Miljö, ekonomi och politik 2012 - Konjunkturinstitutet

konj.se

Miljö, ekonomi och politik 2012 - Konjunkturinstitutet

priserna i genomsnitt var 7 – 13 euro (motsvarande ca 70 – 130 kronor), har man

lyckats hålla nere kostnaderna. Anledningen till att priset på andrahandsmarknaden är

högre är att köparen inte behöver ta lika stora risker som vid köp av utsläppskrediter i

ett tidigt skede av projektutvecklingen genom köpeavtal eller via fonder. Andrahandsmarknaden

följer de globala pristrender, speciellt EU ETS. På grund av dagens

låga priser inom EU ETS har andrahandsmarkanden i stort sätt avstannat.

Ett annat alternativ är att jämföra kostnaden med att minska utsläppen genom inhemska

åtgärder. Kostnaden för att minska utsläppen i Sverige är svår att beräkna men

vi gör en jämförelse med den svenska koldioxidskatten, även om det är ett förenklat

antagande att skatten speglar kostnaden för att göra ytterligare en åtgärd för att minska

utsläppen 64. Enligt Riksrevisionens beräkningar har den faktiskt uttagna koldioxidskatten

på grund av nedsättningar varit i genomsnitt 420 - 550 kronor per ton CO2ekvivalenter,

vilket är betydligt högre än kostnaden för utsläppsreduceringar genom

CDM-projekt. I Broberg m.fl. (2008) jämförs inköpskostnaden av CDM för att nå 2

Mton CO2-reduktion med den BNP-förlust som genereras av det analyserade skatteförslaget

(CO2-skatt, drivmedelsskatt och kilometerskatt) som ger motsvarade CO2reduktion

inom landet. Beräkningarna visar att inköp av CDM ger lägre kostnad.

Dessa jämförelser tyder på att CDM varit lyckosamt när det gäller att generera kostnadseffektiva

utsläppsreduktioner.

CDM och utsläppsminskningar

CDM har kritiserats för att inte ha fungerat lika bra när det gäller uppfyllelsen av dess

övriga syften nämligen att bidra till klimatkonventionens övergripande mål, det vill

säga bidra till en stabilisering av halten av växthusgaser i atmosfären på en nivå som

förebygger farlig mänsklig inverkan på klimatsystemet, samt till hållbar utveckling i

värdlandet (Alexeew m.fl. 2010; Sutter m.fl. 2007)

Syftet att bidra till klimatkonventionens övergripande mål innebär att det är väsentligt

att de utsläppsreduktioner som projekten förväntas ge upphov till verkligen realiseras.

Om så inte är fallet riskerar utnyttjandet av denna mekanism att leda till ökade globala

nettoutsläpp. För att ett projekt ska godkännas måste man kunna bevisa att genomförandet

innebär utsläppsminskningar jämfört med om projektet inte hade realiserats.

Ansvaret för att kontrollera detta ligger på CDM-styrelsen. Additionalitet analyseras

utifrån en rad kriterier, bland annat lönsamhet och huruvida projektet redan är gängse

praxis eller inte. Flera forskare hävdar att FN godkänner projekt som inte leder till

reella utsläppsminskningar (Michaelowa m.fl., 2007; Schneider, 2007). En uppskattning

av Schneider (2007) baserad på 93 projekt visar exempelvis att additionaliteten

kunde ifrågasättas i 40 procent av de projekt som FN hade godkänt och registrerat.

Energimyndigheten (2011a) menar att många av de studier som framfört kritik om

bristande additionalitet har genomförts före 2007, vilket inte ger en rättvisande bild av

hur bedömningen fungerar idag. Additionalitetsbedömningen har genomgått en stor

förändring sedan 2007 och andelen projekt som utsätts för fördjupad granskning har

ökat dramatiskt. Lund (2010) menar dock att ett problem är att ansvaret för additionalitetsbedömningen

har delegerats från CDM-styrelsen till privata företag som betalas

av projektutvecklarna och därmed har ekonomiska incitament att godkänna projekt.

64 I praktiken kommer en koldioxidskatt förmodligen inte bidra till att alla åtgärder med marginalkostnad upp

till den givna koldioxidskattenivån införs på grund av bland annat andra marknadsmisslyckanden.

86

More magazines by this user
Similar magazines