18.09.2013 Views

Har S:ta Helena av Skövde existerat?

Har S:ta Helena av Skövde existerat?

Har S:ta Helena av Skövde existerat?

SHOW MORE
SHOW LESS

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.

<strong>Har</strong> S:<strong>ta</strong> <strong>Helena</strong> <strong>av</strong> <strong>Skövde</strong> <strong>existerat</strong>?<br />

Schück, Adolf<br />

Fornvännen 52, 259-263<br />

http://kulturarvsda<strong>ta</strong>.se/raa/fornvannen/html/1957_259<br />

Ingår i: samla.raa.se


SMÄRRE MEDDELANDEN<br />

HAR S:TA HELENA AV SKÖVDE EXISTERAT?<br />

Lektor Gunnar Linde har som cn inledning till en planerad s<strong>ta</strong>dshistorik<br />

utgivit ett arbete om »Det älds<strong>ta</strong> <strong>Skövde</strong> oeh Sank<strong>ta</strong> Elin» (= <strong>Skövde</strong>ortens<br />

hembygds- och fornminnesförenings skriftserie nr 6, 1956). Emedan <strong>Skövde</strong>s<br />

medeltida historia är intimt förbunden med kulten <strong>av</strong> Sank<strong>ta</strong> Elin, har<br />

förfat<strong>ta</strong>ren mycket utförligt behandlat det<strong>ta</strong> medeltida helgon. Som Toni<br />

Schmid klarlagt utvisa de svenska stiftskalcndaricrna, att den officiella<br />

Klinskulten är cn ganska sen företeelse. I Skarakalendariet är hon införd<br />

först vid mitten <strong>av</strong> 1300-<strong>ta</strong>let, och först under 1400-<strong>ta</strong>let får hon sin plats<br />

bland Sveriges skyddshelgon. Det tidigast gripbara beviset på hennes kult<br />

är biskop Brynolfs s<strong>ta</strong>dga 1281, som bl. a. fridlyser Elinsmässan i <strong>Skövde</strong>.<br />

Brynolf har också förfat<strong>ta</strong>t det berömda officiet över Sank<strong>ta</strong> <strong>Helena</strong>, Västergötlands<br />

»patrona», i vilket hennes legend ingår. Här uppges, dels att underverk<br />

skett vid hennes gr<strong>av</strong> i <strong>Skövde</strong> och att där fanns cn »den saliga <strong>Helena</strong>s<br />

källa», dels att ärkebiskop Stefan <strong>av</strong> Uppsala hos påven Alexander hade<br />

anhållit om att <strong>Helena</strong> på grund <strong>av</strong> dessa underverk skulle inskrivas i helgonens<br />

bok.<br />

Här<strong>av</strong> framgår att Elinsmässan i <strong>Skövde</strong> måste ha <strong>existerat</strong> före 1281<br />

samt att enligt Brynolfs egen uppfattning vallfärder till hennes gr<strong>av</strong> och<br />

källa ägt rum före år 1164. Så vida man icke accepterar H. O. Östbergs<br />

hypotes att namnet Elins likhet med ett fornsvenskt ortnamn »Äline» förorsakat<br />

helgonkulten, skulle alltså Sank<strong>ta</strong> <strong>Helena</strong> (Elin) ha varit en historisk<br />

person, som levt före 1100-<strong>ta</strong>lets mitt. Det har bl. a. <strong>av</strong> Toni Schmid påpekats<br />

att Brynolfs <strong>Helena</strong>-legend är s<strong>ta</strong>rkt influerad <strong>av</strong> gängse legender<br />

över »heliga änkor», men att det likväl kan finnas en historisk kärna i densamma.<br />

Den skildrar en rik och högät<strong>ta</strong>d änka, <strong>Helena</strong>, som har byggt en<br />

kyrka i <strong>Skövde</strong>. En familjetvist uppstår, varvid hennes ondskefulle svärson<br />

blir dräpt <strong>av</strong> hennes husfolk. Hon ålägges då att göra en vallfärd till<br />

Jerusalem och blir vid hemkomsten mördad, varpå hon begr<strong>av</strong>es i den kyrka<br />

hon byggt.<br />

I en utförlig »forskningshistorik» har Linde redogjort för alla försök att<br />

identifiera <strong>Helena</strong> med någon känd historisk person; själv är han benägen<br />

att betvivla hennes existens. Annerstedt och N. Beckman antogo att hon<br />

varit Inge d. ä:s gemål och således levt omkring 1100. Ahnlund har framkas<strong>ta</strong>t<br />

möjligheten att hon skulle ha varit samma person, som den danske<br />

kungen Sven Estridssons frånskilda gemål Gunhild, som kanske även kan<br />

259


SMÄRRE MEDDELANDEN<br />

ha burit det kristna dopnamnet <strong>Helena</strong>. Att döma <strong>av</strong> Adam <strong>av</strong> Bremen<br />

skulle Gunhild troligen ha bott i Västergötland och gjort sig känd för sin<br />

fromhet, en uppgift som återkommer hos Saxo, vilken <strong>ta</strong>lar om att hon<br />

antog änkedok och <strong>av</strong>lade kyskhetslöfte. Bägge hypoteserna torde falla på<br />

att Elinslegendcn icke skulle ha förtigit en så viktig sak som att helgonet<br />

varit en drottning. .<br />

Ahnlund hänvisar (Historisk tidskrift 1945 s. 310) till det märkliga<br />

»Gunhildskorset» i Danmarks Nationalmuseum. Av dess inskrift framgår<br />

att det<strong>ta</strong> <strong>av</strong> valross<strong>ta</strong>nd skurna krucifix förfärdigats åt <strong>Helena</strong>, »också<br />

kallad Gunhild», som anges vara »dotter till Sven Magnus». Alltså har konung<br />

Sven Estridsson, som bar dopnamnet »Magnus», haft en eljest icke<br />

omnämnd dotter Gunhild-<strong>Helena</strong>, som bör ha levt vid 1000-<strong>ta</strong>lets slut. Kanske<br />

kan man här få ett uppslag att lösa problemet?<br />

Legendens <strong>Helena</strong> har levt kort efter en hednisk reaktion: »Sedan<br />

otrons vinter förgått och förföljelsens regnskurar<br />

upphört, visade sig blomster i vårt land. Bland dem framträdde den saliga<br />

<strong>Helena</strong> —• . Hon uppträdde som en lysande morgonstjärna vid den<br />

nya trons begynnelse, strålande genom sitt exempel och sina undergärningar.»<br />

Kan icke det<strong>ta</strong> hänsyf<strong>ta</strong> på att <strong>Helena</strong>s kyrkobygge i <strong>Skövde</strong><br />

ägt rum efter den hedniska reaktion i Sverige, som enligt Adam begynte<br />

1067 och som tydligen varade ända tills Inge d. ä. omkr. 1080 blev sveakonung?<br />

Det uppges <strong>av</strong> Adam att gö<strong>ta</strong>rna länge voro u<strong>ta</strong>n biskop och att<br />

i Bremen invigda missionsbiskopar icke vågade bege sig till Skara. Det är<br />

därför kronologiskt möjligt att »Gunhildskorset» kan ha tillhört den rika<br />

änkan Sank<strong>ta</strong> <strong>Helena</strong> <strong>av</strong> <strong>Skövde</strong>.<br />

Danmarks mest omskrivna helgonkälla är den vid Nordsjällands kust<br />

belägna »S:t Hclene kilde» i Tisvilde, som ännu på 1800-<strong>ta</strong>let var cn vallfartsort<br />

för sjuka. Den är utförligt behandlad i A. F. Schmidt »Danmarks<br />

hclligkildcr». 1617 kallas den »Helle Lene» och i Ole Worms beskrivning <strong>av</strong><br />

1647 om<strong>ta</strong>las att den uppkallats efter »en från Sverige kommen<br />

helig kvinna» vid namn »Sanct Lcene, som hade slagits ihjäl<br />

d ä r». 1658 skriver en jesuit Henricus Lindanus till den lärde pater Bollandus,<br />

att han <strong>av</strong> folket inhäm<strong>ta</strong>t att man brukade besöka den Heliga <strong>Helena</strong>s<br />

källa på midsommaraftonen och den 30 juli (eller kanske följande dag).<br />

Härmed må sammanställas att Elinsmässan i <strong>Skövde</strong> hölls den 30 juli, men<br />

att man 1 de övriga svenska stiften firade henne den 31 juli I I cn dansk<br />

traditionsuppteckning från 1743 anges källans S:t <strong>Helena</strong> ha varit »en dansk<br />

prinsessa». Kanske man icke u<strong>ta</strong>n vidare bör <strong>av</strong>visa uppgifterna om att<br />

»Hclenakällorna» i Tisvilde och <strong>Skövde</strong> voro uppkallade efter samma<br />

helgon? Den danska hälsokällan torde emellertid ha haft forntida anor.<br />

Namnet Tisvilde anses betyda »Tis källa» d. v. s. en ät guden Tyr helgad<br />

källa och den ligger i Tibirke socken, som anses vara uppkallad efter samme<br />

gud. Vid kyrkan låg häradets gamla tingsplats och enligt nyligen <strong>av</strong> E. Dyggve<br />

före<strong>ta</strong>gna undersökningar kan man på och u<strong>ta</strong>nför kyrkogården spåra lämningar<br />

<strong>av</strong> ett <strong>av</strong> låga vallar markerat hedniskt »vi» d. v. s. en hednisk<br />

260


SMÄRRE MEDDELANDEN<br />

helgedom. 1 Vi skulle alltså här ha kombinationen <strong>av</strong> ett »vi» och en källa,<br />

vilka helgats åt samma hedniska gud, som kanske även har varit häradets<br />

beskyddare. Kan någon motsvarighet härtill spåras i <strong>Skövde</strong>?<br />

Liksom i Tisvilde har vid <strong>Helena</strong>källan söder om <strong>Skövde</strong> funnits ett<br />

medeltida kapell (vid Källegärden). Namnet <strong>Skövde</strong> är främst knutet till<br />

den kyrka, som S:t <strong>Helena</strong> skulle ha byggt och i vilken hon blev begr<strong>av</strong>d,<br />

och det skrevs på 1200-<strong>ta</strong>let »Sködwe». Liksom många andra forskare anser<br />

Linde att ortnamnets senare led är -ve (-vi) d. v. s. hednisk helgedom, offerplats.<br />

Förleden anser han vara sköt = »inskju<strong>ta</strong>nde terräng». Då en dylik<br />

namnförklaring skulle passa på det »<strong>Skövde</strong>gärde», som ligger i <strong>Skövde</strong>s<br />

västra grannsocken Våmb, an<strong>ta</strong>r han att det älds<strong>ta</strong> <strong>Skövde</strong> legat därstädes<br />

och sedan flyt<strong>ta</strong>ts österut. Denna förklaring verkar föga övertygande. »<strong>Skövde</strong>gärdet»<br />

måste betyda »det gärde (i Våmbs by), som gränsar mot <strong>Skövde</strong>».<br />

Linde hänvisar även till att Sahlgren 1912 i »Skagershults sockens naturnamn»<br />

framfört hypotesen att cn s<strong>ta</strong>m skadh i sammansättningar kan ha betydelse<br />

»källa». Om så är fallet skulle ju »Sködwe» kunna betyda det »vid<br />

en källa belägna viet». s Man frågar sig emellertid om »viets» och »källans»<br />

gud alltid varit anonym?<br />

Elinskällan och dess på 1700-<strong>ta</strong>let rivna kapell lågo vid »Källcgårdcn», vars<br />

äldre namn, som Linde påpekar, var »Hergötstorp». Linde an<strong>ta</strong>r vidare att<br />

Elinskällan äldst he<strong>ta</strong>t »Härgötskällan» och att »Härgöt» varit ett binamn<br />

på Oden, som enligt Snorre även kallades »Gaut». Huruvida denna hypotes<br />

iir filologiskt hållbar, undandrar sig mitt bedömande. Det förefaller mig dock<br />

mera sannolikt att Hergötstorp är uppkallat efter en ägare i analogi med<br />

gårds- och bynamn som Torbjörntorp eller Håkantorp.<br />

Existensen <strong>av</strong> en forntida hednisk helgedom i <strong>Skövde</strong> blev plötsligt<br />

aktuell i vetenskaplig diskussion, sedan man 1904 i s<strong>ta</strong>dens östra utkant<br />

gjorde ett guldfynd, som vägde omkring 7 kg. Detsamma daterades till omkring<br />

500 e. Kr. och man framförde då hypotesen att man anträffat en under<br />

ett krig dold »tempelskatt». Häremot kan invändas att existensen <strong>av</strong> hedniska<br />

tempelbyggnader i folkvandringstidens Norden är helt obevisad. Betydligt<br />

rimligare är att an<strong>ta</strong>ga, att <strong>Skövde</strong>bygden vid denna tid haft en hövding,<br />

som kanske varit dess offerpräst eller »gode», och att denne under en orolig<br />

tid dolt sin förmögenhet! B. Dyggves undersökningar <strong>av</strong> de danska<br />

»vien» (främst det i kungasätet Jellinge på Jylland) synas utvisa att dessa<br />

voro <strong>av</strong>gränsade i form <strong>av</strong> en spetsig vinkel — det har alltså icke varit<br />

fråga om någon »tempelbyggnad» u<strong>ta</strong>n om en <strong>av</strong>gränsad samlingsplats under<br />

fri himmel, som tydligen använts såväl för kulthandlingar som för rättsskipning.<br />

Det<strong>ta</strong> behöver icke alls innebära att de »götiska» eller »svenska»<br />

1 Se härom Dyggves uppsats i Fra Nationalmuseets arbejdmark 1955.<br />

»Viet» i Jellinge har Dyggve behandlat dels i samma publikation 1943, dels<br />

i Vejle amts historiske samfunds festskrift 1955.<br />

2 Samma förklaring skulle i så fall ges åt att två andra västgötska kyrkbyar<br />

bära namnet <strong>Skövde</strong>. Den ena ligger i Kullings härad, den andra i Ale<br />

härad, bägge i gamla kulturbygder med fas<strong>ta</strong> fornliimningar.<br />

261


SMÄRRE MEDDELANDEN<br />

motsvarigheterna till de danska »vien» voro <strong>av</strong> motsvarande typ — ej ens<br />

att de voro markerade <strong>av</strong> stenrader. Men att det funnits »vin» i svea- oeh<br />

gö<strong>ta</strong>landskapen, 1 Småland och på Gotland är obestridligt. I Gu<strong>ta</strong>sagan berät<strong>ta</strong>s<br />

att Bo<strong>ta</strong>jr byggde den förs<strong>ta</strong> kyrkan i Visby på platsen för ett äldre<br />

»vi» och icke så få kyrkbyar i Sverige ha namn som Frövi, Ullevi, Torsvi<br />

och Odensvi. Liksom fallet är i Jellinge och i Tibirke kan S:t <strong>Helena</strong>s<br />

kyrka i »Sködwe» ha byggts pä platsen för ett hedniskt »vi». 3<br />

I samband härmed må påpekas en intressant de<strong>ta</strong>lj i <strong>Helena</strong>-legenden.<br />

Det uppges att <strong>Helena</strong>s kropp före begr<strong>av</strong>ningen blev tvät<strong>ta</strong>d »över en stor<br />

sten». Härvid rämnade stenen och den del, på vilken hennes blod droppat,<br />

reste sig, medan den andra delen blev liggande kvar. Stenen skulle ha stått<br />

upprätt i många är på det<strong>ta</strong> sätt och flera underverk skedde där, »så länge<br />

denna plats hölls i tillbörlig vördnad». Dessa Brynjulfs ord måste innebära<br />

att de bägge »stenarna» i äldre tider varit det mest attraktiva vallfärdsmålet.<br />

Härmed må jämföras att Ole Worm i sin relation om källan i Tisvilde<br />

om<strong>ta</strong>lar, att två »store Kampestcnc» lågo nära »Sankt Lenes» gr<strong>av</strong><br />

»og findes endnu paa denne dag de som <strong>ta</strong>ger jord under disse stene och<br />

haniger om halsen mot adskillige siugdom».<br />

En läsning <strong>av</strong> Lindes bok kan alltså ge uppslag till nya synpunkter på<br />

Sveriges kristnande under 1000-<strong>ta</strong>let och 1100-<strong>ta</strong>lets början. I vad mån dess<br />

ortnamnshistoriska partier kunna gagna denna forskningsgren, kan jag ej<br />

ut<strong>ta</strong>la mig om. Ur principiell synpunkt skulle jag här vilja <strong>av</strong>slutningsvis<br />

diskutera några de<strong>ta</strong>ljer ur denna del <strong>av</strong> Lindes bok.<br />

Förf. ifrågasätter bl. a. »en Nerthuskult» i Västergötland och anser att<br />

»traditioner, fornlämningar eller topografiska förhållanden» utpeka fyra<br />

platser i <strong>Skövde</strong>trakten som tänkbara »Nerthusöar». Att naturnamn som<br />

»Brudmannahöljan», »Brumaderna» och »Lögedainmcn» kunna anföras i<br />

det<strong>ta</strong> sammanhang är svårbegripligt. Vid Lögedammen ligger G y 11 e g å rd<br />

e n. Varför ifrågasätter förf. alt »gyl<strong>ta</strong>» (=ungsugga) »kan vara en påminnelse<br />

om Fröjadyrkan», när han vet att »Gyl<strong>ta</strong>» var ett i medeltidens<br />

Västergötland känt släktnamn, som bl. a. fördes <strong>av</strong> en <strong>av</strong> dess mest besuttna<br />

frälseättcr? »Gyltegårdar» finnas även i andra västgötska byar och som<br />

3 Intet »vi» inom nuv. Sverige har arkeologiskt kunnat identifieras. Måhända<br />

ha senare kyrkobyggen och anläggningar <strong>av</strong> kyrkogårdar utplånat<br />

alla spår? Nyligen har E. Dyggve med stöd <strong>av</strong> bl. a. en äldre bykar<strong>ta</strong> sökt<br />

uppvisa att Falsters älds<strong>ta</strong> tingsplats Tingsted haft ett V-format »torg», som<br />

utvisar påfallande likheter med »vien» i Jellinge och Tibirke (se Lolland-<br />

Falsters historiske samfunds aarbog 1956 s. 1 ff.). I alla tre fallen ligger<br />

cn kyrka inom området. Kan den medeltida skånska s<strong>ta</strong>den Vä ha uppstått<br />

kring ett liknande »vi»? I samband härmed ber jag få fäs<strong>ta</strong> uppmärksamhet<br />

vid <strong>Skövde</strong>s s<strong>ta</strong>dsplan före 1759 års brand (se Lindes arbete s. 50 och 56—57).<br />

Enligt denna ligger den medeltida kyrkan och kyrkogården i östra basen <strong>av</strong><br />

ett V-format »torg», vars spets går mot väster. För den händelse de danska<br />

forskningarna komma att ge nya resul<strong>ta</strong>t, bör man pröva om den danska<br />

»vi-typen» haft motsvarigheter i Västergötland.<br />

262


SMÄRRE MEDDELANDEN<br />

förf. själv anmärker, tillhörde det i <strong>Skövde</strong> socken belägna »Gyltorisa» 1390<br />

en person, som hette Arne Gylt. Brynolfs legend anger Götene som S:t <strong>Helena</strong>s<br />

dödsplats och ett <strong>av</strong> biskop Brynolf Gerlaksson 1480 utfärdat <strong>av</strong>latsbrev<br />

för »ecclesia sanete Hclene in Götene» bestyrker att denna kyrka<br />

då spelade en viktig roll i <strong>Helena</strong>kultcn. 1622 anger Vastovius dödsplatsen<br />

vara »villa Gotheue», vilket <strong>av</strong> allt att döma är ett lättförklarligt korrekturfel<br />

för »Gothene». Det<strong>ta</strong> korrekturfel fick emellertid oanade följder. 1736<br />

publicerade A. Forssenius en <strong>av</strong>handling om <strong>Skövde</strong>, där han hävdade att<br />

<strong>Helena</strong> dräpts i Göteue i Falköpingsbygden. Göteves grannsocken bär namnet<br />

Elin (1403: Elina sockn), varför näs<strong>ta</strong> steg i utvecklingen blev Th. Ljunggrens<br />

påstående i en <strong>Skövde</strong>beskrivning från 1800-<strong>ta</strong>let, att <strong>Helena</strong> dräpts<br />

på den plats i Göteve, där Elins kyrka stått. Slutligen påstod Pehr Johnsson<br />

1915 i »Ur Wästergötlands sagoskatt», aft <strong>Helena</strong> blev dräpt på väg till<br />

»Göthems» kyrka.<br />

Någon ort eller socken »Göthem» finnes varken i Västergötland eller i<br />

Sverige. Linde an<strong>ta</strong>r att namnet Göthem kan härröra från en »folklig», i<br />

sina de<strong>ta</strong>ljer mera självständig »version» <strong>av</strong> <strong>Helena</strong>legenden. Slutsatsen blir<br />

att platsen för Elinskällan i <strong>Skövde</strong> är identisk med »den folkliga legendens»<br />

(= Pehr Johnssons) »Göthem», vilket namn biskop Brynolf skulle ha feltolkat<br />

till Götene! Det är betänkligt att förf. här utdömer en uppgift från<br />

1200-<strong>ta</strong>lets slut <strong>av</strong> Västergölands störste mcdeltidsbiskop med stöd <strong>av</strong> en<br />

skånsk hembygdsforskares påstående <strong>av</strong> anno 1915!<br />

Kunna icke »Elinemark» och »Elinaskog» i <strong>Skövde</strong> socken ha fått sina<br />

namn emedan de ägdes <strong>av</strong> S:<strong>ta</strong> Elins kyrka, som <strong>ta</strong>ck vare tes<strong>ta</strong>men<strong>ta</strong>riska<br />

gåvor och offren vid vallfärderna fick både kapi<strong>ta</strong>l och goda inkomster,<br />

varför den kunde placera sin förmögenhet i jord'." De behöva icke alls, som<br />

förf. an<strong>ta</strong>r, hänsyf<strong>ta</strong> på en hednisk offerplats med namnet Al-uini, som senare<br />

skulle ha övergått till Elene. Inför dylika försök att bortförklara <strong>Skövde</strong>-helgonet<br />

<strong>Helena</strong>s (Elins) historiska existens måste jag erkänna, att jag<br />

känner mig alltmera övertygad om att biskop Brynolfs legend vilar på ett<br />

underlag <strong>av</strong> sanning.<br />

Adolf Schuck<br />

' Så t. ex. skänkte tre <strong>Skövde</strong>borgare 1467 till kyrkan en dem tillhörig<br />

tomt, belägen öster om torget. En annan tomt i s<strong>ta</strong>den skänktes 1470 <strong>av</strong>-<br />

Henrik Gju<strong>ta</strong>re.<br />

263

Hooray! Your file is uploaded and ready to be published.

Saved successfully!

Ooh no, something went wrong!