Miljö, ekonomi och politik 2012 - Konjunkturinstitutet

konj.se

Miljö, ekonomi och politik 2012 - Konjunkturinstitutet

Förutom ifrågasättandet av additionalitetsbedömningens resultat har CDM fått kritik

för att bedömningen medför att registreringsprocessen blir utdragen, tar ofta över 1,5

år, och blir dyr. Transaktionskostnaderna för registreringsprocessen är så stora att små

projekt har svårt att täcka sina kostnader, många projekt blir därför aldrig av. Den

ineffektiva administrationen medför dessutom att utfallet är osäkert. Det är mer riskfyllt

att investera i ett projekt som är i ett tidigt utvecklingsstadium. Det finns en osäkerhet

om projekten verkligen kommer genomföras, exempelvis av tekniska eller ekonomiska

skäl. Dessutom finns en risk att projektet inte godkänns av den nationella

projektmyndigheten och därför inte går vidare till FN för slutligt godkännande. När

projektet väl gått vidare till FN återstår risken att det inte klarar av de krav som är

uppsatta för att bli registrerat.

För att komma tillrätta med detta krävs att byråkratin runt CDM förenklas. Metoderna

för att bedöma projektens additionalitet måste standardiseras. CDM-styrelsen måste få

utökad kapacitet så att ansökningar kan behandlas mer effektivt. Detta är också en

prioriterad del av det reformarbete som beslutats för framtida utveckling av CDM.

CDM och läckage

Det finns två typer av utsläppsläckage, direkt och indirekt läckage (marknadsläckage).

Direkt läckage uppkommer om projektet medför att en utsläppsintensiv verksamhet

flyttar till ett annat geografiskt område. Indirekt läckage uppkommer om projektet

bidrar till att ändra marknadspriser på ett sådant sätt att efterfrågan på en utsläppsintensiv

vara ökar. Risken för marknadsläckage har påvisats genom att energieffektivisering

skulle kunna leda till lägre energipriser och därmed ökad total energikonsumtion

inom ett visst geografiskt område (se avsnitt 4.3). Direkt läckage diskuteras exempelvis

av Kolmuss och Lazarus. (2010). Enligt denna studie har 17–22 procent av de utfärdade

utsläppskrediterna från CDM-projekt som syftar till att bryta ner lustgas i industrin

inte gett några reella utsläppsminskningar. Under finanskrisen 2008–2009 skiftade

produktion som bryter ner lustgas från anläggningar som inte är CDMberättigade

till anläggningar som är CDM-berättigade, det vill säga delar av industriprocesser

flyttade från industriländer till Kina och Sydkorea för att etablera CDMprojekt

och få pengar för att förstöra lustgas. CDM har därmed i vissa fall orsakat

direkt utsläppsläckage – och lett till ökade utsläpp globalt. Detta är ett av skälen till att

EU har beslutat att från 2013 inte tillåta krediter från projekt som förstör lustgas.

Effekt på hållbar utveckling

Kritiker menar att avvägningen mellan kostnadseffektiva utsläppsreduktioner och

hållbar utveckling är ett av problemen med CDM (Olsen, 2007). Eftersom värdländerna

definierar kriterierna för vad som bidrar till hållbar utveckling finns en risk att

de sätter låga krav för att få projekt godkända. I praktiken har få projekt avvisats med

argumentet att de inte bidrar till hållbar utveckling. Forskare hävdar att det finns en

konflikt mellan additionalitet och hållbar utveckling (Alexeew m.fl., 2010). Detta beror

på att additionalitetsbedömningarna inte tenderar att främja projekt som bidrar till

hållbar utveckling. Projekt som syftar till att destruera höghaltiga växthusgaser inom

industrin (exempelvis lustgas) samt energieffektiviseringsprojekt anses till stor del

additionella men bidrar oftast inte till hållbar utveckling i värdlandet. Projekt för förnybar

energi bidrar däremot ofta till hållbar utveckling men är sällan additionella.

87

More magazines by this user
Similar magazines