Miljö, ekonomi och politik 2012 - Konjunkturinstitutet

konj.se

Miljö, ekonomi och politik 2012 - Konjunkturinstitutet

skogens roll. Inte minst för ett land som Sverige med stora skogstillgångar är detta en

central fråga, vilken scenarierna i avsnitt 3.6 tydligt visar.

Den andra frågan är, givet korrekt bokföringsprincip, hur styrmedel ska utformas så

att en klimatpolitik där även skog och mark ingår blir så effektiv som möjligt. Idag

finns inget färdigt system för hur koldioxid från exempelvis skog skall krediteras och

debiteras. EU har dock nyligen presenterat olika förslag på införlivande av mark som

kolsänka (LULUCF-sektorn) vilka kan vara intressanta att analysera. Förslagen innebär

att LULUCF-sektorn utgör en del av utsläppsmarknaden, ingår som åtgärd för ickehandlande

sektorerna, eller blir en helt egen marknad. En annan, i vart fall nationell,

möjlighet är att förändra koldioxidskatten så att den blir mer symmetrisk. Dagens

koldioxidskatt innebär de facto att de som investerar i skog missgynnas, relativt de

som minskar användningen av fossila bränslen. De som minskar användningen av

fossila bränslen får en lägre skattebörda, eller kan sälja utsläppsrätter, medan skogsägaren

inte får betalt (negativ skatt) för bindningen av koldioxid. Hur man skulle utforma

ett styrmedelssystem baserat på skatt i praktiken som även innefattar skog och produkter

som kommer från skogen är långt ifrån klart. Här krävs ytterligare arbete av

såväl teoretisk som empirisk natur. Dock bör man vara klar över att många av de

praktiska problem som finns med att införliva skogen i koldioxidskattesystemet återkommer

i fallet med att införliva skogen i en utsläppsmarknad.

KLIMATPOLITIKENS INTERAGERANDE MED ANNAN POLITIK

Det finns även behov att studera närmare hur styrmedel som inte direkt syftar till

utsläppsreduktioner påverkar möjligheter och kostnader för att uppnå klimatmålet.

Idag är klimatpolitiken till stor del uppbyggd kring EU-ETS och den inhemska koldioxidskatten.

Givet ett mål att reducera utsläppen i handlande respektive inhemsk sektor

så finns det i princip inte behov av några ytterligare styrmedel. Tvärtom så kommer

ytterligare styrmedel som exempelvis klimatsubventioner, stöd till energieffektivisering

etc. att leda till en fördyring av klimatpolitiken, dvs. målet nås inte till minsta

kostnad. Som dock påpekas i avsnitt 2.2 och 2.3 så kan det finnas andra skäl att subventionera

klimatåtgärder. Det vanligaste skälet är att det finns imperfektioner kopplade

till införandet av ny teknik, samt att det finns informationsbrister av olika slag.

Som också påpekas i årets rapport torde detta dock inte vara unikt på klimat- och

energiområdet, och frågan om behov av extra samt riktade subventioner till FoU inom

just denna sektor bör därför belysas ytterligare.

En annan fråga som bör analyseras, kopplat till diskussionen ovan, är vad konsekvenserna

blir, vad gäller kostnader, för att uppnå klimatmålet när styrmedel införs som

inte direkt riktar sig mot utsläppsreduktioner. Speciellt intressanta styrmedel i detta

sammanhang är kvotpliktssystemet för förnybar energi, och därmed tillhörande elcertifikatsmarknad,

samt styrmedel som införs för att tvinga fram så kallade energieffektiviseringsåtgärder.

Bland forskare och experter finns det en ganska bred enighet om

att elcertifikatssystemet är ett effektivt styrmedel om syftet är att till lägsta kostnad öka

andelen förnybar energi i energisystemet. Certifikatssystemet är teknikneutralt, vilket

är en styrka om det inte finns några specifika preferenser för en viss typ av förnybar

energi. Ofta jämförs certifikatssystemet (det svenska) med andra typer av stödsystem

för förnybar energi. Den vanligaste jämförelsen som görs är med så kallade ”feed in”

tariffsystem. Sådana system innebär att en producent av förnybar el får en subvention

per producerad energienhet (utöver försäljningspriset). I Tyskland, exempelvis, används

”feed in” tariffer. Givet att tariffen är enhetlig och teknikneutral så innebär det

191

More magazines by this user
Similar magazines