Minnesskrift - IOOF Odd Fellow Loge No 18 Axel Oxenstierna ...

Sammanställd av:
ExÖm. Berth. Lindstrand ExÖm. Curt Lindgren

Logens presidie
1998 – 1999
ÖM
UM PS
FS Skm
CM

Logens
nuvarande
Ex. Övermästare

O
Historik
DD FELLOW-ORDEN har innevarande år varit rotfast i Sverige under 115
år. Orden infördes från Danmark och den 29 oktober 1884 instiftades den första
svenska Odd Fellowlogen, N:o 1 Scania i Malmö. Något mer än 10 år senare
hade vår orden under sin utbredning över landet hunnit till Göteborg, där stadens första
loge nr. 9 Gustaf II Adolf. den 25 mars 1895 instituerades. Redan från början befanns
jordmånen god för den hit inplanterade orden och logen Gustaf II Adolf, som vid sin
instituering hade 45 medlemmar, som i början av år 1899 vuxit i medlemsantal till c:a l50
st. Då uppstod hos några för Odd Fellow-orden varmt intresserade bröder i förenämnda
loge, tanken att i vår stad bilda en dotterloge. Denna tanke blev preliminärt förverkligad
den 1 februari 1899, då den Odd Fellow-klubb konstituerades, ur vilken logen nr. 18 Axel
Oxenstierna sedemera växte fram.
Stiftare av klubben var bröderna Carl Hj. Setterberg, Karl Nordmark, Arvid Afzelius, A.
L.Ståhlgren och Carl Kron.
Dessa bröder var inte endast för orden varmt intresserade och hängivna, utan besatt
dessutom den kunskap och erfarenhet i ordensangelägenheter, som är ett av de första
villkoren för att från början kunna ingjuta den sanna Odd Fellow-andan i en ny loge.
Samtliga var vid klubbens stiftande, ämbetsmän i Gustaf II Adolf. Då klubbens
medlemsantal växte kraftigt beslutades av övergå till loge. De fem första bröderna jämte
klubbmedlemmarna Wilhelm Frodi och Sven Fredrik Åkerlund ingav till Svenska
Storlogen en petition om instituering, vilken sedan den blivit i vederbörlig ordning
beviljad, företogs den 10 juli 1899. Då den första Göteborgslogen blivit uppkallad efter
stadens grundare, låg valet av namn nära till hands, att ge den andra logen namn efter
hjältekonungens ädle själsfrände och trofaste medarbetare den store rikskanslären Axel
Oxenstierna.
————————– ØØ ————————
Vi se dem ristade rad vid rad
De namnen två uppå hävdens blad
Där stolt den täljer vår stormakts historia
Om sköna bragder, om kamp och dåd
Om kraft, som segrar, om visa råd,
Om mänskosnille och hjältegloria.
Nog synes främst av de namnen två
Förvisso oss Gustaf Adolf stå,
Den ljuse konungen, hög och fager.
I kyller svärtat av stridens damm
Ur Lützens dimmor han skymtar fram
Med pannan höljd utav blodigt lager.
Men vid hans sida i stormig tid
Oss möter ständigt gestalten blid
Av fredens man, Axel Oxenstierna.
Sen kungen fallit, uti hans spår
Försynte kanslern beslutsamt går
Med säker kraft om hans verk att värna
——————— ØØ ————————
Ej vänner trognare räckte hand
Än dessa båda till vänskapsband,
För syftet höga blev fast det knutet
Att hävda sanning och mänskorätt.
Den ene livet fick ge för det,
Den andre levnaden sin till slutet.
Olösligt fästade sedan de stå
Bredvid varandra de namnen två
I sång och saga, i hävd och minne,
Ej blott för oss som i Sverige bo,
Nej, ock varhelst det finns hopp och tro
På mänskoadel hos folken inne
Och så vi nämna dem ock i dag
Tillsammans här i Odd Fellowlag
De namnen båda så glatt och gärna.
Och Gustaf Adolf är främst väl städs,
Men tyst att följa hans fotspår gläds,
Ännu alltjämt Axel Oxenstierna.

Sedan logen ritualenligt instituerats och det för densamma utfärdade fribrevet upplästs
och överlämnat, blev 23 klubbmedlemmar invigda i orden och tilldelade dess samtliga
logegrader. Logens totala medlemmar var således 30 st.
Till logens första ämbetsmän valdes:
Till Ö. M. br. Carl Hj. Setterberg
” U. M. br. Karl Nordmark
” P. S. br. Arvid Afzelius
” F. S. br. Artur Petterson
” Sk. M. br. Albert Nordström
Från de övriga dåvarande 17 svenska Odd Fellow-logerna samt -lägren och från den
danska Columbus-logen framfördes välgångsönskningar dels muntligen och dels genom
telegram och brev.
Medlemsantalet var 10 juli 1899 30 st
Vid 25 årsjubiléet 1924 201 st
Vid 50 årsjubiléet 1949 214 st
Vid 75 årsjubiléet 1974 216 st
Vid 100 årsjubiléet 1999 180 st
Till bildandet av lägret N:o 4 Gothia har logen bidragit kraftigt.
Redan år 1902 väcktes i logen förslag om att införa lägerinstitutionen i Göteborg och för
detta ändamål utsågs några av logens bröder att gemensamt med av logen Nr. 9 Gustaf II
Adolf valda kommitterade arbeta för denna plans förverkligande. Det första positiva
resultatet nåddes först den 22 november 1907 då lägerklubb bildades och det slutliga
målet blev den 12 februari 1911 då lägret N:o 4 Gothia instituerades.
För vår ordens utbredning genom nya loger har logen Axel Oxenstierna gjort en stor
insats, i det att tre nya loger har utgått från oss Dessa är N:o 64 Sven Ericsson i Borås,
N:o 68 Christopher Polhem i Trollhättan och N:o 69 Lennart Torstenson i Göteborg
Dessutom har vår loge haft glädjen bidraga vid bildandet av logerna N:o 39 Manhem I
Göteborg, samt loge N:o l63 Tre Kungar i Kungälv.
Den 23 maj 1913 bildades av bröder tillhörande logen Axel Oxenstierna klubben Sven
Ericsson i Borås, men på grund av svårigheter att anskaffa lämplig lokal kunde klubben
inte förrän den 12 maj 1917 övergå till loge. Samtliga stiftare av denna loge var
medlemmar av Axel Oxenstierna. Vid institueringen övergick från vår loge 22 st bröder.
Logen N:o 64 Sven Ericsson började med totalt 44 st medlemmar
Redan innan Boråsbröderna lämnade oss, hade ett par bröder av vår loge lyckats att inom
ledande kretsar i Trollhättan väcka intresse för Odd Fellow-orden och sedan ett 20-tal
Trollhättebor vunnit inträde i logen bildades därstädes den 7 juni 1917 klubben
Christopher Polhem vilken redan den 11 maj 1918 instituerades som loge. Av fem
stiftare kom fyra från Nr. 18 Axel Oxenstierna.

Vid institueringen övergick 19 st bröder från oss, även denna loge startade med 44 st
bröder.
Påföljande år var vi ånyo redo att bilda en ny loge. Den 21 oktober 1918 bildades
nämligen i Göteborg klubben Lennart Torstenson vilken den 29 mars 1919 övergick till
loge. I denna vår sista dotterloge var samtliga fem stiftare Axel Oxenstiernabröder. Vid
denna instituering övergick från vår loge 19 st bröder, och de började med totalt 49 st
medlemmar. Några loger som vi inte är faddrar till är N:o 39 Manhem och 163 Tre
Kungar, men där övergick vid varje tillfälle ett c:a tjugotal bröder från vår loge.
I publikationer som denna är det ju brukligt, att uttrycka några ord av tacksamhet och
erkänsla till de bröder, som på ett eller annat sätt särskilt utmärkt sig och bidragit till
logens framgång. Att avvikelse här sker från detta beror på att flertalet av de många
bröder som bör komma ifråga härvid ännu står mitt uppe i sitt Odd Fellow-arbete,varför
vi inskränker oss till att alla ingen nämnd och ingen glömd, framföra logens broderliga,
gemensamma tack, under förhoppning att det må förunnas dem att ännu under många år
bidraga till vår ordens och vår loges fortsatta framgång.
Till de bröder som under årens lopp avlidit vill vi gärna ta med några tänkvärda ord från
vår jubiléumsskrift från 1924
Nu dessa våra bröder det målet slutligt hunnit
Som graven för oss sätter, när livet har förrunnit.
Vi alla skall den vägen, men veta om den föga-
Vi tro dock att den leder mot höjder ljusa höga
Där liv i nya former skall bjuda oss till tävlan
Med krafter, som ej tyngas av jordisk strid och ävlan.
Vi, som här ännu bida och stanna kvar på stranden
Vi bringa Er vårt avsked och sträcka mot Er handen
Med tack för vad Ni givit i livets skilda skiften
För minnen, som ej jordats med stoftet uti griften

Logen N:o 18 Axel Oxenstierna.
Som vi förut omnämnt, uppstod för längesedan hos vår Loge i Göteborg, Logen N:o 9
Gustaf II Adolf Den tanken att på samma plats erhålla en andra Loge och den 1 februari i
år bildades Klubben Axel Oxenstierna. Klubben utvecklade sig raskt och kunde redan i
vårt Juninummer utsända inbjudan till invigning av Loge. Tiden för denna
Logeinvigning hade bestämts till den 10 juli,
Samma dag som Svenska Storlogen sammanträdde i Göteborg.. Denna dag kl 5 e. m.
blev och Logen N:o 18 Axel Oxenstierna högtidligen invigd av Storsiren Br. Wilh.
Laurentz med biträde av samtliga Storlogens ämbetsmän och i närvaro av Storlogens
medlemmar samt många andra Ordensbröder. Fribrevsmedlemmar blev C Hj. Setterberg,
Karl Nordmark, J A Afzelius, Karl Kron A L Stålgren och Sven Åkerlund, samtliga förut
tillhörande moderlogen N:o 9 Gustaf II Adolf.
I den nya Logen invigdes 23 medlemmar och upptogs från Loge nr 9 en medlem, så att
densamma började sin verksamhet med 30 medlemmar. Ordens grader tilldelades den
nyinvigde , varefter ämbetsmän valdes och installerades i sina respektive ämbeten.
Storsiren lyckönskade den nya Logen å Storlogens vägnar, varjämte muntliga
lyckönskningar till densamma framfördes från Moderlogen av Br. Hugo Brusewitz, från
Logen N:o 1 Scania, av Br Joh. L Lundberg, från Logen N:o 3 Amicitia, av Br E A
Gyllenberg Från Logen N:o 4 John Ericsson, av Br B E Cervin från Logen N:o 5
Concordia, av Br.N A Evald från Logen N:o 6 Holmia och från Logen N:o 16 Karl X
Gustaf av Br Wilh. Malmgren, från Logen N:o 10 Viktor Rydberg av Br Axel Erikson,
från Logen N:o 12 Helsingia av Br. Rudolf Grandien. Från Logen N:o 13 Gustaf Wasa,
av Br Rolf Hedberg, från Logen N:o 14 Svea av Br. Hjalmar Blom. Från Lägret N:o 1
Suecia av Br. Bror Berlin, från Lägret N:o 2Wasa Av Br , Axel Erikson och från Danska
Logen Columbus av Br, Bentsen, varjämte skriftliga och telegrafiska lyckönskningar
ingått från Loger N:o7, 8, och 17 m. fl. Brr Wahlbom och Wilh. Nilsson från Logen
N:o 9 hade även ihågkommit den unga Logen med telegrafiska hälsningar.
Ö M Br. C. Hj. Setterberg tog härpå till orda i ett varmhjärtat anförande, varvid han å
Logens vägnar tackade för allt välvilligt deltagande, som visats densamma samt lade de
nya Bröderna på hjärtat att ivrigt sätta sig in uti Odd Fellowarbetet och så kunna verka
för Ordens uppgifter
Det vidlyftiga Ordensarbetet tog lång tid i anspråk och avslutades först vid niotiden på
kvällen, då den unga Logens medlemmar jämte gäster samlades till supé å
Trädgårdsföreningens restaurant. Under supéen förekom flera tal bland vilka vi må
omnämna Br. Setterbergs tal för Konungen och strax därefter för Kronprinsen, varpå

följde Folksången. Br. Setterberg talade vidare för Svenska Storlogen, varför Storsiren
tackade med en skål för den nya Logen.Br. Nordmark utbragte moderlogens skål, som
besvarades av dess Ö M Br. Brusewitz, som på grund av de båda Logernas nummer
ställde för desamma ett gynnsamt horoskop. Den danske gästen Br. Bentsen lyckönskade
Orden i Sverige till den raska utvecklingen och under uttalande av den förhoppning att
utvecklingen måtte stadigt fortgå utbragte han Svenska jurisdiktionen skål varå
Storsiren tackade med en skål för Danska jurisdiktionen, varvid han erinrade om Logen
N:o 1 Danmark, som hela Svenska jurisdiktionen kan betrakta som moderloge. Efter
supéen tillbragtes vid kaffet med avec flera timmar i gemytligt samkväm och avlöste
härvid det ena talet det andra
Påföljande dag var en utflykt till skärgården anordnad för Storlogens medlemmar och
andra Ordensbröder och vid tretiden på e. m. lämnade en för ändamålet särskild förhyrd
ångare med ett sjuttiotal Odd Fellow ombord Göteborg kaj. Färden gick mellan holmar
och skär ut mot havet och från många villor på öar och stränder hälsades den framilande
ångaren av sänkta flaggor, så att en man ombord hade nästan full sysselsättning med att
besvara de talrika hälsningarna. Närmaste målet för färden var Styrsö Havsbadanstalt,
som på jämförelsevis få år vuxit upp ur öknen och från den blygsamma Bratten blivit en
badort av första rang.
Där man för knappast ett par tiotal år sedan endast såg en öde strand med en liten
restaurant och primitiva badhus, möter man nu lummiga trädgårdsanläggningar, första
klassens badhus och restauration, under det att alla höjder och dälder omkring badorten
prydes av ståtliga villor. Vid Styrsö uppfriskades man av ett bad i de salta böljorna, och
togs härför det rymliga badhusets båda avdelningarna i anspråk. Efter badet fortsattes
färden till det något längre ut belägna Stjernvik, som jämväl och för endast ett par år
sedan utvidgats till en badort i stor skala. Här skulle nu restauranten avprovas och i dess
övre våning serverades vid sittande bord middag, under vilken musik utfördes samt
allvarliga och skämtsamma tal avlöste varandra. Efter middagen serverades kaffe å den
åt sjön vettande terassen och sällskapet fotograferades. (se bild)
Åter gick man ombord på den väntande ångaren, som nu styrde färden rätt ut på det
öppna havet, som låg nästan spegelblankt, under det att lätta dyningar sakta vaggade
ångaren, där livlig förbrödning emellan Göteborgsbröderna och deras gäster ägde rum.
Under denna färd avlades ett besök å Vinga Fyr med alla dess sevärdheter och moderna
anordningar visades välvilligt av Fyrmästare Taube och flera av de besökande begagnade
tillfället att från denna västliga utpost sända hemmavarande en telegrafisk hälsning. Även
här togs ett fotografi med själva fyrtornet som bakgrund och studerades de många
inristningarna på stenhällarna, varibland en ” Vinga hör Danmark till ” erinrar om
längesedan svunna tider, då just i dessa trakter blodiga fejder utkämpades emellan de
Skandinaviska folken.
Hemfärden i den ljumma kvällen ägde rum under sång, skämt och glam och sent torde
hos deltagarna minnet av denna synnerligen angenäma utfärd förblekna.

Husets Historia
Husets historia börjar på Storgatan 3 där vi hade vår hemvist från år 1899 fram till dess
lokalerna blev för små, då flera loger tillkommit och bl. a. Lägret instituerades den 12
februari 1911. Lokalerna var på det hela taget trivsamt inredda, men trots tillbyggnader
och utvidgningar så räckte de inte till. Odd Fellows Byggnadsbolag i Göteborg
undersökte möjligheterna att skaffa större och lämpligare fastighet än Storgatan 3, och
under 1921 fick Byggnadsbolaget möjlighet att köpa fastigheten Valand, men efter flera
turer så köptes denna fastighet av Göta Par Bricole. År 1930 började Byggnadsbolaget
samarbeta med Odd Fellows i Göteborg Jubiléumsfond, en fond som hade skapats i
samband med Ordens 100-årsjubileum år 1919. Ändamålet med fonden var att skaffa
grundkapital till en ny Odd Fellowbyggnad, samt ett hem för ålderstigna Odd
Fellowbröder. Flera fastigheter var på förslag men till sist fastnade man för Vasagatan 9,
och kontrakt på fastigheten skrevs 24 mars 1936, där var
bl. a. vår broder Anton Pettersson närvarande . Fastigheten Storgatan 3 såldes till
Tempelriddarorden.
Fastigheten Vasagatan 9 ritades om, och detta gjordes av Br. R. O. Svensson från Loge
N:o 9 Gustaf II Adolf. Ombyggnadsarbetet genomfördes under ledning av vår broder Th.
Dahlgren, och utfördes av byggnadsfirman F O Peterson & Söner, under
ombyggnadstiden hölls logernas sammanträden i Göteborgs Högskolas Studentkårs
lokaler.
Invigningen av Vasagatan 9 ägde rum den 9 april 1938,och vid denna invigning var
storämbetsmän från både Sverige och Norge närvarande.
Från början var fastigheten en privatbostad åt grosshandlare August Carlsson (l834-1908
) och hans maka Hilma Weijdling
(1851-1934). August Carlssons villa vid Vasagatan 9 var en av dåtidens förnämsta
bostäder. Inredningen var magnifik och konstnärligt utsmyckad. Den kände konstnären
Carl Reinhold Callmander utförde förnämliga glas- och väggmålningar. Den förnämsta
glasmålningen är den som är i trapphuset och som omspänner tre våningar. Den nedre
delen föreställde en kolgruva med ett par tomtar i färd med att bryta kol, tyvärr togs
denna bild bort då huset byggdes om för Odd Fellows ändamål.

Kvar på glasmålningen finns herrskapet Carlssons initialer samt ovanför dessa deras
ödesgudinna spinnande på en tråd. Hon står på golv som bärs upp av en kolonn vilken är
stöttad av två delfiner. Över sig har gudinnan ett kupoltak med antik ornamentik och vid
sidorna finns det två fladdrande vimplar. I bakgrunden ser man ett skepp, troligen ett av
August Carlssons egna. Längst upp finns blåsande faun och två amoriner, samt på sidorna
girlanger och frukter. Det hela är en tidstypisk utsmyckning med inslag av jugend och
nygotiscism. Vid ombyggnationen som gjordes utökades huset med en våning längst upp,
där vi idag har vår ordenssal.
Huset inrymmer idag 9 st herrloger
3 st Rebeckaloger, 2 st läger samt andra ordenssällskap.
Ordenshuset har under senare år genomgått genomgripande renovering såväl på utsidan
som invändigt. Huset har även fått fasadbelysning som framhäver vårt fina ordenshus.

VÅRA RÖTTER
En historisk resumé av nr ExDSS Olof Petersson
Mellan den mörkaste medeltiden och 1700-talet finns det förmodligen bara ett enda
dokument bevarat vari Odd Fellow nämnes, nämligen i ett på pergament textat fribrev för
ett Odd Fellow-sällskap daterat den 7 maj 1643 och vari det bl a meddelas att Orden
bildades hundra år tidigare, den 5 februari 1537. Detta brev förvaras i ett litet lokalt
museum i Skottlands.
Gillesväsendet synes ha uppstått i England. Säkert är att i intet annat land sträcker
självhjälpstanken sina rötter så långt tillbaka i tiden som här. Gillena var ju inte endast
sammanslutningar till skydd för yrkesintressen utan också i hög grad till medlemmarnas
inbördes hjälp vid sjukdom och dödsfall.
Gillen och skrån fanns givetvis även i andra delar av Europa ända sedan medeltiden och
behovet av dessa visade sig särskilt stort under och efter digerdödens härjningar.
I det katolska Europa skötte klostren den sjuk- och fattigvård som fanns. Henrik VIII:s
reformation i England drog in i klostren men ersatte inte den försvunna sjuk- och
fattigvården på annat sätt, vilket nödvändiggjorde enskilda insatser i högre grad än i
övriga Europa. Existerande föreningar (gillen och skrån), vilka avsåg att ekonomiskt
stödja sina medlemmar, återuppstod och nya bildades.
Hoppar vi så raskt över till 1700-talets England, finner vi där s k "friendly societies" av
loge- och/eller ordenskaraktär, en vidareutveckling av gillen och skrån för inbördes hjälp.
Här dyker nu begreppet Odd Fel-lowloger upp, inte bara hos Daniel Dafoe, Robinson
Crusoes andlige fader, som sade sig kunna tillbringa en trevlig och angenäm afton där,
utan framför allt som loger till bröders och deras familjers hjälp.
Broderskapstanken, som är grunden för Odd Fellowordens arbete, råkade så när bli dess
fall Den franska revolutionen avskaffade ordensväsendet som varande reaktionärt och de
engelska myndigheterna var benägna att göra sammalunda för att det kunde vara dolt
revolutionärt. Men verksamheten kunde fortsätta, trots yttre tryck och inre tvistigheter.
Under tidigt 1800-tal uppkommer nya organisationsformer, för loger i the London Unity
år 1803 och i the Manchester Unity år 1809.
Den 15 Januari 1782 födåes i ett fattigt arbetarhem i London den man, som skulle föra
Odd Felloworden över Atlanten och i Baltimore grunda den gren av Odd Fellow, som vår
svenska organisation tillhör. Hans namn var Thomas Wildey.
En tysk ordenshistoriker, dr Andreas, sammanfattar ordens uppkomst:
Daglig nöd, behovet av hjälp och udnerstöd vid sjukdomstillfällem, omsorgen av de
efterlevande vid familjeförsörjarens frånnfälle föranlede i England ett antal arbetare,
stenhuggare, marmorarbetare och bygg-nadshantverkare att bilda en förening, en
sammanslutning för understödjande av sjuka och hjälpbehövande medlemmar. Detta är
den första grundvalen för Odd Felloworden: Enkla arbetare och hantverkare har lagt
den".
Innan vi lämnar merry old England för den nya världen och den nya ordensutvecklingen,
skall vi försöka fastställa Ordens och namnets ursprung.
Om Odd Fellowordens uppkomst vet man med visshet inte någonting, utom ett som man
kan vara säker på: Namnet är engelskt och Ordens ursprung är också engelskt.

"Odd Fellow" var, enligt den gamle dr Andreas mening, en övertalig arbetare, tillfälligt
anställd och som inte tillhörde de i egentlig mening skolade byggnadsarbetarnas krets.
Elvin J Curry i "The Red Blood of Odd Fellowship" ger en helt annan, och som synes en
mera plausibel, tolkning: "Medlemmarna bildade fostbrödralag, grundat och stärkt genom
ed och högtidligt löfte – ad and wed". Då nu detta gamla ord "ad" (ed i nyare engelskan =
"oath") uttalades "odd", anser Curry att förklaringen därmed är given. I stället för "ad and
wed fellow" sade man således "odd fellow" d v s edsbröder eller edskamrat. Jfr
"Eidgenosse" i Schweiz. "Egendomlig, kufisk, tokig" eller som Nordisk Familjebok i sin
första upplaga kallar oss "lustiga kamrater", är alltså tolkningsförsök vi inte behöver ta på
allvar.
År 1813 möter vi för första gången beteckningen "The Manchester Unity of the
Independent Order of Odd Fellows". "Independent Order of Odd Fellows" (IOOF)
kallade sig logerna inom the Manchester Unity därför att de inte godkände the London
Unity (1803) och den av denna bildade
"Grand Lodge of England" som storloge och överhöghet.
När sedan de första fribreven för den amerikanska logen utfärdades av loger inom the
Manchester Unity, är det helt klart varför alla loger, som direkt eller indirekt stammar
från denna amerikanska ordensgren tillhör IOOF.
När Thomas Wildey den 2 september 1817 landsteg i Baltimore i Maryland, medförde
han inte bara sin yrkeskunskap som vagnfjädersmed utan också många års erfarenhet av
Odd Fellowverksamhet i logen nr 17 i London City och från 1807 (25 år gammal) då han
var med om att stifta logen
Morgonstjärnan nr 38, där han även verkat som övermästare.
Det var till en, av krig och epidemier, härskad stad, som Thomas Wildey kom. Det
misstroende, som mötte engelska immigranter, avhöll honom inte från att högsinnat
hjälpa, varhelst han kunde, och söka lindra nöden och eländet så långt hans förmåga
räckte. Så fick han, omedelbart efter sin ankomst, så att säga sitt elddop i kampen mot
lidande och nöd. En kamp till vilken han uppfordrades, inte endast av medfödd
människokärlek utan som helt visst odlats och stegrats under den tid i England han varit
en ivrig och verksam Odd Fellow.
Det är väl oss nu ganska likgiltigt om det var av overksamhet och isolering eller den nöd
av alla slag, som omgav honom, som fick honom att inse att här fanns ett vidsträckt fält
för organiserad verksamhet i brödrakärlekens anda och som fick honom att göra upp
planer på Odd Fellowskapets införande i Amerika.
Ett och ett halvt år efter ankomsten till Baltimore hade han funnit fyra Odd Fellows, som
tillsammans med honom, genom självinstituering den 26 april 1819, bildade Washington
Lodge nr 1 på källaren "Seven Stars". Därmed hade Odd Fellow införts i USA.
Den nya logen i Baltimore sökte omedelbart kontakt med the Manchester Unity för att få
det fribrev, som skulle erkänna dess rätt att verka som Odd Fellowloge i Amerika. Denna
ansökan förkom emellertid och en ny ansökan, ställd till Hertigen av York i Preston, blev
då snabbehandlad. Detta fribrev för "No 1 Washington's Lodge – Storlogen för Maryland
och Amerikas Förenta Stater", daterat den 1 februari 1820, kom emellertid inte till
Baltimore förrän slutet av oktober och då hade redan en tredje ansökan sänts till the
Manchester Unity. Denna återkallades emellertid när det framkom att logen Hertigen of
York redan hade utfärdat fribrevet.

Den nya storlogen omvandlades 1824 till Storlogen för Amerikas Förenta Stater medan
storlogen för Maryland fick status av statsstorloge.
The Manchester Unity's storkommitté bekräftade med fribrev daterat den 15 maj 1826
rätten för Förenta Staternas Storloge att handha Odd Fellowskapets angelägenheter, utan
något annat lands mellankomst, så länge desamma vårdas enligt Odd Fellowskapets
verkliga principer.
Slutligen kan nämnas att "Washington Lodge no 1 I.O.O.F (Independent Order of Odd
Fellow) fick ett nytt fribrev av Marylands och Förenta Staternas Storloge den 22 februari
1821.
Samarbetet mellan the Manchester Unity och den amerikanska grenen av Odd Fellow
fick sin första törn genom den s k Marylandreformen 1823, vilken förbjöd all
utskänkning i logerummen. – Innan det första logehuset blev färdigt, 12 år efer Ordens
införande i Baltimore, var logerna hänvisade till att sammanträda på kallare och värdshus
och detta förhållande var naturligtvis inte till fördel för Ordens renommé bland den stora
allmänheten. Det goda och ideella, som förekom vid logemötena, fick allmänheten
naturligtvis inte veta något om. Det var ju hemligt men att tobaksrökning, öldrickning
och förtäring av berusande drycker t o m under det egentliga loge-arbetet, kunde
förekomma och blev snart känt. Det var Just sådana avarter i samvaron som
Marylandreformen skulle råda bot för. Engelsmännen ville dock inte dela de amerikanska
brödernas uppfattning och motsatte sig reformen.
Samvaron var även reglerad av ganska stränga regler, som stadgade böter upp till $ 2 för
sådana förseelser som att komma olämpligt klädd till logen, svära, sova under
sammanträdena eller att uppträda berusad i logerummet etc.
I det rituella arbetet fanns i the Manchester Unity en invigningsceremoni och 4 s k
mindre grader, Den vita och blå graden, scharlakansgraden, den gyllene graden samt
graden för f d ämbetsmän. En femte grad fanns också, purpurgraden, men denna
förlänades endast exövermästare. Dessa grader överfördes givetvis till USA.
Vid mitten av 1820-talet hade man dessutom i USA inrättat Kungspurpurgraden och från
England fått Patriarkgraden. Därmed hade även lägerinstitutionen tillkommit ehuru den
först 1829 fick namnet "Läger av patriarker" och Jerusalemslägret nr 1 bildades.
År 1829, 10 år efter vår tideräkning för Odd Fellowordens införande i USA (det tycks ha
förekommit någon eller några tidigare loger, som kommit till genom självinstituering
men utan fribrev från den engelska moderorganisationen), fanns det loger i flera stater i
östra delen av landet, ett par statsstorloger samt Storlogen för Amerikas Förenta Stater,
som 1879 ändrade namnet till Suveräna Storlogen, vilket namn den ännu bär.
Ritualmässigt hade man redan 6 (1+5) logegrader, 3 lägergrader och en storlogegrad.
Invigningsgraden (Initiatory) hade redan då mycket stora likheter med vår nuvarande.
Den var engelsk liksom den vita graden som följde. Förbundsgraden (ljusröd) var
amerikansk, följd av den engelska kungliga blå graden. Minnesgraden var amerikansk
och den högsta logegraden, scharlakansgraden, var engelsk. Den innehöll möjligen då
element som numera lever kvar i vår ExöM-grad.
Av de tre lägergraderna var åtminstone en engelsk och en amerikansk. Den nuvarande
andra graden möjligen använd i England och tidigt i Amerika på annan plats i
ritualarbetet. Alla graderna blev föremål för omarbetning vid flera tillfällen, bl a Åren

1845 och 1880. Sålunda slogs den vita och förbundsgraden ihop till vår nuva-rande första
grad. Minnesgraden och scharlakansgraden till vår nuvarande tredje grad och den bil blev
vår nuvarande andra grad.
Det oskrivna verket har under årens lopp förändrats mindre även om vissa symboler
flyttats mellan graderna. Man fylls av den största respekt inför den stora fond av
människokännedom och moralisk visdom, som dessa vyer ordens enkla pionjärer visade
sig besitta. Såväl de engelska som de amerikanska.
Man bör kanske i detta sammanghang påpeka att ordens tecken, handgrepp och lösenord
är att betrakta som ett universiellt språk för alla invigda, oavsett nationalitet. De får därför
inte översättas till något annat språk eller uttalas på annat sätt än de skrives, stavas och
uttalas på engelska.
Thomas Wildey hade övertagit ämbetet ÖP vid institueringen av det första lägret men i
det första storlägret, som bildades 1851, blev han storpatriark. Samma år, den 26 april,
invigdes den första ordensbyggnaden i Baltimore. Det var en efter tidens förhållanden
monumental byggnad, som raskt gav Odd Fel-low Orden en helt annan status, såväl bland
dem, nu alla samhällsklasser, som önskade bli medlemmar, som hos den stora
allmänheten. "Marylandreformens" teoretiska principer kunde nu få sin praktiska
tillämpning och "krogepoken" var till ända.
Bekymmer fanns det emellertid gott om. 1826 hade en veritabel storm av lösa
beskyllningar och obevisade påståenden, främst riktad mot frimureriet, brutit ut och snart
råkade även andra s k hemliga sällskap i blåsväder – inte minst Odd Fellow. I nästan 10
år misste dessa attacker uthärdas, som ex-vis fick till följd att verksamheten tillfällig fick
läggas ned i Massachusetts.
Förenta Staternas Storloges grundlag av 1825 {reviderad 1833 och omarbetad 1854) lade
den lagstiftande makten helt i händerna oh statsstorloaernas vederbörligen
befullmäktigade representanter medan de valda och utnämnda storämbetsmännen hade
ingen rösträtt utom stor-mästarens utslagsröst. Snart nog skulle det visa sig vad dessa och
andra bestämmelser i grundlagen hade att betyda och vilka konsekvenser de fick när väl
maskineriet kom igång. James L Ridgley (1807 – 1881) den amerikanska grenens förste
historiker skriver: "I sin barndom hade Orden burits upp av kraften hos några få personer.
En stor man hade räddat den från undergång och hållit den vid liv. Det var fr o m 1830
slut med diktaturen". Ingen bar detta slag/förändring ödmjukare än Thomas Wildey, den
forne diktatorn. Ridgley igen: "Dittills var han organisatör, chef och undergörare men
hädanefter känna vi honom i en stoltare gestalt, nämligen som den förste undersåten
under den nya styrelsen och såsom den, som gjort den största självuppoffringen bland alla
dem som burit namnet Odd Fellow".
Vid storlogemötet 1833 meddelade Wildey att han önskade avgå och lämna
storsireämbetet i andra händer. Innan han nedlade sitt ämbete höll han ett avskedstal, som
väl tål att läsas och begrundas än idag. Det karakteriserar inte endast mannen bakom
orden utan också hans principiella inställning till Odå Fellows grundtankar och
organisation. Fader Wildey, som han allmänt kallades, hade sålunda vid 51 års ålder
lämnat storsireämbetet i andra händer men ingalunda tagit sin hand från den skapelse,
som hade hans outtröttliga energi att tacka för sin tillvaro. Han arbetade ännu många hr
oförtrutet för Ordens utbredning i det stora landet. Som sin institutions apostel, okuvad av
svårigheterna och oförfärad i farorna, reste han efter vederbörligt bemyndigande omkring
överallt i staterna. Öppnade över- och underordnade loger och spridde det trelänkade
broderskapets höga principer.

År 1838 gjorde han som storlogens "resande ombuds" en mer än halvårslång resa genom
11 stater. Besökte befintliga loger och läger. Instituerade nya loger bl a tre statsstorloger.
Han gjorde också en avstickare till Texas, då ännu en självständig stat, och instituerade
den första logen utanför dåvarande Amerikas Förenta Stater. Få järnvägar fanns väl ännu
i landet ah större delen av resan fick ske per diligens och flodångare.
Med denna resa avslutade han sin verksamhet som Ordens missionär, men deltog under
sin återstående levnad regelbundet i brödernas sammankomster och vid så gott som varje
storlogemöte. Alltid lika intresserad, lika beredd att med sina erfarna och kloka råd hjälpa
yngre generationer. Kort efter storlogemötet 1861 avled han den 19 oktober under sitt
åttionde levnadsår, djupt sörjd och saknad.
År 1842, 23 år efter Ordens införande i USA, kom den definitiva brytningen med the
Manchester Unity orsakad bl a av engelska krav som skulle varit stridande mot den
ekonomiska frihet de amerikanska logerna åtnjöt. Brytningen beklagades, men hindrade
eller försinkade inte Odd Fellow Ordens utomordentliga framgångsrika utveckling inte
bara i USA utan även i stora delar av världen.