl 

upp till oss i år”, hade han sagt. Barnen brukade turas 

om att ta emot honom på julen. Men han hade 

sagt till sin son som det var, att han inte vågade resa. 

Förra månaden hade han ju haft en stroke. Den hade 

varit liten, och den hade gått tillbaka. Men han har 

blivit orolig för sin hälsa. Han vågar inte ge sig ut 

och resa. Så den här julen blir annorlunda. Han får 

vara ensam. Det är detta han sitter och tänker på. 

kanHända är du sOM läser detta i samma läge. Du är 

ensam, ja, kanske utan släkt och nära vänner. Och 

detta kan plåga dig, särskilt nu när julen närmar sig. 

Du vill kanske skjuta julen ifrån dig: ”Den är inget 

för mig som är ensam”, så kanske du tänker. 

Men käre vän, vänta lite! Kanhända är här något 

för dig som är ensam, ja, kanhända är här något just 

för dig! För vad är det vi får höra, vad är det som berättas? 

Jo, detta: Gud kommer ner till oss! Han blir 

en av oss. Han lever vårt liv. Han delar våra villkor. 

Han delar allt med oss. Han delar också detta att bli 

lämnad ensam. 

Det ser vi inte genast. Jesus är ju omgiven av stora 

folkskaror, och han har sina lärjungar. Men efterhand 

kommer det fram att ingen förstår honom, inte 

heller lärjungarna. De förstår inte den väg han måste 

gå. Han berättar det för dem, gång på gång talar han 

om det för dem, men de tar det inte till sig. Och till 

sist sviker de honom. När han ber dem vaka med honom 

i Getsemane, då somnar de. Och sedan fl yr de. 

Han blir ensam. 

sÅ Har det Blivit för Jesus. Han har blivit lämnad ensam. 

Han har delat detta med oss. Men – märk detta 

– han har kommit igenom. Han visste att hans Fader 

var med honom. ”Jag är inte ensam”, sade han, ”ty 

Fadern är med mig” (Joh. 16:32f.). Och nu kan han 

skänka detta till oss, detta som han har vunnit. Han 

kan skänka det till dig som känner dig ensam: Jesus 

kan göra dig trygg mitt i ensamheten. Han kan styrka 

dig i tron. Han kan göra så att också du vet: ”Jag 

är inte ensam, Fadern är med mig.” 

Ja, Jesus drar Oss alla till sig. Han drar in oss i sin 

gemenskap. Och när vi är hos honom då använder 

han oss till att dra andra in i samma gemenskap. Det 

blir som med en magnet. När en magnet drar ett litet 

gem till sig då blir det lilla gemet magnetiskt så att 

det kan dra ett annat gem till sig, ja, kanske fl era. 

Så verkar Herren Jesus. När vi kommer till honom 

påverkar han oss till att dra in andra i gemenskapen. 

Han kallar oss till att bry oss om dem som är ensamma. 

Han kallar oss till att besöka dem och till att 

öppna vårt hem för dem. 

gustav BörJessOn, prost, sätila 

TILL LIV 10 • 2010 7

hopp! 

MISSION • INTERVJU 

Utan händer, men inte utan 

Gud kan vända även det som ser som mest hopplöst ut till något 

gott och välsignat. ofta ser vi det först efteråt. Därför är det gott att 

få vittnesbörd om att det verkligen är sant! 

en av ’PrOfilerna’ i försaMlingen i Lutherska 

kyrkan i Addis Abeba är visserligen 

en lågmäld sådan, men ändå en som man 

lägger märke till där han står in-nanför 

kyrkdörren och hälsar välkommen. Man 

undrar kanske varför han alltid bär mörka 

glasögon och hellre hälsar genom att 

buga än genom att ta i hand. Skälet ska vi 

ta reda på – i en liten pratstund med ato 

Salomon Gebre Selassie. 

Du har vuxit upp i Asella – men är du 

född där också? 

– Nej, jag föddes i Addis Abeba för 

mer än 65 år sen, inte så långt från 

Lutherska kyrkan. Jag var min mors 

ende son, min far dog när jag var liten 

och därför växte jag upp hos min farbror. 

Han hade bil och var taxiägare, 

så hans önskan var att jag en dag skulle 

bli chaufför. Jag var bilintresserad och 

han skickade mig ofta för att köpa 

reservdelar, för även om jag var liten 

kände han att han kunde lita på mig. 

Som barn råkade du ut för en olycka, 

berätta! 

– En söndagseftermiddag hittade jag 

en underlig tingest vid vårt hem. Jag 

blev nyfi ken och började leka med 

den. Plötsligt hördes en smäll, det blev 

ett skarpt sken och sen minns jag inget 

mer förrän jag vaknade på Ras Destasjukhuset 

här intill. I två månader svä- 

vade jag mellan liv och död. Senare låg 

jag ytterligare tre månader på ett annat 

sjukhus. På grund av den odetonerade 

bomben från italienarnas tid förlorade 

jag synen på ena ögat samt båda 

mina händer, och jag blev svårt bränd i 

ansiktet. 

Och sedan kom du till Asella …? 

– När min mor efter en tid kom på besök 

blev hon förskräckt, men ville ändå 

ha mig med till Asella där hon fått arbete 

vid det nystartade missionssjukhuset. 

Doktor Walter Giselsson undersökte 

mig och uppmanade mig att börja skolan. 

Till utseendet skilde jag mig ju från 

de andra barnen och ville inte vara tillsammans 

med dem; däremot lekte jag 

alltid med doktor Giselssons barn. Både 

doktorn och hans fru Gun tog väl hand 

om mig. 

Det gick bra för mig i skolan, att läsa 

var inget problem men skriva kunde 

jag ju inte. När det var skriftligt prov i 

något ämne fi ck jag diktera svaren för 

en av lärarna – han blev en förebild för 

mig på grund av sitt varma intresse för 

var och en av sina elever. När jag gick 

i fjärde klass fi ck jag möjlighet att lära 

mig skriva. Doktor Giselsson gjorde en 

anordning så att en penna kunde bindas 

fast vid ett klockarmband och fästas vid 

stumpen som varit min högra hand. Jag 

fi ck så småningom mycket bra handstil. 

Missionär Martin Hjort ordnade sedan 

med att jag kom till internatskolan 

i Harrar för att gå sjuan och åttan, 

år som blev av stor betydelse för mig 

också andligt sett. Gymnasieutbildning 

fi ck jag i Asella och sedan började jag 

lärarutbildning i Addis Abeba. 

Du har i dag proteser – när fi ck du det 

första gången? 

– En gång kom kejsar Haile Selassie 

på besök till seminariet, och hur det 

nu var fi ck jag tillfälle att nämna min 

stora dröm: Jag ville ha en arm. Inget 

hände just då, men när vi efter avslutad 

utbildning skulle få våra diplom ur 

kejsarens hand, såg han mig igen och 

mindes min begäran. Genom undervisningsministern 

gav han order om 

att en protes skulle tillverkas, och att 

jag skulle få anställning i Asella för att 

vara nära min mor. 

Vilka arbetsuppgifter har du haft? 

– Efter några år som lärare i Asella och 

i Addis Abeba började jag arbeta på 

8 TILL LIV 12 • 2010

ato salomon gebre selassi 

tillsammans med sin hustru 

Zenebetch kebede vid jubileet 

i addis abeba, maj 2010. 

den kristna radiostationen ”Evangeliets 

röst” där jag var ansvarig för barn- 

och sångprogram, och för program 

till stöd för den kristna familjen. Även 

sedan den kommunistiska regimen tagit 

över radiostationen fortsatte jag i 

radioarbetet, då också med barnprogram. 

Att det nu går att sända kristna 

radioprogram från Addis Abeba igen 

gläds jag åt, och åter är det barnprogrammen 

jag ägnar mig åt. 

Att barn och ungdomar ska nås av 

evangelium ivrar jag för också i mina 

uppgifter i församlingen i Addis Abeba. 

Där är jag ibland söndagspredikant, 

talar vid ungdomsmöten, är med 

i församlingsäldste samt sjunger med i 

en av kyrkans körer. 

Hur ser du på de olika uppgifterna? 

– I min lärargärning tänkte jag ofta på 

min förebild, han som brydde sig om 

sina elever var och en och som visade 

att han älskade dem. Sen är det också 

tillfredsställande att förmedla kunskap 

till andra, att göra något för andra, 

att vara tillsammans med barn och att 

visa dem till Gud. Att arbeta med radio 

är också ett sätt att undervisa många 

människor samtidigt. 

Sången är också viktig i ditt liv? 

– Ja, jag har alltid varit glad för sjunga, 

och en som särskilt uppmuntrade mig 

till det var missionär Elsa Olofsson (senare 

gift med Sture Bengtsson). Hon 

lärde mig sjunga sånger som jag fortfarande 

älskar, till exempel ”Jesus älskar 

mig jag vet” och ”Tryggare kan ingen 

vara”. 

Sånger som fått betyda mycket för 

mig som vuxen är ”Jag kan icke räkna 

dem alla” och ”Blott en dag”. 

Något bibelord som betytt särskilt 

mycket för dig …? 

– Romarbrevets åttonde kapitel och särskilt 

orden att ”för dem som älskar Gud 

samverkar allt till det bästa” – det har 

jag konkret fått erfara. Om jag inte råkat 

ut för olyckan hade jag inte kommit 

till Asella och fått höra evangelium, inte 

heller kunnat gå i skola och till och med 

fått lära mig skriva. 

Så har vi berättelsen i Joh. 9 om den 

blindfödde och det som Jesus sa till hans 

föräldrar: ”Detta har hänt för att Herrens 

härlighet skall bli uppenbarad”, 

något som jag blev ett levande exempel 

på, först i skolan och sen i mitt arbete 

som lärare, både bland elever och kolleger. 

På grund av olyckan fick jag tillfällen 

som jag kanske annars inte skulle 

ha fått till att vittna om min Herre och 

Frälsare, så genom mig har han blivit 

förhärligad. Gud är stor och han vet 

allt. När han tog mina händer hade han 

något annat i beredskap för mig. 

Du har också fått en familj … 

– Ja, Gud har välsignat mig med en god 

hustru, och vi har fått fem barn och sex 

barnbarn. Zenebetch var elev på den 

skola i Asella där jag undervisade, men 

när vi var förlovade tog jag henne till 

missionens skola för att hon skulle få 

lära sig om vår tro. Nu är det ofta hon 

som är stark i tron och uppmuntrar 

mig om jag är nedstämd. (Det måste 

tilläggas här att ato Salomons fru är en 

otroligt fin och älsklig kvinna som på 

ett ömt sätt tar hand om sin handikappade 

make. Det är sällan man i Etiopien 

ser ett par som så öppet visar sin 

kärlek till varandra.) 

Till sist, vad betyder Jesus för dig? 

– Han är allt för mig, min Frälsare, min 

bäste vän, min beskyddare som aldrig 

lämnar mig. Psalm 23 av David är 

också ett älsklingsställe för mig – det är 

sant att Herren är min Herde, mig ska 

intet fattas. Inget har fattats mig hittills, 

godhet och nåd har följt mig och 

jag ska få bo i Herrens hus för evigt. 

Ja, atO salOMOn är lÅgMäld och ofta lite 

tillbakadragen, men när han sjunger 

med i ”gammelkören” i kyrkan i Addis 

Abeba då kan man tydligt urskilja hans 

fina tenorstämma. Både med sin sång 

och genom de andra gåvorna som Gud 

gett honom har han fått bli till välsignelse 

för många i hela Etiopien. 

Hanna-karin stark-HecHaMO, 

addis abeba – i många år eLms missionär i etiopien 

TILL LIV 12 • 2010 9


Välkommen in i släkten! 

när Jag, MOt Min vilJa, genomgick konfi rmationstiden, 

passade jag på att göra vad jag kunde för att 

bevisa att det som prästen sade var lögn. Jag blev 

därför en fl itig bibelläsare som gjorde allt jag kunde 

för att hitta alla fel som möjligtvis fanns i Bibeln. 

När jag läste släkttavlorna i Matteusevangeliet 

väcktes tanken att jag skulle bevisa att de bara var 

påhittade. Idogt läste jag därför alla släktlistorna 

i Gamla testamentet och satte samman dem till en 

lång rulle med namn. På så vis fi ck jag lära känna 

många i den släkt som Jesus senare föddes in i. 

Det fascinerade mig att man i den judiska kulturen 

var så noga med sådana här saker; att man 

noga defi nierade allting utifrån sin tid, sin plats och 

sin funktion i historien. Jag blev också fascinerad 

av att man inte förskönade sin historia mer än man 

gjorde. Vi kan ju jämföra med alla de falska hjältehistorier 

som fi gurerar i den svenska historien kring 

både Gustav Vasa, Karl XII och Gustaf II Adolf ... 

gud håller sina löften 

I den släkt som Jesus föddes in i fanns både rötägg 

och stora hjältar, svikare och sådana som offrade 

sitt liv för sanningen. Svek och hjältedåd varvas om 

vartannat, men en sak går som en röd tråd genom 

allt: Guds trofasthet vid de löften han gett, Guds 

obändiga kärlek till oss och hans otroliga förmåga 

att genom allt leda detta märkliga folk fram till löftenas 

fullbordan. 

Allt börjar med Adam och Eva och det stora sveket 

– men samtidigt möter vi det första evangeliet 

där Gud lovar att det ur Adams och Evas släkt kommer 

att födas en som ska krossa ormens huvud, trots 

att det kommer kosta honom livet (1 Mos. 3:14–15). 

Tänk vad man genom Israels historia måste ha undrat 

vem denna person kunde vara! Kanske trodde 

man att det var Abraham som i tro lämnade land 

och folk för att lyda Guds löften – kanske trodde någon 

det var Josef som räddade sin släkt från att gå 

under då han öppnade Egyptens kornbodar? 

En av de märkligaste händelserna i Israels historia 

utspelar sig då folket bestämmer att de, mot Guds 

vilja, vill ha en kung. Det var ju Gud själv som skulle 

vara deras kung! Att sätta en mänsklig kung på Israels 

tron var lika med att kasta ut Gud ur gemenskapen. 

Men Gud gick underligt nog med på folkets 

vilja. Vad folket inte visste var att Gud hade en plan 

för hur han skulle vinna åter sin tron. Gud skulle 

inte svika fastän folket svek. 

Så inrättades kungadömet i Israel och Gud 

utvalde efter kung Saul David, Jishajs son, till 

kung. David blev mäktig – en kung som alla 

andra kungar sedan skulle spegla sig i och 

jämföras med. När David var borta och 

landet delades och allt det underbara som 

Gud lovat folket av framgång och härlighet 

verkade som bortblåst, då stod ändå 

minnet av kung David kvar. Profeterna 

förkunnade att det ur hans släkt skulle 

komma en som var större än kung 

David själv. Medan allt förföll runt 

omkring folket stod löftet kvar. 

Guds plan var märklig: att födas 

in i Davids släkt och bli Israels 

och hela världens kung så att alla 

Guds löften till sist kunde förverkligas 

och alla folk bli ett. 

Josef bar sitt uppdrag 

Nu var Josef på väg till Betlehem, 

den stad där Davids far Jishaj kom 

ifrån. Josef gick tillsammans med 

sin trolovade som väntade barn 

– Guds son. Så skulle Gud låta 

cirkeln bli sluten och alla som 

hade ögon att se med eller öron 

att höra med skulle förstå vem 

detta barn egentligen var: Davids 

ättling. I Betlehem skulle allting 

börja om från början igen – den 

nye kung David skulle födas. 

Josef är en viktig person i historien. 

Han måste ha haft en 

mycket stor betydelse för Jesus. 

Det var ju Josef som lärde Jesus 

att lyda, det var Josef som fi ck 

vara förebild för alla de goda fadersbilder 

som Jesus sedan använde 

i sina liknelser och i sin undervisning. 

Fastän vi egentligen vet 

väldigt lite om Josef vet vi ändå genom 

Jesus mycket om honom. 

10 TILL LIV 12 • 2010 

ILLusTraTIon: anna-Lena åsemyr

Så for också Josef från staden Nasaret i Galileen upp till Judeen, till Davids stad som 

heter Betlehem, eftersom han var av Davids hus och släkt. Han for dit för att skattskriva 

sig tillsammans med Maria, sin trolovade, som var havande. luk. 2:4–5 

någon gång kan 

man undra över de 

långa släktlistorna 

i Bibeln – varför 

finns de där? Gud 

vill visa oss att hans 

löften håller, och 

att allt hänger ihop, 

från början till slut. 

Jag tror att Josef på något sätt förstod vilka löften 

som var knutna till hans släkt. När ängeln uppenbarades 

för honom förstod han att tiden var 

inne. Nu skulle löftena gå i uppfyllelse. Därför 

tror jag inte Josef var orolig för alla de blickar 

han måste utstå från dem som inte visste 

och förstod. Skammen över att hans 

blivande hustru var gravid – kanske, 

som många säkert menade, med 

en annan man – var nog inte lätt 

att bära. Men Josef bar ödmjukt 

sitt uppdrag. Han bistod Maria 

i allt. Trofast uppfostrade han 

sin släkts, sitt folks och hela 

människosläktets Fullbordare. 

Denne ”nye Adam” och ”nye 

David” skulle samla Israels 

splittrade folk och dra alla 

dem, som kommit bort från 

Honom genom det stora sveket, 

till sig. Nu var Guds rike 

nära. 

du är med i Jesus släkt! 

När jag satte samman den 

flera meter långa rullen med 

namn, alltifrån Adam till Jesus, 

förstod jag att allt hängde 

ihop. Släkttavlorna var en 

sammanfattning av hela Guds 

plan för att nå mig. Släkttavlan 

tog inte slut i och med Jesus 

– tvärt om – där började del 

två i Guds stora plan: att samla 

alla världens folk i Jesu gemenskap. 

När jag döptes in i Jesus 

blev också mitt namn ett av dem 

i den stora släktlistan – en del i 

Guds folk, det folk som bekänner 

Jesus som Herren, världens Kung, 

och allas Frälsare. 

Hosianna Davids son, välsignad 

vare han som kommer i Herrens 

namn! Hosianna i höjden! 

Pär-Magnus Möller, 

kyrkoherde, Värnamo 

TILL LIV 12 • 2010 11

Barnsida 

Barnsidan 

Bibel-D bid 

utmana farfar och moster och kusinerna på Bibel-Doobidoo! 

om farfar tycker det är för svårt, kan man ju alltid göra frågorna lite enklare … 

Vem sa vad – och när? 

gruppering: olika lag/par tävlar mot varandra. 

utförande: uppgiften är att säga vem som sade vissa 

ord eller ett uttryck och att berätta i vilket sammanhang 

orden hör hemma. extra poäng om laget kan 

säga vilken bibelbok den är hämtad ifrån. 

man läser en känd bibelvers – kanske man kan skriva 

upp den på ett a4-papper eller blädderblock om 

någon har svårt att höra. Hand först upp, gissar först! 

Gissar man fel går chansen vidare till nästa grupp. 

förslag: ”Tala, din tjänare hör” 

rätt svar: (samuel) Gud söker samuel för första 

gången i templet hos elia, 1 sam. 3. 

”ska jag ta hand om min bror?” (Kain), Guds samtal 

med Kain när han dödat abel, 1 mos. 4. 

Gi a bibelperson 

med hjälp av så er 

Leken går till på samma sätt som 

leken med gester, men bibelpersonen 

(eller någon kändis) presenteras 

genom att man sjunger sånger som 

på något sätt påminner om personen. 

exempel: Det står ”Paulus” på lappen 

och sången ”Jag längtar till Italien …” 

kan ligga nära till hands … 

Gi a bibelperson med hjälp av ge er 

gruppering: Två eller fl era lag tävlar mot varandra. 

Två lagmedlemmar väljs ut till att beskriva och gissa 

genom gester och rörelser. Variant: hela laget gissar 

men två turas om att beskriva. 

utförande: Ledaren håller upp ett namn på en gestalt 

i Bibeln för den i laget som ska beskriva personen. Den 

eller de som ska gissa ser inte namnet, men gissar efter 

beskrivningen. när man gissar rätt byter man plats med 

den som beskrev bibelpersonen. Känner inte beskrivaren 

till bibelpersonen så väl får man önska nästa person att 

gissa på genom att säga ”pass”. Detsamma gäller den som 

gissar. Poäng för varje rätt gissat inom rimlig tid! (1–3 min.) 

Förslag till bibelpersoner? Beror på kunskapsnivån … 

gruppering: Par eller grupp. 

Bibelvers – fy i t ten! 

utförande: en del av en känd bibelvers läses. 

Det lag som snabbast markerar att de kan, 

får chansen att muntligt fylla på bibelversen. 

extrapoäng om de kan bibelboken! Domaren avgör hur 

ordagrant versen citeras. 

förslag: 

... att han utgav sin enfödde son ... Joh. 3:16, 

... för dem som är i Kristus Jesus. rom. 8:1. 

enklare variant: 

några av lekarna fi nner du på 

www.elmsyd.se under fl iken barnen/material. 

man tar en bibel och slår lite på måfå – man hittar säkert 

kända bibelverser som man läser upp. Lagen/personerna 

får 1 poäng för rätt bibelbok, 2 poäng för rätt kapitel och 

3 poäng för rätt vers. 

12 TILL LIV 12 • 2010

JULHÖGTID • INTERVJU 

Kommer 

ni ihåg? 

en varm sommardag besökte jag Hanna- 

Brita ringdahl i hennes hem i Ängelholm. 

som alltid vid besök hos henne blir man 

bjuden på något gott, denna gång på kaffe 

med utsökt dopp i köket. ett gott samtal 

om gamla julminnen utspann sig … 

Varifrån har du dina första julminnen, och vad 

minns du om julförberedelserna? 

– Jag växte upp i en stor familj i Rödmossen utanför 

Viken. Vi var åtta syskon. Vi barn längtade efter jul 

och det var så spännande när mor och far åkte iväg 

för att julhandla. Skulle de månntro köpa någon 

julklapp till oss och vad kunde det bli? Annars gjordes 

det mesta hemma. Vi bakade bl.a. sursött bröd, 

pepparkakor, mandelmusslor, gorån och fl ottkransar. 

Och grisen slaktades. Blodet togs tillvara och 

vispades för att sedan beredas till blodkorv – det 

gillade vi! Fjälstren, det vill säga tarmarna, rensade 

vi själva. När korven sedan kokades i stora grytan 

hoppades vi barn att någon korv skulle spricka för 

då kunde vi få ett smakprov. 

Utanför dörren hade vi en enbuske på var sida. I 

julgranen inne i rummet hade vi små levande ljus, en 

stor fl agga i toppen och småfl aggor i hela granen. 

Men när började sedan själva julfi randet? 

– Jo, till eftermiddagskaffet på julafton hämtades 

de äldre släktingarna med häst och vagn – då fi ck vi 

njuta av alla julkakorna. På kvällen åt vi sedan av 

all julmaten, och så blev det naturligtvis julklappsutdelning. 

Den var inte alls så omfattande som i 

dag. Vi fi ck hemmastickade vantar och strumpor – 

fi ck man någon gång en chokladkaka blev glädjen 

stor! När jag var 15 år fi ck jag en så kallad födelsedagsbok 

i julklapp. I den skrev vännerna upp sina 

födelsedagar, och kanske en minnesvers. Nu är den 

alldeles trasig efter alla års användning. När jag tittar 

i den i dag kan jag med sorg konstatera att de 

fl esta som skrivit i den nu är döda. 

På juldagsmorgonen åkte vi till julottan i Viken, 

där kyrkan strålade av levande ljus. Då såg man sig 

omkring för att se om någon klätt sig i en ny julklapp 

... Senare på juldagen var det julfest i Rödmossens 

missionshus. Antingen talade Bernhard 

Bondesson eller Henning Påhlsson med de många 

barnen. Ragnar Engström sjöng ”Jag älskar söndagsskolan”. 

Vi barn fi ck en tidning och ibland en 

frukt. 

Har du något annat speciellt minne från någon av 

din barndoms jular? 

– En julafton omkring 1930 bröt mul- och klövsjukan 

ut och vi måste isoleras. Vår dräng Börje fi ck 

inte åka hem. Han blev så ledsen att han satt på soffan 

med ansiktet i händerna hela julafton och min 

bror Calle som körde mjölkbilen blev tvungen att 

fl ytta till farmor i Ingelsträde. 

Visst sprids hos många ett igenkännandets leende 

vid Hanna-Britas berättelse … andra kan tycka minnena 

vara exotiska, kanske beroende på åldern hos 

läsaren. Men centrum för både Hanna-Brita och oss 

är densamma: Den största gåvan är varken julkorv 

eller klappar, utan Herren Jesus Kristus själv! 

inga BengtssOn, lärare, munka-Ljungby 

TILL LIV 12 • 2010 13

JulPyssel 

Peppark P ark 

Låt fantasin fl öda när du bestämmer hur just ditt pepparkakshus ska se ut! 

Hitta inspiration på internet, eller varför inte göra en kopia av ditt eget hus? 

Pepparkaksdeg 

1,5 dl socker 

1 dl ljus eller mörk sirap 

50 g smör 

0,5 msk vardera av kanel, ingefära och kryddnejlikor 

1,5 dl mjölk 

8 dl vetemjöl + 1 dl till utbakning 

0,5 msk bikarbonat 

Smält socker, sirap och smör på låg värme i en kastrull. 

Tillsätt kryddor och mjölk. Låt svalna. Blanda 

vetemjöl med bikarbonat i en bunke. Tillsätt den 

avsvalnade sockerblandningen och knåda ihop en deg. 

(svep in degen i plastfolie och lägg den i kylskåpet och 

låt den vila ca 1 dygn. 

kristyr 

1 lättvispad äggvita 

4 dl fl orsocker 

2 krm ättiksprit 12% 

klister 

Sockret kan med fördel 

smältas i en långpanna 

i ugnen (obs blir jättevarmt) 

så är är det sedan lätt att doppa 

kanterna och och pressa ihop 

husdelarna mot varandra. 

1. 1 Skär ut mallar av kartong till de olika 

pepparkakshusdelarna 

2. 2 Kavla ut degen på ett mjölat bakplåtspapper, så kan du lätt 

föra över den på plåten. Den ska vara minst 2–3 mm tjock. 

Lägg på mallarna och skär ut de olika delarna av huset. 

3. 3 Grädda alla delar av pepparkakshuset 10–15 min i 175°C. 

Skär kanterna raka medan delarna fortfarande är varma. 

44. 

Klistra ihop de olika delarna av huset med det smälta 

sockret. 

55. 

Dekorera huset med kristyren och limma fast till exempel 

non-stop eller vad du nu vill dekorera med. 

14 TILL LIV 12 • 2010

akshus 

TILL LIV 12 • 2010 15


Jesus – inte som 

vi vill att gud ska hjälpa 

oss just på det sätt som 

vi vill. Men så gör han inte 

det, utan griper in helt 

på sitt sätt – oväntat, 

men alltid till det bästa, 

på lång sikt. samma 

mönster fi nner vi 

i hela Jesus liv. 

16 TILL LIV 12 • 2010 

ILLusTraTIon: anna-Lena åsemyr

alla andra 

nya testaMentet BörJar med fyra böcker som vi 

kallar för evangelier. Detta ord, evangelium, kan 

man översätta med ”det glada budskapet” eller ”en 

glad nyhet”. Under många århundraden före Jesu 

födelse talade människor om att något nytt skulle 

ske. Det som profeterna gång på gång har berättat 

om blir nu verklighet och beskrivs i evangelierna. 1 

Bestämt, långt i förväg 

En av dessa profeter – Jesaja – levde i Jerusalem 

på 700-talet f. Kr. Han skrev i det som kallas för 

Gamla testamentet så här om det som skulle hända 

i Betlehem sjuhundra år senare: Men det skall inte 

vara nattsvart mörker där ångest nu råder … Det 

folk som vandrar i mörkret skall se ett stort ljus, 

över dem som bor i dödsskuggans land skall ljuset 

stråla fram. 

Och lite längre fram skriver Jesaja: Ty ett barn 

blir oss fött, en son blir oss given. På hans axlar 

vilar herradömet, och hans namn är: Under, Rådgivare, 

Mäktig Gud, Evig Fader, Fridsfurste. Så 

skall herradömet bli stort och friden utan slut över 

Davids tron och hans kungarike. Det skall befästas 

och stödjas med rätt och rättfärdighet från nu och 

till evig tid. 2 

kungen i stallet 

När man läser Jesajas profetia möter man stora och 

mäktiga ord. Men det som händer i den lilla staden 

Betlehem verkar vara litet, bräckligt och sårbart. 

Skälet till att Josef och Maria nu befinner sig där är 

att ockupationsmakten vill få kontroll över folket 

och därför måste de skattskriva sig. 

Det var en lång vandring från Nasaret där de 

bodde, och när de kom fram var det tid för Maria 

att föda. Värdshuset var fullt så de fick bo i ett stall. 

Kanske var det kallt, fuktigt och smutsigt. Men just 

där blir den Allvise Härskaren, Gudomlige Hjälten, 

Evige Fadern och Fredsfursten lagd i en krubba. 

Gud blir människa och en av oss. 

När de vise männen lite senare kom för att hylla 

den nyfödde konungen gick de först fel. De gick till 

palatset – de hade ju fått tecken på att det var ett 

kungabarn som fötts! Men när Jesus föddes hände 

det inte i ett slott utan i ett stall. 

Läsning för hela familjen! 

När de befann sig där var tiden inne då hon skulle föda. Och hon födde sin förstfödde son och 

lindade honom och lade honom i en krubba, eftersom de inte fick plats i härbärget. luk. 2:6–7 

vinnaren på korset 

Det som Jesus gör är alltid så väldigt annorlunda 

mot vad folket förväntar sig. Ända tills han hänger 

på korset följs han av människors åsikter om vem 

han borde vara och vad han borde göra. Men samtidigt 

som soldaterna och rövaren driver med Jesus 

och den situation som han befinner sig i, börjar en 

av soldaterna och en rövare ana vad det är som håller 

på att ske. När Jesus bryter sönder den onda 

makt som haft grepp om mänskligheten, gör han 

det inte med våld och vapen utan genom att han ger 

sitt eget liv för rövarna, soldaterna, dig och mig – 

på ett kors! 

På detta sätt räddar Gud oss människor – men 

han gör det så som han tänkt det och enligt sina 

planer. För är Gud är Gud! Och så mycket som 

himlen är högre än jorden, så mycket är mina vägar 

högre än era vägar och mina tankar högre än era 

tankar – så skrev också Jesaja. 3 

Mörker blir ljus 

Detta är verkligen ett glatt budskap – ett evangelium. 

Och julberättelsen är inte bara något som hände 

för två tusen år sedan i ett land långt borta. Berättelsen 

om Jesus som föds i ett stall är inte något 

som vi bara plockar fram lagom till jul. Nej, detta 

har stor betydelse för dig och mig, här och nu, oavsett 

om vi bor i Stockholm, Nairobi eller Åstorp. 

När vi döptes gick vi från död till liv, från mörker 

till ljus. Vid dopet var det många av oss som fick ett 

dopljus, ett ljus som kopplar ihop oss med stallet 

och påminner oss om att Jesus som föddes där är 

världens ljus. Oavsett hur livet än är eller blir för 

oss har Gud makt att gripa in i våra liv. För det beror 

inte på oss. Det beror på Gud själv. 

låt Jesus hitta dig! 

Precis som de vise männen letar vi kanske ofta efter 

Jesus på fel ställe. Vi tror – precis som rövarna 

och soldaterna vid korset – att Jesus ska vara på 

ett visst sätt, och så är han kanske inte det, och då 

kommer vi fel. Men det viktigaste är inte hur vi söker 

Jesus. Det viktigaste är att han söker efter oss! 

Han drar oss till sig. 

Mikael götH, komminister, malmö 

1. Hebr. 1:1 

2. Jes. 9:1ff. 

3. Jes. 55:8–9 

TILL LIV 12 • 2010 17

JulHögtid 

Julmaten 

Varifrån kommer 

våra julseder? Inga 

Bengtsson tar oss 

med på en resa 

i historien ... 

Dopp i grytan 

”Dan före dan före doppare-dan ...” Vi svenskar är 

ganska ensamma om ”doppare-dan” – men varför 

heter den så? Jo, mellan storbaken hann brödet bli 

riktigt torrt, och då blev ”dopp i grytan” en väldigt 

praktisk anrättning. Trots att fastan egentligen varade 

även på julafton, tog man sig friheten att smaka 

på buljongen som blev när man kokt skinkan, 

syltan eller korven – och man gjorde sig av med de 

sista stenhårda brödresterna. Dessutom var det bekvämt 

för kvinnorna som hade mycket att bestyra 

med – och männen kunde när som helst smita ifrån 

sina sysslor, slinka in i köket och doppa sin brödbit 

i grytan och så stilla den värsta hungern. På det 

viset har en slags självbetjäning blivit till den festmåltid 

som ofta inleder julhelgen. 

18 TILL LIV 12 • 2010

Julfastan 

När det gäller matvanor är många av oss konservativa 

– särskilt gäller det kanske julmaten. 

Vår julmat i dag är en besynnerlig blandning 

av uråldriga matseder och traditioner kopplat 

till kyrkoåret. Att advent är en fastetid höll 

man tidigare mer på. Denna ”julfasta”varade 

fram till och med juldagens högmässa – därefter 

var det fritt fram för köttfrosseri. Vår julmat 

har kanske därför blivit en blandning av 

fest- och fastemat. Julmaten har alltid varit ett 

välkommet avbrott i den vardagliga kosten, 

särskilt i gamla tider när den mesta maten var 

saltad eller torkad. Bröd bakades oftast bara 

två gånger per år, den ena gången till jul. 

Julgröten 

Lutfisken 

En vardagsrätt kan bli festrätt – så är det med gröten. Vanligtvis åt 

man förr i de svenska hemmen gröt varje dag; korn- eller rågmjöl eller 

havregryn koktes i vatten. Julgröten bestod hos gemene man sällan 

av risgrynsgröt, men man åt gärna gröt av fi nare gryn eller korn, 

s.k. vitgröt. Eftersom risgrynen måste importeras från bl.a. Spanien 

och Italien blev de en dyr råvara. Därför förekom den bara i det 

rikare samhällsskiktet. För oss är risgrynsgröten den självskrivna 

julgröten. Att äta gröt medförde vissa ceremonier, t.ex. grötrimmet, 

som dröjt sig kvar ända in i våra dagar. Ingen fi ck sin grötportion 

förrän man läst upp sitt mer eller mindre poetiska rim. Gröten hör 

tillsammans med halstrad mat till den absolut äldsta lagade maten. 

Risgrynsgröt omnämns första gången 1327, när den heliga Birgitta 

ställde till med gravöl över sin far. 

Fisk i någon form har ända sedan medeltiden varit ett 

obligatoriskt inslag på julaftonens matbord – fastetiden 

var ju inte slut än. Hade man färsk fi sk tog man 

naturligtvis det i första hand, annars fi ck man hålla till 

godo med fi sk som fångats på sommarn. Oftast var 

det någon torskfi sk som spjälats och torkats i sol och 

vind och som sen lades i vatten och lut under en stor 

del av adventstiden. (I dag köper nog de fl esta lutfi sk 

färdig att sätta in i ugnen.) Lutfi sken är nog den av 

julbordets maträtter som man har starkast förhållande 

till – antingen så älskar man den eller så avskyr man 

den. Till lutfi sken åts förr ärtor – i dag oftast även 

potatis och vit sås. Lutfi sken är den mest basiska rätt 

vi äter och en hälsosam motvikt till allt annat vi konsumerar 

i jul. 

TILL LIV 12 • 2010 19


Natt blir dag 

I samma trakt uppehöll sig några herdar, som låg ute och vaktade sin hjord om natten. 

Då stod en Herrens ängel framför dem och Herrens härlighet lyste omkring dem, och de 

blev mycket förskräckta. Men ängeln sade: ”Var inte förskräckta! Se, jag bär bud till er 

om en stor glädje för hela folket. Ty i dag har en Frälsare blivit född åt er i Davids stad, 

och han är Messias, Herren. Och detta är tecknet: Ni skall fi nna ett nyfött barn som är 

lindat och ligger i en krubba.” Och plötsligt var där tillsammans med ängeln en stor 

himmelsk här som prisade Gud: ”Ära vare Gud i höjden och frid på jorden, till människor 

hans välbehag.” När änglarna hade farit upp till himlen, sade herdarna till varandra: 

”Låt oss nu gå till Betlehem och se det som har hänt och som Herren har låtit oss få veta.” 

De skyndade i väg och fann Maria och Josef och barnet som låg i krubban. Och när de 

hade sett det, berättade de vad som hade sagts till dem om detta barn. Alla som hörde det 

förundrade sig över vad herdarna berättade för dem. luk. 2:8–17 

natten är kall. killarna reser sig Hastigt. De slänger 

ifrån sig sina fi ltar och börjar springa in mot staden. 

Ett nyfött barn som är lindat och ligger i en 

krubba – det är den enda ledtråden. Fåren som de 

vaktar får klara sig ensamma ett tag. 

Betlehem ligger tyst och öde. Det lyser från ett 

stall. De springer fram och knackar på. En trött 

man skjuter försiktigt upp den gnisslande dörren. 

Han ser förvånad ut. Han ser att de är herdar och 

undrar säkert om de druckit sig fulla på vaktpasset. 

Men orden avslöjar dem. De hinner inte säga 

mycket förrän alla står runt Maria och barnet. Ett 

nyfött barn. Det är lindat. Det ligger i en krubba. 

Ledtrådarna stämmer. Ängeln hade rätt. 

Så börjar herdarna berätta för Maria och hennes 

man Josef. De berättar om änglarna. De berättar 

om vad de sagt om barnet. 

finna och bli funnen 

Du känner säkert till berättelsen om när Jesus föddes. 

Tusentals barn har spelat Maria och Josef i årliga 

julspel. Ibland med levande Jesus-barn, ibland 

med någon docka. Det är lätt att man slår på en autopilot 

när man hör julevangeliet – budskapet går 

inte in. Bara Guds Helige Ande kan göra berättelsen 

till din historia med Jesus. Här fi nns ett viktigt 

budskap till dig. Det riktas till dig personligen. 

Ängeln kom och överraskade herdarna utanför 

Betlehem och sa: ”till er” och ”åt er”. Se, jag bär 

bud till er om en stor glädje för hela folket. Ty idag 

har en Frälsare blivit född åt er i Davids stad, och 

han är Messias, Herren. Herdarna hade inte beställt 

en kör av änglar ifrån himlen. Maria hade inte bett 

om att få bli gravid med Jesus. Men Gud var mån 

om dem. 

Gud har ärende till jorden. Gud söker mottagare. 

Gud är ute för att fi nna dig – det är han även den 

här julen. Herdarna fann Jesus som låg i krubban 

i stallet. Men i själva verket var det Jesus som först 

hade sänt sina änglar och funnit herdarna. Och det 

hände mitt under ett arbetspass. 

Jag vet inte var du befi nner dig som läser detta. 

Men jag vet var Jesus befi nner sig. Han är ute och 

söker. Han är ständigt ute och söker. Jesus säger att 

han står vid dörren och klappar på. Om någon hör 

min röst och öppnar dörren, skall jag gå in till honom 

och hålla måltid med honom och han med mig 

(Upp. 3:20). 

De dörrklappningarna kan du få höra i kyrkan 

eller då du läser i Bibeln. Men lyssna bara efter den 

näve och den röst som tillhör Jesus. Det fi nns tyvärr 

många andra röster också. 

Meningen med ditt liv: att leva för evigt 

Herdarna hade det sämsta jobbet i Betlehem. De 

fi ck vara utanför staden och jobba medan alla andra 

sov. De var fattiga. De hade kanske inte ens egna 

får. Därför är det viktigt att ängelns budskap kom 

till just dem. 

Vi människor delar gärna in oss i klasser och 

exkluderar varandra. Men ängelns budskap handlade 

om en glädje för hela folket. Därför är det me- 

20 TILL LIV 12 • 2010

ILLusTraTIon: anna-Lena åsemyr 

Bara ett barn är fött för att dö, alla 

vi andra är födda för att leva för evigt. 

när vi finner den hemligheten, lyser 

julens klaraste ljus upp allt mörker. 

TILL LIV 12 • 2010 21

ningsfullt att de som sågs som de minsta i samhället 

fi ck vara de första vittnena. Utifrån andra texter i 

Bibeln kan vi förstå att budskapet från ängeln inte 

bara gällde judarnas folk utan alla tiders folk. 

Ängeln berättade att en Frälsare hade blivit född. 

En Frälsare som är Messias och Herren. En frälsare 

är en räddare. Messias betyder ”den smorde”. Barnet 

var smort till kung, präst och profet. Med Herren 

menas att barnet var Gud själv. Efter åtta dagar 

omskars barnet och fi ck namnet Jesus. Det namnet 

betyder ”Herrens frälsning”. 

Alla dessa namn vill säga oss vem Jesus är. Namnen 

pekar fram mot hans död. Jesus är det enda barn 

som fötts med syftet att dö. Du har inte blivit till för 

att en kort tid leva på jorden och sedan dö. Det är 

inte syftet med ditt liv. Meningen är att du ska leva 

för evigt. Därför behövde Jesus födas för att dö. Det 

var för att han skulle dö vår död. Vi förtjänar en evig 

död, men Jesus ville annat. Jesus vill att du ska leva 

med honom för alltid. 

Du behöver inte dö, du erbjuds ett evigt liv genom 

tron på Jesus. Det fi nns bara en synd som hindrar 

dig från att få det livet. Alla andra synder räknas 

inte längre. Otron är den enda synden som skiljer 

dig ifrån Gud. Den som inte tror skall bli fördömd 

(Mark. 16:16). Genom att inte tro på Jesus går du 

miste om evigt liv. Å andra sidan – om du tror på Jesus 

kan du veta att du har evigt liv (1 Joh. 5:12–13). 

Denna jul får du lyfta blicken. Se bort ifrån dig själv. 

Se på Jesus. 

Herdarna fi ck bråttom iväg för att se om ängeln 

hade talat sanning. De skyndade sig för att hitta Jesus. 

När de fann Jesus såg de att allting var sant. Det 

var som Herren hade låtit dem få veta. 

Himmelskt julljus och julglädje 

På sin arbetsplats fi ck herdarna besök av Guds sändebud. 

Guds härlighet lyste omkring dem. Herdarna 

fi ck höra lovsång av en himmelsk här. 

Fastän det var natt menade ängeln att det var dag 

då Frälsaren föddes. Budskapet om Jesus skingrar 

mörkret. Profeten Jesaja säger att det skall inte vara 

nattsvart mörker där ångest nu råder (…) Det folk 

som vandrar i mörkret skall se ett stort ljus, över 

dem som bor i dödsskuggans land skall ljuset stråla 

fram (Jes. 9:1–2). 

Julevangeliet handlar inte bara om Jesus, Maria, 

Josef, herdar och änglar. Berättelsen handlar också 

om dig. Ska natten få bli dag? Är det en dyster jul 

som väntar eller får glädjen över Jesus lysa igenom? 

andreas giselssOn, studerande, malmö 

22 TILL LIV 12 • 2010

ecePt 

Julgott 

grönkålssallad med 

ost och granatäpplen 

Maten på julbordet är ofta ganska mastig. 

Det är roligt att följa traditionen och göra 

rätter som ”bara måste” ätas till jul. Men 

lite nyheter är inte fel. Denna sallad är 

inspirerad av juliga tillbehör som grönkål 

och citrusfrukter, men är något fräschare 

än de ofta majonnästyngda traditionella 

julsalladerna. Känn dig fri i valet av frön, 

nötter och frukter. Inget blir fel så länge du 

köper en bit XO Prästost och fl agar över! 

2 Blodgrapefrukt 

1 dl valnötter eller andra valfria nötter 

0,5 dl rostade solrosfrön eller andra frön 

1 granatäpple 

2 äpplen eller andra valfria frukter 

50 g Xo Präst 

några blad färsk grönkål. 

Skölj grönkålen noga och ta bort den 

innersta ådringen som kan vara ganska 

hård. Skär den i mycket tunna strimlor 

och lägg över dem på ett stort fat. Skär 

bort skalet från grapefrukterna med en 

vass kniv och skär ut klyftorna mellan 

hinnorna. Arbeta över ett durkslag på en 

bunke, så att både klyftor och juice samlas 

upp. Pressa ur all juice med handen i en 

separat skål. Lägg de renskurna klyftorna 

på grönkålen. 

Dela äpplet och kärna ur. Skiva äpplet 

tunt och bred ut skivorna ovanpå det 

andra på salladsfatet. Halvera granatäpplet 

och pilla loss de röda kärnorna. Strö ut 

dem över salladen. Grovhacka nötterna. 

Strö frön och nötter på salladen. Skiva osten 

i grova små bitar och strö över. Till sist 

hälls grapefruktjuicen över hela salladen 

som en sorts dressing. Smaka av! 

Denna sallad har frisk, härlig smak och 

är mycket vacker att titta på, men den håller 

sig inte så länge. Gör så mycket som du 

tror går åt vid ett tillfälle, för dagen efter 

ser den såsig och tråkig ut. 

rödbetssallad 

Rödbetssallader kan man köpa i affärerna 

året om. Själv äter jag endast rödbetssallad 

i december och kanske en liten bit in 

i januari. Dessutom föredrar jag denna 

hemlagade sallad framför de köpta. Den 

tar lite tid att göra eftersom rödbetor, lök 

och äpple ska hackas mycket fi nt. Men du 

får lön för mödan! Den smakar bättre än 

det mesta i rödbetssalladsväg. Även ickerödbetssalladsvänner 

brukar gilla detta 

recept. Hemligheten bakom smaken ligger 

i rödlöken och farinsockret … 

ca 15 inlagda rödbetor eller 

1 burk på 820 g skivade 

1 rödlök 

2 äpplen, gärna Ingrid marie 

1 msk farinsocker 

2 dl majonnäs 

2 dl crème fraiche 

Hacka rödbetorna i små fi na tärningar 

ca 4x4 mm. Hacka rödlöken så smått det 

går. Hacka även äpplena i mycket små 

Tänk hur matens 

dofter ger julminnen 

för livet! Här breddas 

doftminnet genom nya, 

fräscha recept från 

Kristina nilsson, 

åhus. 

tärningar, gärna mindre än rödbetorna. 

Blanda farinsocker med majonnäs och 

crème fraiche. Blanda allt och smaka av. 

Denna sallad är vit med rosa tärningar just 

när den är nyblandad men blir successivt 

rosa. Servera på julbordet eller varför inte 

göra köttbullsmackor redan i advent! Salladen 

håller sig fi nt en vecka i kylskåp. 

sallad på vitkål och ananas 

Som barn var jag mycket kräsen med 

maten. Bland maträtterna på vårt julbord 

fanns det inte mycket som jag gillade. 

Den här salladen var en av få rätter jag åt 

med god aptit i juletid. Tillsammans med 

skinka och andra kalla charkuterier är den 

mycket god och passar även på höst- och 

vinterbuffébord. 

5 dl fi nstrimlad eller riven vitkål 

1 liten burk krossad annans eller 

motsvarande mängd fi nhackad färsk ananas 

1 dl vispgrädde 

0,5 dl majonnäs 

Låt ananasen rinna av väl i en sil. Vispa 

grädden. Blanda fi nstrimlad vitkål, den 

avrunna ananasen, den vispade grädde 

och majonnäsen. Smaka av! Servera till 

julskinkan. Salladen håller sig fl era dagar 

i kylskåp. 

TILL LIV 12 • 2010 23 

FoTo: sTocKeXcHanGe


FoTo: JoHan nILsson 

” 

Jag vill göra mitt liv 

till en lovsång till dig …” 

Alla som hörde det förundrade sig över vad herdarna berättade för dem. Men Maria 

bevarade och begrundade detta i sitt hjärta. Och herdarna vände tillbaka och prisade 

och lovade Gud för allt som de hade hört och sett, alldeles som det hade blivit sagt 

till dem. luk. 2:18–20. 

det Har gÅtt nÅgra veckOr sen bibel- och lärjungaskolan 

på Strandhem i Örkelljunga började. Vi 

sitter fem elever i sofforna på Strandhem. Ett kalt 

rum, det hänger inte mycket på väggarna, där 

fi nns inga gardiner och det ekar lite. Kanske är det 

bra att det är ett spartanskt rum, då fi nns det inte 

mycket som kan dra fokus från samtalet, inget som 

kan distrahera. Vi ska prata om julevangeliet, om 

Maria, om hur hon reagerade den där första, dramatiska 

julnatten. Vad innebär det, för oss här på 

Strandhems Bibel- och lärjungaskola, att bevara 

och begrunda? Vad gör vi med Guds ord när det 

Maria ”bevarade och begrundade” 

herdarnas ord. Hur kan vi göra 

detsamma? Vad kan det få för 

konsekvenser i våra liv? Några 

ungdomar samtalar … 

kommer till oss? Låter vi det slå rot i våra liv, påverka 

vår personlighet, påverka vårt sätt att se på 

andra människor? Eller låter vi det passera, och 

slänger det Gud lagt på våra hjärtan så långt ifrån 

oss själva som möjligt? 

Vad innebär det att bevara och begrunda det vi hör? 

Emma: Jag tror att precis som Maria gjorde så 

gäller det att gå till botten med sin tro, att verkligen 

ta det till sitt hjärta och låta sig bli berörd av 

Guds ord. Det är ett aktivt val jag gjort i mitt liv, 

att försöka leva i Jesu efterföljelse. Ju mer jag för- 

24 TILL LIV 12 • 2010

i bilden från vänster: 

anders ek, elisabeth 

alpner,david Huynh, 

Johannes sturesson 

och emma Persson. 

söker leva så som Gud tänkt desto gladare blir jag 

och desto säkrare blir jag på att Bibelns ord är sanning. 

Gud har gjort mig rättfärdig och då vill jag 

verkligen aktivt förändra mitt liv, varje dag. Det är 

verkligen en stor förändring att Jesus dött för mig – 

det är livsavgörande. Därför vill jag varje dag vara 

tacksam, stå under Guds beskydd och Guds ord. 

Anders: Jag håller med Emma, jag vill ju bli berörd 

av Guds ord, ändå är det svårt – det är en daglig 

kamp som jag måste vinna varje dag. När jag kommer 

hem från en predikan är det lätt att låta vardagen 

ta vid utan att jag försöker föra över det jag 

hört från mitt huvud till mitt hjärta och sedan använda 

det. För det är i vardagen jag tror Guds ord 

ska bli verksamt, det är i mötet med människor jag 

ska visa vad jag tror på. Om man ska reflektera lite 

över ordet ”bevara” tror jag att det goda vi hör behöver 

stanna kvar i hjärtat för att det ska få konsekvenser 

i mitt liv. Jag behöver bevara Guds ord för 

att det ska kunna verka i mig, för att jag ska kunna 

ge Guds kärlek vidare. ”Det hjärtat är fullt av talar 

munnen” – har jag bara Guds ord i hjärtat är det 

klart mitt liv blir fullt av glädje. 

Elisabeth: Ett sätt för mig att bevara och begrunda 

när jag får höra Guds ord, till exempel i en predikan, 

är att ta ut huvudsyftet med det som sägs. 

Att begrunda allt som sägs i en predikan är väldigt 

svårt, i varje fall för mig. Och huvudsyftet är de 

allra flesta gånger ett bibelstycke. Jag tror ju inte att 

herdarna höll en femtio minuter lång predikan om 

vad de varit med om. De berättade i all enkelhet för 

Maria om änglarnas ord och sång. Och i all enkelhet 

tog Maria det till sig, bevarade och begrundade 

det. Jag läste en kommentar till Matt. 28:20 där det 

stod att bevara även kunde översättas med ”hålla 

fast vid”. Och hålla fast vid Guds ord får vi kristna 

verkligen göra. 

När jag pratar med äldre som genom hela livet 

troget hållit fast vid Guds ord, märker jag att det 

gett deras liv en djup mening. Vid några tillfällen 

i mitt liv har jag skämts lite över att jag inte är 

’mer kristen’ än vad jag är. Om Guds ord verkligen 

hade fått en djup förankring i mitt liv hade jag nog 

många gånger handlat annorlunda, visat mer kärlek 

och tålamod mot mina medmänniskor. 

Johannes: Vi är ändå satta på denna jord av en anledning: 

att leva som kristna. Jag vill leva ut min 

tro, inte bara för egen del utan även för att andra 

ska få ta del av det fantastiska med att leva för 

Gud. Att i kärlek vara god mot andra människor, 

att få hjälpa andra människor utan att ha någon 

baktanke med det. Maria fick föda världens Frälsare 

– vilken uppgift! Det gör att jag också vill tjäna i 

Guds rike. Det gör att även jag, en enkel människa, 

får tillhöra Gud. Gud vill möta enkla människor. 

Maria är, tycker jag, ett bra exempel på en väldigt 

enkel människa som Gud får göra stora saker med. 

Vågar jag ta steg i tron, är jag övertygad om att 

Gud hjälper och leder mig. 

Efter en stunds samtal drar Anders en slutsats: Alla 

är vi överens om att det är svårt att ta sig tid för 

reflektion, att sitta i ’sin kammare’ och begrunda 

vad Gud vill i mitt liv. Men tar man sig tid – det 

behöver inte var någon längre stund – kan det göra 

stor skillnad. 

Hur blir våra liv en lovsång till Gud? 

Vi kommer in på Marias lovsång – som är så jublande. 

Hur gör vi våra liv till en lovsång till Gud? 

Han ställde 

mina fötter 

på en klippa 

och gjorde 

mina steg 

fasta. Han 

lade i min 

mun en ny 

sång, en lovsång 

till vår 

Gud. 

ur Ps. 40:3-4 

TILL LIV 12 • 2010 25

Då har man på något sätt begrundat färdigt, låtit 

det landa i hjärtat och börjat göra sitt liv till en lovsång 

av tacksamhet till Gud. Jag funderar över vad 

var och en av personerna som är med i samtalet gör 

för att lovprisa Gud i sitt liv. 

När jag tänker på Emma, tänker jag att hon ofta 

är glad – jag tror mycket beror på att hon spelar 

piano och får hålla på med musik. Ödmjukt börjar 

Emma berätta om hur pianospelandet tydligt gjort 

hennes liv till en lovsång. Jag flikar in att det är fantastiskt 

att Emma vill spela på nästan varje andakt 

och mässa. De andra håller med. 

Emma: Jag vill ge tillbaka av den fina gåva jag har 

fått. Att kunna spela kan jag se som en gåva från 

Gud. Det är tack vare musiken jag gick på ett musikgymnasium 

som jag fick träffa fantastiska människor, 

det är tack vare musiken som jag varit så involverad 

i kyrkan som jag varit. Jag har inte bara spelat 

piano, det är mycket annat inom församlingen jag hittat 

glädje i. Det ena har liksom lett till det andra … 

Anders sätt att lovsjunga Gud och tjäna andra har 

blivit genom att samtala med människor. 

Anders: Det är något jag trivs med. Att min praktikdag 

är på Café Engel i Ängelholm är nog Guds 

sätt att visa mig min plats i Kristi kropp. På caféet 

får jag vara ett vittnesbörd och jag trivs med det. 

Jag har alltid haft lätt för att prata och diskutera 

med människor jag möter, när jag blev kristen föll 

det sig naturligt att jag pratade om Jesus och det 

vill jag fortsätta med. 

För Johannes del blir Gud väldigt tydlig i fotograferandet 

– och det är också Johannes sätt att i sitt liv 

lovsjunga Gud ... 

Johannes: Jag tror Gud ser det som en lovsång när 

vi får utveckla våra gåvor – han har ju gett oss dem. 

När jag fotograferar känner jag en inre frid, en frid 

som inte kan komma från någon annan än Gud. 

Både när jag fotograferar människor och när jag 

strövar i naturen för att hitta den perfekta naturbilden 

får jag möta Guds skapelse på ett nära sätt. Jag 

får studera den i detalj. Det är fridfullt, men inte 

bara det – det är trosstärkande också. 

De få veckor jag känt Elisabeth har jag fått bilden 

av att musiken är en stor del av hennes liv. 

Elisabeth: Visst har musiken en stor plats, men tyvärr 

har det nog aldrig varit mitt sätt att göra mitt 

liv till en lovsång. Jag kan tänka mig att andra fått 

glädje av att jag kan spela trumpet, men mitt liv 

har inte blivit en lovsång tack vare musiken. I stället 

har jag funnit en stor glädje i att läsa naturkunskap, 

se hur allt hänger ihop och inse att Gud är 

Skaparen bakom allt. För mig är det ett bevis på 

Guds storhet, att han verkar och är i allt. Att han 

skapat mig, med all DNA och får allt att fungera. 

Det är min lovsång; att få läsa naturvetenskap och 

möta Gud i det. 

MOt slutet av saMtalet säger vi något skämtsamt att 

vi alla ska in i vår kammare och begrunda. Ingen av 

oss har nog egentligen orken efter detta långa samtal, 

men när vi senare på kvällen träffas och frågar 

varandra om vi verkligen begrundade, kommer det 

faktiskt fram att vi ändå, på olika sätt, gjort det. 

Samtalet har gjort det aktuellt för oss. Så arbetar 

nog Guds Helige Ande – han kan använda händelser, 

möten och samtal för att föra oss närmare Jesus 

och Ordet. 

david HuynH, elev på strandhems Bibel- och lärjungaskola. 

26 TILL LIV 12 • 2010

JulHögtid 

Julgranen 

att sätta en gran inOMHus till Jul är ingen gammal sedvänja 

i Sverige. Till att börja med var det bara i slott och 

herrgårdar man satte in ljusprydda bordsgranar. Omkring 

1850 var seden spridd vidare till borgarfamiljer, 

och först omkring 1900 hade de fl esta hem en rumshög 

gran. Ursprungligen kommer även denna sed från Tyskland. 

Det fi nns många berättelser om upprinnelsen till julgranenstradition. 

En av de trevligaste är en fl era hundra år 

gammal legend som antagligen härstammar från Tjeckien. 

Denna legend har nog fått mer än en människa att tänka 

på gästfrihet inte bara mot nära och kära utan även 

mot ensamma och dem som hamnat i utanförskap. Tankarna 

går gärna vidare till orden som står i Hebreerbrevet: 

Glöm inte att visa gästfrihet, ty genom gästfrihet har 

somliga fått änglar till gäster utan att veta om det (13:2). 

”På en bondgård långt inne i skogen hade alla arbetat 

fl itigt under de korta timmar det var ljust för att få allt 

färdigt till julhelgen. Tidigt på eftermiddagern blev det 

mörkt. Stormen ven kring knutarna och snön vräkte ner. 

I det stora köket samlades gårdens folk runt den stora 

brasan. När det blev läggdags hördes en knackning på 

ytterdörren. 

’Släpp inte in någon!’ ropade frun i huset. 

’Nej du kan vara lugn, jag ska bara se efter vem det är’ 

svarade husfar och öppnade den lilla luckan i dörren. 

’Är det någon där?’ ropade han. 

Utifrån mörkret svarade någon: ’Det är bara en fattig 

vandrare som söker husrum över natten.’ Husfar vände 

sig till frun och sa: ’Det är synd att den fattige vandraren 

ska sova ute på självaste julnatten.’ 

Frun var emellertid bestämd och vägrade att släppa 

in honom. Efter en stund såg bonden att det brann där 

ute. ’Tänk om främlingen satt fyr på höstacken!’ ropade 

han. ’Jag måste ut och se efter vad som står på.’ Frun följde 

med. 

Nu hade snöstormen bedarrat och det var alldeles 

stilla. Strax upptäckte de att det inte var höstacken som 

brann utan det brann i skogen och de fi ck se något underligt. 

I skogsbrynet stod en liten gran. Alla dess grenar 

fl ammade, men den brann inte upp, och inga lågor slog 

upp. Ingen rök syntes heller. På marken intill trädet satt 

en man och grenarna närmast honom bildade en gloria. 

Bonden och hans fru kände mitt i sin förskräckelse igen 

den fattige vandraren. Det var Frälsaren själv. 

Då föll bonden och frun på knä i snön och sa: ’Kristus 

kan du förlåta oss att vi inte släppte in dig? Vi vill så 

gärna att du kommer in och sover hos oss i natt.’ Herren 

Jesus svarade: ’Gå hem igen. Jag vandrar vidare. Det 

fi nns många människor som jag kan trösta och hjälpa i 

julnatten.’ Samtidigt slocknade den brinnande granen 

och främlingen försvann. 

Under alla kommande år tog bonden alltid in en liten 

gran till jul och pyntade den med små ljus.” 

ILLusTraTIon: IsaBeLLe maLmaeus 


TILL LIV 12 • 2010 27


1. www.scb.se 

2. Luk. 3:29 

3. matt. 1:21 

4. Luk. 1:31–33 

5. apg. 4:12 

6. apg. 10:43 

7. Fil. 2:11 

8. Fil. 2:9 

9. Luk. 2:11 

10 . matt. 28:18 

11 . 2 Petr. 1:16 

Inget (o)vanligt 

När åtta dagar hade gått och barnet skulle omskäras, fick han namnet Jesus, det 

namn som ängeln hade gett honom innan han blev avlad i sin mors liv. luk. 2:21 

Jag kOMMer iHÅg att jag en gång när jag inte var så 

gammal såg en man på TV som hette Jesus. Det var 

en fotbollsmatch och när laguppställningarna presenterades 

visade det sig att en spelare i ena laget 

hette just Jesus i förnamn. Eftersom jag tidigare i 

livet inte hört talas om någon annan Jesus än den 

Bibeln berättar om minns jag att det ledde till en 

viss förvirring i min barnatros tankevärld – finns 

det inte bara en Jesus? Så småningom fick jag veta, 

förmodligen av någon av mina äldre bröder, att 

Jesus är ett vanligt namn i vissa länder. Och så är 

det ju; framförallt i många spansktalande länder är 

Jesus ett vanligt namn som kan ges både till pojkar 

och till flickor. Till och med i Sverige finns det i dag 

ca 150 män och ett 10-tal kvinnor som har Jesus 

som tilltalsnamn och ytterligare några hundra som 

har det som mellannamn. 1 

ett namn med innehåll 

Även på den tiden och i den kulturen som Maria 

födde sitt barn var Jesus ett vanligt pojknamn. Det 

fanns till och med en Josua (samma namn som Jesus) 

i släkten 2 vilket gjorde att omgivningen inte 

precis hade anledning att höja på ögonbrynen när 

pojken fick det namnet (Luk. 1:59–63). 

Ändå var omständigheterna kring namngivningen 

oerhört uppseendeväckande. Maria och Josef 

fick båda var för sig en ängels befallning om att de 

skulle ge honom namnet Jesus. De fick också motiverat 

för sig varför han skulle ha det namnet. Josef 

fick veta att namnets innebörd – ”Herren frälser” 

eller ”Herrens frälsning” – skulle ha en omedelbar 

och konkret betydelse för det barn de skulle 

få. Han var den som skulle frälsa sitt folk från deras 

synder. 3 Och till Maria sa ängeln Gabriel: Han 

skall bli stor och kallas den Högstes Son, och Herren 

Gud skall ge honom hans fader Davids tron. 

Han skall vara konung över Jakobs hus för evigt, 

och hans rike skall aldrig få något slut. 4 Mäktiga 

och märkliga ord som Josef och Maria förmodligen 

hade svårt att förstå hela vidden av, men som ändå 

tydligt visade för dem att pojken Maria födde, och 

som de tillsammans fick föräldraansvar för, inte var 

vilken Jesus som helst. 

ett dubbelbottnat namn 

Jag tror att det är en av Guds många pedagogiska 

finesser att hans son får namnet Jesus. Det vill påminna 

om att precis som det finns en dubbel botten 

i namnet, finns det flera djup i Honom till vilket det 

ges. 

Att namnet Jesus är alldagligt och vanligt förekommande, 

och dessutom innehas av både kvinnor 

och män, säger något om människan Jesus. Han 

var en ’vanlig’ människa och vet allt om vad det 

innebär att vara ’vem som helst’. Och framförallt: 

när han fullbordade ”Herrens frälsning” genom att 

offra sitt liv gjorde han det i alla människors ställe. 

Namnet Jesus är samtidigt laddat med Guds 

kraft och ger uttryck för hans innersta väsen. ”Herrens 

frälsning” ger nämligen syndernas förlåtelse 

och evigt liv, gåvor som bara Gud själv har makt 

att ge, och som han – på grund av sin stora nåd och 

kärlek – vill ge till alla människor. 

namnet över alla namn 

Bibeln talar tydligt på ett antal ställen om att namnet 

Jesus har en avgörande betydelse för alla människor. 

Ett par exempel: Hos ingen annan finns frälsningen. 

Inte heller finns det under himlen något annat namn, 

som givits åt människor, genom vilket vi blir frälsta. 5 

Och – var och en som tror på honom får syndernas 

förlåtelse genom hans namn. 6 Men hur kan detta 

namn vara så viktigt och exklusivt? Ingen annan 

av alla de som hetat och heter Jesus kan ju ge frälsning 

och syndernas förlåtelse. Nyckeln till att förstå 

denna exklusivitet och makt som Jesusnamnet har 

finns i en av urkyrkans allra första trosbekännelser: 

28 TILL LIV 12 • 2010

namn 

Jesus Kristus är Herren. 7 Och när 

Herren skrivs med stort H i Bibeln 

syftar det på det för judarna outtalbara 

Gudsnamnet JHVH, alltså 

Gud själv. Detta är namnet 

över alla namn 8 som Gud har 

gett honom. Det finns de som 

menar att detta med att 

Jesus bekänns som Gud är 

en efterkonstruktion, något 

som de första kristna 

’hittade på’. Men redan 

samma natt som barnet 

föddes, långt innan han – 

mänskligt sett – fick namnet 

Jesus, kom en ängel med besked 

till några herdar om att 

en Frälsare blivit född och att 

han är Messias, Herren! 9 

Om barnet som Josef och 

Maria fick bara hade varit en 

Jesus bland alla andra vore det mer 

än lite förmätet av honom att göra 

anspråk på att ha fått all makt i himlen 

och på jorden. 10 Och alla helanden 

och under som evangelierna talar om skulle 

på sin höjd kunna vara utstuderade myter. 11 

Och framför allt: namnets innebörd – ”Herrens 

frälsning” – skulle vara helt betydelselöst. Men nu 

är Jesus Herren och därför finns det frälsning, upprättelse, 

befrielse, syndernas förlåtelse och evigt liv 

i detta namn. Jan HenrikssOn, ingenjör, Vikbolandet 

Många kan heta Jesus, men bara en är 

vad namnet betyder: Herren, frälsaren! 

Jesu namn, hur ljuvt det klingar, låt det ljuda kring vår jord … 

… och över stad och land ikväll går julens glada bud, att född är Herren Jesus Krist, vår Frälsare och Gud. 

Genom nöden, genom natten lyser härligt Jesu namn … 

… en stråle av Guds kärleks ljus i signad juletid. 

namnet Jesus, himlens hälsning, det mitt hjärtas kärlek vann. I det namnet fann jag frälsning, intet annat frälsa kan. 

TILL LIV 12 • 2010 29 

ILLusTraTIon: Joanna s Fransson 

ur LoVa Herren nr 42 ocH 112


Det stod skrivet i 

När Jesus var född i Betlehem i Judeen på kung Herodes tid, se, då kom visa 

män från Östern till Jerusalem och frågade: ”Var är judarnas nyfödde konung? 

Vi har sett hans stjärna gå upp och har kommit för att tillbe honom.” Matt 2:1–2 

den unga faMilJen i Betlehem har högtidligt och fi nt 

besök. Gästerna är vise män från österlandet. De 

har en lång väg bakom sig. Vill man färdas säkert 

sluter man sig gärna till ett större sällskap; förmodligen 

kom de därför med en karavan. Men innan 

de kunde ge sig iväg hade de haft mycket att förbereda. 

Vatten, foder och mat åt kameler och människor 

måste till. 

Männen har sett ”hans stjärna stiga upp på himmelen” 

och tanken är nu att hitta och hylla den 

nyfödde judakonungen. Vi får nog tänka oss att 

många i deras ressällskap hade ställt sig undrande 

till de vises uppdrag och plan. 

På jakt efter undret 

De vises uppgift var att tolka de tecken de såg på 

natthimlen – och om någon hade haft en dröm kunde 

de ofta hjälpa till med att uttyda den. Så fungerade 

de i sitt hemland. Men därifrån till att ge sig ut 

på en lång och vansklig resa till ett för dem okänt 

land är steget onekligen långt. Det de sett på himlen 

har gjort dem förvissade om att en kungason var 

född i Juda land, och det är honom de vill hylla. Att 

det är Gud själv som leder och styr behöver Bibeln 

inte berätta. Det är förutsatt och självklart. Med en 

ny och okänd stjärna leder Gud en grupp hedningar 

för att söka efter den nyfödde judakungen. 

De tar sig till kung Herodes palats i Jerusalem 

och den åldrande kungen blir förskräckt när de berättar 

sitt ärende. Herodes hade ju låtit avrätta några 

ur sin familj för att de inte skulle göra anspråk 

på tronen efter honom – när nu de vise männen säger 

sig vara säkra på att en kungason fötts, ställer 

det till mycket oro vid hovet. 

Men de skriftlärde ger besked. Det är inte Jerusalem 

som gäller utan Betlehem, och Herodes 

skickar besökarna dit för att leta. Nu leder stjärnan 

dem rätt. 

framme i Betlehem 

Josef och Maria får bevittna något som de aldrig 

tänkt sig. Män från ett annat land och med en annan 

dialekt kommer på besök hos dem i deras säkert 

mycket anspråkslösa natthärbärge. Besökarna 

har gåvor med sig. Det är gåvor till Jesus: guld, rökelse 

och myrra – sådant som är reserverat för samhällets 

allra högsta elit. 

Det är säkert omtumlande för dem som ser och 

hör det som sker. Betlehem var ingen stor stad; 

snart har alla hört om det märkvärdiga besöket. 

Särskilt Maria lägger på minnet vad som sker. Hon 

vet lite mer om sin nyfödde son, Jesus, än alla andra. 

Det är ju hon som lyssnat till ängeln Gabriels 

ord en gång i Nasaret. 

de reste på ett hopp 

Astronomer har i århundraden försökt förstå exakt 

vad som ledde de vise männen till Betlehem, men 

någon riktig förklaring har de inte gett oss, så vi 

kan lugnt tro Bibelns ord. På natthimlen har några 

av Österns vise sett en okänd stjärna, och de förstår 

att det de ser är tecknet på att Judarnas konung, 

Messias, blivit född. De har alldeles rätt. Vi kan 

tänka oss att judar som var i fångenskap i öster berättat 

om det hopp som fortfarande levde. Medan 

de satt där i fångenskapen och längtade tillbaka 

hem till Juda, berättade de för varandra och för sin 

omgivning om det löfte som deras fäder fått. Någon 

gång i framtiden ska Israels Gud sända en konung 

som ska upprätta och leda så som ingen annan före 

eller efter honom har gjort eller kommer att göra. 

Hoppet levde generation efter generation. Och så 

30 TILL LIV 12 • 2010

stjärnorna 

låter Gud några män bli övertygade om att de nu 

har sett tecknet på denne konungs födelse. Vi kan 

väl tänka oss att en viss yrkesstolthet och trovärdighet 

för deras del kräver att de söker och fi nner 

den judakonung man väntat på i århundraden. Att 

ett tecken på Messias födelse skulle vara en stjärna 

visste man ända sedan Bileam på sin tid profeterade: 

En stjärna träder fram ur Jakob, och en spira 

höjer sig ur Israel (4 Mos. 25:17). 

Stjärntydarna kopplar samman stjärnan och 

Messias födelse. Och visst har de rätt. De följer ett 

tecken i skyn som säkert inte många i deras samtid 

förstår. Och tecknet leder dem till Betlehem – till Jesus 

Kristus, Guds Son, Messias. Gud har inte glömt 

den del av skapelsen som slarvigt kallats hedningar 

– vise män från Östern får vara med och fi ra Guds 

Sons ankomst i världen. 

följ stjärnan, du också! 

Guds Son, vår Frälsare, vänder sig till hela sin 

mänsklighet. Evangelium om Jesus Kristus ska för- 

kunnas i Judeen, Samarien och vidare till alla människor, 

oavsett land och kultur. Så har Jesus själv 

sagt. Det har vi hört, det har vi fått lära, men jag 

undrar ändå: Hur långt har du som läser de här raderna 

till Betlehem? Tänker du spilla någon möda 

på att ta dig ända fram? 

Jag menar givetvis: Vad betyder världens Frälsare 

för dig? Vill också du i dag ge honom din hyllning? 

Han väntar på dig, men han önskar varken guld, 

rökelse eller myrra. Han vill ha ditt hjärta, han vill 

ha dig själv. I Betlehem fi nner de vise männen undret. 

Gud har blivit människa i Jesus Kristus. Det 

som gladde österns vise vid besöket i Betlehem får 

också vara orsak till glädje för oss. 

Helge lundH, präst, Hässleholm 

visst är det provocerande – gud använde 

sig av stjärntydare för att bekräfta att 

Jesu uppdrag gäller hela världen. 

TILL LIV 12 • 2010 31 

ILLusTraTIon: Joanna s Fransson


Älska främlingen 

När de visa männen hade farit, se, då visade sig en Herrens ängel i en dröm för Josef och 

sade: ”Stig upp och ta med dig barnet och dess mor och fl y till Egypten och stanna där tills 

jag säger till dig, ty Herodes kommer att söka efter barnet för att döda det.” 

Josef steg då upp och tog om natten med sig barnet och dess mor och begav sig till Egypten. 

Där stannade han tills Herodes hade dött, för att det skulle uppfyllas som Herren hade sagt 

genom profeten: ”Ut ur Egypten kallade jag min son.” … 

När Herodes nu var död, se, då visade sig en Herrens ängel i en dröm för Josef i Egypten. 

Ängeln sade: ”Stig upp och tag med dig barnet och dess mor och bege dig till Israels land, 

ty de som ville ta barnets liv är döda.” Han steg då upp och tog med sig barnet och dess mor 

och kom till Israels land. 

Men när han hörde att Arkelaus var kung över Judeen efter sin far Herodes, vågade han 

inte bege sig dit. Och sedan han i en dröm hade blivit varnad för detta, drog han bort till 

Galileens område. Han bosatte sig i en stad som heter Nasaret, för att det skulle uppfyllas 

som var sagt genom profeterna att Jesus skulle kallas nasaré. ur Matt. 2:13–23 

VAR ÄR JUDARNAS NYFÖDDE KUNG? Vi har sett hans 

stjärna gå upp och har kommit för att tillbe honom 

(Matt. 2:2) 

Det var budskapet som vise män från österns 

land kom med till kung Herodes, när Jesus var född 

i Betlehem. Kungen blev förskräckt. Han kände till 

Herrens löfte till folket, och tog av de skriftlärda 

reda på var han skulle födas. Han förhörde också 

de vise männen noga. Här gällde det att så tidigt 

som möjligt få grepp om ett tänkbart hot – verkligt 

eller inte – och skapa en beredskap för att kunna 

kväva fi enden redan i dess linda, bildligt talat. Det 

är så diktatoriska makthavare och grupper av förtryckare 

handlat i alla tider, och det är så de fortfarande 

agerar. 

Josef får guds uppdrag 

När Israels barn bodde i Egypten förslavades folket, 

och Farao gav order om att alla judiska pojkar 

skulle dödas redan vid födelsen. Under fångenskapen 

i Persien försökte Haman utrota judarna. Projektet 

att bygga upp Jerusalem efter fångenskapen 

motarbetades intensivt av Sanballat. Och nu skulle 

Guds Son själv röjas ur vägen genom Herodes. Men 

på samma sätt som Gud tidigare utvalt och utrustat 

människor – barnmorskor, Moses mor, Ester och 

Nehemja – för att genomföra sin plan, gav han nu 

Josef uppdraget att rädda barnet och Maria. 

allt var förberett 

I samband med Jesu födelse sände Gud änglar som 

budbärare fem gånger. Senare visade sig änglar i 

samband med Jesu uppståndelse och himmelsfärd. 

Var det för att det inte skulle råda någon som helst 

tvekan om hur viktigt det var att Gud nu fullföljde 

planen för mänsklighetens frälsning? Vi läser i 

Matt. 2:13–15 hur ängeln uppmanar Josef att tillsammans 

med Maria och den nyfödde Jesus fl y till 

Egypten. Man kan fråga sig varför Josef skulle föra 

barnet och dess mor just till Egypten, ett hedniskt 

land. 

Josef steg upp och gjorde som Herren befallt. De 

skulle bli statslösa, fl yktingar. Men planen var klar 

– gåvorna som de vise männen hade fört med sig 

till Jesus kunde till exempel användas som betalningsmedel. 

Vi kan också notera att det fanns en 

stor judisk befolkning i Egypten, och att den första 

översättningen av Gamla testamentet, från hebreiska 

till grekiska, hade gjorts i Alexandria ett par 

hundra år tidigare. 

I Bibeln fi nner vi inget om hur tiden i Egypten var 

för Jesus, Maria och Josef, utom att den avslutades 

32 TILL LIV 12 • 2010

– som dig själv! 

i höst har frågan om 

invandringspolitik känts 

mer aktuell än på länge. 

vi har också fått anledning 

att rannsaka oss själva: 

Vad visar jag för attityd? 

vi behöver påminnas 

om att Jesus själv en gång 

var ett invandrarbarn. 

i och med ett nytt änglabesök och anvisning om bosättning 

i Nasaret i Galileen. Josef fullföljde som god familjefar återigen 

det uppdrag som Gud givit honom. 

se Jesus i flyktingen 

I Hebreerbrevet sägs det om Jesus att han måste ”i allt bli lik 

sina bröder” 1 – och hans jordiska liv började som flykting. 

Som litet barn lärde han sig gå och tala i ett annat land än det 

som var hans hemland. Vi kan identifiera Jesus som flykting. 

Frågan är om vi kan vända på detta, och identifiera flyktingen 

vi möter med Jesus? Ser vi Jesus i den utsatta människan? Då 

tar vi Jesu ord i Matt. 25:35–45 på allvar: Allt vad ni har gjort 

– allt vad ni inte har gjort – för en av dessa mina minsta bröder, 

det har ni gjort – inte gjort – mot mig! 

TILL LIV 12 • 2010 33 

ILLusTraTIon: Joanna s Fransson

Julevangeliet 8 

En främling 

skall du inte 

förödmjuka 

eller förtrycka. 

2 MOs. 22:21 

Hur skulle Jesus ha gjort? 

En afrikansk bibelutläggare påpekar 

att det sorgliga i dag är att 

alltför många kristna är oberörda 

av fl yktingars problem och 

tror att varje främling ställer till 

problem, är en ’troublemaker’. 

Detta trots de bibliska exemplen 

(Abraham i Egypten, Mose 

och Jakob, liksom Israels barn 

som kom till Egypten på grund 

av hungersnöd). Vi ska därför 

inte nedvärdera dem. Var fi nns 

det kristna i dag som har ett sådant 

sinnelag som Gud? Gud 

har inte bara medlidande med 

dessa människor, han kan också 

använda dem som sina redskap i evangeliets tjänst. 

Det fi nns redan tecken på att Europa kan räddas 

från en total sekularisering genom människor från 

tredje världen. I storstäder som London har majoriteten 

kyrkobesökare sitt ursprung på södra halvklotet. 

2 

En annan afrikansk bibelkommentator betonar 

vikten av att bjuda, ja, dra in främlingar i olika 

delar i den kristna gemenskapen med en förväntan 

på att de har något att bidra med. Och han 

lägger dessutom till tanken att det ligger i kristnas 

och kyrkors kallelse att även arbeta för att förhindra 

processer och händelser som skapar fl yktingar. 

Detta sker genom att inte endast räcka en 

bägare vatten till behövande, men att även hjälpa 

och uppmuntra dem. Det kan vara att bildligt talat, 

och ibland bokstavligt, gräva sina egna brunnnar 

och bygga vägar, stödja mänskliga rättigheter 

och demokrati, samt inta en rättrådig hållning till 

försoning och gott ledarskap. ”En del evangeliska 

kristna kanske klagar och tycker att den sociala sidan 

då betonas på bekostnad av den andliga, men 

dessa båda måste gå hand i hand.” 3 

Man fl yr först till grannlandet 

Enligt den senaste statistiken (2009) fi nns det i dag 

i vår värld över 15 miljoner fl yktingar. Dessutom 

fi nns 27 miljoner så kallade internfl yktingar som är 

kvar i sina hemländer, men de har tvingats lämna 

hemorten på grund av inbördeskrig, etnisk eller religiös 

förföljelse – kanske för att regeringen i fråga 

är oförmögen eller ovillig att skydda dem. En tredjedel 

av alla fl yktingar bor i mer eller mindre permanenta 

läger som uppstått i akuta situationer. En 

vanlig föreställning är att det går strömmar av asylsökande 

fl yktingar från Mellanöstern och Afrika 

till de industrialiserade länderna i västvärlden, men 

det är bara små rännilar. De allra fl esta söker sig till 

andra länder på samma kontinent. 

Till Sverige kommer enligt Migrationsverkets 

statistik 30 000 asylsökande om året, och av dem 

får en tredjedel uppehållstillstånd. 

Han avstod från allt … 

Gud skapade människan fullkomlig och god för att 

leva i glädje och frihet inför hans ansikte, men det 

fanns en som inte kunde tåla detta – genom syndafallet 

satte Guds fi ende djävulen in en grundstöt 

mot människan. Redan samma dag fi ck han kunskap 

om Guds eviga frälsningsplan, och från den 

stunden har hans verksamhet gått ut på att sabotera 

denna plan; ofta har hans redskap varit människor 

med makt. 

I Johannes evangelium står det om Jesus att han 

kom till sitt eget, och hans egna tog inte emot honom. 

1 Jesus fi ck bära ett tredubbelt främlingskap. 

Han, som var född av Fadern före all tid och som 

världen blivit till genom, fi ck lämna härligheten för 

att födas in i en mörk och syndig värld som inte 

kände honom. Han fi ck med sin familj dela jordiska 

fl yktingars fruktan och lott, och slutligen blev 

han som tillhörde Davids ätt räknad som nasaré 

och galilé. 

Be om värmda hjärtan 

Detta har Gud gjort för oss. Han har fört oss från 

mörker till ljus och gett oss ett nytt hemland i himlen. 

Vi kan vara trygga. Nu är vårt uppdrag som 

trygga, glada Guds barn att låta den kärlek som 

gripit oss fl öda över till människor som har det 

svårt. Vi får be Gud om öppna ögon så att vi ser 

dem, be att han värmer våra hjärtan så att vi rörs 

av deras situation och att han gör oss modiga och 

starka, så att vi vågar och orkar engagera oss för 

dem. 

karin g. ekströM, socionom och f.d. missionssekreterare i eLm 

1. Hebr. 2:17 

2 . Joe Kapolyo 

3 . celestin musekura 

4. Joh. 1:1 

en fl ykting är enligt fns fl yktingkommission 

unHcr ”en person som fl ytt sitt land med 

anledning av en välgrundad fruktan för förföljelse 

på grund av ras, religion, nationalitet, 

tillhörighet till en viss samhällsgrupp eller 

politisk uppfattning, och som befi nner sig 

utanför det land, vari han är medborgare och 

som på grund av tidigare nämnd fruktan inte 

kan eller vill återvända till det landet”. 

34 TILL LIV 12 • 2010

JulHögtid 

Julkrubban 

inOM kristenHeten har man i alla tider önskat återge bibliska 

berättelser, och inte minst Jesu födelse, genom bilder, 

fi gurer eller dramatik. Ganska tidigt började man 

uppföra julspel för att åskådliggöra den första julnattens 

händelse i Betlehem. Det var i rent undervisningssyfte, 

för man hade inte Bibeln på det egna språket och 

många var analfabeter. Man anser att ursprunget till att 

ställa i ordning en julkrubba är de julspel som visades på 

500-talet i kyrkan Santa Maria Maggiore i Rom. 

Julnatten 1223 uppförde den helige Franciskus, med 

påvens tillåtelse, en sorts julspel vid en nattvardsmässa 

ute i en skog. Han placerade ett enkelt altare över en 

krubba. Där fanns det en levande oxe och åsna, och 

även människor deltog i spelet – så lär traditionen med 

julspel ha uppkommit. 

I Sverige är julkrubban en ganska sen företeelse. Seden 

spreds via Ryssland. Den omtalade ”Årstafrun”, 

Märta Helena Reenstierna, skrev 1804 om ”en märklig 

katolsk ceremoni om Jesu födelse” i Suterska huset, där 

man mot betalning kunde få se en framställning av Frälsarens 

födelse. 

I enstaka svenska hem började man med julkrubba 

under 1870-talet. -talet. I kyrkorna fanns däremot ett motstånd 

mot julkrubborna, men 1929 skaffade S:t 

Petri kyrka i Malmö som första kyrka i landet en 

julkrubba. Sedan spreds traditionen 

ut över landet – i 

dag har de fl esta kyrkor en 

större eller mindre julkrubba 

– och även in i hemmen. 

En alldeles särskild form av 

julkrubba är det mekaniska uret 

i Lunds domkyrka. Varje tolvslag 

mitt på dagen kommer där fram tre 

heliga kungar och hyllar Maria och JeJesusbarnet. De första julkrubborna bestod endast 

av den heliga familjen, men 

har senare utökats med fl era fi gurer 

som herdarna med sin hjord, 

kungarna, Betlehemsstjärnan och änglarna och till och 

med Jerusalems tempel. På vissa håll har man inslag 

som påminner om nutiden, till exempel en kyrka med 

kyrkobesökare på väg till julottan. 

Numera är julkrubborna en allmänt förekommande 

’julprydnad’, åtminstone i kristna hem. Familjen kan 

samlas vid den och läsa julevangeliet. I en del hem ställs 

fi gurerna fram vid olika tillfällen, i den ordning som 

händelserna utspelade sig, och man läser den aktuella 

bibeltexten. Utformningen av fi gurerna varierar högst 

påtagligt från de allra enklaste av papper som man 

vecklar ut, till konstnärligt utformade fi gurer i keramik 

eller kanske av olivträ från Betlehem. 

Figurernas utseende spelar emellertid ingen roll. Det 

viktiga är vad händelsen den första julnatten i Betlehem 

betyder för betraktaren – att vi där ser vår Frälsare i det 

lilla barnet på krubbans halm och strå. 


TILL LIV 12 • 2010 35 

ILLusTraTIon: IsaBeLLe maLmaeus

Mission 

– att berätta om Jesus 

MissiOn i utlandet 

Kristen tro gör trotsigt 

anspråk på att omfatta 

sanningen. Jesus påstår 

själv att han är avgörande 

för varje människas liv 

och framtid. Därför gav 

han sina lärjungar i uppdrag 

att sprida evangeliet, 

att berätta om honom 

som är ”vägen, sanningen 

och livet”. eLm vill göra 

som lärjungarna – berätta 

om Jesus, han som är vår 

räddning. under de snart 

hundra år som eLm 

bedrivit mission har 

många kommit till tro 

på Jesus, kyrkor har 

vuxit fram och många 

människor har också fått 

hjälp genom skolarbete 

och sjukvård. 

Jesus sade: 

Ni skall bli 

mina vittnen 

i Jerusalem och 

i hela Judeen 

och Samarien 

och ända till 

jordens yttersta 

gräns. aPg. 1:8 

Stöd ELMs mission! 

Plusgiro 5 58 43-7 

Bankgiro 476-1144 

FoTo: TILL LIVs BILDarKIV 

36 TILL LIV 12 • 2010

titicaca sjön, Peru. 

killar från Bethesda, 

gatubarnsarbetet. 

flickor i etiopien. 

FoTo: FreDrIK HecTor FoTo: PeTer sTorGaarD FoTo: TILL LIVs BILDarKIV 

evangelisk luthersk Mission – Bibeltrogna vänner (elM-Bv eller 

elM) har etablerat missionsarbete i fyra länder i afrika samt i sydamerika. 

fler nya kontakter håller på att knytas, framför allt i asien. 

eritrea är eLm-BVs äldsta missionsland. missionsinsatserna 

går tillbaka till 1911, och innan dess, genom evangeliska Fosterlandsstiftelsens 

verksamhet, till mitten av 1860-talet. evangelisk-lutherska 

kyrkan i eritrea (eLce) har mer än 12 000 medlemmar i 72 församlingar 

och betjänas av 40 präster. eLm ger ekonomiskt stöd till eLce, bland 

annat till en musikskola i asmara som har 58 elever. Det totala anslaget 

till eLce för 2010 uppgår till nästan 50 000 kronor. 

etiOPien är eLm-BVs andra missionsland, på sätt och vis en fortsättning 

av insatserna i grannlandet eritrea sedan år 1921. etiopiens 

evangelisk-lutherska kyrka (eeLc) har mer än 20 000 medlemmar 

i 140 församlingar med drygt 40 präster och cirka 120 evangelister och 

lärare. Genom både fasta och extra bidrag står eLm med i arbetet med 

att nå fl er med evangeliet. Bidragen ska täcka löpande kostnader, t.ex. 

lönekostnader till administrativa ledare, präster, evangelister, lärare vid 

kyrkans teologiska seminarium i asella, LTs, samt internatskolan för 

pojkarna i asella. eLms totala anslag till eeLc för 2010 uppgår till mer 

än 600 000 kronor. 

kenya är eLm-BVs tredje missionsland. arbetet påbörjades 1948 och 

har resulterat i en omfattande verksamhet i den evangelisk-lutherska 

kyrkan i Kenya (eLcK) med 600 församlingar, 120 präster, 200 evangelister 

och 50 diakonissor. eLcK är i dag en självständig kyrka med stort 

infl ytande i den lutherska kristenheten. eLm stöder eLcKs verksamhet 

vid atemo Bibel center och Bethesda children ministry samt konkreta 

förfrågningar från de lokala församlingarna. Det mest omfattande, rent 

ekonomiskt, är Bethesda med gatubarnsprojekt i nakuru och Gilgil. 

eLms totala budget för Kenya 2010 uppgår till nästan 920 000 kronor, 

en tredjedel som anslag till eLcK och två tredjedelar för att bekosta 

missionärsinsatser. 

Peru är eLm-BVs fjärde missionsland. De första missionärsinsatserna 

påbörjades i norra Peru 1994. sedan 2007 fi nns chiclayos evangelisklutherska 

kyrka (IeLcH), som har fyra församlingar med drygt 100 

medlemmar och två lokala präster. eLm har två missionärer som hjälper 

till i församlings- och missionsarbetet, elin och mattias Lindström. eLms 

totala budget för 2010 uppgår till drygt 1 345 000 kronor, en fjärdedel 

som anslag till IeLcH och tre fjärdedel för att bekosta missionärsinsatser. 

nya kOntakter håller på att knytas med: 

indien. eLm-BV har under de senaste åren knutit kontakter med 

en evangelisk-luthersk kyrka i Indien. Kyrkan heter Bethesda Lutheran 

ministries och har 25 församlingar med lokala pastorer. ett andra besök 

i Indien är från eLms sida planerat i januari 2011. eLm har ett budgeterat 

anslag på 50 000 kronor som delvis används för att fi nansiera dessa 

besök i Indien. 

varMt tack för stöd genom förbön och gåvor till missionsarbetet. 

Kontakta oss gärna om du har synpunkter eller frågor om arbetet! 

Peter storgaard, missionssekreterare i elM 

tel. 08-559 23 153, 073-314 89 97 

e-post peter.storgaard@elmbv.se 

www.elmbv.se 

TILL LIV 12 • 2010 37

Julen sOM Högtid 

Julklapparna 

Våra tiders julklappar liknar inte 

alls de ursprungliga jul- och nyårsgåvorna 

som folk började ge varandra 

redan under antiken. Då försåg man 

gåvan med en vers, härifrån kan man 

antagligen härleda våra tiders tradition 

med julklappsrim. 

Att ge gåvor var något som hängde 

samman med den allmänna givmildhet 

man kände vid julhelgen. Från 

början var julklappen inget annat än 

en skämtgåva – ett vedträ, en grisfot 

eller en halmgubbe som man fäst en 

skämt- eller nidvers vid. I skydd av 

mörkret begav man sig till någon 

granne, klappade våldsamt på dörren 

och slängde in gåvan. Sedan sprang 

man därifrån så snabbt som möjligt 

för att inte bli igenkänd – det skulle 

ha varit en skam, särskilt om man 

blev infångad. Men det var en lika 

stor prestige för mottagaren att fånga 

’givaren’! 

Generositeten kring jul fi ck också 

någorlunda välbärgat folk att ge något 

extra åt fattiga och tjänstefolk, 

oftast något ätbart eller ett klädesplagg. 

I Sverige har det dessutom 

under långa tider hört till god ton att 

ge ’julkost’ till såväl över- som under- 

lydande: ”Präst och klockare skulle 

ha julkost (…) smen, skräddaren, 

skomakarn, båtsman och byalagets 

fårvaktare med fl era skulle också ha 

julkost” (Folkminnen i juletid, Löt, 

Öland). 

Skämtgåvan och gåvorna till fattiga 

växte så småningom ihop till våra 

nutida julklappar. 

Varför då alla dessa gåvor, just 

till jul? En personlig refl exion runt 

allt detta för tankarna till alla tiders 

största julgåva: Jesusbarnet i krubban, 

Frälsaren, given åt fattiga syndiga 

människor på jorden av vår 

kärleksfulle Far i himmelen. Den 

gåvan har säkert varit den djupaste 

inspirationskällan till både julklappar 

och penninggåvor till angelägna 

ändamål. 


Jesus är gåvan, given åt jorden, Gud denna gåva åt 

syndare ger. Den liksom midsommarsolen i norden 

djupaste midnatt sin ljusglans beter. Och det folket, 

som i mörkret vandrar ser ett ljus, över dem som bor 

i mörka landen skiner det. Jesus är gåvan, given åt 

jorden, Gud denna gåva åt syndare ger. lH 98:2 

38 TILL LIV 12 • 2010

Bv-förlag ger ut till livs alManacka för 2011 

med fi na fotografi er och gott om plats att skriva på. 

Kyrkoårets texter och teman fi nns med för varje söndag. 

vill du Beställa alManackan, kOntakta Bv-förlag, 

smålandsv. 48, 286 35 Örkelljunga, tel. 0435-521 77, 

042-14 57 22, info@bv-forlag.se, för 85 kr + porto. 

Välkommen till ELMs missionsgårdar! 

Breanäs 

Missionsgård 

sibbhult i nordöstra skåne 

Per modig 

tel. 0708-54 11 50 

info@breanas.org 

www.breanas.org 

På missionsgårdarna anordnas läger för alla åldrar – konfi rmandläger och semesterveckor, 

lägerskola och temadagar, tonårsläger och bibelkurser. Välkommen! 

droppen 

en kristen barntidning 

18 nr/år. Gratis provex. 

http://droppen.elmbv.se 

Helår 270 kr, termin 150 kr 

pg 19 40 79-0 

a.i.einarsson@hem.utfors.se 

Missionsgården 

strandhem 

Örkelljunga i norra skåne 

Kerstin Bengtsson 

tel. 0435-500 77, 514 77 

info@strandhem.nu 

www.strandhem.nu 

insidan 

en tidning för ungdomar 

8 nr/år 

www.insidan.net 

Helår stud. 195 kr 

Helår övriga 295 kr 

Pg 49 42 68-6 

Åhus 

Missionsgård 

Kristianstad i östra skåne 

tel. 044-24 75 55 

info@ahusmissionsgard.se 

www.ahusmissionsgard.se 

Missionsgården 

fridhem 

Vännäs i södra Västerbotten 

Jan-ulrik smetana 

tel. 0935-103 01 

info@fridhem.info 

www.fridhem.info 

till liv 

för dig som vill veta mer 

om kristen tro 

11 nr/år. www.tillliv.se 

Helår 470 kr, stud. 250 kr 

PDF och ny pren. 350 kr 

Prova på 4 nr för 100 kr 

Pg 607 98 94-9 

Till Livs 

jultidning 

Pris 50 kr + POrtO 

BesTÄLL FLer eX 

från Bv-förlag, 

0435-521 77, 

042-14 57 22, 

info@bv-forlag.se 

Julens gåva 

för Barn 

Pris 25 kr + POrtO 

MängdraBatt 

en prenumeration 

är en julklapp som 

varar hela året! 

Prenumerera på eLms tidningar! 

falketorp 

Missionsgård 

Vikbolandet i Östergötland 

Harald Waldemarson 

tel. 0125-320 72 0125-320 55 

haraldwaldemarson@telia.com 

www.falketorp.se 

Begrunda 

för dig som önskar 

fördjupning 

2 nr/år. www.tillliv.se 

som bilaga i Till Liv 80 kr/år 

endast Begrunda 100 kr 

Pg 607 98 94-9 

elM-Bv 

www.elmbv.se pg 5 58 43-7, bg 476-1144 

smala Gränd 5, 111 39 stockholm 

Tel 08-559 23 104 

e-post expeditionen@elmbv.se 

Ordförande arne engström 

Tel 042-678 30, e-post ordf@elmbv.se 

Expeditionssekreterare Inger nyholm 

Tel 08-559 23 104 

e-post inger.nyholm@elmbv.se 

Kassör Bengt-åke stengård 

Tel 08-559 23 109 

e-post bengt-ake.stengard@elmbv.se 

Missionssekreterare 

christer Johansson (f.n. sjukskriven) 

Tel 0435-505 26 

e-post christer.johansson@elmbv.se 

Jens aage nielsen (etiopien) 

Tel 08-559 23 156 

e-post jens-aage.nielsen@elmbv.se 

Peter storgaard (Kenya och Peru) 

Tel 08-559 23 153, 0733-14 89 97 

e-post peter.storgaard@elmbv.se 

elM nOrd 

www.elmnord.se pg 37 52 74-8 

ordförande carlåke söderlind 

e-post carlake.soderlind@kramnet.se 

elM syd 

www.elmsyd.se pg 38 16 87-3, bg 917-4418 

Ordförande anders månsson Tel 0431-290 56 

e-post anders.mansson@elmsyd.se 

expedition: eLm syd c/o erling Hansson, 

esplanaden 3F, 280 40 skånes Fagerhult 

Tel. 0433-340 63, 

e-post erling.hansson@lm.lrf.se 

elu 

www.elungdom.se pg 3 16 86-9, bg 305-0960 

Ordförande Daniel ringdahl Tel 0768-985 551 

e-post ordforande@elungdom.se 

Bv-förlag 

www.bvforlag.se pg 87 81 74-2, bg 503-3147 

smålandsvägen 48, 286 35 Örkelljunga 

Tel 0435-521 77, fax 0435-522 05 

e-post info@bvforlag.se 

Kristen bokhandel i Helsingborg 

Tel 042-14 57 22. Bollbrogatan 8 

till liv 

www.tillliv.se pg 607 98 93-1, bg 5316-4000 

Ägare och utgivare eLm-BV 

Ansvarig utgivare nils-Göran nilsson 

Redaktör för Till Liv 

eva andersson, tel 046-39 93 65 

Till Liv, sandgatan 14B, 223 50 Lund 

e-post eva.andersson@tillliv.se 

Redaktionsråd för Till Liv 

maria Gunnarsson, anders Göth, 

Lars-åke nilsson, Daniel ringdahl, 

Redaktör för Begrunda 

Peter Henrysson, tel. 046-211 84 61 

e-post peter.henrysson@tillliv.se 

Grafi sk form Isabelle malmaeus (vik) 

Expedition & annonser 

Till Liv, sandgatan 14B, 223 50 Lund 

Tel 046-39 93 60 

e-post design@tillliv.se 

Annonser insändes senast: 

10:e jan, mars, maj, aug, okt, nov. 

Kostnad för privata/kommersiella annonser: 

10:50 kronor/spaltmillimeter, min pris 125 kr 

(eLm/eLu-föreningar: 5:50 kr/mm) 

Prenumeration till liv, 11 nr/år 

ny pren. 350 kr; ord. 470 kr; student 250 kr 

PDF-pren. 350 kr; student 250 kr 

Prenumeration Begrunda, 2 nr/år 

Bilaga i Till Liv 80 kr/år för Till Liv-pren. 

endast Begrunda 100 kr, lösnummer 50 kr 

Prenumeration pg 607 98 94-9 

annika Lind, tel 0435-543 47 

Göingegatan 1 a, 286 32 Örkelljunga 

e-post prenumeration@tillliv.se 

Taltidning annika Lind, tel 0435-543 47 

Tryck norra skåne offset Hässleholm 

14:e årgången Issn 1402-1838 

TILL LIV 12 • 2010 39

Bilagor medföljer. 

POsttidning 

Bvid obeställbarhet återsänds tidningen till 

annika Lind, Göingegatan 1 a, 286 32 Örkelljunga 

Den bästa julklappen 

Ja, så var det dags igen. Jul. entusiastisk? nej, de 

fl esta känner kanske inte så. Det är stress och prylhysteri 

och man blir lätt lite besviken på – eller likgiltig 

inför – alltihop. Vad ska man med alla grejorna 

till egentligen? Visst är det trevligt med givmildhet, 

men det skär sig ju lite när man på stan, kånkande 

femton kassar nyköpta julklappar, skyndar förbi den 

hemlöse som sitter där i kylan iklädd sommarjacka ... 

Denna tidning handlar om den största julgåva som 

någonsin getts. Gud gav sin son, Jesus, till alla människor. 

”Jesus är gåvan, given åt jorden, Gud denna 

gåva åt syndare ger” står det i en sång. 

okej. så det föds ett barn i Israel. Där fi nns åsnor 

och herdar och en stjärna. Jättegulligt. men på vilket 

sätt är han en gåva? och vilka är dessa syndare? 

och vad har det hela med mig att göra? 

Jo, syndarna, det är jag och du. Vi alla. Vi bär i oss 

en obetvinglig egoism, en önskan att varje situation 

ska bli till vår fördel. Kanhända stannar jag faktiskt 

och gör något för den jag ser på gatan, men oftast 

inte. och de gånger jag väl stannar upp och hjälper, 

vill jag gärna glänsa lite med det i efterhand. Helt 

osjälvisk kan jag aldrig bli. sedan syndafallet (1 mos. 

3) har vi ondska i oss, och den skiljer oss från Gud. 

Gud är helig. Den som har synd kan inte komma till 

Gud, för då förgås man. Det är vad helig innebär. 

om vi skulle komma som vi är – syndiga – skulle 

vi helt enkelt dö. 

Detta är naturligtvis ett problem för Gud. Han har 

ju skapat oss och älskar oss, han vill inget hellre 

än att ha oss nära sig. Därför skickar han sin son 

till jorden. Jesus, Gud och människa i ett, lever ett 

syndfritt liv, och dör sedan – i vårt ställe. Guds vrede 

över synden drabbar hans egen son i stället för oss. 

Det fi nns förlåtelse. och på det sättet blir vi fria. Det 

där som stod mellan dig och Gud, det har Jesus 

tagit på sig och dött för. man brukar säga att vi får 

”ikläda oss” Kristus (Gal. 3:27). när du har tagit 

emot Jesus, är döpt och tror, då ser inte Gud dina 

synder längre. när han ser på dig, då ser han det 

helt rena liv som Jesus levde. Det har blivit ditt. Nu 

lever inte längre jag, utan Kristus lever i mig (Gal. 

2:20). och då tar ditt liv en vändning, för du kan gå 

med egoismen till Jesus. Han ger kraft att bli mer 

och mer lik honom. Han kan faktiskt det. 

Jesus är gåvan. Du har fått den. och vad ska man 

göra med en julklapp, om inte öppna den? 

Maria gunnarssOn, Göteborg, 

redaktionsassistent för decembernumret. 

Jesus är gåvan, himmelska skatten, frälsning och liv för var människosjäl. 

Allt har oss givits den saliga natten, då Herren Jesus kom hit för vårt väl. 

Ty ett barn är fött i dag, en son oss given är, 

Vilkens herradöme varar, och han heter Gud. 

Jesus är gåvan, himmelska skatten, frälsning och liv för var människosjäl. 

(lOva Herren 98:3)

Jesus är gåvan - Till Liv

Transform your PDFs into Flipbooks and boost your revenue!

Jesus är gåvan - Till Liv

Transform your PDFs into Flipbooks and boost your revenue!

Delete template?

Save as template ?