Miljö, ekonomi och politik 2012 - Konjunkturinstitutet

konj.se

Miljö, ekonomi och politik 2012 - Konjunkturinstitutet

1 Miljöekonomi och politik – en introduktion

Nationalekonomi är en disciplin som studerar hur samhället ska hushålla med knappa

resurser. Med resurser avses arbetskraft och kapital, i form av maskiner och byggnader,

men även miljö- och naturresurser. Att resurser är knappa betyder att alla behov

inte kan tillfredsställas och att samhället därför tvingas prioritera. En fråga som nationalekonomer

försöker besvara är hur samhällets resurser ska fördelas så att högsta

möjliga välfärd nås. I välfärdsbegreppet ingår alla individers värderingar av allt som

produceras, konsumeras eller utnyttjas, vilket innefattar miljö- och naturresurser.

Samhällsekonomisk effektivitet handlar om hur samhällets resurser, så väl materiella

som miljö- och naturresurser, kan fördelas så effektivt som möjligt. Resurser bör omfördelas

så länge det medför att åtminstone någon får det bättre utan att någon annan

får det sämre. När det inte längre går att hitta sådana omfördelningar är fördelningen

samhällsekonomiskt effektiv. I en ekonomi med fullständig konkurrens, fullständig

information och inga marknadsmisslyckanden blir resursallokeringen effektiv.

Marknadsmisslyckanden innebär en anledning för samhället att styra om resursfördelningen.

I miljöekonomi är det framförallt förekomsten av kollektiva varor och externa

effekter som gör att marknaden misslyckas med att fördela resurser på bästa sätt. Miljöresurser

genererar varor och tjänster som har karaktären av kollektiva varor, till exempel

frisk luft och rent vatten. Kollektiva varor saknar väldefinierade äganderätter

och kännetecknas av att en aktörs konsumtion inte påverkar andra aktörers möjlighet

att konsumera och att ingen heller kan utestängas från konsumtion av nyttigheten. Att

kollektiva varor saknar äganderätter och marknadspriser gör att det i allmänhet saknas

ekonomiska incitament att hushålla med dem. En oreglerad marknad kan då leda till

att dessa resurser överutnyttjas. Med externa effekter avses påverkan på andras konsumtion

eller produktion som ett företags produktion, eller ett hushålls konsumtion,

medför och som inte grundas på en ekonomisk transaktion mellan parterna. Externa

effekter kan vara både positiva och negativa. Förekomsten av externa effekter innebär

att det finns samhällsekonomiska kostnader och intäkter som inte avspeglas i marknadspriserna

och som därför inte beaktas. För att rätta till prissignalerna och styra om

resursanvändningen behöver marknaderna korrigeras med styrmedel.

Kostnadseffektivitet handlar om hur vi ska få så stor miljöeffekt som möjligt till en

given kostnad. När miljömålen är satta består den nationalekonomiska utmaningen av

hur målen ska nås till så låg kostnad för samhället som möjligt. Kostnadseffektivitet

har med andra ord inget med den miljöpolitiska ambitionsnivån att göra. Ett nödvändigt

villkor för en kostnadseffektiv utsläppsreduktion innebär att marginalkostnaderna

för att minska utsläppen är lika stora för samtliga utsläppskällor. Med ekonomiska

styrmedel kan en given utsläppsminskning nås till lägsta kostnad för samhället

För att öka miljöpolitikens kostnadseffektivitet behövs ekonomiska utvärderingar. När

miljömålssystemet infördes skapades ett system för uppföljning och utvärdering. Fram

till 2007 fanns krav i myndigheternas regleringsbrev på att åtgärder för att nå miljömålen

ska vara kostnadseffektiva och föregås av konsekvensanalyser. Dessa krav har

ersatts av en svagare skrivning i Naturvårdsverkets instruktion om att Naturvårdsverket

ska utveckla, följa upp och utvärdera tillämpningen av samhällsekonomiska

analyser inom miljömålssystemet. Detta riskerar att försämra kostnadseffektiviteten.

8

More magazines by this user
Similar magazines