Miljö, ekonomi och politik 2012 - Konjunkturinstitutet

konj.se

Miljö, ekonomi och politik 2012 - Konjunkturinstitutet

4.2 Sverige behöver riktlinjer för värdering av koldioxid

Bakom varje beslut om ambitionsnivåer för klimatpolitiken eller vid genomförandet av

utsläppsreducerande åtgärder ligger implicit en värdering av koldioxidutsläppen. Sve-

riges klimatmål till 2020 uttrycker exempelvis hur stora nationella uppoffringar riks-

dagen är beredd att ställa sig bakom för att begränsa koldioxidutsläppen. Kostnaden

för denna uppoffring utgör den koldioxidvärdering som bör avspeglas i det praktiska

arbetet med samhällsekonomiska analyser. I dagsläget saknas formella riktlinjer för

hur koldioxid bör värderas. Myndigheter har i vissa fall använt olika värderingar i sina

analyser vilket försvårar analysernas jämförbarhet. Kommuner sätter upp regionala

klimatmål med olika ambitionsnivå, vilket leder till att koldioxidutsläpp värderas olika

över landet. Sammantaget får detta konsekvenser för hur utsläppsreducerande åtgär-

der och projekt prioriteras, och den svenska klimatpolitiken förlorar i kostnadseffekti-

vitet. Det är därför av stor vikt att nationella riktlinjer tas fram så att myndigheters

och kommuners klimatarbete kan fungera mer effektivt. Eventuella avvikelser från

principen om enhetligt pris på koldioxidutsläpp i sektorer eller regioner bör vara nat-

ionellt förankrade. I detta avsnitt diskuteras två principer för att värdera koldioxid.

TVÅ PRINCIPER FÖR VÄRDERING AV KOLDIOXID

Värdering av koldioxid handlar om att försöka synliggöra värdet av den miljöförbättring

som minskade koldioxidutsläpp resulterar i. För att kunna bestämma ambitionsnivån

i klimatpolitiken utifrån samhällsekonomisk effektivitet behövs någon form av

värdering, så att värdet av och kostnaden för att minska utsläppen kan jämföras. Så

länge värdet av minskade utsläpp överstiger kostnaderna kan utsläppsreducerande

åtgärder motiveras. Värdering kan också användas i samhällsekonomiska projektkalkyler

och åtgärdsförslag. Syftet med att införa ett värde (pris) på koldioxidutsläpp är att

beslutsfattare på ett konsistent sätt kan identifiera kostnadseffektiva åtgärder och projekt.

Det finns två huvudsakliga ansatser för att värdera koldioxidutsläppen:

1) Skadekostnadsansatsen; värdet baseras på uppskattningar av den marginella skadekostnaden

av ytterligare koldioxidutsläpp i atmosfären.

2) Skuggprisansatsen; värdet beräknas utifrån uppskattningar av den marginella reduktionskostnaden

förknippad med ett givet utsläppsreduktionsmål.

Under vissa omständigheter kommer dessa metoder att resultera i samma värdering av

koldioxid. I Figur 38 visas, en förenklad bild av, hur den optimala reduktionsnivån

fastställs där skadekostnaden av ytterligare en enhet koldioxidutsläpp, MD, är lika stor

som reduktionskostnaden av ytterligare en enhet koldioxid, MC. 113 Givet att den optimala

reduktionsnivån har kunnat fastställas kommer alltså skadekostnadsansatsen

(som mäter marginella skadekostnaden vid den optimala reduktionsnivån, SCC =

Social Cost of Carbon) och skuggprisansatsen (som mäter marginella reduktionskostnaden

vid den optimala reduktionsnivån, SPC = Shadow Price of Carbon) resultera i

samma värdering av koldioxid. Eftersom växthuseffekten är ett globalt problem innebär

detta att skadekostnaden och reduktionskostnaden bör beräknas globalt. Ett ex-

113 I figuren visas utsläpp, det är dock stocken av koldioxid i atmosfären, snarare än utsläppen i en enskild

period, som orsakar temperaturförändringar och välfärdseffekter. Det globala klimatmålet uttrycks därför som

ett stabiliseringsmål (mängden koldioxid i atmosfären bör begränsas till en viss nivå), och vad detta mål

innebär i termer av utsläppsreducering beräknas med naturvetenskapliga samband. Figuren utgör en förenkling

av förhållandet mellan koldioxidutsläpp och skada, i verkligheten kan det exempelvis finnas tröskeleffekter i

form av irreversibla förändringar i naturen.

140

More magazines by this user
Similar magazines