Miljö, ekonomi och politik 2012 - Konjunkturinstitutet

konj.se

Miljö, ekonomi och politik 2012 - Konjunkturinstitutet

formationsbaserade styrmedel (till exempel information och rådgivning om hantering

av gödsel i lantbruket). Ekonomiska styrmedel har flera fördelar, bland annat att en

given utsläppsminskning nås till lägsta kostnad för samhället. En annan fördel med

både skatter och handel med utsläppsrätter är att principen ”förorenaren betalar”

(polluter pays principle) uppfylls, vilket kan vara viktigt ur ett rättviseperspektiv.

Även om ekonomiska styrmedel ur ett teoretiskt perspektiv är kostnadseffektiva beror

det verkliga valet av styrmedel ofta på flera andra faktorer. Till exempel kan styrmedlets

förutsättningar att ge dynamiska incitament till vidare måluppfyllelse och teknisk

utveckling spela roll. Därtill kommer frågor om styrmedlets administration, kontroll

och efterlevnad, samt olika intressentgruppers påtryckningar. Nedan beskrivs tre olika

typer av ekonomiska styrmedel.

SKATTER

Miljöpolitisk styrning baserad på utsläppsskatter innebär att kostnaderna för att förorena

bestäms politiskt. Man kan säga att skatter är substitut för marknadspriser på

utsläpp. Skatten ger företaget, eller hushållet, incitament att genomföra de utsläppsbegränsande

åtgärder vars kostnad per enhet utsläpp är lägre än utsläppsskatten. När

denna anpassning skett, kommer den marginella reningskostnaden att vara lika hög för

alla källor. Företagens och hushållens anpassning till en utsläppsskatt innebär att den

utsläppsbegränsning som skatten leder till nås till lägsta möjliga kostnad.

En viktig fråga i ett system med utsläppsskatter är hur skattenivån ska bestämmas.

Optimalt sett bör skattesatsen vara lika med den marginella samhälleliga skadekostnaden

(se Fakta 1 och avsnitt 4.2 om hur skadekostnaden kan värderas). En sådan korrigerande

miljöskatt kallas för pigouviansk skatt (Pigou, [1920]; 1932) efter den brittiske

nationalekonomen Arthur Pigou (1877–1959). 7

Till följd av att kunskapen om samhällets marginella skadekostnadsfunktion ofta är

bristfällig är det ur ett praktiskt perspektiv ofta svårt att bestämma den optimala utsläppsskatten.

Men – även om kunskapen är tillräcklig – är det inte givet att en miljöskatt

ska sättas lika med samhällets marginella skadekostnad, det vill säga summan

av konsumenternas marginella betalningsvilja för att undvika dålig miljö, om skattesystemet

samtidigt används för andra ändamål än korrigering (se till exempel Sandmo,

1975; Pirttilä och Tuomala, 1997). Ett skäl till detta är att förändrad miljökvalitet i

allmänhet påverkar efterfrågemönstret i ekonomin och därmed också skatteintäkterna.

Ett annat exempel kommer från litteraturen om skatteväxling där man studerar effekterna

av att införa miljömotiverade skatter i existerande skattesystem, och där dessa

existerande skatter inte är optimalt satta (se till exempel Bovenberg och Goulder,

1996; Goulder m.fl. , 1999; Goodstein, 2003). Miljömotiverade skatter kan förstärka

de snedvridningar som existerande skatter ger upphov till. I en tillämpning på amerikanska

data finner till exempel Bovenberg och Goulder (1996) att den optimala utsläppsskatten

är betydligt lägre än värdet av den negativa externa effekten (se avsnitt

2.1 för en beskrivning av klimat- och energiskatter).

7 Redan 1911 föreslog dansken Jens Warming användandet av en skatt för att internalisera negativa externa

effekter i fiskesektorn (Warming, 1911).

31

More magazines by this user
Similar magazines