Kognitiva hjälpmedel - Nationell uppföljning av ... - FunkaPortalen

förskrivaren arbetar. Förskrivare för vuxna med psykiska och neuropsykiatriska
funktionsnedsättningar samt för barn/ungdomar med psykiska
/neuropsykiatriska diagnoser är de som hjälpmedelskonsulenterna anser ha
lägst kompetens om förskrivningsprocessen. Denna uppfattning sammanfaller
med de två tidigare enkäterna och har inte förändrats över tid.
De flesta eller några av förskrivarna hade tillräcklig kompetens om de
funktionsnedsättningar som efterfrågades. Kompetensen varierar dock
beroende på inom vilken verksamhet förskrivaren är verksam.
Majoriteten av kognitionskonsulenterna angav att det fanns tydliga gränser
mellan kommun och landsting både om kostnads- och förskrivaransvar för
kognitiva hjälpmedel.
Med undantag för vuxna med utvecklingsstörning anser majoriteten av
konsulenterna att personer med funktionsnedsättningar inte får de hjälpmedel
de har behov av. För barn/ungdomar med neuropsykiatriska
diagnoser har det skett en liten förbättring mellan 2010 och 2012, från att
ingen konsulent, till att sex konsulenter av tjugo anser att de får de hjälpmedel
de har behov av. I övrigt kvarstår bilden från tidigare enkäter om att
behoven inte tillgodoses.
Vid jämförelse med åren 2008 och 2010 har en stor ökning av antalet
förskrivningar skett. Förskrivningen av de jämförda hjälpmedlen har ökat
sedan 2008 med 240 procent för tyngdtäcke, med 55 procent för timstock
och med 80 procent för handi/handifon. Det har även skett en markant
ökning av antalet förskrivningsbara hjälpmedel sedan 2008 och 2010.
Fortfarande kvarstår dock regionala skillnader i tillgång på hjälpmedel.
Detta medför i praktiken att personer med kognitiva funktionsnedsättningar
får stöd i varierande utsträckning beroende på var i landet de bor.
Sammanfattningsvis kan sägas att konsultationerna ökar, antalet förskrivningsbara
hjälpmedel ökar och antal förskrivningar har ökat stort de senaste
åren. Landstingen genomför utbildningsinsatser och hjälpmedelskonsulenterna
upplever att HI:s satsning ”Hjälpmedel i fokus” har ökat kunskapen
hos förskrivarna.
Trots denna positiva bild visar enkäten att hjälpmedelskonsulenternas
uppfattning är att behoven av kognitiva hjälpmedel inte tillgodoses i större
omfattning 2012 än 2008, utan snarare i något lägre grad 2012. Hjälpmedelskonsulenterna
som deltog på Kognets årliga nätverksträff ansåg att
det troligen beror på att kunskapen om kognitiva hjälpmedel var låg när den
första kartläggningen gjordes. När kunskapen ökar uppmärksammas nya
behov och de ser vad som skulle vara möjligt att göra om de hade ökade
resurser.
3