Miljö, ekonomi och politik 2012 - Konjunkturinstitutet

konj.se

Miljö, ekonomi och politik 2012 - Konjunkturinstitutet

Ett sätt att förbättra CDM:s bidrag till hållbar utveckling är att få fler små ”landsbygdsprojekt”

att registreras. Dessa projekt har ofta större potential att bidra till hållbar

utveckling men har hittills varit svåra att driva igenom på grund av höga transaktionskostnader.

I juni 2007 beslutades dock att många små projekt ska kunna samlas i

ett program som sedan kan registreras som en enhet. Denna möjlighet skulle kunna

öka andelen små projekt med större effekt på hållbar utveckling i värdländerna. I februari

2012 fanns endast 16 registrerade projekt som använt sig av denna möjlighet. Ett

annat sätt att främja hållbar utveckling är att skapa en marknad för högkvalitativa projekt

genom att kvalitetsmärka projekten. Nussbaumer (2009) jämför utfallet för kvalitetsmärka

projekt med projekt utan märkning och konstaterar emellertid att projekten

knappt presterar bättre gällande hållbar utveckling än vanliga projekt. Eftersom kvalitetsmärkta

utsläppskrediter är dyrare skulle man förvänta sig en större skillnad.

Geografisk spridning

Den geografiska spridningen av CDM-projekt är liten och kritik har framförts om att

CDM följer vanliga investeringsmönster det vill säga från industriländer till stora relativt

långt utvecklade länder som Kina, Indien och Brasilien, medan mycket få projekt

har startats upp i de allra fattigaste regionerna som exempelvis Afrika (Nussbaumer,

2008). Detta begränsar CDM:s effekt på hållbar utveckling globalt eftersom de fattigaste

regionerna har svårare att uppnå alla tre dimensionerna i hållbar utveckling (social,

ekonomisk och ekologisk hållbarhet). Världsbanken har startat en speciell CDM-fond

(Community Development Carbon Fund, CDCF) med målet att fånga upp småskaliga

projekt i underprivilegierade områden. Syftet är att främja hållbar utveckling och

minska den ojämlika fördelningen av projekt. I oktober 2011 bestod fonden endast av

27 aktiva projekt.

EU har infört restriktioner för hur stater och företag inom EU ska få tillgodoräkna sig

utsläppsreduceringar från CDM för att uppnå EU:s klimatmål för perioden 2013–

2020: endast CDM-projekt i de minst utvecklade länderna ska kunna tillgodoräknas.

Eftersom EU utgör den största köparen av CDM-krediter förväntas detta påverka den

geografiska spridningen och förhoppningen är att projekt i de fattigare regionerna i

högre grad ska kunna bidra till hållbar utveckling. Projekt i de fattigaste regionerna

medför dock generellt en rad svårigheter utöver de som projekt i mer utvecklade länder

medför (Energimyndigheten, 2011h). Institutionella och finansiella osäkerheter

kan komma att påverka omfattningen av leveranser och utsläppsminskningsenheter

samt additionalitet.

CDM och teknologiöverföring

Teknologiöverföring krävs inte formellt av CDM, men förväntningarna var höga på

att projekten skulle locka till sig ny teknologi i värdländerna. Det finns uppskattningar

om att endast 30–50 procent av alla CDM-projekt leder till teknologiöverföring. Graden

av teknologiöverföring varierar mellan olika typer av projekt. Destruktion av industriella

gaser och metanavskiljning är de projekt som oftast anges leda till teknologiöverföring

medan projekt för förnybar energi mycket sällan anges göra det. Graden

av teknologiöverföring har minskat för samtliga värdländer och allra kraftigast i länder

där flest CDM-projekt har genomförts. En förklaring är att när flera projekt av samma

typ genomförs i ett land minskar graden av teknologiöverföring eftersom tillgång till

teknologi har skapats genom tidigare projekt. Detta innebär att en större geografisk

spridning av projekten skulle kunna leda till en högre grad av teknologiöverföring.

88

More magazines by this user
Similar magazines