Miljö, ekonomi och politik 2012 - Konjunkturinstitutet

konj.se

Miljö, ekonomi och politik 2012 - Konjunkturinstitutet

4 Fördjupningsanalyser

4.1 KAN HÅLLBAR UTVECKLING MÄTAS?

Från politiskt håll finns ett återkommande önskemål att kunna mäta hållbar utveckling.

Försöken att mäta har varit många, det har också begreppen varit. Först diskuterades

hållbar utveckling, sedan grön tillväxt och nu pratas det om grön ekonomi.

Den teoretiska forskningen kring korrekta välfärdsmått är omfattande. Välfärdsmåtten

grön nettonationalprodukt (NNP) och genuint sparande är potentiella indikatorer på

så kallad svag hållbarhet. Avståndet från teori till praktiska välfärdsmätningar är dock

långt. Båda måtten innebär att alla kapitalbestånd som är relevanta för produktionen

(inklusive naturkapital) måste vara inkluderade. Grön NNP innehåller också alla varor

och tjänster som är relevanta för individens nytta (inklusive miljövaror och tjänster).

Det är få länder som har försökt beräkna grön NNP. Analyserna har gjorts för något år

eller någon enstaka tidsperiod och det råder stora skillnader i analysernas täckning och

värderingsmetoder. Vad man väljer att inkludera beror på landets naturresurstillgångar,

föroreningsproblem och datatillgång. Vissa länder inkluderar bara marknadsprissatta

varor och tjänster medan andra länder försöker värdera icke-marknadsprissatta sådana.

Sammantaget gör detta att grön NNP-beräkningarna inte kan jämföras mellan länder.

Världsbankens beräkningar av genuint sparande utförs för ca 200 länder men inkluderar

endast ett begränsat urval marknadsprissatta varor och tjänster och endast koldioxidutsläpp.

Alla empiriska försök att mäta hållbar utveckling med ett sammansatt välfärdsmått

har varit ofullständiga och behäftade med stor osäkerhet. De empiriska svårigheterna

består i att man för varje miljöskada och naturkapital behöver fastställa kvantitativa

och kvalitativa förändringar. Här är datatillgången långt ifrån tillfredsställande. Det

finns stora kunskapsluckor om orsakssambanden mellan koncentrationen av föroreningar

i luft, vatten och jord och deras påverkan på natur och hälsa. Härtill kommer

svårigheter att väga samman och sätta pris på miljöskadorna och förändringar i naturkapitalen.

Att ta fram ett sammansatt välfärdsmått baserat på så osäkra uppskattningar

leder till ett ofullständigt och oprecist mått som blir svårhanterligt ur policysynpunkt.

Både Stiglitz-kommissionen och OECD förespråkar en uppsättning hållbarhetsindikatorer

istället för ett sammansatt välfärdsmått.

För svenskt vidkommande är det i dagsläget bättre att mäta hållbar utveckling med en

väl vald uppsättning av indikatorer. SCB:s miljöräkenskaper utgör en utmärkt plattform

för detta. SCB har redan tagit fram hållbarhetsindikatorer i olika sammanhang.

Indikatoransatsen är dock inte problemfri. Ansatsen utgår från att vissa resurser är

särskilt viktiga för en hållbar utveckling. Vad som är viktigt för framtida generationer

är svårt för dagens generation att avgöra. Eftersom indikatorerna inte vägs ihop innebär

ansatsen implicit att alla indikatorer måste utvecklas i rätt riktning för att utvecklingen

ska vara hållbar. Det är inte realistiskt att tro att en försämrad utveckling avseende

en indikator inte kan vägas upp av en förbättring i en eller flera andra. Därför

bör man vara försiktig i tolkningen av indikatorerna och inte tolka en negativ utveckling

av en indikator som att den totala utvecklingen är ohållbar.

19

More magazines by this user
Similar magazines