Vasabladet

sockom.helsinki.fi

Vasabladet

Vasabladet (VBL) är en regional svenskspråkig dagstidning i Österbotten som utkommer sju dagar i

veckan. Tidningen har sedan 1980-t ägts av Harry Schaumans stiftelse (HSS Media Ab) och sedan år

2009 är Lars Rosenblad tidningens chefredaktör. Vasabladet har sitt kontor på Sandögatan 22 i Vasa

och har 82 anställda arbetare. År 2008 hade tidningen en upplaga på ungefär 23 693 exemplar och

en omsättning kring 11 miljoner.

Historia

Vasabladets föregångare Vasa tidning började ges ut år 1839. Nio år senare byttes namnet

till Ilmarinen som dock var så svag att den måste läggas ner. Upplagan var under de första

åren ungefär 300 exemplar, och tidningen fungerade mer som ett anspråkslöst annonsblad

för Vasa regionen.

Själva Vasabladet som är Finlands nästäldsta tidning grundades 1858 av Auguste A. Levon

och som redaktör utnämndes boktryckaren Pehr Lundberg. Tidningen publicerade

exempelvis krönikor om händelser i Vasa. Det andra numret av Vasabladet bestod av fyra

sidor och innehöll inrikesnyheter, en spökhistoria, spaltfyllnad som handlade om hattar i

Paris skall sitta i panna eller i nacken och en berättelse om en klok narr. Den sista sidan

bestod av kungörelser, auktioner och en till salu spalt. Annonser fanns inte. Till en början

hade VBL en rätt så konservativ linje. Under de första åren utkom tidningen bara på

lördagar. I slutet av 1850 talet började VBL också kommentera lokala frågor. I januari 1865

handlade tidningen mycket om händelser i Vasa och i Finland överlag. Den innehöll också

dödsfall, annonser, kungörelser och tillkännagivanden. VBL citerade också mycket tidningen

Suometar.

År 1876 började den ges ut också på onsdagar. Den utvidgade verksamheten ledde till ett

bredare innehåll. Tidningen fylldes med samhällskritiska inslag, där allt mellan tidningars

samhällsfunktion till empati för grova brottslingar diskuteras. Det framgår även att tidningen

betonar den lokala vardagen, då tidningen innehåller allt fler kungörelser och

nyhetstelegram. Tidningen satsar också på det kulturella utbudet genom att erbjuda

noveller och romanföljetonger. Tidningens grafiska utseende är ändå inte särskilt utvecklat,

och första sidan pryds inte av annat än någon enstaka reklamannons eller dödsannonser.

1894 började man ge ut tidningen tre dagar i veckan, på lördagar, torsdagar och tisdagar.

Tidningen måste öka sina utgivningsdagar på grund av konkurrensen av Vasa tidning som

både var billigare och gavs ut oftare. Utseendemässigt pryds Vasabladet av allt fler


eklamannonser på första sidan, vilket höjer grafikens standard. Tidningen erbjuder förutom

ett mer nyanserat innehåll också en mer läsarvänlig helhet, då artiklarna är tydligare

åtskilda, vilket ger mer luftrum. Läsaren hittar allt fler hänvisningar till utrikesmedier, vilket

tyder på ett steg närmare globalisering.

Efter några år sålde Levon sin tidning och tryckeriet åt F.W. Unggren som ägde tidningen

ända fram till sin död 1901 då hans arvingar tog över. Under Unggrens tid hade VBL stundvis

en helt fennomansk linje. Tidningen ville alltså inte profilera sig som de svensktalande

landsbygdsbornas tidning.

1913 övertogs tryckeriet och tidningen på arrende av Edvin ”Gubben” Sundquist och J. Edvin

Frimodig. Sundquist häktades den 15 maj för engagemang i jägarverksamheten men han

rymde från fängelset och flydde till Sverige där han fick tjänst på Aftonbladet. 1918

återvände Sundquist och fortsatte som ansvarig chefredaktör. Under hans tid blev

Vasabladets linje mer frisinnad. Han försvarade västerländska humanistiska värden. 1920

hade upplagan växt till cirka 8000 exemplar. När Vasabladet sammanslogs med Vasa Posten

1932 fick den tusentals nya prenumeranter. Linjen förändrades då till ännu mer liberalistisk

och frisinnad. Det syntes i tidningens ställningstaganden och ämnesval.

År 1941 blev Sundquist åter häktad. Han hade låtit publicera en ironisk artikel som handlade

om Hitlers födelsedag. Samma år övergick företaget från öppet bolag till aktiebolaget AB

Vasabladet som det fortfarande är idag.

Skopet

En av de mest betydelsefulla nyhetshändelserna i Vasabladets historia kan konstateras vara Tor

Högnäs Zavidovo-skop. I augusti år 1972 blev president Kekkonen inbjuden av de ryska ledarna till

Zavidovo för ett behandla politiskt aktuella ämnen. Eftersom detta var vid en tidpunkt då ett

eventuellt finländskt medlemskap i EEC diskuterades, fanns ämnet också med på mötets dagordning

som en av mötets mer känsliga punkter. Kekkonen skrev 3 promemorier om mötet, varav en

behandlade diskussionen kring EEC. Promemorierna var stämplade som konfidentiella, men genom

en anonym källa fick Högnäs tillgång till EEC-promemorian. Trots att han inte fick kopiera

dokumentet som bevis, fick han ändå granska det noggrant och göra egna anteckningar. Efter att ha

konsulterat chefredaktören Birger Thölix beträffandet nyheten skrev Högnäs sedan en ingående

artikel om ärendet. I artikeln framgick det att Ryssland visat klar skepticsm gentemot Finlands

positiva inställning till ett medlemskap i EEC, och de ryska ledarna konkret uttryckt att de

respekterade den finska suveräniteten, men att

de ”varnade för EEC”. Diskussionen hade vidare

fortsatt med att Kekkonen utlovade sin position

som president som garanti för att Finland inte

skulle ingå ett medlemskap i EEC under hans tid

inom statsmakten.

Vid denna tidpunkt kritiserades varken

Kekkonen eller Finlands utrikespolitik, eftersom


de betraktades som sammanfallande. Thölix svarade ändå på Högnäs fråga ifall Vasabladet kunde

tänka sig publicera en artikel som kritiserade Kekkonens handlingar med kommentaren ”Det är vår

förbannade skyldighet att informera läsarna. Vi har ingen självcensur på denhär tidningen". Trots att

nyheten var stor, tog det längre än väntat för publiken att inse värdet i artikeln. Resten av Finland

tog emot Högnäs artikel med ytterst cynisk inställning, och han blev till en början kallad bland annat

konspiratoriker och lögnare. Händelsen fick även stor uppmärksamhet i grannlandet Sverige,

Birger Thölix, chefredaktör 1964-1992

eftersom Högnäs publicerat samma artikel i Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet. Högnäs blev

trots allt som journalist utsatt för diskutabla förhörsmetoder av staten, även om händelseförloppet

fick stor internationell uppmärksamhet. Det var först de finska tidningarna som började vända bilden

av Högnäs mot ett mera positivt håll, och med tiden ändrade också resten av folket sin uppfattning

om honom. Finland blev trots allt inte medlem i EEC, och Kekkonen återvaldes som president.

Vasabladet idag

Vasabladet är idag en lokaltidning i Vasa och regiontidning i

Österbotten. Med ett distributionsområde från södra Kristinestad

till norra Nykarleby, kan tidningen idag kalla sig Finlands näststörsta

svenskspråkiga och Österbottens största tidning. Idag strävar

Vasabladet efter att ha en politiskt obunden linje. Tidningens

affärsidé är ”att tillfredsställa behovet av nyheter och kommersiell

information hos den svenska och tvåspråkiga befolkningen i

Österbotten.”

Utöver allmän nyhetsjournalistik, strävar Vasabladet speciellt efter

att lyfta fram österbottniska intressen. Då man bläddrar igenom

nummer av Vasabladet i dag, märker man tydligt att tidningen är en

lokaltidning som behandlar frågor som berör speciellt

österbottningar. På tidningens pärmsida är den största nyheten

oftast en lokal nyhet. Som exempel kan nämnas lördagen den 14

november 2009 då den största nyheten på tidningens parad var att ”Krematoriet i Vasa fått en ny

ugn” Då man bläddrar i tidningen lägger man också märke till att lokala inrikes nyheter är

välrepresenterade. Utrikesnyheterna hittar man på tidningens sista sida.

I Vasabladet ges läsarna även en chans att vara aktiva genom två opinionssidor med insändare som

man hittar i början och mitten av tidningen. Läsarna syns också i tidningen under spalten ”Släkt och

vänner” där man får gratulera nära och kära på födelse- och namnsdagar. Som format har man på

Vasabladet valt att fortfarande hålla sig kvar vid det i Finland traditionella broadsheet-formatet. En

sak som idag skiljer Vasabladets idag från konkurrenterna är att ledaren placerats på tidningens

pärmsida. Andra återkommande åsikts texter som hittas i tidningen är ”inkast, ”krönikan

och ”tummen på pulsen”.


Vasabladet är även en tidning välkänd för sin breda kulturbevakning . Tidningens kulturredaktörer

Kaj Hagman och Bertel Nygård är numera välkända även utanför regionens gränser. Dagens Vasablad

består av många kulturrelaterade reportage och artiklar som behandlar både inhemska och

utländska författare, skådespel, filmer och resemål.

KÄLLOR:

Suomen Lehdistön Historia del 5

Tritonia – Hereditas Culturalis Wasaensis

http://www.tritonia.fi/hcw/index.php?title=Vasabladet&year=1856&teksti=vasabladet

Levikintarkistus http://www.levikintarkastus.fi

Uppslagsverket Finland, okt 2009

Föreläsning med Hans Boije, okt 2009

Historiska Tidningsbiblioteket, okt 2009

Vasabladet – en österbottnisk historia, Holger Wester

Farväl Zavidovo, Tor Högnäs (1986)

Riksdagens hemsida – Vanhanens uttalande angående Zavidovo-läckan

(http://www.eduskunta.fi/faktatmp/utatmp/akxtmp/kk_569_2003_p.shtml )

JG3 Anna Ekström, My Tengström och Susanna Rapp

More magazines by this user
Similar magazines